Senaste kommentarerna i forumet

Du är verkligen på väg! Starkt att ta tag i sitt liv, på det sättet du gjort! Kan bara bli bra. Kämpa!! Kram Skatan

Fan vad det svänger fort! Imorse var man glad och trygg... Men nu !! Måste andas djupt för att inte börja grina. Vad är det som händer, känner mej vansinnigt stressad, känns som jag håller på att krypa ur skinnet! Rastlös ,det suger! Hjälp! Skatan

Du är så förståndig, du ser, även jag fattar att akta mig för "klok", vilket är vad jag menar. Önskar jag kunde låna ut syrran till dig ;-) och svågern. Men de är ju inte mina att låna ut. Men din gubbe tycks ju ta sig lite iaf. Vad hände med att du skulle be om mera medicin? Kan det dämpa? Hjälpa dig att släppa taget? Jag var likadan ett tag. Strax innan och efter att jag hittat hit. Inte vrålsöp jag, för jag hade ledsnat, men liiiite skulle ner varje kväll. Rädd att släppa taget. Önskar dig allt gott! Kram/R

Att ha mage att gnälla efter supen när samhället och folk runt omkring ställer upp med så mycket tid, pengar (jo, för dessa hjälpmedel kostar), kraft, verktyg etc för att hjälpa oss med ett självförvållat problem. För här talar vi faktiskt inte cancer (eller annan) sjukdom. Tack VD för dina rara ord. Har läst både Collins (Yep!!!) och "Barnen från F", även om det var länge sedan. Du är rolig du, kunde du inte jämfört med John Steinbeck? Haha. Jo nu ska jag marineras. Hjärtana tar jag och spar...till självömkedagarna som jag är säker på kommer att komma. Visst är det underligt att jag med min fantastiska familj, ändå har lyckats ställa till det så djävla illa. Fyra veckor ska jag få stanna, till att börja med. Kanske blir det längre... Men jag ska försöka hedra er under tiden, alla som tror på mig, både här och IRL. Jag ska lyssna, lyssna och förhoppningsvis lära mig ngt, en gång för alla. Jag ser framemot det. /R PS: Ska på min första nyktra utekväll på säkert tio år, syrran följer med, så det ska nog gå bra... Att se andra dricka och inte vara värst. Vilket äventyr ;-) DS.

...en liten slurk av något måste ned varje kväll. Men det räcker så. Ett par klunkar. Precis som om jag är rädd att släppa taget. Konstigt. Tidigare kände jag att jag verkligen inte vill dricka mer, nu är jag tillbaka i den där sorgsna "aldrig mer???-känslan".

Vi har pratat om att inte ha någon dricka hemma, blir svårt för vi har massor i ett skåp och makens alla whiskyflaskor. Men, jag ger mig ju inte på de "hemmagjorda" flaskorna (i alla fall inte de oöppnade (någon spärr finns tydligen ;-)

Imorse föll min blick på en gammal nyckel som låg ovanpå en lampknapp. Ja just det, där la vi den när småttingarna kom, för att de inte skulle pilla bort den. Nyckeln som går till barskåpet! Det var som om min blick plötsligt såg nyckeln där på knappen jag använder varje dag, jag har funderat över om det inte finns nyckel till skåpet och var den i så fall är. Och så var den bara där.

Nu kan jag be maken låsa skåpet och gömma nyckeln.

jag hoppas att du inte hinkade i dig hela flarran själv i alla fall? Maken har nog inte förstått allvaret här, det är lite som med min man också. Han skällde på mig för att det var slattar kvar i barskåpet, jag erkände att jag dricker för mycket och så nån vecka senare stod han där och frestade med en öppnad vinflaska. Så är det ju, det går inte att stå emot då!

Skatan skriver en bra grej: "jag har också börjat sluta". För så är det. En process, det måste ta tid och man måste få med sig själv helt och fullt. Och maken. Han måste fås att förstå. Min fattar nu, sa precis som det var att om du ställer ett glas framför mig så dricker jag och då kommer jag vilja dricka upp hela flaskan.

Det viktigaste nu är att du efter ditt race är ädel och stark nog att förlåta dig själv!!! Shit happens...jag kan tänka mig att du kanske blir jätteledsen, då du varit så djävla duktig så länge. Men ta nya tag. Förlåt också maken då "han visste inte vad han gjorde" som köpte hem vinet. Kan ha varit ett tecken på missriktad välvilja. Som i PersonligaPerssons kompis fall, kompisen tyckte att PP liksom skulle slappna av och ta ett par glas för familjefridens skull. Komiskt. Kan du läsa om i PP:s tråd...

Verkar som jag missat en del inlägg! Min förra kommentar blev lite "malplacerad", kan man säga. Men hur mår du idag,Maria42? Ge inte upp! Rom byggdes inte på en dag. Som sagt, är det inte första gången jag tar tag i mina alkoholvanor! Hur trevligt vore det inte att vara "normal"! Men jag får surt konstatera att i den ligan platsar inte jag..Men jag kan bara konstatera att alla vi andra har Mycket Känslor och Stora Känslor, vi är bra på att uttrycka oss och vi Vågar vara svaga!! Det tycker jag är ett stort plus! Kram Skatan

Någonting här kändes väldigt omvänt på något sätt, du strular till det genom att dricka för lite ;-)

Ett kvartal, smaka på orden. Vänder du dig om ser du PiL någonstans halvlångt bort i spåret, i nedförsbacke, dessbättre ej i betydelsen "på väg utför" utan mer på väg i kapp med stora steg. Eller ikapp kommer jag ju aldrig, håller snarare distansen :-)

Med risk för att verka stursk, men det finns inte en chans att jag inte cashar in sjätte raka helgen.

Hej På Er Alla! Och speciellt till dej Maria42! Jag är också ny här.Underbart att du mår bra, och att det känns bra.Sug på den karamellen! Du verkar ha bestämt dej,Vilket lyft,eller hur!? Ta en dag i taget och var rädd om dej, tyck om dej ,mycket. Det är du värd! Jag har också "börjat slutat", igen.Tredje gången gillt, hoppas jag att jag kan säga om några år!! Det som jag kämpar mest med är väl mitt Humör! Är det ingen annan som upplever att det helt plötsligt dryper galla över allt och alla? Jag blir så råsur och elak!! Möjligt att det lättat någotnu, efter snart fyra veckor,men ändå. Samtidigt kan jag känna att jag äntligen förstått att det är Nu som gäller! Är snart 59 år, så vad väntar jag på?! I dag ska jag ta hand om mej, inget vin.Har faktiskt ingen lust att dricka. Men istället är jag lite godissugen och en aning rastlös på kvällen. Men det är väl smällar man får ta. Summan av laster är konstant, var det ju nån som sa. Kram tillbaka!

Tänk nu på alla bra dagar istället, vi kommer alla att falla någon gång. Men det är ju inte hela världen och det är ju bara att resa sig igen och fortsätta på våran väg. Kramar och styrka till dig!

Det var vackert så man får tårar i ögonen..

Akoholen kan nog många gånger hjälpa till att "lulla in", bädda in, förhållandet i en mjuk lite suddig tillvaro där man liksom slätar ut problemen och tristessen, om båda dricker vill säga. Likväl som det föder mssförstånd och obehagliga diskussioner vid viss tillfällen. Vi kittade sprickorna med "alkohol-mys" hemma hos oss, mycket provisorisk och riskabel lösning vill tilläggas.
Wow, ett kvartal, Håll i!/V

Ps: kom på en sak och kunde inte låta bli att söka fram det och kopierar här vad jag skrev den 8 december 2009 i min gamla tråd:
Färgerna är så klara nu, kanterna skarpare och hörnen vassare. Ingen dimma längre utan en klar ren obarmhärtig tydlighet. Jag ser dig nu - och mig... i ett annat ljus. Det gör lite ont i mina ögon med all denna skärpa, som att jag vill kisa lite. Men jag kanske vänjer mig? Kanske ljuset tillslut inte längre gör ont i mina ögon och då kanske jag hittar vägen, jag som levt i våra dunkla rum så länge.

Jag har jobbat på en tork, för många år sedan. Ibland blev jag lite sur på de som var där och bara gnällde och längtade ut till supen igen. Jag hade gärna bytt med dem en vecka eller två. Tänk att få rå om sig själv, bara vara ego för en tid. Läsa böcker. Samla krafter. Lära sig någon ny färdighet. Ta avstamp mot resten av livet. Ett nyktert liv. Att sådan möjligheter finns ger mig ändå hopp att många kan få slippa den där skiten som ett beroende och missbruk skapar.

Du verkar vara en bra karl med en massa bra folk kring dig. Du fixar det!

Vi har talat ut lite i omgångar och åter närmat oss varandra och den kompromisslösning vi båda egentligen trivs bra med. Vi har i alla fall slutat positionera oss i varsitt hörn. Skönt!

Tog upp detta med en kompis. Han trodde att "strulet" berodde på att jag i och med att jag slutat dricka tagit bort en av våra gemensamma intressen/höjdpunkter. Dvs sitta och dricka vin på helgkvällen då barnen lagt sig. Det kan ha kanske ha rätt i. Men hans förslag på lösning blev jag mindre imponerad av. Nämligen att "du kan väl börja dricka vin hemma med frun i alla fall". Joråsåatt...

Återigen det där att man ska dricka för ANDRAS skull. Och detta är vad vanliga normalbegåvade svenskar på allvar tycker. Snacka om att alkoholen har Sverige och (väst)världen i ett järngrepp.

Snart ett kvartal av nykterhet!!

Har läst omkring i olika trådar i kväll och insett hur jäkla svårt detta är. Har ju alltid fått höra att man skall ta en dag i taget men det gör ju också att man alltid bara är en dag ifrån återfallet. Min räddning är just nu att jag är så rädd för att jag kommer drick ihjäl mig om jag prövar, men vi går ju mot den årstiden då alkoholen flödar och det skrämmer mig.
Sen vad man än skall göra när det gäller jobbbet så skall det ju drickas vin, har aldrig tänkt så mycket på det men det är ju inte konstigt att vi är så många vinalkisar.
I morgon är det AW så många kommer redan till lunch ta ett glas vin, för bilen lämnade ju dom flesta hemma och inga kundbesök är inplanerade. När man hälsar på någon skall det serveras vin och är man på bolaget så handlar man lite extra fall det kommer någon.
Känns som jag kommer sitta helt ensam ute i skogen tillslut, men det blir väl bättre.
Så styrka och kramar till er alla!

Kör på reservplanen nu istället, bara för att man druckit ett glas vin eller två så behöver man ju inte ta det till multifylla.

Bryt och omtagning!

Önskar jag läst era kommentarer tidigare, maken hade trots allt köpt vin och då kunde jag inte stå emot...

Kära Dompa!

Du kommer att bli en förträfflig surströmming och hinna ligga lite och marinera i nya och braiga tankar och känslor! Jag hoppas att de har vett att verkligen ta hand om dig på bästa sätt, du som kommit så långt redan. Det kommer att bli tomt här. Jag har upptäckt att jag kastar mig över dina inlägg först av alla. Din story här är som en underbar mix mellan Barnen från Frostmofjällen och Jackie Collins.

Och jag hoppas du förstår att jag skojar och att det är en komplimang för din humor, ärlighet och skrivkonst!

Hör av dig när du kan och vill så blir vi glada. Ha det så jättebra nu!

Stor kram
VinDåren

Nu har jag suttit stum i givakt i fem minuter inför din uppriktighet. Tack för förtroendet! Du är den modigaste jag varit med om som vågar skriva till och med innan, med risk att vi faktiskt lyckas stoppa dig :).

Hoppas det går känns bättre av att läsa här.
Kram

Om du klarar detta Maria så har du vunnit en jätte seger och kommer känna en jätte styrka. Vad glad du skall vara för att din man ger dig det stödet och inte bara ta den lättaste vägen dvs ge dig vinet. Vet inte om min man klarat det kommer säkert en dag då jag prövar, för detta är en kamp att inte falla dit. Jag är en så länge så jäkla rädd att om jag tar ett glas så åker jag dit för gott och dricker ihjäl mig.
Men visst förs det ett samtal i huvudet mellan den beroende och den som vill ha tillbaka sitt liv, nu kommer ju våren och med den så finns det ju tusen skäl till att dricka.
Så många kramar och styrka till dig

Inte för att det är någon nyhet för någon här, men det är ju hur surt som helst emellanåt. Tidigare har jag tänkt som du Stigsdotter med några hjärnceller som går till spillo, när inte det funkade längre så reviderades tankegången till att jag ju faktiskt inte har koll på läget över huvud taget, varenda fylla kan bli den som får skutan att kapsejsa fullständigt.

Jag riskerar allt, allt, allt.

Ska jag kapsejsa så ska jag inte göra det utan kamp och då får jag stå ut i åtminstone ett år, minst. Inte mer med det.

Men jäklar vad surt det är när suget är där och hackar en likt en ettrig hackspett på rygg, huvud och stundom även i örat, med näbben direkt på trumhinnan i virvelliknande formationer.

Typ så eller något...

Och jag vet att ni har rätt, men känslan går inte över. Det är precis som du beskrev Stigsdotter, ringde maken idag och föreslog lite vin nu när vi är barnfria, men reaktionen blev som jag misstänkte. Han trodde inte jag var riktigt klok som ville dricka nu när jag hållit upp så länge, så är det Dompa, han tycker inte det är mysigt längre. Tack för erat engagemang och stöd, försöker stå ut men det är svårt och det gör mig på riktigt dåligt humör , slängde luren i örat på maken när han var så anti. Samtidigt så förstår jag att denna extrema längtan efter A inte är sund, men suget är enormt nu. Kram på er!

Intressant det där med beslutet före..........
Tycker det var intressant med 3 7.0 igår, känner idag igen symtomen lat trött sömnig, börjar faktist
bli trött på det här. Våren är här jag vill ut i trädgården inte sitta här o sippa.
Har ju märkt ju fler dagar utan, ju mer lust och energi får jag, för att inte tala om sömnkvaliten.
Igår gjorde jag inte beslut, ville faktist känna om det är så gott, njaaaaaaaaaaaaaa

TRöttheten på p g a min hepatit gör att jag faktiskt lättare har ett val allrahelst nu på våren, när man inte kan gömma sig inne framför datorna och tv-n.

Måste också börja slå bort mammas jobbighet med öl.
Blir ju bara mer irriterad om jag håller på och duttar.
Och längtar hem till ölen,

...försök att fundera över vad det var som hände som gjorde att drycken rann ner. Kan ni lära er något om situationen innan - fanns där ett val som ni kunde göra? Vad kunde ni gjort istället, hur hade ni mått då?

Kastar ut lite idéer i all hast, kram på er både lessenfrun och Lättjefull. Oj vilka olika signaler era nick sänder förresten, jag blir lite sorgsen av att läsa "lessenfrun" och "lättjefull" inger mig associationer om lata sommardagar i en hammock med ett glas flädersaft i handen (faktiskt :-)

Kram från mig