Senaste kommentarerna i forumet

Det var det svåraste att svara på pålägget tror jag, snälla, ge inte upp! Kram

Tack för era svar, men jag tror att det enda som kan hjälpa hade varit om jag bara dog. Jag tror inte ens någon hade märkt det. Jag har ingen och inget kommer förändra denna situation. Han har säkert redan skaffat en ny tjej som kan vara mamma till barnen. Jag är värdelös orkeslös och på gränsen att ge upp.

Det är väl klart att du verkligen känner att du inte är värd något när du ända sedan du var liten har blivit behandlad illa.

Men nu är du faktiskt stor!
Vuxen och mamma och nu bestämmer du vad du är värd - ingen annan.

Fy fan vad vi är många kvinnor/tjejer som liksom har satt vårat värde i hur en kille/man värderar oss.

Åh, jag blir galen på din situation.
Det är för det första jäkligt tufft att vara mamma till två små barn även om man har en kärleksfull kille.
Man är trött när man har små barn.
Det finns knappt tid för vila och nu har du dessutom den här situationen som tär på dig dygnet runt.

Du behöver BRA OCH RÄTT STÖD.
Har du någonsin fått det av någon?
Har du förtroende för tex soc?

Jag önskar faktiskt att jag kunde komma hem till dig och berätta om hur det var för mig när jag var ensamast i världen med en liten bebis och bebisens pappa övergav oss.

Din kille är ingen himla Gud som förtjänar dina tårar nu, han är säkert en fin människa innerst inne men åh! De som förtjänar din kärlek och energi nu är du själv och dina barn.

KRAM!

Och även om hon inte slutar från en dag till en annan så finns dina ord inom henne, att hon dricker för mycket och förtjänar och behöver hjälp.

Det kan fungera om du inte testat det tidigare och misslyckats.

Som vill hjälpa henne och ser hennes problem för vad de är.

Jag känner igen mig i din frus sätt att dricka när det kommer till att försöka smussla och dölja.

Nu har hon verkligen ett beroende och tåget måste stoppas, för henne snurrar karusellen just nu och hon kan inte stoppa den men du kan försöka hjälpa till att få stopp på det genom att våga vara tuff, hård och sann.

Var inte rädd så att du blir "mesig" när du konfronterar henne.
Det hade hjälpt mig när jag drack om någon hade satt ner foten.
Även om jag hade blivit arg, försökt idiotförklara den som satte ner foten och allt möjligt SÅ HADE DET HJÄLPT MIG för jag behövde hjälp!!

Har du konfronterat henne och berättat att du faktiskt vet hur hon håller på och hur mycket hon dricker?

Hej miss_88!

Har läst din tråd och det låter som du haft det riktigt tufft både i uppväxten och i dina senaste relationer. Att du skriver här, det är en av säkert flera saker du gjort för att försöka hitta sätt att må bättre, att skriva öppet kan kräva en hel del mod, ett bra steg du tagit! Det är svårt att må såhär och det kan ta tid innan man hittar det som hjälper, man kan behöva leta och prova olika saker innan man hittar rätt.

Vad tänker du att du skulle behöva för att må bättre?
Finns någon du tycker om att prata med eller någon annan hjälp?

Du är inte ensam, ta hand om dig!

Rosette/Alkoholhjälpen

som tyvärr inte kommer att glädja dig.
Din fru kommer att dricka så länge hon inte själv aktivt väljer att låta bli.
Dina försök att få henne att se är antagligen helt verkningslösa och leder ofta till att den som dricker alltmer försöker dölja problemet/drogen.

Du kan för egen del:
Söka stöd här på forumet och kanske någon alanongrupp om du känner att du vill hjälpa dig själv.
Fortsätta försöka få henne att se det du ser,men helst låta bli.
Vända energin mot dig själv,kan du göra något för egen del som gör att du mår bättre?
Läsa igenom de trådar som tilltalar dig och ta till dig det som passar och förkasta det andra.
Om du klarar det,gå ut genom dörren och helt enkelt låta henne klara sig själv några dagar/nätter när det är som tyngst.
Vad kan hända då? Hon spyr,mår dåligt dricker ohejdat men kanske ser vad som kan bli hennes verklighet om hon inte skärper till sig.

Och sist men inte minst,du är inte ensam.Vi är många som lider med våra anhöriga och som oftast inte har en aning om vad vi kan göra för att förbättra situationen.

Välkommen hit till forumet.

... men sedan måste du resa dig upp och ta nya tag.
Jag har varit knäckt, och trodde livet var slut, önskade att livet var slut, men det går att kämpa. Du har två ljuvliga barn att kämpa för, och de har dig - och kanske bara dig, så låt dig sörja, men ta hjälp att ta dig ur det du fastnat i. Det finns en väg ut!!

Varför ska jag söka hjälp,mitt liv är förstört. Han går vidare och jag är kvar i resterna av vårat förhållande och liv ihop.alla drömmar, planer allt är visst borta för honom på så kort tid. Jag är ju inte värd ett skit, för någon. Har aldrig varit kommer aldrig att bli. Mina barn är inte Heller värda nått för nån.

och starkare.Den dipp jag hade igår är nödvändig för att se vad jag håller på med.Jag har haft dessa dippar med längre och längre mellanrum i sommar/höst.Men när det rullar in så får det faktiskt vara där och jag försöker inte mota bort det.
Nu så börjar arbetsvecka med fokus på arbete och måsten,skönt att få fokusera på något annat några dagar.

Det verkar som att du fastnat i ett mönster och det behöver man hjälp att ta sig ur! Blir alldeles ledsen när jag läser om hur du har och har haft det.
Ta hjälp!

Kram

I helgen har jag förstått att mitt ex kanske träffat någon ny.
Jag känner mig på något sjukt och konstigt sätt underlägsen - jag lämnade, och han träffar en ny... Men jag vill ju inte vara med honom så jag försöker stänga av tanken. Däremot gör det lite ont att tänka att barnen kanske får en extramamma, kanske en "lyckliga familjen"-situation med pappan... Och så finns oron där för hur det varit i alla pappans förhållanden - hot, ilska, våldsamma gräl... Tänk om det börjar igen?! Eller så är jag bara känslig...
Jag visste att han hade tillfälliga kontakter, och jag trodde jag var okej med att han träffade någon... Men tydligen inte.

på min alkoholist.Så livnär jag mig på hans olycka och beroende av mig.Det håller mig onykter tills jag med jämna mellanrum nyktrar till och tvingas se sanningen.

jag skulle må bättre av att få ha honom nära ibland.Just pga min kärlek till honom och mitt hopp förstås att han ska se och förstå mer än vad han förmår just nu.
Men när jag då ser alldeles i vitögat vad han gör mot sig själv och hur fort det har gått,går så far jag så fruktansvärt illa.Han är så sjuk,så sjuk och ändå i detta elände så finns då äntligen en bit av den man jag en gång tog till mig och som varit dold för mig så länge pga missbruket.Nu när jag nånstans släppt kontrollen över alkoholen och förlåtit honom alla svek som begåtts i fyllan så slappnar han av och släpper in mig igen.I sitt elände och i sin misär.Och jag ser och jag lider.Och kan inte göra ett endaste dugg.

Det handlar om att du kan må lite bättre i en outhärdlig situation.

Goa fina Flygcert ......Tack för det du skriver. Jag har lämnat allt nu bakom mig . Det finns bara små små saker som " svider " i själen .
En känslomässigt misslyckande. Jag strider emot ! Har tagit alla kort på oss två eller honom, jag vägrar att prata om honom med våra vänner ......Ja , jag har suddat bort allt som har med honom att göra !!! Varför ? För jag mår inte bra av detta och jag måste komma upp till ytan . Jag är värd mer än att sitta och gråta över mig eller honom. Livet är inte slut och ärligt sagt så tycker inte alls synd om honom heller.
Hör nu Mucic-han är inte värd din förtvivlan och tårar. Må dåligt nu och ta den tiden att bli ledsen och sedan vänd dig om och gå och möt det riktiga livet igen .
Önskar er en lugn kväll.

Hur
skulle
det
vara
om
du
slutade
att
träffa
honom
?

Vi vill ju alla hjälpa och stötta dom vi älskar. Men det finns gränser. Jag har inte läst hela din historia men efter dina reflektioner på min problematik och de inlägg jag läst så tycker jag
att du är värd mycket bättre!
Får intrycket att du tänker att dina känslor ska gå över först, sen kan du släppa? Vet inte om det är så förstås. Men det här att träffas varje vecka tycker jag låter dränerande. För dig. Och som ett fantastiskt upplägg för honom, det skriver du ju själv också.
Jag tänker att ibland är man ju tvungen att leva med olycklig/obesvarad kärlek. Det går ju det också, även om det inte är så kul.
All styrka till dig att ta dig ur det här!

Jag super och du super inte. Jag har problem och du har problem.

Läser vad du skriver om nedlagd möda. Se ditt jobb som en film. Hur gjorde hon, Ullabulla?
Se över tid. Se vad som är fruktbart och se vad som är förgängligt..

Framför allt. Hitta åt dig själv i tomrummet som uppstår när du "avhjälper".

/Lena igen

Det är också ett alternativ.

Grejen är att han inte bryr sig om vad jag gör på egen hand, bara han får dricka. Särskilt de här firmaträffarna är grymt viktiga. Ska han avstå då, så måste han skriva anledningen i pannan.
Han ber heller aldrig om ursäkt. Har aldrig hänt. Fast han tycker att jag ska ber om ursäkt för jag sa i en taxibil "drick inte mer vatten nu, du kanske spyr" Någon sådan avhyvling har jag aldrig fått, som efter det. Då var barnen med.
Det tycker han att jag ska be om ursäkt för. Men jag vägrar.
Han är inte särskilt dyssig när han är nykter. Bara om vi pratar om alkohol. Inte dagen efter heller, egentligen.
Han vill bara göra som han vill (dricka hur mycket han vill) när han är ute med firman och några andra gånger också, antingen vi (jag och barnen) är med eller inte.

Grejen är att han inte bryr sig om vad jag gör på egen hand, bara han får dricka. Särskilt de här firmaträffarna är grymt viktiga. Ska han avstå då, så måste han skriva anledningen i pannan.
Han ber heller aldrig om ursäkt. Har aldrig hänt. Fast han tycker att jag ska ber om ursäkt för jag sa i en taxibil "drick inte mer vatten nu, du kanske spyr" Någon sådan avhyvling har jag aldrig fått, som efter det. Då var barnen med.
Det tycker han att jag ska be om ursäkt för. Men jag vägrar.
Han är inte särskilt dyssig när han är nykter. Bara om vi pratar om alkohol. Inte dagen efter heller, egentligen.
Han vill bara göra som han vill (dricka hur mycket han vill) när han är ute med firman och några andra gånger också, antingen vi (jag och barnen) är med eller inte.

Grejen är att han inte bryr sig om vad jag gör på egen hand, bara han får dricka. Särskilt de här firmaträffarna är grymt viktiga. Ska han avstå då, så måste han skriva anledningen i pannan.
Han ber heller aldrig om ursäkt. Har aldrig hänt. Fast han tycker att jag ska ber om ursäkt för jag sa i en taxibil "drick inte mer vatten nu, du kanske spyr" Någon sådan avhyvling har jag aldrig fått, som efter det. Då var barnen med.
Det tycker han att jag ska be om ursäkt för. Men jag vägrar.
Han är inte särskilt dyssig när han är nykter. Bara om vi pratar om alkohol. Inte dagen efter heller, egentligen.
Han vill bara göra som han vill (dricka hur mycket han vill) när han är ute med firman och några andra gånger också, antingen vi (jag och barnen) är med eller inte.

Du håller på att gå under, skriver du själv.
Och jag tror att du gjort som vi alla andra - kanske alldeles för mycket redan. Du har kämpat och försökt hjälpa så till den grad att du nu själv håller på att gå under. Så, du har helt rätt - släpp taget, låt någon annan packa in dig i bilen. Om han inte har tagit emot all din hjälp så här långt så kan du inte hjälpa. Hjälp dig själv, rädda dig själv!!

Kramar!

eller så ber jag nån packa in mig i bilen..måste måste måste släppa taget om detta innan jag går under.