Senaste kommentarerna i forumet

Mie, du fantastiska, starka, älskvärda kvinna och mamma. Du är den bästa dina barn kunde få! Har inga råd att ge, men skickar dig en varm kram

Det är vid sådana här tillfällen jag saknar ögonkontakten.
Och det är svårt att sätta princip före person men ibland är det skönt att skippa mina regler och verkligen känna för en annans livssituation och känna att det är möjligt att bry sig via cyberrymden.

Jag tror också att jag har jobbat med mitt inre men det händer fortfarande att det kommer upp gammalt skit som jag förträngt. Jag har inte en susning vad jag har stoppat undan i min hjärna men uppenbarligen finns det gömmor kvar. Jag känner en familjeterapeut som har den där sällsynta förmågan att ställa de där frågorna som jag absolut inte vill ha men som gör så gott att prata om. Jag saknar henne ibland !

I vår kommun finns det närpoliser med uppgift att hålla kontakt med ungdomar och jag vet att de ställer upp med lite info på vänskaplig nivå för föräldrar och barn. Något för dig och barnen ? Alltså köra raka ärliga frågor och svar enligt vårt lilla tema prata, prata, prata.

"Ful"tänk : Har du kontaktat polisen på egen hand, och dokumenterat det, så har du försprång OM det händer att tant från soc får för sig att agera. Visar att du försökt att stämma i bäcken och göra vad du kan.

Har du inte kollat intresset för din äldsta att vara med på sommarläger hos Maskrosbarn ?

Rädslan finns alltid där. Vilken tröst,va'?! Jag tror att vi som har levt ett utsatt liv är mer mottagliga för den än andra som har ett "normalt" liv men jag tror också att vi har lärt oss att hantera den på ett mer förståndigt sätt än de som plötsligt blir utsatta för den. Jag har fått för mig att vi många gånger ser rädslan som en partner som hjälper oss till förnuftiga beslut istället för att rusa virrigt omkring. Vi samarbetar med rädslan. Och det ligger definitivt något i uttrycket att gå emot sina rädslor.

Proportioner ändras när vi växer, vi blir starkare & klokare med åren, vi kan handskas med problemen på ett annat sätt, vi blir mer och mer lik myrorna som kan bära många gånger sin egen vikt men proportionerna är helt annorlunda nu.

Unna dig lite Thaimassage, Mie, och njut av vilan och sinnesron den skänker !! Du är värd det !

http://www.youtube.com/watch?v=qVptOaXOkM0

Bäst jag häver ur mej ordentigt...

Var på kalas hos barnens ena kusin ( på deras pappas sida)

Pappa kom inte... gick inte att nå per tel, farfar kom... körde , så han var ju nykter.
Hans händer darrade & skakade... han åkte efter någon tim.
Abstinensen var nog för stor.

Det finns en del som ligger i mitt undermedvetna.
Gnager.

Samtidigt som jag lägger över deras beteende i deras egna händer, gör det ju fortfarande ont att se.
Det gör ont att inse att barnen har så mkt alkoholgener.
Visst... arv & miljö... nu är miljön borttagen... men arvet återstår.

Pratar väldigt mycket om det särskilt med min snart 14-årige son.
I hans ålder hade hans pappa redan alkoholdebuterat.

Min minsta har beslutat att han vill börja på Trappan igen...

Inser att det finns saker som bubblar under ytan trots att vi tycker att vi jobbar med det.
Jag tycker att jag har hittat ett inre lugn.
Tycker att jag har accepterat.
Tills det kommer någonting som rör runt i mitt inre.
Vänder upp & ned på tankar & känslor.

Rädsla, det finns en enorm rädsla...

Fortf efter så lång tid (flyttade för 1½ år sen)... finns det en rädsla.
En rädsla över vad som kommer att hända om saker i livet inte går åt rätt håll... el om saker missuppfattas av fel personer.

Kommer jag att få leva med den här rädslan hela livet?

Små saker blir väldigt stora, svåra att hantera.
Konstigt... för jag känner mej så mycket starkare & klokare.

Kram Mie.

anmälan...
anmälan...
anmälan...
anmälan...

fan fan fan... vad händer om det blir anmälan...

Han har inte råd att göra tonårsmisstag pga sin pappa. tyvärr, vi finns redan i soc:s register.

Jag känner den där välbekanta illamåendet inom mej... ångesten...
Känner att vi har ögonen på oss, jag som förälder måste överbevisa att allt är sunt & bra här.

Vi pratar länge när han kommer hem, om att han inte får ljuga, sanningen kommer alltid fram förr el senare.
Plus att han måste tänka först & handla sen inte tvärt om.
För blir det en anmälan så kan det ju mkt väl bli så att det blir utredningar hit & dit, om vi har otur så kanske soc bedömmer att jag inte kan hantera situationen & han måste flytta till fosterhem.

Han är 14 år snart & kommer inte att kunna göra misstag... för dom har redan hans pappa gjort.

Gör så ont i mej, att vi aldrig kan slappna av på riktigt.
Jag ser mej om över axeln hela tiden, är på min vakt.

Försöker att förklara & prata,prata,prata....

Bara att inse... vi har inte samma förutsättningar, vi har inte noll på kontot...det är redan mer än halvfullt.
För barnens pappa är missbrukare av alkohol & droger...

Mie...

oj råkade skicka iväg...
forts kommer....

Hej Adde...

Känner tårarna bränna när jag läser din enkla fråga, har på senare tid inte tillåtit mej att känna.
Har inte svarat ärligt när folk har frågat.
Allt är bra... borde ju vara det, eller hur?

Det som hänt nu är att min stora son... snart 14, har fått utegångsförbud efter kl 21.00. Vardag som helg.

Jag är så rädd för samhällets stora forskande öga.

Han ville en kväll stanna hos en kompis & titta på film... men det gjorde dom ju inte... han & polarna hade tagit raketer hos en av kompisarna & gått ut & ställt sig vid en gångbro & skjutit raketer över bilarna.

Jag försökte nå honom under kvällen men hans telefon hade frusit.
När jag var påväg ut för att leta så ringer polisen hem till oss.
Säger att jag har din son här, vad vill du att vi gör med honom?
Dom kommer undan med en varning vi anmäler inte det här...

Anmälan....

En liten mening som slår mig : Min nykterhet är inget jag fått. Jag har förtjänat den !

Hur mår du Mie ?

jag citerade i ett annat forum just den här krönikan. Han skriver så bra!

http://www.expressen.se/kronikorer/marcusbirro/1.1835741/marcus-birro-m…

Tycker jag om !! Speciellt stycket om vanans makt. Det är viktigt att tänka på.

Tack Marcus !

http://www.namndemansgarden.se/documents/Reflektion0901.pdf

http://www.namndemansgarden.se/documents/Reflektion0803_Special.pdf

Sidan 3 och 4 Det andra är lite sent kanske !!

Groovshark finns oxå... gratis det med.
behövs ingen invite...

Inte lika bra som Spotify men helt klart värt att testa. http://listen.grooveshark.com/#

Finns tydligen en genväg till Spotify... Slempa.com
Vet inte om det funkar men kanske värt att testa.

Kram från Mie som nästan alltid har musik på... (O=

Spotify.... där finns nästan allt.

Helt gratis.
Tyvärr måste man ha en "invite" för gratisveriationen.
Men... man kan ställa sig i kö för en på deras sida tror jag.

Det finns galet mkt bra musik där ute. Många guldkorn.
Vill gärna dela det med er på forumet.

Kram från Mie...

Hur i jösse namn hinner du leta reda på all bra musik ??? Tex Melissa H är ju artist på stark framgång, tydligen, och har gått mig helt förbi !!

Tack för hjälpen !

http://www.youtube.com/watch?v=C8LpNvEobOo

Under tiden på behandlingen så finns det vissa rutiner och bestämmelser som måste följas och den absolut viktigaste, och som jag definitivt inte fattade då, var att man inte får ha kontakt med omvärlden. Tom radio och tv är/var ransonerade.

Det finns naturligtvis en tanke bakom det och det gick upp för mig när jag kom hem : För att kunna acceptera vem jag är och för att få lugn och ro i mitt tillfrisknande måste, verkligen måste, jag ägna tid åt mig själv. Fullkomligt frossa i mitt egna mående och lära mig att varva ner från 100 kilometer/timme till knappt styrfart. Jag är tvungen att vända blickarna inåt och studera mig själv, det finns helt enkelt inte utrymme för någon eller något annat. Mitt eget själsliv behöver all uppmärksamhet. Därför rekommenderas att behålla byxorna på hela första året och inte ingå i några som helst nya relationer. Jag är tvungen att skapa en normal relation med mig själv först. När jag efter några år hade en stabil nykterhet och en grund i min självkänsla kände jag att jag hade en möjlighet att hjälpa andra. Jag är fortfarande tvungen att sätta gränser och sätta princip före person för jag vill på villkorsvis inte dras in i något som gör att jag riskerar min nykterhet. Jag har varit tvingad att bli en superegoist och tänka på min egen nykterhet före allting annat.

Det är helt livsavgörande för mig.

Idag är det mest jobbiga jag kan uppleva då jag ser, hör eller läser människors ifrågasättande och självömkan för jag har (tyvärr kanske) fått förmågan att läsa mella raderna vad som är på gång. Det är ju en sanning att folk runt alkoholisten märker att ett återfall är på väg långt före alkoholisten själv. I det stadiet är det närapå omöjligt att nå fram för alkoholisten har redan (undermedvetet?) bestämt sig för att dricka.

Jag kommer så väl ihåg när jag upplevde detta första gången. Det var efter ett telefonsamtal med en alkoholistkollega, vi har haft många kontakter innan, som när jag la på luren hade en oerhörd olustkänsla som jag inte blev av med. Det var något han hade sagt som jag inte kunde sätta fingret på och som gjorde mig väldigt orolig. Efter någon vecka fick jag höra att han tagit återfall och mina tankar löpte amok. Kunde jag ha förhindrat det ? Nej ! Jag visste (hade inte lärt mig) inte då vad som komma skulle. Det tog ett tag innan jag kom på vad som gjorde mig så orolig och det var att i en mening han sa så kom det en sådan där klassisk undanflykt som vi är mästare på. En undanflykt som egentligen var onödig i sammanhanget men ändå användes. Mentalt hade han redan gått i försvar för det som var på väg.

Det är oerhört frustrerande och ibland ledsamt att stå bredvid och inte kunna påverka.

För mig har det varit av en avgörande betydelse att jag lärt mig att lyssna på dem som gått före mig och ta till mig av deras kunskap. Många är de gånger när jag fattat Nada av vad de sagt MEN jag har sparat deras ord i hjärtat för jag har lärt mig att när jag är mogen att förstå så kan jag använda den kunskapen jag sparat så ömt. Ibland behöver jag inte förstå allt, bara göra som de säger åt mig, och ha tillit till deras erfarenhet, så blir det så bra, så bra.

Öppet sinnelag, ödmjukhet och inse att jag av en anledning har 2 öron och bara en mun.

Ha ett Gott Slut och ett Gott Nytt År alla på forumet och till er som ännu inte har skrivit er berättelse än !!

Den är inte så stor så den syns i statistiken !!

& min...????

Läser att Systembolaget ökade 4.8 % i november. Jag undrar vem som dricker upp min ranson ??

Hade jag varit aktiv alkis idag hade jag förmodligen supit skallen i bitar !

Vilken start på ett inlägg, va'?

Får en konstig känsloblandning på årsdagen av tsunamin som jag inte riktigt kan hantera. Vi förlorade en thailändsk vän medan de andra vi är bekanta med klarade sig. Vännerna vårdar fortfarande en liten "ande"plats till minne. Buddhisterna har ju en mer avslappnad syn på döden och den fortsatta vandringen mot Nirvana men jag kan fortfarande se tårar i ögonen på dem när vi lämnar en liten gåva på platsen. De gråter inte gärna officiellt, det är att tappa ansiktet, men de är inte så tuffa som fasaden ger sken av. Och det var faktiskt skönt när jag upptäckte det ! Vi är alla så lika oavsett hudfärg, religion, beroende eller medberoende.

Vårt hotellrum där vi bodde några månader före katastrofen var bara ett stort hål, vågen hade gått tvärs igenom. Tidigare hade jag säkert varit bakfull och legat inne på rummet och då hade jag varit på en minnestavla i byn idag. Jag har många gånger rörts till tårar av människor som trotsade myndigheters krav om att inte åka dit utan drog iväg med lite pengar på fickan och en djävla arbetslust och hjälpte till att bära lik, bygga hus, skicka skräddare till Norge för att måtta kläder så folk kunde sysselsättas i byn, köpa nya solstolar, köpa båtar till fiskarna mm mm. Det är sådan empati som vi bara pratar om här hemma !

Märkligt att sorgen kan leva och att jag idag kan handskas hyfsat med den i min nykterhet. Aldrig mer att jag vill bedöva mina sinnen med kemiska medel ! Jag vill ha ett friskt och välutnyttjat sinnesliv med alla upp- och nergångar det innebär !!

Det har skrivits lite om katter på forumet : Vi har, huxflux, fått en till övers !! Han flyttade in i vårt uterum på juldagen och utsåg sin sovplats på soffan där alla andra hundar och katter också har sin. Förmodligen en sommarkatt som någon djävla stadsbo har lämnat efter sig. Han är okastrerad och så sanslöst kramig att det nästan blir genant. Problemet är bara att vår egen lilla kattflicka inte tolererar någon som helst konkurrens om uppmärksamheten (typiskt kvinnligt drag eller?) Hon är själv en hittekatt via ett katthem så man tycker att hon, precis som vi alkoholister, kan identifiera sig i hans belägenhet men inte då ! Han vill gärna vara sams med flickan men det får vi väl fixa med hjälp av veterinären ! Ska försöka kolla om han har ev tatuering i örat, det skulle ju underlätta ev hemtransport. Eftersom vår kattflicka inte äter lax så får killen ta det som blivit över. Det mesta verkar slinka ner just nu.

Jaja, från sorg till kattbekymmer. I-landsproblem, eller ?

härliga vänner
hoppas ni haft en fin dag
lev hoppfullt
idag är den första dagen
på resten av ert liv
kram Måne

Bra att det är en bra dag hos er Marmar...

Glöm nu inte att ta tillvara på dej själv.
Du är viktig,värdefull & värd att få må bra.

Kram Mie.

Tack för musiken Mie! Melissa Horn!
Fy va bra jag bara gråter o lyssnar. En bra kväll mannen hämtar o ser på våran sons träning idag!!!

galet bra.....