Senaste kommentarerna i forumet

jag har konto på flickr o har ansökt om att bli med i flickrgruppen.Då ser jag hennes bilder där med :)

Lelas håller på med det och tycker det är kul och ger inspiration

mycke pianoman.Verkar intressant men lite komplicerat att lägga in bild.....sonen får hjälpa till...

kvart i fem i morse ringde mobilen. Alkiskompisen igen. Jag svarade inte för jag var ju knappt vaken. Ringde igen, och igen, och igen. Sju gånger totalt.
Jag antog lite lagom sömndrucken att han med största sannolikhet är onykter och då varken kan eller vill jag hjälpa honom oavsett. Så jag stängde av ljudet, vände på mig och somnade om.
Jag har faktiskt inte något som helst dåligt samvete för det. Visst ska man hjälpas åt så mycket man kan, men jag kunde faktiskt inte just då. Och jag har nog med mig själv.
Hoppas inte jag behöver ångra det beslutet.

Borde inte www.fotosondag.se vara nått för dig Vana?

http://durrbild.blogspot.com/2011/08/alskande-fjarilspar.html

som när jag häromdagen skulle låsa upp min cykel vid staketet till kolonilotten efter att ha vattnat.
...får syn på två fjärilar därborta på grannens stockros som idkar kärlek.
Sån fascinerande naturupplevelse....hade kameran!!!!:)

Och precis som om ingenting hade hänt, så har det ju det också...
Vadå?, det där lät ju klurigt, eller hur...
Nja vad jag försöker säga att det "stillsamma" livet man numera innehar som nykterist, visst har sin highlights...

Det händer visst små saker i livet när man inte dricker, men inga stora orkaner som röjer runt som när man är bakis.
Och det är man ju tacksam för, att det bara stormar i ett vattenglas...
Tacksam för all de saker som INTE händer när man har druckigt, ja ni vet, jag har ju berättat om det hur många gånger som helst...
Det blir ett lugnare och behagligare liv förutan alkoholen, några kanske tycker att det händer för lite...
De borde prova på fallskärmshopp eller liknande så får de lite för sina adrenalinkickar istället, minnen man minns...
Eller tvärsom, som en polare jämnt sade...

(Det här märket) är smaken man alltid glömmer! (Med hänseende på alkoholens produktnamn), haha!

Det finns mycket historier som är sammkopplade med just alkoholen, då det "händer" grejor...

Men bara för att man har blivit nykterist så behöver man inte gå i nunnekloster, jag har lärt mig att uppskatta andra saker...

Rofylldhet t.ex, hur ofta sätter man sig ner och upptäcker saker och ting runtomkring en, varför händer det sig sisåhär?
I mitt stressade förortsliv så är det så mycket man ska leva upp till, andras och egna förväntningar, för att vad?, passa in?

Igår kväll så stressade jag mig fram till en rofylldhet, ja det låter knäppt, helknäppt..
Hade bestämt mig för att just då så skulle jag vara kantarellernas största rovjägare, att få en lugn stund i skogen..
Men det blev inte så, jag var tvungen att åka hem och fixa käket till ungarna efter det att jag hade varit iväg och handlad, sedan diska osv...
Kommer ut lagomt till skogen där man i stort sett behöver en ficklampa för att kunna se något, suck!
Dessutom var det så knastertorrt så de få (1) som hade stuckit upp sin fruktknopp hade begått hierakiri, den var torkad och klar...
Så i år är det inget bra kantarellår, och det blir ingen bra återkoppling med att lubba runt bland grönsakerna under sommaren, trist!

Annat då, jovars haft en liten incident med frugan...
Var helt enkelt tvungen att tjacka en ny eläktronisk mojäng ( som man bara måste ha..) som jag och grabben hade monterat upp i smyg,
men klantarslet till grabb hade ju inte mockat undan kartongen, och frugan med sin specialiserade luktsinne för just kartong avslöjade oss på 37 sekunder..
Korsförhöret gick igång och Berra fick med näbbar och klor försvara sitt inköp inför KO...
bara för att hon inte är intresserad och villig att lära sig nya absolut måste-prylar...
Man har ju fått vara läromästare åt henne när hon fick ärva min gamla mobil, vad är det här för grej?, intärnätt, vad ska man med det till?
Hennes intresse för nya media är väl lika stort som mitt klädintresse, typ noll!
Förstår inte att hon får spelet när hon hittar en insydd skjorta i garderoben med kragslag a' la 70-talet.., måste ju vara hippt idag.

Men jag skiter i det, det är viktigt att man hänger med i utvecklingen, och att ungarna får ta del av den så att de inte hamnar på efterkälken....
Och visst är det skitviktigt att man kan styra TV'n med sin ajfån, ett riktigt Ilandsproblem, eller hur?

Men det handlar mycket om att kunna kittla och stimulera sina sinnen, allra helst när man inte kan göra det kemiskt längre...
och man ska vårda sina intressen, och drivs det inte av sladdar eller av batterier så är det inte intressant, det är min utsago..

Så länge jag håller mig nykter, då har jag kontrollen över mitt egna liv...

/Berra

Tänk va små saker som egentligen inte angår eller berör mig kan sänka mig så fullständigt.
Jag är inte på dåligt humör eller så, men jag uppskattar ensamheten, är jättetrött och tänker mycket idag. Kan vara igenkännandet. För ett år sen var det jag som höll på sådär. Drack för mycket, sprang på systemet, tog varje chans att dricka. Men det är slut med det.
I år njuter jag av sommaren, är svår på kolsyrat vatten med citron och glädjer mig åt mina vänner och min familj som jag har närmast mig.

Tack pianoman för dina ord, mina tårar rinner nu o de är nog de ja behöver. Pratade också länge med en kamrat i telefonen de kändes så skönt. Har stängt av omvärden på något sätt, känner att ja måste öppna den dörren igen. Kram

Det behövs inte mycket för att man ska "slinta till"
Ja, jag tog ett återfalll några veckor efter jag kommit hem från hemmet. Då var det skit, men nu ser jag det nästan som en del av behandlingen. Ett tydligt bevis på det jag redan visste. Jag kan inte hantera alkohol, och finns det bara ett alternativ och det är att låta bli helt. Låter enkelt, men det vet vi alla att så är det ju inte.
Men det går! Jag är en väldigt envis person. Har jag bestämt mig så är det det som gäller. Det tog bara ett tag att göra just det, bestämma mig.

MB jag tyckte inte det var så klagande inlägg. Bara ett krasst konstaterande. Och man får klaga och gnälla här. Gråta och skratta går också bra. Det är det fina!

Varm kram till dig MB

Så stark o ända så skör man kan vara mr pianomannen. Hoppas du känner dig bättre efter ett dopp i sjön, för mig har bad en läkande invärkan. Ska sjölv ner o bada o hoppas ja känner mig bättre tillmods av det. Ja gämför ofta dig och min man han började sin behandling när du gjorde de, men va ja förstått så har du tagit ett återfall min man förnekar sin sjukdom o har tagit ca 10-15 återfall ibland 6 mellanöl o några återfall i flera dagar riktigt illa. Han har också eftervård på fredag men ska inte gå han går inte på aa som man ska heller. Han har en annan behandling en kväll i veckan som han går på iallafall. Han säger ofta att livet är helt kast sen han sluta dricka. oj va ja klagade men ja menar bara att ja tycker du är stark. Kram

Vilken dag det var igår. Jag kände av både paradis och misär. Men jag mår bra.

En underbar sommardag. Glada och mysiga svärföräldrar på besök. Sol, bad i sjön, god mat....

Åsså ringer en hyffsat nykter kompis på fyllan. Han hade dragit i sig en BiB på några timmar och var på väg till bolaget för att köpa mer. Oklart riktigt varför han ringde, och jag hade inget att säga. Han vet också att han gör fel men han var bitter och tog inte emot något av det jag sa. Okej tänkte jag. Lev och låt leva. Inse skillnaden på det du kan göra något åt, och det du inte kan göra något åt. Jag är i alla fall nykter och mår bra. Bor 20 mil ifrån, så han lär inte komma.

På kvällen restaurangbesök. Svärföräldrarna delade på en flaska vin. Inget konstigt med det . Jag fick vatten och var väldigt nöjd med det.
Så ser jag en...vän är väl mycket sagt, men bekant. Som går samma eftervård som jag. Som bor i samma stad. Hon trampade in på uteserveringen och jag tyckte hon så sliten ut. Satte sig. Jaja, klart hon får sitta där tänkte jag. Jag är ju där. (även om jag kände på mig att nått inte stod rätt till)
Skillnaden mellan oss var att hon beställde ett glas rosé. Svepte 2/3 direkt.
Jag kände att jag inte orkade prata med och jag tror/hoppas att hon inte såg mig. Hon är absolut inte någon som ska sitta där och dricka vin. Som aliks vet man ju att det är inte det enda glaset hon drack den dagen. För man dricker inte bara ett glas.

Humöret sjönk som en sten. Det blev för mycket för mig. Fast att jag inte har något att skämmas för mådde jag väldigt dåligt av att det var två liknande situationer på samma dag. Jag är fortfarande inte i form känner jag, även fast jag sovit. Jag har drömt om att jag är arg på allt och alla.

Ska bli intressant om hon kommer på eftervården på fredag och vad hon i så fall säger.

Nåja, solen skiner idag också och jag ska nog ta en stund vid sjön idag också. Nykter och utan ångest. Idag ska jag bara bry mig om mig själv.

*gillar* (fast hon bergriper 0 av vajrar o buntband:)

Dagen gick smärtfritt, inte en aphjärna på jobbet som kunde göra mitt liv surare, frid= bra!

..men hallå kvällen...
Gaswiren gick av på Söndagskvällen när jag skulle bara testa att dra igång hojjen efter mina semesterveckor...(rosta av ..skiten)
Ringde importören, nähej!, inga wirar hemma, från Kina sa'ru?
(Könsord) och vad gör man då, testar ett lagningskit på Biltema, så rush iväg direkt efter jobbet...
Tog butiken längre bort för att slippa köerna, och vad händer...vägarbeten, sådär två mil långa!!!
Hem, slafsar i mig käket, och sedan ut på garageinfarten, en kvart, sedan får man stå med ficklampa och de enda som håller mig sällskap är myggj*vlarna, suck!
Drar in härket, och knösar in mig i garaget...
Plockar bort en massa sidoplåtar
För kort, men h...te, kortar av höljet, fastnar i vinklarna, trådarna glider isär, sticker mig...blöder...

Absolut ingenting går min väg, allt bara jävlas (gud måste hata mig..)

Får tokspel när det är själva höljet som fått sig en knäck av ett buntband, så det är omöjligt att snik-laga...
Sätter en skiftnyckel i gipsväggen på en meters avstånd i garaget, svär och lever rövare,
och om gud fanns här nere så skulle jag fista honom med skiftnyckeln (den stora)...

Okey, Måndagar är inte min favoritdag, men jag trodde att det bara var på jobbet det fick skita sig totalt...

På vägen ut ifrån garaget så kände jag en sådan frustration....att en bärs skulle nog ha suttit fint!
Men vaddå, en nollbira, varför då?

Plötsligt så kommer det en ah'a-upplevelse, det är ju inte biran jag vill ha, utan alkoholen...
Går in i köket och tömmer sodastreams-flaskan ända ner till botten, Ha! där fick du törsten, så du teg...

Så det spelar ingen roll, hur jävla pissed man än blir, det finns fortfarande ingen ursäkt för att ta till alkoholen...

Berra går till sängs ikväll, visserligen väldans upprörd, men inte förstörd...

Jag har kontrollen...

/Berra

Helgen är passé, och imorgon börjar arbetslivet igen..
Mina semesterveckor är slut och nu återstår 11 månader i karantän igen..
I väntan på livet?

Jag funderar mycket på min livsituation, är jag nöjd?
Borde jag vara det?, eller har jag högre ambitioner än så?
Vad är mina mål, vart ska du hän?
Jag är drillad till att alltid söka mig högre höjder, aldrig vara nöjd, någonsin.
Och när jag inte når dem så är jag missnöjd med mina insatser, alltid...
Att aldrig vara nöjd med sig själv sätter sina spår...
Förtreten gör att man måste dämpa sina känslor på något sätt,
Mitt sätt blev alkoholen, det fungerade ett tag...
Tills dess att livet blev ohållbart, det fanns inget kvar att leva för...
Det räckte inte att enbart göra sig kvitt drickandet, orsakerna till mitt drickande fanns ju kvar, och behovet också...
Antingen så återföll jag till mitt sätt att dämpa mina känslor,
Eller så gjorde jag åt något till alla anledningar...
Jag förändrade mitt förhållningssätt till mig själv...
Jag strider med mina gamla vanor varje dag, mina grunder gäller inte längre, jag är på djupt vatten hela tiden, och ingenstans samtidigt...

Jag vet hur jag återgår till mina gamla vanor, återgår till drickandet, och fortsätter vara missnöjd med mig själv...
Så jag "tvingar" mig vara nöjd med det jag har gjort...
Morgndagen måndag hatar jag, jag vet att den som oftast går emot mig,
Och det är inte mycket jag kan göra åt det, acceptera det möjligen...

Men jag ligger nyduschad och nyrakad i sängen och luktar jättegott!
Och jag kommer inte vara bakis i morgon bittida...

Jag har gjort vad jag kan för att göra saken bättre,
Och det är jag nöjd med...väldigt nöjd faktiskt...

Jag kunde ju ha druckigt, suttit uppe halva natten och trott att livet lekte...
Men jag har slutat leva i en falsk illusion...
Verkligheten känns...verkligare...

/Berra

Oj, tack! Ja, jag behöver nog höra det ibland. Det där att det är en bedrift att vara nykter en längre tid. Jag fastnar ofta i "endagitaget-tänket" och har svårt att se helheten.

Visst gör det ont ibland. Men det är inte dödligt. Det är däremot alkoholen. Usch!

Ett stort grattis och en varm kram.

Tänk vilket vägval du gjort och vilken skillnad för både dig och din omgivning.
Du förtjänar all beundrar så jag håller med Viktoria.

:-) Lisamari

Nio månader är fantastiskt bra jobbat Pianomannen, det är så mycket som händer i oss då vi skalar bort alkoholen, tvingas vara i verkligheten 100% av tiden. Tvingas se verkligheten som den verkligen är, utan slöjor och dimmor. Det kan göra ganska ont då allt blir så skarpt. Du gör det med bravur PM, jag beundrar dig stort.

Tack för fin respons hörrni! Det känns bra att någon läser och bemödar sig att kommentera.

Jag har suttit och läst igenom några trådar i medberoendetråden. Det finns några nya profiler där som verkligen inte får njuta av årets bästa period. Personligheter som sakta men säkert bryts ner till smulor. Fina kloka människor som är som våta pölar.
Och jag märkte att jag står vid ytterligare en milstolpe.

Jag skulle kunna, och har känt skammen när jag läser igenkännande och vet att jag själv förra sommaren var den som bröt ner mina nära och kära.
Men inte idag, inte längre. Nu känner jag mig stolt. Jag känner mig stark. Jag har tagit mitt ansvar. Jag har brutit den negativa trenden.
Jag har kommit långt bara av att ta en dag i taget. Och varje dag välja bort flaskan.

Och jag känner sån ilska mot dom som inte förstår att dom gör så illa bara pga alkoholen. Och jag tycker att jag får göra det, för jag har själv varit där. Jag vet nu vad det innebär att ta sig ur ett destruktivt beteende. Jag vet också att det går. Och lite känner jag att det är varje missbrukares skyldighet att i alla fall försöka.

Jag säger inte "ta dig i kragen"
Jag säger. "Det minsta du kan göra är att försöka"

Hur som helst så är det så att jag här vid min dator inte kan göra något. Inte mer än att skriva några rader. Känns futtigt.

I dagarna är det nio månader sen jag bestämde mig för att försöka. Tiden av en graviditet. Och jag känner mig pånytfödd.

Solen skiner på mig idag. Min dag som jag ska ta vara på.

Hej!
Vad är det som får dig att tro att dina råd om livet inte har nåt att göra med alkoholen?
Alkoholen är ju ett sätt att slippa själva livet?! så råd om livet är ju råd om spriten?!

Om inte annat är du skitviktig för mig, som inte vill supa mig redlös, utan bara vill få
ett så lugnt och gott liv som möjligt, du ger mig perspektiv, du ger mig anledningar,
du ger små tips och tricks för ett skönt lunk i livet!

Naturligtvis måste du ju känna att du skriver för din egen skull, annars visar du ju bara
ett klassiskt medberoendebeteende... om jag bara skriver lite till så kanske hon/han
slutar dricka, tänk om jag inte skriver, faller de tillbaka i sitt drickande då? =)

Oavsett hur du gör, så kommer jag alltid förknippa forumet med dig, din tråd kommer
alltid finnas kvar och hjälpa många, även om du inte uppdaterar den nåt mer!

Största möjliga kramar!
/k

Tack för det stora leende jag fick gick omkring med rätt länge... =D
Snacka om att få positiv energi!!
Och det är gott att kunna läsa dina rader och känna lugnet...
Stooor kram!
/k

När jag läser din text och särskil de avslutande raderna "Mitt liv är att se det liv som finns bortom alkoholens begränsningar, och det är rätt så okey...
Men hur är det med alla andras...?" så är svaret att du känns som en tvillingsjäl. Mitt-i-natten-hälsningar / mt

Den motivationen jag har funnit ligger enbart hos mitt egna välbefinnande...
Jag är lika mottaglig för mina egna positiva inputs som en gammal gnet är med sina sparade pengar, det ger mig ett mervärde...
Det blir lite svårt att med ord förklara...

Men varje kväll jag går och lägger mig så känner jag en tacksamhet att jag inte har burit mig illa åt, mot andra eller mig själv...
Och jag vet att morgondagen kan bli hanterbar...

Ikväll har jag suttit nykter och detaljstuderat våra vänner och släkt som suttit ute med oss under partytältet och groggat...
Deras försvarstal mot/med sig själva har emellanåt varit nästan skrattretande...
Man pratar procenter hit och procenter dit, hur duktig man var och smuggla tidigare när det var tuffare tullar osv...
En snubbe fick ont i magen av all sprit och blev genast ett hackoffer, stackars honom, vekling!

Här sitter man med ett gäng semester/helg-alkisar och ingen har någon som helst koll på någonting...
Munnen tragglar på och det ligger som någon sorts psykologiskt lock över allting, ingen vågar pratar allvarligheter...
Ingen ser det jag ser, ett gäng med små-alkisar som har sitt egna samfund, man pratar inte om det man borde prata om...
Måste vi samlas runt alkoholen som det enda limmet i våran samvaro, kan vi inte bara få vara naturliga i den roll vi har som nyktra..?

Måste allt vara galej och skepp ohoj och det enda givna samlingspunkten och en självskriven lag på bordet alkohol och groggvirke,
Så löser sig resten av kvällen, folk blir "galna" och en massa grejor händer, och "underhållningen" är i full fart...

Själv lyssnar jag på den stilla regnet som pickar på vårat tälttak, jag riktar mina tankar inåt, och tänker...

Är jag nöjd med min nya roll?
Svaret blir positivt för min del, men man undrar ju hur alla mår just nu vid läggdags, och hur deras morgondag ser ut...
Jag vet hur känslan är, man är inte den stoltaste av alla varelser på jorden, munnen har gått för mycket och man ångrar nog mer än hälften...

Jag ångrar ingenting, inte nu...inte sen...

Min morgondag är som att hålla en fjäril fångad i en av mina nävar, jag kan släppa den och mina ångest-tankar när jag vill,
Jag behöver inte ens fånga den för att kunna släppa den, för jag vet att jag redan har min morgondag...
Och jag kan stilla se på min fjäril flyga fritt utan tilltufsade vingar...

Mitt liv är att se det liv som finns bortom alkoholens begränsningar, och det är rätt så okey...
Men hur är det med alla andras...?

/Berra

Härligt att du är inne och skriver Pianoman för jag läser och hämtar energi och peppning, fast jag inte alltid kommenterar.
Tycker du är förståndig som tar det lugnt och inväntar stabilitet innan du gör några stora förändringar, flytta är ju alltid lite kul, även att hitta någon ny hobby, jobb eller dylikt. Tror att saker säkert / kanske ger sig med tiden.

Du har ju hela livet framför dig :-)

Kram
Lisamari