Senaste kommentarerna i forumet

@knickan Bra jobbat!

@Ase Vad skönt att du ändå kan känna den där kämparglöden. Hoppas att du har haft en bra dag idag.
Blev det något dopp idag?

Kram:)

Bra idag också, inget sug, promenerat, fått gjort en del som jag ville. Känner mig nöjd och lugn.

@Ase skrev:"men någon form av kämparglöd har ändå infunnit sig igen."

Jag blir glad av att du har det i alla fall, även om du är i en uppförsbacke nu, för det tyder ju på att du kommer att kunna klara av den även om den är kämpig. Kämpa på!

@Arvedelen skrev:"Det jag vill, som alla andra (?), är nog att kunna dricka måttligt. Att inte karusellen drar igång efter första glaset. Vet inte om det går att nå."

Jag tänkte först och främst för din inskjutna fråga där, om inte alla vill kunna dricka måttligt. Det korta svaret är nej, det är väldigt många som är nöjda med att inte dricka alls och vill inte ens försöka av olika anledningar. Frågan är dock ganska kontroversiell här på forumet och en det händer att man provoceras av de som har andra lösningar än en själv. Kanske till viss del för att vi tenderar att tala i allmängiltiga termer.

"Om jag kunde dricka som andra människor skulle jag göra det hela tiden"

Jag tycker om det citatet. Delvis för att det är lite roligt och absurt, samtidigt som det förvisso är lite sorgligt, men också för att jag har kommit fram till att det innehåller kärnan till varför helnykterhet är det jag föredrar och det som fungerar för mig. Länge försökte jag få ihop det där med att dricka måttligt men det var när jag tog bort alkohol ur ekvationen helt som den ändå gick ihop. Så svaret är lite komplicerat. På ett sätt skulle jag väl önska att jag kunde dricka måttligt, men efter att ha varit nykter ett längre tag så är det inte bara det att jag vet att det inte är ett alternativ för mig eftersom det inte fungerar, men det är heller inte ett alternativ jag önskar. Jag är nöjd som det är och vill inte ändra det.

Nu kommer jag på att det här kan bli en ganska lång diskussion men min paus är strax över. Låt mig avsluta med att påpeka att det finns ju de som väljer måttlighet här på forumet också och för en del tycks det ju fungera, så du kanske kan kika in lite närmare på hur de har gått till väga om det är vad du önskar.

Kvällspromenad med bad låter som en god medicin mot oro och ångest.
Kram

Förkyld och eländig. Fortfarande inte gjort något avtal med mig själv ang alkoholen men har inget sug. På lördag kommer jag vara ensam hemma med barnen vilket brukar innebära alkoholfrihet för att orka. Fredag är eventuellt en riskdag, dock ska jag upp tidigt och jobba extra på lördag morgon. Om bara förkylningen ger sig.

Det jag vill, som alla andra (?), är nog att kunna dricka måttligt. Att inte karusellen drar igång efter första glaset. Vet inte om det går att nå.

Ser framför mig en trappa med olika trappsteg, som leder mot ett bättre mående och liv. Alkoholen är första trappsteget. Sen snusandet. Sen motion. Sen maten. Egentligen borde kanske mat & motion komma efter alkoholen men jag tycker de är så väldigt svåra. I min bild av mig själv är jag girig, impulsiv, spottar inte i glaset, tar en portion till, ”ingen tråkig typ”. Får bilder av mig själv vid barndomens fikabord, vill alltid ta en kaka till, de vuxna som roat kommenterar vilken sockergris jag är. Nånstans på vägen ville jag väl äga den bilden själv. Ja, jag vill alltid ha mer, haha, vadådå! Det skäms jag inte för! Ni kan inte nå mig! Men egentligen är ju skammen alltid där. För mig är det väldigt lika känslor av kontrollförlust när det gäller maten och alkoholen. Har också ätstörningar i bagaget, då i form av bulimi och hetsätning utan kompensation. Samma känslor som triggar beteenden.

Jag har svårt att sätta ord på vad jag känner just nu men någon form av kämparglöd har ändå infunnit sig igen.
Det är inte lätt att komma till i vården, jag har ringt runt men inte riktigt fått napp. Varje telefonsamtal kräver så otroligt mycket viljestyrka och energi att ringa. Känner mig helt hudlös och utlämnad.
Samtidigt måste jag sköta mitt jobb. Konstigt att man kan gå omkring och må så här dåligt och det inte syns på utsidan. Konstigt att jag lyckas få ihop det på jobbet.
Tackar mig själv att jag inte dricker på den här ångesten i alla fall.
Igår var jag på kvällspromenad och sedan ett bad i sjön på det. Den stunden mådde jag ändå ok så det får nog bli samma procedur flera kvällar fram över.
Själen måste få vila lite annars kommer jag aldrig orka.

I programmet den här veckan kartlägger jag mina vanor och risksituationer och konsekvenserna därav. Helt klart det mest utmanande avsnittet hittills.
Skam och skuldkänslor övermannar mig när jag tittar på mitt beteende . Det gör ont.
Pausar med en promenad.
Jag är en sån som helst och oftast dricker hemma. Det senaste året har ju varit perfekt för det med tanke på alla restriktioner. Jag har dessutom varit deprimerad och tröstat mig med vin. Vilket knappast gynnat mitt psykiska mående och det har blivit för mycket för ofta helt enkelt.
Allt smygande och smusslande, rädslan för att bli påkommen med vinglaset i handen tidigare och tidigare på dagen gjorde ju att jag mådde ännu sämre. Och cirkeln var sluten.
Jag var ingenting värd . Fanns ingenting kvar av det som en gång var jag.

Men nu, nu har jag i alla fall börjat leta och rota runt bland spillrorna och hoppas jag finner det jag söker.

@Se klart Tack❤️🙏🏻 Så klokt och så fint skrivet. Tårarna rinner…Så är det…man behöver liksom separeras…och jag har inte gjort det. Så enkelt är det…dvs svaret är enkelt…svårare att göra det…men jag vet det behövs.

Imorgon ska jag t min kurator på Rådgivningscentrum. Ska bli skönt! Faktiskt väldigt skönt!

Idag är en ny dag…utvecklingssamtal med chefen….löning dessutom. Ringa lite jobbiga samtal på jobbet. Aldrig roligt att ringa om att man måste göra en orosanmälan. Men det är ett måste och min skyldighet. Minns min lärare i Socialrätt när han sa t oss studenter ” ni ska kunna stå upp i Uppdrag granskning och kunna stå för vad ni gjort”. Dessa ord har jag alltid i mitt bakhuvud….

Kram🦋

@Se klart 🧡

Tack för ett så fint och hjälpsamt inlägg! Det hjälper även mig i hur jag kan förhålla mig till mitt medberoende. Väldigt tänkvärt 🤗
Kram 💚

Hej @varafrisk
Kämpiga dagar men jag står fast vid min lite religösa ingång om att se nykterheten som en present och livet som en megastor gåva. Det är inte varje dag det känns så, inte här heller. Men stråk, tänk tunna vita moln vid horisonten- kommer över mig då och då. Sen är ju de vanliga dagarna inte så man skrattar ihjäl sig hela tiden. Men tänker att vi behöver båda perspektiven? Gnet, säga nej, inte handla. Jobba med ångesten (så kraftiga påslag skulle jag prata med min doktor om) putta ut känslorna- de som dränerar- kring din dotter.
För att hon måste härbärgera sitt liv.
Och du ditt. Ni sitter inte ihop, men så kan det kännas- gjorde för mig. När min dotter var väldigt dålig, och jag kunde vakna upp och se på telefonen att jag hade 30 olästa sms och hon hade skurit sig- varit på akuten med en vän- kommit hem igen. Och delat detta med mig och sina syskon.
Då hade jag bra samtal med min närmsta vän som jobbar med detta professionellt för jag kände att jag till slut suddades ut och kunde inte hålla ordning på vems känslor som var vems. Jag var som trasigt tunt papper.
Hon sa en sak som hjälpte mig mycket och det var; ”Du kan inte göra så mycket men en viktig sak; du kan hjälpa henne genom att bära hennes hopp när hon inte orkar”.
DET förändrade något i grunden för mig. Jag kunde inte ta över hennes känslor, inte förändra hennes livssituation. Det var- och är- hennes liv att leva.
Men jag fick hjälp att se vad jag kunde göra. Bära hoppet! Det var en fin uppgift och gav mig mening. Och det var bra att prata med henne om det; ”såhär blir det för mig, och jag tänker att jag kan stödja dig på det här viset”
Sen sov jag förstås ändå uselt och drack aldrig innan jag visste att hon låg i sin säng och sov. Men det hjälpte mig att kunna förklara för henne. På så vis separerade jag mig från henne en gång till. Och det behövde vi. Fortfarande kan jag uppleva att hon har alltför stor respekt för mig, att jag är ”för viktig” men det beror på olika saker.
Tänker att det är bra att komma vidare med ett barn som har det tufft. Att inte stranda utan ta sig färdas framåt- så som det är i alla relationer. Ibland är det svårt att våga, sköra barn är så ömtåliga, vi blir ömtåliga. Det är som det är men vi behöver bli robusta för vår egen skull. Ditt liv ska levas!
Jag tror på dig och du behöver tro på dig.
Som vanligt - en särskild lina och ocensurerade tankar, ja du vet ju 😍 Kram.

Tack @Futurista, har haft en mysig kväll! Först långpromenad tillsammans med dottern och hunden. Sen mat och film.
Har inte haft något sug idag heller, men vet sen innan att de första dagarna brukar gå på ren vilja och rätt smärtfritt. Det blir säkert värre om några dagar.. men en dag i taget.
Hoppas din kväll oxå var fin!

Hej vännen💗Hur är det idag? Kram💗

@Futurista Ja den boken plus att jag beställde the Alcoholic Experiment 👍🏻

@Varafrisk Är det ”Tänka klart” du ska läsa? Då kan vi ha bokcirkel 🙂

Vad bra vi kämpar på @Futurista👏
Jag prioriterar också sömnen nu. Dag 3 för mig med.
Godnatt

Det går bra idag @Futurista
Inget sug men för säkerhets skull har jag inget hemma. Hemma i stan en vecka nu, ensam. Det har tidigare triggat mig, men jag är mindre stressad sen jag slutade jobba så det känns ok. Skönt att det går bra för dig också.
Kram

Jag har fixat det. Har svårt att lyssna pga koncentration, lättare att läsa det🌺

@Futurista Jag har googlat men det kommer upp flera olika alternativ.

@Varafrisk Boken finns på Storytel

@Varafrisk Googla! 🙂

The Alcohol Experiment…är det på youtube eller var hittar jag det?

Kram🌺

Hoppas huvudvärken är borta idag och att du har en mysig kväll med dottern.

Jag tror också att man måste ersätta vindrickande med annat för att inte bara känna sig tom och att livet är trist och grått. För mig funkar träning bra, gärna hård träning! Jag har lyckats sluta med vardagsdrickandet genom att istället träna mer. Men det kan nog funka med vadsomhelst; träning, odling, dans, kör, teater, litteratur, bergsklättring. Säkert karlar också 😉

@knickan Hur gick dagen idag? Helvitt här. Ångesten från fredagens hemska fylla hänger över mig som en blöt yllefilt. Ungefär som att ta Antabus. Kram 🤗