Senaste kommentarerna i forumet

...nu ja, men inte då, och inte alla de gånger di gamle satt sig ned (kanske innan de blev gamla!) och tittade på bilderna och mindes. Goda minnen är ju något vi bär med oss, låter oss formas av och kan glädjas åt så länge vi har dem. När vi glömmer bort dem då har de gjort sitt. De är inte bortkastade och onödiga de minnena, de har nog bara gjort sitt.

Men, visst är det lite sorgligt, särskilt för oss som står bredvid och inte vet vilka de där människorna på bilderna är, jag har massa sådana bilder efter min mor hemma och jag har mått nästan fysiskt illa av att jag inte känner igen människorna och inte kan historierna som bilderna berättar. Ångrar djupt att jag inte lät min mor berätta om dem medan hon fanns kvar i livet (fast samtidigt hade jag kanske inte då varit beredd att lyssna? När man är ung är ju inte intresset för historien alltid lika starkt som det ofta blir när man blir äldre, eller får egna barn).

Kram från mig

Berra, tack för alltid tänkvärda rader. Eventuellt svårt att svara på, men vad var svårast, att lägga ner alkoholen eller nikotinet?

trots att, eller särskilt för att det är måndag!
Av vilket skäl tänkte du sluta här på forumet? Det är ju flera som finns kvar även om missbruket "ligger nere"... Det är väl ett livslångt arbete att hålla sig nykter / ha koll på medberoendetendenser? - så varför kan vi inte finnas kvar här? Jag har upplevt att de som varit med länge är en slags ryggrad och ger stabilitet här.
De stora livsfrågor du reflekterar över berör de flesta av oss och det är gott att känna igen sig. Du tillför och du betyder - det vet du, men här kommer en liten påminnelse:)
Kram på dig och bästa tänkbara måndag! mt

Jag skriver på forumet trots att jag inte ska fortsätta, har jag ju sagt...
Vill inte vara beroende av någonting längre, inte ens ett forum...
Ändå är jag här och läser varje dag, varför?

Har ett behov över att "förklara" mig, varför jag finns...
Upprinnelsen var att jag hade tappat kontrollen över mitt liv, och lät berusningen ta det ifrån mig.
Så är det inte längre, ändå har jag inte hela kontrollen, över det som jag kallar mitt liv...

Showen fanns där men inte författaren, vad har jag tappat kontrollen om?
Jag följer ett givet manus, och råder inte över regin, jag borde kunna tolka rollen på mitt sätt...
Funderar på vad som fattas mig, varför är jag inte nöjd?

Vet att jobbet påverkar mig, men vilken påverkas inte av sitt jobb idag,
kanske än mer ju äldre man blir, eller så är det tidsåldern..
Frugan har sina problem på sitt jobb, hennes bästa vänninna likaså, vi diskuterade detta vid middagen ikväll, det kändes bara så hopplöst, ingen framtid för någon av oss?
Ingen hållbar framtid, allt känns bara så löst sammanhållet, ovisst?

Alla borde vi vara åldermän på våra arbetsplatser, vara respekterade och kunna förlita oss på vår kunskap, men så är det inte, kortsiktiga resultat, snabba pengar, trogenhet spelar ingen roll...
Eller så är vi uppfostrade i fel riktning, missförstådda, för alltid missförstådda...
De som är äldre än oss är pensionärer och skiter i vilket, det är ju pensionärer,
de som är yngre förstår inte problemet, för de lever mitt i det....
Folk i min ålder slits mellan traditioner och ett ständigt nytänkande, utan riktning...

Satt idag hos mina svärföräldrar, båda hårt dementa...
Visade dem deras egna bilder från 1960-talet, ville veta om hur långt de hade backat tillbaka i tiden, det visade sig att de hade backat längre än så, ingen mindes någon på bilderna..
Inte ens deras egna bästa vänner där de satt runt middagsbordet med nubbeglasen på färgblekta bilder,
deras tid var för evigt försvunnen, de som inte var döda fanns inte kvar ens i historien,
bara för oss okända människor leendes mot kameran, vilka var dem?
Bilderna hade blivit värdelösa, ingen känns vid dem längre, ingen har någon glädje av dem...
Så tråkigt, så förbaskat onödigt, en bortkastat minnesupplevelse..

Undrar om mina barn kommer att sitta där med 50 år gamla bilder, och ingen vill kännas vid dem...
Fundera på samma sak, ska de kasta bort någon annans minnen, som inte ens är något minne längre.

Vad spelar historian för någon roll, om ingen vill hållas vid den längre?
Sanningen om att leva i nuet är i sådana fall ännu viktigare...
Lev nu!, och inte sen, det kan vara försent då...

Men att inte förstöra den med alkoholen, det vore nog ett av det viktigaste besluten man skulle kunna ta...

Jag vet inte vart jag vill, men har tröttnat på att ta snedsteg i vilket fall...

/Berra

Du klarade ju konferansen galant och nu har du bevisat för dig själv hur jäkla stark du är. Jag har också blivit röksugen helt plötsligt, men trodde det var den eviga tonårsrebellen i mig, som hela tiden säger " va fan nått får du väl göra" men den måste väl gå och dö snart :D
Jag tycker du stryker ett stort kryss över släktmiddagen och säger till din man att det skall inte finnas någon alkohol hemma på ett tag.
Nu har du ju prövat det och sett att just nu är det för svårt och då får man ju göra en förändring för att underlätta för sig själv. Jag är så jäkla ego att jag tycker det är självklart att vi inte skall ha någon alkohol hemma just nu.
Så stå på dig och var jätte stolt över dig själv, man kan inte klara allt med en gång/kramar och styrka

Lyckades åka på konferens med jobbet utan att dricka en droppe! Hade minst lika kul på dansgolvet som alla andra och var väl inte sist i säng men nästan. Tyvärr verkar summan av lasterna vara konstant för jag fick för mig att det vore gott med en cigarett (slutade röka för länge sedan) och var väl inte så jättepigg dagen efter i alla fall. Faaast, hade nog varit värre om jag druckit.

Väl hemkommen blev jag födelsedagsfirad. Och, fy fasen vad tråkigt när familjen sitter och dricker gott vin och allt vad det nu är! Blev nästan grinig av det och lite förvånad över att det kändes så när konferensdagarna med alla dess tillfällen att ta sig ett par glas var så lätt. Blev till slut tvungen att smyga till mig ett antal glas ur boxar och flaskor. Nej, det är verkligen så, det borde inte finnas dricka här hemma! Idag är jag jättesugen :-(

uttryck. Säger allt! / mt

ni är! Och så mycket man lär av att läsa här (notera att det blev på rim:) Det jag ofta tänkt på, för egen del och även andras, är hur viktigt det är att hållas kvar, att inte tro att man är "färdig" och kan släppa taget. Det är långvariga processer i många skikt, åtminstone för säkert för mig och många av oss. Njut av dagen, kramar! / mt

Ni bekräftade mina tankar, jag tror också det handlar om rädsla att ens egna drickande ska ifrågasättas ffa kanske av dem själva. Nåväl, inte vårat bekymmer, vi vårdar våran nykterhet. Jag läser mkt i trådarna du tipsade om MT, så inspirerande att läsa om de som kommit mkt längre och kunna se att det går att ha ett mkt bättre liv som nykter, vilket kändes omöjligt för inte alltför länge sedan. Dag 29 idag, snart en månad och det har varit helt klart värt det, mår så mkt bättre, behöver inte vara orolig på jobbet att jag luktar bakfylla, minns allt som händer och det bästa är att jag inte sviker barnen längre utan de har så smått börjat tro på min nykterhet. Hade aldrig klarat det utan er alla här men ffa Santorini, Kalla och Jenni eftersom vi började ung samtidigt och har skrivit och stöttat varandra. Vad bra vi är!! Trevlig söndag allihopa, Kram

Har lånat ett uttryck som sammanfattar hur jag känner i dag " Absolutister har rätt, men bara alkoholister vet varför " Tänk att man är på väg mot den första månaden, jag är så glad och stolt att jag tog det här beslutet även om man vissa dagar tycker att det är pest. Försöker hitta nya sätt att hantera stressen, många turer i skogen har det blivit och fler blir det. Är så glad att jag hittade denna sidan och fått läsa om er alla härliga människor, ni inger mig ett enormt stöd när jag vacklar lite. Så många kramar och styrka till er alla ♥♥♥

Tänk vad konstigt att det är dom som dricker lite för mycket själva som har ont av att andra låter bli att dricka. Men jag tror att dom får lite samvetskvall och är rädda att någon skall säga något om deras drickande, men det är ju deras bekymmer. Jag äger mina problem och dom sina som tur är. Jag tycker det är så jäkla skönt att vakna och veta att jag inte gjort något dumt dvs sagt eller ringt någon och babblat en massa strunt. Ett lugn har kommit hemma, jag tror även min man mår bättre av att han dragit ner sitt drickande även om han inte drack lika mycket som jag gjorde. Dag 29 och vi börjar närma oss slutet på första månaden, är så glad att jag har fått ha er alla som stöd under början på den här resan, så många kramar till er alla ♥♥♥♥♥♥

duktiga ni är och så fint ni stöttar varandra. Även om jag hör till anhörigsidan har jag läst mycket på missbukarsisdorna och haft stor hjälp av det på olika sätt - har fått insikter både om mig själv och missbruket och inte minst om samhällsmönstret vad gäller alkohol. Jag känner igen mycket av mig själv i er på den här sidan staketet och skulle absolut ha kunnat var en vinalkoholiserad tant, bara så ni vet.
Marias tanke att den person som har svårt att se henne som alkoholist har svårt att se det för att den själv dricker rätt mycket känner jag väl igen. Ett par av våra vänner har vi inte umgåtts med på ett halvår nu just för att (den outtalade) idén i umgänget är att alla ska dricka. Det har hänt tidigare att jag inte druckit då jag har kört och det har accepterats för jag anses vara lite för försiktig och en som "aktar mig för mycket" ändå. Men när vi båda blev nyktra passar vi inte längre in i stilen. Jag har å andra sidan förundrats över specillt kvinnans drickande i flera år, fattar inte hur hon klarar att jobba, och det känner hon säkert. Men föreställningen om hur en alkoholist ser ur (sitter på parkbänken, smutsig och luktar illa) är stark. Lika stark är normen att alkohol är nödvändigt när det är fest så det är krävs mycket kraft inifrån att säga "nej tack"!
Håll taget, stötta varandra och fortsätt hämta kraft hos t ex Lisamari, viktoria, Adde,Berra och fredde, sök gärna tråden kvinna-mamma46 också. Att läsa här ger så mycket insikter. Kram till er alla i tidigaste morgonstunden! Ha en fin dag! / mt

Själva middagen gick jättebra, satt och pratade och ingen reagerade över att jag inte drack. Men ju senare det blev så var det flera som noterade det och undrade, sa att jag håller upp för att gå ner i vikt, kör ju LCHF, och det var inget konstigt. Berättade dock för värdparet exakt hur det låg till, eftersom det är nära vänner, och då hade i alla fall den ena svårt att acceptera att jag sa om mig själv att jag är alkoholist. För det tyckte absolut inte den personen, utan att jag skulle be maken säga till om det började bli för mycket. ( som om vi inte prövat det, slutar med att jag som då redan passerat gränsen blir skitförbannad och häller i mig ännu mer i ren protest). Denna person som hade svårt att se mig sån dricker själv rätt mkt, kanske förklaringen ligger där. Hursomhelst så känns det skönt att somna klar i huvudet, dag 28 avklarad. Kram till er alla!

...försöker göra det, och tycker jag lyckas rätt bra. Och du, jag förstår mig inte heller på män

det är helt omöjligt att förstå män, bland annat... och chefer....
men du, skit i varför och njut av nuet!!
stora kramar!!
/k

Vad kul med alla dina barnbarn, våret första är på väg skall bli så roligt. Kramar till dig!

Jag är med, inte så mycket vid datorn bara! Har ett barnbarn här och två till kommer i morron så det är full rulle! Tack för att ni hör av er. Ingen fara med mej, var lite låg ett tag bara. Kram tjejer, hoppas ni också mår bra!

Mina tankar till dig och jag hoppas att allt är bra med dig, kramar och styrka till dig

Hur går det för dig? Tänker på dig, hoppas du får en trevlig helg. Kram!

För era svar, jag får hålla ut, ska sova i helgen. Det är nog så att kroppen läker, jag drack stora mängder varje dag tidigare. Klart det sätter spår och tar tid, det fattar jag ju om jag tänker efter. Är bara lite otålig, Kram. (dag 27 idag)

han sov i somras. Pigg och glad emellanåt men sov timtals på tjocka mattan med katten. Jag upplevde det (som jag minns) mestadels väldigt vilsamt och läkande. Fortfarande upplever jag att tillfrisknandet och återfinnandet i relationen går i perider - eller vågor är ett vackrare ord. Jag har skrivit mycket om det här i min tråd. Tror att kroppen och själen läker långsamt, långsamt och att det måste få ta tid. Kram och håll ut! / mt

Jag tror att det var mulletant som skrev att hennes man sov väldigt mycket i perioder. Och jag tror att kroppen blir stressad när man tar bort allt socker som man får i sig av att pimpla mycket vin. Jag köpte gerikomplex innehåller ju det mesta av vitaminer man behöver, b12 kan ju hjälpa levern att jobba, är inte hellt ovanligt att man får brist på det om man druckit för mycket. Så du får väl pröva dig fram och leva på att den som sover inte syndar :-) KRam på er

Men den dieten började jag med i höstas fast den fick ju ny fart när alkoholen togs bort. Jag är sjukt trött, känner mig trött på ett konstigt vis. Skulle bara vilja sova hela tiden. Jag sover bra och 7-8 timmar per natt men det gör ingen skillnad. Maken börjar bli less eftersom jag alltid är så trött. Ska det vara såhär? Eller är det ngt annat ? Ngn som känner igen denna oerhörda trötthet?. Har ju längtat efter att få vakna pigg och utvilad så det här är ju helt fel, känner mig som en zombie hela dagarna. Känns inte bra!

Är så glad att jag tog rätt beslut i dag och att jag fick se hur skör min nykterhet är. Maria hade du inte börjat med någon diet utan kolhydrater och då blir man rätt trött med huvudvärk i början, men det vänder efter ett tag, Kramar och styrka till er alla!

Dumt att utsätta sig för frestelser i onödan. Önskar dig en bra kväll, jag har varit väldigt trött (är ffa) sista veckan och har en otrevlig huvudvärk men jag är nykter i alla fall, dag 25. Kram!