Senaste kommentarerna i forumet

Visst är livet större!

Inget snack om den saken...

När livet känns tungt på jobbet så brukar jag tänka tillbaka till helgen, där JAG hade kontrollen över mitt liv,
och där jag kunde bestämma vad som var viktigast och vad som gav mig energi.

Hade jag krökat sönder helgen, hade den givit mig ångest, och då fick jag ingen hjälp av att tänka tillbaka på helgen,
den hade tvärsom, sugit musten ur mig även under arbetsveckan...

På jobbet ställer man sig under någon annans vilja, och man kan välja, att slaviskt försöka följa orderna...
Eller med sin egna omdöme försöka förändra eller t.om förbättra sin arbetssituation....
Där kan den som sitter i beslutsfattande position, antingen negligera dina insatser,
eller t.om. kritisera dem för att de helt enkelt var bättre än hans/hennes.
Båda är förödande för våra känslor, och äter upp våra ambitioner att vilja utveckla oss...

Jag har valt att arbeta utan emotionella känslor, jag följer slaviskt orderna, men knyter näven i byxfickan...ändå..
Kanske är det DET som retar gallfeber på mina överordnande, de kan ta min kropp, men inte min själ...

Min styrka söker jag i mitt inre, jag vet att jag är en "god" människa, ingen kan ta det ifrån mig....
Mina beslut är väl grundade och genomtänkta och i mitt tycke ganska så sunda...
Sandlådekastningen och hierakisk karriär-tänkande är lite främmande för mig,
jag vill bara att andra lyssnar på mitt tänk...så har jag gjort min röst hörd, besluten behöver inte uppfyllas...

Jag vill bara konfimeras som en levandes själ, och att vi alla har en berättigad existens, en samvaro, en tillförlit...
Att någon vet att jag tar ganska så hyggliga beslut, utan övervakning eller detaljstyrning...

Ingen människa står över någon annan i mitt liv, jo det finns de som tar besvärliga beslut i arbetslivet, chefen...
Men...vem f*n får inte dagligen ta besvärliga beslut, min nykterhet kom inte gratis precis...

Därför är min lediga tid så oerhört viktig för mig, för återhämtning, att jag inte har råd att förspilla den med alkohol och ångest...

Mitt liv är viktigt, för mig!

Den är dyrbar, kostsam, skör och ovärderlig, och kommer bara i ett exemplar, jag har bara en chans...

Så varför sitta stilla och låta den passera i revy, när jag kan delta aktivt i den...?

/Berra

tack för veckans första skratt! Hoppas måndan blir uthärdlig, ska tänka på dig för jag har en tung start på veckan med några rktigt bevärliga grejer jag bara måste göra fast det kostar på. Men visst fixar vi våra jobb, både du och jag. Livet är större! / mt

berätta att Mm efter 5 månaders nykterhet (inkluderande två mycket korta återfall) sover, sover, sover. Iofs sov han på kvällen efter garagerundorna tidigare också men nu sover han på ett helt annat sätt, ett sovande som är gott att se.
Tomhet låter ändå som en lite annan nyans.... som kanske inte kan sovas bort. Det låter mer existentiellt - det ordet kom för mig. Det är som det är, skriver du, och så är det ju med livet ibland.... kommer att tänka på accepterandet inom mindfulness ifall du kommit i kontakt med det. Just nu kommer jag ihåg två små böcker som jag haft stor nytta av de senaste åren, det är Anna Kåver: Att leva ett liv, inte vinna ett krig och Åsa Nilsonne: Vem är det som bestämmer i ditt liv? Om medveten närvaro. Särskilt Kåvers bok har jag nästan använt som AA-människorna läser Stora boken (om jag förstått det rätt). Låna och kolla om det är nåt för dig. Hoppas din måndag är fylld med livsglädje! / mt

Ja så var det då dags för "helgsammanställningen"...

Jo då Vana, jag läser allt du skriver, och allt annat som hamnar som nytt här på forumet, jag slukar allt med hull och hår...
Och jag läste om ditt arbete och hur "någons fru" kränkte dig, otacksamhet är livets lön...känns det som...ganska ofta.
Tänk om man kunde kosta på sig att bara ge någon ett litet cred då och då, och berätta när något är "bra"...?

Jo jag är litet av ett ego, och håller mig som oftast i min egna värld av trådar, och ibland när jag känner en reaktion så lägger jag även ett inlägg någon annanstans..., men bara om jag känner för att jag kan hjälpa, stötta eller påverka..
Jag vet att du som oftast känns ganska så stark i dina rader, och vet vad du vill, ditt fotande har ett betydande intresse och är skapande för dig...
Jag kan aldrig konkurrera med dina bilder t.ex, du ser sådant som jag inte uppmärksammar..., och dina bilder är bildsköna, absolut!
Så du är inte bortglömd, absolut inte, men jag har väl varit lat helt enkelt och inte givit dig några cred, du har kännts ganska så stark i dig själv antagligen,
litet ungefär som Adde (eller som hans ordval åtminstone förmedlar..).

Själv känner jag mig inte alls stark, jo i valet om att dricka eller inte, men inte annars..
Kanske därför jag skriver så mycket, för att nyansera min bild av mitt liv...
Oftast tror jag att vi som är här på forumet har "kapitulerat" lite inför för våra missöden, vi har är mer öppna än andra personligheter...
Vi har inga krav och ingen stolthet att leva upp till längre, utan vi bara är..som vi är... eller kanske t.om borde vara, helt naturliga...

Min förändring blev ju väldigt stor, eller så är det kanske "bara" en medelålderskris, och om sanningen ska fram så är väldigt många nya här 40+,
så det kanske är en livsutveckling många av oss går igenom vid den åldern...
Och man rannsakar sitt sätt att leva, gör jag rätt eller fel, ...fungerar mitt sätt att fly undan verkligheten med ett rus hela tiden.?, nähä!
Och så ställer man sig frågan....Varför det??, ..vad finns annars, eller istället för...
En mognadsprocess???, när man närmar sig de femtio så kanske vi måste börja ta ansvar för våra egna liv, och bli lite mer snusförnuftiga???
Man kanske inte kan drälla omkring och göra bort sig vid nästan varje tillfälle man tar sig en "drink", en öl blir aldrig bara en öl, ett glas vin blir aldrig....

När vi har hamnat här har kanske insikten om att vi är inte som alla, vi vill uppnå en form av berusning, och sedan tappar vi omdömet och ökar på, ännu mera..
Eller så är de flesta sådana, och vill bara inte erkänna för sig själva eller andra, men vi ...har hajjat galoppen, vi har fått insikten....
Insikten om att vi har våra begränsningar, vi kan inte hantera alkoholen, och det där med att minska sitt drickande...ja det har vi ju redan testat, eller hur?
Hur många gånger som helst, med samma resultat, kanske inte med en gång, men efter några tappra försök, så är vill tillbaka i vårat mönster...

Suput, alkis, omdömeslös... you name it, visst det skriver jag under på, jag erkänner allt...
Skillnaden mellan mig och alla de andra, är att jag blottlägger mig, erkänner mig besegrad av alkoholen, jag har ingen möjlighet att fortsätta försöka...
Jag är helt enkelt slut som aktiv alkoholdrickare, that's it, ett faktum...

Så vad gör jag?, försöker envist finna en lösning på att fortsätta dricka alkoholen..?
Nähej, inte det, vad återstår då för alternativ?
Ge blanka f*n i att försöka leta möjligheter, och fortsätter att leva mitt liv så gott det går, tja varför inte...

Okey, det blir ju lite som att fisa i motvind, det slår tillbaka mot en....
OM hela ens liv är inbäddad i sitt levnadsätt där alkoholen har tagit en väldigt stor plats i ens liv...ja då krävs det ett levnadssättsförändring (vilket långt ord!)
Och det är väl där själva nykterheten tar sin början, ändra sitt levnadssätt, hur f*n gör man?

Alkoholdrickandet är inte ett bara ett "fysiskt" problem, det sitter nog mest i hjärnan, tankesättet...
Nu är det fredag, ååå guuuud så skönt det ska bli med att slappna av efter en hård arbetsvecka med en......chipspåse?
Men vad sjutton den kräver ju en.....FAN!
Men en god middag ska jag i alla fall ha, och den kräver ju ...SKITOXÅ!
och sedan ska vi ju bort på middag, och då......HELVETE!
och sedan är det ju en 40-årsskiva, och där....men satan!

Alltså, man ser bara problemen, där man brukar...göra saker som man brukar, en sorts inkörd förväntat vana...

Själv har jag vänt på det, och tänker ...vad mår jag inte bra av, ångest i mitt fall...
Och vad framkallar ångesten?, bakfyllan....
Vad framkallar bakfyllan?, fyllan förståss!

Så min ekvation blir således...
Ingen ångest=ingen fylla=mår bra, ....och omvänt..
Inte må bra=ångest=fylla...

Och när andra frågar mig om jag inte ska ha mig ett glas, så tänker jag....Vad har de för rätt att ge mig ångest?
Bestämmer jag inte sådant själv, hallå!

Så jag har min egna övervakare med mig i alla lägen, han som nog kan anses vara lite tråkig, Berra2...
Han är storebror åt Berra1 som ibland kan tänka, jamenva'fan lite lajbans här vettu!
Då bär han ut Berra1 i skjortkragen utanför, och tar sig ett allvarligt samtal med honom, ska'ru verkligen sabba hela morgondagen,
och allt det du har åstadkommit hittils, har du verkligen inte ett bättre liv idag, än vad du hade för flera år sedan???
Jo säger jag lite förlägen till mig själv, jo..jag har ett bättre liv, mitt helgliv har blivit min egna styrka, där har jag kontrollen...
En stunds flykt skulle bara förstöra min uppbyggnad av hela mitt jag, det där riktiga livet jag har fått smaken av de senaste åren...
Ett liv utan sus och dus, och som ett ankare som har bromsat mitt liv i utförsbacken...

Är jag inte tacksam för det?
-Jo det är jag, den här helgen hade jag HELA kontrollen, och levde ett liv, förutan ångesten...

Det blir min helgsammanställning...

Är jag lycklig då?, tja ...jag är f*n inte olyckligare i alla fall...
Och en olycka kommer sällan ensam, det gör inte glasen heller...

Mors Berra

tänkte jag skulle skriva av mig lite, men jag har tittat på den blanka rutan länge nu och inte kunnat börja.
På ett sätt speglar den blanka rutan hur jag känner mig. På ett annat inte alls.
Jag känner mig tom, fast att mycket tankar far omkring...........

Antar att symptomet kallas trötthet? Men vad gör man av tröttheten när det inte hjälper att sova? Dygnet har ju bara 24h och vissa saker måste jag ju ändå göra.

Det är som det är och jag ska återigen sova. Tänkte försöka pricka in ett AA-möte i morgon. Jag är i Göteborg nu så det borde ju funka kan man tycka.

Så är det när telepatin fungerar som den skall. :-)

Ja, det är jobbigt med lilltjejen (eller ja, hon är inte så liten, hon är snart 25). Fy tusan.

Kram själv! Hoppas att du kan sova gott inatt, så hörs vi mer framöver!
/H.

Vad konstigt, jag satt och läste din tråd, kände riktigt maktlösheten med flickan som inte vill äta. Jag letade och letade efter något att skriva, då du inte kan förstå vad dina ord betydde häromdagen. Något klokt, någonting uppmuntrande. Men sudda ut, mina kramar och ord.

Sen har du i denna tråd svarat mig.

Kram Lelas

Det är det fina, Lisamari, att man får fråga precis det man undrar. :-)

Och ja, det där är ett ganska vanligt mönster. Det finns säkert mycket att läsa om det i olika böcker och så, men just nu kommer jag inte på en enda...

Men det korta svaret på din korta fråga är: ja.

Kram!
/H.

Jag läste detta om och om igen. Jag har egentligen en fråga, men kände att det kanske var fel att fråga, men nu frågar jag allafall.

Växer man upp i en familj, med en alkoholiserad förälder, är det så då, att man kan ha, få, leta upp, någon att ta hand om, som vuxen? Jag menar helt sonika, att man letar upp en som har alkoholism tendenser. Även om man har haft kärleksfulla andra vuxna, i familjen, så absolut ingen dålig uppväxt med brist på kärlek?

Kort sagt, att man har ett behov av att ta hand om andra.

lycklig helg är förbi. Idag hade vi en gemensam kamp med ett platt paket fr EM-möbler. Du har ju alltd haft ett otroligt tålamod men idag var det bra att vi har det bra - det var en utmaning i mästarklass:) Vi har också pratat två timmar mitt på dagen. Jag känner igen dig från länge sen och det är alldeles underbart. Tänker fortsätta hålla liv i din tråd vid sidan av min. Tycker om att skriva mina hälsnongar till dig här. / mt

Jag vinkar tillbaka och jag beundrar er allihopa.

Jag förstår att bara jag kan låta bli första glaset, men att få gå in och läsa och inspireras, med hjälp av er alla, är en fantastisk gåva.
Kram

imorse tjej18 som var en verkligt berörande läsning. En hög "tanter" stöttade flickebarnet (!) på ett fantastiskt sätt. Du var visst en av dem? Ha det gott, idag finns det vatten både inne och utomhus. Kram / mt

för respons på oss "gamlingar"...även om jag ibland kan bli lite avis på Berra som får så mkt uppmärksamhet o lilla jag/vana som kanske läses men ej kommenteras så ofta.
det är dock skönt att skriva av sej här ibland,läsa andras inlägg o kommentera andras inlägg,även käre herr Berras,som verkligen uppskattas av mej. <3.
jag är en stor älskare av vanligt H2o.
jag brukar ställa in ett glas vatten i kylskåpet så de blir iskallt,underbart god fräsch dryck.åtminstone här i Stockholm :)

sidorna i ditt liv. Det ger din klokhet en djupare dimension - kan inte förklara riktigt hur jag menar. Ledsamt med relationen till sonen och syskonen sinsemellan, det gör ont. Jag har samma erfarenhet med vuxna barn, att ibland kan man inte så mycket mer än finnas den dag de vänder sig till en.
Just nu kommer jag att tänka på en teori som definierar att hälsa är förmåga att älska sig själv och andra, förmåga att möta verkligheten och förmåga att finna en livsfilosofi. Ditt inlägg speglar allt detta. Tack än en gång, allt gott! / mt

Jo, det kanske jag borde. Men jag blir i stort behov av luft när mina lungor bråkar med mig.
Sen är jag dålig på att ta det lugnt när jag blir sjuk. Har alltid varit.

"kör på så går det nog över" har varit min grej, men det brukar alltid straffa sig senare. Lite så var det väl denna gången också. Har känt mig kass ett tag, men jobbat på som vanligt. Inte så lyckat.

Ska jobba en stund i morgon. Får hoppas att det går bra.

för ditt personliga inlägg.Mycket där som tål att funderas på.

Tack för att du delade med dig av det här

Det hjälper mig, i min kamp.
Hoppas dagen blev bra
Lisamari

Låter härligt med den inställningen. Att kunna se andra, och känna att man inte saknar det.

Men vad gjorde du ute med lunginflammation? Borde du inte legat nerbäddad?

Sköt om dig

Det är bilträff här i stan. Massor av fina engelska bilar och jag är så avundsjuk. Skulle gärna ha nått sånt och glida omkring i.

Men det var inte det jag tänkte på.

När jag gick där mellan bilarna hörde jag en man i 60-årsåldern prata väldigt om sin bil. Med en ölburk i handen pratade han väldigt om sin bil som jag sedan kollade upp går lös på över miljonen.
Så sa mannen "ja vi ska ha lite förfest här strax"

Förfest? Jo jag tackar.... Med ögon som streck redan när klockan var fem. En öl till i den kroppen och han hade somnat.
Och jag kände att jag inte saknar det livet en sekund. Gött!

Hoppas han sover länge i morgon så att alkoholen hinner ur kroppen innan han sätter sig i sin monsterbil bara.

Så jobbigt... Men samtidigt: vad klok och insiktsfull du är!
Jag hoppas att din dag blir bra och att det känns tillräckligt bra att träffa släkten.

Kram!
/H.

lite med mina möten och det känns att sinnesron sviker och att jag gärna vill ta till det jag är så bekant med : Att fly. Jag blir samtidigt så glad att jag känner och uppmärksammar att mina AAmöten fyller på mig med energi och att det på många sätt skapar en stabil plattform för den jag är idag. Ok, jag är väl inte så frekvent längre med att gå på AA men jag har hittat en nivå som fungerar för mig och jag är definitivt uppmärksam på att om mitt mående på något sätt vacklar så utökar jag mötesgåendet. Jag är livrädd att släppa min livlina och tro att jag är frisk nog att klara mig själv, jag har lärt mig numera att så inte är fallet. Jag behöver andra som förstår vem jag är och hur mina tankar går, precis som det är här på forumet, men jag vill ha och behöver ha den personliga kontakten och de härliga kramarna.

Jag ska på middag idag som min grabb anordnar pga födelsedag. Han har inte på något sätt velat vara med på övriga familjens resa till ett nyktert liv utan hela tiden förminskat och absolut inte velat se sin roll i missbrukarfamiljen. Således följer han schemat genom att som vuxet barn skaffa sig en alldeles egen beroendepersonlighet att ta hand om. De där 2 tillsammans blir ju inte riktigt bra eftersom båda förnekar sina sjukdomar. Så kontentan har blivit minimal kontakt på ett väldigt opersonligt plan. Dessutom kommer hennes familj som är precis så full av fördomar och föraktfullt beteende, exakt så som jag var i mitt tidigare liv. Det är jobbigt att känna igen sig själv och skämmas pga ett tidigare liv fast jag tycker att jag gjort det jag förmår med att städa ur mig själv och ändra mitt sätt att vara. Att sitta tillsammans med folk och inte kunna ha något gemensamt att prata om är inte kul. De vet dessutom att jag är alkoholist, med betoning på just ALKOHOLIST, inte nykter sådan utan en sån där otäck djävel som super. Och då blir det så pinsamt när de ska skåla och dricka vin för de har ingen aning om hur de ska behandla mig !! Jag brukar flina lite åt dem och då blir de ändå mer förvirrade, elakt ? Javisst men vad f-n de kan ju fråga om de känner sån osäkerhet. För att grabbens sambo ska vara på säkra sidan så ser hon till att han inte kan/får besöka oss ensam, inte vara med på festligheter på stan, inte tillbringa tid med oss annat än när det är absolut nödvändigt.

Vi har tagit ett steg tillbaka och låter de få leva sitt liv, grabben vet att vi finns den dagen han bestämmer sig för att be om hjälp, OM han gör det. Jag kan leva med det men vår dotter far väldigt illa av att inte ha en normal kontakt med sin bror. Hon har blivit tillsagd av sambon att inte ha så mycket kontakt med brorsan !!

Så kan det se ut i en missbrukarfamilj och då är vi ändå väldigt lyckligt lottade som har ett otroligt bra förhållande med dottern och att vi åtminstone kan prata med sonen utan glåpord.

Tja, det här blev ju ett litet gnälligt inlägg och det kan ju också vara bra på sätt och vis eftersom jag idag har fått insikten att det hjälper mig att få ur mig det som gnager så att det inte tar över hand och börjar styra mitt liv. För hur jag än vänder och snurrar på mitt sätt att se på mig själv så har jag i alla fall vetskapen om att just idag är jag nykter och tänker så förbli hela dagen !! Så hur det än är med upp-och nergångar så har jag ett sanslöst bra liv idag !!

sova vår andra natt i nya sovrummet. Imorgon ska vi bevista lilla A´s dop. Jag har det mycket bra i livet just nu som du vet. Kram /mt

hittat är 100% Blåbär, Saxhyttegubben. Men vi dricker mest mineralvatten och vanligt vatten nu. / mt

Jag reagerade också på den där nyheten igår, Berra, och tycker att diskussionen var otroligt naiv.

Och förresten - det där med att gå och lägga sig igen när man har vaknat... det tycker jag låter som en otroligt bra idé! ;-)

Ha en bra helg!
/H.

Idag behöver jag inte bry min hjärna om vad jag "måste" handla in till helgen av dryckjom, den delen är entledigad, och jag är "fri" från det kravet...
Det känns skönt....och jo vi ska grilla ikväll med ett par vänner, men det är deras problem...
Jag gör mig ingen extra brådska någon fredag alls längre hem från jobbet, det får ta den tid det tar, och ingen extra sväng förbi bolaget...

Jag hörde också på radion att de ville höja priset på BIB'arna (bag-in-box), jag bryr mig inte om det...
Jag antar att det aldrig kan bli för dyrt att ta sig en fylla, det finns alltid pengar till det, precis som cigg och bensin...
Det enda som kommer hända är att vår numera upptrampade smuggelvägar till Danmark och Tyskland kommer att nyttjas mer frekvent,
hembränningen tror jag inte så mycket på, ingen vill väl byta ut vin mot sprit, eller?
Hembränningen är väl idag en väletablerad hobby för många, att göra den bästa spriten utan smak av finkel...
Men det börjar nog idag att tillhöra en "gubbig" generation och det tror jag kommer på sikt att försvinna allt mer...

Tittar man på vårat sätt att dricka alkohol i Sverige (ja bortsett från ungdomar, som dricker vad som helst för att bli fulla..),
så är det nog i första hand vin och öl, (ett mer kontientalt sätt..) och sedan whiskey eller andra mer förädlade spritsorter som kommer på tal.
Nån ren spritsort till nubben, men då troligen med någon smak (inte renat..)...
Cidern för tjejerna har blivit motsvarigheten till killarnas öl, och det är väl lite rättvist att brudarna får dricka något lättdrucket och bubbligt som man kan dricka relativt stora mängder av utan att bli skitpackad av...
Men försvarar det...det gör jag inte, jag bara noterar det...

Jag personligen tror på att det är bättre att gå ner i alkoholsvagare alternativ och dricka större mängder...
Det finns två fördelar, det ena är att magen blir full, och man orkar inte dricka mera...
Det tar längre tid att peak'a på berusningen, man får mer tid på sig att hinna känna av och kan (jo kan..) begränsa intaget så man inte blir plättfull..
Man får ju pinka som en idiot, men det tar ju också tid från tiden att hälla i sig...
Nackdel, tja massor av kolhydrater (socker) som man bäljar i sig i onödan, men alkoholen är inget bantningsalternativ heller, rena tjockbomben!

Många på forumet letar efter alternativ till alkoholen, och låt oss säga att man byter ut alkoholen mot Russian istället...
Då tror jag att man konsekvent tänker alkohol=russian, och när det är fredag...russian, middag med vinglas=russian,
kaffe med avec=russian, kvällsgroggen=russian, whiiskey=russian, efterrätt glass med...russian bluäk!
Jag tror man kommer att kräkas på Russian efter ett tag, all alkohol smakar inte Russian, och det klingar plötsllgt negativt..

Som nynykter tror jag att man bör förlita sig på sina smaklökar, vad smakar gott i just detta sammanhanget...
Vinersättningen får ju inte vara söt, men gärna sträv och lite torr...smaksatt vatten?
Avec'en kan gärna vara söt stark och klibbigt, koncentrerad saft med aningens soda???
Whiskey'n kan man inte kasta i sig, rumstempererad, varför inte koncentrerad äppeljuice???
Öl kan vara söt, ginger ale är ett väldigt bra substitut, testa vetja!

Det handlar inte om att se omöjligheterna, utan de något så nära alternativen, och att inte vara rädd för att exprimentera...
Och vem vet, alla är nyfikna och vill gärna testa vad man har i sitt glas, bara färgen är något sånär lika...
Och tänka detta är inte iställetför, utan 1bättre1...

Jag känner ingen rädsla över att det är Fredag och vi är på väg in i helgen, jag måste inte heller dricka alternativen..

...vem behöver dricka när han inte är törstig?
Tänk den tanken du!

Det vore som att pinka när man inte är kissnödig...
Äta när man inte är hungrig...
Gå och lägga sig igen efter det att man har vaknat...

det strider mot våra kroppsliga behov, ändå kallar man det för att man är törstig, det är inte vätskebehovet man har i alla fall...
Mest troligen berusningen...

Vore väl mycket mera öppenhjärtligt att man sade, .."fan vad jag är sugen på en berusning, ska inte du också ha en?.."

Kom och säg det du, så får du se på en reaktion, då hytter svennen med fingret och säger aja baja...
Men säger du.." ska'ru hänga med på en (en?, haha!) öl ikväll?" så är det rätt öppning...

Små små ord i rätt ordning så har människan manipulerat fram en önskan, som i tusen fall av tio betyder att ni kommer att dricka MER än EN öl...
Inte undra på att du dagen efter tänker..." hur fan kunde jag bli så full på bara EN öl?", för det var ju det ni kom överens om, eller hur?

Det är väl därför vi alkoholister har lärt oss att små små förändringar i ens ordval, kan ge STORA konsekvenser av sitt handlande..
Därför är vi specialister på ordförvrängningar, tror jag i alla fall...

Men jag ska inte ljuga, jag tänker vara fortsatt nykter i helgen, inte för någon annans skull, utan enbart för min egen...
Jag har upptäckt att jag mår bra av det, och då tänker jag fortsätta med det...

Ha' en bra helg vänner där ute, ge mamma hennes bästa morsdag-present någonsin, en kram utan bakfylleandedräkt..!
(..och nej, det räcker inte med att hålla andan, hela din kropp kommer att stinka..)

Berra....vinkar (igen)!