Senaste kommentarerna i forumet

Förlåt, men ändå inte, jag tycker ju den är så roligt underbart hemsk, skrattar galet när jag ser den hahahahahaha

Önskar er alla en underbar helg i det vackra vädret

Kram Märta

Och känslan lever kvar för att jag läser på detta forum varje dag!!

Dag 46 idag.

Min längsta nyktra period på 17 år har varit 51 dagar. Det var i mitten av 2008 som jag försökte på mig en vit period. Jag klarade inte så länge som jag tänkt vara vit, och efteråt tog jag igen allt med råge kan man säga.

Känner fortfarande avsky mot alkohol, och är inte sugen. Tror den känslan fått chansen att leva kvar just för att jag inte smakat en droppe på dessa 46 dagar.

Jag är rädd för när och om ett återfall kommer, jag är både glad och orolig för att jag nu närmar mig den längsta nyktra perioden i mitt vuxna liv.

Tänk på idag mina vänner!

....det finns få saker som glädjer mig så mycket som en analkandes helg...
Det spritter i kroppen av vällust, och jag mår bra av det..(ytterligare en sökning efter "kickar"...).

Vet inte exakt vad som står på tapeten, jo en del måsten finns det ju, men ändå...
I själva mentaliteten så ligger det ett signifikant lugn, det ska bli bra...det SKA bli bra...

Jo jag slipper stressen med att planera in exakt VAD som ska hända, så att det finns ett utrymme för att dricka alkohol,
ingen middag, ingen fest, ingen annan ursäkt för att få "måste" dricka alkohol...
Inte ens klämma några bira framför TV'n, kan inte ens skylla på ett fravoritprogram längre..

Jag brukar istället välja att klämma en chokladkaka till mitt efterlyst som brukar gå på onsdagar...
Men..jag är ju inte ensam om att älska choklad, har ju verkligen lyckats få de generna hos barnen...
Så det får blir hela 3(!) st chokladkakor om man ska få en chans att få lustcentrat mättat..
Så man undrar ju lite, är det därför ungarna också följer mitt favoritprogram, därför att det vankas snask?
Vad vet jag, men det är ju en trevlig möteplats för hela familjen, och den fungerar och är "helig"...

Nu kan man ju förfäras över att ens barn ser på sådana program, men detta är ju dagens verklighet,...egentligen...
Man kan sluta mata dem med Disney-fantasier när de kommer upp i tonåren, och visa dem, det är så här det går till...
Läktarvåld, våldtäkter, rån och slagsmål, detta är våran vardag idag, inte för alla, men för de som är drabbade..
Och oftast under vilka influenser, jo alkoholen naturligtvis, denna hemska "krydda" här i livet....
Jag förbereder dem för vad som kan hända, och jag har själv valt bort denna händelsefulla dryck...

Mitt liv är inte torftig för det, tvärsom...det har hänt "massor" i mitt liv på sistone som jag bara tidigare har tagit för givet...
Vad finns det istället för denna "kemiskt konstlade lycka" som man ganska ofta finner i just alkoholen???
Är den inte falsk egentligen?, är det så som man tror att ens liv är?
Om det sedan dalar, vill man tillbaka till sin konstlade toppkänsla igen, för att man inte gillar det riktiga livet?
OM det nu är så, då måste det ju vara något fel på ens riktiga liv, eller hur?

DÄR tror jag många stöter på en av de svåraste motgångarna med att just bli nykter, vad hade jag tappat bort?
Att åter börja få söka efter det som ger en tillfredställelse här i livet, ja det är f@n inte lätt...
När det är så mycket enklare att åter falla tillbaka i sitt gamla missbruk, det löser ju sig självt, eller hur....?
Man skiter ju i hur man har det engentligen, man blir ju lycklig ändå på något sätt, trots all kaos..

Att ställa sin livssituation mot väggen kräver en del prestationer, den största heter nog envisheten...

Jag brukar som jag tidigare har skrivit, titta upp mot natthimlen och förundras över stjärnorna och allra helst nu den otroligt vackra fullmånen...
Och tänka mycket på hur mitt liv ser ut, ur ett himmelsk perspektiv...
Mina 0,1125 m3 volym som jag upptar av världen är verkligen en fjärt i rymden..
Är jag då ingenting?, gör mitt liv ingen skillnad, sätter mitt liv inget avtryck för framtiden, betyder jag ingenting..
Kanske inte kroppsligen, min mylla bekommer ingenting om några miljoner år, men jag skapades från substanser som redan skapades under dinosaurernas tid.
Och då blev ju deras mylla viktig för framtiden, och för mig, inte på individuell nivå, men som helhet...
Det vi gör och det vi skapar idag har en mikroskopisk påverkan på framtiden,men om ingen fanns, så fanns inte heller mänskligheten alls...
Men i våra själar och hjärtan och tillsammans med vår intelligens skapar vi idag andra förutsättningar för framtiden..
Vi kan visst påverka framtiden, de beslut vi gör idag har en mikroskopisk påverkan, men ändock en påverkan...

Kanske en del av oss inte längre låter oss fortsätta att utveckla en "försupen" generation till...
Visst kan alkoholen fortfarande få finnas som ett avnjutningsbart substans, men att tillåta den styra ens liv helt och hållet..
Ja det går i alla fall fetbort för min del, då tar jag hellre biten med "the real life" istället...

Jag har slutat missbehandla mig själv, och visar mitt egna jag lite självrespekt...

..därför ser jag fram emot en nykter helg!

/Berra

att den gamle alkisen fortfarande surfar på måbra-vågen !!

Jag kan nog inte lära ut nåt trix därför att jag fortfarande är i lära ! Jag har lyssnat på Mia Törnblom och andra som kan förmedla självkänslo-uppryckning och jag tror att jag hunnit hyfsat långt men fortfarande så finns det en liten osäker pojk inuti som är rädd för att bli avslöjad. Jag glömmer ständigt att berömma mig själv för bra saker och jag är fortfarande snabb att kritisera mig själv när nåt går snett, oavsett om jag är orsaken. En alkis som i många år blivit trampad på vänder man inte så snabbt, MEN, många är det som visat att det går !!! Mia T är helt klart en sån !! Jag tar rygg på positiva människor och suger åt mig av deras kunskap.

Allteftersom min nykterhet har växt i tid så har jag märkt en viss automatik i min säkerhet i sociala sammanhang. Idag behöver jag inte föreställa mig eller dölja bakfyllan, vara rädd för att lögnerna kommer ifatt, kan kort sagt vara mig själv. Det är väl inget jag direkt behövt jobba med utan det har kommit med nykterheten och det bevisar för mig att det finns bra argument att skippa alkoholen. Jag kan idag skratta åt mig själv och jag skrattar MED andra när jag känner igen mig i deras berättelser. Jag kan driva med spriten och dess följdverkningar och det är helt ok att jag (eller andra !) kallar mig alkis, dock ska det vara i rätt sammanhang i det riktiga livet för det finns de som inte klarar att det skämtas om alkoholism. Många med mig inser ju att alkoholen har varit, och fortsätter att vara, en följeslagare i livet och vi har ju faktiskt haft mycket kul genom åren.

Och Viktoria, det är ingen klyscha att jag väljer hur jag ska bli bemött ! Som jag möter andra vill jag själv bli bemött, ett leende öppnar många tunga portar !

Idag har jag valt att vara nykter oavsett vad som än händer. Det ger mig en självkänsla som jag kan stödja mig på i blåsväder.

Kom precis hem efter att ha varit och sett en alldeles fantastik teaterföreställning, eller enmansföreställning skulle nog vara bättre beskrivet, iallafall - föreställningen handlade om alla de olika roller vi spelar i vårt liv, aktrisen tog bla upp det här med att vi har svårt att suga i oss beröm och uppskattning. I samma anda förminskar vi oss själva och våra färdigheter för att inte andra ska känna sig obekväma, MEN när vi själva inte tar ansvar för detta och börjar ta plats, kan vi då begära att andra ska ta oss på allvar och "se" oss som dem vi är?
Återigen kommer jag till samma slutsats - att det är en nödvändighet att jag, som vuxen människa, tar ansvar över mig själv och mitt varande, jag ansvarar över vad jag sänder ut för bild av mig själv till min omgivning. Jag har alltså stora möjligheter att välja hur jag ska bli bemött...kan det stämma?
Har en del att klura på...men är återigen tacksam över dagen och kvällen, som inte hade blivit vad den blev om inte jag varit nykter.

Hej du gamle alkis!
härlig dag du verkar haft?! du är värd många sådana dagar!!!
och så gott att du kunde suga i dig det gottiga i en fin komplimang!
kan du lära mig trixet?!
kram och sov gott!!!

vilken dag !!

Jag, en gammal alkis, har fått en komplimang från en kvinna som var rakt på sak och väldigt utförlig !

Jag är ju inte alls van vid det så jag har ju studsat fram under några timmar nu ! Och tänk vad jag har lärt mig av det, att ord kan lyfta människor i vardagen, att få bekräftelse, att få höra att man syns !!

Jag tror man mår bäst när man känner att man blir "brukad" (Olle Carlsson) , att man har en uppgift, att man betyder något för någon och en sån här komplimang lyfter mig oändligt i min vardag. Jag brukar försöka vara frikostig med leenden och ögonkontakt för jag tycker ju själv att det är trevligt och det skapar ett visst förtroende även så att jag försöker påminna mig att säga något när någon gör något bra men tyvärr glömmer jag det ibland. Det är en förändring jag måste jobba på.

Och trots att jag försökt jobba med min självkänsla och ständigt fylla på den så att jag förstår mitt värde som person så blir jag generad av en sån komplimang och vet inte riktigt hur jag ska svara. Jag känner mig som att jag inte alls är värd den uppmärksamheten och allt det gamla kommer fram som "äsch, inte ska du väl tycka så om en sån skit som jag" "jag som har varit så dum mot folk när jag druckit" "ähhh, jag är ju alkis" !!

Men vad f-n ! Jag har ju fått den här komplimangen för att den personen tyckte just så och ville säga det till mig för att jag är värd det !

Tänk att det är så svårt att ta emot beröm men så dj-la enkelt att ta emot skit !!

Idag har jag valt att vara nykter och en person har gjort min dag till en verklig segerdag, jag sträcker på mig och känner mig stolt !!

..på min livslinje...

Läste det jag skrev igår, och det känns helt rätt idag,... också...
På ett sådant sätt kan jag knyta ihop gårdagen med den nya dagen, dagar förändras, men min för tillfälliga mycket bra sinnero'n är oföränderlig...
Det känns stabilt, och det är ju viktigast, även om en sinnesro både kan betyda att det är uppåt eller nedåt, men det är stabilt...

Har inget speciellt att "längta" till, inget som kan ge mig någon kick, men ändå känns det bra, det är onormalt för mig, tro det eller ej...
Där ligger lite i personligthetsförändringen, att söka sig bort ifrån alla kickar, alkoholen gav mig kickar tidigare...
En "kicksökare" som stänger av alla kickar borde explodera, eller implodera (omvänd explosion)...
Men se...det kommer lite nya inputs med tiden, lite långsammare "kickar" som ger lite substans till livet...
Och nu sitter jag här och är harmonisk i själen, utan en enda j@vla anledning, det känns helmysko...

Allting är inte lugnt i min närhet, bilproblemen är (för tillfället) lösta, och inte längre en själa-gnagare..

På jobbet är det kalabalik som vanligt, lyssnade igår på hur chefen skällde ut en av mina anförtrodda kollegor högt och ljudligt i kontorslandskapet..
Fy f@n vilken j@vla social misär det är på min arbetsplats, undrar om man kan be arbetsskyddsombudet stänga arbetsplatsen pga psyko-sociala problem?
Chefen har det inte lätt han heller, men istället för att lyssna på oss andra, så väljer han att köra över oss, han kör på auktoritetstilen istället...
Får han med oss på det sättet, nä knappast, han får omotiverade kollegor som lägger sin energi på att hata ledningen istället...

Människor i sin närhet måste man få låta lysa om man har en chefsposition, även om det bär en emot, en släckt låga gör ingen nytta eller skapar ingen glädje.
Han delar också upp oss i två grupper, de som han har anställt och han håller under sina vingar, och som dessutom "spionerar" på oss gamla...
Vi gamla som sitter på nyckelpositioner och där firman skulle rasa om han kickade iväg oss, det vet han, han är beroende av oss...
Vi har mycket i bagaget sedan tidigare krascher, och skulle nog behöva en shrink som tog oss an våra medärvda problem sedan den tiden..
Han är ny och lovar ledningen guld och gröna skogar, och istället för att ta sig an problemen så piskar han oss hårdare..
Jag tror inte att det krävs så mycket, bara att var och en får ett erkännande och några små enkla saker som motiverar dem att jobba bättre...

Men...vem är jag att döma?,... och vem är jag att råda?, ..när ingen lyssnar på mig längre!
Det är som att skrika rakt ut i ett vakum, i universum...det finns ingen som hör på ljusårs avstånd...

Därför knyter jag all min energi på att behålla mitt förnuft fånget istället, det må vara kaos runtomkring mig, men inom mig SKA det vara lugnt...
Jag ska ha MIN kontroll, och det är den allra sista instansen där jag verkligen KAN ta kontrollen...

Så idag är det lugnt och harmoniskt......på insidan...

/Berra

Märta, varför skickar du oss en sådan länk, just när man mådde bra??
Urrrkkk!
/Fenix

Trololo Berra och alla andra.

Måndagen passerad, idag är det tisdag och snön faller sakta härute. Trist med mer snö för en som älskar våren men kan ändå inte låta bli att tycka att det är vackert. Stillsamt på något sätt och skänker mig ro i kroppen. Långt kvar till helgen är det och jag har brottats med något så trivialt som att Christer Sjögren fullständigt mosade en av mina favoritlåtar av Bowie i helgen. Så jag bifogar det värsta av det värsta, s, lyssna och tja,,, njut om du kan. Christer, släng dig i väggen!

Kram Märta

http://www.youtube.com/watch?v=dnLjr8TaE1Q

..har passerat under namnet "måndagen" utan att den har drivit mig till vansinne, och man tänker...är detta sant?
Den var som alla andra dagar, utan att göra ont, utan små grejor som gjorde lite ont, men inte själamördande...

Kände att jag var tvungen att lägga en liten kommentar på forumet, för här är det väldigt dött just nu...
Tänker ofta tanken, är det bra, ..eller dåligt...
Är det bra för att folks problem med alkoholen har blivit mindre, och behovet av att prata med andra har lagt sig för tillfället???
Eller är de uppgivna och har slutat prata med andra om sina problem, det går ändå inte...typ..
Eller faller det sig bara naturligt, att det ibland är svackor där det inte finns något behov att behöva yttra sig...
Men alla kan väl inte ha sina svackor samtidigt heller, ..eller?

Lite ur Berras dagbok...
Helgen som gick var som under de senaste åren, helt suverän, ingen spånken, ingen ågren...
Fredagen blev en dag där vi alla tappade kontrollen helt, vi kom inte till jobben, eller skolorna...
Vi blev insnöade helt och hållet, det gick inte att komma ut på vägen med 3 dm tjockt snölager, redan på Torsdagen fastnade vi på gatan,
och efter ännu mer snö under natten, så var det bara att ge upp.....

Ge upp!, aldrig, det måste gå att komma till jobbet, men inga bussar, inga tåg, ingen sophämtning, ingen skolmatleverans, ingen post, ingenting...
Stressen var total, tills vi i sinnet fick acceptera faktumet, idag bli det inget arbete, ingen skola, utan bara att vara hemma, oplanerat...
När acceptansen infann sig, och till slut plogbilen varit framme, ja då ville vi inte åka till jobbet längre, det fanns ju trots allt två timmar kvar..!
DET var en nyttig erfarenhet, ge upp någon gång, envisa människa, det finns inga möjligheter kvar...

Och det var rogivande så här i efterhand, jag var åter igen tvungen att ge mig, acceptera mitt nya läge, så här är det!
Lite granna som att upptäcka sitt läge med alkoholdrickandet, ge upp...så här är det!

Idag på morgonen så myser jag i mitt inre...
"Bitchen" har lyckats reta upp andra på jobbet, och de går i taket, aggressionerna och upprördheten är total, jag är inte inblandad...
Jag tittar och lyssnar och tänker....hade jag rätt, ...eller hade jag fel..???
Jag väljer att inte ta någons parti, utan ser helheten, vad är det som händer, finns det någon som drar igång en diskussion bara för att det ska hända något!
Är det någon som är själa-ätare här på min arbetsplats, varför ger de sig aldrig, ska alltid ha rätt, ge upp envisa människa..!

Märker de inte att hon vill bara jävlas, hon lyckas dra i de rätta trådarna för att trigga de andra, och gensvaret är totalt..
Hon får som hon vill...skapar ett kaos, och intrigerna är i full gungning, men jag är inte med...
Jag har genomskådat kärringen, och låter allt bero, de ska inte lyckas dra in mig i deras ställningstagande, jag är "större i själen" än de...
Jag tänker bakvägen, om jag inte mår bra av en sak, så ska jag välja att inte gå in i det, utan låta det passera oberört...

Så skapar jag mig en inre ro, inga fingrar i andras syltburkar, ett stängsel mot alla gläfsande hundar, och funderar på...

Vad är viktigast???
Att jag mår bra, naturligtvis, och om jag kunde kliva ur min kropp och råda mig själv, vad skulle jag säga som en vän..till mig själv...
Sluta göra dig själv illa, gör inte saker du inte mår bra av, älta inte problemen, observera dem, men ta inga beslut...
Frigör tankar till fritt tänkande, så kanske det onda inte längre har ett majoritetsinnehåll...
Om man inte vet vad som gör en gott, sluta tänka på det onda, så kanske något gott växer sig starkare och blir en god tanke..
Kan man inte tänka på en enda god tanke, tänk då på ingenting...

Ge allt 2 minuter i ditt huvud, om det inte bådar gott, släng bort den tanken och börja tänk på en ny tanke...
Allt behöver inte bli bestämt som bra eller dåligt, de kan vara obeslutade i sina tankar också, och bara lagda åt sidan...
Ja det är ett nytänkade, och för vissa fungerar det, bryta "tungtankar" till "lättankar", så frigör jag utrymme till bättre tankar..

Just nu tänker jag på en kund som jag gjorde glad, och det skänker mig också en inre glädje...
Imorgon KAN det bli en skitdag, men det är morgondagens problem, jag vill leva i nu'et...

En dag i taget..

Mors Berra

För mig funkar det ganska bra också att köra med "ursäkter" bara för dagen, som att jag inte känner för det, mår lite illa, orkar inte... Eller helt enkelt inte röra glaset.

Din resa blir ju ett mycket bra tillfälle att jobba med dina egna demoner, innan du tar tag i andras reaktion.

För mig är fienden verkligen det första glaset, eller den första klunken. Innan jag tar den så gillar jag verkligen inte tanken på alkohol och har förmågan att välja bort det. Synd (eller kanske bra att det inte tog längre) att det tagit 15 år att förstå det bara.

I slutändan känner jag också stort värde i att agera efter mitt eget beslut, jag vet att om någon blir allt för jobbig med frågor så är jag beredd att säga ifrån och rakt ut säga att jag själv bestämmer vad jag dricker. Tråkigt om man skall behöva hamna där, har bara gjort det en gång, men det är skönt att tänka att jag står upp för mitt beslut, och att i slutändan bryr jag mig inte om vad andra tycker om mitt beslut.

Det är bra att mentalt förbereda sig för andras "vad tråkigt du är" och sådana kommentarer. Jag har som regel att aldrig ens kommentera det första gången någon säger det, utan ser vad som händer om jag helt enkelt pratar om ngt annat.

Men jag tror på att hålla låg profil, bara säga nej tack om någon frågar, inte röra glaset om någon ställer fram det, säga att jag inte orkar om någon frågar varför, och prata om annat när någon säger jag är tråkig.

Jag funderar också på hur jag ska säga till omgivningen. Kanske att jag kör en vit månad. Det är ju ganska vanligt. Jag kommer dock vara bortrest med familjen ett par veckor, så då blir det inget umgänge med kompisar, så då slipper man det. Där finns istället lockelsen att ta en glas gott vin till en vällagad måltid. Det blir min utmaning kommande tid. Problemet är att det aldrig blir ett glas, utan att vi (jag) tömmer flaskan och jag har alltid druckit mer än min sambo, trots att vi "delat" på flaskan.

Jag blev väldigt inspirerad av din tråd här. Är i samma ålder. Sambo och barn.

Jag har inte berättat för någon, tyvärr, att jag slutat pga min problem.

Däremot vet mina närmsta vänner och kollegor om att jag slutat tills vidare, men jag har inte angett någon orsak direkt. En del kanske fattar, men ingen säger varken bu eller bä.

Sen kommer ju alla andra, alla kollegor som jag inte är särskilt nära, och som jag alltid har festat mycket med... Jag har helt enkelt inte rört de glas som serverats, bett om extra mineralvatten och tackat nej när nån vill handla i baren åt mig.

Det är det sistnämnda som ställer till mest strul då människor verkar ovana, och ta lite illa upp, när man inte vill ha det "roliga" dom bjuder på. Och allt snack hur dom minsann inte vill vara utan att "unna" sig lite ibland.

För mig blir effekten av DROGEN alkohol tydligare och tydligare ju mer jag tänker på det, och hur svårt det är att skilja på vad drogen säger, och vad individen säger.

Kul att läsa om din helg. Starkt jobbat i Idre. Förstår det svåra i att folk undrar. Hur har du gjort, sagt till alla att du slutat dricka, eller låter du dem bara märka det? Vill försöka göra samma resa som du.

Dag 40, helgen gick bra.

Hundratals tokfulla människor överallt, och jag klarade stå emot bra. Tänkte på hur mycket mer jag vill vara med mitt barn en med alla dessa 40+ onyktra och så.

Men så mycket snack ändå om varför jag inte dricker... En person tog tillbaks drinken när han märkte att jag inte drack av den han bjudit på.

Men sen å andra sidan några som också märkbart uppskattar att man är nykter.

Bra helg ifallafall!

Jag känner igen mig kan jag lova. Detta är något man inte vill uppleva. tyvärr upplever jag det för ofta. sitter just nu med ågren o bakfylla.
Något vaknade nu inom mig o vill ha en öl som blir tio. skall göra allt för att mota bort den tanken.
Skulle oxå vela gå ut o frysa som en vanlig människa, tyvärr är jag för dålig för det idag

Ha de gott
Polaris

jag är så glad att jag slipper ångestfrysa !!

Den här kylan går det att klä sig mot men den andra sitter så ända in i märgen. Och det finns bara 2 vägar ur den : Ta en återställare eller vänta ut den. Jag har provat båda.

Det är inte kul att tvinga ner en sup på morgonen och känna att den åker expresshiss upp i igen för att bara spruta ur munnen, fy faaaan ! Den dyra spriten !! Men ner skulle den. Jag lärde mig att en klunk starköl först jämnade vägen så att säga. Sedär ! Ett gratistips såhär på morgonkvisten !!

Att vänta ut den var väl inte heller någon hit. Jag var väl inte sådär jätteaktiv när ångesten var som värst kan jag inte påstå. Jag var nyligen magsjuk med illvilliga bakterier i magen som fixade tömning på alla sätt och vis. Jag blir ju rätt slut av sånt men det är ju bara förnamnet på hur jag mådde i bakfyllan. Hur konstigt det än kan låta så spyr jag gladeligen när jag är nykter !!! Bara vetskapen om att det en "normal" magsjuka gör att glädjen infinner sig ! Ni som aldrig har upplevt en rejäl bakfylla kan nog ha svårt att sätta sig in i hur jag känner men jag antar att ni andra som varit i samma sits nickar lite förläget instämmande !

Jag är väldigt tacksam för att jag idag slipper ångesten och att jag har ett val att göra, helt frivilligt, varje morgon.

Idag ska jag nog ut och frysa som en vanlig människa !!

Ha en bra dag !

Fredag, helg och vila från matrosan. Jag pratade med vår projektledare i veckan, jag är tydligen inte ensam om mina känslor och tankar. Dock sa jag att det är en ledningsfråga att stoppa henne, det får inte läggas på arbetsgruppen för då blir det konflikter och omöjligt att jobba tillsammans.

I dag har vi snöstorm, jag längtar efter solen, värmen och fågelkvitter. Ha en fin och vilsam helg alla ni

Kram Märta

Jag kramar dej i andanom

tack alla goa vänner för givande läsning

Käre Fenix! Det känns fantastiskt roligt att läsa om dina framgångar! Är mycket glad för din skull...Din entusiasm gör mig gott. Ska till jobbet nu, och ska försöka bära med mig den känsla du gav mig nu genom dagen : )

Det är faktiskt ganska häftigt att få beröm av sig själv. Vet ni, jag har börjat med att klistra in en guldstjärna i min fickalmanacka, varje dag jag vinner kampen mot alkoholen. Känner en riktig glädje när jag gör rätt val, och nu är jag stolt över stjärnorna som glimrar på sidorna.I dag såg jag att det var torsdag, och jag har en ledig dag framför mig. Kändes så härligt. Börjar också att planera en nykter helg, och då finns bilresor som startar på förmiddagen som ett alternativ. Bara det räcker för att känna lugn och frid i själen. Idag ska jag till min shrink igen, det är spännande för att jag vet inte vad som kommer att hända med mig alls, var tankar och känslor tar vägen. Förra gången grät jag floder och det rensade upp en hel del i det mentala avloppet.
En bra dag till alla
/Fenix

Ha en bra torsdag! mt