Senaste kommentarerna i forumet

Jag har öppnat upp för samtalet flera gånger med mina barn. Första gången var första gången som jag hade slutat. Då sa jag att jag slutat dricka och fick frågan om varför av sonen. Förklarade att det blivit för mycket och att det inte var bra. Men det beror väl på hur drickandet sett ut också. Jag har druckit mig berusad när de sovit och druckit i smyg. Sen vid några tillfällen varit berusad på helt fel tid. Aldrig varit elak eller jobbig, utan skämts som en hund för min berusning. Jag höll ju mig inte nykter sen utan har haft några återfall. Inga långa perioder. Jag tänker att det som är viktigt är att faktiskt lägga korten på bordet om det. Min dotter vill inte prata alls om det nu, för jag har återfallit för många gånger. Det har varit enstaka tillfällen på slutet, men hon blir grymt besviken och jag förstår det. Jag har ”gett henne tillåtelse” att prata med andra. Tänker att det också är viktigt att det inte är en hemlighet. Det är pest och pina när man inte lyckas bevara sin nykterhet såklart. Sonen har missat de här återfallen. Min pappa smygdrack som jag. Inga skandaler eller så. Periodvis för mycket, ibland vid konstiga tillfällen. En familjehemlighet och han vägrade ta ansvar eller erkänna. Vi konfronterade och han nekade. Jag har också nekat i stunden, det är så pinsamt. Men berättat sanningen sen för förnekelsen och hemligheten gör större skada tror jag. Osäkerheten, känslan av att inte kunna lita på, det är det som gör mest skada tror jag. Pratar du om det, så vet de att de kan fråga. Klarar du det inte (vilket du gör) får du stå för det. Du försöker, kämpar på. En bra sak med det är att man faktiskt också kan prata om farligheten med alkohol och droger. Att de behöver ge akt på hur de reagerar om de provar. Att jag använt det som medicin har jag berättat.
Så, ja berätta. De behöver ha möjlighet att prata om det. Lycka till!

Det finns information här på sidan under fakta om abstinens. Tror det är/har varit olika för oss som är härinne. Så det som är sant för någon behöver inte stämma för andra. Bra beslut att sluta med ölen.

Nu har du tagit stora kliv framåt. Pratat med chef, läkare och psykolog. Om jag får råda dig nu så lägg av helt med alkohol en längre period. 3 månader minst. Det är troligtvis lättare än att bara dra ner. Du får känna hur livet är utan alkohol. Mycket av det du beskriver av passiviteten du har på helgen känner jag igen. Energin är så mycket bättre utan vin. Det finns ett program här på sidan som du kan prova om du inte söker hjälp irl. Det kommer att gå bra det här. Finns liksom ingen snlednung till att du inte skulle greja det här.

@9x19 Så många anledningar att korka upp. Känner igen mig så väl i hur du beskriver ditt förhållande till alkohol (för det är ju egentligen inte vinet även om vin är riktigt gott). Jag hoppas du läser…synar dina tankar som du redan gör. Att du landar i något som känns hållbart för dig. Du är ingen dålig människa. Du har bara hamnat i A:s märkliga nät. Önskar dig massa lycka till.
💪🏻

@starten på det nya

Ja. Vi har känt varandra i över tio år och han är mycket förstående.

Glömde ditt inlägg kunde nästan varit skrivit av mig, jag drack vid matlagning, städ osv. Jag drack för att minska min ångest och stress nu vet jag att det bara blev värre.
Jag pratade också med min chef och fick hjälp den vägen nu har jag varit nykter i runt 144 dagar så det går att vända och jag tror på dig

Välkommen till forumet 😊 Tycker du redan tagit flera stora steg dels så skriver du här det var iaf för mig ett stort steg.

Men du har också pratat med din chef, det är ett riktigt stort och modigt steg. Jag antar att du kommer få hjälp och stöd av din arbetsgivare ?

Jag måste ändra mig nu.
Jag har pratat med min chef, en psykolog och en läkare.

Tyvärr så känner jag mig så jävla värdelös så jag kommer väl inte att klara av det.

@Ase Jag tänker lite som dig att jag vill berätta men att jag samtidigt är skeptisk till det OM jag inte skulle kunna hålla mig nykter. Jag kommer inte berätta något nu, det får komma när det kommer. Jag är inte redo än. När vi är det får vi vara lika modiga som @vår2022, fantastiskt bra jobbat! ❤️

Det där med att berätta får mig att minnas när vi hade vårat prat med min pappa om hans alkoholvanor. Hur otroligt allvarligt, krystat och skamfullt det var - minns det som något fruktansvärt. Han blev ledsen och skämdes så mycket, han blev så tagen på sängen av att alla i familjen hade samlats för att konfrontera honom. Men det ledde fram till ett nyktert liv för honom. Ett fantastiskt liv utan A. En negativ jobbig mörk upplevelse ledde till något ljust och bra, för oss alla.
Vi har alla olika resor och våra erfarenheter skiljs åt. Men jag hoppas att vi alla landar i nykterhet och att vi hittar förlåtelse både för det vi gjort våra kära och för att de kan förlåta oss.
Kram

@Rehacer härligt!
Du somnar glad och vaknar glad imorgon😊
Sov gott💖

Godkväll,
Har varit en dag med sug vid flera olika tillfällen. Jag har varit Hungrig, jag har varit både Lonely & Ledsen och jag har varit Trött och alla dom känslorna är det ju lätt att dricka på.
Men jag sätter en ✅ i almanackan idag. Somnar glad.

@9x19 Jag vill börja med att hälsa dig välkommen hit till forumet, här är du bland vänner💖.
Det som du beskriver är vi många som har upplevt här. Det är så här beroendesjukdomen ser ut.
Du ville inte att det skulle bli så här på eran mysiga helg i stugan. Det blev fel för att när du dricker alkohol så kan du inte längre styra över hur mycket det blir.
Att bli så full ger ångest, skam och skuld.
Men snälla du försök att vara snäll mot dig själv.
Det fins mycket stöd och råd här inne.
Läs runt i olika trådar och skriv och sätt ord på det du känner. Det hjälper faktiskt!
Du är inte ensam💖
Kram

Jag har druckit för mycket, för ofta och av fel anledningar. För att dämpa min ångest. För att orka ta tag i vardagliga uppgifter (det är ju roligare att dammsuga när man dricker vin).

Hittar på bra anledningar till att ta ”ett” glas vin en onsdag (”Jag lagar ju Pasta Alfredo det kan man ju inte dricka mjölk till”). Det där enda glaset vin blir ju ett när man lagar maten, två till maten och två efter maten. Kanske öppna en flaska till.

Sen vaknar jag på torsdagen och känner mig av någon märklig anledning inte lika härligt kontinental längre. Nu är jag bakfull och ska köra bil. Hoppas att jag inte fastnar i en trafikkontroll.

Segt att jobba. Man är seg och grinig. Skjuter upp saker. Hittar på ett skäl till att åka hem tidigt, ”jobba lite hemifrån”.

Middag. Hmm… ett glas vin skulle väl pigga upp?

Helgen kommer. Jag slentriandricker en box vin ensam utan problem under helgen. Gärna mer.
Skiter i att ta tag i dom där sakerna som jag skulle hinna med i helgen. Orkar inte träna.

Och så rullar det på.
Jag bestämmer mig för att inte dricka mer en flaska vin på en vardagskväll. Men se där! På bolaget kan man ju köpa enlitersflaskor! Ha! Fan vad smart jag är!

Jag har träffat en fantastisk tjej. Samma situation som mig själv, 40+, separerad, tonårsbarn varannan vecka. Jag har fått låna en mysig stuga ute på landet av en kompis. Vi bestämmer att jag fixar allt, packar mat (och vin! Viktigt!) och allt man behöver för en helg på landet. Väl där så tänder jag en brasa, sätter på lite musik, börjar komma i ordning.

Jag ber henna sätta sig ner med ett glas vin och gott tilltugg medans jag börjar fixa middagen.
Kocken ska väl få ta ett glas vin? Självklart.

Jag kommer knappt ihåg middagen.
Jag super mig redlös, somnar tidigt. Ramlar tydligen ur sängen. Stapplar runt dyngrak.

Jag ligger däckad i sängen medans den underbara tjejen diskar i ordning efter middagen.

Nästa dag är inte den roligaste i mitt liv. Skam, skuld, ångest. Vem fan beter sig så här?

Jag är en sådan jävla, jävla idiot.
Jag borde få en hi-five. I ansiktet. Med en stol.

@Torn tack för återkoppling😊.
Ja, så kan man ju också göra så klart. I handling genom att vara nykter visa att man är att lita på. Så kanske det andra kommer av sig själv.
Jag vill att de ska känna att det är ok att prata om allt.
Det är jätte bra att få lite olika sätt hur andra har gjort.
Att alltid vara körbar som du skriver tycker jag också är skönt och det känns tryckt om det skulle hända något.

@Ase Jag funderade en del på det där med barnen i början. Men efter bla råd här så lät jag det ta sin tid. Vill dom ha reda på något så frågar dom. Vi har pratat om det när dom har undrat något. Det viktigaste var att de kände sig riktigt trygga med att jag inte skulle börja dricka igen. Det tog nog ett halvår eller så innan de riktigt hade fattat, och vant sig vid att jag aldrig tänkte börja dricka igen.😅 Det som har varit bryr dom sig inte alls mycket om. Huvudsaken är nuet och framtiden. Numera är det mig dom vänder sig till, eftersom dom litar till 100 procent på mig.Detta eftersom jag alltid kan köra bil, aldrig är ” grinig” eller trött. Detta har min fru märkt av, vilket har resulterat i att hon insett hur idiotiskt det är att välja alkohol framför sina barn på helgkvällarna. Hon dricker även mindre själv numera pga detta. Mina barn som är i tonåren är även skeptiska till alkohol, och vill inte testa att dricka. Vilket jag bara ser som en stor fördel, och har gjort att dom sköter skolan perfekt och har bra betyg. Win win på alla fronter har det blivit här i min lilla familj sedan jag slutade dricka för gott. 😀 Så tänk inte för mycket på sådant, så länge du inte börjar dricka igen är allt lugnt, och barnen är nöjda och glada.

Kram

@Ase ja barn är lojala. Mina sa, det är ok, ingen fara mm. Det är något fint med att vara lojal också och den stärks av att man är öppen och pratar. Man kan säga att man ska gör sitt bästa för att det ska bli så bra som möjligt. Du kommer på något sätt att prata med dem. Tror de kommer att uppskatta det🌺

@majken_r Tack för tips, ska läsa på lite. Tyvärr är min ekonomi lite begränsad... så fler tips mottages tacksamt!
🤗

@vår2022
Nej, de har inte det. Jag tror att syskonen pratar väldigt mycket med varandra och att de har en väldig trygghet i varandra. Men jag måste lyfta på locket och visa att det är ok att prata med mig också. Det kan vara så att de försöker skydda mig och jag tror att de är rädda för att göra mig ledsen. Men det är just det att detta är vad jag tror, jag vet inte eftersom jag inte talat med dem.

@Ase ja det kan vara svårare. Det blir en press att berätta och sedan hålla det, för mig blir det en bra press. Jag fokuserar på att aldrig dricka mer då jag vet att det bara leder mig till fördärvet igen. Har de märkt/sagt något om dina nyktra tre månader?

Skillnaden mellan mig o min man!
Helgen närmar sig men jag har planer för den🙏🏼 Så det kommer inte bli några problem med att inte dricka A! Skillnaden mellan mig och min man är att om jag planerar en helg som innehåller att vi har mycket att göra och ingen alkohol kommer att kunna intas är han helt lugn med det och reagerar inte ens! Jag hade blivit irriterad o lite stressad över att inte kunna dricka vin 😖 där märker jag våran skillnad till alkoholen! Tur att han är så Bra och inte har samma behov som jag det gör allt mkt lättare 🧡

Och jag loggade in för att svara och finner att Mulletanten redan gjort det på föredömligt sätt <3

Kan bara lägga till att beroendet kan ta sig en mängd olika uttryck varav sockerberoendet nog är välkänt för de allra flesta nyktra alkolister. Men tyvärr så kan det ju också ta sig vägar som sex-,spel-,tränings,mat-, arbets-,tablett- mfl olika missbruk.

När jag väl lever som jag ska så försvinner det direkta sockersuget och jag mår så bra. MEN......liksom alkoholen så jobbar sockerberoendet lite i skymundan/hemlighet och försöker trigga till att äta fel och det är där jag felar trots att jag har kunskapen.
Men att förstå en sak är inte samma sak som att leva efter det, kunskapen måste ner i hjärtat för att kunna användas korrekt. Därav uttrycket "Världens längsta halvmeter" om vägen mellan hjärna och hjärta.

@vår2022 Tack för svar!

När jag tänker efter så är det nog egentligen inte att prata med mina barn som jag är mest rädd för, jag vet att de kommer ta emot det bra. Det jag är mest rädd för är att jag talar om att nu är det förändring och så kan jag inte hålla det.

Kram

@Kennie Tack för grattis!
Jag gillar ditt råd! Att använda humor är bra. Jag ska verkligen börja använda det i vardagen. Nu skäms jag, typiskt homo sapiens! Det ger distans och man kan skratta lite åt det istället.

Tack!

Hej Sisyfos! Att ändra kosten - för den som har ett beroende - är verkligen inte lätt. Att vara beroende av socker, dvs snabba kolhydrater, handlar om samma mekanism i hjärnan som allt drogberoende. Dock med den utmaningen att vi inte kan sluta äta och att socker (under allehanda benämningar) finns insmuget i väldigt mycket mat som t.ex skinka och rökt lax.
Själva drogandet, alltså att äta sötsaker eller annat som förnöjer belöningssystemet, är vanligen sammankopplat med situationer och beteenden på samma sätt som alkohol. En sockermissbrukares adventsmys är lika riskfyllt och komplicerat som en alkoholists. Den sockerberoende ska avstå från också den a-fria glöggen och det mesta som serveras till. Utom möjligen mandel då. Det finns mycket att läsa och lära om detta.
Sockerberoende är ännu inte erkänt som en sjukdom vilket betyder att den som söker sig till behandling får betala ur egen ficka. Jag känner många som gjort det och anser att det är väl investerade pengar. Att leva med hälsa och sinnesro är värt varje krona.
Vänliga hälsingar / mt

@Ase Jag har barn båda över 25 år. Jag skrev sms, de bor inte hemma och vi smsar mest med varandra, och berättade att jag har mått dåligt och att jag druckit för mycket vin pga det. Att det har blivit för mycket slentriandrickande av vin vilket blivit en ond cirkel, att jag mår bättre nu då jag startat en vit tremånaders period. Det känns fräscht och självförtroendet har blir blivit bättre. Vidare att det känns skönt att få det sagt för det är ju skämmigt men ni har ju sett och förstått. Det har gått för långt och har inte riktigt blivit som jag önskat det. Men nu är jag stolt över mig själv. Berättade också att jag gått med i denna chattgrupp, att det känns bra och att vi stödjer varandra.

Det var jobbigt att skriva detta men är överväldigad av responsen. De säger sluta skämmas, bra jobbat, bra att jag är med i forumet, att det finns goda alkoholfria alternativ mm.

Det känns så skönt att berätta något alla vet och samtidigt visa att jag tar tar ansvar. Att jag mår bra av att vara nykter med bättre självförtroende. Att säga att jag skäms men de vill inte ha en mamma som skäms och säger som jag gjorde när de var små, olyckan hände men det är ok, inget att skämmas för, nu glömmer vi det och går vidare.

Tänker att de har fullt upp med sina liv och tycker det är skönt om jag kan ansvara för mitt liv, att slippa bli för involverade. Jag får visa i handling att jag tar fullt ansvar att bli nykter. Om de vill prata mer är de välkomna. De frågar hur det går och jag berättar om allt positivt det för med sig.

Jag har våndats så oerhört med massor av skuld, har de fått allt de behöver av mig? Har jag varit tillräckligt närvarande? Hur har skilsmässa påverkat dem? Mm. Skuld äter upp oss och skuldtankarna är oftas inte sanna, det är bara tankar och vi formaterar om dem för att det ska skada oss så mycket det bara går.

Jag ska försöka att inte titta bakåt (djävulstankar) utan nu är det framåt som gäller. Det är aldrig försent att skapa bättre relationer. Relationen till mina barn känns närmare efter jag berättat då jag varit ärlig och visat att även jag kan vara svag och inte perfekt. Jag visar dem vägen hur man kan göra om och göra bättre och att man inte behöver begrava sig i skuld och skam. Ett beteende man önskar att de gör när de hamnar i trubbel, inte tvärtom.

Det går heller inte att jämföra den uppväxten jag hade mot deras uppväxt. De nära relationerna därifrån har inte varit närvarande, inte tagit på sig skuld och det egna ansvaret, de har gett skuld och skam, detta ger inte jag till mina barn.

Det här blev långt. Lycka till! Kram❤️