Senaste kommentarerna i forumet

@Varafrisk, åh så skönt besked du fick efter dina undersökningar. Glad för din skull! Förstår att det ger kraft och hopp, lycka till med morgondagens dag ett, tillika starten på resten av ditt liv ❤️

@FinaLisa Å jag vet inte om jag är modig men det kändes iaf bra🙏🏻❤️

Skönt att din sambo gör regelbundna kontroller🙏🏻

Det är viktigt att skriva här på forumet. Tiden innan jag hade vänner som skrev under rubiken ”det vidare livet ” så läste jag eller så skrev jag aldrig där men nu läser jag där eftersom jag har vänner där. Och ofta är det långt ifrån hur min vardag ser ut.

Å jag upplever att aktiviteten på forumet är inte lika aktiv…

Så jag börjar imorgon med dag nummer ett… sovmorgon.. promenad m hund… handla mat…..får fundera ut hur jag ska få Storytel att fungera….å kanske jympa🤔

@Varafrisk 🧡👍
Du är bra modig! Att möta en sköterska som du direkt vågade öppna dig för, och så lägligt hon dök upp!😊.
Det känns som det samtalet betydde mycket för dig och att du nu fått en bra prognos är ju härligt!

Det finns så många sorgliga historier om hur alkoholen förstört människors liv. Vi ska absolut inte hamna i en sådan. Det är därför vi skriver och läser här på forumet, eller hur Varafrisk?

Förövrigt så var min sambos värde lite förhöjt men inget de behandlar i nuläget. Han gör kontrollen var 6:e månad så det känns tryggt iallafall.🤗

Äntligen kom lite regn ikväll här på västkusten!🌧️☔😊 Har längtat efter det hela dagen...

Kram 🧡🌷🧡

Vår närmaste granne när jag växte upp var en mamma och hennes son. Svårt att bedöma åldern på vuxna personer när man är barn (visserligen svårt även när man är vuxen) men låt oss säga att när jag var 16 var mina föräldrar ca 54 år då skulle sonen kunnat vara mellan 45 och 50 år. Mamman kanske 75. Sonen hette Tore och var jättesnäll. Han hjälpte mina föräldrar att ta hand om våra djur när vi åkte ner till Skåne för att hälsa på mormor och morfar. Grejen var den att Tore "hade problem med spriten". Jag har egentligen ingen aning om hur Tores liv såg ut mer än att han skötte om sin gård som var liten och bestod av grisar, hästar, får, lamm och en hund. På lördagar åkte han till "smen som bodde ca två kilometer bort. De hade satsat lite pengar på stryktipset och skulle se om de hade vunnit lite pengar. Drack lite brännvin. Men brännvinet kom mer och mer in i Tores liv tills det tog över livet i perioder. Då blev han ingen snäll granne utan närgången. Fast det trodde inte de vuxna på eftersom han var så snäll annars. Då och då åkte han in till "torken" som man sa då. Kom hem igen och till slut var det likadant igen. Så till slut togs djuren ifrån honom eftersom han inte kunde sköta om dem. Efter det drack på heltid. En solig majdag kom mamman gåendes hem till oss/mitt föräldrahem. Tore hade hängt sig i garaget. Så otroligt sorgligt! Mina föräldrar fick inte gå på hans begravning för han var ju alkoholist och han tog sitt liv.

Har varit och gjort gastroskopin idag. Inte en jättekul undersökning men den blev gjord iaf. När jag kom till väntrummet var det tomt. Men så kom sköterskan ...som frågade om jag kände igen henne bakom visir och munskydd. Visst kände jag igen henne. Vi träffades under en tid när jag pluggade. Mina tårar kom. För sköterskan var med när min man fick sin diagnos. Så känslorna blev så starka...jag var ju också väldigt nervös. Jag sa till sköterskan att vi känner ju varandra och du har ju tystnadsplikt.....men jag är alkoholberoende därför har jag krångel med magen. Då berättade hon att sonen drack mycket pga ångest...Men efter undersökningen sa läkaren s att allt såg bra ut. Kanske att det kunde se lite irriterat. Tog prover på slemhinnan. Får svar om en månad.

Vad vill jag säga om berättelsen om Tore, och om sköterskans son som dricker? Jo, att nu har jag gått igenom två undersökningar som inte visar något allvarligt. Det känns lite som en andra chans..jag vet inte ...men så känns det.
Jag har ett liv..ett liv att ta vara på....som jag har möjlighet att ta tillvara på. Jag har så mycket att leva för. Jag har aldrig haft självmordstankar. Det finns ju dock inget som säger att man inte skulle kunna få det om man känner meningslöshet i livet och är starkt beroende av alkohol som Tore.

Jag känner INTE meningslöshet i livet. Jag vill SÅ mycket med mitt liv. Så nu får jag ta itu med detta!!

Kram:)

Hej Me!

Varmt välkommen hit!

Du har redan fått kloka svar här och som flera andra vill jag börja med att säga att det är fint att höra att du har lyckats lämna det sammanhang där du utsattes för våld. De senaste åren har varit svåra, och det går verkligen att förstå att du har sökt dig till den bundsförvant som funnits tillgänglig, som överlevnadsstrategi. Du är långt ifrån ensam om att ha försökt dämpa smärta och obehag med alkohol.

Nu vill du inte längre ha alkoholen i ditt liv. Du vill prioritera dig själv och barnen, att kunna vara en nykter mamma. Det märks att du verkligen bryr dig om dina barn och att du vill att de ska ha det så bra som möjligt. Den drivkraften kommer vara till stor hjälp för dig i det här.

Eftersom delirium tremens är ett farligt tillstånd är det är klokt av dig att vara uppmärksam på risken för det. Jag hoppas det är okej att jag informerar om några symptom som är viktiga att hålla lite extra koll på? Tveka inte att söka akut vård, t.ex. genom att ringa 112, om du skulle uppleva något av följande:
-starka skakningar
-kraftiga svettningar och värmekänslor
-kräkningskänslor efter varje gång du ätit, brist på aptit eller rädsla för att äta
-förvirring
-hallucinationer

Läs gärna mer om akuta symptom här: https://alkoholhjalpen.se/akut

Bra att du skriver här! Det kan ofta vara skönt att få råd och stöd av andra som har liknande erfarenheter. Här finns många som har gjort samma resa som du och som gärna vill följa dig på din fortsatta resa.

Återigen, varmt välkommen hit!

Varma hälsningar,
Amanda, Alkoholhjälpen

@FinaLisa Tack för omtanken🤗 Har ni fått reda på din mans provsvar? Hoppas att det var bra i så fall🙏🏻

Inför undersökningen idag får jag inte äta sex timmar före undersökningen. Har man då en tid 12.50 innebär det för mig att jag inte har ätit sedan igår kväll. Det blir så tydligt då hur mycket fokus ligger på mat i livet. Nästan som om jag inte kommer att överleva😅 I torsdags var det ju likadant ..så när undersökningen var gjord och jag därefter fick dricka mitt kaffe och äta min macka….så underbart gott det smakade…nästan oslagbart👌🏼

Ang att jämföra visst är det så att reklamen visar lyckade människor. Jag brukar vara bra på att prata om olika känslor. När Corona kom förändrades inte så mycket när det gällde det sociala livet. För det sociala umgänget var minimalt före Coronan. När det gäller ensamhet så tror jag att allmänheten känner till att ensamheten är utbredd i svenska samhället. Dock så är min upplevelse att man har svårare att ta in att det kan vara någon som känner så i ens direkta omgivning. Jag har berättat för vänner och jag kan se hur svårt det är att ta in.

Rädslan över att bli ensam har nog funnits sedan barnsben men mer i bakgrunden.
Kanske satt hinder för att göra vissa saker. Men den blev mer påtaglig när relationer med släkt och vänner förändrades. När min man blev sjuk. Tilläggas bör att den självvalda ensamheten njuter jag av.

Jag kan sakna kontakten med min bror, mina syskonbarn. Sakna en vän som ringer och frågar hur man mår. Hitta på något. Kanske därför det betyder så mycket när någon skriver i min tråd. Nu när restriktioner har öppnats upp då budskapet är att nu kan vi umgås igen så är inte det en så stor skillnad för mig. Då när jag känner så tänker så blir jämförelsen stor. Då ser jag/hör jag bara människor som umgås med massa vänner, syskon och föräldrar. Åker på semester tillsammans. Lagar mat tillsammans. Ser stora sällskap som har åkt t stranden tillsammans. I dessa stunder kryper ensamhetskänslorna fram. Dessa känslor triggar lusten att dricka.

Men det är då när jag känner så som det är viktigt att stanna till för att reflektera. Att man vet aldrig vad som döljs bakom allt. Att reflektera över vad behöver jag? Vad är viktigt för mig? Att kunna skärma av…att fokusera på vad jag har och inte på vad jag inte har. Jag återkommer till detta gång på gång. Så det innebär för mig övning, övning och åter övning.

Och öva på att vara nykter för att bli nykter är något jag ska. Fixade en provmånad på Storytel. Laddade ner ”Skål ta mig fan” . Plockar fram den från min bokhylla men kan inte öppna upp och lyssna på den. Står bara att den är sparad. Någon som vet hur man gör? Har inte lockats av ljudböcker men tänkte att det kanske skulle vara lättare att ta till mig, att kunna koncentrera mig. Har även tänkt att vara med anonymt på ngt AA-online. Vill ogärna möta en förälder t någon patient på ngt möte. Kanske inte för att visa min sårbarhet men för att tappa min professionalitet.

Nej, nu ska jag dricka lite vatten, bädda sängen och ta en promenad m vår hund.

Kram☀️

@Maja71
Tack, ja jag har kobtakt med dem men mest för att få Naltroxon och stöd, ska ta upp med dem om möjlighet att få psykologhjälp av dem. Tack för dina svar!

@Me Välkommen hit.
Hur känner du inför AA? Jag förstår om det känns läskigt, men du kan besöka ett möte helt anonymt och du behöver inte säga ett enda ord när du väl är där. Alla som är på AA har sin egen historia, det finns ingen som dömer, och värmen och gemenskapen är oftast väldigt stor. Du behöver inte bli medlem, men bara att sitta med en gång kan göra att ensamheten och skammen blir mindre.
Angående DT så är det omöjligt och farligt för oss som lekmän att svara på, och risken är olika från fall till fall, så det är svårt att gå på andras erfarenheter. Men läs trådarna enligt tips ovan, och var uppmärksam på dina abstinenssymtom. Du kan även ringa Alkohollinjen anonymt.
Du kommer att klara det här på det ena eller andra sättet, jättefint att du tar steget, stort lycka till!

@Varafrisk 🧡 Godmorgon ☀️

Tänker på dig idag och hoppas att undersökningen går bra.🤞🤞
Det gör den säkert 😊 men det är såklart alltid fjärilar i magen innan man gjort den.

Att jämföra sig med andra är väldigt normalt och mänskligt i dagens värld..🙄 inte konstigt när vi blir så utsatta för reklam om till synes lyckade människor vart vi än vänder blicken.
Men verkligheten säger något annat.
Psykisk ohälsa ökar och det gäller att inte dras med i den falska lyckokarusellen.

Nej, det är bättre att fokusera på vad du mår bra av och inte grubbla för mycket på saker du inte kan påverka.
Läste precis ett bra inlägg av Adde, han skrev något i stil med" Släpp ut trollen i ljuset innan de bygger bo i ditt huvud" och menade att det är bra att prata om alla känslor man har.
Att inte bära på svåra saker själv utan prata om det.
Det sägs ju att delad glädje är dubbel glädje och delad sorg och bekymmer är hälften så tungt att bära. Det är en bra devis tycker jag!🤗

Kram 🧡

Bra jobbat att bryta direkt Snusen! Nu vet jag inte hur du funkar, men alkohol ger mig inte alls det jag är ute efter. Det är en ganska tråkig insikt - för det finns liksom ingen genväg ut.
Vet inte hur det funkar med diabetes heller, så det kan ju vara orsaken till att du är så extra trött. Hur som helst, du är så jäkla bra som lyckas bryta - det är inte första gången. Du ger inte upp utan kämpar vidare. Det är starkt och du klarar dig egentligen mycket bra på egen hand för du bryter.
Beroende på var din pappa har fått sina skador på hjärnan kan hans personlighet förändras. Demens leder ibland till att man blir elak. Hoppas att du slipper det - och om du inte gör det, så är det en del av en sjukdom, glöm aldrig det.
Låter bra att ni kollar om ni inte kan träffa honom utomhus och det låter bra att han får komma till ett boende och att han har sagt ja. Hoppas att han trivs ned situationen.
Du har en hel del prövningar nu och jag tycker att du är så bra som kämpar vidare. Du är värd att kämpas för! Glöm aldrig det.

Hej Me!
Välkommmen hit!

Ja, otroligt starkt att lämna den våldsamma relationen💪🏻 Fick du stöd med det? Tänker att det är viktigt att få stöd i det och även efteråt.

Jag förstår att du inte vill ha kontakt med sjukvård eller 1177 men när du frågar om dagar och dos gällande medicin så känns det som i den frågan krävs medicinsk expertis.

Jag har druckit under lång tid och i princip varje dag också under väldigt lång tid. Sjukvården har ganska länge vetat om min problematik men kunde inte få antabus pga förhöjda levervärden. Fick en ny läkare i våras som tyckte att jag ändå kunde ta antabus utifrån de prover som jag tog då. Tog antabus under ca två månader men fick sluta pga förhöjda levervärden.
Hade ingen direkt abstinens utan sk postakutabstinens vilket innebar att jag var oerhört trött, nedstämd..ganska låg.
Skulle antabus kunna vara något för dig? För mig var det en oerhörd hjälp så jag är ledsen att jag inte kunde fortsätta.
Den här läkaren är mycket noggrann. Så i torsdags tog jag ultraljud på levern som visade att jag hade en fettlever. Imorgon ska jag på gastroskopi. Är tyvärr i ett återfall nu.

Det är bra att du skriver och skriv oavsett hur det går. Det är viktigt med stöd.

Kram

@Garden Vad bra att du skrev igen! Många slutar skriva när det inte går bra. Jag tänker ändå att det är viktigt att skriva även om man kanske inte får så många svar, man får liksom sina tankar på pränt.

Har du funderat på hur du skulle vilja ha det? Söka hjälp?

Kram☀️

Hej,
Vad bra du kämpar! Ja, din son är såklart en stark motivation. Men också att du kanske kommit till punkten där du druckit färdigt, där du inte vill bli full längre. Du har haft det tufft i barndomen och livet. Unna nu dig själv att slippa helvetet med alkoholberoende, och ge istället dig själv chansen att njuta av att vara förälder. Styrka och tålamod till dig.

Hej Me,
Vad bra att du lämnat den våldsamma relationen! Och du kommer klara att sluta dricka också. Jag kan rekommendra Onkel F:s tråd, den handlar om abstinens i början. Rayong Pers tråd tar också upp det. De gick båda från rätt stora mängder till helnyktert på bara ett par dagar. Du kan nog också googla fram vilka symptom du ska vara vaksam på. Hoppas du får många goda råd i tråden. All respekt för dig som gör detta för dina barn och dig själv.

Är uppe i sex alkoholfria dagar nu, men vi är kvar i stugan och här är det ingen större utmaning att vara utan. Den verkliga utmaningen kommer när vi är hemma igen.

@Futurista, hur går det för dig? Jättebra jobbat av dig att avstå alkohol i fredags.

Har kontakt med behandlingsgruppen men min terapeut är på semester och har även en underbar socassistent som jag har kontakt med, sen även kontakt med beroendemottagningen men deras hjälp är inget jag är intresserad av de har visat mig fler än en gång att de skiter i sina klienter. Är över en vecka sen jag skrev att mina sömntabletter inte funkar och jag behöver akut hjälp med min sömn. Ingen respons alls av dem @Maja71

Vi väntar just nu på ledig plats på korttidsboende det gick pappa faktiskt med på att bo där ett tag. Men sen ska han hem säger han. Men tror tyvärr inte han kommer hem mer, visat sig vid nu hjärnröntgen att han haft en hjärninfarkt och troligtvis haft en liten hjärtinfarkt på det. Och troligtvis begynnande demens. Då han fortfarande är kvar på sjukhuset får vi fortfarande inte träffa honom men ska ringa i mån och höra om de inte kan rulla ut honom så vi kan ses utomhus. Han är ju inte fast vid några maskiner och har ju ingen sjukdom som gör att han inte bör va utomhus. Tror hans psykiska mående skulle förbättras rejält om han fick träffa oss. Om inte annat skulle min systers och mitt mående förbättras.

Tog ett återfall i veckan orkade inte kämpa emot längre, men bröt efter dag 2. Nu är jag abarnså ofantligt trött känns som jag skulle kunna sova dygnet runt. Men är väl spänningar mm som släpper.

Hemma igen efter en liten minitur. Om man är sent ute när man bokar boende ja…då blir det där efter. Skönt ändå att komma iväg några dagar.

Vår granne har vattnat mina tomater och mina blommor. Allt hade överlevt. Hon kunde även plocka med sig några tomater. Vår hund har varit på pensionat vilket jag är tacksam för. Så många hundar som jag såg led i värmen. Var tvungna att bli burna pga varm asfalt.

Imorgon är det tid för nästa undersökning. Känner mig lite orolig vilket skapar en olustkänsla. Men imorgon eftermiddag är det klart. Har förhoppningsvis även fått svar på undersökningen. Hoppas inte endast på svar brevledes utan gärna ett telefonsamtal. Jag kan ju iaf önska det.

Så var det det där med att jämföra…när jag känner mig ensam så lätt jag har att jämföra mig m andra. Blir det bättre? Näe…inte ett dugg. Det kan verkligen vara en trigger…

Hur som helst när undersökningarna är gjorda så känns det som ett nytt utgångsläge. En möjlighet att ta tillvara på.
Vad var det @Charlie70 sa? Fullblodsegoist? Ja den riktning borde jag ta nu. Fortfarande två veckor kvar på semestern. Skönt. Gör inget om det blir lite svalare för att kunna sova lite bättre. Skönt att sova i egen säng.

Ha det bra alla som kämpar och alla som har kämpat😍

Kram☀️

@Me Kära du ❤
Låter som du har haft det väldigt tufft men jäklar vilken styrka att avsluta en destruktiv relation.
Mitt mantra här är - be om hjälp. Jag har fått fantastiskt stöd av beroendecentrum och även tagit e-stöd online. Det bästa jag har gjort. Och det var skitjobbigt att ta steget. Men jag gjorde det och det enda jag ångrar är att jag inte gjort det tidigare.
Har du frågor så besvarar jag dem gärna.
PS viktigt att få hjälp med det mentala. Det är a och o.

Kran från Maja

@Varafrisk Hej Varafrisk! Tack oxå du för att du frågat hur det går! Eftersom jag inte varit här sen mitt sista inlägg har jag missat din fråga! Det går inget vidare! Har stoppat huvudet i sanden. Rastlösheten o suget finns i kropp o sinne! Känns som om jag jnte klarar att står ut med det och måste få bort det. Jag bara väntar till eftermiddagen, då jag kan ta mina glas och rastlösheten som kryper i kroppen försvinner.
Kram

@Pianisten hej Pianisten! Har inte varit här sen sist. Tack för att du frågat hur det gått! Orsaken är väl att det inte gått så bra, och att jag skäms och inte orkat beröra det, utan bara tryckt undan, för att slippa alla tankar.
Det har inte gått så bra, faktiskt åt det andra hållet……dvs sämre och mer än tidigare. Suget kommer tidigare och rastlösheten är värre innan dagens intag, som sagt ökat!
Känner en uppgivenhet och ingen ork.
Kram

Hej… behöver hjälp, är livrädd… vill inte ha rådet gå till sjukvården eller ring 1177. Vill prata med någon som gjort min resa, eller den tripp jag planerar för.

Jag är 44 år, druckit varje dag i flera år. Är inne på den imponerande mängden 2 vinare om dagen. Skäms så fruktansvärt. Levt de sista 10 åren med våld inom familjen och tröstat mig med alkoholen. Min ständiga bundsförvant. Men lyckats lämna och nu är det dags att våga välja livet… bli nykter.

Jag är märkt av alkoholen, blir snurrig och yr redan vid lunch, tappar minnet, har långa blackouter. Jag är inte rädd för abstinensen, men otroligt rädd få DT. Bor nu ensam med mina barn, som måste få en nykter mamma. Jag har bestämt mig.

Jag har två alternativ, trappa ned eller sluta direkt. Hjälp mig… om jag slutar direkt har jag xanor till min hjälp, men hur mycket bör jag ta för undvika DT. Dagar och dos? Om jag trappar ned, hur gör jag? Hur lång period pratar vi om?

Jag kommer greja det, men snälla ge mig verktygen.

Kram till alla ni som kämpar.

@Adde Storbritannien ligger några år före oss i utvecklingen med det mesta 😞

Kram 🐘

Fruktansvärda siffror från Storbritannien om ökningen av dödsfall pga alkohol under pandemin :(
Jag vet ju att det ökat men detta är ju hemskt !
https://news.sky.com/story/covid-the-straw-that-broke-the-camels-back-b…