Senaste kommentarerna i forumet

@Annabell Intressant att läsa dina reflektioner.

Lycka till!

Vad roligt att det har gått bra både med alkohol och nikotin @Charlie70 =)
Hade ingen aning om att det bästa är at sluta med både och samtidigt. Men som sagt, klarar inte det just nu. Nikotinet är "min snuttefilt". Men med dig som förebild får det bli nästa projekt. Även om det just nu ligger lite långt i framtiden.

Jag tror också det blir den här gången! Det är så häftigt att som vuxen förändra sin syn på något och sitt sätt att vara. Den personliga resan är så mycket mer spännande än vad en berusning någonsin kan vara.
Håller med om att de som ger råd och stöd gör sitt bästa och vill väl. Ibland träffar det rätt, ibland fel, men hellre det än ingen interaktion alla av rädsla för att bli oense. Och reaktionerna får finnas de med, vi lär oss om varandra och kan nå varandra bättre vartefter.

@Se klart Tack, det är skönt att veta att jag inte är den enda som emellan varven önskar att jag kunde boa in mig på forumet :)

@Åsa07 Starkt av dig att hälla ut alkoholen. Jag ville också göra detsamma, men min sambo ville inte. Jag får klara det.Vill också tipsa om att kontakta beroende centrum. Där kan man få medicinsk hjälp,så man inte kan dricka.Ska själv dit den här veckan och diskutera mitt problem .Jag har klarat mig 15 dagar, men vet att jag måste sluta helt för resten av livet. Väldigt svårt, då beroendet varit min bästa vän i 35 år. Håller tummarna att det går bra för dig.

Tack Kennie ❤️😊!

Jag har inte skrivit här i min tråd på länge, (men däremot läst och läst, precis som jag ju gjort ett par år 😅…) Igår kunde jag inte låta bli att öppet reflektera kring Se klarts inlägg i Vara frisks tråd. Jag tycker att det var ett SÅ viktigt inlägg.

Har tänkt vidare på det och det fortsatta samtalet som pågår där ang hur vi eg kan stötta och använda oss av varandra här inne - de nya kanske rädda och ensamma, vi som läst, tänkt och förstått och läst och tänkt igen, men loopar i praktiken och aldrig riktigt fullföljer våra intentioner (tex jag) och ni som kämpat er fram till en stadig(are) nykterhetsplattform. Och kanske framförallt - vad är rimligt att förvänta oss av varandra?

Kommit fram till att stöd/feedback etc, när det gäller mig själv, i själva verket kan ta fart först när jag ”börjat sluta dricka” så att säga… inte innan jag är på den punkten… (därför skriver jag inte om jag inte är där). Och att det då främst är hjälpsamt att bli påmind om att jag kan! Jag KAN ge fasiken i att välja att gå på känsla och dricka nåt så fort andan faller på och KAN välja bort att leva ett liv som jag inte mår riktigt bra i.

Det stödet får jag indirekt genom att läsa i Det vidare livet (främst de användarnas trådar från början till nu). Där finns så många som jag både ser upp till och känner igen mig i och som jag upplever har stor ödmjukhet kring den egna resan i relation till andras: ”Kan jag så kan du!” typ - och det tar jag till mig och tror på! De beskriver resor, svårigheter och milstolpar som man faktiskt kan se framför sig att ”det där kan jag också göra/klara - jag kan nå dit!”

Håller till noll komma noll procent med om att användare i Det vidare livet ser- eller uttrycker sig som om de bär på en allena saliggörande sanning och/eller makt, förvärvad genom en framgångsrik nykterhetsresa, som de nu ungefär ”från ovan” försöker prägla oss andra med (och därmed riskerar att kränka oss eller pressa in oss i ett hörn i försvarsställning). Jag tycker att det är SÅ uppenbart att de (fascinerande nog) försöker och anstränger sig för att engagera sig och underlätta/stötta andra som finns på forumet som fortfarande har det kämpigare än dem. Vi - som dessutom befinner oss här för att vi enligt egen utsago uttryckligen vill SLUTA DRICKA (eller förändra drickandet)! Hur i hela friden ska de som kommit längre än oss förhålla sig till oss, om inte på det sätt de gör?

Nog om det! Jag ska iaf (för hundrade gången i ordningen) sluta dricka nu. ”En gång är den sista”, som Andra Halvlek brukar säga. Jag tror att det blir den här gången! Fem dagar idag 😊.

💞

@Åsa07 Hej o välkommen tillbaka! Bra beslut o så fint att du har din man som stöttar dig! Jag har "bara" varit en dryg månad här på forumet. Har valt att vara alkoholfri både av hälsoskäl o för att jag skulle ha svårt att hela tiden förhandla med mig själv. Tyvärr har jag druckit vin typ var o varannan kväll så det skulle aldrig funka! Hoppas få höra mer från dig o att du ska tycka det är hjälpsamt här igen!!!
🤗

Hej! Nu är jag tillbaka efter många månader av hårt drickande . Jag känner mig helt slut på ,svettas, yr och lite skakig. Jag vill satsa på att bli helt nykter för jag har insett att inget annat funkar för mig. Jag har hällt ut säkert 4 liter vin och 2 flaskor whisky och en flaska mintuu och 3 öl . Det var allt jag kunde hitta här hemma. Känner att jag inte kan ha något hemma alls . Min man stöttar mig än en gång (fattar inte hur han står ut med mig). Men denna gång ska jag lyckas. Jag vill ju få vara vid liv ett tag till.
Tack för att ni finns här alla forumshjältar.

Hej Varafrisk, Tofu, Se klart och andra som skriver och läser i tråden!

Vi i admin-teamet har gjort några iakttagelser vi vill dela med oss av. På det stora hela så ser vi inte någon större konflikt här. Det finns en oerhörd välvilja från alla håll, och även om det finns meningsskiljaktigheter i förhållande till vissa detaljer så är den här tråden, som de flesta andra trådar, en blandning av personliga historier, pepp, stöttning, tips och raka ord utifrån de olika användarnas egna tankar och känslor. Precis det vi vill att forumet ska vara!

@Tofu: Det är fint att du tar upp hur hjälpsamt det kan vara med ett tryggt rum för en person som vill göra en förändring kring ett beteende som är skamfyllt. Det är även vår erfarenhet, och en av anledningarna till att vi är så väldigt glada för er användare som gång på gång gör just detta, skapar trygghet och gemenskap kring en laddad fråga som annars kan kännas svår att ta upp. Det är också precis som du skriver, att det är Varafrisk som till syvende och sist är den som har tolkningsföreträde i vad som är hjälpsamt för just hen.

Med det sagt så har vi sett att de användare som nu här i tråden skriver mer rakt-på-sak och utmanande, har ansträngt sig under lång tid för att skapa trygghet och ge pepp och hopp. När det kommer till förändring är det i vår erfarenhet inte fel att prova något nytt, det kan liksom skapa ett utrymme eller en energi som kan vara hjälpsam för att komma vidare i lägen som känns låsta. En utmaning i ett tryggt rum kan vara precis det som behövs.

Trots det landar inte allting rätt, eller känns hjälpsamt, oavsett avsikten hos avsändaren. Det här är svårt att manövrera i (och kanske ännu svårare så här i skriven text), så det är inte konstigt att det skär sig ibland. Det är också så att vårt forum inte är det mest passande stödet för alla, och där måste var och en känna efter hur mycket forumet ger och tar från en. Vår erfarenhet är att sättet att få ut maximalt av forumet är att ta till sig av det som är hjälpsamt, och lägga mindre vikt vid det som känns ohjälpsamt.

Som sagt, från vårt perspektiv finns det endast välvilja från alla inblandade här. Tack för den välviljan och för engagemanget!

Varma hälsningar,
admin-teamet med Kristoffer vid pennan

Hej
Kan inte @admin snälla kommentera här, jag orkar det inte. Jag är inte behandlare, jag tänker noga kring att varken språkligt eller på andra vis nyttja den maktposition som kan upplevas när man ”klarat” nykterheten. Jag månar om det trygga rummet i varje stavelse, allra mest i denna tråd där jag vinnlagt mig oerhört noga med rätt tonalitet i mina inlägg.
Jag kliver ur denna diskussion nu med dessa ord och vädjan till admin att ändå klargöra forumets roll och vilken förväntan som kan anses rimlig på oss medlemmar.
Tack för mig!

@Branda Stort grattis till 78 dagar! ☀️

Hej @varafrisk
Jag skriver ju i din tråd, vänder mig till dig. Jag är rak och tydlig, insinuerar inget. Det kan du räkna med från mig.
Jag medverkar inte i att skriva om den eller dens kommentar i den eller dens tråd. Det är inte vad jag behöver från forumet.
Jag har inte tid med det och vill inte medverka till sådant som ligger utanför forumets hjärta, hjälpas åt med nykterheten. Dela med oss och stötta.
Du skriver en del om hur olika inlägg påverkar dig, det gör det svårare för mig att hitta rätt med mina ord, jag tänker helt enkelt för mycket på hur det ”tas emot”. Det blir onödigt snårigt att reda ut på en plats som den här, för svårt för mig iallafall! Så jag avslutar med att du är en kämpe, du klarar detta. Kan inte misstolkas. Kram.

Jag är sen t jobbet men nu måste jag skriva igen för att få lite ro under dagen.

Jag förstår att jag måste vara mycket otydlig när jag skriver. Jag kan inte minnas att jag har uttryckt att jag tror att det är lättare för andra/har varit lättare för de som numera befinner sig i det vidare livet. Varför skulle jag tro det? Däremot har jag sagt att många skriver inte här på forumet förrän man har varit nykter ett antal dagar, veckor. Det blir därför ofta att man skrev hur det var istället för hur det är. Men jag vill samtidigt påpeka att det finns de som beskriver hur det är.

Även om jag inte skriver om min kamp är mitt huvudfokus ändå att bli nykter. Annars hade jag nog slutat skriva här. Eller annars är det kanske ett försvar. För att om jag skulle utelämna mig mer så kanske kommer det ett långt inlägg vad jag borde tänka på och verkligheten är att jag sjunker så otroligt mycket av ett sådant inlägg. Blir ledsen blir arg. För vi är ju olika och olika inlägg tas emot olika. Ord kan ta väldigt olika.

Det kan vi ju bara se hur olika vi uppfattar inlägg men även hur lika vi användare av forumet. Den som vill vara helvit tycker att den som vill vara måttlig och vice versa.

Så…jag tror inte att det är lättare för någon annan…jag för min kamp…🍁🧡

Jag tror att du fortsätter att dricka VaraFrisk för att du upplever att de positiva effekterna av att göra det är större än de negativa.
Och på sätt och vis sitter ”de gamla” inne med sanningen, eftersom det i själva verket är tvärtom. Med största sannolikhet även för dig. Du skulle må bättre utan alkohol. Det är väl ingen av oss som sitter inne med sanningen om hur man tar sig dit, men det kan ligga en hel del i vad SeKlart skriver. och Tofu. Och Annabel.
Faktum är att du skriver väldigt lite om din kamp för att inte dricka. Det är inte ditt huvudfokus just nu och orsaken till det vet bara du själv. Jag ville inte/vågade inte behövde… ja, jag vet inte vad anledningen var att jag inte ville lämna det livet. För mig var det troligtvis en känsla av att behöva medicinen och den kämpar jag fortfarande med ibland.
Jag tror att du möjligtvis kan ha svårare att hitta fokus, dels på grund av sömnen, magen och oron, men jag tror inte att du är så mycket värre däran än någon av oss andra. Men för att börja jobba ordentligt kanske det behövs ett erkännande, en kapitulation. Inget du behöver göra här, men om du fortsätter att tro att det var mycket lättare för oss som lyckats så har du fel. Jag tror att det var det budskapet som SeKlart förmedla. Jag vet att det är skitjobbigt att skriva när det inte går bra, men du utelämnar kampen helt på forumet och det är klart att man kan uppfatta det som att du känner dig maktlös i förhållande till alkoholen. Jag är övertygad om att du kommer att lyckas, men vänta inte längre nu. Låt din ilska och frustration över de här inläggen bli den drivkraft du behöver. Det satt extremt långt inne för mig, eftersom jag uppfattade det som nödvändigt att kunna dricka.

Förstår att du tyckte att det var skönt att orden landade hos Charlie, Annabell och Andrahalvlek. Jag brukar också tycka att det är skönt. Men du har varit tydlig @Se klart. Mycket tydlig. Har mycket i mig som jag kunde skriva men jag stannar där. Jag bär ju inte på sanningen. Eftersom du skriver t mig så undrar jag om du tycker att jag bär offerkoftor i dubbla lager eller att jag tycker ”att vara nykter är inte så kul” ??

Inatt drömde jag om den här diskussionen i min tråd. Drömde även om tråkiga kommentarer i Sisyfos tråd. Då har forumet tagit över för mycket i mitt liv…och inte bidragit med så mycket positivt.

🍁🍁🍁

Så bra att sonen frågade sin far! I vår familj blev en av sönerna den första som valde nykterhet och kanske den som ’räddade’ sin far. Åtminstone visade vägen. Så fint att ni har öppnat för ett fortsatt samtal. Önskar dig och familjen en vilsam och skön höst 🍂🍁🍂🍁🍂 Stor forumkram / mt

Intressant, tycker jag, av flera skäl. Han kanske har börjat reflektera nu när han har fått egna bar och som gudfar ska agera förebild.
Det är också intressant att det är så djupt rotat att alkoholism är en ful och och skamfylld sjukdom som man har som familjehemlighet och inte pratar om här i Sverige. Det är väl en av de få områden där jag tycker att USA är bättre. Om man har tillfrisknat från alkoholism så är det en merit, men här i Sverige så agerar vi som om det är nåt man inte pratar om och det är intressant, för vi borde vara stolta. Och man vågar inte fråga varför nån inte dricker och man vågar inte svara att alkoholen varit ett problem. Jo, nu antar jag att du faktiskt vågar svara just det till sonen.

Berra
Tack för läsning och rapport. Hösten blåste in här också. Tack också för påminnelsen om samtal med barnen som man tror förstår allt glasklart/ men givetvis inte. Det tar jag med mig framåt. Tack!

Hej @annabell i @varafrisks tråd
Blev väldigt glad att du, @andrshalvlek och @charlie har kommenterat mitt inlägg- vill inte skriva ”förstått” för det är ju inte kryptiskt utan lätt att förstå. Blev dock oerhört lättad att orden landade.
@varafrisk!
Jag är inte på forumet för att jag vill stärka eller tjäna något syfte i att vi alla ska må bra. Jag vill bara att människor ska bli- eller hålla sig nyktra. Ibland känner jag mig urtuff som i bestämd i vissa trådar, när jag tycker offerkoftor stickas i dubbla lager eller ibland när folk tycker; ”att vara nykter var ju inte så kul”
Gör det kul- det är ditt eget ansvar, (jag tipsar gärna!)
Jag bryr mig ärligt talat inte om att du inte känner dig stärkt, jag vill bara att du ska börja jobba!
Vi är olika. Vid behov av empati så brukar jag inte skriva. Det finns ingen rörelse i det och vi är här för att röra oss. Framåt. Backa, ramla omkull, framåt. Men vi måste gå. Jag tvekade över dagens inlägg, men jag har inga andra ord kvar än dem. Allt gott till dig. 🥰

@Annabell Jo men vi har ju träffats…har ju skrivit i din tråd🧡

@Annabell Jag vet inte om vi har träffats tidigare men du behöver inte be om ursäkt för att du skrev i min tråd.

Tycker att det var intressant vad du skrev om att du vet inte vilken respons du hade hoppats på att få om du fortsatt att skriva. Jag har ju skrivit länge här på forumet nästan nog lika länge som några av ”de gamla” i det vidare livet. Jag vet ganska väl vad jag reagerar på/inte reagerar på, vilket är så tydligt för mig. Vet också på ett ungefär vem som kommer skriva vad. Utan att ha nått framgång har jag stannat kvar…kanske även det någon form av beroende. Kanske dax att släppa forumet…nja vi får se. Ja vad vi kallar både våra trådar och vad vi har för nickname är intressant.

Godnatt😴

@Branda Nästan dags att byta namn på din tråd nu 😉 Heja dig!

Kram 🐘

@Annabell Välkommen tillbaka! Någon gång är den sista. Och du har helt rätt i att det bara är individen som kan göra jobbet. Och @Tofu har rätt i att framgång föder framgång. Tycker jag.

Kram 🐘

Fint att se dig här igen Annabell! Jag önskar dig styrka på vägen.

Hösten är här…

Och den kom snabbt, förra helgen var träden gröna, nu har de fått höstens färger.
Och vädret går inte att ta miste på, det är blåsigt, kallt och det är alldeles grått i luften.
Vissa delar av mig blir lite ledsen, den saknar värmen och sommaren, den tiden är förbi.
Men å andra sidan ser en annan del framtiden an, vi går vidare och på något sätt välkomnar nästa årstid, det är ofrånkomligt, så varför sura?
Vi har precis som många andra helger tillbringat den vid stugan, det drar ihop sig, inte många helger kvar innan vi stänger för säsongen, men kan heller inte tjuvstarta.
När vi plockar ihop går det inte att vara inomhus, så allt måste ske sista helgen.
Mina projekt är slut för i år, inte ens värt att kratta i trädgården, jag har dessutom testat att så mera gräs över vintern i hopp om en grön och tät gräsmatta till nästa säsong, vi får se…

Blåsten såg inte så märkvärdig ut i lördags då vi for ut, det var relativt lugnt på fastlandet, men när vi satt i roddbåten slog gässen över relingen och det gick bara att köra i knapp styrfart, och vinden tog gärna tag i båten och ändrade riktningen.
Vi var blöta efter vågskvalpet men å andra sidan hade vi väldigt lite att släpa på, bara några kassar.
Vi försöker äta ur skåpen och frysar så vi slipper släpa hem så mycket över vintern.
Det känns lite moloket att årets sommarstuge-era snart är över, men också skönt att slippa behöva känna trycket på att behöva åka ut, det är dags att övervintra på alla dess sätt, både i kropp och själ.

Jag känner mig ödmjuk inför vad natur och väder påverkar oss, kan sitta i en halvtimme i badrocken i nattens mörker efter en bastu och bara titta ut på glittret ifrån månljus och stjärnorna på havsytan, lyssnar på lätena från nattaktiva djur, klingandet ifrån kättingar och gnissel från de gungande bryggdelarna vid strandkanten.
Trädtopparnas siluetter mot natthimlen gungar och rasslar i vindbyarna, man känner sig liten när naturen visar sin styrka.
En sen kvällsmiddag intages medans rutorna skallrar och man hör hur något ramlar till därute.
Vi sover gott i svala sängkläder när dygnet har gått över i nästa, en dag som har gått till att ladda min mentala hälsa.

För ett par helger sedan for vi alla iväg för att döpa barnbarn nummer två i andra landsänden.
På kvällen hade vi en sammankomst för båda släkterna på hotellet, det blev lite fest och min son som varit gudfar på dagen förlöste sin nervositet med en del alkohol.
Han blev påtagligt berusad och det var nog första gången jag såg honom så, men så fick det vara.
Han blev lite sentimental och hade lätt för att bli ledsen, men för första gången vågade han fråga…
Papppa!, varför slutade du att dricka alkoholen?
Han var bara tolv år då och hade nog inte fått det helt klart för sig varför.
Jag visste att allt inte skulle fastna i hans minne pga att han redan var påverkad, men jag försökte.
Det blev en konstig känsla för mig, jag trodde att han visste på riktigt, men varit för feg för att våga fråga, i halva hans liv har han levat med ovissheten, att jag inte försökte mer!
Jag trodde allt var solklart, men barn och far relationerna kan vara mer komplicerade än så.
Respekten eller den personliga integriteten kan vara starkare än tilliten, även hos sina barn.

Jag trodde jag var som en öppen bok, men tydligen med hårda pärmar…

Berra