Senaste kommentarerna i forumet

Tänkte på det du skrev om kräftskivan. Att vara helnykter. Om jag lyckades med det förra helgen så kan du utan tvekan att lyckas. Det bästa var att jag hade jättetrevligt. Visst så var det inte utan att vinet såg väldigt gott ut där det stod på bordet och log åt mig. men eftersom jag jag hade bestämt mig så ignorerade jag känslan. Gick superbra. Att gå på kräftskiva utan att dricka alkohol känns som en utopi! Men det är det inte. Det som kändes bra var att det var andra som inte drack. ( helt frivilligt ). Då behövde det inte bli något tjat om varför man inte skall dricka. Ta en kompis o bestäm tillsammans . Jag lovar att ni kommer ha jättekul. Dessutom kan du titta dina fina barn i ögonen när ni går och lägger er och veta att mamma är närvarande om något skulle hända. Jag hejjar på dig Stigsdotter!! Kram

....alkoholdjävulen försöker få mig att känna och tänka när det har gått en tid utan drickat:

"nä nu är jag trött på den här begravningen - gräv upp flaskan!"

Va nöjd med allt som livet ger och allting som du kring dig ser, glöm bort... sorger o besvär...

Berättade en sak...

Hon hade en lillasyster vars kanin dog...
Och mycket sakligt berättade de om döden för henne, hon nickade och verkade klyka precis allt...
De anordnade med ett fint arrangenmang, gjorde en fin kista åt kaninen, grävde ner den i trädgården och sjöng vackra sånger...

Efter att de var färdiga grävde de igen graven och satte handplockade blommor vid en sten.
Lillasyster satt kvar vid graven och hon såg ut att sörja...länge.

Storasyster kommer dit för att trösta och håller om henne, lillesyrran putar med underläppen och är lite sur och vresig, och hon frågar hur det är...

" Nu är jag trött på det hära begravningen, nu gräver vi upp henne igen..!"

Och suck, där gick flera timmars arbete åt pipsvängen, hon hade bara hajjat det som en lek..

Man kan skratta åt det nu, men barns förmåga att ta till sig olika saker är verkligen begränsat.

Det som gör en ont är väl när hon väl upptäcker att hennes lekkompis verkligen är borta,
hur svårt måste inte den acceptansen vara då?

Vi är alla vuxna idag, men har fortfarande svårt att ta till oss saker,
som att andra kan (kanske) fungera ihop med alkoholen, och inte vi..!
Är det inte orättvist så säg?

Och att vi är alla olika, och allt..precis allt kan inte vara rättvist...

Grannen har nyare bil och tjänar mer pengar, men det betyder inte att han är lyckligare för det..
(Vem vet, han kanske måste dricka alkohol för att orka stå ut med sitt liv..???)

Nä..plats i korgen Svensson, och sätt målen inom räckhåll, och bli nöjd med det...
Strävan efter att alltid vilja bli bättre och inte lyckas, det bryter ned oss..

Grannen må ha rosor i sin trädgård, men jag har tamefan så mycket finare tulpaner, så det så!

/Berra

....tror jag i viss mån är en nyckel till ett bra liv, till ett liv där jag är stolt över mig själv och den jag är. Naturligtvis skall man ta hänsyn till andra människor men det är viktigt att känna efter i sitt eget sinne vad man verkligen vill istället för att bry sig om vad andra tycker.

Våra döda lever kvar så länge vi kommer ihåg och tänker på dem - där i våra hjärtan kan de leva i 100 år minst. Det är nånting med barn och födelsedagar också, mina barn ville åka till Mams grav och sjunga när det var hennes födelsedag.

Du har ett långt liv framför dig, och vad som kommer hända i framtiden är inget du kan ta beslut om idag. Varken vad gäller alkohol eller nåt annat i livet.

Vad som är möjligt dock är att hoppa över att dricka en dag. Att utforska vad som händer med tankar och handlingar som nykter, vad händer efter två dagar?

Framtiden tycker jag du ska låta vara vad den är, dvs okänd.

--

Det är skönt att kunna vara öppen med allt detta inför människor som förstår och som man (jag!) inte behöver skämmas inför. Tack!

Jag läste i någon annans tråd om skillnaden som blir då man använder "jag" istället för "man", det ska jag också försöka med! Pröva! Du får stå för det du säger och tänker på ett annat sätt om du säger "jag" istället för det luddiga "man".

Idag behöver jag inte dricka, jag drack ju igår. Kommer att ha en nykter fredag! Jippi. Idag är vi nyktra. Men imorgon då, eller på söndag?

Nej, det funkar nog inte att bara dricka ett glas, att bara dricka cider ller öl. Det är nog allt eller inget som gäller. Håller med dig Drutten, jag gillar ju också mig själv som nykter, är ju en bra människa faktiskt! Och, de dagar jag känner mig mindre bra så kommer jag ändå att vara tillräckligt stark för att ta mig igenom dem med, för det är ju så vi människor skall göra - ibland är det upp ibland är det ned. Att slipa av de nedåtgående dalarna med ett glas vin leder ju automatiskt till att man tar udden av allt det som är bra också, att jag inte upplever det fullt ut.

Jag försöker att tänka mycket på de där första gångerna jag drack alkohol - vad äckligt jag tyckte att det var. Att jag har LÄRT mig att dricka. Det är ju faktiskt ett gift. Ett gift. Ett gift som förändrar någonting i min hjärna. Som gör att det inte är JAG som bestämmer.

Å sen är det ju aldrig rätt tidpunkt. Är väldigt mycket "ska bara" i mitt liv. Nästa vecka ska jag på öl och ostprovning, sedan på kräftskiva. På kräftskivan kommer det ju naturligtvis finnas möjlighet att supa skallen i bitar men där är flera av vännerna som uttryckt önskemål om att dricka mindre så det kanske vi ska göra då? Dessutom är barnen med och jag måste ta hand om dem, min man kanske kan få släppa totalkontrollen för en gångs skull. Sen. Sen ska jag nog försöka, om jag törs? Att inte dricka alls. Testa hur långt jag kan gå? Tänk om jag inte kan hålla upp en längre tid? Känns läskigt. Men det är nog alldeles nödvändigt.

Jag sitter här o läser o inser hur lika vi är. Du beskrev så bra när du skulle slänga dina BIB o glasflaskor o ersätta med nya. Har gjort det hundra gånger känns det som. "Bara han inte märker att jag druckit igen". jag lyckades ofta. sorgligt nog. Kände mig ganska stolt dessutom att det gick så lätt att luras. Fan vad sjukt. Den man dock inte kan lura är sig själv. Varje dag som jag är nykter är en lycka för mig nu. det är ju första gången på många år. Har försökt det mesta. " Inte dricka mer än två glas, bara dricka cider eller öl, ingen starksprit" Inget funkar för mig. Får bara mer sug. har kommit på att jag gillar ju mig själv som nykter:) Jag är ju driftig. Får saker gjort, sköter mitt jobb, barn osv. Så vill jag va! Vi tar en dag i taget. Hejja dig Stigsdotter!

Oj det blev lite fel det där, två inlägg. Ibland är jag för snabb med att trycka på tangenterna :-)

Hej Stigsdotter, du är inte en lägre stående människa. Du är värdefull och har hamnat i klorna på alkoholberoendet. Jag är en kopia av dig, jag har inte sökt hjälp hos läkare för jag skäms så mycket. Jag tänker försöka själv och det får gå en dag i taget, blir det en dag med alkohol så får jag ta det, men mitt mål är att förändra mitt liv. Men jag fattar inte heller varför man utsätter sig för det? för ångesten, den låga självkänslan inför sig själv, destruktiva tankarna......DET fattar inte jag att jag utsätter mig för om och om igen. Kram till dig och idag är en ny dag.

Hej Stigsdotter, du är inte en lägre stående människa. Du är värdefull och har hamnat i klorna på alkoholberoendet. Jag är en kopia av dig, jag har inte sökt hjälp hos läkare för jag skäms så mycket. Jag tänker försöka själv och det får gå en dag i taget, blir det en dag med alkohol så får jag ta det, men mitt mål är att förändra mitt liv. Men jag fattar inte heller varför man utsätter sig för det? för ångesten, den låga självkänslan inför sig själv, destruktiva tankarna......DET fattar inte jag att jag utsätter mig för om och om igen.

tack Berra och Pianomannen. Barn är härliga och kloka! / mt

...när det egentligen inte var dåligt från början? Några av mina "svaga" ögonblick är vardagstristessen. Hämta på dagis och skola, stressa hem, laga mat, parera sura och trötta ungar, sura själv för att maken alltid är frånvarande vid mina hämtardagar. Det är då det är skönt med ett (tvåtrefyra) glas för att runda av alla vassa hörn i mitt humör. Detta vet jag och har tänkt igenom dessa situationer för att kunna akta mig.

Men idag då? Visst var vi trötta och jag var sur för att tåget var försenat på grund av "ordningsproblem" men vi var alla på hyfsat humör. Men ändå. Ändå måste jag ta det där första glaset bara för att där finns en påbörjad Bib (och nu får jag snart skäll för att jag tog i princip sista glaset). Och sen diverse slattar ur diverse flaskor. Vi äter mat, spelar lite schack som jag lovat, läser läxor och sagor. Trött var jag redan och tröttare blir jag. Vilken nytta gjorde de där glasen? Inte mycket. Nå, men varför då?? Jag fattar inte??!!

Imorse skämdes jag. Jag måste regelbundet tappa blod och vanligtvis gör jag det genom att lämna blod till vanlig blodcentral men eftersom jag nu äter Naltrexon måste jag åka till sjukhuset och tappa. Eftersom det var första besöket där var jag tvungen att träffa dr som naturligtvis frågade varför jag kom till dem, hon nöjde sig inte med att jag äter en medicin som gör att jag inte får vara blodgivare just nu utan ville tvunget veta vilken. "jaha, mot vad då?" sa hon. "mot alkoholberoende" sa jag då.

Och hennes ansiktsuttryck! I hennes blick läste jag frågande, beklagande, en liten snörp på munnen visade medömkan. Där sitter jag, en kvinna i mina bästa år, snygg, proper, luktar gott, fixade naglar och putsade skor, kan föra en intelligent konversation. Men! Hantera spriten kan hon inte. Det är nu jag känner mig som en lägre stående varelse, en sämre människa... Fy f_n för mig :-(

Hm... jag skrev en kommentar till dig och den fanns förut, men nu är den borta. Undrar var den är nu? :)

Nåväl, jag skrev nått sånthär:

Jag tror att barnens okomplicerade förhållande till döden är ganska sunt. Det är svårt att förhålla sig till det där, men jag tror barnen har något att säga oss som vi inte förstår.
Kanske är det just så att farsan lever nånstans därute, och att lillan mycket väl vet det och därför vill sjunga "Ja må han leva"

Nån gång får vi veta, tills dess kan vi bara hoppas.

Varm kram!

Veckan går i en hiskelig fart, tror det började med att Måndagen INTE sög skiten ur mig...
Börjar veckan bra, så fortsätter den oftast bra också...

Har fått ihop hojjen äntligen, mycket meck och slit, och när man fixade det enda så gick något annat sönder istället, men säger som flickan sa.." är det inte det ena så är det det andra sa flickan som blödde näsblod.."
Jag är inte klantigt, bara kass kvalite't på nya grejor, ett förbilligande på nya produkter,
skulle inte vilja vara bilmeck idag, bara plast som spricker sönder, usch!

Men nu funkar sk*ten igen, och säsongen är över, SUCK!(FUCK?)

Allt är inte guld och gröna skogar, det finna massor av grejor som ligger framöver och gnager mig,
men istället för att ta ut den antiglädjen i förskott så låter jag de ligga i oros-karantänen.
Att hålla problemen på ett behörigt avstånd är jättejobbigt, och knappast signifikativt för en alkis.
Men man måste lära sig att priortiera, all börda tynger ner en...

Ni vet jag brukar använda mycket av min tid att fundera, och reflektera...
Jag går tillbaka i "baktiden" (kan det heta så..?) och sorterar upp mina intryck.
Igår fick jag mig ett besynnerligt skratt, och lite groteskt mitt uppe i alltihopa...

Grabben var nyfödd, och farsan kola på samma vecka, det blev för mycket för mig att ta in på en gång,
och jag hann inte ta hand om alla mina känslor, utan jag "sköt" på dem ett tag...
På pappas födelsedag ville vi i familjen hedra honom, så en kulen vinterkväll står vi där framför gravstenen med lillskiten i ett knyte på armen, och vi vet inte vad vi ska säga...
Dottern då fyra år, säger att vi borde sjunga ja'ma'han'leva...
Och där stämmer vi upp och sjunger Ja må han leva...och sjunger några fraser...
..och plötsligt slog det mig, nej nej nej...vi kan ju inte stå här och sjunga att han ska leva,
gubben är ju tvärdöd, så jag avbryter sången och en förvånad dotter tittar upp på sin pappa...
Äh, det blev ju inte lätt att förklara för en fyraåring, men det borde ha sett konstigt ut,
när och om någon såg oss ståendes sörjande vid en grav, och sjunga en må han leva sång...
Lite snopet blev det, och hela uppvaktningen ett vuxet nederlag...

Idag skulle jag ha fortsatt sjunga, inte för min egna del eller hur det skulle ha sett ut, utan för barnens skull, och sedan skitit i vad alla andra hade tyckt eller tänkt...
Jag går min egna väg numera, och jag tänker fortsätta med det, och vågar stå för det jag tror på...

Jag behöver ingen alkohol för att känna mig starkare, den bygger man helst upp utan alkohol...
Så jag har sällat mig till kroppsbyggandet, på insidan...

Mors Berra

Precis så...blev det med mitt liv, en total förändring, och den pågår fortfarande...
Jag brukade tänka så här, jag har nu tagit bort alkoholen som fördärvar mitt liv....
Men inte tagit bort orsakerna till varför jag skulle behöva välja att dricka...

Det finns anledningar till varför vi väljer alkoholen, jobbet, förhållande, ekonomi osv...
Jag har kollegor som verkar inte ha lämnat sandlådan ännu, det pågår ett ständigt krig här på min arbetsplats, och ja det är i grund och botten... skitlöjligt...
Men jag kan inte komma ifrån att jag påverkas av det, man dras in i deras intriger osv..
Det tar skitmycket energi ifrån mig och de uppdrag jag har...
Helst skulle jag vilja ställa mig upp och skälla ut dem, eller ge de på käften, de förtjänar detta.
Ledningen är naturligtvis med och underhåller på detta sätt påfrestningarna på jobbet...

Jag har lärt mig att inte delta i deras diskussioner, och håller mig helt enkelt borta ifrån de värsta personerna på min arbetsplats, inte för att jag "fegar" mig ur, utan för att jag helt enkelt inte mår bra av deras sätt att vara som människor...
Jag vill tränga undan alla orsaker till att jag skulle vilja ta mig ett glas..

Mitt familjeliv har också förändrats, jag har slutat vara så förbannat "manlig" och visar nu betydligt mer av mina känslor, och jag får vara ledsen och erkänna nederlag...
Jag är inte "bäst" längre helt enkelt, och det började med att jag erkände mitt nederelag med att inte kunna hantera alkoholen längre, det blev en början på mitt stolta leverne...
Jag vill tränga undan alla orsaker till att jag skulle vilja ta mig ett glas..

Jag håller också "utsugarna" på avstånd, och då menar jag inte ekonomiskt utan känslomässigt,
hur många vänner har man inte som bara tar och tar och tar, aldrig ger något tillbaka?
Det blir mycket rättvisetänkande och/men det har funkat för mig, det gör mig förbannad och det får jag energi ifrån, och det höjer min egna självkänsla...
Jag vill tränga undan alla orsaker till att jag skulle vilja ta mig ett glas..

Jag har också dematrialiserat mig, har haft massor av släng-projekt, vinden, garaget, arbetsrummet osv, är en sådan person som sparar på en massa-bra-och-ha'-prylar, men sedan aldrig använder det.
Och råddigheten tynger en, det ligger prylar precis överallt, och man vänjer sig med det, fy!
Jag förflyttar grejorna från ena platsen till andra, men det åker iväg en massa skit också...
Jag vill tränga undan alla orsaker till att jag skulle vilja ta mig ett glas..

Har försökt förklarat för grabben att man måste omvärdera saker i livet...
Ett playstationspel på rea för 200 spänn som man inte använder är betydligt dyrare än ett spel för 600 kronor som man spelar varje dag, men jag har svårt att leva upp till detta själv..

Så fortfarande så sker det en förändring inom mig, jag ifrågasätter saker mycket mera idag...
Jag stannar ofta upp och känner efter...hur mår jag av detta?
Och är det NÅGOT som jag bryr mig om, så är det att försöka fortsätta må bra, alltid...
Och det involverar precis allting, nykterheten var bara en början, resten fortsätter...

Och jag ångrar ingenting, att börja bry sig om sig själv, borde jag har börjat med mycket tidigare...
Herregud, mer än halva livet har passerat för mig och jag har bara låtit det gå vind för våg,
idag bestämmer jag att det ska ha en mening och att det ska ge mig något tillbaka...

Och det kan vara så små ting som att bara stanna upp, ställa sig och titta på svalornas flykt, och bara ge sig tid till att njuta av det, imorgon kan man vara död och då skulle man ha varit förbannad om man inte hade njutit av livet också, utan bara genomlidit det med kval hela tiden...

Det blir lite av en pånyttfödelse och nu ger jag andra halvlek en större mening med livet,
och där ingår inte alkoholen....alls...

/Berra

Jag funderar på en grej, detta med att sluta helt och hållet med något som man inte gillar i sitt liv.

När det gäller alkohol tänker man ofta att det är ett nödvändigt ont, att sluta helt för att man klarar helt enkelt inte ens lite alkohol.

Nu när jag upplever så stora fördelar av att sluta helt, så tänker jag ibland att vänta nu, detta är inget nödvändigt "ont", det är ju helt uppenbart en fantastisk strategi.

Då är frågan, finns det andra aspekter i mitt liv som skulle må bra av samma strategi? Dvs, finns det störande moment/handlingar/händelser som jag försöker hålla nere, som jag helt enkelt borde utplåna helt i stället?

Mitt första exempel blir en person som hackar en del på mig, som jag trots allt behöver samarbeta med och som jag tror mig kunna hantera hyffsat. Jag tänkte idag tanken att nej, det får vara, jag ska prova total nollkontakt med denna person, och se vilken känsla/effekt det får.

Ett andra exempel är prylar hemma, saker som jag städar, står i vägen och som jag tänker att jag någon gång ska rensa i. Nu tänker jag dessa ska BORT från mitt liv.

Det jag tänker är att 100% rensa bort något obehagligt i livet har större effekt än vad vi först tror. Små saker i livet påverkar oss mer än vi tror. Talesättet om att det är det lilla som betyder något är sant både för positiva och negativa saker tror jag.

Dag 256 för mig idag, jag mår bra mina vänner!! :) Hur mår ni?

att läsa om ditt goda liv! / mt

Det är märkligt om man tänker efter:-)
Gurra

....till att om man (jag!!) använder jag istället för man känner en helt annan tyngd av orden. Det spelar ingen roll vad jag pratar om egentligen. Dessutom får jag väga orden lite mer innan jag säger dem eftersom det ju är jag som står för dem (och inte den där anonyma man som du säger).

Tänk vad märkligt egentligen vad ett litet ord kan göra!!

att läsa om dina erfarenheter. Håller med jonteper om att du ger hopp att den fina känslan jag har nu inte ska försvinna. Snart är det tre veckor sedan jag satte på korken, och det är ingen överdrift att påstå att jag känner en slags lycka varje morgon jag vaknar och njuter av att bara vara nykter och klar i huvet. Visst tänker jag ibland på alkohol, men precis som du ser jag den som en riktig fiende, och bara en gång har jag haft ett slags sug att vilja dricka mig redlös, men det gick fort över. Normaldrickare varken kan eller vill jag vara. Till helgen ska jag på bröllop, det ser jag som en utmanande strid med hr alkohol som jag är helt säker på att vinna. Och jag ska njuta mer än vanligt på söndag morgon när jag förmodligen är en av få som vaknar med ett klart huve.
Ha de
Gurra

Vad jag känner igen mig! Har bara en månads nykterhet bakom mig, men oroligheten av sociala sammanhang som jag haft som "nykter" dagarna emellan berusningen har stort sett försvunnit. Mera att det hålet som jag haft inom mig som jag fyllt med alkohol, har blivit ett tomrum som jag fyller med meningsfulla saker, som bara att umgås med folk, göra saker med barnen, ja listan kan säker göras lång och jag hoppas att det förblir så.
Härligt att läsa att du känner så fortfarande. Lite orolig är jag att den känslan försvinner med tiden, men när jag läser vad du skriver fredde så ger det mig hopp för framtiden!

ha det gott!
jonteper

Härligt Fredde, och grattis till din nya tillvaro.

till din tid och välkommen i gänget !

I och med alla bra effekter jag upplever så ser jag faktiskt varje glas som en fiende, som kan ta bort den trygghet och glädje jag känner. Ser inga fördelar med att dricka just nu, och då längtar jag inte heller efter det "normala" drickandet.