Senaste kommentarerna i forumet

Nu har jag barnen nästan hela tiden, sambon jobbar, är iväg med jobbet, tränar osv, och har inte riktigt tid... och jag blir så ledsen: det är ju så viktigt att han ska ha dem, fast bara om det passar honom just då...

Känner mig så usel: barnen valde ju inte att vi skulel separera, de ville ju att vi skulle leva hela livet tillsammans... och det förstörde jag...

Själv är jag lite less på kaninsagan nu och försöker hitta något annat. Tycker de flesta uppläsare på avslappnings-CD:s (för vuxna)låter så konstlat teatraliska så jag har svårt att hitta någon jag gillar. Fler avslappningssagor!

I fredags vände det! 18 dagar utan medicin tog det innan det började gå åt rätt håll! Och bara genom att det nu verkligen går åt rätt håll så känns det med ens mycket lättare! Sakta men säkert tillbaka till livet!!

Hämtade gamla pallkragar igår, från mitt gamla jobb (5år sen), hela bilen är full, och odlingen känns närmre! Snart så! Ska så jordgubbar och chili inomhus i dagarna, kan inte låta bli! Våren kom hit, vi längtar efter dig!!!

Snart kommer älsklingen hem, det blir våfflor till kvällsmat idag, det är ju trots allt våffeldagen! Tänk... Igår för ett år sen pussades vi gör första gången! Tiden flyger fram! Älskling!! ❤

Flygcert, du är precis lika stark som jag, om än inte starkare, du har ju sessorna att tänka på och slåss för...
Du fixar't!!!

Stora kramar!!!
/k

och tacka för tipset om "Lille kanin som så gärna ville somna". Jag skickade efter den och har lyssnat flera kvällar nu. Det är rogivande med hans röst och sagan är mysig och skön att lyssna på. Jag har inte somnat genast, men blivit mera avslappnad och somnat fortare för det mesta. Så den blir min godnattsaga nu...

Jag läste ditt inlägg om fester/alkohol, vegmat och homosexualetet och att komma ut. Känner igen mig där, alla gånger som även jag fått tala om och nästan försvara varför jag inte äter kött och inte gjort det på 30 år. Då för tiden var det än mer "konstigt" och krävde sin förklaring både i skolan och annars. Vet du när mitt barn började skolan så ringde de en dag från skolan och undrade om detta med den vegetaiska maten... det slutade med att kvinnan frågade lite försiktigt... "ni är väl inte militanta veganer"? Nu tycker jag det är lite roligt men när jag tänker tillbaka på samtalet ser jag mig själv sittandes och titta dumt på telefonluren... är dettta nutid eller dåtid?

Samma med fester och så kan jag tänka, jag har inte själv råkat ut för det, däremot har jag märkt att om jag ska hälsa på någon/några vänner eller så som gärna dricker vin blir det en besvikelse i rösten då jag sagt att jag inte ska dricka något vin för då blir det jobbigt och jag "ser" med för klar blick hur de blir och det är inte så poppis.
Ha det fint!

Ha ha, tur att din kompis då har en vän som du Adde som hon har möjlighet att ringa och skryta för.

Kramar!

...och jag har alltid tyckt om söka sammanhang eller bara inse dem. Nyfikenhet är en bra egenskap ;)

Kram

Sorgsen. Fint! Man kan ju kolla myrstackarna också för att hålla riktningen:) Det finns många fästpunkter för den som gjort sig bekant med terrängen. Kram på dej / mt

...hos terapeuten nu. :)

...mulletant. Precis så. :)
I kriser tvingas det till forcering. Mycket på samma gång som ska genom systemet(kropp och själ) och helst utan att fötterna tappar fästet. Yttre påverkan får man medvetet och omedvetet, endel blir bra och endel mindre lämpligt. Något kommer till användning och ibland får man synliga, direkta resultat, endel låter vänta på sig och endel vänder skutan åt fel håll. Det är då tvärbromsen och nödbromsen måste användas. Där var jag nu!
Är bra kunna använda några av genvägarna som skapades i min historia. Nu börjar jag trampa upp ett par nya också, för framtiden.
Befriande inte vara purung längre ;)

Har alltid varit intresserad av människor och våra olikheter, fascineras av det unika och personliga.
Mainstream är inget för mig samtidigt som tryggheten i det vanliga ger ro. Vi lever i så mycket våra tidigare generationer har skapat åt oss som gör livet enklare, som blivit, för oss, självklara.

Låter jag osammanhängande?
Möjligt.
Låter jag kaxig?
Möjligt.
Vet jag var jag ställt min kurs?
Ja.
Är det rätt väg?
Möjligt.
Går det åt den djupare skogen får jag fortsätta i mörker tills jag hittar skogsranden. Ljuset finns där framme och lite träd får mig stanna upp och överväga hur och var jag går vidare. Ibland får jag stångas en stund men vidare kommer jag.
Som jag sagt innan, så länge jag inte står och stampar upp grop i samma sörja är den närmaste sikten förhållandevis fri.
Nu har jag fått nya batteri till min pannlampa och tassar vidare. Känns som riktningen är vänd rätt nu.

Kram på er

att bitar faller på plats och din bild blir hel. Ett återkommande arbete, en livsuppgift tänker jag ... när livet förändras, som det ju gör, skall delarna sammanfogas till en "nya" helheter där allt det gamla finns med... men kanske på andra platser där det ska fogas in... Jag tror du förstår trots denna bristfälliga beskrivning:) Kram, hoppas du får en fin vecka! / mt

...jo, jag tog en tur ut i periferin ett par dagar/veckor. Det blev ju inte så bra!
Nu pratat med exet till mannen, mamman, min bror och väninna/kollega sen drygt 10 år.
Fick ihop flera pusselbitar, ramen är sluten igen. Det får mig må bra och nu styr jag tillbaka till min övertygelse.
Det har redan gett resultat och både jag och mannen är på rätt spår igen.
Känns bra, jäkligt bra.

Kram på er

skrivit det förut och jag gör det igen : Jag tokgillar dina resonemang och funderingar Markatta !!

Det där med att vara nykter på festen.....jag hade ett underbart telefonsamtal med en kär vän i morse om bla det. Hon har nyligen varit på stor fest med mingel och inte en enda käft frågade varför hon inte drack !! Eftersom hon är förhållandevis nynykter (Åja, nåt år är det väl !) och numera en stolt, nykter, alkoholist blev hon sur för att hon inte fick briljera med sitt nya liv :-))

Så kan man också uppfatta livet :-))

Om alla är stolta över sitt val så får vi förändring i samhället ! Stå på er vänner !!

Mulletant, jag är i nedre 30årsåldern. Jag tror absolut att du har en poäng där om att åldern spelar in. Nu för tiden skaffar ju folk barn mycket senare också och de flesta av mina vänner har inga barn. Många är singlar och verkar lite desperata i sitt festande-raggande. Som att de tror att om de inte festar varje helg så kommer de gå miste om chansen att träffa någon, rädda för ensamheten. Och tyvärr är det så att många träffar sina partners på krogen. Det finns alldeles för få forum för att umgås på utan alkohol. Det minglas ju inte direkt på ett cafe.

Sorgsen; jag saknar inte heller spriten på festerna. Tvärtom så har jag på de senaste festerna haft roligare än på länge. Just den biten gör att det känns så sorgligt att man blir utesluten p.g.a. som santorini skrev, att man blir ett dåligt samvete för dem som dricker. Jag gillar ditt sätt "lika bra att bjuda hen, hen kommer ju oavsett".

Jag kommer att stå på mig. Jag får bara ännu mer avsmak för alkohol i och med detta. Det är synd bara att alkoholen är så stort i folks liv, att det liksom blir socialt problematiskt även för de som inte är alkoholister.`Det får mig att tänka att alla som dricker har problem med alkohol, inte alla p.g.a. ett beroende men att alla i samhället påverkas av olika mönster och normer som vi skapat i samhället kring alkohol.

Jag börjar fatta nu vad Adde skrev tidigare om likheter med att komma ut som alkis och att komma ut som homosexuell. Någon som bryter normen måste liksom alltid vara redo att försvara varför man valt att göra så. Men tiderna förändras också. För 15 år sedan så minns jag att jag alltid fick stå upp för mitt val att bara äta vegetarisk mat t.ex. Så är det inte längre, det är mycket mer accepterat och ses inte som speciellt normbrytande alls. Samma sak med homosexuella, fördomar finns fortfarande men det är allt fler som vågar leva öppet. Jag hoppas att det går i samma riktning med de som valt att inte dricka, oavsett om de är alkisar eller helt enkelt inte vill, att gamla föreställningar om att nykter=tråkig ska suddas bort.

Jag beundrar er som "kommit ut" som alkisar. Ni är grymma!

Så skönt att kunna diskutera det här med er. På många andra ställen skulle man ses som en "alkoholextremist". Och alla vet att extremister är farliga och att i Sverige är lagom bäst!

Ta hand om er!

och slutat måste hålla med. Visst blir man obekväm. Jag hör till dom som hävdat att folk inte bryr sej och att var och en har fullt upp med sej själv. Och folk bryr sej i mindre utsträckning än jag trodde men på sikt blir man lite obekväm. Man blir ett dåligt samvete för den som vet med sej att den också borde sluta. Och som mt säger, också ett vittne till hur det blir när folk druckit för mycket. Jag var på firmans julfest i december och den var ändå ganska stillsam. Men en chef kom dit ganska högljudd och jobbig redan till middan, satt mittemot mej. Hon blev ju inte bättre under kvällen precis och jag upplevde henne som jobbig. Man har mindre tolerans när man själv är nykter, det är helt klart. Jag stannade inte länge efter middan heller (den drog för all del ut på tiden) för sen skulle nån komma och prata med mej och krama mej och säga att jag var beundransvärd som var där nykter osv. Jag kände att bla denna chef ville ursäkta sej för mej och att jag var ett obekvämt vittne. Så fester kommer jag nog att avstå från rätt mycket. Fast jag har inte gått på så många tidigare hellre, drack ju helst hemma där ingen såg att vilken takt jag hade. På fester går serveringen för långsamt:)

Det är ett väldigt litet minus jämfört med alla plus jag fått genom att bli nykter. Och med tiden lär man sej säkert hantera det.

till dig - var på vägen du än befinner dig... Hoppas allt väl, ta väl hand om dig och minns att du är värdefull! / mt

att du befinner dig bättre, är lugnare, att du kan känna när spänningarna kommer, var de sitter och hur de löser upp sig. Du skriver och delar dig in i dig själv.

Socialsystemet (som den förebild många har) är nedrustat - det tar bara tid att inse på riktigt att det är så. Det är ju de mest utsatta som drabbas först och de har sällan kraft att skrika ut i offentligheten.

Tack för dina ord om Alanon - det är som att höra mullegubben beskriva stämningen på AA. Fint!!!

Kram, kram / mt

helt och hållet. Vill tillägga några tankar: det har ju visat sig att han är ivrig att vara i kontakt med dig när barnen är hos honom + att hans bror med familj finns. Försök ta det lugnt och låt tiden visa hur det fungerar - han kanske också ser när han har barnen hur det verkligen går. Det kan mesta vara maktkamp nu att han driver på. Faktum är att barn har rätt till båda sina föräldrar. Jag vill på intet sätt försvara din mans dåliga sidor men han är också en annan och i en annan situation när han inte är med dig - och det betyder på intet sätt att det skulle vara nåt fel med dig bara att man är annolunda i olika sammanhang. Allt med skilt boende är väldigt nytt för er alla ännu. Kramar och klappa dig på axeln. Ofta! / mt

är jag, bara ledsen för din - och kanske framförallt för dina vänners skull, men de förstår inte hur "fattigt" det är att inte kunna vara tillsammans och ha "fest" utan alkohol. Möjligen har ålder betydelse - kanske många uppemot 40 är mer respektfulla. Jag tror att du är lite yngre än så? Men även vi i 60-årsåldern har den här erfarenheten. Jag, som lksom Sorgsen, ofta valt bort att dricka på fester har känt mig störande i min nykterhet. Jag tror att man kan upplevas som ett "åsyna vittne" då man ju är mer säker i sina minnen av vad som utspelat sig. Vi har också tidigare umgänge som valt bort oss - och har klargjort att om alkohlen är viktigare än människorna måste det få vara så. Stå på dig markatta! Din inställning och hållning vinner i längden! Kram / mt

...är läkande. Alla borde gå dit någon gång, oavsett missbrukserfarenheter eller ej. En anhörigvecka per vuxen skulle vara idealiskt ;)

Kram och önskar dig allt det bästa
Våren...var håller den hus???

...det var en direkt fråga.

Som du förstår så kan jag inte råda i vad som är rätt för barnen.
Det råd jag vill ge däremot är att du måste följa din magkänsla och inte vara rädd.
Lirka ska du göra för undvika konflikt mellan er två vuxna. Där nyttar inga fajter.

När det gäller barnen är det annorlunda.
Vad du än bestämmer så tror jag inte att mer diskussion med mannen ger mer än onödig irritation.
Din uppfattning om varför du tycker barnen bör vara mer hos dig kan du nog inte räkna med han är enig i.
Om du vill ge det en prövotid för se det kan funka eller för att erfara det motsatta innan du låter det bli en rättssak kan bara du avgöra.

Känns det som ett sista sätt utöva makt över dig?
Känns det som ett ärligt, genomtänkt, genomförbart förslag?

Att barnen är oroliga nu är inte så märkligt, både du och mannen är oroliga och allt är nytt.

3-4 dagars intervall kan jag tycka låter kort.
En vecka är väl vanligare och känns mer stabilt.
Umgänge är väl fortfarande ofta lagt till varannan helg. Just för att båda föräldrarna ska ha helgumgänge utöver vardagarna med skolor eller dagis.

Det med missbruket/missbruksbeteendet du tar upp är en avgörande punkt.
Om du misstänker, känner oro inför det så måste du strida!

Hur det nu än blir så vet du säkert redan att vid en strid så döms först en interimistisk vårdnad.
Den gäller under utredningen och tills dom faller.

Följ din inre stjärna, den har lyckats ta dig ur det värsta.
Nu är du starkare för var vecka. Var inte rädd!
Du gör rätt!
Inte en enda gång har jag uppfattat dig respektlös eller dömande.
Du tänker alltid både två, tre och fyra gånger. Så kör på magen!
Glöm aldrig, avsett vem du pratar med, vem som rådger, oavsett erfarenheter och ålderssiffror eller titlar så finns det ingen, absolut ingen, som känner dina barn som du!
Ingen!

Varm kram...från mig...som från ikväll låter min mage leda mig vidare ;)

...först vill jag säga att jag läser allt du skriver.

Just detta vill jag kommentera.
Jag kommer från en liten ort där fredagsgroggen är likhetstecken med myset. Jag kan se bland mina barns kamrater vilka som har fått problem och redan nu, runt 25 år, inte har haft en enda alkoholfri helg på många år. Tragiskt! En av dem har sedan år dessutom blivit svår få med ut, han väljer ölen och datorn före umgänget. Hans föräldrar ser inget konstigt i det, de är ju själva fulla innan 21-nyheterna fredag kväll.

Själv dricker jag i princip aldrig. Det är mycket minglande och afterwork, många kollegor träffas utöver det för middagar och umgänge, alla är på resande fot och ölen efter en arbetsdag är nästan självskriven. Jag hänger på ibland men sällan, utan att drickandet i sig är avgörande i det sammanhanget, jag har inte så stort behov fortsätta umgås efter många timmars gemensamt arbete. Men de gånger jag är med har jag upplevt näsrynkningar och huvudrusk eller höjda ögonbryn när jag ber om vatten. Endel känner ett behov skoja bort det, endel tycker man är "duktig" , någon har undrat om jag ha problem med spriten. Stör mig inte, men så ser min erfarenhet ut. Det där belöningscentrat i min hjärna får en coke zero istället och har hittills inte klagat.

Jag har alla sorters människor runt mig, för knyta an till det med olika kretsar, för mig upplever jag en skillnad men de som gömmer pga sjukdom gömmer oavsett. Men bland ortsbefolkningen, den lilla, är fyllor ett sätt umgås på helger. Förr var jag chaufför och småbarnsmamma, nu umgås jag mest med familjen i oasen. De ifrågasätter inte, men jag kan känna igen det du upplevt nu. På helger och semestrar ska man ju slappna av=fest=alkohol.
Utan att veta, skulle jag tro trångsyntheten bor bland dem som dricker innan de förstår de kan råka illa ut eller när det förtränger problemet.

De flesta som skriver här om att de inte bryr sig tror jag har en annan medvetenhet än det gruppfestandet jag erfarit över helgerna. Men, som sagt, det är bara det jag sett och levt med eller väljer/valt stå utanför. Jag saknar inte spriten vid minglet, går fantastiskt bra utan. ;)

Däremot lever jag med resandet. Jag har slutat bli bjuden på fester och mina första år tog jag det personligt. Sen länge hör jag av mig själv och frågar om nåt är på gång.
Som min svägerska sa till en av de mina.."lika bra att bjuda hen, hen kommer ju oavsett" ;) såna har vi blivit i min familj pga vi nu bor mer utspritt.

Många kramar

..skrev och så försvann allt...
Tack för kramen, den behövde jag. Kramar tillbaka.
Hoppas du har en god natt och får en Söndag så som du önskar den efter dens förutsättning.

Var på Al-anon, lugnt lördagsmöte även denna gången. Det finns god tid till delningar och läsningen var som om jag skrivit den, fram till sista punkterna kunde det varit min. Jag har märkt att jag sakta samlar på mig spänningar i magtrakten mellan mötena, det smyger sig obemärkt på. Det tar ungefär en timme från jag satt mig på stolen tills det är upplöst. Ett mönster jag märkte förra tillfället jag var där och det upprepades ikväll. Första mötet högg jag direkt och sa några ord, andra någonstans i mitten och sista gångerna har jag väntat till de sista.
Gillar systemet här, att man inte går i turordning, hoppas jag kan säga det utan att förnärma någon. Det blir lite stelt med ordningsföljd. Här pratar den först som känner den behöver och vill.
Det är ett fenomen att man sitter mitt bland massa okända, helt okända, och här på ett annat språk, och delar sitt innersta. Inte bara det utan dessutom finner man tröst i det också, tröst, tillit, förståelse och värme, massor av medmäsklighet. Mycket går förbi, endel påminner, endel är igenkännande, men främst är det just rummet, ett rum fyllt med beskyddande värme. Mottagliga är vi för varandras tonfall och röster, alla får plats och ingen tar plats, i ett opersonligt rum. En gemenskap helt utan prestationer eller pretantioner, utan attityder eller "spelet" som föregår i de flesta samvaror. Där är bara att vara, utan förväntningar på om det som kommer sägas betyder något för omgivningen, har sammanhang eller avslutas med punkt.

Ikväll har jag pratat med en god vän och kollega. Hon kände mig långt innan jag träffade maken. Hon har dessutom haft en familjemedlem som numer är nykter (15år) alkoholist. Hon är förvånad över vårt socilasystem i Sverige, det som så många länder har som förebild. Närmast chockad över att maken nu måste in under a-kassan och den stressen det medför. Hade halvvägshuset funkat som var meningen hade han fortfarande varit sjukskriven. Där fanns inget alternativ för maken och for därför ut i stressen med ekonomi. Bang, rakt på ändan bara, från en dag till nästa, bara dygnen före slutet på de 4 veckorna.

Missbrukaren boade in sig i lägenheten och det sitter i väggarna. De ljusaste stunderna har vi aldrig haft där och nu, liksom tidigare, är det närmast omöjligt få honom därifrån. Det ser ingen av de han har runt sig nu. Tänk vad jag önskar att någon skulle följa upp hans egna efterspel från sista veckan på gården. En kväll i veckan är bra för alkoholisten, men inte tillräckligt för hela människan.

Jag är glad jag är öppen och rak, men jag är obekvämt ärlig för många. Jag tar hellre smällarna utifrån än låter saker äta upp mig inifrån. Många gillar ha mig runt sig just för att jag är eftertänksam och sällan pratar tomt. Visst gör jag det också. Är en mästare på att prata utan att egentligen framföra något. Men de tillfällena är valda och ofta väldigt användbara för vinna tid i offentliga sammanhang. Påminner mig om vad som ofta utspelas på Helgeandsholmen ;)

Mår betydligt mycket bättre nu, av olika anledningar.

Tack för du tog dig en titt hit
Kram och sånt

Är just hemkommen från en toppenkväll tillsammans med en vän, bio "Hansel an Gretel", kaffe och bra snack. So far so good.

Det som gnager mig är att mina andra vänner är på en fest som jag inte inte blivit tillfrågad att gå på. Det är inte en nära vän som har festen men det är i ett socialt sammanhang som jag tidigare alltid varit inkluderad i men inte längre verkar vara. Det har varit så flera helger i rad, utan att något har hänt. Jag har inte varit i några konflikter med mina vänner. Vi ses fortfarande på fika i veckan och då är allt som normalt.

Jag kan inte tolka det på något annat sätt än att de känner sig obekväma med att jag har valt att inte dricka någon alkohol den senaste tiden. Det började med att jag var nykter på nyår och jag märkte att många var obekväma med det, som att de inte riktigt kunde sätta fingret på det då jag varken har några tendenser till alkoholism, är på tjocken eller kör bil. Det var i alla fall flera som kommenterade det, att jag inte drack alltså.

Likadant nästa fest. Jag svarade bara; nej tack, jag vill inte dricka någon alkohol ikväll. Jag kunde verkligen se hur folk liksom skruvade på sig. Efter det så blir jag inte längre tillfrågad.

Vet inte om det bara är jag som är socialt paranoid eller om det är så att de känner sig dömda bara genom det att jag inte dricker. Många av dem dricker enligt mig alldeles för mycket men det är inget jag sagt.

Jag har läst på alkisdelen av forumet att många inte upplever det så, utan att folk inte bryr sig så mycket huruvida man dricker eller inte, flera beskrivningar av firmafester, affärsresor och liknande. Tänker att det beror lite på vilka sociala kretsar man har, om man rör sig i kretsar där det normalt sett är högt i tak vad gäller alkohol så kan det vara jävligt lågt i tak när det kommer till att någon väljer bort alkoholen. Tyvärr tror jag att det är så, att när jag kommer till en fest och väljer att inte dricka alkohol så bryter jag deras norm att dricka mycket, ofta och varje helg. Jag stör deras illusion av att det är i sin ordning för att "alla" gör det efter en hård arbetsvecka.

Kanske är det så att när man själv befinner sig i och umgås i kretsar av arbetarklass och till och med underklass så är det inte lika lätt att var "den som inte dricker", för att supandet är så öppet. Jag menar inte att det inte sups eller finns alkoholister representerade i alla samhällsklasser men jag tänker att det smusslas mer i de finare kretsarna och göms bakom "fint vin till fin mat" och alla dessa årgångsdrycker som statussymboler. Emedan en skitig arbetare i ett knallgult ställ, som knallar hem från systemet med fulla kassar, knappast döljer att han inte har köpt den billigaste ölen för att det är gott, utan för att bli full.

En stor eloge till alla alkisar som slutat dricka. Om jag, som inte ens är alkoholist, känner mig stigmatiserad i dessa umgängen så kan jag bara föreställa mig vilken utmaning det måste vara för någon som verkligen vill sluta dricka.

Kram på er

...på min dator var hotellet fullbokat...grrr...går inte lita på något numer ;)

Får ringa istället, 1200 är inte så blodigt. Allt är knökffullt på Gullbranna, och kö, så där kan man nog inte vänta sig något. Fantastiskt det är sån rush! Betyder ju att jag bara måste dit! Släpar dit mannen också! Fanns ju massa nyttigt om relationer ;)

Kram kram

Ta fajten, flygcert!
Kram! :)
/H.