Senaste kommentarerna i forumet

Vaknar till och inser att han måste ta tag i det hela för sin skull!

Bra jobbat! Jag tror du mår bra av att inte bära det inombords. Det är alltid mycket lättare, när man slipper låtsas att allt är "som det ska" fast man har en stor klump i magen :-)
Dessutom så är det ju enklare för dina vänner/familj att stötta dig, när de VET hur det är fatt.. (de har säkert förstått mer än du tror) Att man har en "alkoholist" som dessutom är en smula oberäknelig i familjen brukar tyvärr inte vara en överraskning.. Men andra brukar vara lite försiktiga med att fråga (vi svenskar är så såna att vi inte vill skriva folk på näsan)
När jag berättade hur det stod till hos oss, så visade det sig att de allra flesta redan misstänkt det i ett par års tid.. Fast de ville "hålla masken" för min skull.. Det var faktiskt en lättnad att inte behöva spela..
Styrkekramar (en hel påse, så du kan ta en när du behöver ;-) )

Tänkt mycket som sagt de som du skrev...
Missförstå mig rätt nu.
Jag tycker att du är en stark människa som har tagit dig såhär långt och kämpar med dina demoner. Jag blir glad när du och alla andra svara mig här eftersom det betyder att ni lägger ner tid och energi på mig, på mig...
Tycker du är en varm och ärlig här och det berör.
Just därför när du skrev allt som du gjort och sagt till din fru (min man likaså ) blev jag lättad.
Det är ju såhär min man gör och det är verkligen alkoholen som gör honom sån, det finns fler som säger dessa saker så det är faktiskt inte MIG det är fel på!!
Det fick åter igen upp ögonen lite till så TACK!!
Förstår att det kan vara svårt att få det som man hade det innan pga att man sårat på vägen men jag tror ändå det finns hopp, kärlek kan ibland övervinna allt om båda är med på noterna.
Jag hoppas att min man kommer på detta oxå oavsett om det blir med el utan mig, för utan denna jävla dryck så gömmer sig en otroligt varm och fin människa.
Och till er andra , detta att ni tro på mig stärker mig och gör mig glad enda in i kroppen !
Kram till er alla som kämpar med diverse saker, vi har varandra.
PS tänker även på det du aeromagnus skrev att de människor som älskar mig mår dåligt för att jag gör det är oxå nåt som fick mig att tänka till.

Hej nu är jag hemma igen ?
Jag har som sagt varit borta visserligen bara en natt tillsammans med människor som jag älskar och som älskar mig.
Jag hade sett fram emot denna lilla tripp med shopping och gott sällskap. Såhär blev det....
På morgonen innan gubben åker till jobbet säger han inte hejdå till mig trots att jag ska vara borta.
Ok tänker jag , det är ju inte alltid han gör det, visst han kunde ju gjort det men släpp det nu jessie!
Inget att hänga läpp för nu.
Innan vi ska åka ringer han och undrar om vi kört vilket vi inte hade så då kom han runt och pratade lite. Jag säger sen att vi höra ikv.
En heldag med mycket skratt och shopping ringer jag sen för att säga hej till sonen . Gubben hade taskig attetyd mot mig och jag blev så trött ...
Kom ihåg att detta är tyvärr inte alltid så ovanligt när jag är iväg dock inte alltid. Ville få mig att ha dåligt samvete över visa saker och ta bort min glädje genom att göra mig orolig, så kände jag ialf att det ca det han va ute efter.
Efter det samtalet löser jag ur min galla till mitt sällskap och när jag hade gjort det så släppte jag det!!
DÄR var en förändring hos mig!
Innan hade jag inte släppt det utan jag hade mått dåligt och spelat glad men denna gång var ja äkta glad hela tiden. Tillät mig inte att låta honom påverka mig negativt!
Bra där va?
Han ringde sen idag och var snäll igen, han skulle ju iväg ikv ?
Jag köpte mycket till mig sj, sånt som gjorde mig glad och övertalade mig sj att jag inte skulle ha dåligt samvete för det utan att jag gjorde det för min skull ?

Jag blir så ledsen när jag ser hur du har det plus att jag sj bli mer förstående vad de andra skrivit till mig. Jag lever sj med en alkholist men med olika vis.
Detta när du skriver om det är nåt som du har gjort fel...
Min första tanke var, Men snälla du, du har ju inte gjort nåt fel!!!!
Han ska inte få behandla dig på detta sätt!!!
Hur kan du tro att det är DU som gör nåt!!!
Sen gick det upp en sak för mig, men snälla jessie detta är ju precis så som dina vänner här säger till dig mer el mindre.
Det jag vill säga är att va här inne, skriv för det hjälper.
Tycker du ska lämna denna man som uppenbarligen inte älskar dig som en man ska göra.
Kanske vi ska ta detta steget tillsammmans....
Kram

Är ditt fel att han dricker. Att åka till systemet och korka upp är hans val, Inte ditt. Hanna trängt in dig i ett ett hörn och gjort dig medberoende. Min fru filmade mig och visade hur jag var.

Tyvärr kommer inget att förändras till det bättre om du inte tar tag i ditt liv och din situation. Det kan låta hårt men det är tyvärr så. Jag har också levt i ett destruktivt förhållande där mannen drack och utövade sin makt, kontrollbehov och psykisk terror. Det slutade med en våldsam fysikt misshandel med redskap i berusat tillstånd. Jag låste in mig och lämnade mitt hus redan nästa dag. Det praktiska med försäljning av hus mm tog jag tag i senare och fick hjälp av vänner att våga mig "hem" för att hämta det jag behövde. Jag ser att du har fått många bra råd och länkar där du kan söka hjälp. Gör det och snälla vänta inte tills ditt liv är i fara!

Kära Besviken.. Vilken soppa. Jag förstår att du är rädd.. Men man får vara anonym när man ringer och tipsar om rattfylla. Så han behöver aldrig få veta om han blir stoppad att det var just du som ringde..
Dessutom så kanske de gör så att de stoppar honom vid flera olika tillfällen och på olika platser, för det låter inte riktigt vettigt, om han hällt i sig stora mängder alkohol och sömntabletter/medicin, att han ska vara okej som bilförare..
Jag tror inte alls att det är ditt fel, jag tror att han har tryckt ner dig så långt att du börjat tro på vad han säger..
Tycker inte att du ska försöka "provocera" honom på något sätt, utan börja med att ta kontakt med t.ex. kvinnojouren, socialen eller något liknande för du behöver hjälp med att komma ur det här förhållandet. Och med att få honom utsparkad ur din lägenhet.
Om han nu tycker att du är så "hemsk" varför stannar han kvar?

Du kan alltid också söka stöd via din kommun.Ett ytteliggare alternativ om du är osäker kring juridiken och lägenheten är att du kan testa ringa något som kallas juristjouren. http://www.juristjouren.se/
Vänligen
Rosette/Alkoholhjälpen

Tack skrållan Kraam

Hej Magnus ja han kör bil till jobbet 6 dagar i veckan (varje dag) jag vågar inte ringa polisen. Han säger att han hinner förbränna all alkohol på 7 timmar. Jag vet inte men det verkar konstigt.

Tack för svar. Detta har ju blivit vardag för mig. Ser det som att det är min skyldighet. Men jag är klyven. Han säger till mig att han hör aldrig ngt positivt ifrån mig. Jag bara klagar på han och hans beteende säger han. Det kanske jag gör. Det kanske är mitt fel. Men det är så tråkigt att plocka och göra rent efter han hela tiden. Mina barn är utflugna. Det är ju som om och börja om på nytt. Usch

Vill bara säga att jag läst ditt livsöde. Även jag lever med en alkoholist. Fruktansvärt vad du går igenom. Ville bara sända dig styrkekramar, för alla kloka här på sidan har redan gett dig så goda råd. Bra att du skriver här, för det underlättar när man vet att man inte är ensam.

Tack för svar aeromagnus. Har misstänkt att detta är abstinens och det kan nog stämma för nu är det några dagar sedan mannen drack.

Fy fan är min första reaktion. Dra och låt honom ligga där och fräsa ostbågar, låt honom tvätta själv släng allt i en påse. Du måste ta dig ur denna relation om inte du ska bryta ihop. Ja den psykiska misshandeln han utsätter dig för är ju värst. Kör han bli på morgonen när han druckit? Isf kan du ju kontakta polis för åker man fast för rattfylla så kan man få mer än frivillig vård. Vet radikalt det sista men du ska ju inte behöva leva så. Har du ingen kompis du kan sova hos några dagar.

Ja det blir man för ofta HR man abstinens och detta påverkar humöret. Det tar ca 1 vecka innan det värsta är borta. Man brukar säga att 3 dagar när man druckit hårt innan kroppen rensat ut det värsta

Hur vill du leva. Har du tänkt på det?

Har du funderat på hur du skulle vilja leva med de förutsättningar som finns. Vad går att ändra och vad går inte att ändra. Vilka möjligheter har du, faktiskt. Kan vara bra att rita upp för att få lite struktur i skallen.

Vad är ditt liv värt? Vad tycker du att du är värd? Vad har du för drömmar och vilka är dina gränser. Vad gör dig glad? Vad tycker du om att göra? Vad hindrar dig att göra dessa saker förutom smärtor? Kan vara bra att påminna sig om och försöka minnas..

Du verkar stark som slutat med cigaretter och minskat i vikt. Vad fick dig att kämpa för de besluten?

En alkis blir hjärnskadad och ofta aggressiv och värre blir det med tiden. Vad har han för liv? Har han berättat något om sitt liv innan ni träffades. Gör han något annat än jobbar och dricker? Det finns bara en fortsättning och det vet du, innerst inne.

Du kan inte leva så, med en nerpissad säng, neddrogad och arg gubbe som grisar ner och som dessutom misshandlar dig!!

Cancern tar många liv, båda stora och små och många upplever det på nära håll. Jag påminns om detta ofta. De kämpar, anhöriga sörjer och vi som inte är sjuka ska ta vara på våra liv så länge vi har dem och Om vi vill och orkar stötta dem som kämpar mot cancern.

Ring imorgon när han är på jobbet, så du får rätt stöd.

Kram

Jag är så glad att ni skriver till mig. Jag bara gråter. Det du skrev, Lever jag. Var väldigt bra skrivet. Tack. Han här dricker enbart öl. (Vad jag har sett här hemma) han dricker 6.0 och 7.2... varje kväll 6st. Kommer hem ifrån jobb, bytar inte om, duschar inte. Dricker sina öl. Tar din sömntablett och somnar med dina ostbågar varje kväll. Jag går in efter en stund torkar av han i ansikte och i hans del av säng +tapet. Han ligger och spottar ut ostbågarna som han har kvar i munnen innan han somnar. Han blir vansinnig på mig då i sömnen och kallar mig vad som helst. Jag har sovit på soffan i många veckor nu. Bara för att sängen är nerpissad och kladdig. När jag säger till han att jag vill att han ska sluta att äta i sängen. Få säger han att det avgör väl han. Och att jag bara klagar på han och allt han gör. Jag är sjukpensionär emellanåt har jag väldiga smärtor. Men då säger han att jag är sjuk hela tiden och har ont överallt. Han tycker att jag även är en samhällsparasit som lever på försäkringskassan och att han betalar min lön. Jag ska säga att jag Tror jag är en väldigt stark person. Jag har mist väldigt många anhöriga och vänner i canser genom åren. Hår på begravning varje år i många år. Är som sagt va väldigt dålig emellanåt. Lyckats att gå ner 54 kilo själv. Ytterligare 35 kilo för ett halv år sedan. För 5 veckor sedan slutade jag att röka. Fick en lunginflammation blev väldigt dålig. Dom trodde jag hade fått kol, men det var bara astma. Nu har dom hittat ngt i mitt blod. Läkaren sa att han inte tror det ör canser men för säkerhetsskull vill jag skicka dig till hematologen. Vi får se hur det går. Ja jag vet att det är mycket med mig. Men psykisk misshandel är nog ta mig faan värst. Jag tvättar varje dag efter han. Jag handlar. Jag städar. Jag gpr ut med hunden. Ändå jobbar han mest säger han, jag är bara lat och klagar på smärtor. Just nu tog han ut mina sängkläder för att nu ska han sova. Jag sa till han att snälla ät inte där inne för att det går inte att tvätta tapeterna. Då säger han skrik inte åt mig. Jag har jobbat hela dagen, jag har inte pratat med dig jag har undvikit det. Sa han. Och du pratar inte med mig när jag kommer hem. Du frågar bara hur det har varit på jobbet. Sa han. Du har inte ens lagat ngn matlåda till mig för imorgon. Så bara håll käften. Sa han. Jag längtar så efter att få soca i en säng. Jag vill veta om det är något jag gör fel. Blir så fruktansvärt ledsen??? Kram alla.

Jag såg inte heller att han missbrukade. Hade två i mina ögon jättefina år. Nu i efterhand och jag tror han nämnde det ngn gång hade han nog använt både droger och dricka. Men jag förstod inte. Märktes inte. Förstod långt efteråt att han hade mindervärdeskomplex och antagligen ngn psykisk labilitet/störning. Kanske utvecklat av droger, vet inte.

Så en dag, kom Mr Hyde fram. Den onde. Och det kunde plötsligt hända utan att jag vet varför. Visst fanns alkohol med i bilden och hade funnits länge tror jag. Det blev värre de gånger det hände. Då blir man ett vrak. Kan inte förstå hur den man gett sitt hjärta till och som varit så underbar kan göra något sådant. Där börjar nedbrytningen.

Han fick aldrig ett bra liv, det gick utför sedan. En jätteintelligent och begåvad ung man. Han dog ung tog jag reda på för ett par år sedan.

De är alltid trevliga och charmiga utåt men där ingen ser händer det. Medberoendet och hjärntvätten som håller kvar vid det fina och kärleken. Ånger och fantastiska sidor efter misshandel. Man går sönder, bli trasig i psyket och sitter i en fälla och skäms. Skäms för att man har valt en sådan kille, för att man stannat när det hänt, förlåtit, inte lyckats bättre i sitt liv, varit så korkad. I den skammen blir man isolerad, rädd, beroende och svag. Det blir ännu svårare att ta hjälp och komma ur situationen.

Du ska inte skämmas! Fick reda på, i samband med rättegången, att en känd brottsmålsadvokat blivit misshandlad hela sitt liv av hennes man, också advokat. Träffade en välutbildad psykolog och socionom som berättade för mig att det kan hända vem som helst. Hon hade också varit med om det tidigare i livet.

Jag blev expert på att se dessa män efter det. Vet inte vad det var. Det var en vibration, deras charm och kontrollbehov. Kunde känna direkt om ett par hade den relationen. Det finns något hos dem som gör att de luktar sig till kvinnor som kan fastna i deras garn också. Men man lär sig och utvecklas. Ibland är det bara en djävla otur. Det viktiga hur man tar sig loss och reparerar sig själv efteråt.

Jobbigt att han bor hos dig. Då behöver du sparka ut honom eller byta lägenhet. Du kan få hjälp med den biten av familj, soc, polis osv. De vågar inte inför andra.

Du behöver också bearbeta detta efteråt, gå i terapi/samtal för att komma vidare. Det går att läka. Det går att ändras och få ett bra liv!

Men vad du än gör, ring och prata med proffsen först, ta hjälp, berätta, gråt, hitta strategier, smid planer och en väg ur detta, där du inte är ensam och får hjälp.

Inget att skämmas över. Var försiktig och ta kontakt med proffsen som kan hjälpa dig. ❤️❤️❤️

Han drack ju tydligen inte när ni träffades.. Visserligen är många alkoholister suveräna på att dölja sitt missbruk, men det är ju inte meningen att vi ska vara "brottsutredare" när vi träffar någon..
För mig tog det faktiskt flera år, innan jag insåg att min man var alkoholist..
Om han luktade alkohol eller det försvann nåt ur nån flaska (på den tiden hade vi ibland nån flaska wisky hemma) så hade han alltid en trovärdig förklaring. Dessutom så uppträdde han inte berusat Jag insåg inte då att han hade en enorm toleransnivå. Långt högre än en normal människa.. Han kunde gå rak och prata fullkomligt normalt, trots att han satt i sig motsvarande ½ flaska vin, ja närmare en hel.. Så jag reagerade inte. DET är ju inget man tänker på i första hand när det gäller alkoholister utan snarare "dåligt ölsinne" somna på golvet och spyor.. (inget av detta hände de första 5 åren)
Dessutom var han trevlig, hade hus och arbete som han skötte.. (tror inte han var hemma och var sjuk nån gång under de första åren) Hyfsad ekonomi för att vara frånskild och ha betalat underhåll till sina barn.
Där smög det sig också på och eskalerade med åren.. Han har aldrig varit fysiskt våldsam, men väldigt "ful i mun" och rentav grälsjuk på slutet.. En massa utbrott som kom som en blixt från klar himmel.. Helt plötsligt så hittade han nåt att reta upp sig på och sen var cirkusen igång (och alla var "idioter"..)
Så stärkt dig med att du är smart nog att börja ta dig därifrån.. Du har just tagit första steget genom att börja skriva här! Och jag rekommenderar starkt att du ringer nåt av de föreslagna telefonnumren så du får någon som kan lotsa dig lite mer i vad du behöver för hjälp!

Tack ja -jag känner att jag bryts ner varje dag och stund?? Kram

Det stämmer ju fullt ut.???? Tack

Först vill jag säga ett stort TACK till er alla, för era svar. Jag börjar med att säga
Jag har levt i sådana här förhållanden innan. Tyvärr. Ska också tilläggas att jag själv dricker inte en dropp. Detta förhållandet var väldigt bra dom första 3 åren. Sedan började han att Dricka Dricka & Dricka. Han vill umgås med folk som dricker. Jag känner att jag skäms för att ga hamnat i denna sittuation ännu en gång. Känner även att jag får skylla mig själv. Jag vet att det är fel att känna så här. Jag hittade denna sida pga en vän som tycker att jag behöver hjälp och att få prata av mig. Jag känner att jag kan skriva hur mycket som helst. Men jag kan inte skriva så fort som jag tänker. Jag står för lägenheten. Jag vet inte riktigt hur jag ska bära mig åt. Det känns presis som om jag vill att någon bara ska lyfta mig härifrån. Han både psykiskt och fysiskt misshandlar mig. Å snart är det Jul.. Usch jag vill inte. Kram till er alla.

Hej besviken, välkommen till forumet. Vad bra att du skriver här, det var ett stort steg för dig , starkt! Jag ser att du fått många fina tips och råd här med vart du kan vända dig. Fortsätt gärna också att läsa och skriva här och hoppas det kan vara någon hjälp för dig. Men som de andra skriver, ex kvinnofridslinjen är ett professionellt stöd om man lever i en hotfull relation med psykiskt och/eller fysiskt våld. Det är kostnadsfritt och du kan vara anonym, 020 505050.
Ta hand om dig!
Vänligen
Rosette/Alkoholhjälpen

Hemskt. Jag tycker att du ska flytta om det går eller överväga detta. Ar du någon som du kan bo hos några dagar?