Senaste kommentarerna i forumet

@Ångestmoln
Kram. 💕
Tror att en god kommunikation är viktig...

Ja vår kommunikation är inte den bästa, vi nåt liksom inte fram till varandra. Pratar förbi varandra.. vet inte hur vi ska komma framåt i det alls.. känner mig fullkomligt överkörd idag, hemskt bakfull och har noll energi.

@Ångestmoln
Hur är er kommunikation? Tänkte om du har svårt att ta upp saker du till exempel funderar på, att du kunde skriva hur du känner till honom och om din plan för drickande? 🤔

Som anhörig blir det ju så att med alkohol blir det som en tredje person i en relation, bland annat den biten tär. Talar ju nu för mig själv förstås. 🙄 Bägge parter kämpar på, men på olika sätt ... 😔 Jäkla alkoholelände.

Sköt om dig. 🌺

Han funderar på att lämna mig, jag vet inte än. Jag har ringt och pratat med alkohollinjen idag, ska även gå på AA om jag vågar. Tror att satt ångest triggade mig att dricka, får ofta starka orostankar och tror att folk i min närhet ska dö. Det är fruktansvärt jobbigt. Har även utvecklat panikångest. Dricker när jag känner mig överväldigad av känslor, både positiva och negativa. Jag måste sluta dricka, jag kommer gå under annars.

@Torn, tror din tråd skall få bli min semester lektyr under semestern 😊Ser fram emot att få läsa om din resa. Tanken att aldrig ta det första glaset känns nu inte sorligt på något sätt, ser fram emot ett liv utan alkohol som redan fått mig att slösa bort så mycket tid. Just nu mår jag bra!

@Andrahalvlek, jag tror att om jag inte hejdat mig nu hade jag också till slut hamnat där din pappa var på slutet. Glad att jag kommit en liten, liten bit väg bort från ett passivt liv i klorna på alkoholen. Kommer dock fortsätta skriva och läsa här, vara vaksam på mina tankar och aldrig glömma hur jag mådde när det var som värst. Ledsen att din pappa, min mamma och så många andra aldrig tar sig ut missbruket. 🧡
@Vara frisk, tack för grattis😊

Nu ut i solen och rensa ogräs i grusgången, lite mindfulness tänker jag att det kan bli 😁🌻🌞

@Torn Haha du är kul du🤣Tror faktiskt också på det där med första glaset …har ju faktiskt testat det massvis av gånger och för mig har det aldrig stannat med ett glas…inte när jag själv bestämt🙈

@Orosmoln ..Stort stort Grattis🎉

Läste i Orosmolns tråd angående hur man kan utveckla ett beroende. Jag har ju skrivit tidigare hur det var för mig att det var först som självmedicinering och därefter att dricka på vilken känsla som helst.

Men innan jag började att självmedicinera så tyckte jag om att ibland bli ”salongsberusad”. ”Salongsberusad” tyckte även flera av våra vänner om att vara därför blev det mer legitimt på något vis. Medan somliga vänner drack endast till maten och det var bra med det. Min man och jag var ganska så anpassningsbara. Tyckte också om när alkoholen var begränsad. Men tror dock att det här med att bli salongsberusad bidrog till att vägen till ett beroende blev enklare. Jag behövde dock inte alkoholen för att våga göra saker, mer för att få ro.

Sedan ganska många år tillbaka lägger jag märke till hur alkoholen flödar. Hyllorna på systemet lyser tomma. All reklam i dagstidningarna. Provsmakningar i morgon-tv mm. Allt drickande under semestrar som är legitimt.

Jag vaknar mer och mer upp. Jag har inte blivit lika stillasittande som AndraHalvlek beskriver att hennes pappa var innan han dog men betydligt mer stillasittande än för några år sedan. För jag har valt alkoholen istället för att sjunga i kör, istället för att gå till Friskis, ibland istället för att åka t en vän. Varit med i Viktväktarna under flera år nu och inte gått ner mer än ca 5 kg för jag har druckit alkohol och det i sin tur har triggat okynnesätandes. Kunde inte fortsätta handarbetet för med alkohol i kroppen kunde jag inte koncentrera mig, inte läsa böcker. Valde att stanna hemma istället för att följa med. Så fruktansvärt mycket tid som har gått åt pga alkoholen. Så mycket ilska och feltolkningar som hade kunnat undvikits.

Om detta bara kunde landa helt inom mig…detta otroligt sorgliga och ohälsosamma liv så är det egentligen lätt att välja rätt väg men det är jag och endast jag som kan välja den vägen.

Så jag tänker läsa Sinnesrobönen nu🦋

@Orosmoln Hej, och stort grattis till 22 dagar! Det kan ju vara lite känsligt att jämföra sig med andra som du har sett i min tråd.😅 Men det skiter jag i nu och måste bara skriva Wow! Precis så var det för mig! Helt otrolig igenkänning!

Ha tålamod nu bara, och drick för allt i världen inte det första glaset så blir det bättre än vad du någonsin kan tänka dig.

Jag kan ju inte veta det förstås är väl bäst att tillägga. Men jag tror det.

Bra kämpat! 🤗

@Orosmoln Grattis till 22 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Det är klokt att skriva ner vad man tänker och känner, som en slags självterapi. Jag tror inte heller att man behöver hitta en massa skit under ”alkoholfilten”, men en del hittar nog alla. Oförmåga att sätta gränser mot sig själv och andra, oförmåga att nöja sig med good enough, oförmåga att känna inåt vad man verkligen behöver etc.

När du beskriver din onyktra resa är det väldigt tydligt att alkoholism är en progressiv sjukdom, det blir stadigt värre och värre. Får flashbacks från min pappa som aldrig ville hitta på någonting. Han svarade ”inte idag, jag orkar inte” varje gång jag föreslog att vi skulle hitta på någonting. Mot slutet fick han ingenting gjort. Han jobbade och sen satt han i tv-fåtöljen. De sista åtta åren innan han dog satt han bara i tv-fåtöljen eftersom han blev sjukpensionär. Jag är så glad över att jag har slutat traska i hans fotspår.

Kram 🐘

@Ångestmoln jag känner så med dig, skickar en cyberkram full av omtanke 🧡 Hemskt med black out, har mannen sagt till dig att han vill lämna? Förstår att allt just nu känns svart men kanske är det som Kennie skriver början till något bättre. Jag hoppas att du har någon som kan stötta dig i din närhet!

Dag 22 och jag mår bättre och bättre. Har ju försökt att inte göra som förra gången då jag slutade när kroppen kändes helt slut och jag funderade inte mycket på varför jag druckit eller vad alkoholen gjort med mitt liv. Har läst diskussionen i Torns tråd och fick en ögonöppnare. Jag började inte dricka för att jag mådde så dåligt.

Alkohol har funnits i mitt liv sedan barndomen med en alkoholiserad mamma, mådde jag dåligt av detta? Ja, i många år gjorde jag det men jag har alltid vetat att jag är älskad och varit trygg med att mina föräldrar kommer till min hjälp om jag behöver.

Under många år drack jag mycket måttligt, skulle aldrig bli som min mamma det var jag helt säker på. Men i 30 års åldern hände något. Successivt har jag börjat dricka mer och oftare. Inte för att jag mådde dåligt utan för att det i min familj och vänkrets ansetts normalt och helt ok. I början blev det varje helg, så småningom även lite då och då på vardagar. Dock inga mängder utan kanske en öl eller ett glas vin. Vanan satte sig och så småningom tror jag det blev ett beroende. Jag har med största sannolikhet en ärftlig benägenhet att bli beroende då flertalet släktingar på min mammas sida var alkoholister, de flesta dog ganska unga.

Även när jag började dricka så gott som dagligen mådde jag i början ganska bra, ölen var som grädden på moset efter en lång dag full av aktiviteter. Det blev 2-3 öl på vardagar, dessto mer på helgerna. Här började jag också gömma mina tomma ölburkar så att inte mannen skulle se hur mycket det blev på en vecka. Fram tills för ca 4-5 år sedan var jag fortfarande en oerhört aktiv person, alltid mängder av projekt på gång. Men någonstans där blev ölen en nödvändighet för att ta tag i saker och för att belöna mig när jag fått saker gjorda. I början tyckte jag faktiskt att jag fick inspiration och massor av ork när jag druckit lite. Sakta ändrades detta och även om jag fortfarande planerade att göra massor efter att jag druckit en öl eller två så försvann både motivation och lust innan jag hunnit starta och jag drack i stället några öl till.

Jag fick allt mindre lust, mådde fysiskt dåligt, kände mig värdelös. Började inse att detta är inte bra, jag är på väg åt fel håll. Innan jag slutade denna gång gick det så snabbt på slutet. Kunde knappt fungera normalt utan öl, allt kretsade kring när, vad och hur jag skulle få dricka. Började dricka direkt på morgonen vissa dagar. Jag tror det var Torn som skrev ”Jag började inte dricka för att jag mådde dåligt. Jag mådde dåligt för att jag drack” När jag läste detta kände jag genast att ja, det är ju så det är. Jag måste inte analysera varje del av min uppväxt och mitt liv för att hitta en förklaring. Jag blev beroende och alkoholen får mig att må dåligt. Sen kommer livet inte att bli perfekt utan alkohol men säkert så mycket lättare.

Ha en bra vecka alla och tack ni som skriver, det ger så mycket vilja och inspiration att läsa hos er! 🌻

Hej, tips på a-fritt bubbel från mig- Arc an ciel rosébubbel, eller Nosecco.
Finns även småflaskor av en del. Jättebra att ladda upp med mycket i kylen. Och goda snacks till. Och jag tänker på att det jag unnar mig numera är att sitta i solen med vänner, umgås och ha kul. Förut unnade jag mig att bli full, vad är det för unnigt med det egentligen tänker jag nu.

Hej,
Det låter tufft och smärtsamt. Men kanske kan det också på sikt leda till något bättre. Som du skriver, du behövde nå botten. Men lita på att det finns en väg framåt nu, ett lyckligare liv för dig... Jag tror du behöver nykterheten för din egen skull, alkohol har fått dig att må så dåligt så många gånger. Problemen med din man har andra orsaker får jag en känsla av. Har du någon vän eller släkting som kan stötta dig i detta? Ta hand om dig nu! Kram!

@FruW javisst är det härligt att man unnar sig, jag tycker bara nu när jag tänkt på det att det är alkohol med i bilden för det mesta sociala numera. Jag valde själv att ta några glas vin med maken i helgen och det gick väldigt bra och jag fick ingen ångest dagen efter som jag alltid får av ett glas för mycket. Det är precis så jag vill ha det men jag är inte säker på att jag kommer lösa det på sikt men det visar sig. Jag har under åren ökat på mina glas efter att tiden gått och det senaste året har det även blivit flera dagar i veckan vilket jag förstår inte är bra alls. På fester vågar jag nog inte dricka mer, är då det spårat och jag fått minnesluckor. En så länge har jag tackat nej till i stort sett alla inbjudningar då jag inte riktigt känner att jag orkar. Jag kollade en fotbollsmatch med ett gäng där jag drack bubbelvatten med citron och massa is men annars inget. Jag har inte kommit så långt ännu med att köpa alkoholfritt men ska se till att göra det innan min semester börjar. Om du har något tips på bubbel som är gott tar jag gärna det, jag gillar torrt inte sött.

Hur gör du med det sociala nu såhär i början? Jag tycker just den biten är jättejobbig.

Kram

I september är det 35 år sedan min man och jag träffades, ute på dans. Vi har bott tillsammans i 34 år nu i sommar, varit förlovade 33 år och gifta i 30 år. Min man blev pensionär i augusti förra året men arbetar fortfarande. Min man är en ganska enkel man men på något vis väldigt förnöjd. Oerhört sportintresserad. Mån om att hålla igång sin kropp. Springer och just nu är han på gymet. Men tillbaka till den där förnöjsamheten...ibland om jag tycker att någon har behandlat honom illa eller på något vis orättvist..så fastnar det inte på honom. Jag kan gå igång...men likväl så ...ja det behöver inte ens rinna av honom..för som sagt var det har aldrig fastnat. Jag är väldigt noga med rättvisa och bemötande.

Ibland kan jag verkligen fastna på vad folk säger, hur jag blir bemött och då och då här på forumet kan jag verkligen fastna i vissa uttalanden. Ibland kan jag uppleva att om man har varit nykter en längre tid då bär man på sanningen för då vet man hur det blir ...men det finns ju ingen som kan veta hur det blir för någon annan mer än för en själv...man kan ana men inte veta. Så jag försöker väl göra som min man ..låta det rinna av mig...inte ta massa energi för min energi behöver jag till mig själv och för att kunna hantera den här dagen på bästa vis.

Många gånger eller vi kan väl säga..tja...mer eller mindre alltid så tycker jag att min man ska lyssna på mig....fast jag borde nog mer lyssna till honom...för en mer förnöjd person känner jag nog inte.

Så om jag skulle försöka ta mig på att läsa lite grann idag...jag har väääldigt många olästa böcker i min hylla...jobbar på att hitta min ro...läkarbesöken behöver jag egentligen inte tänka på förrän jag är där..nu har jag snart druckit upp mitt te...tja vi får se hur dagen blir..

Ha en fin tisdag alla:)

Bra jobbat att bli drogfri. Alkohol är lagligt som du skriver, men det är en lömsk drog tycker jag. Många skriver att den ger livet guldkant, men det var inte sant för mig.
Alkoholen gjorde mig passiv och jag medicinerade trötthet, nedstämdhet med den. Det funkade inte så bra eftersom den också skapar den här passiviteten som skapar ångest.
@uddda skrev:"Varför MÅSTE jag förändra mitt drickande innan jag har något värt att förändra det för? "
Jag tror att många i det vidare livet skulle svara att du måste förändra ditt drickande för att se vad det verkliga livet är.
Vad tänker du skulle vara värt besväret att sluta med alkohol? Vad skulle vara värt förändringen? Du kan ju också pröva några månader för att kolla om det är för dig.

@FruW Ett tips: Prova att ansluta med alkoholfri dryck. Då kommer du att upptäcka att du kan ha lika roligt utan alkohol i glaset. Faktiskt. Roligare till och med. Jag är mer närvarande i varje samtal. Mer lyhörd, skrattar hjärtligare. Det är inte umgänge du ska avstå från - det är alkoholen.

Och blir det för jobbigt - gå hem. Skyll på huvudvärk. Det viktigaste är att du helt släpper tankar som ”vad synd det är om mig som måste dricka alkoholfri cider”. Det är inte synd om dig, det är snarare synd om dina vänner nästa morgon.

Men det kan vara bra att ha några nyktra veckor i ryggen först. Så att du har märkt av andra fördelar med nykterheten som du inte vill riskera. Allt är plus eller minus.

Kram 🐘

@Ångestmoln 💛Black outs är hemskt😥 vet du om det var något särskilt som gjorde att det blev så?

Varma kramar

@Liten tjej Jo men absolut! Det är verkligen som att "alla unnar sig" mest hela tiden. Det är också den typen av drickande som jag önskar att jag skulle kunna göra framöver och som jag nu saknar. Hur hanterar du det då? Säger du nej till umgänget eller ansluter du med en a-fri dryck?
Kram

En fullkomlig black out fylla, vet inte vad som hände. Bara drack och drack. Tror min man kommer lämna mig

En fullkomlig black out fylla, vet inte vad som hände. Bara drack och drack. Tror min man kommer lämna mig

Så härligt @FruW att du stod emot suget👊Den där solen är en riktig triggers för min del och nu kommer det inbjudningar mest hela tiden, rosémys på altanen, ett glas bubbel eller öl på stan och grillkvällar, folk har semester och vill mysa till det. De senaste veckorna har jag tänkt mycket på hur sjukt vårt samhälle är, det ska ju drickas alkohol mest hela tiden! eller så är det bara så i min umgängeskrets kanske? Jag är glad att jag har ledsnat på det och har börjat med förändringar och jag tror mycket på det @andrahalvlek skriver ovan, ändra på sina vanor är en stor del av det.

Kram💕

@Sisyfos Haha! Så sant som det är sagt! Det var en väldigt bra beskrivning. Belöningssystemet är rätt skevt. Gäller att, som du säger, fundera över vad det är som gör att dessa destruktiva beteenden uppkommer. Oavsett inget a eller måttligt så är det något alla behöver vara medvetna om.

Nu ska jag äta min morgongröt och göra programmet på sidan. :) Två veckor idag. Känns inget speciellt. Bara ett faktum. Ha en fantastisk dag!

FruW, jag som faktiskt har lagt av nu känner igen den situation du beskriver.
Trött, målat hela dagen, varit social, lite fix kvar hemma, fast det enda man vill göra var att vila. Alkoholens dubbla effekter fick mig verkligen att förknippa trötthet med längtan efter vin. För mig har det varit så viktigt att se vad vinet egentligen stod för. Jag längtade egentligen inte efter vin. Särskilt inte på slutet, det bara kändes så. Jag längtade efter och behövde vila.

Håller med SeKlart, det är skillnad i dina inlägg. Det finns ett större lugn. Kanske kan du bara skriva istället?
Tänker ofta på den bild du beskrev där du hade tentakler ut ur huvudet. Det känns som om du inte är lika mycket uppe i varv nu. Jag var där i maj/juni tror jag. Så stressad, hann inte andas. Och allt jag måste komma ihåg och tänka på. Alla jag måste tänka på. Jag behöver få ut stressen ur kroppen också, för den sätter sig där. Andats inte med magen, spänner mig. Kanske du också behöver jobba med kroppen, slappna av?
Hoppas du hittar din ro.