skrev MisaLisa i Div åsikter eller...?
Nytt liv, nytt mirakel!
Kram
MisaLisa
skrev Stigsdotter i Mr_pianomans tankar om nykterhet
Lössläppt från hemmet och på egna ben! Klart det går bra!
När jag varit fri från alkoholdjävulen ett tag kommer jag nog se att jag sparar pengar - kanske kan jag så småningom få råd att köpa mig ett fint elpiano. Mitt "riktiga" lilla gamla piano är tydligen bortom all räddning enligt en tekniker som var hemma och tittade på det. Det var jättelänge sedan jag spelade och det låter säkert gräsligt den dagen jag försöker igen, men jag saknar det något enormt emellanåt...
Hoppas du får en fin helg!
skrev Gäst i Vägen tillbaka till mig själv
Och sån styrka!!
Belöna ditt nej med något fint - gosiga vantar till vinterns promenader eller en väldoftande duschtvål. Bodyshop är ett underbart ställe för oss som vill skämma bort oss själva en smula... Och ladda upp med något gott vitt bubbel...dubordeköpa en sån där Magnum pommac o fira att det inte var en farlig tumör!
Kram!!
skrev Adde i Vägen tillbaka till mig själv
själv och välkommen tillbaka till livet :-)) Kan kanske vara bra att inte veta alla detaljer om vad som händer i kroppen. Min salige far fick på ålderns höst veta att han knallade omkring med bara en fungerande njure och att den "trasiga" förmodligen varit bortkopplad en mycket lång tid. Han var helt besvärsfri och hade aldrig haft en tanke på att det var så. Som tur var så tillhörde han inte alkissläktet för då hade det nog gått en annan väg :-)
Njut av dagen i dag !
skrev Stigsdotter i Vägen tillbaka till mig själv
Tack för alla tankar och kramar. Tänk att det kan betyda så mycket att bli sedd av alla er som jag bara känner delar av!!
Det visade sig vara en ofarlig tumör som sitter på min lever - kanske har den alltid varit där och det är mer som ett födelsemärke än någonting annat.
Anledningen till att jag sökte hjälp, anfall av smärtor i magen, visade sig ju vara gallsten och det var en slump att man såg den här tumören. Lite otäckt är det att vi kanske går omkring med en massa saker i kroppen som vi inte känner till bara för att de inte ger några symptom (än kanske!). Men, så ska man nog inte tänka med risk för att man blir sjuk på riktigt.
"jaha, vill du ha ett glas vin nu då" sa maken till middagen igår. Nej tack sa jag, jag vill inte dricka i alla fall. Nu har det snart gått en hel månad och jag känner att, nej, varför ska jag dricka? Jag hoppas att den känslan håller i sig, jag tror kanske att det har varit oron som gjort att det kännts relativt lätt att låta bli glaset, förhoppningsvis kan jag stå på mig mot mig själv utan denna oro. Ikväll blir en prövning...
Kram till mina cybervänner, hoppas ni får en skön och stärkande helg!
skrev viktoria i Vägen tillbaka till mig själv
Inga ord blir rätt, men du finns i mina tankar.
skrev mulletant i Vägen tillbaka till mig själv
skickar en stor kram, mt
skrev Anonymt i Ångesten tar mitt liv...
dig vara trött, precis som flera av dina vänner här skriver. Man kan inte orka hur
mycket som helst och det som händer nu är att DU vill en sak men din hjärna och
kropp säger ifrån. Det fungerar så. Ditt jag vill inte bli överkört mer, du är
alltför pressad och hela du skriker efter att få komma bort och hamna någon annanstans
och anledningen till att du är slut är allt du gått igenom. Det kommer efter, men det
kommer också andra tider. Jag har inte läst allt på din tråd Berra, och skriver kanske
något tokigt nu, men du skulle verkligen behöva byta miljö, kan du inte byta tjänst på
något sätt så att du får en ny chef och en ny arbetsmiljö? Kramar A
skrev Gäst i Vägen tillbaka till mig själv
Din historia och det du berättar berör mig verkligen. Hoppas du får ett bra besked idag! Vi finns här för dig!
skrev Gäst i Vägen tillbaka till mig själv
Hoppas på ett bra besked för dig. Vänligen/Mickey
skrev Gäst i Vägen tillbaka till mig själv
...och hoppas såläkaren du träffar är en klok sådan, oavsett svaret du ska få. Hoppar givet på det bästa för dig, håller dig i mina tankar!
Berätta för oss sen hur det gick!
Bra att vinet smakade illa. Där i hittar du ingen hjälp och illa ska det smaka!
Kram!
skrev Stigsdotter i Vägen tillbaka till mig själv
... i eftermiddag ska jag få reda på resultat av senaste undersökningar. Är mycket orolig. Tänk om jag har cancer? Känns som om jag skall få en dom. Känner efter för mycket och tycker att det gör ont överallt (det sprider sig!). Usch. Hur ska man reagera? Hur berättar läkare en sådan sak?
Igår drog jag ur korken ur makens öppnade vinflaska, luktade och kunde inte motstå att smaka en klunk. Det smakade surt, strävt och äckligt. Konstigt vad? Jag som brukar älska vin. Bra så.
skrev Stigsdotter i Ångesten tar mitt liv...
...använd kroppen för att bli mer närvarande. Ibland behöver man stänga av huvudet och bara vara.
Att låta de enda sinnesupplevelserna bli "fysiska saker", sådant som vinden i håret, doften av jord och löv eller vatten, hur det låter mot marken när man sätter ned fötterna. Stick ned näsan i en kaffeburk och känn doften, ta upp och pilla på en kotte, klappa ett djur!! Kanske har du ett barn i din närhet att snosa på, läsa en saga för eller göra en pilbåge åt.
Försök vara närvarande i dessa små ting istället för de stora planeringarna och grubblerierna - dessa kan vänta tills du vilat upp dig och återigen blivit stark nog att ta itu med dem.
skrev Stigsdotter i Alkohol min älskarinna
"att i nykterhet övervinna sina hämningar" - måste vara en otrolig känsla!
Grattis till dina 11 månader, starkt jobbat!
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Kommer du ihåg när barnen ritade sina första bilder, alla reduceras till huvudfotingar med ett enda huvud o små armar och ben. Det är så vi också reduceras när vi grubblar och fastnar i ältande o oro. Jag känner så väl igen mig. Du beskriver det så tydligt, du blir frånvarande i din närvaro o det är då du uppfattar dig som sämre som pappa.
Ibland kan man använda kroppen för att bli mer närvarande. Motionera, promenera, älska med frun...jag vet att jag själv känner mig som mest närvarande när vi är på sjön t ex. Då spelar ingenting annat än vattnet någon roll. Närvarande.
Det har ju blivit helt enkelt för mkt sista tiden. Inte konstigt ett dugg att det snurrar för dig! Kram Berra så tar vi denna dag också. Jag springer med jämte dig...
skrev mulletant i Ångesten tar mitt liv...
i helgen Berra och det var som en film... underhållande och dråplig med lyckligt slut. Du hade gjort dig förtjänt av en ledig och lättsam måndag - istället kämpar du på med ditt knasjobb (ursäkta, det är ju inte du som är knas) i motvind... Stå ut, stå ut och försök skruva ner ambitionen där det är möjligt. Idag är det torsdag / mt
skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...
Jo jag ser vilket stöd jag har härifrån, och det känns oerhört bra, tack för att ni finns, ni är mina riktiga vänner....
Men för att återknyta till mina känslor, så känner jag mig just nu helt tom....
Kan inte/ orkar inte ens förstå varför andra har för sorts erkännande att vilja få andra att må dåligt, bara förstår inte...
Orkar heller inte bry mig, för jag kan inte, det är stopp i mitt huvud och tid för eftertanke finns inte kvar hos mig, just nu...
Jo jag känner mig kränkt, ja det kan jag erkänna...
Lite zombievarning, jag finns men jag lever inte...
Försöker lägga upp morgondagens agenda i mitt huvud, men det är antingen överfullt, eller har ingen förmåga att ta emot något...
Slötittar lite på teven, ser människor prata men jag lyssnar inte, jag bara tittar men ser inget, egentligen...
Allting bara fuckar med mig just nu, datorerna vägrar fungera, saker går sönder, det verkar bara vara ett enda stort kaos i mitt liv.
Jag är en dålig pappa och tillika man som bara sitter och grubblar för mig själv, familjen som är mitt stora stöd får inte min uppmärksamhet.
Jag skulle göra vad som helst, bara jag fick tillbaka lite av min livsglädje och passion, men något dödar mig därute...
Tidigare var det alkoholen som tog livet ifrån mig, nu verkar det vara livet självt ...
..jag finns men jag lever inte...
/Berra
skrev Anonymt i Ångesten tar mitt liv...
hoppas att du öppnar upp Forumet och kan se hur nmånga här som bryr sig
om dig och tänker på dig. Styrkekramar //Anonymt
skrev lillablå i Ångesten tar mitt liv...
en stor liten kram från Lilla Blå!!!
hoppas att du inte behöver den, att din svacka är long gone, och att allt känns bättre...
vi är många som tänker på dig nu!!!
<3<3
skrev viktoria i Div åsikter eller...?
tack alla för delad glädje, det värmer så<3
skrev Gäst i Alkohol min älskarinna
Underbart att läsa. Kul för dig Fredde! Ha det gott/Mickey
skrev Anonymt i Alkohol min älskarinna
bra och fantastiskt roligt att läsa hur du vänt dig bort från alkoholen och
tagit kommandot över ditt liv. Heja dig! Kramar //A
...mitt i uppståndelsen, glömde jag att skriva tack till Adde, som påminner mig om detta underbara forum som jag så snabbt glömmer bort. :-)