Senaste kommentarerna i forumet

@Gaia vill bara säga välkommen med egen tråd. Här kommer du få stöd och uppmuntran av fler som kämpar. 🧡

Ta hand om dig, känner du dig pressad av skriva antal dagar så gör inte det, det viktigaste är ju att du vet.
Jag tror det är smart att skynda långsamt och ta det i sin egna takt och på sitt egna sätt, men fortsätt kämpa.

Jag har också läst att man slutar skriva i andras trådar.. För min egna del så inspireras jag av att läsa svaren från andra, känner också att det är roligt att se att någon läser det man skriver även om jag använder det som dagbok.

Igen ta hand om dig :)

Lördagskväll...och jag har bestämt....att jag ska inte säga när jag börjar...hur många dagar jag har som nykter...för det stressar....jo....när jag har nått kanske en vecka eller mer då kanske jag vågar berätta...men inte nu. Dessa bakslag...sänker mig ...så oerhört...och förlåt...men när jag minns orden...att nu är jag nog nära ett återfall...då vill jag sluta berätta...men inte sluta skriva...

I många trådar kan jag läsa att man kanske slutar skriva i andras trådar för att man är rädd att såra andra....och om man har klarat av att vara nykter under lång tid...så kanske inte behovet finnas att skriva..iaf inte för egen del ..och om man då känner att man sårar någn annan eller att ngn blir irriterad...så varför ska man då skriva???

Jag har skrivit här under ca 1,5 år...lika länga som många har klarat av att vara nykter...jag tillhör även den skaran som blivit sårad, irriterad...att jag har retat mig på andra...jag har nog även kallats högfärdig...men jag behöver er ALLA...så är det ...vad vore jag utan er?? Följer en tråd som jag gärna vill skriva i...men vågar inte...men hoppas att det ska lösa sig...

Tack @Se klart...andligheten är så betydelsefull....ev ska jag vara med i en grupp där de flesta har ett beroende...till hösten...beroende på om den kan sätta igång pga pandemin...

Kram:)

@aldro Känner igen mig så väl i det du skriver. Jag kom till en period som för mig var min botten nivå, men även efter att jag sökte hjälp så hade jag svårt att släppa taget om min bästa kompis Alkoholen som alltid ställde upp utan några direkta motkrav.
Men för ungefär en månad sedan började jag bara känna. vad håller jag på med ? Jag dumpade den där bästa vännen, vilket är lättare sagt än gjort för den försöker fortfarande ta sig in i mitt liv igen. Min metod för att fortsätta säga nej är som du är inne på läsa på forumet man lär sig otroligt mycket och inspireras. Men också att jag har insett och accepterat att jag aldrig mer kan dricka, jag kan inte dricka måttligt.

Fortsätt kämpa du fixar det här.. :)

@Lavendelblomman Tack för dina öppna armar! Jag förstår att du kan känna så dvs rädslan för att såra någon om ngt feltolkas när man skriver ngt i en annan tråd. Jag har nog varit den personen som ibland blir ledsen/irriterad för vissa inlägg i min tråd. Jag förstår att man vill väl men när man inte lyckats bli nykter så är man även väldigt sårbar. Fast jag tänker att det borde kunna lösas…men var inte rädd för att skriva h mig.

Kram

Vill bara kika in och säga hej! Hur är det?

Kram

@TappadIgen känslan ja beskriver brukar försvinna inom 5 dagar bara . nu föll ja dit igen och de har gått 2 dagar nyktert här. är ju bakis så länge också. man känner sig lite mos efter 5 dagars stora mängder alkohol. men har hållt mellanrum nyktert på 10-15 dagar emellan varje återfall sen i januari. så de har ändå gått någon vart o kroppen har fått sina pauser. nu har ja som ny rutin o logga in här o påminna mej själv hur ja mått om ja får sug. men nu på riktigt måste ja skärpa mig. inte kul o hamna i den här gropen. o man påverkas så mkt en hel vecka efter också me känslor o sånt. tar typ 10 dagar för mig när ja börjar känna mig friskare igen mentalt o fysiskt. o de är vid dom tillfällena de blir farligt för då har man tänkt; ja men ja mår ju bra nu! ska slappna av lite. o varje gång tror man att man bara kmr göra de en kväll. men blir alltid mer än så. måste försöka finna min grej för o utesluta alkohol helt i mitt liv. de bara förstör.

.

@aldro skrev:"sen har man den där svullna känslan igen som gör man tror d e levern... men levern kanske känns så när den blir ansträngd?"

Är ju svårt att veta exakt vad du menar med den svullna känslan, men levern känner man oftast inte av att den är ansträngd. De flesta kroppsdelar känner man av om man har ansträngt dem, men just levern är inte så särskilt bra på att hojta till om att det är dags att sakta ner.

Dock är det möjligt att känna av levern indirekt på höger sida högt upp på magen under revbenen. Samtidigt är det ju ganska mycket annat som sitter där också som galla och bukspottskörtel som också påverkas av alkohol. Något som kan hända med hög alkoholkonsumtion är att levern lagrar in fett och blir inflammerad. Det orsakar också hepatomegali, alltså att levern sväller upp och det kan man känna av.

Det behöver ju inte vara just levern som ger den svullna känslan men jag tycker ändå att det vore klokt att ta de kroppsliga förnimmelser som alkoholen orsakar på allvar.

För den absoluta majoriteten av alla som dricker för mycket är det inte försent att sluta dricka idag. Levern och resten av kroppen är ju rätt tålig och kan återhämta sig. Problemet är snarare när man drar på det och väntar tills det faktiskt är försent, ibland på grund av den ångest man har för att man är rädd för att redan ha orsakat skada. Väldigt olyckligt såklart.

Ja, förstår att det är en tuff spiral att ta sig ur, men det går! Vad är det som får dig att ta den där första ölen när du varit nykter ett tag? Vilken känsla är det du dricker på då? Jag minns från när jag slutade snusa den där lyckokänslan när jag började tänka att jag ändå skulle ta mig en snus. Hela hjärnan jublade. Men det som fick mig att låta bli var att jag tvingade mig att tänka på att jag då skulle bli tvungen att gå igenom sluta-snusa-grejen igen och det kändes alldeles för jobbigt. Eftersom du gång på gång tar tag i situationen och blir nykter, städar, tränar så kommer du kunna lägga av med alkoholen helt. Tvinga dig att läsa ditt förra inlägg här nästa gång du blir sugen på en öl. Du är en vuxen människa, du klarar att stå ut med ångest utan att döva den med alkohol. Det är bara beroendet som försöker lura dig att tro annat...

Sovit som en stock, vaknar utsövd. Ingen sur eftersmak i munnen, inga skenande hårt bultande hjärtslag eller dunkande huvud. Skönt.
Men vartefter timmarna går börjar tankarna mala, skammen sitter som en klump i magen. Jag lbläddrar igenom morgontidningen, löser lite korsord men det går trögt känner bara hur klumpen i magen växer, tar all min uppmärksamhet.
Tar en dusch, lagar frukost, en omelett jag hyvlar lite ost över som får smälta ned, en näve små goda egenodlade tomter, några basilikablad. Så gott. Försöker njuta men jag är inte där, slevar i mig med tankar och känslor riktade åt ett annat håll.

Letade upp min gamla tråd, nu så här dagen efter man va på fest:(
Det har väl rullat på som vanligt sen senast jag skrev härinne tyvärr.

Drack väl under kvällen 8-10 öl. Det räckte ju för att man skulle bli ordenlig full.
Ångesten är påtaglig idag. Ligger och funderar på om man sa eller gjorde något dumt. Brukar inte det men man vet ju inte.

Måste bli nån förändring nu. Öl ger ju en absolut ingenting. Varför går man och slaskar i sig skräpet.
Semester hjälper ju inte till heller. Blir ju lätt att efter man grejat en hel dag att man tar några öl till grillen på kvällen.

@Tubbe
Härligt att du behöver fundera på nya aktiviteter. Tänk så mycket bra man kan göra utan alkohol!
Tycker du om att springa? Jag har gått på ett 7 veckors träningsprogram som ska mynna ut i ett motionslopp på 5 km. Är taggad att lyckas och det tar en hel del tid. Tid jag har som nykter. Jag har ritat upp programmet på ett stort ark och kryssar av varje pass + skriver en liten kommentar.
Jag ger löpningen 7 veckor och sedan får jag utvärdera om det är något för mig…allt du behöver är ett par bra skor….
Bra kämpat där med dag 18!

Dag 18
Liten uppdatering.
Livet känns lättare och kroppen mår bättre för varje dag som passerar utan alkohol.
Mina funderingar nu är hur jag på längre sikt skall kunna hålla alkoholen utanför mitt liv.
Jag skulle egentligen behöva komma igång med nån typ av träning 🏋️ men jag tycker inte om att gå på gym.
Just nu är det promenader som jag ökar ut längden på efterhand.
Måste nog hitta lite nya intressen för att fördriva min tid som tidigare bestod av att dricka alkohol.
Kämpa på alla kamrater och glöm inte av att peppa varandra 💪
M.v.h Tubbe

@Kennie sen kmr oron tillbaka.. och man ångrar sig så mkt... nu e ja rädd igen ja förstört levern lr något. panikångest o orolig. vill bara sluta behandla min kropp såhär. de är som att man mår lite bättre efter flera dagar nykter. o sen är man inte lika ångestfylld o orolig längre. o då faller man i gropen igen... d e så sjukt att de ska va så svårt. de är som att man har två personligheter. när ja e nykter tränar ja o har ordning i mitt liv. städar, träffar faniljen. blir frisk o kry. sen tar man en öl o går ej o stanna där. o då skiter ja i allt o släpper allting o destruktivt dricker ner mej tills ja tom kan spy.. sen blir man bakis o man står inte ut o använder de som en anledning till o dricka igen. sen tar de stopp efter 5 dar o kroppen pallar ej. sen har man den där svullna känslan igen som gör man tror d e levern... men levern kanske känns så när den blir ansträngd? ja vet inte..:(

Fint att läsa ett inlägg från dig igen ❤️

Kram 🐘

Vad bra @varafrisk, insikten om att din dotters känslor inte ska flytta in utan att du kan stötta på andra sätt.
Jag tycker att närmandet till andlighet hjälpte mig otroligt mycket mina första veckor/månader. Jag läste, funderade mycket kring att få styrka från något större än jag. Är övertygad om att den fanns och finns där. Jag tror att det som några kallar Gud är vår förmåga att se livets storhet. Mäktigheten i att få finnas till, och det är som vi vet ingen dans varje dag, men det är utveckling, glädje, förundran, sorg. Alla delar. Tron är något att hålla i handen när det svajar, för att kunna gå vidare till säkrare mark.
Tänker på dig! 🌱

@Themistokles vad skönt att höra. Det första steget är väl att känna att man inte vill dricka längre. Tycker att du har beskrivit så många av fördelarna med att inte dricka. Du har ju även beskrivit lite vad som händer när du dricker. Hur inget annat är speciellt viktigt. Det är läskigt tycker jag, så håll dig ifrån alkohol nu. Du vet ju att du kan. Vältränad, skarp och lycklig, känns ju ändå lite bättre än slapp, korkad och trött.
Du är så otroligt bra som har lyckats stoppa det här!

@Themistokles vad skönt att höra. Det första steget är väl att känna att man inte vill dricka längre. Tycker att du har beskrivit så många av fördelarna med att inte dricka. Du har ju även beskrivit lite vad som händer när du dricker. Hur inget annat är speciellt viktigt. Det är läskigt tycker jag, så håll dig ifrån alkohol nu. Du vet ju att du kan. Vältränad, skarp och lycklig, känns ju ändå lite bättre än slapp, korkad och trött.
Du är så otroligt bra som har lyckats stoppa det här!

@Themistokles vad skönt att höra. Det första steget är väl att känna att man inte vill dricka längre. Tycker att du har beskrivit så många av fördelarna med att inte dricka. Du har ju även beskrivit lite vad som händer när du dricker. Hur inget annat är speciellt viktigt. Det är läskigt tycker jag, så håll dig ifrån alkohol nu. Du vet ju att du kan. Vältränad, skarp och lycklig, känns ju ändå lite bättre än slapp, korkad och trött.
Du är så otroligt bra som har lyckats stoppa det här!

Fin läsning @Berra! Efter många barnbarn vet vi så väl… att det är mycket kärlek och att det tar på krafterna. Men vad är väl det jämfört med att förlora framtiden - särskilt så brutalt som det du påminner om. Hoppas du ska ha en fin avslutning på semestern. / mt

Tar nya tag

Vad bra att du haft det fint på resan! Och skönt att det verkar ordna sig bra med din pappa trots allt. Det är väldigt jobbigt att se föräldrar bli dåliga, men som du skrev, det är skönt när deras personligheter kommer fram. När humorn finns kvar.
Ha det bra Snusen!

@Berra Vilket härligt inlägg! Jag blir alldeles glad!

En vecka kvar….
..inte till semestern, utan en en vecka kvar …av den.

Jag vet inte vart jag ska börja berätta om allt, ännu mindre hur jag ska sluta…
Jag och frugan är hemma ett par dagar efter nästan två veckor vid stugan.
Vi hedrar och visar respekt för den unga kvinna som mördades och skändades i skogen för exakt sex år sedan, tillika barndomsvän med vår dotter, endast 20 år gammal.
Vi känner deras familj som vi har umgåtts en del med innan händelsen, delat picnicfiltar med under skolåren, men som nu är en trasig familj.
Det hugger i hjärtat när vi går promenaden, lägger ett fång rosor på brottsplatsen, det har blivit lite av en tvångshandling hos mig, men det känns bättre efteråt.
Man undrar hur det skulle se ut idag, skulle hon haft en familj precis som min dotter har?

Skönt att reka av hemma, klippa gräsmattan och vattna lite fast man inte borde.
Duscha hyggligt och lukta gott för en gångs skull, vässa skägget som vuxit vilt ett tag, tvätta kläder lite snabbt innan vi drar ut igen.
Veckorna har varit i fullt ös vid stugan, målade i nästan 30 gradig stekande sol med skuggsidan först och solsidan mot kvällen, i tre dagar!
Sedan kom ”skitvädret” frugan fruktade så, alla har haft sina semestrar i kanonväder, vi fick slumpen, men växtligheten har varit tacksamma för de få dropparna som äntligen kom.
Med iskalla droppar på den rödbrända skuldrorna målade vi under takåsarna, lerig om fötterna, sönderbitna ben av bromsarna på dagarna och myggen om kvällarna.
Jag gjorde ett avtal med en geting redan första dagen, ni bryr inte om mig, så bryr jag mig inte om er, okey?
Dagarna efter surrade de nyfiket runt den geggiga penseln men de rörde mig aldrig, och jag inte dem, det funkade faktiskt.
Den röda färgen tog 7 timmar för de 60 kvm i dagarna två, den vita 4,5 h i lika många dagar, sista dagen så blev det ”duttande”, att pensla kanterna i övergångarna mellan det röda och vita.
Fötterna värkte av ribborna på stegen, det är en väldig skillnad att måla när man var 39 år kontra 58, tiden har verkligen tagit ut sin rätt.
Tofflorna fick bo utomhus efter detta, den organiska svadan de bjöd på hör inte hemma inomhus.
Vi har också städat lite överallt, senast igår vid strandkanten där gammalt bröte legat till sig de senaste 20 åren, flyttat på båtar, båtvagnar gamla bojar m.m.
Fastnade med smalbenet mellan båtvagnen och båten när vi flyttande den över gräsruggen trodde att det skulle gå av men klarade mig med ett rejält sår och blåmärke.
Det är som sagt alltid lite blodspillan vid stugan, eller så är jag allt för ivrigt och…klantig.
Grovsopbåten kommer bara två gånger om året och höstens tillfälle finns ingen där, så det blev till att fylla hela bilen med en gammal rostig hasplåt, tre trasiga bojar, 35 kg rostig kätting ja allt som vi inte kan elda upp själva, som tur är finns det en väldigt fin och ny återvinningsstation bara fem mil därifrån.

Hursomhelst känns det bra att fasaden vid stugan har fått nya kläder och är vattentät och inte suger åt sig en massa fukt, fönsterna fick sig en omgång också och det riktigt skiner om stugan nu.
Det har inte blivit så mycket bad eftersom vädret inte varit på topp, några bastubad har det blivit och våra bryggrannar har fått skåda några halvfeta nakna män i övre medelåldern, men frågan är väl om de inte skrattade mer än förfärades över det knappt synliga i det grånande yviga buskaget under en betungade midja, och tre bleka och håriga skinkor i det blåblanka havet.

Vi har umgåtts med dottern och familj i vår lilla stuga, och ska jag nu få gnälla lite så kommer det här….
Jag är för gammal för vara småbarns-morfar, klarar inte av när en tvååring och en tremånaders skriker i kör, eller ännu hellre efter varandra.
Min stackars hjärna klarar inte av alla intryck, skrik kräver uppmärksamhet precis när jag har klivit dagens dagsverke, jag har inte fått min behövliga hjärnvila.
Inte ens hundarna låter mig vara, men på något sätt är jag mer tolerant till djur än människor.
Jag kliver ut i mörkret på kvällen och låter myggen kalasa på de bloddroppar jag inte ännu har förlorat under dagen, tittar på stjärnhimlen och månen som tittar upp bland skogstopparna.
Hör de dova barnskriken ifrån stugan och hoppas på att de ska tystna innan jag delar sängen med två ytterst närgångna jyckar som gärna vill sova sked med morfar.

På morgonen väcks jag av en tvååring som petar på mina tår under täcket, upp moffa skriker hon förtjust och försöker uttala något som endast en införstådd kan tolka som frukost.
Allt är bortglömt när man intager morgonens första kaffetår under paviljongen och blickar ut över det svenskaste som går att få, en svensk högsommarmorgon i skärgårdsmiljö.
Genast sätter att-göra-grillerna igång och sorterar dagens göromål, planera och prioritera.
Sålla gamla matkompostens innehåll och sprida ut i trädgården, den nya roterbara komposten är sjumila gånger bättre än den förra, den funkar ju faktiskt, den frustar tämligen av nedbrytning.

Eller ska jag bara sätta mig på den solvarma klippan, sörpla på de sista kaffedropparna kisa upp mot solen och tänka, nejdå Berra idag gör du ingenting, bara lata dig hela dagen…
Efter tio minuter kryper det i hela kroppen, vad var det jag funderade på förut, jo just det, sålla gamla matkomposten och ytterligare en kvart senare är jag skitigare än någonsin, formligen full av jord från midjan och nedåt ner i tofflorna, svettdropparna skapar små rännilar på benen.
Och jag är lycklig igen, skitig , svettig, mörbultad och snart ont överallt.

Allt är som det ska på min semester, ingen skillnad ifrån ett år till ett annat.
Har inte haft en tanke på att riskera min nykterhet, har inte tid till detta.
Men det finns en alkoholfri öl som heter någonting med sommarbrygd som påminner om en öl blandad med citronläsk (”Shandy”?) svalkar otroligt väl och min back är precis slut nu.
De andra slår upp en gin och tonic på eftermiddagen och jag tänker, men f-n orkar bli full nu?
Mina muskler skriker efter vätskebrist tillsammans med mjölksyran.

Men som sagt, jag har en vecka kvar av semestern, skönt att lukta gott i alla fall ett par dagar.
Jag är ännu mer en nattuggla på semestern vilket ni ser på inläggstiden.
Snart ljusnar det och jag behöver slutna mina blå innan dess, annars blir det jobbigt.

Berra