Senaste kommentarerna i forumet

tittar ut genom fönstret...

JAMENVAFAN DET HÄR SUGER JU!

..ännu en gång låter jag vädret styra över mina känslor, det blev ju inte som jag igår hade planerat morgondagen...

Ja det är kallt och det "pissregnar" ute, samtidigt som jag borde vara glad för att all grönska törstar, gräsmattan har gulnat i botten, många tunna blommor utan reservoirkapacitet har blommat ut och dött allra redan, så regnet det behövs...
Hör ni hur jag backar bandet lite och börjar långsamt acceptera regnet som ett nödvändigt ont, vad spelar mitt dagshumör för någon skillnad när annat dör???
Plötsligt känns mina utsvävningar rätt små och onödiga, jag tänker ju mest på mig själv, oh du själviske man...

Jag har ju tidigare skrivit att man är ju självisk i sitt ställningstagande till nykterheten, man får ju ingen direkt praktiskt påhäng av annat än ungarna och hundarna...
Medans de största odjuren för kvällen kommer ju att förbli fyllhundarna...

Jag har under gårdagen varit på en liten resa och umgåtts med mina närmaste släktningar på min sida...
Det blev fint, med lite blandat väder badade ungarna (många) i deras pool, fiskade vid bryggan, jagade ormar i stenröset, och gullade med en sju veckor gammal dvärgcolliehundvalp, äh den var så söt så man bara dog på fläcken, liten ulligt tufsboll med början till en spetsig nos, vikta öron och små pepparkorn till ögon och en bakdel som inte hängde med i framdelens takter, utan svängde lite som den själv ville, rädd och nyfiken på samma gång..

Och hoppsan där ramlade den omkull på sidan, och den låg kvar som om den hade tänkt sig att lägga sig ner och bara softade..i gräset..
(jo då känner igen det mänskliga alko-beteende, skulle inte alls ramla, hade verkligen tänkt att vila i den här vattenpölen..)...

På det mänskliga planet så ser man i nyktert tillstånd kanske mer än man vill, det serverades fri alkohol för de som ville, öl, cider, rött/vitt i obegränsade mängder...
Men när läsken tog slut så var det ingen som reagerade, och där var ändå de som drack alkohol där och tullade, på MIN och ungarnas dricka!!!!

Såg en av mina släktingar som blev mer och mer hätsk, hon lackade till på sin man som blev mer och mer packad...
Och jag vet inte var det som var det värsta för henne, att hon var fyllchaffisen denna gång och inte "fick" dricka, eller att gubben hennes verkligen "blev" full...
Det blev några tillrättavisande vid middagen tvärs över bordet, "..att du behöver inte tillrättavisa ungarna vid maten, eftersom du är full.."
Hon fråntog honom ansvaret att få fostra sina egna barn, det kändes lite märkligt minsann...
Han blev rättslös i och med att han drack, och han fogade sig efter detta, och där undrade jag varför?

Är det så att OM han käftar emot...så kommer det att dröja lååång tid tills han får dricka igen, och han valde att hålla käft, eller bara ville få en lugn matstund..?

Som sagt, som en nykter person får man se och höra mer saker än man vill,
och det skapar frågor, och jag märker hur förbaskad komplext vårat drickande i verkligheten är, vi bete'r oss på en väldigt hög känslomässig tunn tråd när vi dricker alkoholen, och inte undra på att det finns personer som antingen ramlar av eller knäcker tråden...

Vi blir ju inte direkt så mycket smartare när vi dricker, vi bara tror att vi har hela världen framför våra fötter, vi är fantasins kungar över...ingenting...
Ljudimpulser och synintryck tar en direkt kontakt med hjärnan, dock utan att passera vare sig logik eller samvete, utan fram som en bulldozer..

Som nykter betraktare kan det kännas löjligt och man kan ganska så snart sia om personens framtida val och reaktioner i ett par timmar i alla fall...
Man ser lite av samma regi men med olika skådespelare, man frågar sig som betraktare ibland, kommer han att kräkas eller hamna i slagsmål??

Känns det jobbigt då?
Man hamnar i en "show" man har sett så många gånger tidigare, och jag var en gång i tiden varit dess huvudrollsinnehavare, han som utmärkte sig..
Men jag lämnar den rollen med varm hand till någon annan, och sätter mig i publiken, jag kan ju hela story'n redan...
Kanske det finns någon i publiken jag kan föra en dialog med, istället för att vara interaktivt med de på scenen...

Jag blir inte en tråkigare person, jag har nog mer kontakt med livet än de andra, och livet är inte alltid så förbannat roligt...
Men jag har kraften i min hand att påverka den åt det håll jag vill, och inte låta alkoholen styra den åt vilket håll som helst..
Det är min styrka och min livssituation...

Ångrar jag mig, så vet jag hur jag gör, men vilket liv känns mera ärligt då?

Mors Berra!

Känner mig låg idag. Sovit dåligt några nätter pga värk i axlar, armar och händer. Det blir så ibland eftersom jag har det yrke jag har. Mycket stillasittande. Att spela orgel och piano är inte det mest ergonomiska man kan göra.
Men min kloka fru påminde mig om att jag tömt min sociala pott rätt rejält också sista dagarna. Och det är sant. Det har varit rätt mycket "krav" på att vara trevlig och det är ju angenämt. Men jag orkar inte hur mycket som helst. Igår var jag på lokal där flera i sällskapet drack vin. Det var inga problem med det. Men kanske gör det att jag blir trött ändå efteråt? Just den situationen har jag inte varit i på väldigt länge. Jag minns inte när det hände sist.
Men som jag sa tidigare. Jag vägrar sluta leva bara för att jag inte dricker.

Jag tillåter mig att vara lite härsken idag så blir det nog bättre i morgon.

Jag blir rörd över den omsorg om er relation ni visar mullisar. Att se sin egen del och ta ansvar för den, även som medberoende, är ödmjukhet. Mulletant, att kunna ge din gubbe utrymme att tala om vad han inte är nöjd med, fast det är han som stått för alkoholproblematiken. Att det inte får bli så att den som nu försöker bli nykter ska bära en ständig skuld och inte förtjana ge uttryck för sina egna behov och vad den upplever som orätt. Kan tänka mig att man kan hamna i en fälla där, att "alkoholisten" ska sona, och den "medberoende" ska gottgöras i stort och smått.
varma kramar till er båda

och har fullt upp med hönsmammor o kycklingar. Mysigt har vi det nu!
I fredagskväll talade du mycket om din längtan efter min uppmärksamhet och din längtan efter gemenskap. Det var inte roligt att höra. Själva berättandet påminde starkt om många tidigare "samtal" som kan definieras som "icke-samtal" och "icke-möten" och som ofta urartat. Skillnaden nu är att det inte urartar och att du redan samma kväll och även dagen efter kan säga att det du behöver är plats att få säga... hur du har det. Du har ju alldeles sant i det du säger, jag vill själv prioritera annorlunda många av dagarna - det är mina ovanor som jag är fångad i.
Jag tänker, efter det jag läst och lärt att själva "framförandet" och även din styrkan i din upplevelse har att göra med PAA - jag är glad att jag läst om det fenomenet, det hjälper mig att tänka (jag är ju en huvudmänniska och lite distanserad som du vet:)
Igår delade vi en fin dag och en stor upplevelse i gemenskap. Jag önskar oss kraft och uthållighet till ännu en god vecka i vårt liv. Jag ska påminna mig om att ta ansvar för min del. Det enda jag kan göra. Du har under lång tid nu tagit ansvar för ditt liv. Jag är tacksam och glad för det, att du ger vårt gemensamma liv den här möjligheten. Kramar! / mt

När jag läser att liveagoodlife´s pappa är 48, och vännen Berra lika ung, drabbas jag stort och djupt av att min pappa på 1950- och 60-talet förstörde sitt liv och min barndom och ungdom med sitt supande. I mitten av 1980-talet inleddes vårt söndags-sherry-och-vin-drickande. Måste så många göra sin egen resa? Måste så många fara så illa? undrar mulletanten

sina hemligheter. Säkert var den bakis av nånting som blev för mycket. Om det blir ofta får den komma med här på forumet. Våra katter löser Melodikrysset varje vecka och skickar in.... Ska skriva i min tråd senare om en upplevelse igår där en hund hade det jobbigt med sin husse o matte. Kram på er / mt

jag vill bara markera att jag läste ditt inlägg o ditt engagemang som kom från egna upplevelser som medberoende anhörig.
Du kan göra mycket gott här som ser från din sida verkligheten.Som medberoende anhörig.
Din visdom,ungdom till tots,är ov'ärderlig för oss härinne.
jag har inte sett dina inlägg förut,men fortsätt så är du snäll!!!!!!

Segalettas tråd i vintras.
Kram och godmorgon! / mt

Åh vad härligt att höra! Både med livstecken från Segaletta genom dig, och att du mår bra. :-)

Kram och godnatt!
/H.

mig glad ,lättad och tacksam för livet idag !!

Har Skypat med Segaletta och dessutom fått ett meddelande att det fungerar bra från en som inte skrivit på forumet på ett tag !!

Måste säga att sådana här upplevelser är väldigt mäktiga och berör mig mycket.

Tänk att så "små" saker kan göra såna intryck !!

Hehe, utseende och inseende... Fyndigt. :-)
Trevlig helg, Berra!
/H.

..helgen nalkas med stormsteg, och vad gör jag???

Vänder blicken inåt igen, förskräckligt tjatande om detta inåtblickandet, eller hur?
Och vad gör jag då, jo jag betraktar mig själv, ser in i min själsliga spegel, hur f*n ser jag ut egentligen?
Och varför detta eviga gluttandet i spegeln då, har jag blivit utseendefixerad?
Nja, inte utseendet, men mitt in-seende i sådana fall...

Jag är helt enkelt mån om att jag ska fortsätta att känna mig som om jag mår bra, som "om"...?
Mår jag inte bra då, jovars, jag mår nog ganska hyfsat...
Jag har satt upp mina egna begränsningar i hur jag ska bete' mig och hur jag ska tänka för att må bättre...

Jag håller mig "neutral" hela tiden, jag deltager i inget skvaller, eller pratar inte skit om andra...
Och varför det, jag vill inte ta någons parti helt enkelt, ingen ska veta vad jag tycker hela tiden...

Att tala är silver, men att tiga är guld, gammalt ordspråk, eller har man inget gott att säga, så behöver man inget säg alls...
Jag har alltid tyckt om saker och ting, käften har glappat på mig som en tvåtaktare, alla vet vad Berra har för åsikter i det mesta...
Men inte nu, han har blivit hemlighetsfull och pratar bara på ett personligt och neutralt plan..
Och varför detta?, tja en av mina förändringar, det skapar en mera rofylld tillvaro, ingen som säger "visst Berra, visst är det så?"

Jag har alltid tagit mycket plats när det har funnits alkohol med i närheten, kunde bli ganska så jobbig på firmafester osv..
Och så fick jag lida för det i veckor efteråt,..." kommer du ihåg när du dansade på bordet och spillde ut tre öl..?",
det var ju inte så mycket till hjälp när hela huvudet redan var knökfullt av ångest, det slipper jag nu...

Känner vibbarna idag på firman, många kom sent, och gick tidigt, kan gissa att det finns andra med lite fyllånger idag,
det var ju "grillfest" igår, och det har varit lite mumligt på firman, inga vassa skrattsalvor i fikarummet alls...
Och vet ni vad???, det är inte mitt bekymmer, jag har haft en helt vanlig dag idag, och jag ...mår bra, det är viktigast!

Återigen vänder jag blickarna inåt, gjorde jag rätt som inte gick på festen igår?
Med min historik både på långt och med färskt minne, säger mig att jag gjorde rätt, inte så mycket för alkoholens skull, men för de vassa tungornas skull.
Jag utmanar inte mitt öde med att pantsätta min deppighet för samkväm med andra kollegor...

Jag väljer det som troligen är bäst för mig själv, och jag hade absolut ingen dålig kväll igår,
ett planerat impulsköp gav mig en rolig sysselsättning på teknikens front, och jag mådde som en prins!
Tyvärr har jag ingen att dela den glädjen med på jobbet, så jag kände mig lite sprickfärdig här ett tag...

Just nu lägger jag upp helgens agenda i huvudet, vet på ett ungefär vad som är på gång, och försöker inte känna någon press över detta..
Jag sätter upp egna mål med luckor för mig själv så att jag hinner ikapp tiden, det är skitviktigt för mig...

Om det blir en oplanerad paus, så ska den inte gå till oplanerat drickande!!!, hajjar ni?
Jag har hela tiden små småfix som måste fixas, så jag behöver inte stressa iväg med något för att skapa mer tid till ett drickande..
Det var sådant jag höll på med tidigare.., och det tänket måste jag bli av med..
Man behöver inte stressa fram med något för att tjäna någon tid till annat,
tidigare ville man skjussa iväg ungarna så tidigt som möjligt på fredagskvällarna så att jag snabbare kunde få tömma min första bira...
Ett "helgstress"-moment jag måste få bort ur mitt medvetande, kunna njuta av tiden istället...

Jag finns här och nu, och det finns inga andra substanser som kan förändra mitt tillstånd, så varför inte njuta av ...nu'et!

Att det ska vara så svårt att få in det i skallen...

/Berra

bakiskatt

Katten kräktes som en tok imorse, Mulletant.... Hur skall vi tolka det, tycker du? ;-)

Kram, alla!
/H.

Pianomannen - tack. Du ger så mycket hopp och peppning med dina ord.

En bamsekram

Jag gläds med dig och er. Inklusive katten - djuren märrker direkt hur stämningen är. / mt

Pianomannen ! Vi behöver höra att det går fint att leva utan alkohol !!

Jag har märkt att jag inte tänker så mycket på alkohol längre. Jag jobbar med min nykterhet och sätter den främst i alla lägen. Det gör jag. Men det är inte längre så att alla mina vakna timmar går åt till att hålla mig ifrån alkohol. Jag har kommit till en lugnare tillvaro. Irriteras sällan. Tar det hela med ro.
Märk väl att det är inte detsamma som att jag börjar glömma bort min sjukdom, inte alls. Snarare så att jag accepterat den och har lärt mig leva med den. Precis som jag lärt mig att hantera mina dåliga lungor och andning. Jag kan liksom inte sluta leva bara för att jag inte alltid får luft ordentligt. Jag har helt enkelt fått lära mig hantera dom jobbiga stunderna och vet hur jag ska göra.
Lite så börjar det kännas med alkoholismen också. Jag vet att jobbiga stunder kommer, men jag vet också att jag klarar av det. Jag behöver inte dö bara för att det är kämpigt. Det går över
Jag behöver inte heller känna sorg för att jag har en livslång sjukdom. (eller ja, nu har jag ju två då) Jag har gått igenom det en gång tidigare för 15 år sedan då krisen med lungorna var som värst. Då kan jag klara av det igen. (med alkoholismen) Båda sjukdomarna går att leva gott med.

På det hela taget så lever jag ett gott liv för tillfället. Och jag försöker ta vara på varje dag, oavsett om den är solig och vacker eller gråmulen och blåsig. Det finns så många njutningar oavsett. Och jag låter inte småsaker förstöra. Jag vill ha det bra och då vägrar jag låta små irritationsmoment sänka mig.

Kram till er alla!

min dotter börjar glömma bort hur det var en gång i tiden !!

Hon kom knallandes med en upprörd min och sa " Har du sett grannen (pensionär) ???" Nej, vad är det med honom? "Han kom knölfull från ****(annan granne, också pensionär)"!!!! Jaha ?? "Men klockan är ju bara halv sex ???" Ok, hade jag några såna speciella klockslag då ?? " Ehhh, näe, det spelade ju ingen roll vad klockan var........"

Nu är dessa grannar inte i närheten av att vara alkisar utan bara att gratulera till att de kan sköta sig ! Och såååå knölfull var han inte !!! Och jag vet att han får sina fiskar varma när han kommer hem till huskorset !! Stackarn !!

Så kan livet på lanne't va' en varm sommardag ! Allt är inte nattsvart ifråga om alkoholen !

Ha det bra alla vänner !!

trycker upp denna tråd så du inte missar postakut abstinens
längst upp i denna tråd
denial

Tack DryMartini!! :)

Nyckeln för mig denna gång tror jag har varit "insikten" om att jag inte vill dricka ens normalt.

Jag har ju försökt vara nykter många gånger förut, och misslyckats, och hamnat i lägen som varit långt värre än innan försöken. Och alltid har jag sett det "normala" drickandet som något fint, och något att vara avundsjuk på.

Mina tankar denna runda kom fram till att det finns inget positivt i alkoholen, inte ens i det normala eller återhållsamma drickandet. Grunden för dessa tankar är att man i sig själv har förmågan att producera ALLT positivt som kommer från alkohol, helt utan biverkningar. Men det kräver å andra sidan total avhållsamhet.

Som jag jämt tjatar om här, så ger oss alkoholen ingenting som vi inte redan givit bort till alkoholen. De hämningar alkoholen "hjälper" oss hantera är vi alla fullt kapabla till att hantera, långt bättre, i fullt nyktert tillstånd.

Men det kommer inte gratis, och det är ju därför vi en gång i tiden valde genvägen alkohol. Men när man närmar sig det, så är det ju livslångt, gratis, och tio gånger skönare än alkohol!! :)

Din pappa och jag är ju då precis lika gamla, man brukar säga att det inte går att lära gamla hundar att sitta...
Jag sitter!

Jag tror på att man gärna vill vara kvar i något som man anser känns tryggt, man vill inte förändra...
Titta bara på hur deklarationen har utvecklats, är inte den skitenkel att hantera idag???, DEN utveckling har man ju tagit till sig, och tycker om...

Så all utveckling är inte enbart negativt...
Titta på bilarna och hur de har utvecklats, de har blivit tystare, snabbare, bekvämare, energisnålare, miljövänligare och framför allt säkrare...
Idag lever den farligast som är framför bilen och 99 % av dödligheten sitter i omdömet hos förararen...
Och drar du igång motorgräsklipparen en timme så har du grisat ner luften mer än 20 mils körning med bilen...
Den utvecklingen trodde man aldrig att den skulle ta för 20-30 år sedan, när alla Märsor alltid hade en sotsvart baklucka,
och blåröken låg tung ifrån tvåtaktare och alla moppar, och TV'n fick fladdrande bild av dem, stereon skrek av tändstörningar...

Så kom inte och säg att det var bättre förr, för det var det inte....
Datorn var ett arbetsredskap för kontorister och internet en fluga, idag är den en självklarhet i alla kommunikationer för alla människor...
faxen och telex-maskinen är döda, skrivmaskinen likaså, ångmaskinen och karbidlampan...
Men att de också har varit viktiga för våran utveckling, så de har en plats i vår tids historia och den respekten det medför...

När ska man börjar införstå att alkoholen är en farlig kemikalie som har lätt att skapa en beroende om den missbrukas...?
Är rökning OK om man bara gör det på trevliga sociala sammankomster, och "förbjudet" på övrig tid, det verkar vara tvärsom idag?
Lika mycket som det är tvärsom med alkoholen, ska det bara vara "tillåtet" att få bruka denna substans i sociala sammanhang..

Och så tänker jag....alkoholen har infiltrerat den sociala sammankomsten så hårt, och lagt sig i matkulturen så hårt att den inte går att stoppa,
inte idag som det känns, det är alldeles för många som försvarar dess fördelar, den har ett kulturellt inslag idag...
Men när det sedan uppdagas att de flesta som brukar alkoholen också missbrukar den med att dricka sig berusade allt för ofta,
ja då tar samhället sina övervakande och skyddande händer ifrån dem, det har blivit en alltför jobbig situation att ta hand om...

Vi blir lämnade till oss själva, och vi belastar våra nära och kära med alkoholrelaterade problem...

Jag befinner mig i en generation där män inte kan umgås utan alkohol, på krogen, i bastun, vid fisket, vid middagen, på nöjesfältet, på firmafesten osv...
Och när jag sedan kommer och är NYKTER...,".. vad f*n har då du här att göra Berra?, ska du inte umgås med oss andra???.."
..det är kanske därför jag kom hit, men hur är det med er andra???
Varför är det oftast den klarsynte som ifrågassätts???

/Berra

Hej!

Jag är glad över att läsa om din förändring vad gäller alkholen.
Min pappa har varit alkohlist i hela sitt liv från och till och idag är han 48. Bra liv? Nej han ångrar sig varje dag. Han är inte den som kan slita sig fri även om han försöker. Han har varit inne tiotalsgånger på hem och anstalter men ingenting fungerar. Så det ser mörkt ut..

Så med detta vill jag säga att jag hoppas av hela mitt hjärta att du inte rör en droppe till någonsin! Alla, både alkholister (som förstår sitt problem) och andra kan säga med handen på hjärtat att det inte är värt det.

Jag önskar verkligen att jag kunde föra vidare den vetenskapen till hela världen. Jag har växt upp med spriten men trots det gör det nästan ondare att se andra som lider av den på olika sätt. Om jag får drömma så skulle jag utplåna den. Alkohol skadar så många människor, och så många liv..

Jag vet hur det är att älska någon som brukar och missbrukar, det är ett evigt tyst krig som pågår inom mig, och det gör så ont. Jag hoppas att du aldrig utsätter dina nära och kära för den smärtan (igen). Livet har så mycket vackrare saker att bjuda på. Jag läste din posetiva och negativa lista, men egentligen finns det inget posetivt alls med alkohol. Även om du stillade ett behov när du drack och fick uppleva den där känslan så var det inte bra för ditt eller någons bästa överhuvud taget. Och det kommer aldrig vara det. Aldrig.

Jag är ung, jag har inte många år på nacken men jag är klok och min pappas missbruk har gjort mig till en bättre människa, och det har givit mig kunskap. Som jag vill föra vidare nu.. Även om det har gjort ont och även om det gör ont så har det gjort att jag växt i mitt inre. Men det var fortfarande inte värt det priset för nånting i hela världen. Ändå skulle jag kunna gå igenom det tusen gånger om om alla ni, alla ni som lider av detta problem bara fick slippa det!!!!!

Så var en bra människa, och ta inte ifrån dig dina egna rättigheter. DU har rätt till ett bra liv!!!!! Men alkoholen kommer alltid förstöra det livet! Så låt det inte ske!!!! Kram

berättelser från livet! Tack för att ni delar med er. Kramar / mt

att kunna avdramatisera något som har varit svårt förut.
Jag har en arbetskamrat som vet att jag slutat dricka,som NU vet att jag drack förut.Hon visste inte att jag drack men tyckte jag betedde mej "konstigt".
Numera kan vi tom skoja om den tiden,för vår relation har blivit så mycket bättre o hon vet vem jag är idag .