Senaste kommentarerna i forumet

@majsan_nu jag tycker mycket om compassionfokuserad terapi. Vet ju inte vart du finns men kanske det finns nära dig. Sen är det ju där med kostnad.. Ha en fin dag o heja dig!!

Ny dag i mitt nya liv! Nu har det gått ganska många a-fria dagar...
Har en fråga till alla er som skriver om psykologkontakter mm. Det är svårt att hitta någon tycker jag, har en på vc. som inte fungerar så bra. (har dock inte handlat om alkohol) Vill gärna ha tips på hur jag kan hitta, tror jag skulle behöva en som har tid med mig!!! Alla tips ni har! Ha en fin dag forumvänner!
kram 🤗

Väldigt intressant det där med kost och beroende också. Har funderat en del över det då jag har en yngre person i min närhet som missköter sin diabetes. Funderar över om det ger ett rus, eftersom det är lite missbrukartendenser över konsumtionen av socker. Det är svårt att stå bredvid och titta på och det gör jag såklart inte heller, men det är ungefär samma sak som att försöka övertyga någon om att den dricker på fel sätt.
Maktlösheten i att titta på när andra missköter sig och inte tar hand om sin kropp och själ är lite svår och jag undrar varför, fast jag egentligen också vet hur lätt hänt det är att prioritera fel.
Det borde vara ett så lätt val att göra även att ändra kosten men det måste ju ge nåt slags rus tänker jag även att äta fel, för annars borde väl det här problemet inte finnas?

@ hur går det?

God kväll!
Bara en kort uppdatering innan jag somnar - det är så lätt att tro att de som inte skriver har fallit tillbaka i dåliga vanor! Men det går bra! Jag följer min plan - dricker inte ensam, och drar inte upp tempot i sociala sammanhang, dvs dricker inte snabbare och mer än övriga. Det känns ganska enkelt och självklart nu. Njuter av pigga helgmorgnar, barn som jag kan vara med på riktigt, att alltid vara klar i huvudet på jobbet och framför allt - verkligen framför allt! - att leva utan skam. Brottas med en massa annat i livet också (förstås, det tog ju inte slut, utan mer ökade när jag började alkoholfundera på riktigt). Vem är jag, och vad vill jag, och hur ska en leva som klok gammal tant? Men det löser upp sig undan för undan. Mindre hets och mer koll på vad som är viktigt på riktigt.

Skriver inte här för att (här skrev jag om slutet på meningen flera gånger, kommer inte på hur den borde sluta) - men, ja, ni fattar. Jag läser en del, och hejjar på er alla. Det är så många kloka tankar att ta del av. Kanske är det någon där ute i cyberrymden som blir lite pepp av att höra att det gick. Eller att det går - just nu och för just mig. Är stolt och glad! Kram alla!

(och avslutar med att hälsa till @Majaela att det nog ska stå "nyktra" istället för "onyktra" i din hälsning! Men stort, stort tack!)

Hej Ase,
Har just läst igenom din tråd. Grattis till tre nyktra månader och tack för många kloka tankar sedan i maj. Några av de senaste inläggen handlade om skam. Jag var på en yogahelg med tema självmedkännande, att vara snäll mot sig själv. Ledaren pratade bland annat om skam, att det är en så stark känsla för att den har funktionen att vi inte ska bete oss på ett sätt som gör att gruppen stöter bort oss. När vi levde som jägare och samlare var gruppen livsavgörande, och skamkänslan är därför så stark, och fortsätter att vara det även i vår tid, fast vi inte längre riskerar livet om vi gör något utanför normen. Ledarens poäng var att skam och flera andra starka känslor hör till vår art och har tidigare varit en evolutionär fördel. Så nästa gång vi plågas av skam kan vi vara lite snälla mot oss själva och tänka jaha nu skäms jag, det är jobbigt men typiskt homo sapiens... Den tanken har hjälpt mig att få lite distans till känslor som jag tidigare överväldigats av.

@Ase Tack snälla du💗Jag tänker att det kommer gå bra💪🏻Det viktigaste är att ta ansvaret att man inte har druckit pga barnen och det svåra att inte sjunka för lågt…för även om man skäms inombords …så ändå försöka visa att jag är en mamma du kan räkna med! Svårt att visa det om man inte tror det om sig själv…jag vet…men du kan!

Kram💗

@Varafrisk Tack för fina råd💖.
Jag ska verkligen ta mod till mig och tala med mina barn.
Det betyder mycket för mig att du återkopplade på mitt inlägg.
Du är väldigt klok.
Kram

Jag tänker att man kanske ska prata med dem en och en. Fast till en ungdom i gymnasieåldern och en på dryga 20 år kan man ju prata mer snarlikt medan man till 12-åring får prata på ett annat vis men ändå med samma budskap.

Jag tror att vi vuxna gör det krångligare än vad det är, och då menar jag själva berättande, bara för att det är något allvarligt man ska berätta om.

Jag tänker att det gäller att fånga dina barn när de har tid inte när du har tid om du förstår hur jag menar. Ibland är bilen en bra plats att berätta på. Eller någon trygg plats. Säga att du vill berätta något om du känner att hen vill lyssna. Berätta på vilket sätt du nu vill välja…jag har ett problem/beroende/sjukdom…som innebär att du dricker för mycket alkohol…kan inte sluta ..åter igen vad du tycker känns bäst för dig….du kan därför helt enkelt aldrig mer dricka alkohol.
Säga vad det kan inneburit genom att lägga ansvaret på dig…vilket har inneburit att du inte alltid har varit den mamma som du ville vara pga alkoholen men att du älskar dina barn.

Det här är ju bara förslag…vet inte alls om det passar…men när du berättar kanske dina barn ställer frågor, berättar hur det har varit för dem.

Mina dotter var i ungefär samma ålder som ditt äldsta barn när jag berättade för henne min son var äldre eftersom han är fyra år äldre. De kunde förstå mina humörsvängningar vad de hade berott på. De kunde förstå att när de kanske känt att de hade gjort fel så berodde det inte på dem utan jag bar ansvaret för det. De blev inte arga men jag såg hur min son tänkte. Min dotter hade nog förstått tidigare att jag hade problem. Jag skämdes förfärligt, och jag grät.

Min dotter vet att jag är i ett långt återfall men min son har svårare att ta till sig verkligheten
, så har det varit för honom även när min man var sjuk i cancer.

Hoppas något kan vara till hjälp för dig🤗

Kram💗

@Varafrisk
Äldsta är drygt 20 år, mellan går på gymnasiet och minsta är 12 år.
Jag är jätte tacksam om du har några råd💖.
Kram

Hej@Ase! Först innan jag skriver vidare så undrar jag i vilken/vilka åldrar befinner sig dina barn?

Kram💗

@vår2022 Du har absolut rätt i din kommentar! Mitt val är att inte dricka, som jag skrev känns det helt ok. Min förhoppning o tro är att det ska vara till nytta för min hälsa! Du har rätt i att vi gör bra val för vårt mående o hälsa!
Jag tycker du gör ett superbra jobb på så kort tid (i alla fall här på forumet, du har säkert processat under längre tid)
Ha en fin dag! Kram 🤗

@majsan_nu Hej! Kanske har du inte val pga dina omständigheter men ett mer positivt sätt att se det på är att du har ett val, du väljer att inte dricka för det är inte bra för dig. Att ha ett val ger kraft! Ska tänka på det själv i fortsättningen. Brukar skriva att jag inte har ett val, för om jag tar ett glas är det kört. Men jag har gjort valet att inte dricka för att få ett gott liv😁.
Ha det gott🤗

Jag tänker mycket på hur mina barn har påverkats av att jag druckit för mycket. Jag har ljugit så mycket för mig själv om att de inte märkt något. Normaliserat mitt beteende. Men det är klart att de påverkats. Jag växte själv upp med en alkoholiserad förälder och är otroligt medberoende i den relationen. Vi kan fortfarande inte tala om hur det har påverkat mig när jag växte upp och hur skammen föddes i mig redan då.
Jag vill inte att det ska vara så för mina barn men vet inte hur jag ska lyfta på locket så att de känner att det är ok att prata med mig om att jag druckit för mycket och hur det påverkat dem. Jag känner också en otrolig rädsla för vad de ska säga och vill verkligen kunna ta emot det som kommer på ett bra sätt. Men jag vet helt enkelt inte hur jag ska öppna upp för en dialog runt detta.
Vi har en bra relation vad det gäller annat och vi har ofta fina samtal om livet, vänner, kärlek och annat som är viktigt när man växer upp.
Är det någon här på forumet som har tipps på hur jag kan öppna upp för samtal om detta och hur jag tar emot det på ett bra sätt.

Ny dag! Läser runt här i forumet o blir glad att så många är så aktiva 👍! Mina dagar traskar på...Det är inte så mycket att skriva om, jag har inget val o känner mig ganska ok med det!
Ha en fin fortsättning på dagen!
Kram 🤗

@Lucy2428 Godmorgon!
Nu har jag läst din tråd. 🤗 Jag har svarat i min tråd på ditt fina meddelande till mig!

Jag blir sällan så arg som du beskriver, kanske hade jag egentligen behövt det ibland. Ryta till och markera när saker inte är okej. Du kan få lite av mitt lugna och jag lite av ditt riv så hade det nog blivit bra. 😉
Blir du lugnare av A? Känns inte ilskan lika nära då? Är det lite som med lågt blodsocker kanske? För jag kan bli otroligt grinig när jag är hungrig! 😂
Att räkna antal nyktra dagar var fiffigt. Jag har stirrat mig blind på antal nyktra dagar i sträck.. det är ju dit jag strävar men faller ofta. Blir rätt ledsamt att börja om på dag ett ofta, som ett misslyckande varje gång. Å då ser jag inte alla de dagar jag haft utan bara de som blev fel.
Kämpa på Lucy! Följs gärna åt här.
Ha en fin dag! 🤗

@Lucy2428 Tack för ditt fina långa meddelande! Många bra tips där! Blir glad att du hör av dig!

Jag har alltid tänkt att antal nyktra dagar i sträck är det enda som räknas.. och helt ärligt talat blir jag rätt ledsen när jag inte får till speciellt många i rad. Får ofta börja om på dag ett igen.
Men jag märker och känner att mitt tankesätt är förändrat och mitt mål är att dricka färre dagar och att bli helt nykter tillslut. Det får ta sin tid. Jag lever ensam och har ingen som peppar eller hjälper mig så det är lätt att misslyckas och hamna på dag ett igen..
Jag sover oxå otroligt mycket när jag slutat, de senaste dagarna har jag sovit massor!! Det blir lite som en flykt från A, att om jag sover så dricker jag inte liksom. Men jag tror samtidigt att kroppen behöver det.
Kanske ska börja räkna nyktra dagar som du, hade varit intressant att se. Just nu har jag ett system där jag sätter ✅ och ❌ i almanackan på telefonen.
Ha en fin onsdag! 🤗

@007🙈 Tusen tack för ett så klokt, inspirerande och fint inlägg hos mig🙏🏻 Ska läsa det om och om igen🙏🏻

Kram🥰

@007🙈 Fick nog ditt inlägg medan jag skrev. Ska läsa den nu🤗

God morgon! Det är full fart i gruppen, så många nya som skriver o så många kommentarer! Själv ligger jag ganska lågt med kommentarer just nu. Men även för mig traskar det på, en dag i taget måste jag fortfarande tänka... Önskar alla en fin o a-fri dag! Kram 🤗

@Rehacer @Sisyfos Tack vänner för era inlägg hos mig:) Kloka och betydelsefulla!

Igår kväll var min hjärna i känslomässigt kaos...idag är jag hemma från jobbet och imorgon är jag ledig. Får se hur det blir på torsdag hur jag känner mig då. Försöker att inte tänka på vad jag har att göra på jobbet. Skulle jag exempelvis haft vinterkräksjuka, feber eller ngt liknande då hade det inte varit tal om att gå till jobbet. Så mycket svårare när det är på det mentala planet men där ändå kroppen känns väldigt sliten. Det blir även svårare för mig att stanna hemma då jag vet att en ganska stor del av mitt mående beror på alkoholen, det är liksom självförvållat...

Hur som helst idag är jag hemma. Har ätit frukost precis. Ska ta en kortare promenad med vår hund. Dricka kaffe. Vila. Läsa. Har faktiskt övat mig på idag att meditera till en av min fd körledares nya låtar, avslappnade. Jag tänker att det där med att meditera handlar verkligen om att öva. Att få stressen, rastlösheten inom en själv att gå över till ett djupare lugn. Så jag behöver öva men jag vill verkligen lära mig det. Försöker be en bön nästan varje dag. Är inte van men det känns gott. Och, det är verkligen inte lätt att sätta sig själv i första rummet, att fokusera inåt. Att inte tänka på dotter, familj, kollegor, vänner, patienters föräldrar mm mm. Men jag har nog förstått mer än någonsin tidigare att det är superviktigt för mig om jag ska må bra och om jag ska kunna få alkoholen ut ur mitt liv.

Läste i "Rehacers tråd ett inlägg skrivet av jag tror personen kallar sig Lucy samt ngt mer, har precis startat en tråd. Hur som helst dels läste jag hur många nyktra dagar hen hade haft under året och hur många som var målet samt om secret weapons. Jag tänker att jag har kanske runt 110 nyktra dagar hittills i år. På ett vis låter det väldigt lite men på ett annat vis så ger det mig ändå lite styrka. Och när det gäller secret weapons så för mig känns det som om att ha några lediga dagar utan alkohol kan vara en inkörsport till att få nyktra dagar, ja det känns i alla fall lite lättare. Och precis som Lucy skriver känns det som att man behöver någon ersättning de för alkoholen då gärna i form av ngn fetare mat som tex pommes eller pizza. Naturligtvis inte det bästa valet men om man fixar att bryta den vanan till nyttigare mat så är det kanske inte så tokigt i alla fall. Och att inte vara hungrig..inga blodsockerfall. Ja, det är ju lite HALT över det hela.

Så till er alla som kämpar inklusive mig själv låt oss få en bra dag idag:)

Kram:)

Skriver till dig här från sidan. Jag tror att man under denna resa måste byta glasögon. Sätta på sig sådanna med hjärtan på och sedan titta på sig själv med de där vänliga coachögonen. Våga bejaka sina känslor och behov och faktiskt ventilera dem med sig själv. Fundera över varför man har det som man har det utan att racka ner på sig själv eller dömma sig själv. Bara med vänskapliga ögon försöka hitta svaret. Fundera över vad man kan göra för sig själv för att göra det hela annorlunda. På ett bättre sätt.

Vi är i vårt samhälle inte fostrade att göra så. Snarare ser vi väl det som proffsigt att inte brista ut eller visa för mycket känslor? Vi lär oss sätta på ett skal för att inte bli exkluderade. Vi pratar inte känslor och behov. Vi har lärt oss hantera dem efter bästa förmåga på egen hand. Vi lever i ett individualistiskt samhälle där vi väl egentligen är flockdjur? Märkligt att vi så envist fortsätter hålla fast vid detta då känslor, behov och tillhörighet är vad som gör livet värt att leva. Dem borde vi hantera mycket mer respektfullt, eller?

Att titta på sig själv genom att trycka undan, förneka eller bagatellisera sina egna behov och känslor förlänger nog bara förloppet. Man missar målet. Dvs att må bra ~ bättre. Jag tror därför nyckeln är att vara snäll mot sig själv på denna resa utan att dömma. Sedan lära sig sortera i sitt eget känslomönster och egna behov för att som tredje fas nå tacksamhet. Där kommer den riktiga frihetskänslan. Plötsligt ser man allt runtomkring med en annan form av balans. Harmoni!

Med det sagt tror jag du nu måste bejaka dina egna känslor och behov. De finns ju där. Inte försöka stöta undan och bagatellisera dem. Se på dig själv som du ser på din man, dvs styrka i att sätta sig själv främst för att må bra. Sällan tror jag vi tittar snett på sådana människor. Snarare beundrar vi väl det?

Med det sagt så innehåller hela denna process så mycket förnekelse initialt. Du verkar ha klivit förbi den delen men du borde vara mycket snällare mot dig själv. Det är inget fel på dig. Du är en fantastisk person som verkligen är mån om alla andra. De som är riktigt bra på detta är nog lite komiskt nog väldigt dåliga på att hjälpa sig själva. Det ska bara sitta. Man får bita ihop (skomakarens barn). Du är behövd och duger precis som du är. Det är inget konstigt med dig. Du sitter bara just nu lite fast och det i sig skapar väl en frustration?

Hantera dig själv som du är värd att bli behandlad, dvs med förståelse och respekt. 🤗

Hej Rehacer!

Jag är ny till forumet men inte till önskan att sluta dricka. Jag svarar lite på det hela du har skrivit.

Först, fantastiskt att du hällde ur vinet! Och att du kunde gå tre veckor utan. Jag tror inte att man ska se återfall som ett bakslag, utan mer som ett mål som kan förbättras, typ tre veckor sista gång, tre veckor + en dag nästa gång, osv. Plus, kartlägger man sitt drickandet, har man bättre koll över hur mycket man faktiskt dricker och kan se eventuella mönster. Jag har en enkel Excel dokument där jag fyller i hur mycket jag dricker, när och lite annat.

Det är i alla fall det jag försöker göra. 2020 hade jag endast 35 nyktra dagar. (Min standard är att om en enda dropp har korsat mina läppar, då räknas inte dagen. Ganska tufft, eftersom det händer relativt ofta att jag märker att jag skulle hellre åta och sova än att dricka, så även om jag har druckit mindre än ett glas vin, då räknas inte dagen. Men så är mina regler.)

Hittills i år har jag 80 dagar, och siktar på 100 fram till 12/31. 100 dagar låter inte mycket. Tvärtom, det låter faktiskt som extremt mycket drickande, och det har det varit ibland. Jag har nio dagar i rad som mest, men det blir ändå att dricka ca vart tredje dag.

Och jag har upptäckt tre "secret weapons", fast jag vet inte hur hemliga de är egentligen: sömn, mat och blodsocker.

När jag behöver bryta drickandet och komma in i en ny nykter period, för mig är det enda sättet att sova. I ett par dagar. Det verkar återställa kroppen och bryta suget. Eftersom sömnen störs av alkohol, tar det ett par försök innan jag kommer in i djup sömn. Men jag har fått icke-beroende framkallande, icke-narkotiska sömnmedel från husläkaren. Jag går inte in på det här, men de finns.

Mat och blodsocker: Jag märker nu (det tog bara 25 år) att mitt sug kommer oftast på tom mage. När jag äter regelbundet så sjunker suget dramatiskt. Men jag är den jag är, och har ofta valt att INTE äta så att inte maten kommer i väg för alkoholen. Dumt, men sant. Mat är nästan en mirakelkur, men en kur som jag medvetet väljer bort ibland.

Och en sak till om maten och hur det kan användas när man slutar dricka: Jag rekommenderar inte snabb- eller ohälsosam mat. Inte alls. Men jag har upptäckt att hjärnan kräver någon sorts belöning som "ersätter" alkoholen, åtminstone i början, och då är frågan vad ska man äta? För mig, i början av alla nya nykter perioder, är det mest salt och fett, och sen socker, som gäller. T ex en Findus middag (mycket salt och fett) med lite glass efteråt. (För mycket socker har den motsatta effekten och får mig att vilja dricka igen.) Efter några dagar, kroppen vill ha grönsaker, etc. Om man bara kan lyssna på kroppen, kan stå ut, kommer den meddela vad den vill ha.

Och slutligen: Jag lever nästan uteslutande i mitt eget huvud, vilket både är grunden till och lösningen för mitt problem. Jag hittade nyligen ett citat som fick mig att häpna, så jag delar av mig med det här, plus en grov översättning:

"We suffer more in imagination that in reality." (Vi lider mer av fantasin än av verklighet.) Seneca

Allt gott!

Hej och tack för dina kommentarer. Det var mitt första inlägg och det känns bättre än jag kan beskriva att starta denna process. Det du säger om fysiska hälsa stämmer otroligt bra. Jag har bara så svårt att börja. Alltid har jag en ursäkt, trots att jag vet att jag mår bättre av det.

Jag vill ha en längre nykter period, men efter 9-10 dagar brukar det gå åt helvete och det följs av en period där jag dricker och sen försöker sluta igen. Jag har för tillfället slutat köpa sprit och när jag dricker är det vin och öl som gäller. Jag har övervägt om det är bättre att sluta tvärt eller att trappa ner, och jag tror att i mitt fall så måste jag trappa ner. Jag har gjort framsteg jämfört med förra året, men det går långsamt.

Är det någonting som har hjälpt dig att hålla en längre nykter period? För mig är det inte svårt att börja. Jag sover i några dagar och ställer om kroppen på det viset. Då hoppar jag över det svåraste suget. Men efter det, ja...

Det du säger om att psyket vill ställa till det känns så bekant. Visst vill det det. Min hjärna kräver kaos. Och som du säger, då har man en ursäkt att dricka, äta, osv. Jag tror tyvärr att mitt psyke gjorts sönder av familjemedlemmar m.m. för många, många år sen, men jag skyller inte på de längre. Det gjorde jag förut, men inte nu. Problemen som kvarstår är mina och endast mina.

"Tillvaron behöver inte vara ett krig..." Tack för det, för det är så det har känts under nästan hela mitt liv.

Tack för din hjälp i det här första steget. Allt gott.

@Rehacer Heja dig! Nu stod du verkligen upp för dig själv ❤️ Den beslutsamheten blir din viktigaste ledsagare!

Kram 🐘