Senaste kommentarerna i forumet

http://www.byturen.com/

Hittade en ball filmsnutt där man med muspekaren kan se hur det ser ut i verkligheten när man är ute på krogen..

Lärdomsfull...

/Berra

Att allt jag gör...är mitt eget fel, ingen annans...

Krökar jag och mår dåligt av ångesten, vems fel är det?
Irriterar jag mig på någon kollega, vems fel är det att jag blir irriterad?
Skvimpar jag kaffe på nytvättade skjortan, å vems fel var det då?
Tittar jag på en rolig filmsnutt på nätet och skrattar, vems fel var det då?

Man har ofta olika anledningar till att skylla ifrån sig ansvaret på andra personer.
Det är aldrig mitt fel, alltid någon annans, eller hur?

Det är jobbets fel att jag behöver slappna av med alkoholen, shure!
Det är kollegans beteende som gör att jag blir förbannad, visst?, inte jag som är lättirriterad.
Det var någon annan som tog min uppmärksamhet ifrån mig så jag drällde kaffet, inte var det väl jag som höll i koppen va?
Det var den där regissörens fel att han gjorde så jag garvade åt filmen, inte att jag behövde det?

Allt slår tillbaka till mig själv, jag har mig själv att skylla...eller hur...
Jag kan inte döma någon annan att ta på sig ansvaret för det som jag har gjort eller sagt...
Jag blir inte lika oansvarig när felet ligger hos mig själv, som det gör hos någon annan...

Alltså är jag ansvarig för de konsekvenser det innebär för mig själv, ingen annan...

Är det då inte lättare att göra något åt det, än att ständigt skylla ifrån sig?

Ingen annan kan göras skyldig för att jag inte kan förbli nykter, sug på den du!
Vill jag ha en förändring, måste jag ta den helt och hållet själv..

Oj vad jobbigt det blev, måste man göra ALLTING själv..?

/Berra

skickade dubbelt...

Bra dag, känns skönt att ha tagit ett beslut, känns att det är på riktigt. Har läst lite av era inlägg ikväll, så mycket kloka ord. Så många kloka människor som fallit ner i beroendet men kämpar sej upp. Jag förbannar mej själv så ofta, hur kunde jag hamna i detta? Jag är ju inte dum, jag fattar att det går åt helvete att hålla på dricka för mycket. Nu känns det bäst att fokusera på det positiva istället för att älta det gamla. Jag njuter av friheten att ha klara tankar. Var på zumba igår och tröttade ut mej, skönt men inte för att jag har sug utan bara för att jag har en bra känsla av att vilja ta hand om mej och komma i form. Imorron ska jag återuppta simningen. Ser med tillförsikt på framtiden.

för ditt välkomnande! Det känns hoppfullt att det går bra för dej, jag ska också klara det. Ska checka forumet så ofta jag hinner och läsa.

Välkommen

Bor också på liten ort, känner också som dig att det är svårt att söka hjälp, eftersom det skulle komma fram på något vis. Jag har fått enormt stöd av forumet.

Att också skriva ner sina tankar både glada och lessna tycker jag är en bra hjälp att hålla sig kvar.

Det ska bli spännande att följa din resa
Kram
Lisamari

Berra jag håller med.
Jag har själv förstått att alkoholen är en alldeles för stark fiende till mej så jag helt enkelt måste vända den ryggen,ren självbevarelsedrift.

Det som diskuterades i en annan tråd...
Att totalt kapitulera, för några ett starkt laddat ord...

Jag brukar tänka att när man kapitulerar inför alkoholen, så ger man inte upp för alkoholen.
Utan ger mera upp sin möjlighet att nånsin kunna börja dricka igen...
Så ligger inte tvivlen kvar över en...

Eller också tänka så, det råder inga tvivel..jag har alkoholistiska tendenser och kan inte framledes överhuvudtaget handskas med just alkoholen..

Då, har man givit upp alla tankar och kan gå vidare med sitt liv...

Det är en förlösande tanke, en uppgivenhet och kapitulation.

Berra

Usch vilka minnen du väcker i mig Berra. Jag kan precis känna hur min "dagen efter på kontoret" skulle varit. Ångest, flackande blick, hålla andan för att inte lukta bakfylla om någon stod för nära, spela överenergisk, låtasas som inget har hänt, sliten uppsyn, röda ögon, blickarna av förakt från speciellt en...illamående, långa turer till toaletten bara för att sitta ner och blunda med pannan mot kaklet, räkna timmar, minuter till hemgång. Kan inte ens känna glädja över att det är dom och inte jag nu, det är bara för sorgligt att någon enda människa ska behöva göra så här mot sig själv. Sorgsamt.
Önskar dig en skön söndag B.

Härligt skrivit Berra, ja va de kan spåra ut o dessa helt sjuka ursäkter. Ja alkoholen är ett ångestframkallande nervgift som får helt tillsynes ej alkoliserade människor att bete sig som ************!.
O ja håller med om att de är ganska tyst på forumet nu, de är många man saknar hoppas dom mår bra.
Ha en bra söndag o hoppas familjen snart är samlad igen Kram.

Sitter man här en lördagskväll/natt, och inte ett enda inlägg på forumet på dryga 8 timmar....
Trodde man behövde som mest support när de krisade som mest, en Lördagskväll...
Beyder det att man krökar då?

Ikväll är jag helt ensam hemma, frugan ute och reser, grabben slaggar hos kussen, dottern ute och festar, jo jag såg nog bilderna/filmen ifrån festen på fejjan, mycket fnitter..
Svårt att släppa greppet om ens barn som enligt åldern är myndig, men fortfarande mitt barn...
Hon vet mitt läge, och hon verkar dricka med försiktighet, hon måste ju få ha sitt liv också...

Svårt att få låta barnen testa sina egna vingar, man vet ju hur man var i den åldern,
odödlighet och framtid var ledorden...
Att bli beroende var ingenting man oroade sig för vid den åldern, det var ju bara att sluta...
Idag sitter man här, nästan 3 gånger så gammal, och med ett livsfacit i handen...
Och alkisar är INTE gubben som sitter på parkbänken, han eller hon finns i vart och vartannat hem med fungerande arbete och bostad, livet har förändrats, så också synen på alkoholen...

Då trodde man bara att de som drack sig dyngfulla hade ett riskbete'ende, idag vet man att det
är i sådana fall antalet gånger och vanor som spelar större roll...
Han som dricker sig plakat varje nyår och aldrig annars är en i en mindre riskgrupp är den som dricker 2 glas vin varje kväll, eller t.om än den som dricker sig halvfull varje helg...
Den dagen då man känner något som helst obehag över att INTE kunna dricka, då är man i farozonen..

Jag skrev ju häromdagen att jag hade världens "grej" att skriva om ang. alkoholen...
Nu har det lugnat ner sig lite och avaktualiserats något, men jag ska i korta ordalag försöka återuppliva den känslan jag hade då...

Våran lunchrestaurant bjöd in alla firmor som håller till i alla byggnader runtomkring på lite middagsbuffe'i Onsdags, det var gratis käk och gratis dricka...

Utav 200 möjliga kom ca 50 pers, och då trodde man ju att "järngänget" skulle komma, partygänget...
Men i dagens läge har man varken ungdomar eller åldringar kvar på sina arbetsplatser, utan medelåldern ligger mellan 30-55 år, och är ganska så sterotypa...
Alla håller ihop sin grupp, klumpar ihop sig med de man känner, knappast någon blandning över gränserna, t.om avdelningsvis inom samma företag...och vi var ca 5 st olika bolag.
Middagen serverades och många liksom jag drog när den var uppäten, vi hade ju våra bilar på parkeringen, och mitt bord tömdes och det fanns bara trängda ryggar kvar på de andra borden...
Så jag drog hem till de mina, det var bara "trevligt" kvar på restaurangen, skandalfritt dvs.

Morgonen efter möter jag en f.d kollega som plockar ihop sina tillhörigheter på gräsmattan utanför.
Eller rättare sagt sin frus grejor, hon hade däckat på gräsmattan, plånbok, nycklar, passerkort osv.
Hon hade i stort sett varit medvetslös med uppspärrade ögon, så de gissade på att hon blivit drogad.
En annan dam i sällskapet hade råkat ut för samma sak, men på muggen..
Han påstod att de inte hade druckigt några mängder utan det måste ha varit droger i glasen...
Så när kvinnor däckar idag, så är det alltid någon som har velat drogat dem..
Man kan ju då fråga sig varför de inte har blivit utnyttjade då?,
eller är det bara någon som velat "skoja" med de andra???
Ursäkta, men jag tror inte på det, på min firma kan jag aldrig tänka mig att någon är så rolig att de drogar sig med annat än alkohol, och knappt det ens.
Båda var i allafall "sjukskrivna" dagen efter, konstig!

På lunchen efter satt det några män på bordet brevid med typiskt manliga arbetsroller, de bara satt och suckade, jag frågade om de bara pratade med SMÅ (högt skriket) bokstäver denna dag..?
Äh håll käft fick man till svar, det var synligt att de hade alldeles för trånga kepsar idag...
Den ena hade hittad sin jobbmobil krossad på vägen på väg till jobbet..
Den andre hade haft fullt upp med att radera alla uppringda samtal som gått till gamla ex, så att hans fruga inte skulle se något senare..
Den tredje hade gått på någon spelklubb och spelat upp aldeles för mycket pengar, och de flesta hade inte en aning om hur de hade kommit hem...

Jag satt och njöt av min ärtsoppa, jag hade inga problem denna dag...
Det stod 15-0 till nykterheten, och jag ångrar idag ingenting, ingen baksmälla, ingen ågren..
Det finns ingen kemisk drog-genväg till ett bättre eller roligare liv.

Och hela alkoholen är som en taskig TV-reklamfilm om ett golvrengörningsmedel...
Det räcker inte med att ställa skurhinken på golvet, det ska blötläggas, gnuggas och ta upp skiten också, och vad händer om du tar för mycket, eller för ofta...? (Det står inte på flaskan)
Trägolvet spricker (precis som äktenskapet..)
Golvet mattas ur (som hela livsglädjen också gör..)
Den tappar färgen och blir livlöst (hmm..)

Nä hellre lite skit i hörnen, än ett rent helvete...

Mors Berra

Nej jag är inte delägare men kommer att få andelar med alla de andra om det kommer att gå bra...

Min tjänst är hyggligt vanlig, men segmentet unikt, och jag vill vara delaktig i när det släpper och det äntligen går att handla grejor igen..
Det skulle kännas otroligt mycket lättare att få vara som i ett riktigt företag.
Det känns bara dumt att kicka inköparen för att spara pengar t.ex

Sen är jag lite tjurig också, det kommer någon vildhjärna och ställer till det för oss,
När det inte längre passar honom/henne så drar de vidare, och vi andra får stå och reda upp skiten.
Jag har upplevt dessa typer av personer så många gånger nu, men den här snubben var en ovanligt seg gubbe.
Och det känns dom om han har andra mål än bara att avancera i karriären, Gud vet vad?
Jag väntar bara på att han ska gå vidare så att vi åter kan få jobba i lugnet...

/Berra

Får jag fråga mer kring detta?

Det jag tänker är risken att du själv förgås i processen, och det är ju givetvis ingen produkt eller pengar i världen värt.

Är du delägare i denna produkt eller företag?

Visst finns det saker som man verkligen tror på..

Jag har vigt mina senaste 15 år till en enda sak, på en produkt som likt en albatross har behövt en enorm startsträcka, och ibland blåser det kraftiga sidvindar så man blåser av banan...
Någon annan albatross faller pladask ner på banan så att den inte går att starta ifrån på ett tag.
Någon annan landar graciöst på banan, men i kollisionskurs...
Nu har vi kutat utav bara he..te och flaxat med vingarna väldigt...väldigt länge...
Nu sista året/åren har vi kännt hur det börjar lätta under labbarna, och vi har snart fått flygtillstånd...

Ska jag då kliva av banan och säga, Nä! sorry grabbar, det här var inte mitt rejs...liksom...
De här åren var bara på skoj, typ!

Och så ska någon annan nyanställd jeppe få skörda grödan av det jag slitit för, Nähäru!
Nu har jag en skock skatjä..ar som trackar mig längs med banan, och rycker stjärtfjädrarna ur mig.
Och jag kan välja att stanna (igen?) och ta fajten, eller fortsätta hålla farten..

Hela världen är fyllda av muppar, och jag har haft oturen att många har samlats runt mig...
Och ska vi satsa på att dra åt samma håll, eller ska vi ladda på att preja varandra av vägen..
Och det är svårt att få ett antal babianrövar med senap i arslet att hålla koncentrationen på ett mål
istället för att ta reda på vem som håller i senapsburken..

Ja jag är väldigt förnärmad (är det ett bra ordval?), och jag vill hemskt gärna ro iland det jag har trott på under alla dessa år, det vore som att stanna strax innan målsnöret...
Jag och många andra satte sig emot helt galna beslut, och istället för att ta en diskussion och ev lyssna på de som säger emot, så skapar man en "klan" där man likatänkare försöker tillsammans mota bort de som inte tycker som de andra, och man anställer med STOR selektion nya likatänkare...
Man väljer att selektera ut besvärliga eller rent av omöjliga mål för att få oss må dåligt och sluta av egen vilja, och det gäller naturligtvis inte dem själva, klanen håller ihop..
Det är nutidens sätt att trackassera, särbehandla och kränka andra människor men med ett skyddsnät och eget territorium även kallad "arbetsplats", det är helt enkelt ett fruktansvärt tillvägagångsätt.

Mitt sätt att protestera mot detta är att de inte ska få hela sin vilja fram med mig,
jag slutar när jag själv känner för det, och blir jag petad så kommer det att bli en central förhandling med facket, det var ju jag som drog igång röjet med kollektivavtalet, så vigla kan jag..
Och hela tiden så tänker jag, får man överhuvudtaget behandla människor så här, år 2011?

Det ser mörkt ut, men jag är inte mörkrädd, blir mest förbannad..
Och de vet att de gör fel när jag synar deras utspel, men i grupp är de starkare...

/Berra

Ibland måste man ju säga stopp för dåliga saker i sitt liv, antar att det finns anledningar till att du inte lämnar ditt jobb?

Jag har nog mina tvivel...
Jag äger mig själv men har andra som försöker hela tiden bemästra och kväva mig som person.
Jo jag pratar om jobbet naturligtvis, den jag anförtrodde mig till är nu min chef..
Och han NJUTER av att få tjudra mig, just nu ändrar han mina arbetstider och menar på att han har rätt att göra det som arbetsgivare!
Jaha tänker jag, vad har du mer i bakfickan ?
Jag låtsas vara oberörd och tog det kallt, han ska inte få njuta av att se mig ledsen i alla fall...

Jag har världens grej att berätta om senare ang alkoholen..
Men mina fingrar är allt för fläskiga för den här telefonen.
Om jag hinner och har romankänslan ska jag skriva om detta ikväll..

/Berra

HEJ(A) BERRA MED VERSALER OCH HOPPAS DU KLARAR ATT LÄSA UTAN FÖRSTORINGSGLAS! SÅ FINT ATT DU KOMMIT SÅ LÅNGT ATT DU ÄGER DIN STYRKA INOM DIG - DÅ HAR DU DEN ALLTID MED DIG! mt

glad att ha dig här. / mt

Sitter här med förstoringsglaset...igen.
Jag har Ipads men ingen med GSM, och det skulle vara ännu mer
Uppenbart att man ställde sig emot reglementet...

Jo man är livegen på sin arbetstid, de tycker att de ska kunna kontrollera allt.
Snart sitter det väl kortläsare på dasset också, så man får löneavdrag för det med..

Antingen faller man in i reglementet. Eller så faller man ur.
Det ena är smärtsammare än det andra...

/Berra

inte bara begränsningen i surfandet utan känslan att förlora frihet./ mt

inte bara begränsningen i surfandet utan känslan att förlora frihet./ mt

så trist. Jag tror verkligen vi är på väg in i ett övervakningssamhälle. Men du som gillar teknik, skaffa en iPad som jag gjort med mobilt bredband i. Då kör du ditt eget race som ingen kan logga, och den är bekväm att skriva på. Bättre än mobil + förstoringsglas:-)
Gurra

..har kraftig reducerats...

Mitt jobb har fått ny ägare och de har f.om nu även tagit över IT-avdelningen...
De har inte svenskt påbrå och har därefter satt sin egna datorpolicy...
Och där är det inte tillåtet att surfa privat alls på firmans datorer...
och jo,jag skulle verkligen vilja berätta för dem hur mycket internet betyder för oss svenskar,
där allt numera sker per internet, f-kassan, skolfrånvaro, bankärenden osv..
Men de tror att de styr världen och att deras lagar gäller alla och överallt..
Jag tänker inte sätta emot detta, utan var en lydig anställd..
Jag vet att de loggar oss och vet vart vi har varit, så det är inte ens värt ett försök...

SÅ jag sitter nu med förstoringsglas framför min mobil på rasterna och försöker läsa de senaste inläggen,...men det är på stört omöjligt...
Och all min författaregenskap ligger ju mest på förmiddagarna, så att det kommer att drabba mig,
och mina inlägg på sikt...
Kvällarna är ofta berikade med andra åtaganden, och man vill ju inte sitta ännu längre på nätterna.

Så jag finns här, men inte lika ofta längre, tyvärr..

Snyft!

/Berra

Hejsan jonteper. Nyfikenhet är första steget till att eventuellt få veta lite mera än tidigare :-) Jaa du, det har varit många många tankar under lång tid som uppbyggnad till tillräckligt med mod för att ta upp en sån fråga. Den innebär naturligttvis en risk att kanske som pappa förlora sitt ansikte, som det heter, men då tänker jag att det i alla fall är bättre att förlora ansiktet ärligt än förljuget. Jag vandrade under en personalfest tillsammans med henne, ensamma var vi, längs stranden och då var modet större än faran och jag sa... jag vill berätta en sak för dig, jag har druckit för mycket och vill nu ändra på det och att du skall veta om det från mig och inte på omvägar. Svaret var bara det som ett barn kan ge sin pappa, Jag har aldrig tyckt att du betett dig tokigt på något sätt, tvärtom. Nu kanske du har barn som är yngre än mina barn är, kanske du bara kan fråga dem rakt ut.... Har ni ibland tyckt att pappa gjort bort sig... sen lyssna på svaret. Kämpa på mannen! Fråga på du.... svar (eller i alla fall kommentar) på frågor finns. h/Mm.

....för mig själv att det verkligen inte går att stoppa när tillfälle ges. Helgen har tillbringats i goda vänners lag och varit mycket trevlig men lördagen blev sen/tidig och där stjälpte jag i mig alldeles för mycket. Söndagen får betraktas som bortkastad, hade svårt att njuta av solskenet och den härliga miljön vi befann oss i.

Jag känner mig förgiftad. Försökte se söndagen som ännu ett steg på vägen, lyssnar på kroppen, hur känns den, hur mår den. Det är verkligen ett gift vi häller i oss.

Nog nu.

Har just fått veta varför jag får "maganfall" emellanåt. Gallsten. Ett flertal. "fundera på om du vill operera dig" säger doktorn. Ja sådär ont vill jag då inte ha. Men sen var där visst också någon form av "förändring på levern". Orolig. Jag måste sluta förgifta mig själv helt enkelt. Skall få remiss till ny undersökning för att kolla levern ordentligt. Usch. Jag vill gå hem och lägga mig nu, och så ska jag på mingel efter jobbet. Om där serveras alkohol tackar jag nej såklart.