Senaste kommentarerna i forumet

@Torn Tack för ditt inlägg, det kändes gott🙏🏻

Vad kuratorn sa till mig var att det handlade om att bryta mönster. Att risken för återfall är större om man har kvar vanorna fastän man dricker alkoholfritt. Jag vågar inte dricka alkoholfritt om det inte är det till 100% pga antabusen.

Sömnmaskinen använder jag. Funkar relativt bra👍🏻

Nu är det dax att släcka lampan😴

Kram🤗

@Varafrisk Jag känner igen mycket av det du beskriver. Den första tiden var verkligen ingen dans på rosor och jag hade jättesvårt för att hitta motivation till saker och ting. Jag var ju van att alkohol skulle vara belöning eller tändvätska för allt och inget. Efter ett tag, ungefär där du är nu så började jag sova bättre, det gjorde mycket. Då såg jag till att göra saker som jag visste jag tyckte var roligt. Typ fisketurer och renoveringar. De första gångerna var verkligen jobbiga, trodde ju inte det gick att ha kul utan alkohol, men det gick ju.😅 Och det var ju faktiskt lite kul ändå, vad konstigt!😂 Så mitt tips är att gör saker som du vet att du gillar, ganska snart så börjar du vänja dig. Det handlar otroligt mycket om vanor. Och när man har gjort något som förr innefattade alkohol och märker att det gick ju bra, det var ju kul, så mår man ytterligare ett snäpp bättre.

Det där med att dom säger att du inte ska dricka substitut ställer jag mig lite tveksam till. Ok, det är säkert de allra bästa men det är ju jättemånga här som har druckit diverse alkoholfria alternativ och inte fått sug efter alkohol pga det. Det har snarare varit till en hjälp för att inte dricka alkohol.

Hur går det med sömnmaskinen förresten? Måste du använda den varje natt?

Jag avslutar med en väldigt viktig sak, oroa dig inte för framtiden. Det är totalt onödigt, du kan omöjligt veta hur du tänker då.

Kram. 🤗

@Nybörjare Jodå, jag kämpar på ☺️ Jag saknar det inte speciellt så det går lätt ännu så länge 🥰

Du förklarar det så bra! 🙏🦋
Det tog tid för mig också att släppa taget. Det är nog mänskligt 💚

Du nämnde igen det där med att inte ersätta A med A-fritt. Jag hade inte fattat det tidigare utan det blev mer slumpen som gjorde att jag slutade med A-fritt. Det har verkligen gjort skillnad. Nu åker jag inte och handlar "fredagsdryck" och har inte framme fina glas. Det har nog varit avgörande med att lyckas denna gång. Tack att du delade med dig 🦋💚🦋💚🦋

Tisdag kväll, hade ärenden på stan, och hade det varit för några veckor sedan hade jag säkert gått in på Systemet och köpt en halv flaska till kvällen, eller kanske t o m mer, tänkt att jag skulle handla till helgen, och sen hade jag druckit mer än en halv flaska på kvällen. Men jag registrerade det som en tanke och lät den sen flyga iväg. Jag märker att om jag bara noterar när suget kommer, eller impulsen snarare, det är inte riktigt ett sug, mer en impuls att handla på ett särskilt sätt, om jag bara noterar att "där kom en impuls" och sen inte gör något mer av det, inte klagar på mig själv eller hetsar upp mig över det, så försvinner den ganska snabbt. Så ikväll har det inte varit svårt alls att inte tänka på att dricka.

@Varafrisk Grattis till vaccinet! Jag kände mig också högtidlig och euforisk när jag fick min första spruta. Som när man fick gå och rösta första gången. Det kändes fint!

@Se klart Du skrev nog när jag skrev så jag hade inte läst det när jag hade skrivit färdigt mitt inlägg. Förstår vad du menar med sinnesro. Jag är i en annan form av "sinnesro-läge". Jag är inte där de personer är som precis börjat skriva där somliga är väldigt glada över att faktiskt ha börjat skriva och klarat några nyktra dagar. För somlig är det att man har precis tagit sig över kanten och man är otroligt sårbar. Jag är inte på någon av de platserna. Jag är inte heller där där man kan ha lika många nyktra dagar som jag har eller något fler därför att man har ändå inte skrivit så länge här på forumet som jag har gjort och därför är man ganska ny. Jag är inte heller i det vidare livet för jag har inte en lång nykterhet bakom mig...men på något vis är jag ändå vidare....och jag vill ha sinnesro.

Och jag är fullt övertygad om att ett nyktert liv kan vara helt fantastiskt...och att man kan fylla det med massa annat än alkohol...men jag har en resa att göra där.

Kram:)

Jag kan ibland beroende på vad jag har skrivit om ana om jag kommer få flera svar eller inte. Tänkte efter inlägget igår att jag kommer nog få några svar, och jag hoppades på det. För ibland kan de svar som jag får ge mig ett svar till mig själv att nej men så menade jag inte/så känner jag inte. eller ok du/ni uppfattade det så. Jag tänker även att man behöver inte alls hålla med om vad jag skriver om för det gör också att jag tänker en gång till. Så jag vet inte riktigt om ni förstod vad jag menade/kände men för mig förtydligade era svar min känsla på något vis.

Mitt förhållande till alkohol och hur alkoholen har sett ut i mitt liv innan det blev ett problem för att sedermera utvecklas till ett beroende/missbruk är en lång historia. För det har sett väldigt olika ut beroende på tillfällena, människorna, relationerna, tidsperioderna...så väldigt olika...men det har funnits alkohol men inte alltid problemartat.

När alkoholen utvecklades till ett beroende ja då kunde jag ju dricka på varje känsla...då kunde jag fira det minsta lilla...och från att inte ha druckit en droppe förrän gästerna hade kommit och man skålade välkommen till att ha utvecklat ett beroende ...ja då var väl det inte svårt att dricka ett glas vin samtidigt som maten lagades.

Som sagt var så har inte alkoholen alltid varit ett problem förutom under de dryga tio senaste åren i mitt liv. Nu när jag ska förhålla mig till det nyktra livet...när jag är dödstrött, energilös, orolig för hälsan...det är då jag ändå är tacksam över att inte behöva förhandla varje dag, jag är tacksam över att vara nykter, att mina organ får vila, att min kropp har påbörjat återhämta sig....men det är inte förrän nu som jag ska båda lära mig att hantera att inte dricka för mycket och inte dricka lagom..dvs inte dricka alls...men min hjärna har inte övat sig på att vara utan alkohol vid de tillfällen då jag drack när jag inte hade ett problemartat vis att dricka alkohol utan det är just nu min hjärna ska öva sig på att tänka om...lära sig att tänka om.

Min läkare har rekommenderat mig att inte dricka alkoholfritt, kuratorn på Rådgivningscentrum har gett mig rådet att jag ska bryta mönster. Jag ska inte dricka det där alkoholfria bubblet på fredagskvällen för att ersätta det bubbel som jag har varit van att dricka som min hjärna vill dricka. Och då ...så är det så...att efter två fredagar och snart det tredje fredagen...då är det liksom inte tjo och tjim att dansa på köksgolvet (förlåt Sisyfonos) eller titta på odlingar och visserligen tog jag en promenad i fredags men det var inte tjo och tjim utan just då är det ganska beigt...lite händelselöst...och lördagsmorgonen har inte varit helt underbar heller eftersom jag är så dödligt trött.

MEN...jag förstår att det liksom inte vänder efter 17 dagar....det tar tid...och jag är helt övertygad om att det kommer att ta lång tid...och jag tror att det måste få ta tid.....fast det är klart att det inte bör ta så lång tid så man inte ser glädjen i livet....men 17 dagar....jag har inte gett upp...visst skulle jag velat druckit vin imorgon eftersom det är röd dag på torsdag om jag hade kunnat hantera det men jag kan inte det. Och till min hjälp har jag antabusen som hindrar mig från att dricka. Det är ju inte på det viset att jag tänker att nej nu struntar jag i antabusen väntar några veckor tills den har gått ut ur min kropp så jag kan få dricka vin igen. Jag har ju gjort ett val.

Och...jag finns verkligen inte för alla andra nu...ok om min dotter skulle bli manisk igen...men hon går ju på sin medicinbehandling som håller henne stabil vilket jag hoppas att det ska förbli så...fast det vet man ju aldrig. Jag skulle även finnas för min son och svärdotter om de behövde mig. Strax före Covid-19 kom..hade jag börjat på en symbolmålarkurs..hann med två gånger innan vi fick sluta. Jag hade under några år börjat titta djupare in i mig själv vad vill jag...vad behöver jag. Året före målarkursen flyttade min dotter hemifrån. Och låt oss säga att från 2001 till 2019 då var mitt liv inriktat på familj, mina föräldrar, studier och arbete. 2001 slutade jag att utöva mina intressen. Förra året eller låt oss säga faktiskt år 2018 då jag åkte en vecka på Frigörande dans, en sommarkurs på folkhögskola på Tjörn..det var då...fundera mer över..vad vill jag?? Vad behöver jag?? Nu när jag skriver så märker jag att jag är ju inte helt sanningsenlig...jag har ju faktiskt sjungit i kör (gjorde det innan 2001)från 2007 till 2016/2017...fast hittade inte riktigt min kör..Eller älskar sjunga men är det i kör jag vill sjunga?

Så jag är en sökare...och jag behöver söka inåt...lyssna...vad vill jag? Jag vet att alkoholism klassas som en sjukdom men jag har svårt att se mig själv som sjuk fast jag ser mig nog som ganska så utmattad. För jag tänker att dricka alkohol under låååång tid gör vem som helst utmattad.

Så jag tror att jag på något vis behöver acceptera att det är beigt....för att återhämta mig...men ibland poppar någon ljusglimt upp ...att försöka få till små stunder i vardagen av ljusglimtar. Idag lystes jag upp av den största ljusglimten på ett år och det var att jag fick min första dos av vaccin. Och, det var liksom högtidligt för mig nästan euforiskt och jag var lite rörd. Så 17 dagar nykter på det...och åttonde gången med antabus imorgon fast på hemmaplan...är inte sprakande men kanske mer än beigt i alla fall.

Kram:)

Hej varafrisk,
Du vet hur mycket och innerligt jag håller på dig och tänker på dig.
Jag har just nu svårt att vara i dialog kring vissa saker som handlar om nykterheten och som jag känner igen från mina första månader. Då tänkte jag väldigt mycket på hur grått det kändes- eller skulle bli. Om det skulle gå att ha roligt igen? ja du vet ju.
Just nu har jag känt att det behöver just jag lämna bakom mig.
Det betyder inte att det inte är vettigt och relevant att prata om men inte för mig nu. Kanske aldrig. Kanske nån gång senare.
Så jag läser, hejar och skriver och peppar, men behöver sinnesro kring beslutet att aldrig dricka någonsin mer, (mitt val- inte det enda eller det rätta för alla) så just kring de sakerna- det lite tråkiga nyktra livet har jag inget att säga. Mitt nyktra liv har aldrig varit i närheten av det deppiga i att vara bakis. Och eftersom jag vet att för mig finns inte lagom/ så håller jag mig på behörigt avstånd kring allt som leder till de tankarna, just nu.
Största kramen kommer här 🥰

@Smurfan_ skrev:"Lurar lite på att hålla mig helt vit på Kristihimmelsfärd- bara för att bevisa för mig själv att jag kan..."

Det är så jag också gör. Små utmaningar. Bra jobbat 🧚💚🥳💪

@nystart Okej 🤸🥳💚 Då väntar vi bara att hon exploderar igen så du får tummen ur. Eller menar du så??

Hoppas självklart att du blir både nykter och fri från misshandel. Men svårt att göra något härifrån så klart. Kämpa på! 💚🙏🌸🧚

Härligt att du har en bra dag 👌👏👏💚
Jag är just nu uppe i 130 dagar. Så femte månaden kan man säga. Har slutat förr, men den här gången är den första då jag tänker att sluta helt. Tidigare ville jag bara ta paus eller minska. Så lite av en expert på att bli nykter 😅🤸🙈

Kul att du hittade våra trådar. Jag kan även rekommendera att läsa @Pianistens tråd där folk som varit nykter lite längre beskriver sina resor. Där kan du hitta någon med liknande story och börja följa den tråden. I Aprilgänget finns "nykomlingar" och på fredagar skriver jag på fredagsmys🥳.

Hoppas du blir en långvarig bekantskap 🤸💚🙏

@Beer Bra där! Att vara ärlig tillhör nykterheten. För egen har det varit detta som gör att jag mår otroligt bra och saknar inte alkohol det allra minsta. Det där med att du upplever det som tråkigt nu kommer säkert släppa när det har gått en tid. man måste öva ordentligt på att vara nykter först bara. Om man däremot inte lyckas släppa skammen och inte vågar stå för att man inte dricker så är det värre tror jag. Då kommer det finnas kvar en längtan efter att kunna dricka. Har man accepterat att dricka är inget för en själv så är det lugnt. Mitt liv har blivit mycket roligare och bättre sedan jag slutade dricka. Det är därför jag absolut inte vill dricka en droppe mer, inte ens lite om jag så skulle klara av det utan att återfalla.

Det blir bättre med tiden som sagt!

p.s firar 500 dagar i frihet inom kort.😍

@Beer Det är en sorg inledningsvis, att tänka tanken att aldrig mer få dricka. Men med tiden kommer ditt mindset att förändras. När du på riktigt inser hur bra du mår utan alkohol så vill du inte längre dricka. Då vill du inte äventyra ditt nya nyktra och välmående liv. Ha tålamod, du kommer dit! Ta en dag i taget och fokusera på varje liten fördel med nykterheten så kommer du också dit i ditt tänk!

Alkoholen tar ifrån oss förmågan att känna glädje i vardagen. Det är en del av abstinensen - att livet ska kännas så miserabelt utan alkohol att vi bara måste dricka igen och igen och igen. När vi slipper alkoholen helt så blir vi mer närvarande i nuet, blir lugnare och mer harmoniska, och nöjda med småsaker. Jag lovar dig! Men det är svårt att tro på - man måste uppleva det själv för att förstå det.

Kram 🐘

Ps. Lögnerna tillhör missbruket, och ärlighet tillhör nykterheten.

@Miss Mary Poppins skrev:"Hej! Hur går det? 🤸💚🌸

- Tja, det går som tidigare, inga större problem.

@Miss Mary Poppins skrev:"Var du ute i samhället under helgen?"

- Nej! Finns inte mycket att göra ute för det mesta är nedstängt.

- Åkte iväg igår och befinner mig nu på annan ort. Betydligt större och mer turistinriktad. Men allting är stängt här också så finns inte mycket att göra om man går ut:-)

@Miss Mary Poppins skrev:"Första varma dagen var här idag!! 💪🧚👏👏👏💚"

- Trevligt!!!!

Något har förändrats. Tidigare gånger jag har varit här har det inte funnits på kartan att berätta om mina problem för någon. Inte ens min sambo! Detta var det mest förnedrande jag kunde tänka mig. Nu har jag öppet bett om hjälp och märkt att det fungerar. Min läkare på vårdcentralen dömer mig inte som jag trodde skulle ske. De tar mig på allvar. Diskuterar det öppet hemma även om det finns väldigt mycket förtroendeproblem. Hur ska hon kunna lita på mig så mycket som jag ljugit genom åren. Men som ni påpekat, tiden får väl läka detta.
Känns som en stor lättnad nu när jag tagit steget att be om hjälp.
Jag har också lärt mig att det finns ingen annan väg att gå än att helt utesluta alkohol ur mitt liv!
På ett sätt skönt att tagit det beslutet, men på ett annat sätt, som så många beskriver, är tomheten jobbig. Livet är väldigt tråkigt och innehållslöst utan alkohol. Men jag tror på alla er som säjer att det blir bättre med tiden!

@Miss Mary Poppins Hej och tack för att du tittat in, alltid kul med besök från min favorittjej!

Har inte velat skriva så mycket då jag fortfarande dricker lite grand, inget utom kontroll dock. Är inne i en hyfsat lugn period med min fru då hon kör en hel del lovebombing, dock kan jag ju se hur hon följer samma mönster och nästa explosion kommer komma. Jag fortsätter sätta mig själv och barnen först och inte involvera mig i alla hennes projekt.

Har följt dig även om jag inte skrivit, är imponerad av dig.

@Sisyfos och Andrahalvlek. Tack för stöd. det behövs och är värdefullt. Vårdcentralen hjälper mig så gott det går. Det är starkt! Men beroendeenheten har jag inte fått tag på. Detta skulle dock vårdcentralen försöka hjälpa mig med.
Otroligt dåligt att det ska vara så svårt att få hjälp när man aktivt söker den!
Har dock mycket bra kontakt med diabetessköterska och läkare på vårdcentralen!

@Varafrisk Tack för ditt tänkvärda inlägg. Vi är trots ett gemensamt problem här inne väldigt olika som individer. Våra resor är olika och våra lösningar kommer att se olika ut. Att acceptera att vardagen ibland är alldeles grå/beige är en utmaning - jag tjatar på mina barn att det är bra att ha tråkigt för så sa min mormor, min tonåring håller inte med mig. MEN jag kan trots min melankoliska läggning se att ur det grå/beige kommer nästan alltid någon ny idé eller någon kraft att skapa. Ibland tar det bara så jäkla lång tid...
Vad jag vill säga är: Ge inte upp! Du har allt att vinna!

Hej Tröttiz och tack för ditt fina inlägg!

Du skrev detta för någon månad sedan, kloka reflekterande tankar om alkoholens inverkan på flera sätt. Du delar med dig av hur du tänkt och känt, ställer dig i andras utkikstorn och ser utåt, även ditt eget, och reflekterar lite kring vad som hjälper dig och att du försöker förstå från flera perspektiv.

Du har bland annat varit och är hjälpt av att läsa både på anhörigsidan och forum för att förändra dina vanor, om jag förstår rätt, så klokt att verkligen göra så, ta in från flera håll, se en helhet och få perspektiv. Du beskriver svårigheter många nog känner igen sig i och möts av utifrån både att välja bort alkohol och att vara anhörig.

Du beskriver exempelvis att du får många råd som anhörig i livet samtidigt som, om jag förstår dig rätt, känns det ändå lite som de kan rinna av, att en kram eller att bara bli lyssnad på skulle vara mer hjälpsamt.

Så fint beskrivet verkligen, tror flera här inne kan känna igen sig i det. Tack för du delar med dig!

Vänliga hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

@Mr_Chivas Hur går det för dig kompis?
Still going strong?
Här är det fortfarande nyktert och näsan ovanför vattenytan :)
I familjen är relationen med barnen mycket bra men lite kyligare med frugan dessvärre....
Vet inte om det är att rollerna ändras lite i familjen eller om ens personlighet ändras med nykterheten och även betraktelsen av den i relationen som inte har alkoholproblem.. Jag slätar över mindre nu, konfronterar, vill prata om saker på riktigt och det verkar hon inte riktigt gilla :(
Jepp, hoppas allt är väl med dig!
VS

Checkar in på forumet lite - var ett tag sedan sist.
Nykterheten består och det känns bra men jag har funderat lite på det där med måttlighetsdrickande men är osäker och väljer att avstå helt en tid till.
Dock är jag så jäkla trött - tänker att det kan vara allergi (tabletter) i annat fall vet jag inte vad - kan detta symptom på nykterhet komma tillbaka efter 4 mån? Jag kommer ihåg att jag var jättetrött i början...
Hoppas det går bra för er andra tappra kämpar härinne :)

@Cilla8

Det gör vi!! Jag fixar! - ska vi kalla den Dreamteam?😂🏋️‍♂️💋

Starkt att vända tillbaka hit den här gången Beer. Blev glad när jag såg din tråd häruppe. Se dina fall som möjlighet att lära. Slå inte på dig. Det är ironiskt det där för man har stor förståelse för andras fall men mindre för sina egna och det är svårt att fatta att man gör saker emot bättre vetande. Men en orsak till det är alkoholen i sig och effekten den har på hjärnan. Skönt att du får hjälp nu. Oansvarigt av vården tycker jag att du behövt vänta.

Tisdag morgon, sol och 10 grader, skön vind genom fönstret, fågelsång. Jag har sovit gott och och försöker att bibehålla denna lugna sköna känsla när jag planerar min dag. Har flera deadlines idag men försöker tänka att "good enough" duger bra. Brukar annars fastna i att det måste vara perfekt, vad nu perfekt är. Glad att jag motstod impulserna igår kväll. Det ska jag göra ikväll också om de skulle inträffa. Jag är glad att jag vaknar pigg och utsövd och och att det jag har att göra inte känns oöverstigligt.