Senaste kommentarerna i forumet

en djävla högtid.

En helg där överpresterande kvinnor ska uppfylla "allas" önskningar, fixa alla gamla mossiga traditioner, och trycka på folk en må-bra-känsla som inte finns i denna hysteri."Tindra med ögonen ungdjävel!!" Ju äldre jag blir desto mer mår jag illa över frosseriet och köpvansinnet, att för dyra pengar frossa i julmat så man mår illa när en stor del av jordens befolkning inte har maten för dagen är inte friskt.

Den är också de ensammas helg. Alla de som inte har familj, eller är utstängda från den, eller inte har ett hem att vara i eller självvalt för att den innebär så mycket ångest från tidigare liv.Jag har sedan jag blev nykter försökt vara med på så många AA-möten jag kan under helgerna, dels för min egen skull och dels för den underbara stillhet och sinnesro som finns i lokalen under dessa dagar. En oas av stillhet, närhet och kärlek som är tillgänglig för alla utan att man behöver betala dyra pengar för den. Under dessa stressade dagar är i regel lokalen välfylld av folk som bara vill vara och umgås på ett avkopplande sätt utan annat krav än att ha en önskan om nykterhet. Var försiktig med att slänga omkring uttrycket "God Jul" till alla ni möter, det kan uppfattas som att ni vrider omkring kniven i såret.

Och det som är mest vanligt : Barn som tvingas vara i en familj som super bort allt. Det finns inget så ensamt som ett barn i en aktiv alkisfamilj. Ett helt skollov borta från det andningshål som skolan utgör skapar ett utanförskap och en ensamhet som är förödande. Att vara närvarande utan större åthävor eller stora ord för ett barn betyder så mycket, jag behöver inte bevisa något eller göra något, det räcker med att bara finnas till hands.

Tipsa gärna om : http://www.drugsmart.com/blog/drugsmart/artikel/ensamt-under-julen--har…

Och snälla ni : Ta inte första glaset ! Låt julen bli en Vit Jul !!

Kramar till er alla !

också på anhörigsidan. Jag har också funderat över vad det är som händer. På den här "beroende"sidan tror jag att ditt antagande är rätt, man tar ett återfall och skäms. Men det finns de som kommer tillbaka - på båda sidor. Jag har också lärt mig här... eller håller på att lära mig att den enda man kan ta ansvar för är sig själv. Men det är mycket nog! Det verkar också vara så att många "bara" läser. Hoppas du stannar och fortsätter skriva! God Jul! / mt

dricker inte min man heller och det känns rätt skönt. Han missbrukar inte, dricker aldrig mycket, men ofta. Vi är båda piggare. MEN... igår och idag har jag varit väldigt sugen på att köpa en flaska vin, känna drycken rinna ner i halsen på mig, värma magen och få kroppen att slappna av. Efter många dagar av avhållsamhet är man ju frisk och som alla andra eller hur?! Måste komma ihåg hur det är sen nästa dag: sovit dåligt, röd i ögonen, lätt huvudvärk, trööött, eventuellt en förfärlig andedräkt! Märker att nykterheten gör mig mer sugen att vårda mig själv och se bra ut. Funderat på varför det är så himla otroligt pinsamt med människor som jag, som är hur duktiga som helst till vardags men så gör vi bort oss genom att dricka för mycket, stjäla en minispritflaska som jag gjorde på en julfest sist, börja svamla och få glansig blick. Så pinsam tycker jag aldrig att riktiga A-lagare är! Men skillnaden är väl att de gör inte anspråk på något, ljuger följaktligen inte om sitt missbruk. Många trådar avstannar här, är det för att man får ett återfall och så skäms man för det?

styrkekram till dig! / mt

Det är skönt att inte dricka! Fast, nej, riktigt fri känner jag mig nog inte - där är fortfarande alldeles för mycket tankar och tid som går åt till alkoholfunderingar.

Har bestämt att inte dricka alls i jul och skrev under här:

http://vitjul.se/

Barnen skall slippa min alkoholstinkande andedräkt i år. Man får ju ändå inte dricka så mycket som man vill så visst är det ingen idé att dricka alls på julen ihop med familjen? Självklart har det hänt att jag druckit så mycket jag vill på julafton men då jag hade visst sagt "konstiga saker" till svärmor och hur kul är det att höra efteråt? Vi som är som vi är klarar inte av det där med att snapsa till lunchen, glögga på eftermiddagen och sedan dricka lite vin mot kvällen. Allt eller inget! Ge hit hela flaskan till mig!

Det är också jobbigt att se till att man får i sig så mycket som man vill utan att någon märker. "titta där kommer tomten" och så huttar man ner lite extra i glaset - funkar ju inte hur många gånger som helst ;-)

Nej, bara det faktum att så mycket tankar och energi går åt skall för mig vara en varningssignal: jag ska inte dricka, så är det bara!

Hoppas ni alla får långa sköna helger där ni tar hand om er riktigt mycket. Ät honung (läste i någon annan tråd att det är nyttigt för oss) och en massa andra godsaker.

Jag repar mig sakta även om jag inte direkt fått något konkret svar på vad som är fel i min kropp. Med mycket mediciner så funkar jag ändå hyffsat. Det bästa vore såklart om jag funkade även utan mediciner, men nu är det som det är och det är bara att gilla läget.
Men

Jag är i ett läge nu då jag förstår mina vänner nyktra alkisar som startat om efter att ha blivit nyktra. Olika typer av förändringar.
Jag är i stort behov av att komma vidare. Byta jobb, byta miljö, komma nån vart. Inte bara gå här och harva. Jag är så less på alltihop.

En 15%-ig riskökning - det är mycket det! Ännu en anledning att låta bli flaskan, tuttarna kanske inte blir vackrare med åren och barna men man vill ju inte ha c-djävulen i dem :-O

Håller med, visst är det märkligt att inte sådan information får lika stort genomslag!!

till dig också! / mt

Och varandra! / mt

sanslöst mörk och dyster söndagmorgon.............MEN.......

Jag är nykter och ångestfri ! Sådana här mornar är mina minnen väldigt nära och påtagliga. Förut kunde jag bara se en utväg ut från det mörka, och det var ju ändå mörkare, medan jag idag åtminstone klara att utföra lite grand av mina sysslor. Jag är definitivt ingen vän av vinter, med eller utan snö, jag gillar shorts, sol och värme samt träskor !!

Jag är också ett stort fan av Musikhjälpen i P3 och lever helt med dem i glasburen den vecka det pågår och blir tårögd av all hjälpsamhet och empati som finns i vårt land. Det är stort att få vara en liten del i det sammanhanget och få dela glädjen med alla som är engagerade. I mitt tidigare liv fanns inte det på kartan , jag hade fullt jobb med mitt eget trasiga liv.

Jag har nyss läst tidningen Accent där det finns ett reportage om en stor undersökning av kvinnors vindrickande där man helt klart kan se ett samband mella vindrickande och bröstcancer. Sambandet är solklart och oomtvistligt, helt säkerställt, och jag undrar varför inte en sådan rapport får samma genomslag som när man skriver att vin är bra för hjärtat ?!?! Vilken dessutom gärna feltolkas eftersom den mängd vin det pratas om i den undersökningen är så liten att den är löjlig. ( http://www.accentmagasin.se/2011/11/studie-aven-sma-mangder-alkohol-oka… )

Att varje morgon få vakna utan baksmälla och ångest över vad jag sagt och gjort dagen före är en gåva som jag är väldigt tacksam för. Tänk att kunna äta frukost utan att den åker hiss i halsen och att utan problem kunna böja mig framåt utan att huvudet exploderar. Att få uppleva detta är inte något som gör sig självt, jag måste göra mina val och jag måste jobba med mig själv för att hela tiden kunna utvecklas som människa. Och det absolut viktigaste av allt :

Jag får inte glömma var jag kommer ifrån !!

Den dag jag börjar tvivla på att jag är alkoholist så är återfallet en armlängd bort. Och jag vill inte tillbaka till det gamla därför ser jag till att ständigt påminna mig genom er hjälp och era erfarenheter.

Jag är evigt tacksam över att ni delar ert liv med mig, jag behöver er.

Tack.

Tack vänner!! :)

Det som var en nyhet för mig är hur självföraktet kan vara väl dolt eller otydligt, även för mig själv. Dolt bakom tusen olika argument om hur jag kan kämpa, är stark(!?), gör saker för barnen, osv osv.

Varför anser jag det vara så viktigt i livet att tillfredsställa andra? Och varför fortsätter den mekanismen även när andra inte är respektfulla tillbaks?

Drömmarna fortsätter... I natt var jag onykter på jobbet, stank whiskey. Smet ut bakvägen för att ingen skulle se mig och planerade vilken krog jag skulle gå till, samtidigt som jag funderar på vad jag skulle skriva här när jag berättar om min fylla. Skönt i sammanhanget var dock att jag vaknade med olustkänslor för alkohol, och den stora tacksamheten att det var en dröm!!

Den tydligaste känslan i drömmen var att nu när jag druckit lite grann kan jag gärna supa till ordentligt innan jag återigen tar tag i nykterheten. Fräscht.

God fjärde advent till er!!

Första timmen är slagen på Söndagen, och jag sitter här igen...

Mindre än halva helgen är kvar, och man börjar nästan få lite Måndagsfrossa...
Men det är morgondagen och inte nu'et, som jag lever i...

Brukar sätta mig och fundera vad som är viktigt för mig, och vad är viktigt då..?
Att få befinna mig i nu'et faktiskt, att få vara med just där jag är..
Och mitt sinne finns just där jag befinner mig nu, min hjärna är med min kropp som nu sitter på stolen vid datorn, och jag skriver just dessa rader...

Om jag skulle jämföra med hur mitt tidigare liv skulle ha sett ut...
Kanske jag satt just precis här då också, men helgfull som vanligt....
Efter att ha tankat i mig en halv rötjut'sdunk och fem sex burkar öl, slirig...

Min fru hade då säkert gått och lagt sig i vrede efter att ha varit sur på mig,
för att jag drack som vanligt för mycket och för snabbt....
Jag hade varit sur på henne för att hon var sur, och då hade jag säkert suttit och fortsatt trotsdruckigt mer här vid datorn, och tyckt att hon var en jävla surkärring...
Kanske lagt något bitter kommentar på hennes facebook-sida om att hon är en bitterf*tta,
och sedan tyckt synd om mig själv på min egna FB-sida, att man jämnt är hunsad osv..

Naturligtvis hade jag under tidiga morgontimmarna ångrat detta och kanske sparkat igång datorn igen runt femtiden på morgonen när sansen åter kommit mig tillbaka (med kraftiga svettningar), för att försöka radera alltihopa, och hoppas att ingen av hennes (eller mina) vänner lyckats sett det.
Ovetskapen om detta hade plågat mig under hela Söndagen, plus min vanliga fyllågren och i en stilla förundring om när jag och kärestan ska åter bli vänner igen...
Jag kommer kanske inte ihåg allt vad jag sade till frugan, kanske kommer de mig åter i små (eller kraftiga) minneflaschar med ännu mer ångest som följd...
Jag var då alltför stolt för att be om förlåtelse, och det hade givit henne en fortsatt överläge i vidare diskussioner, alltså höll jag käft, och fortsatte lida...

Som ni märker så fanns det ingen som helst utveckling i detta sätt att leva, det var en dödens återvändsgränd där jag stannat så många gånger..och inte kommit vidare...
Mitt val att bli en framtida nykterist ändrade på detta, och mitt liv gick vidare och utvecklades...

Här sitter jag idag, på samma stol, samma veckodag, samma tid, men nykter och medvetande,
och jag vantrivs inte, utan har närkontakt med mina verkliga känslor, och de känns bra..!
Kan idag inte förstå vad jag sysslade med just då, jag var fångad under ett tvångsmässigt drickande som bara ledde till en massa besvär och ihållande problem...

Har jag inga problem idag då?, jovisst, men inga självförvållade, och mycket mindre till antalet..
Idag har jag självdistans och kan se mig ur ett annat perspektiv, hur mår jag?
Känslosvallningarna förändrades när jag inte kunde skjuta på dem med berusningen,
idag måste jag ta hand om min känslor och inte förneka dem, en omställning i sig...

Hade jag tagit hand om dessa tidigare kanske jag inte hade behövt dricka all denna alkoholen,
därför tror jag att många alkisar precis som jag är känslomänniskor, och flyr bort från sina innersta känslor med alkoholen, flyr bort ifrån sig själva..
Istället för att kunna peka på dem och säga, just här gör det ont, varför inte ändra på dem vid sin källa, istället för att försöka släcka elden vid dess flammor, och inte vid brandhärden..?

Jag tittar mycket på mig själv, och försöker förflytta mitt välmående till det som är bättre,
ibland lyckas jag, ibland inte, men det viktigaste för mig har blivit att aldrig ge upp...
Ger jag upp det som känns bra, kan jag lika gärna fortsätta förnedra och smiska mig själv,
det bästa självdestruktiva medlet jag hittils har funnit heter alkoholen...

Jag kommer nog inte finna fler, eftersom jag ständigt söker efter det som gör mig att må bättre...
Det finns gropar i livets stig hela tiden, efter ett tag kommer man lära sig att inte trampa i dem.

Men...det viktigaste för mig har blivit....att aldrig ge upp!

/Berra

Ibland gör den verkligen tvärt om - motarbetar sin värd. Tänker på det där med att stanna i ett misshandelsförhållande - det är ju hjärnan som intalar en att man inte är värd bättre. Men det är ju en lång process där man bryts ned sakta sakta. Det är klart att man är värd något - alla är värda någonting bättre!!

Och sen det där med att man tror sig vara frisk. usch att det sitter i efter så lång tid, det där minnet av hur bra det var att dricka och hur det hjälpte när man kände sig nere!! Kanske kan man medvetet och aktivt försöka plantera in nya minnen - så som du gjorde nu, vad var det du gjorde istället för att dricka? Nästa gång du mår dåligt efter för mycket funderande och ältande och står där och tittar på flaskan (eller snarare innan du går dit) så gör du det där andra som du gjorde och som hjälpte sist.

Logik, beslutsamhet, avsmak, minnen, att slå sig på fingrarna med en hammare - man får ta till alla verktyg som finns helt enkelt!

Hoppas du får en skön helg, kram från mig :-)

Det är mysigt att logga in här och finna att någon läst vad man skrivit och svarat på det! Det värmer och gör en så glad. Visst sjutton skäms jag, så in i hundan. Det passar liksom inte med min image att inte ha full kontroll ;-). Men jag ska alltid alltid överdriva. Stigsdotter, dina öppna tvivel tror jag i grund och botten hjälper dig att hitta dina egna svar. Jag har märkt på mig själv att alkoholintag under lång tid gör en deppig. När jag berättade en gång att jag inte drack längre var det just vad en kompis svarade. Han, som alltid innan varit glad i att "festa", hade också upptäckt det och dragit ner på konsumtionen. Men dra ned är inget för mig, det vet jag innerst inne. Jag måste avstå helt, är som du säger allergisk. Kram!

och hurra för dig fredde-s

idag är det fredag! / mt

tankar och erfarenheter fredde! Kanske att det är när känslan av avsky "sviktar" som du behöver logik och beslutsamhet? Jag är djupt imponerad av ditt sätt att hantera de olika "faserna" i nykterheten. Allt gott / mt

Verkar som beslutet att inte dricka, som varit "lätt" tidigare då jag känt sån avsky, kanske i framtiden måste vara baserat på logik och beslutsamhet istället.

Nu spökar hjärnan mer än lovligt.

Förut har jag vaknat i halvpanik av drömmar där jag druckit och återigen har dagenefter ångest och så vidare...

Imorse vaknade jag av en dröm där jag druckit, men mådde bra. I drömmen hade jag konstaterat att jag nu efter så långt uppehåll var "frisk" och återigen kunde dricka hur jag vill.

Och som vanligt med drömmar så satt denna känsla i ett tag även efter jag vaknat.

Bevisligen har inte min hjärna slutat processa alkohohol ens efter 11 månader. Otrevligt.

tänkte jag på häromdagen. Hu så hemskt, jag vaknade ju fler dagar med fylleångest och skitmående än jag vaknade till ett bra mående under de senaste 20 åren. Betydligt fler om jag tänker efter ärligt. Och jag är verkligen nöjd varje morgon med mitt beslut att inte dricka, även om jag är trött och så. Och nöjd på kvällen med när jag kan läsa böcker, som jag ska göra precis nu en stund.
Tack för påminnelsen Berra om hur det var att leva med fylleångest mest varje dag.
/Fenix

Kul att "se" dig igen Surran och att ditt liv så sakteliga börja återgå till något substansiellt, något med eget värde...
Visst livet går upp och ner har jag märkt, och utan alkoholen så blir det varken höga toppar eller djupa dalar, utan en svagare sinuskurva...
Idag har jag en betydligt större självkontroll trots att jag också har släppt lite på mina egna tyglar och tillåter min känna mig fram...
Tror ju inte heller att utvecklingen har avstannat i och med detta, utan att det fortskrider åt något håll...
Min förhoppning är att jag ska få vara med hela vägen och inte falla tillbaka i något som jag redan har passerat, t.ex alkoholdrickandet...

Jag mår också bättre idag även om det inte på långa vägar är fulländat, och frågan man ställer sig, blir det någonsin det?
Hursomhelst jag har fått lära mig att försöka leva i nu'et, inte jämföra så mycket med gårdagen, och inte försöka lägga för mycket förhoppningar om framtiden...
Kan jag fortsätta leva på detta sättet så får man nog vara nöjd, men lite ändringar måste nog till också...

Både idag och igår har jag varit ute på restaurang, och det har funnits min nollbira och en och annan spännande alkoholfritt drink också, så det finns fungerande framtidstro om att jag inte glöms bort i min nyktra tro...
Det har varit riktigt ruggväder och det har känts skitatoppenbra att kunna sätta sig i bilen och ta sig hem både varm och torr i ett nafs...
Jag redan legat i sängen när mina kollegor satt på den kollektiva färdmedlen igår natt, och innan dess hann jag hämta min nyktra dotter som varit på en ungdomsfest.
Så det smittar också, och det är en god sjukdomsbild jag ser framför mig...

Allt är inte nattsvart längre, möjligen lite dolt i ett dunkel, nykterheten har blivit mitt ledljus...
Men jag får inte glömma bort mig själv i helheten, fokus är på mitt välmående, och ibland måste man stanna upp och inte bländas av fartvinden...
Jag frågar mig ofta varför det är på det hära sättet, varför jag reagerar som jag gör, och det leder oftast till mer frågor än svar...

Men så lär jag mig känna någon som står mig riktigt nära, min egna personlighet som inte styrs av berusningens självdrivande flamma...

Spännande?, ja!
Jobbigt?, jajemän...
Värt det?, absolut...

Det enda jag vet är att om framtiden, vet jag inte ett dugg om, men jag bäddar den inte med fyllångest i alla fall...

/Berra

Hej Berra
Åh va kul att du är här och mår bra!! Har ju inte varit här på väldigt länge och det känns skönt att se att så många fortfarande skriver här. Måste ju ändå betyda att saker o ting fungerar eller hur? Jag har hittat en bättre balans än livet än innan behandligen och mår förhållandevis bra om man jämför med tidigare då allt bara var kaos. Visst händer det tråkiga saker fortfarande och visst är livet inte perfekt, men det är mycket bättre.
Julen hatar jag och bara för att jag slutat med destruktiva beteenden ska jag inte inbilla mig att alla runtomkring mig mår utmärkt. Så är det ju inte alls och det är ett trist uppvaknande att se att många runtomkring mig mår dåligt av både mitt drickande men också av annat.

Jaja, life goes on!!
Kram Berra

långt in i själen. Men det kunde du säkert räkna ut:)
Jag tror att den "rätta" psykologen är den "rätta människan" som utbildat sig till psykolog. Så fint att du fick möta just den psykologen - eller en av dem. Det finns flera "rätt" människor som har "rätt" yrken. Lyckligtvis. Ha en fin dag! / mt

Tnk att det ska vara så svårt att hitta den där rätta psykologen som har allt det där du beskriver. Bra för dig, härligt att läsa. Kram från mig!

...vara liten och lågpresterande om du vill. Man behöver kunna pysa någonstans, går inte att vara på topp hela tiden överallt!

Lugn och ro önskar jag dig.