skrev Gäst i Antabus - biverkningar?
Tyvärr kan jag inte bistå dig. Jag har själv gått på Antabus i 2 månader för något år sedan. Jag hade inga biverkningar alls mer än lite mer trötthet än normalt. Jag kan bara hänvisa till Vickans råd. Vänligen/Mickey
skrev viktoria i Antabus - biverkningar?
hej Ante, jag har själv inte ätit antabus men precis det du beskriver har andra här vittnat om tidigare minns jag. Tråkigt med biverkningar, kan du inte höra med din läkare om det kanske är möjligt att ändra doseringen? Sedan är det ju också så att många som varit nyktra en liten tid- med eller utan antabus - beskriver en stor trötthet. Tänker att det kan bero på att kroppen går på högvarv för att "städa upp" och försöka komma igen. Hjärnan brukar ju också vara slut, då det faktiskt är en psykisk process likväl som en fysisk.
Det är ett fantastiskt steg du tagit, det är inte lätt jag vet! Fortsätt gärna delta här på forumet, det är en fin plats att vara på : )
skrev Gäst i Antabus - biverkningar?
Ingen som har erfarenhet av Antabus? Vill höra att biverkningarna går över, vill fortsätta med Antabus. Fram till åtta veckor sedan drack jag mig full 5 - 7 kvällar i veckan, jobbade på dagarna med ständig bakfylleångest. Korttidsfrånvron ökade hela tiden. Helgerna gick åt till att dricka, satt och väntade till ertermiddagen så jag kunde börja dricka och så var den dagen bortslösad. Känner mig stolt över mitt beslut att börja med Antabus, det satt långt inne och fick värka fram under lång tid, stolt över att jag inte druckit någon alkohol under åtta veckor.
En dag i tage"
skrev Gäst i Mr_pianomans tankar om nykterhet
Efter att nu har läst igenom din tråd så kan jag bara säga, grymt bra jobbat och grattis! Sen kan jag inte låta bli att gratulera dig till att ha en tjej som Lelas! :)
skrev viktoria i Mr_pianomans tankar om nykterhet
Vad fantastiskt upplyftande att läsa Pianoman! Vilket jobb du gjort, du har all anledning att vara stolt och glad. Grattis till det nya riktiga livet. Hoppas de som nyligen hittat hit läser dina rader och fylls av hopp. Önskar dig och Lelas en skön och god helg.
skrev mr_pianoman i Mr_pianomans tankar om nykterhet
Nu har jag gjort min sista eftervårdsfredag. Känns lite som en befrielse. Nu står jag helt på egna ben, men det kommer gå bra. Jag har sån bra stöttning från vänner och familj, och AA kommer bli en naturlig del av mitt fortsatta nyktra liv.
23/11-10 flyttade jag in på hemmet 25/11-11 vinkade jag farväl. Satte punkt och vände blad.
Framtiden - nu kommer jag!
skrev viktoria i Träffa någon som nykter alkoholist?
Japp, jag har också varit fullast på stället ett antal gånger. Har blivit förvånad över hur många jag numera träffar på då jag (iofs sällan) går ut nu för tiden, som verkar nästan helt nyktra, druckit ett glas vin eller en öl bara. Dom finns, och det är rackarns trevliga gossar oftast ; )
skrev Gäst i Träffa någon som nykter alkoholist?
bra poäng viktoria, antar att man är så felprogrammerad i huvet att man inte tänker på alla runt omkring som gör nåt förståndigare och sundare av sina helger och kvällar. När jag tänker efter är det dessutom nästan alltid jag som tar initiativ till festandet. Gillar att träna å e lite av en naturnörd men e ganska sällan jag tar initiativ till det, ölen tar ju upp all min tid så de får bli att försöka hitta nya vänner (å kanske nån kärlek med tiden oxå)som gillar att göra sunda saker. Ja de finns nog en ganska uppenbar anledning till att de som har sundare vanor inte dras till nån som jag, som alltid e fullast på stället, när jag vänder på det så skulle ja inte heller dras till det.
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Hej Berra.....
och alla andra gamla och nya kändisar, härligt att se att tråden är så levande. Jag har jobbat hårt i höst, är projektanställd på stadsmissionen så jag arbetar med dem som mer eller mindre jobbar med att förändra sina liv. Jag slutar till nyår, orkar faktiskt inte vara direkt i verksamheten längre då det är för tufft för mig med alla individuella bakslag. Men det har varit lärorikt och väldigt givande. Jag beundrar alla mina kollegor som hittar kraften.
Kul att du Berra och alla andra fortsätter ert engagemang här på forumet, härligt att man kan titta in i bland och fortfarande känna sig välkommen.
Styrkekram till alla från Märta
skrev fredde-s i Träffa någon som nykter alkoholist?
Faktum är att det är mycket bättre.
Jag hade exakt samma tankar som du, och liknande bakgrund med krogen, krogragg och dejter på restauranger, nattliv och barer.
Första trevande dejterna jag hade nykter bokade jag in på en vardag, då är det ju lite naturligare att inte dricka.
Döm om min förvåning om hur trevligt det är att lära känna en ny människa nykter!?!? Hade ingen aning om det!
När det var dags för dejt nr tre, en fredag hemma hos henne, så sa jag bara nej tack. Jag var orolig för hur hon skulle tolka det hela med hon verkade inte bry sig.
Faktum är att dels är det så otroligt många människor där ute som faktiskt inte bryr sig, och så många som du vill lära känna som inte har den relationen till alkohol. Bryr dom sig, så kommer det uteslutande handla om deras förhållningsätt till sitt eget drickande.
Och sen det bästa, dejter nu för tiden, nykter oasvett vardag, helg, fest eller trädgårdsarbete, är de bästa dejterna jag upplevt i hela mitt liv. Det överskrider på långa vägar det jag trodde var det bästa i livet, krogen och människor.
Faktum är att det är människor som är värdet, oavsett om man gör det i ett stökigt nattliv eller på ett fik, eller på skogspromenaden.
:)
skrev Fenix i Ångesten tar mitt liv...
bli det gamla citatet från jag tror det var Frithof Nilsson Piraten.
"Vatten är ett farligt gift, som omger hela Visby stift"
:-)
/Fenix
skrev viktoria i Träffa någon som nykter alkoholist?
Har inte tänkt på det ur det "träffa någon-perspektivet". Men det jag upptäckt efter snart två års nykterhet är följande: Jag tänkte som du (fast inte i partnerletarsyfte då) att hur ska jag kunna träffa folk och umgås när alla andra festar? Men nu ser jag ju att det finns massor av människor som inte alls fokuserar på festandet och alkoholen på det viset jag alltid gjort. Dessutom såg ju naturligtvis min verklighet ut så som att "alla gör..." just för att jag valde att omge mig med likasinnade, att de där andra fanns det märkte jag aldrig ens. Det tog ett tag in i nykterheten innan jag faktiskt såg det, men det finns massor av människor där ute som gör på ett helt annat sätt. Och ja, dom finns på krogen också. Dom har jag väll aldrig stött på då jag själv drack, för jag kan ju tänka mig att de inte varit speciellt intresserade av att komma fram till just mig, av solklar anledning: D
Du ska se att det löser sig, dessutom kommer du ju dra till dig en helt annan typ av människor, sådana som kommer att passa in i den livsstil som du vill ha fortsättningsvis.
skrev Stigsdotter i Vägen tillbaka till mig själv
...jag försökte få ett alternativ till läsk, vatten och apelsinjuice till den goda maten men något annat fanns inte. Kranljummet vatten. Ingen citronskiva ens. "kan du inte dricka ett litet glas av det goda vinet?" föreslår kyparen. Mina akamrater nästan studsade när jag fräste lite "nej verkligen inte!!".
Att det skall vara så svårt - man är verkligen omgiven av alkohol.
På tal om det så är det skåptömning på jobbet idag = det kommer att komma en massa vin och öldunster in hit till mitt rum, jag som tänkt jobba länge idag. Skall verkligen inte gå ut och hjälpa till att tömma skåpen (det står nog mest alkohol i dem tror jag...)
Ju mer man tänker på det, är det inte lite läskigt vilken stor plats alkoholen har i vårt samhälle! Varför är det så egentligen? Jag vet att vi bor i det s.k. brännvinsbältet och att arbetare fick betalt i sprit redan på 1800-talet - hur kommer det sig att man gick med på det egentligen? Man fick vara glad att man hade ett jobb förmodligen, men ändå? Visst är det helt knasigt om man tänker efter, att överhuvudtaget komma på tanken att låta folk bälga i sig alkohol som lön för arbetet!!
skrev fredde-s i Ångesten tar mitt liv...
Man kan ju iofs tänka att vatten är ungefär lika festligt som luft. Dvs inte alls.
Vi är vana att ha fullständig tillgång till båda. Och vid brist så upplever vi ju det givetvis som en gudagåva om vi får tag på det!!
Och kanske skulle man "glömma" hur skönt det är med frisk luft om man bodde på en alptopp, precis som vi idag glömt hur fantastiskt gott vatten är för det är så bra i kranarna.
:)
skrev Fenix i Ångesten tar mitt liv...
brukar jag och svärsonen dricka ibland. Han är i det närmaste nykterist, och det ett plus. Trocadero passerar helt klart som öl på bordet. Men den ska vara iskall, annars blir den sliskig.
/Fenix
skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...
Det där var ett roligt och hett ämne, vatten!
Det känns lite som om vattnet är det som man ska byta till när man tidigare har druckigt för mycket.
Jo jag dricker vatten också. Direkt ifrån sodastreamsflaskan ur kylen!
Det är mitt godaste vatten, på lunchen blir det bubbelvatten (kallt) med massor av citronbitar!
Så visst är jag en vattuman också...
Men jag tar det inte som en självklar ersättare när andra dricker färgglada drinkar
/Berra
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
är j.....t äckligt
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
från påse...iofs har kamomill på kolonilotten åxå.Jag gillar den beska smaken.
skrev Stigsdotter i Ångesten tar mitt liv...
Jag älskar verkligen vatten. Vi har det så otroligt lyxigt i det här landet som bara kan vrida på en kran och så kommer det gott friskt vatten rätt ut istället för att vi ska behöva köpa vatten på flaskdunkar och släpa hem.
Ofta är det tillräckligt med vatten till maten men ibland vill man faktiskt festa till det lite och då kan det, ibland, räcka med lite lime, citron eller något annat i vattnet tillsammans med isbitar. Men återigen. Ibland. Vill jag ha något festligare och då är det TRÅKIGT med vatten.
Som igår när jag var ute med arbetskamrater på fin restaurang och de satt och ojade sig över det goda vinet och jag, efter att kyparen frågat om jag inte kunde dricka LITE vin, serverade mig fisljummet vatten i ett vanligt dricksglas. Det var verkligen aptråkigt och jag längtade till den goda druvmusten som jag serverades i ett vackert kristallglas på fot på en annan restaurang.
skrev viktoria i Ångesten tar mitt liv...
Kallt kamomillte? Gör du från påse då eller är det en egen variant?
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
....eller inte vatten är en smakfråga
och smaken är som bekant....delad.
Jag älskar vatten!
Särskilt när jag tar den från en kanna jag har i kylskåpet o den är kall.
Jag gillar också KALLT kamomillte.
Jag har inga behov att dricka substitut för alkohol.
Sedan i påskas är jag så gott som vegetarian av olika skäl.
Kroppen ville helt enkelt inta ha stora feta köttbitar längre.
Men jag gillar heller inte de där atrapperna för kött.
Sojafileer,veg. kyckling osv.
Man kan få i sej proteiner av råvaror,som pumpafrön osv....
Sån är jag
skrev Fenix i Ångesten tar mitt liv...
Viktoria, för det krävs massor av vatten:-)
/Fenix
skrev viktoria i Ångesten tar mitt liv...
...och varje gång är jag laddad att svara (försvara?) mig. Haha, blir inte klok på människan....
skrev viktoria i Ångesten tar mitt liv...
Förresten, gud vad denna fråga är uppe ofta på forumet : ) nyfiken på vad det väcker i oss olika typer. Intressant är det!
för dit svar. Har talat med min läkare och dosen ska ändras till nyår på min egen begäran. Vill fortsätta med samma dos till dess för det har faktiskt inte varit så svårt att låta bli att dricka under den här perioden. Är medveten om att det kan vara svårt att peka ut vad som är biverkning och vad som är en reaktion på att kroppen inte får alkohol. Känns bra när du skriver att många vittnat om trötthet med eller uta antbus, det är kanske så det är bara. Nu vill jag säga att det är inte bara negativt. Soffan och sängen har aldrig varit skönare och jag längtar om dagarna till kvällen och få gå och lägga mig, det är en njutning. Antabus gör det lätt för mig att ta beslutet att inte besöka bolaget, behöver inte ens tänka på det, finns inget val. En liten detalj som jag gillar är att jag nu närsomhest på dygnet kan sätta mig i bilen och köra utan att vara rädd för "länsman", känns som frihet.
Ante