Senaste kommentarerna i forumet

@FruW
Hej. Jag vet ju inte hur du dricker /druckit och hur du blir ... För En som står mig nära så slutade det med barnskyddsanmälan, dit vill du inte komma.

Före du drack, vad gjorde du då som du gillade som du eventuellt slutat med? Finns det kanske något du kunde uppta nu?
Om du kunde välja, hur skulle du vilja att dina närstående stöttar dig, hur bra kommunikation har ni?

Allt gott till dig, och kämpa på.
🌺

@Mrx Toppen!Röra på sig är jätteviktigt.Håller med dig.Här får det bli promenader till att börja med.Funderar på att investera i en ny cykel med.

Tack för dina ord andrahalvlek 🌸 jag vet ju innerst inne att det är så. När jag först försökte att sluta dricka så trodde jag aldrig att min omgivningen skulle vara det stora problemet. Mina vänner hade ju förstås accepterat (tillslut) att jag inte dricker. Problemet är att när jag umgås med dom och de dricker vin så sitter jag med en egen ständig diskussion i mitt huvud om jag också ska dricka eller ej. Då blir jag lätt påverkad av deras kommentarer. Egentligen kanske det stora problemet är att jag inte är riktigt redo för att berätta för min omgivning om mina problem. Jag vill helst bara ”backa tyst ut ur rummet” när det kommer till alkoholen. Jag vill vara den som fortfarande hänger med på fest och middagar men som bara inte dricker. Jag vill göra det utan att vara besatt av alkoholen. Jag vill inte sitta och notera hur mycket de andra dricker eller vad. Jag vill bara hänga med och slappna av. Vad tyckte ni var det svåraste med att sluta?

Vill bara att den här dagen ska gå snabbt så jag får gå och lägga mig. Jag vill bara bli kvitt den hemska situationen och hoppas på att mina närstående ska kunna vara stolta över mig och må bra. Är så rädd för att göra dem besvikna. Har suttit nu hela dagen och läst på forumet. Förundras över att det är så många som lever med liknande tankar och bekymmer kring alkoholen. Skönt att inte vara ensam och att inte behöva sluta själv, om ni förstår vad jag menar.
Längtar till jag kan få känna att jag klarade det.

@Sattva Vad härligt att höra! Grattis!
Jo, mina äldsta ungar har också påpekat det. Det är skämmigt.

Så härligt att du hittat ett förhållningssätt som känns bra för dig - det är ju ändå det som är det viktigaste! Jag tänker att ens strategier för intag inte måste vara statiska, man får ratta och skruva tills man hittar inställningarna som passar just en själv. För en del (som mig) visar det sig efter en del rattande att helvitt är enda vägen, och för andra funkar det prima att ändra tillfällena eller mängderna och hamna någonstans där man trivs och mår bra. Låter som att du hittat det som funkar bäst för dig, och det glädjer mig mycket! Ha en skön sommar 🌸

Välkommen tillbaka! Någon gång är den sista. Du lever ditt liv för din egen skull - inte för dina kompisar. Var och en ansvarar för sitt eget liv - och nu tar du ansvar för ditt liv.

Jag gillar ditt nick, men du kunde klämt in ett n till, som i ”Vin(n)are” 😉

Kram 🐘

@Catlady skrev:"Det hade varit bättre att inte dricka alls, men att dricka jävligt mycket mindre än vanligt får ändå ses som en vinst"

Det är verkligen en vinst! Heja dig!

Kram 🐘

@FruW Jag var ungefär där du är nu i höstas. Helt nykter sedan 1 jan. Att vara en bra förälder var en jätteviktig drivkraft för mig. Jag ville inte heller bli min mamma, och mot slutet blev jag det. Mina barn är 15 och 17, och de uttryckte på slutet hur jobbigt de tyckte det var att jag var berusad.
Jag mår så otroligt mycket bättre nu, på alla sätt!! Mår riktigt bra om jag ska vara ärlig.
Det går att vända skutan!!!

@Orosmoln Inget alkohol alls. Jag hoppas att det ska vara görbart. Det måste det. Annars går jag sönder.

@Catlady Jo, men precis. Alkoholen har varit min lösning och belöning efter en kämpig dag med alla måsten och många livskriser. Jag förtjänar ju faktiskt en fylla nu efter den här intensiva dagen. Typ så. Dämpar ångesten om så för en kort stund ändå en dämpning. Ett sätt att få vila liksom. För att sedan komma tillbaka ännu värre. Men nu är det slut med det.

@Kristoffer Tack för dina fina ord. Du har helt rätt i det du skriver. Står verkligen och balanserar och brottas med otroligt mycket skuldkänslor och låga tankar om mig själv. Läser här på forumet och det hjälper lite. :)

Det har varit svårt att låta bli alkohol helt den här helgen. Har blivit ett par öl, både lördagen och söndagen. Ingen fylla och ingen baksmälla, så det är ju alltid något. Om man jämför med hur jag "brukar" göra så har mitt alkoholintag den här helgen varit helt oproblematiskt. Druckit lite till maten och efter allt arbete i trädgården, och sen stoppat där. Det är framsteg, men det oroar mig lite att jag liksom inte kan låta bli.

Pratat med maken och vi ska båda satsa på att inte dricka alls den här veckan, åtminstone under veckodagarna. Det är bra, för det är himla svårt för mig att låta bli när han sitter och tar något att dricka framför mig. Tror också att jag behöver en längre period av nykterhet (fortfarande), så planen är fortsatt att försöka med det i höst. Även där har jag fått med mig maken på tåget.

Den här helgen har jag i princip druckit som en "normal" person känner jag. Med måtta, utan fylla och rus och utan baksmälla. En del av mig ser det lite som en delseger, för jag har inte gjort så som jag brukar. Det har inte krävts sådär jättemycket försiktighet heller - jag har helt enkelt inte blivit berusad och det är ju ofta då jag får för mig att jag måste ha mer och mer, och det slutar med att jag dricker för mycket och får en baksmälla. En del av mig vill vara strängare mot mig själv. För även om jag druckit små mängder så har jag ju druckit. Jag har fortfarande fler nyktra dagar än inte i loggen, sen jag började skriva igen, och den här veckan ska jag samla på mig fler. Överlag är jag ändå nöjd med helgen. Det hade varit bättre att inte dricka alls, men att dricka jävligt mycket mindre än vanligt får ändå ses som en vinst. Jag fortsätter jobba på mig själv.

Jag har också barn. Det känns jättejobbigt att man känner att man "måste" dricka för att klara av vardagen. Jag kämpar på här också. Bara det faktum att du är här och skriver är framsteg. Nu har du dessutom hällt ut vinboxen. Det är ju jättebra! Har själv försökt skära ner, dricka mindre, ta nyktra perioder och så. Inte klarat av att sluta helt, men alla steg på vägen känns ändå som delsegrar, och varje sån liten seger måste man ändå tillåta sig själv att klappa sig själv på axeln och känna att man gör något bra. Jag ser den här resan som en process, som kan vara lite olika krokig och bökig. Du är här nu. Fortsätt skriva, och sätt ord på dina tankar. Det är värdefullt.

@FruW Jag förstår din längtan att kunna må bra, känna sig stolt över sig själv och vara en bra förälder. Starkt av dig att hälla ut vinet idag! Hur ser din plan ut framöver?

Och medan jag skrev det där hade du hunnit vara enormt handlingskraftig redan. STARKT JOBBAT!

Hej FruW!

Du står och balanserar just nu. Du tampas med låga tankar om dig själv, och skriver att du måste sluta dricka för dina barns skull. Det här är viktigt för dig. Du vill kunna vara förälder mer på ett sätt som är i enlighet med dina värderingar, och att inte dricka idag är ett första steg mot det. Finns det något du kan göra, någon du kan prata med, som kan hjälpa dig just nu? Oavsett vad du väljer idag, skriv gärna och berätta mer om dina tankar och hur det går för dig.

Varma hälsningar,
Kristoffer

Jamen hej allesammans! Det var 3 år jag skrev i denna tråd!? Och 4 år sedan jag skrev mitt epos ’I am a blackout girl’. Om jag nu såhär 4 år senare är klokare, mår bättre och har hittat det gyllene snittet? Om jag numer dricker måttligt? Och beter moget och vuxet mig som den 30+ person jag nu är?

Om jag svarar utifrån hur jag känner mig just nu efter helgens bravader; så är svaret kort och gott NEJ.

Jag känner mig smutsig, nedsolkad och äcklig. Ni kan väl tänka er vilken högtid som jag nyss firat genom shots, öl och vin i en alldeles härlig salig blandning. Sluddrandes, äcklig och evigt hållandes av monolog och ’kärleksförklaringar’ har jag visat mig inför personer som till skillnad från mig inte dricker alls eller är NORMALA och dricker med måtta. Där kom mitt riktiga jag fram. SIMSALABIM!

Och visst är det suddigt i kanterna, och visst minns jag kanske inte EXAKT när jag pratade med vem om vad eller hur länge. Sa jag t ex till kompisens nya tjej att hans ex var livfull, sprakande och alldeles underbar? Tog jag en kille mellan benen framför min partner? Well, ingen vill bekräfta mina misstankar (än), så det är oklart huruvida det har hänt utanför eller inuti mitt huvud.

Jag vill sluta dricka för att jag blivit min mamma. Allt hon var som jag avskydde. Jag vill inte ensamdricka, sluddra inför barnen som märker direkt även om jag försökt dölja det och framförallt inte utsätta dem för fara. I allt detta skulle det också vara fantastiskt att kunna få bättre självkänsla och återfå tron på mig själv och mitt värde. Jag har inget val huruvida jag ska eller inte ska dricka. Jag kan inte längre. Jag trodde jag skulle kunna dricka ibland men jag tror nog faktiskt inte det är möjligt. Inte nu iaf.

Grattis till dag 8 Orosmoln och tack för att du svarade. :)

Hällde precis ut allt vin. Det fanns inget annat val. Men jag är rädd och känner mig ensam. "Vem"(vad?) kan nu stötta upp och hålla mig sällskap när ångesten finns där. Jag vet inte hur man gör för att njuta av ensamheten. Jag vet bara hur det känns att bli lämnad hela tiden.

@FruW Jag är inte den bästa att ge råd, är själv på dag 8 och det är mitt tredje försök att sluta dricka. Vill bara välkomna dig hit! Du skriver att du vill dricka idag för att få ett sista rus, stänga av allt. Du skriver lite om varför du vill sluta, för att bli en bättre mamma och själv må bättre. Kan du skriva mer om varför du inte vill dricka? Hur har ditt drickande sett ut fram tills idag? Kram.

Har mer än hälften av vinboxen kvar. Den ligger på diskbänken och jag försöker motivera mig själv att inte "bara en dag till". "Är det bara en dag till så kan jag ju lika gärna börja dricka redan nu på fm. För att få ett sista rus. För att stänga av allt.... bara en dag till....

Jag måste sluta dricka. Jag har fyra underbara ungar som förtjänar en närvarande mamma. Bakom allt detta vore det fint att få må bra för mig; för min egen skull. Det sistnämnda är svårt då jag inte känner att jag förtjänar det.

@Andrahalvlek ja kanske är det stress eller ångest. De sista veckorna innan min dunder fylla som varade tre dagar jobbade jag extremt mycket samtidigt som jag också drack mycket. Kroppen har väl fått nog. Kanske vill den påminna mig lite då och då så jag inte glömmer varför jag inte kan eller vill dricka längre :-)
Tack för tipsen!

Då var man här igen men med en ny tråd. Jag försökte sluta dricka efter årskiftet men misslyckades. Midsommardagen 2021 ska vara den sista gången jag drack. Semestern ligger framför mig och jag känner mig motiverad till att avsluta detta kapitlet i mitt liv.
Jag har druckit mellan 1-3 gånger i veckan. I regel är det två dagar. Onsdag och lördag. Men i takt med att barnens fritidsaktiviteter avslutats för terminen har jag utökat mitt drickande med nån extra dag eftersom jag inte behöver köra för hämtning och lämning. Jag dricker en liter vin varje gång jag dricker om jag inte dricker tillsammans med vänner för då blir det mer. Jag gör aldrig bort mig eller dricker så jag inte kan stå på benen men jag är så förbannat trött på den ångest och trötthet det medför. Jag orkar sällan ta tag i eller avslutat de projekt som jag orkar ta på mig. Mitt liv har sett lite likadant ut i ca fem år samtidigt som jag har så många ambitioner.
Jag har lärt mig av mina misslyckade försök till att sluta och jag hoppas jag har mer insikt denna gången. Det kommer bli ett hårt jobb. Det svåra är inte att sluta dricka i sig. Det är omgivningen och hur de reagerar på att jag slutar. En del förstår inte alls. En del tjatar men tillslut så accepterar. Men det känns som att folk blir så besvikna om man inte dricker. Jag brukar vara festens mittpunkt och vänner tycker inte det är lika kul om jag är nykter. Samtidigt ser jag hur ”kul” dom har det när de dricker samtidigt som jag känner mig trött och tråkig. Det är vid dessa tillfällen jag upplevt det varit svårt att hålla i nykterheten. I stort sett så dricker alla mina vänner när dom umgås. Jag måste skärma av mig från sådana situationer en lång tid. Minst en månad kanske mer.

@Orosmoln Låter som stressymtom alternativt panikångest. Jag hade liknande yrselanfall förra veckan, riktigt obehagligt. Triggades av skärmanvändning = jobb. När det väl hade börjat kom det i alla möjliga situationer. Lugn midsommarhelg gjorde att symtomen försvann, och nu är jag extra vaksam sista veckan innan semestern. Minsta yrselanfall så tar jag en paus från jobbdatorn.

Om det är panikångest så blir den värre om du blir rädd för den. Försök att lugnt tänka ”nu snurrar det till, men det går snart över, jag står still här så länge tills det går över”. Ju räddare du blir för anfallen desto kraftigare blir de. Om du istället kan tänka okej, okej, okej tills okejet på riktigt landar i magen klingar anfallen av. Djupandas SAKTA in och ut. OBS: Det är viktigt att du inte undviker eller flyr från situationen, då bygger du bara upp risken för ännu värre panikångest vid nästa tillfälle.

Kram 🐘