Senaste kommentarerna i forumet

@Varafrisk skrev:"Är min livsuppgift att vara duktig flicka?" Nope, din livsuppgift är att vara Varafrisk. Och det är din plikt mot dig själv, inte mot någon annan, att vara den bästa versionen du förmår. Vad det innebär vet bara du, men gudarna skall veta att det inte är någon lätt uppgift för någon av oss. Det är lite bekvämt att vara lite av en Alfons Åberg, jag skall bara.. och skjuta upp jobbiga beslut. Risken är att de aldrig blir tagna. Som en av mina tidigare chefer sa: Gör det nu, inte sen. "Sen" kommer aldrig.
Du har naturligtvis redan tänkt på det, men du kan inte ta mediciner pga biverkningar, och kuratorn, hur bra hen än är, verkar ju inte vara tillräcklig hjälp. Vad har du för tankar och funderingar runt vad som skulle kunna hjälpa dig? Jag ställer inga krav på svar, det är mest en retorisk fråga för att få dig att tänka efter. Igen. Av ren omtanke.
Det där med att många skriver under de vidare livet: Du själv avgör om och när du skall skriva där. Vägen dit kan vara lång och krokig och långt ifrån lätt. Det faktum att alla som skriver där inte har någon spikrak väg visar väl hur svårt det är. Alla kan dratta på ändan, men det gäller att inte ge upp!
Ta hand om dig och gör det bästa av sommaren!

Tittar in till dig vännen och undrar hur du har det? Skriv gärna om du vill❤️

Kram🥰

Grattis till året! Bra idé att utvärdera med hjälp av forumet råden. Och härligt att du mår bra!

Min pappa har blivit dålig ramlat 2 ggr hemma och ligger nu på sjukhus. Och är inte alls med i matchen, förvirrad. Pratade med han förut och då sa han att han behöver nog åka upp till Sahlgrenska jag bara men pappa du är ju redan där sen ville han jag skulle komma hem till honom så fick återigen förklara han var på sjukhus och vi inte får hälsa på. Han bara ja ja men jag lägger pengar hemma hos dig. Min lilla pappa, å så för vi inte hälsa på honom pga jävla coronan de är de värsta. Och tidigare idag hade han varit orolig för mig och pratat om mig till personalen. Alla trodde först han fått stroke igen men de har röntgat huvudet och ingen blödning men tydligen förtätningar i halsnerven tror jag dom sa. Sen hade min syster prata med läkaren och då var inte hjärtat helt ok. Men skönt han är på sjukhus och de kollar upp honom ordentligt. Men tror tyvärr han inte kommer hem igen, blir nog boende av något slag. Pappa kommer inte acceptera det . Sen som grädde på moset har min terapeut precis gått på 4 veckors semester. Och jag ska åka till Polen om 12 dagar får se hur det blir med det. Just nu har jag mest stängt av och går på autopilot.

@Varafrisk
Som anhörig har jag svårt förstå att alkohol kan ha sån kraft, grepp. Dricker bort jobb, hus, relationer ... Grym sjukdom. 😔 Jag vet några som t ex håller på att dricka bort umgänget med sina barn. Men - skulle jag förstå kraften hade jag väl själv problem tänker jag ...
Sköt om dig. 🌺

Är min livsuppgift att vara duktig flicka? Eller se till att andra har det bra? Det är i alla fall något som jag är bra på dvs vara duktig flicka och se till att andra har det bra. Som så många gånger förr så hade jag åter igen bestämt mig för att inte skriva förrän minst två nyktra dagar i rad eller ännu hellre flera nyktra dagar. För då känns det som om jag är duktig, får fler hejarop och hejarop vill man ju ha men jag behöver ju inte vara duktig för någon eller vara nykter för någon annans skull...jag glömmer bort det. Det är ju för min skull som jag ska vara nykter för att få tillgång till ett liv som jag vill leva och helst ett långt friskt liv!! Jag skriver inte detta för att få bekräftelse utan jag skriver för jag behöver skriva...jag får lite mer ordning på mina tankar då. Även om jag känner mig vilsen här på forumet just nu. Många av mina vänner har gått vidare...och jag läser i deras trådar....fast just nu är det lite jobbigt att läsa dessa trådar...inte för att någon har skrivit något som jag reagerar på utan mer ....Varafrisk du skulle kunnat vara där...och då tänker jag på det nyktra livet.

Jag tror att min hjärna har en bland de tyngsta alkoholmarinader som finns....för jag vill bli nykter, jag kan bli nykter...men likväl hamnar jag i en annan riktning. Som min kurator säger hjärnan är kidnappad...och min hjärna är så in i......kidnappad. Och den är lättlurad...dessutom är hjärnan en del av mig...inte att förglömma.

Jag vet mycket vad jag borde göra...för jag borde arbeta så mycket mer aktivt med mitt själsliga mående...arbeta mer med att bli nykter...reflektera över alkoholen. Mindre självömkan och mer jävlar anamma som Onkel F skrev. Är jag mån tro för bekväm?? Väljer den lätta vägen som på sikt blir en tung väg....hur som helst..på torsdag är det ultraljud på levern och nästa måndag...gastroskopi. De undersökningarna är som en smolk i bägaren på semestern...samtidigt som det ska bli så skönt att få det gjort...få svar på hur det står till.

Något som är positivt i alla fall är att min dotter äntligen har hittat ett annat boende och ska kunna få flytta ifrån sitt källarum. Tror det kommer att påverka henne positivt och även mig. Men, hon fick utelämna hela sig själv....priset av att fått en bipolär sjukdom. Att ha haft den under ca fem års tid obehandlad därav tre år som psykiatrin visste om den men fortfarande var obehandlad.

Idag kan man andas igen...luften är så mer syrerik...och idag skippar vi stranden istället ska min man, min dotter och jag åka på en liten utflykt. Vi får se vad vi hamnar...

Ha en fin söndag!

Kram

@Se klart Så gott att du tänker på mig, det värmer:) Låter som en vacker bukett! Min mamma planterade alltid orangea tagetes. Hon brukade även plantera isbegonior...jag tror att dem hette så i alla fall. Har själv planterat ljus rosa stjärnflocka denna sommar, jättefina plantor.

Kram:)

@Lavendelblomman Skönt att levervärdena var bra 🙏🏻

Kram 🐘

Jag har fått svar på mina leverprover och mina värden ligger inom referensintervallen. Jag är så lättad!
Jag tycker att mitt jobb är väldigt roligt för det mesta och jag har trevliga kollegor, men pga all stress har jag börjat kika lite efter ett nytt jobb. Dock är jag väldigt kräsen. Jag har jobbat i många år och har en chefsposition med ganska hög lön, så jag byter inte till vad som helst.
Min första semestervecka stressade jag en hel del, men de senaste dagarna har jag mest suttit i skuggan och lyssnat på ljudbok eller pod.
Det har inte gått så bra när det gäller mitt drickande. Om några dagar åker vi till stugan och där brukar det gå bättre.
Önskar er alla en härlig dag såhär i mitten av sommaren!

Godmorgon (eller lite för arla för att vara god kanske…) och stort stort grattis och massa goda tankar din väg. Ett år är en viktig milstolpe. Jul, midsommar, födelsedagar och stinna påsklamm, silluncher och uteserveringar har runnit förbi under nykterhet. Jag tycker det låter smart och klokt att ta nya beslut efter lite tankearbete. Och jag kan hålla med om att en får jobba med detta att råka vara den procenten som inte klarar det enkla- att begränsa det nog helt naturliga behovet av att få fly ibland. Men det finns ju en massa saker som man inte längre behöver fly ifrån. Behovet minskar med nykterheten.
Jag som passerat 1,5 år har inte en tanke på att dricka mer. Ju fler dagar desto mer avlägsen prick borta vid horisonten. Kanske måste jag också ta nya och grundade beslut, så småningom, men just nu får det vara bra precis som det är.
Önskar dig en fin semester och tack för att du uppdaterar oss! 🤗

@Kallekandricka Grattis till 1 år som nykter! Det är verkligen en viktig milstolpe. Och jag tycker att du resonerar klokt kring att dricka eller inte, och du tar nog helt rätt beslut till slut. Ett beslut som passar dig.

Själv har jag landat i ”varför skulle jag?” Jag vill inte vara en del av alkoholindustrin som skapar så mycket misär i så mångas liv. Jag är innerligt trött på att allt ska toppas med alkohol, som en gigantisk kollektiv ovana. Nu på semestern är det fritt blås hos de flesta, och jag vill inte längre vara en del av det. Jag vill vara en del av ett nyktert alternativ. Jag vill göra saker och prata på riktigt med mina sinnen i behåll.

Att du har lättare att sätta gränser och inte bryr dig på samma sätt om andra blir upprörda tror jag absolut hänger ihop med nykterheten. När man slipper vardagsänsligheten och det konstant dåliga samvetet så kan man stå upp för sig själv på ett bättre sätt. Tror jag.

Jag tror det var Annie Grace som skrev att ens grundpersonlighet förändras inte av nykterheten, den förädlas snarare. Fin tanke.

Kram 🐘

Hej. Jag vill återigen rikta ett stort tack till er som tagit er tid att skriva i min tråd. Ni har verkligen hjälpt mig att begrunda, reflektera och se saker ur andra perspektiv än mina egna. Så ett riktigt stort tack! Och inte bara inläggen här i min tråd har varit till hjälp. Flera av er har egna trådar där jag tackar för att ni som jag tagit er tid att berätta om era situationer. Ett stort tack till alla på hela forumet och alla som delar med sig.

Idag ger jag mig själv en riktigt stor och ordentlig klapp på axeln. Idag har jag nämligen uppnått något stort. Det var denna lördag för ett år sedan som jag bestämde mig för att vara nykter. Jag har alltså idag varit nykter under ett helt år. Inte en droppe alkohol. Detta har inte hänt sedan jag var tolv år gammal. Det känns riktigt häftigt. Visserligen har det blivit vardag för mig att vara nykter. Det är inte längre som i början, man verkligen kände att man tagit sig över ett berg bara för att man klarade en dag, en vecka, en månad. På senare tid har jag inte tänkt särskilt mycket på alkohol även om denna dagen funnits i bakhuvudet. Nu är jag här och jag är stolt över vad jag åstadkommit. Och jag tänker fortsätta nykter framöver, men mer om det längre fram...

För någon vecka sedan reflekterade jag dock över hur mycket mindre brydd jag är över saker jag säger och gör, både på gott och ont. Men den där vardagsångesten man bar runt på, social ångest, inlärd och upptränad av alla fadäser som uppstått under fyllan, den vardagsångesten har minskat rejält. Det är lite på gott och ont, för jag har blivit lite bufflig och inte alls lika brydd efteråt ifall jag trampat någon på tårna. Nu går jag inte runt och beter mig som ett svin bara för att, utan det är oftast mot folk som i grunden förtjänar det. Ni vet kanske hur det är, man står upp för sig själv och får ändå ågren av det efteråt. Jag tror ni är bekanta med känslan. Skönt att inte ha det så längre. Jag kan inte koppla det till annat än att jag avstått alkohol.

Jag tänker ta mig tid att läsa igenom min egen tråd framöver. Inte idag. Det känns för stort. Jag minns ju vilket helvete jag var i då. Att för ett år sedan inleda semestern med att ta mig an projektet att Karl ska bli nykter var något av det svårare jag gjort. Kanske det svåraste. Alla val och kval man stod i och kämpade med. Jag behöver verkligen inte påminnelsen om hur det var just idag.

Och hur ser jag på framtiden? Jag tänker fortsätta vara nykter tills jag har ork och tid att först läsa igenom min tråd och därefter begrunda min situation. Det kan ta tid. Nu har jag haft semester i en vecka och det känns riktigt bra att fortsätta semestern med att vara nykter och ledig. Inte ha det som förra året att varje dag är en otrolig uppförsbacke där det enda jag klarar av är att hålla mig nykter för dagen. För jag vill minnas att det faktiskt var på det viset. Nu behöver jag inte kämpa. Det är skönt.

Jag kommer att återkomma, kanske startar jag då en tråd i Det vidare livet. Men tänker låta det fortsätta nyktert framöver.

Återigen ett stort tack, och här kommer återkoppling till några av er som skrev senast. Ledsen att jag tidigare inte har svarat alla personligen var gång ni tagit er tid att skriva, men ni ska veta att varje knapptryck som renderat ett inlägg häri har varit oerhört värdefullt för mig.

@Vin Santo: Jag tror jag är redo att släpa räknandet av dagar nu. Ett år har varit en milstolpe att verkligen nå upp till. Jag känner mig klar på något vis, redo på ett annat sätt. Det är inte längre en uppförsbacke. Jag har nått krönet och det har planat ut. Milstolpen, målet, har varit viktigt för att motivera mig länge nog att kunna överblicka min situation och framtid på ett nyktert sätt. Jag vill inte se mig själv som en nykter kopia av mitt forna jag. På gott och ont är man i ständig förändring av yttre och inre omständigheter, men jag vill inte driva mig framåt till någon jag inte är.

@Sländan: Som jag skriver till Vin Santo har målet varit nödvändigt för att ta mig hela vägen fram. Det senaste halvåret har det gått mycket lättare, och att ta en dag i taget är inte min melodi. Det var i början kanske lite att erkänna uppgiften som övermäktig inför en själv. Jag har inte fattat något annat beslut än att jag ska fortsätta vara nykter tills jag har tid att begrunda min situation riktigt ordentligt. Nu känner jag mig tryggare i att ta en dag i taget. Det räcker att jag inte vill dricka idag, eller imorgon. Behöver inte stålsätta mig. Vet inte om detta är begripligt, men men...

@Kennie: Det jag syftar på, med att om man har tillåtelse att dricka igen bara man håller upp en viss tid. Det blir samma sak om du är riktigt sugen på en tårtbit, men du känner dig för tjock för den, så du får bara äta tårtbiten om du går ut och promenerar bort 500 kalorier. Den där promenaden blir mycket lättare att genomföra om du vet du har tårtan och du får äta den när du kommer tillbaka. På samma sätt kände jag inledningsvis. Att erkänna och acceptera där och då när man slutar dricka att aldrig mer dricka alkohol, det blir lätt för stort. Därför satte jag någon gång under resan upp målet med ett år, att om jag genomgick detta eldprov kunde jag få omvärdera situationen.

@Se klart: Skulle inte vilja hålla någon i ovisshet så uppdateringar har hela tiden legat i ropet, men det går längre och längre mellan gångerna. Men som du skriver, det är kanske lite mycket "själv är bäste dräng" bland män. En sak är jag dock övertygad om och det är att ifall jag inte skrivit här och fått input av dig och alla andra som skrivit i min tråd så tror jag inte att jag hade gått i land med det här. När jag skrev här sist, det är två månader sedan nu, eller nu idag så tänker jag egentligen inte alls mycket eller ofta på alkohol. Det är klart det kommer upp i tankarna eftersom det är så mycket alkohol runt en i samhället. Och visst kan jag känna mig sugen, men inte mer än att jag viftar bort det precis som när man blir sugen på något annat. Men när jag skriver inlägg här så är det klart att då reflekterar jag på djupet, och jag tror det lätt kan tolkas som att jag tänker mycket hårdare och djupare kring alkohol ganska ofta. Det kunde jag göra tidigare, men så är det inte längre. Och det är jag tacksam för. När jag loggar ut härifrån kommer jag släppa tankarna kring alkohol för en tid framöver. Det är skönt att kunna göra det.

@Sisyfos: Tack för ditt inlägg. Har du aldrig efter ärtsoppan sparat en sista hutt med punsch till pannkakorna? :) Det finns egentligen ingen ände på ursäker till att matcha alkohol med maträtter. Numera har jag blivit så van vid mat utan alkohol att det vid t ex midsommar mest var jobbigt att sällskapet jag var med drack. Jag var faktiskt inte sugen mer än under en kort stund. Och det tog inte många snapsar för de andra för att jag skulle bli tacksam över att jag väljer att inte dricka. Jag köpte en flaska Aqvavit till jul, den öppnade jag aldrig. Kanske öppnas den aldrig heller, inte av mig i alla fall. Men om man tänker på vad alkoholen tillför. Jadu... Det verkar som att människan sen urminnes tider har behövt fly verkligheten och på ett eller annat sätt berusa sig. Finns inte många tillfällen utan att man tillför någon drog som motsvarar ett lika starkt rus utöver när man efter till exempel ett fallskärmshopp lurat kroppen till att det är fara för ens liv eller när man är förälskad. Och våra kroppar gillar ruskänslan. Vi här inne gillar det förmodligen bara lite för mycket och orkar inte hålla gränser mot det som vanligt folk. De senaste fem-tio åren har ju varit ett ständigt upp och ner att försöka reglera mängden och vardagen, det är verkligen inget jag vill eller ska tillbaka till. Kan väl känna lite bitterhet att jag inte är en av de som klarar av att få verklighetsflykt med det enkla medlet alkohol. Till skillnad från alkohol eller droger i stort så tror jag att verklighetsflykt faktiskt är något vi är i behov av. Det hoppas jag kunna få under min semester på helt naturliga vis av rena upplevelser, men kan säga att det har varit jobbigt att vara i nuet under ett helt år. Hoppas du är med på vad jag försöker säga. Jag är som du, det räcker inte med att bevisa för mig själv bara en gång att något inte funkar. Minst två misstag krävs. Men alkoholmässigt har jag begått så många att jag förhoppningsvis har lärt mig för gott.

Nu över till att fira med lite sockerdricka och ostbågar.

På återseende!

@Beer Åh, vad jobbigt för er. Lider verkligen med er. Att hantera jobbiga känslor nykter är bannemej inte lätt. Reflexen att ta till alkohol är så stark. För att det är svinjobbigt att känna. Medveten andning skulle kanske hjälpa dig? Det finns en sajt som heter just så. När man djupandas lugnt och medvetet signalerar man till hjärnan och nervsystemet att allt är lugnt, att man har koll på läget.

Fysisk aktivitet kan lindra också, men det är ju så överjävligt varmt så det vill man ju knappt utsätta sig för.

Gråta hjälper också, väldigt mycket mer än man kan tro. Det lättar på trycket oerhört mycket. Att tillåta sig att vara i ledsenheten, leva ut den. När jag känner att jag behöver gråta men det inte vill lossna riktigt så spelar jag musik som betytt mycket för mig historiskt. När jag separerade från barnens pappa spelade jag ”vår” låt på repeat och grät floder. Musik går liksom in i oss på en annan våglängd, väcker saker inombords.

Kram 🐘

@Sisyfos och @Ensam1984, så fantastiskt fina och kloka ord. Blir rörd! Tack!
@Sisyfos skrev:"Men skulle det verkligen hjälpa om du drack". Nej självklart inte!
Oron, ångesten, paniken, finns där på lur hela tiden. Fått Sobril utskrivet. Är på sista kartan och nu infinner sig paniken för att dessa ska ta slut! Vill inte ha dessa längre. Då hamnar jag ju i ett annat beroende!
Men som sagt, oron och ångesten kommer för små saker. Jag kommer absolut ta upp dessa tankar med min terapeut när han är tillbaka från semester. Tror kanske att själva insikten att jag inte KAN dricka mer är grundproblemet.
Men redan nu kommer så mycket positivt. Har fått höra så himla många gånger sista tiden att jag ser ut att må så mycket bättre! Detta är riktigt roligt.

@Blanka Härligt att höra från dig och att det går bra. Du har inte funderat på att skriva lite här då och då? Få ner lite tankar som du funderar på. Det känns ju som att du är trygg i din nykterhet nu, men det skadar ju inte att fundera vidare lite.

Godkväll @varafrisk
Har just plockat in en bukett och tänkte på dig för den är som ett minifyrverkeri av färg, knallrosa och vinröda luktärter, djupt orangea och roströda tagetes (så mycket finare än sitt rykte), små rosa hortensia, lola lavendel och vit-rosa stjärnflocka. En helt knasig kombination men det blir så fint på något vis.
Och då tänkte jag på dig som gillar färg och att synas. Kram!

@Beer stark du är som kör på och inte dricker. Fatta hur starkt det är ❤️

Det jag upplevt i min nykterhet är att efter ungefär en månad när jag varit nykter så var inte alkoholen det största problemet längre. Ja, visst fick jag sug och kände att något fattades ibland, man kunde sakna någon slags kemisk fake-känsla av glädje/extas. Men just det där som du beskriver med att hantera känslor, det var det som blev det tuffa efter hand. Känslorna kom ju direkt när man slutade, men i början hade man så mycket sjå med att bara inte dricka.

Jag brukar tänka att när vi druckit länge och bedövat allt med A, använt det som medicin så är det som kroppen glömmer bort hur det känns att verkligen leva, hur det är att känna - på alla sätt, på riktigt. Och när den enda medicinen man känner till är A så är det inte konstigt att man börjar dricka igen även om man inte vill innerst inne när saker händer och känslorna är fler och mer än man har övat upp sig att kunna hantera.

För mig skedde det efter ca 6 månader, klarade inte att hantera mig själv och mitt inre känsloliv så enda utvägen i den stunden blev A. Visst var det ett dumt beslut och det tog ca 5 månader innan jag kom på banan igen men nu i efterhand ser jag det som min största livsläxa. Och nu ser jag den händelsen som min största motivation till att aldrig ta första glaset. Jag lärde mig ju att jag inte kan dricka… och det har med tiden och över 9 månaders nykterhet i dag till en känsla av att faktiskt inte vilja dricka alls. Det är världens bästa känsla.

Men att inte veta var man ska göra av sig själv när man är i sorg, panik… ja allt. Det är hemskt. Glad att du har din sambo som finns där. Jag skulle dock råda dig till att prata med din terapeut om detta, då det är väldigt vanligt känslor/alkohol. Jobba igenom dina känslor. Låt någon annan (som du inte älskar) ta bort den värsta bördan och låt någon annan ge nya perspektiv, små enkla strategier. Låt någon annan hjälpa dig att lirka bort alkoholdjävulen så du kan finnas där för dig själv och sambon ❤️

@Ångestmoln hur går det för dig? Hittade du något digitalt AA möte? 🧡

Välkommen hit! Vi är många som har suttit fast i ett elände. Det går att bryta.
Skriv lite mer om dig själv så får du stöd och hjälp!

Den där inlärda reflexen att nu händer det något här och nu som gör att jag måste ha sprit tror jag att jag lärde mig innan jag överhuvud taget drack. Har för mig att chockade människor alltid serverades sprit av nåt slag.
Jag var nykter under den nästan värsta tiden i mitt liv. Så här i efterhand och även då i viss mån tror jag att det var skönt att vara helt närvarande. Vi klarar rätt stora prövningar.
Nu händer det rätt mycket saker runt dig som är krävande. Men skulle det verkligen hjälpa om du drack. Allt är ju kvar när man nyktrar till.
Jag vet interurban jag överlevde min jobbiga period, det var kanske ungefär som att bli nykter, en timme i taget, en dag i taget, andas. Du klarar det här!

@Tröttiz Tack för ditt svar. Helt rätt att vi som har problem med alkoholen ska svara även där.
Själv har jag nov varit lite egoistisk och varit rätt dålig på att svara i andras trådar över huvud taget.

Ett problem jag upptäckt är att det långt ifrån är över efter nu 6 veckor, inne på min 7.e.
Vi har ett dödsbo att hantera och hade mycket kontakt med polisen ang vapeninnehav. Därefter besked om en nära anhörig till min sambo blivit sjuk. ALLT, precis ALLT rasade. Mitt kemiska skyddsnät fanns inte längre! Sån Jävla ångest och känsla av panik! Tidigare hade jag stått på bolaget strax efter detta. Nu kan jag inte! Tack Antabus!
Nu måste jag lära mig hantera jobbiga situationer på ett annat sätt! Men hur? Vet inte hur man gör!
Jag kan tack och lov prata om det mesta med min älskade kvinna, men hon går ju också igenom ett jobbig sitiation. Oro för vad som händer när jag inte längre tar antabus.

@Andrahalvlek skrev:"Craig Beck brukar säga att de fem farligaste orden för en nykter alkoholist är: ”Just one drink wouldn’t hurts" Så sant!

Kram på er alla!

@Beer
Jag är en anhörig. 😉
Jag har läst rätt mycket för att förstå mera, har skrivit en del svar också.
Omvänt har jag tyckt att ha varit bra, då ni som kämpar mot alkoholdjävulen svarat på anhörigsidan. 🌹
Vi kämpar ju tillsammans liksom, men på olika sätt.
Allt gott. Trevlig helg.

@Nykter2021 ingen fara alls med dubbelposter, har hänt mig med några gånger😊Jag tycker absolut du ska börja lyssna på poddar och böcker om du inte gjort det innan. Hedman och Heden är superbra tycker jag och Alkispodden också. Skål ta mig fan, Jag som var så rolig att dricka med och Låt fasaden rämna är böcker som varit bra för mig📚

@sisyfos sömnkvaliteten blir så mycket sämre utan alkohol😅 Min går upp och ner vare sig jag dricker eller inte, jag är en orolig prick och har blivit väldigt lättstressad efter en tidigare arbetsplats. Men jag förstår vad du menar, att det är det riktigt långa uppehållet av alkohol som skulle kunna få rätsida på det hela. Jag har liksom du inte valt det vita än men är inte lika främmande för det längre och jag har dragit ner på både glas och tillfällen att så just nu känns livet rätt bra och jag hoppas det fortsätter så. Jag är väl medveten om att jag måste vara på min vakt och att dricka något på en tillställning där jag kan känna mig stressad inte funkar så det kommer jag låta bli. Just nu tackar jag bara nej till såna tillfällen. Idag bad jag maken köpa alkoholfritt bubbel så jag får testa på det vid tillfälle. Jag hoppas att jag också kommer tycka det är gott och kännas festligt🤩

Önskar alla fina här på forumet en fantastisk fortsatt fredag💛Det är äntligen dags för att gå på semester🙌

@Andrahalvlek
Tack ❤️ Har ju fina förebilder här också 🤗

@Torn Kul att du tittar in! Tack🥰 Ja nu behöver jag verkligen hejarop💪🏻

När det gäller AndraHalvlek så tänker jag att allt vad hon skriver är så himla klokt! Fast jag var inte redo att ta emot alla råd i början …det passade inte mig …men nu börjar ett och annat landa inom mig😃

Sisyfos ..tycker om när du berättar hur det var för dig…om det svåra. Många av mina vänner skriver ju i Det vidare livet och här i Förändra sitt drickande…finns det ngn enstaka kvar..och jag orkar inte riktigt just nu börja läsa i en ny tråd…kanske senare…men inte nu. Ibland kan jag sakna någon att identifiera mig med och då när någon beskriver hur det var så känns det lite hjälpsamt. Jag hoppas givetvis att alla ska få slippa sug men när man beskriver suget kanske hur man hanterar det då blir även det lite mer identifierbart för mig,

Har gått en promenad och dimman låg tät över Vänern…och svetten rann på hela mig😅

Ha en fin torsdag😍