Senaste kommentarerna i forumet

Man är skitskraj. Det är ett stort steg och en stor förändring man står inför.
Men det ger sig. Så länge man är öppen och tar emot hjälpen. Och tillåter sig att krasha. Dom är där för att fånga upp en.

Och ta vara på dagarna. Det kan kännas långt men det går fort.

Stort lycka till!

Ps Snyggt namn DS /Rickard

Härlig läsning att det kändes okej. I min värld sviker du inga barn utan tvärtom - du försöker ställa saker och ting tillrätta, så mycket du bara kan och förmår. Dessutom, du lämnar dem inte ensamma, du lämnar dem hos nära anhöriga som kan hjälpa och stötta. Alla rätt enligt mitt sätt att se på saken. Barnen kommer att ha det bra där och de kommer definitivt att må bättre när även du gör det, vilket du kommer att göra. Du behöver den här tiden för att komma ikapp med allt som hänt och få hjälp att få bort beroendet. Genom att göra det här hjälper du inte bara dig själv utan även barnen. Kisse blir också nöjd när han/hon får en husse som kan må bra. Vilken chans - och du tar den! Du har verkligen tagit tag i livet igen! Så klart en tuff tid som väntar, men du är på helt rätt väg. Stort lycka till nu! /A

Jag har läst allt i din tråd och jag tror på dig. Du fixar det. Har många tankar men jag hinner aldrig sätta dem på pränt. Nu måste jag lägga de små monstren som jag skapat. /R

Yep! Jag gillade hemmet. Barrackliknnde anläggning. Skitigt/torftigt rum. Men personal och och engagemang verkade bra. Så jag köper. Nästa måndag checkar jag in. Och jag är fortfarande livrädd... men även lite hoppfull/R

Hoppas att allt har gått bra. Du vet redan vad jag tycker om ditt agerande.
Fantastiskt bra jobbat - även om du inte känner att du ligger på topp just nu.
Fortsätt framåt, du är på rätt väg!/A

Stark, som vågar inse sanningen
Ödmjuk, som ber om hjälp
Osjälvisk, som gör något skrämmande för ongarnas skull, och modig...

Kan fortsätta listan, men jag tror nog att du inser poängen... Du ska vara STOLT över att du tar dig till ett behandlingshem... STOLT!
Kram!
/k

Jag hade inte heller varit tuffast i stan i din situation, det skall erkännas direkt. Har dock svårt att se att andra skulle ogilla dig, åtminstone utifrån hur du framstår här.

Du har ju det viktigaste, en insikt att något måste göras och det är du själv som tagit detta initiativ. Jag tror på dig och att detta kommer bli bra.

Sovit max en halvtimme inatt. Idag är en skrämmande dag. Idag ska jag och soccan kolla in rehabhemmet. För mig är det stort, skrämmande och nödvändigt. Vuxen man, rädd att möta det som kommer. Tänk om jag hatar det? Tänk om de hatar mig? Bokstavligen skiträdd, varit vaken och magsjuk hela natten. Sur som fan. Men nu kör jag, för det finns inget alternativ. Nu är det frukost med barnen och sedan? Fan, jag skiter på mig. Jag på ett rehabhem? Stämmer inte i med den sjävbild jag vill ha. /R

Tack för att du tog dig tid att skriva en rad, mitt i kaoset...
Hoppas att det gick bra, så bra det kan gå...
Tänker på er!
/k

det där med att vårda sin nykterhet och sitt o-beroende som är så lätt att tappa bort... kanske. Det är inte så att jag är fri(sk) för att det gått en tid, eller en lång tid. På det sättet är diabetes eller andra kroniska sjukdomar bra jämförelser - gör inget väsen av sig så länge man sköter om sig och beaktar sjukdomen. Så skönt att du känner att är på rätt väg. Tack för att du generöst delar med dig! Söndagskram! / mt

nykterhet är ett måste för mig för att jag ska kunna ha ett fortsatt bra liv.

Ett "bra liv" ?? Med det jag nu går igenom ?!

Ja, så är det, om jag inte vårdar min nykterhet så fördubblas mitt svarta synsätt och raset går så oändligt mycket snabbare. Hade jag tagit till flaskan i detta läge som jag nu är i så hade jag med all säkerhet inte överlevt så här långt.

Förnekelsen sitter så djupt innan jag accepterar min sjukdom. Jag påminns nu när jag läser om en "kändis" som varit nykter i 1,5 år, tar ett återfall inför kamerorna och säger "att nu har jag varit nykter så länge så jag kan hantera detta". Javisst det är ju därför han tar ett återfall. Jag lider verkligen med honom och hans anhöriga och vänner, jag vet hur det känns att stå bredvid och vara helt maktlös.

"Always Look On The Bright Side of Life " som de sjunger i filmen är ett ack så svårt sätt att se på livet när det är svart men bakom molnen lyser alltid en sol. Min favorit vers i sången är den här :

Life's a piece of shit
When you look at it
Life's a laugh and death's a joke, it's true.
You'll see it's all a show
Keep 'em laughing as you go
Just remember that the last laugh is on you.

Lite som att peka finger åt det som händer i livet och att det alltid är jag själv som bestämmer hur det ska se ut i mitt egna liv. Jag är huvudpersonen och regissören i den show som jag själv sätter upp på livets scen och då duger det inte att vara påverkad för då får jag dåliga recensioner.

Jag har ett skapligt tungt jobb att göra för att nu ta mig ur det som varit men jag känner att jag är på rätt väg. Jag har ju fördelen av att ha gjort resan en gång tidigare och att jag faktiskt har verktygen att jobba med. En del av dessa verktyg har blivit slöa med åren men jag vet ju hur jag ska vässa dem och handlaget går ju att öva upp igen.

Helt egoistiskt ska jag nu lappa ihop mig själv så som jag en gång gjorde. Mitt mående måste jag sätta i främsta rummet och jag måste lägga merparten av min energi på mig själv så att jag återigen utvecklas i rätt riktning.

Jag vet att jag kan.

beskrivning av beroendesjukdomen :

http://vittbegar.blogspot.com/2011/02/en-sjukdom-flera-utlopp.html

Surt när man drar åt olika håll, boendet är ju trots allt relativt central fråga. Delar din uppfattning i övrigt, hellre bor jag mitt i skogen än i mindre samhälle.

Anser du ditt helgdrickande ha påverkat ditt hela jag i stor utsträckning om du analyserar läget med snart 3 kristallvita månader i bagaget?

Skön läsning, förutom det där med firandet, förstås... :) vad sägs om glass och färska hallon eller nog istället?
Självmedicinerar just nu med marabou mjölkchoklad i mängd.. :)
Lycka till, du är värd det bästa!

Vilken resa du gör, har följt dig sedan du hukade på på medberoende :-) Vad du skall vara stolt över dig själv. Nu får vi fira med näsan mot solen och känna stolthet, kramar

Är det jag som tar min fantastiska socca - mentalt - i hand och åker och kollar in ett behandlingshem. Det är tyvärr inte Alefors men det är inte Nämdemansgården heller. Hyser hopp. Kanske, kanske, kanske kan saker fixa till sig. Nu ska jag och jycken ut i solen. Ha en bra dag allihopa och idag ska iaf. jag försöka hålla mig nykter. En av mina första reaktioner blev nämligen att detta goda besked måste firas!!! Hur firar jag? Jo, det vet vi ju alla. /R

och glad i hjärtat blir jag ♥ / mt

Viktoria !!

Ja, att förändring kan göra ont det upplevde jag när jag gick ut i nykterheten. Skillnaden då mot nu är att då såg jag ett nytt spännande liv hägra framför mig om jag gjorde det jag skulle. Jag hade allt att vinna på att sluta dricka och se framåt.

Denna gången blev allt precis tvärtom, framtiden sparkades undan helt för mig och jag såg bara mörker. Jag kunde inte orientera mig i detta mörker så därför blev jag sittandes i en svart bubbla oförmögen att bryta mina mörka tankar. Min lilla psykologtjej gjorde ett fantastiskt jobb med mig och utan henne hade nog detta tagit en ända med förskräckelse. Men hon mäktade inte riktigt med att lyfta mig helt från det svarta trots ihärdiga försök.

Precis som med alkoholen behövde jag slå i min personliga botten innan jag fattade vad jag höll på med.

För två veckor sedan skrev jag avskedsbrev till mina barn och hustru och planerade precis hur jag skulle göra de följande dagarna. På fredagen för 2 veckor sedan träffade jag en läkare som hotade med LPT om jag själv inte insåg vad jag gjorde. Och då händer nåt i skallen : Mitt gamla alkholistbeteende kom fram med dunder och brak och jag förhandlade fram en överenskommelse om att få helgen på mig innan jag skulle in på avdelningen.Precis så som när jag skulle in på behandling och som så många alkisar känner igen. Han var misstänksam men som en mästare i manipulation så övertygade jag honom att det skulle gå bra. Han gick med på mitt förslag.

Med den "segern" i bagaget kändes det som jag helt plötsligt hade situationen under kontroll igen och att jag på något sätt hade en färdplan igen. En ljus sådan.

Hustrun är fortfarande ovetande om detta skede vilket gjorde att vi var på en mycket bra tillställning på lördagskvällen och jag fick bekräftat på söndagen att vårt kära vårmöte ska äga rum i början av maj. Se där ! 2 positiva saker i följd ! På rent djävelskap mot den där mörke fan som höll på att få omkull mig så bokade jag rum till Gullbranna i höst :-))

Helt plötsligt känner jag att allt jag lärt mig inom AA och andra forum om att hantera mitt liv på ett för mig bra sätt återigen börjar göra sig påmint och jag kan använda det i "alla mina angelägenheter". Jag har ju fått redskap och verktyg att använda i mitt liv men när det var som mörkast så klarade jag inte att se det, det krävdes att jag gick tillbaka till mitt gamla jag ett tag för att inse det.

Nu måste jag börja bygga upp min självkänsla igen och det tar sin lilla tid, jag vet, jag har ju gjort det en gång tidigare. Jag gör det enkelt och gör på samma sätt som förra gången och använder gemenskapens trygga värld för det. Jag försöker nu göra en liten budget så jag ser att jag utan problem kan åka till Visby-konventet i maj, de gånger vi varit där har lyft oss/mig så oerhört mycket.Vårt relationsproblem har fått en liten, liten öppning och jag börjar hysa en förhoppning att det ska lösa sig utan att jag tar ut något i förskott. Jag måste också säga att jag fått fantastiskt fin hjälp av min kontaktkvinna på försäkringskassan. Hon har på sitt sätt fått mig att se att det finns hjälp att få om jag bara ber om det.

Jag är oändligt glad över att jag inte en enda gång tänkt på att fly med hjälp av alkohol under den här processen. Jag vet inte varför men jag kan se att alla de vänner som jag haft som har valt den andra vägen ut så har ingen av dem använt alkohol för att dö.De har oftast tagit återfall innan som sänkt dem i mörker men ingen har valt att använda alkohol som sista utväg, inte ens som bedövning.

Och ja, Viktoria, jag kan känna skillnaden nu ! En lång historia fick du som svar på din vänliga tanke :-) Jag är väldigt tacksam för att du tänker ibland på mig ♥ När jag såg de första nyheterna idag om princess-födelsen så funderade jag över hur långt du har kvar till din lilla kunglighets ankomst ?

Även här är soligt och en viss vårlukt finns i luften, den lukten som förebådar nåt nytt och vackert som är på väg. Ta hand om dig vännen...........KRAM ♥

Bara så du vet att jag tänker på dig skriver jag en rad. Om dagarna är svåra ibland så minns att all förändring av vikt är smärtsam. Det är nog ordnat så ser du, så att vi ska känna skillnaden sen, då det vänder. För vänder gör det nästan alltid om man bara får ha livet i behåll. Inom taoismen och den kinesiska filosofin beskriver man att varje människa är given fem tursamma och fem otursamma perioder i sitt liv, fördelaktiga/ofördelaktiga om man hellre vill så. Därav inte sagt att de av nöden måste vara jämnt fördelade. Oftast inte är min tro. Dock ger det mig tröst ibland.
Kram från ett soligt Norr♥

När den ena parten förändrar eller försöker förändra livsföring, så reagerar den andra. Även om den första försöker att göra det bättre. Men jag tror att mycket kommer upp till ytan när vardagen inte längre är "normal". Men i så fall får det väl bli så? Våra första prion bör vara barnen, och med den första prion går den andra hand i hand; Nykterheten. Resten kan man alltid försöka fixa efteråt. Visst tror jag mycket sådana känslor har bedövats förut med alkohol. Vi fyllon har inte sett vad som pågått. /R

Saknar dig på forumet!! Du behövs här. Styrkekram!

Nykterheten har gett livet en ny riktning. Upptäcker mer och mer att i fullt dagsljus så har frun och jag glidit längre ifrån varandra än jag tidigare insett. Vi har fram till idag kompromissat oss fram till en lösning där båda varit ganska nöjda med hur och var vi bor, hur vårt liv ser ut. Nu verkar hon vilja dra tillbaka, längre ifrån det som är vår kompromiss, medan jag egentligen bara kan tänka mig att gå i den andra riktningen om något ska ändras på. Vi bor idag i ett ganska enkelt hus i utkanten av en mindre tätort. Jag vill egentligen bo riktigt på landet, på en mindre gård i skogen. Frun vill nog egentligen bo i lägenhet eller ny villa i staden. För mig är det never, ever. Tidigare har båda varit nöjda med kompromissen. Men då hon är missnöjd så blir jag också missnöjd, fast av andra skäl. En kompromiss funkar ju bara så länge båda tycker att den medför någon fördel för sin del.

Bedövade man sådana här saker med alkohol förut, så att de aldrig nådde ytan? Jag upplever det inte som en stor kris idag. Det är inget vi bråkar om. Men vi har båda börjat positionera oss på varsin kant märker jag. Drömmer om väldigt olika saker. Suck.

Visst är det konstigt, att supa bort det finaste man har. Jag känner i mitt fall, att jag led av hybris. Hur fan kunde jag inbilla mig att jag vara kapabel till att skaffa barn. Så många ungar som föds in i misär. Nu säger jag inte att dina eller mina lever i misär. Men det är ju bara en gradskala, som du skrev. Vi super bort dem i olika utsträckning. Vi skapar nya trasiga människor, som i sin tur kan skada ännu en generation. Men nu räcker det, tror jag. För ska sanningen fram börjar lockropen från alkoholdjävulen bli väldigt högljudda här. Men inte idag. /R

Jag tror mig tala för många, när jag skriver att vi saknar din röst här på forumet. Ditt förstånd. Var inte för hård mot dig själv, du har en sjukdom. Du är INTE en misslyckad skit. Skickar dig flera nya mentala styrekramar. /R

Jag blir väldigt berörd av din berättelse. Längtar plötsligt enormt efter mina egna telningar där hemma. Vilken gåva vi fått i våra barn alltså, och så super man bort det i olika utsträckning. Galet!