Senaste kommentarerna i forumet

Hej Dompa!

Försök få in att det du har är ett beroende där hjärnan är i ett sjukligt behov av alkohol för att den tror att det gör allt bra igen. Att alkoholen får bort all den skuld, skam, bitterhet och förvirring du känner. Och det får den, tillfälligt, men det vet du ju redan. Utifrån min egen subjektiva bedömning med utgångspunkt från det jag gått igenom som anhörig, det jag läst och lärt om alkoholberoende i mitt försök att kunna hjälpa, skulle jag beskriva det som att en liten alkoholdjävul bosätter sig i hjärnan utan att du märker det. Ungefär som i Kalle Anka. En liten tecknad elak djävul som sitter på din axel och som slår på dig med slägga för att du ska ta en sup för att må bättre. En djävul som ständig viskar i ditt öra vad du ska göra. Det som händer nu är att du förklarat krig med den här djävulen genom att tala om att du tänker ta in på rehab och ta hjälp med att slå ihjäl honom. Tacka fan (för att använda ditt språkbruk) för att det är krig. Något i din hjärna vill absolut inte det här och fanskapet gör allt för att tala om för dig att det här var inte bra. Även om det känns helt överjävligt idag, så glöm inte att du har gjort det enda rätta. Du kommer inte att må som du gör idag resten av ditt liv. Det bara känns så, men det är bara en känsla. Det kommer troligen inte att bli roliga dagar fram till att du får hjälp, men försök hålla ut. Det är en sjukdom och du styr inte över den, det har gått för långt, men det är därför du söker hjälp och att du gjort det är en enorm styrka. Det finns massor av människor som aldrig någonsin får den insikt du fått.

Vad kan du göra dem här dagarna som är kvar innan rehab? Antar att du kämpar allt du kan för att få vardagen med barnen att ens fungera. Gör det du måste och kan. Får du möjlighet att vara ute så försök gå ut. I annat fall kan jag bara rekommendera - gå och lägg dig! Försök avskärma dig från alla negativa känslor och ångest. Det blir bara för mycket eftersom det har hänt så enormt mycket som din hjärna arbetar med nu. Jag tror faktiskt att det är en helt normal reaktion du har även om det känns som att du håller på att bli tokig. Överlev en dag i taget. Försök att inte analysera och tänka för mycket, det är ju det du ska få hjälp med. Att få bort beroendet som ger dig ångest, att komma vidare i livet och inte fastna i det som varit utan se det som kan finnas istället. Och vet du, du har inte råd att inte vara egoistisk, det är bara du som kan ta den här chansen och du behöver all kraft för att komma igenom. Det är jäkligt tufft det du gör nu och bara fånigt att låtsas som att det skulle vara enkelt.

Vad beträffar Den vackraste måste du i det här läget tyvärr precis som jag försöka att gradvis förstå att du är maktlös att förändra hennes inställning och val av liv om hon inte själv vill. Ta inte på dig att du ska rädda henne också nu mitt i ditt eget arbete med att komma på banan igen. Det blir för mycket. Jag tror du ska ta en sak i taget och nu handlar det faktiskt bara om DIG. Vad omgivningen tycker eller tänker, vad jobbet vill eller inte är faktiskt irrelevant idag. I alla fall om du ser livet på längre sikt och det är så du måste tänka. Vad gäller barnen har du hittat en lösning. Du har gjort så mycket. Med all rätt är du slut och tankarna spelar dig spratt.

Tänker på dig. Försök varva ner. Du har levt i det här så länge. Nu är det bara dagar kvar till du får hjälp. Och jag kan inte nog betona att med tanke på all skuld och skam du känner, vilket alla som haft det här beskriver, så är det stort att du valt att se och söka hjälp! Glöm inte det! Du kommer att se det längre fram och du kommer att må bra igen. /A

Jävligt svårt. Jag behöver nog min rehab mer än jag fattat. Never mind; Nu ska pappa fixa frukost och peppa barn. Men vad fan, pappa är trasig? /R

Klockan är inte ens sju på morgonen och hela min kropp skriker efter whisky. Eller glöm whisky, allt går bra. Jag vill glömma, jag vill drömma. Någonstans är allt helfel och jag orkar inte. Nu blev det tokigt, men jag står för det. Jag VILL dricka. Kanske kommer jag att göra det? Lovar dock att inte skriva här då...för det har jag förstått att det är respektlöst och berör andra/vissa illa. Eller så bekämpar jag begäret, säger nej, men jag är helknäpp. Tänker att nu ska jag in på rehab, bäst att "passa på". Allt gör ont, saknaden efter den "vackraste", vetskapen om att min arbetsplats vet vad som felas mig. Saknad efter den katt jag inte har. Självförakt för att jag har mage att tycka synd om mig själv. Och skam!!! Varför klarar andra av livet, varför behöver jag drogen? Jag kommer att falla idag. Någonstans inom mig har jag redan bestämt mig. Att rodda undan ungar, att stänga av allt.
Hemskt när man ser det på pränt och jag ser.../R

pappa-poäng nu! Vad gäller ett nyktert liv har du all rätt att vara självisk och "den vackraste" måste göra sitt eget val. Svärandet kan du ta det lugnt med - jag tror den högre makten har överseende:) / mt

Villkorslös kärlek. Vaknade vid 04 i min yngsta sons säng. Jag hade somnat under godnattandet. Han gick och lade sig hos syrran, för jag är stor, jag tar plats i sängen och enligt honom var jag helt död och omöjlig att rucka på. Men jag var iaf. nykter. Nu har jag burit tillbaka lillkillen och sängen är hans :) Jäklar vilken dag jag hade igår. Jag fattar fortfarande inte. Nu ska jag på rehab och jag ser fram emot det. Inte många pappa poäng där. Men jag inser det ni alla skriver, det KAN bli bra i slutändan. Kanske, kanske kan jag bli en frisk fungerande pappa? Men mamma då? Vad gör jag där? Barnen - och jag, min tok - älskar sin mamma. Men hon lever i total förnekelse, eller kanske inte? Enligt henne har jag förstört hela familjen genom mitt agerande. Att jag ska nyktra till. Och hon har ju delvis rätt. Jag är självisk, jag vill leva. Leva nykter...med en kisse vid min sida. Nu ska jag ta hunden -som inte, är en katt- på promenad. Lämna tre sovande barn och hoppas på att huset inte brinner upp. Tack för all djävla support. Jag svär för mycket, men ska jobba även på det, men det känns inte som prio ett. Vad jag vill säga är; Tack!!! Tack för att ni tror och hejar på mig. Tack - högre makt? - för att jag hittade hit. /R

Läste just i en tråd att när man slutar skriva här så betyder det oftast att det inte går så bra. Så är det säkert för många, men jag är undantaget för det går ffa bra. Nykter sedan 1 januari. Jag är inne och läser varje kväll och ser att flera slutat skriva som började samtidigt som mig, hoppas det går bra för er också.
Varför skriver jag inte som i början?, tror det beror på att det inte är jobbigt längre, dagarna flyter på, helgerna känns normala utan alkohol, tänker inte på det särskilt mycket så det känns inte som jag har då mkt att tillföra, fast jag kan ju vara ett bevis på att det går att bryta ett dagligt drickande till att knappt tänka på det på 9 veckor.
Klart det kommer att komma bakslag, men det är jag beredd på, känner mig rustad för det.
Styrkekramar till er alla!

Lycka till, Dompa!

Det är så fantastiskt att följa med på din resa!

Och vet du... man får vara rädd. Du vet väl vad Skorpan och Jonathan säger: "Det finns saker som man måste göra fast man inte vågar - annars är man inte en människa utan bara en liten lort." Du är ingen liten lort, du är en värdefull människa.

Kram!
/H.

Här sitter jag nu 58 bast med nin nyinköpta laptop. Ut´flyttat på landet efter 50 är i storstan.
Började som ung missbruka Amfetamin tjack. Och det styrde mitt liv mellan 14 -- 31 år.
Flev väl drickande på slutet där för att döva ångesten som brukar dyka upp näm hjärnan börjat tröttna.
Det var ebb på tjack kunde det bli nembutal och sprit bara det fanns något som rörde om i skallen
Drog såklar på mig Hepatit tidigt 70-tal som sen blev hepativ c, vilket de flesta f d narkomaner dras
med. Lyckas träffa min stora kärlek -85 som fick oss att sluta tvärt med tjacket.
förlovade oss, gifte oss 89 och arbetade oss upp i sammhället. Jättekul tyckte man, vi hade det bra ekonimiskt under 90-talet mycket resor och restaruangbesök, kände dock alltid fram mot dessa besök.
De var i ren svenssonanda mycket måttligt och framförallt trevligt.
fick ett jobb 92 som tyvärr gjorde att jag gick in väggen 96 med följd av rehab (underbart gäng)
där jag även kunde lufta mina tidigare upplevelser i storstans undre värld.
Jobbad sen halvtid t o m ca 2002 då jag fick förtid pension.
Försökte gå igenom en tuff bandling för Hepatiten som jag fivk avbryta
vi började göra övervintringsresor i spanien bl. a och iom att alla fasta rutiner försvann med förtids
pensionen började jag få skuldkänslor i hop med drickande Nu kunde jag om jag ville dricka varje dag,
i spanien skyllde man på spanien men sen mellan resorna blev jag orerhört effektiv av (det har i mesta
drag handlat om öl) drickandet. Jag vart kreativ rolig plandere packade ordnade sorterade m m
Köpte hus 07 flyttade till nedre norrland drack inte en droppe i sex månader allt var så kul tycket man.
Sen kom sommaren rosevin i hammocken på trappen på loppisenn för att inte tala om våra vetranmarkander
där ölen tog fort slut. vi stod alltid kvar, för vi drack även på marknadsdagen, har dock aldrig
kört bil och druckit. Där gär gränsen. har nu bott hör 7 år, och känner att du för det väl vara slut.
har ramlat och både skadat revben och annan när jag tagit Imovan och sen fortsatt dricka.
hur min har orkat vete fan rent ut
nu dog min bäste vän i leverkollaps i maj och jag vill inte va med om samma sak.
PÅ måndag tar min första Antabus med kontroller varje vecka, ett villkor för att få igenom en ny fruktansvär behandlig för Hepatitet då jag fått höra att min lever inte alla mår bra som han såg ¨på senaste biopsin. så dagen man har försökt glömma har kommit. har informerat mina närmaste idag blev det middag med vatten för mig. Har alltid varit den typen som inte nöjdt mig en öl. Mina 4 st 7.0
Och dett 5 ggr i veckan blir en stor ångestklump i magen

Finns det något som orkar läsa detta kommentera gärna jag kan behövs lite sponsring och tips o tankar.
PS

LÄTTJEFULL HETER JAG FÖR JAG ÄR VÄLDIGT POSITIV TILL MIN LIVSSYN BLIR GLAD AV ALKOHOLL PYSSLIG EFFEKTIV,
OCH HAR ALLTID TYCKT DET ORDNAR SIG. mEN HAR NU HAFT HEPATITEN I 40 ÅR SÅ MÅSTE LÄRA MIG ATT LEVA ETT LIV UTAN ALKOHOL OM JAG VILL FORTSÄTTA LEVA ETT BRA LIV.

Man är skitskraj. Det är ett stort steg och en stor förändring man står inför.
Men det ger sig. Så länge man är öppen och tar emot hjälpen. Och tillåter sig att krasha. Dom är där för att fånga upp en.

Och ta vara på dagarna. Det kan kännas långt men det går fort.

Stort lycka till!

Ps Snyggt namn DS /Rickard

Härlig läsning att det kändes okej. I min värld sviker du inga barn utan tvärtom - du försöker ställa saker och ting tillrätta, så mycket du bara kan och förmår. Dessutom, du lämnar dem inte ensamma, du lämnar dem hos nära anhöriga som kan hjälpa och stötta. Alla rätt enligt mitt sätt att se på saken. Barnen kommer att ha det bra där och de kommer definitivt att må bättre när även du gör det, vilket du kommer att göra. Du behöver den här tiden för att komma ikapp med allt som hänt och få hjälp att få bort beroendet. Genom att göra det här hjälper du inte bara dig själv utan även barnen. Kisse blir också nöjd när han/hon får en husse som kan må bra. Vilken chans - och du tar den! Du har verkligen tagit tag i livet igen! Så klart en tuff tid som väntar, men du är på helt rätt väg. Stort lycka till nu! /A

Jag har läst allt i din tråd och jag tror på dig. Du fixar det. Har många tankar men jag hinner aldrig sätta dem på pränt. Nu måste jag lägga de små monstren som jag skapat. /R

Yep! Jag gillade hemmet. Barrackliknnde anläggning. Skitigt/torftigt rum. Men personal och och engagemang verkade bra. Så jag köper. Nästa måndag checkar jag in. Och jag är fortfarande livrädd... men även lite hoppfull/R

Hoppas att allt har gått bra. Du vet redan vad jag tycker om ditt agerande.
Fantastiskt bra jobbat - även om du inte känner att du ligger på topp just nu.
Fortsätt framåt, du är på rätt väg!/A

Stark, som vågar inse sanningen
Ödmjuk, som ber om hjälp
Osjälvisk, som gör något skrämmande för ongarnas skull, och modig...

Kan fortsätta listan, men jag tror nog att du inser poängen... Du ska vara STOLT över att du tar dig till ett behandlingshem... STOLT!
Kram!
/k

Jag hade inte heller varit tuffast i stan i din situation, det skall erkännas direkt. Har dock svårt att se att andra skulle ogilla dig, åtminstone utifrån hur du framstår här.

Du har ju det viktigaste, en insikt att något måste göras och det är du själv som tagit detta initiativ. Jag tror på dig och att detta kommer bli bra.

Sovit max en halvtimme inatt. Idag är en skrämmande dag. Idag ska jag och soccan kolla in rehabhemmet. För mig är det stort, skrämmande och nödvändigt. Vuxen man, rädd att möta det som kommer. Tänk om jag hatar det? Tänk om de hatar mig? Bokstavligen skiträdd, varit vaken och magsjuk hela natten. Sur som fan. Men nu kör jag, för det finns inget alternativ. Nu är det frukost med barnen och sedan? Fan, jag skiter på mig. Jag på ett rehabhem? Stämmer inte i med den sjävbild jag vill ha. /R

Tack för att du tog dig tid att skriva en rad, mitt i kaoset...
Hoppas att det gick bra, så bra det kan gå...
Tänker på er!
/k

det där med att vårda sin nykterhet och sitt o-beroende som är så lätt att tappa bort... kanske. Det är inte så att jag är fri(sk) för att det gått en tid, eller en lång tid. På det sättet är diabetes eller andra kroniska sjukdomar bra jämförelser - gör inget väsen av sig så länge man sköter om sig och beaktar sjukdomen. Så skönt att du känner att är på rätt väg. Tack för att du generöst delar med dig! Söndagskram! / mt

nykterhet är ett måste för mig för att jag ska kunna ha ett fortsatt bra liv.

Ett "bra liv" ?? Med det jag nu går igenom ?!

Ja, så är det, om jag inte vårdar min nykterhet så fördubblas mitt svarta synsätt och raset går så oändligt mycket snabbare. Hade jag tagit till flaskan i detta läge som jag nu är i så hade jag med all säkerhet inte överlevt så här långt.

Förnekelsen sitter så djupt innan jag accepterar min sjukdom. Jag påminns nu när jag läser om en "kändis" som varit nykter i 1,5 år, tar ett återfall inför kamerorna och säger "att nu har jag varit nykter så länge så jag kan hantera detta". Javisst det är ju därför han tar ett återfall. Jag lider verkligen med honom och hans anhöriga och vänner, jag vet hur det känns att stå bredvid och vara helt maktlös.

"Always Look On The Bright Side of Life " som de sjunger i filmen är ett ack så svårt sätt att se på livet när det är svart men bakom molnen lyser alltid en sol. Min favorit vers i sången är den här :

Life's a piece of shit
When you look at it
Life's a laugh and death's a joke, it's true.
You'll see it's all a show
Keep 'em laughing as you go
Just remember that the last laugh is on you.

Lite som att peka finger åt det som händer i livet och att det alltid är jag själv som bestämmer hur det ska se ut i mitt egna liv. Jag är huvudpersonen och regissören i den show som jag själv sätter upp på livets scen och då duger det inte att vara påverkad för då får jag dåliga recensioner.

Jag har ett skapligt tungt jobb att göra för att nu ta mig ur det som varit men jag känner att jag är på rätt väg. Jag har ju fördelen av att ha gjort resan en gång tidigare och att jag faktiskt har verktygen att jobba med. En del av dessa verktyg har blivit slöa med åren men jag vet ju hur jag ska vässa dem och handlaget går ju att öva upp igen.

Helt egoistiskt ska jag nu lappa ihop mig själv så som jag en gång gjorde. Mitt mående måste jag sätta i främsta rummet och jag måste lägga merparten av min energi på mig själv så att jag återigen utvecklas i rätt riktning.

Jag vet att jag kan.

beskrivning av beroendesjukdomen :

http://vittbegar.blogspot.com/2011/02/en-sjukdom-flera-utlopp.html

Surt när man drar åt olika håll, boendet är ju trots allt relativt central fråga. Delar din uppfattning i övrigt, hellre bor jag mitt i skogen än i mindre samhälle.

Anser du ditt helgdrickande ha påverkat ditt hela jag i stor utsträckning om du analyserar läget med snart 3 kristallvita månader i bagaget?

Skön läsning, förutom det där med firandet, förstås... :) vad sägs om glass och färska hallon eller nog istället?
Självmedicinerar just nu med marabou mjölkchoklad i mängd.. :)
Lycka till, du är värd det bästa!

Vilken resa du gör, har följt dig sedan du hukade på på medberoende :-) Vad du skall vara stolt över dig själv. Nu får vi fira med näsan mot solen och känna stolthet, kramar

Är det jag som tar min fantastiska socca - mentalt - i hand och åker och kollar in ett behandlingshem. Det är tyvärr inte Alefors men det är inte Nämdemansgården heller. Hyser hopp. Kanske, kanske, kanske kan saker fixa till sig. Nu ska jag och jycken ut i solen. Ha en bra dag allihopa och idag ska iaf. jag försöka hålla mig nykter. En av mina första reaktioner blev nämligen att detta goda besked måste firas!!! Hur firar jag? Jo, det vet vi ju alla. /R

och glad i hjärtat blir jag ♥ / mt