Senaste kommentarerna i forumet

är inte oskyldigt. Jag googlade och kopierar ur länken fr Sveriges landsting http://www.1177.se/Stockholm/Tema/Liv-och-halsa/Halsorisker/Dricka-lago…

För att kunna jämföra öl, vin och starksprit när man vill kartlägga sina alkoholvanor har man infört begreppet standardglas.

Ett standardglas motsvarar alkoholmängden i antingen
•50 centiliter folköl
•33 centiliter mellanöl eller nästan lika mycket starköl
•15 centiliter vin
•4 centiliter starksprit.

En flaska vin motsvarar fem standardglas och en liten flaska starksprit på 37 centiliter motsvarar nio standardglas. Lättöl innehåller också alkohol: 33 centiliter lättöl motsvarar ett halvt standardglas. Det innebär att om man dricker tre flaskor lättöl om dagen får man i sig motsvarande en liten flaska starksprit i veckan.

Sätter också länk till en artikel i SvD http://www.svd.se/nyheter/inrikes/alkoholfritt-farligt-for-beroende_762…

- jag bara instämmer och du beskriver så bra hur det är... liksom Adde i inlägget "ovanför". Jag kan förstå när jag känner den hisnande känsla jag kan känna vid tanken på om jag skulle förlora mullegubben i det liv vi har nu. Då när jag tänkte lämna pga alkoholen såg jag bara den lockande friheten och mina goda vänner.

Jag har inget att "komma med" vill bara tala om att jag läst, att jag känner med er och förstår om än bara från "utsidan"... Det är bra att ni skriver om ensamhet - så vanligt och så gömt bekymmer.

Förresten, Addes konstaterande om Friskis & Svettis - vänner kan man hitta där man inte väntar sig. Att röra sig ute bland folk inom sånt man faktiskt är engagerad i är nog ett bra tips. Addes länk till Vårdguiden är bra. Kramar med värme och hopp! / mt

är nog vems ansvar och intresse det är att han är nykter?

Du skriver "Jag har valt att "acceptera" lättöl. Känner mig faktiskt löjlig om jag säger nej till det." Det betyder att du har du tagit på dig ansvaret, reglerna och kontrollen över hans nykterhet - det kommer inte att fungera i längden. Han skulle förmodligen (helt säkert) inte ha berättat om vinflaskan... varför skulle han det? Och du vet inte om han hade druckit mer... hur kan du veta det? Berra har räknat ut alkoholmängden i lättöl en gång och det var lika häpnadsväckande som markatta upptäckt om folkölen. Lättölen ger berusning och är en maskering för lukten av starkare varor.

markattas mening: "Om jag skulle "låta" honom dricka lättöl så blir nästa steg att "låta" honom dricka folköl, därefter "bara en starköl på en uteservering" o.s.v." är klockren. Det är så förskjutningen av gränser går till.

Min inställning i de här frågorna har förändrats totalt under de dryga två år jag varit här på forumet. Jag har blivit lika rättfram och "negativ" (tyckte jag i början) som Adde - det beror på att mina egna erfarenheter passar in precis i det jag lärt mig här och i allt annat jag läst/hört under den tiden. Jag tror inte heller att min mans drickande av alkoholfritt skulle fungera (det skulle bli en täckmantel) om inte nykterheten skulle ha blivit "hans egen" och den förändrade inställningen kan ingen annan åstadkomma.

Det vi medberoende kan göra är att ta hand om vårt eget liv och överlämna ansvaret. Det är en enorm utmaning. Gå gärna till Alanon för att få stöd och energi till dig själv.

Kanske du blir ledsen av mina ord... det är inte min mening. Du väljer själv om du vill ta dem till dig eller om du vill tycka att jag är... typ en surkärring... det bjuder jag på i så fall:)

Läs gärna dina inledande meningar i din tråd - du är klarsynt! Ta väl hand om dig och ditt liv - det kan ingen annan göra så bra som du. Du är värdefull och värd det bästa! Kram / mt

Relationsmässigt tillbaka till noll. Skrev precis till Miss K om lättöl/folköl. Lång historia kort, min alkis vägrar se att det är problematiskt att han dricker "bara" folköl. Han hävdar att man inte kan bli full på folköl och menar att man hinner kissa ut alkoholen innan den tagits upp av kroppen.

Jag och vetenskapen håller inte med.

Det har verkligen varit så himla många turer kring den här mannen. Jag har kommit väldigt långt i mitt arbete med mig själv, blir inte alls så där förkrossad som jag blivit tidigare men i ärlighetens namn så klarar jag nog inte att ställa ultimatum för jag är inte säker på att kunna hålla det.

Det jag vill säga till honom är att jag tolererar ingen som helst alkohol och att jag inte kan/vill träffa dig förrän du varit helt nykter i x antal månader. Men det har jag sagt tidigare utan att hålla.

Till andra som har skrivit här om sin rädsla för att bli ensamma om de lämnar sin alkis så har jag gett rådet att de förmodligen ändå inte kommer känna sig så ensamma som man kan göra tillsammans med en alkoholist och att när man flyttar fokus från livet med alkoholisten så kommer det öppna upp för nya och gamla vänskaper. Tyvärr, så som mitt liv ser ut idag så tror jag att jag inte klarar att inte ha honom i mitt liv, även om han dricker.

Han är trots allt min bästa vän och min enda riktigt nära vän i den här staden. Jag tror inte att jag är med honom och älskar honom "bara" för att jag inte har några andra nära vänner där jag bor men jag tror absolut att det påverkar mina beslut. Jag ångrar att jag flyttade hit och bort ifrån mina vänner men ändå inte då jag lyckats åstadkomma många förbättringar här. Jag trivdes inte i storstaden och vill inte tillbaka men jag vet faktiskt inte hur jag ska hantera den här ensamheten.

Jag måste verkligen bestämma mig för hur jag ska göra med det här. Det verkar som att jag en gång för alla måste inse att han inte vill sluta dricka, trots alla fina stunder och närmande samtal vi har haft då han varit nykter. Usch.

igen mig i allt du skriver om ensamheten.
Jag kan känna den otroligt skarp och konkret efter jag gjort bra saker för min egen skull och sen återvänder till vardagen igen. Som nu efter jag hade en otroligt bra fredagskväll med massor av skratt och kul socialt snack med andra människor, både nyktra och lätt, mycket lätt, påverkade av vin.
Efter att ha varit gift i stort sett en livstid och alltid haft någon att bolla med och nu gå ut i ett socialt liv, ett liv som egentligen förvägrats mig eftersom min äkta hälft inte haft samma behov, är nervöst och mycket ovant. Ändå vet jag att jag är hyfsat social och kan vara en åsiktsmaskin men har även förmågan att lyssna, men det är ovant. Jag har i min nykterhetsutveckling lärt mig att umgås med mig själv och tycka bra om mitt sällskap men det duger inte alla gånger ! Jag längtar så oerhört mycket efter skratt och glada tillrop så jag försöker göra så mycket jag kan av ibland tokiga infall eller mer planerade typ våra vår- och höstmöten på Gården där skratten och kramarna flödar och jag kan frossa i vänlighet och kärlek mellan människor som vet hur mörkret kan se ut.
För mig är alltid vår och sommar lättare då det oftast blir mer utomhusaktiviteter där folk samlas och man kan sitta ute och fika eller äta. Jag märker att ju mer jag rör mig ute i "svängen" desto mer folk känner jag igen och desto mer prat blir det :-) Till min förvåning så är ett ställe som Friskis och Svettis även det ett ställe för att knyta kontakter :-))

För mig är det att komma över en tröskel och stå på egna ben utan nån krycka ! Att känna mig lite tonårsaktig och göra tokiga saker utan att tänka så mycket på konsekvenser är faktiskt lite spännande igen !! Erfarenhet kombinerad med knasighet kan ju vara ett vinnade koncept ?!

Våga för att vinna kanske ??

Häng på till Gullbranna med temat "Relationer" så kanske det blir ett steg till på den sociala stegen :-))

Jag har också haft funderingar angående lättöl tidigare efter ett gräl med fd sambon om detta. Jag skrev här på forum och bad om råd. Letade upp ett av svaren jag då fick, från den alltid så rättframme Adde. Han skrev:

"Har man inte kunnat/velat släppa kontakten med alkohol så finns alltid "förhandlingsvägar" för att åtminstone kunna få i sig lite av den åtrådda varan. När jag var som absolut sämst ute och kommit till det stadiet att jag knappt kunde skriva min namnteckning pga att finmotoriken inte riktigt var med i matchen så var en lättöl ett helt perfekt sätt att få musklerna att fungera igen.

Att göra som aa har i sin text "..en genomgripande förändring i mitt liv.." förutsätter en egen vilja till det också. Då funkar det inte att gå omkrng och småsmutta på en lättöl."

Jag tänkte som du att det var fånigt att bråka om en lättöl och återvände inte till samtalet. Men så idag då jag skulle besöka "min alkis" så såg och hörde jag på direkten att han druckit. Han tyckte jag var löjlig som blev upprörd och menade att han "bara druckit några folköl" i solen med en vän, som man gör för att fira våren...

Jag såg flera folkölsburkar och kan omöjligt veta om han druckit något starkare. Det jag vet är att jag inte ska gå in i några diskussioner kring detta. Om jag skulle "låta" honom dricka lättöl så blir nästa steg att "låta" honom dricka folköl, därefter "bara en starköl på en uteservering" o.s.v.

Visst, det behöver säkert inte bli så för dig/er men tänk dig noga för vart dina gränser går innan din alkis börjar förhandla promillen.

Googlade förresten och såg att ett sexpack folköl motsvarar 4st starköl. Det är dessutom en myt (som min alkis tror benhårt på) att man skulle kissa ut alkoholen. Den tas upp oavsett det är lättöl eller starksprit man dricker.

Kram

Nej du har såklart rätt Sorgsen! Vet ju det innerst inne också. Min hjärna vill ju bara så gärna att det ska finnas ett sätt... :)

...min sak svara dig Eken.
Men min erfarenhet har lärt att inga ord eller tillsägningar ger den typen av tankeställare eller "uppvaknande" man skulle önska och tro.

Enda är att se till att må bra själv och låta det växa in i det nya livet. Då ser/känner/märker barnen och omgivningen skillnaden. Men, det är ju bara min erfarenhet.
Att lägga energin på det som ger frukt inte sånt som gav råsopor i nacken.
Aggressionerna, som var många, la jag i träningslokalen, jäklar så många smällar exet fick där. ;)

Blir riktig arg då jag läser hur din fd man beter sig. Manipulerar allt och alla inklusive barn och enda som existerar är han själv.
Så lite tid som möjligt med honom är säkert det bästa för barnen. Tillsammans med dig där barnen får vara barn.

Finns det ingen som mannen har respekt för som kunde tala honom tillrätta på skarpen?
Detta trycker på så många känsliga punkter för mig att jag var tvungen att skriva, försöker ändå behärska mig lite.. :)

Förhoppningsvis är det övergående med sms:en och liknande. Måste vara oerhört påfrestande.. Funderar bara på vilken typ av tankeställare han ytterligare borde få för fundera över vad han egentligen håller på med..

Detta är naturligtvis bara mina tankar.. Önskar bara så att det ska reda upp sig och bli lugnare snart för din del, och att du ska få det lugn och ro du så förtjänar!

...frasen "man kan inte vara lite alkoholist" kom till mig när jag läser dina ord.

Det finns mycket goda alkoholfria ölsorter, betydligt godare än lättöl!

Önskar dig allt gott

Hej, såg inte förrän nu att ni hade skrivit.
Jag har valt att "acceptera" lättöl. Känner mig faktiskt löjlig om jag säger nej till det. Han har druckit det några gånger utan att verka sugen på mer. Orsaken är att det smakar bättre än nollöl, kanske vi borde prova fler sorter? Ingen annan som dricker lättöl utan problem??

Däremot fick jag en otrevlig överraskning häromdagen. Jag kom hem från jobbet sent på kvällen och han låg till sängs. Kände den där äckliga lukten av alkohol som avdunstar. Han hade köpt en liten flaska vin. Undrar fortfarande om han berättat ifall jag inte hade frågat.
Vi tar fortfarande en dag i taget, kan man väl säga.

Varma kramar
Miss K

...pratat med maken.
Han är varm, snäll, omtänksam, kvick...den mannen jag förälskade mig i och älskar högt över allt annat.

Just nu skiner dessutom solen, fåglarna kvittrar och jag är på väg till jobbet. Vad mer kan man önska?
Jag jublar i kör med vårfåglarna!

Du svamlar inte alls, jag läser, förstår, känner igen och vill bara hålla om!

Jag hoppas att hela separationen är löst så snart det bara går.
Att ni kan få igång en rutin på umgänge som känns stabil.
Att ni utifrån det kan märka om saker faller på plats, att hårda ord blir mer sällsynta.
Röran nu måste slita hårt på er alla.

Hämta och lämna på allmän plats är inte alls dumt, så gjorde vi, körde halva vägen var och möttes på bensinmacken, där var det folk runt omkring så inget gapande de gångerna ;)
Det låter också som att 50/50 boendet inte är exets önskan längre, eller?

Ännu en trött dag. Känns som jag har ont i hela kroppen - är itne sjuk och kan inte säga exakt vad det är, men jag orkar knappt gå ur sängen.

Idag ska vi träffas på "allmän plats" och så ska jag ta hem barnen. Jag vet att den stora kommer vara ledsen över att lämna ledsna pappa, det gör så ont att han använder henne.

Försöker känna glädjen över mitt nya hem, försöker känna lyckan över att jag inte längre behöver höra hans hårda ord i mitt egna hem, men alla j-a sms, samtal osv, när ska det sluta...
Kanske kommer det blir bättre när vi har klarat av skilsmässa och bodelning, då kommer han inte ha lika många saker att tjafsa om...

Barnen har varit rätt arga på förskolan, men det börjar tydligen lägga sig. Men det märks också skillnad beroende på hur mycket de flänger mellan oss: när de varit hos mig mer sammanhängande så har de varit lugnare och när de är några dagar här och några dagar där så är det mer oroligt.
Han pratar mycket med den stora om att mamma inte vill leva med pappa, han gråter inför barnen, beklagar sig över att jag tar alla saker osv, så den stora som förstår lite, hon rä ju så ledsen över att lämna pappa som då blir "såå ensam"...

Först tänkte jag att jag skulle kunna sträcka mig till att tycka att det var bra för barnen att träffa pappa varannan helg och någon gång däremellan, men efter hans tjat, hot och påtryckningar så sträckte jag mig till att jag tänkte att det kanske är bra för barnen att vara hos pappa 3 dagar per vecka. Men igår fick jag höra en sak av en bekant som gjorde att jag nog backade igen - min bekant Å och henne sambo D hade träffat min sambo X med barnen. Den stora flickan hade sagt till pappa att han var dum, varpå X flera gånger under den kommande timmen hade upprepat det mot flickan varje gång hon kom och ville ha något eller be om något eller liknande, alltså enligt följande:
- Pappa, kan jag få något att dricka?
- Varför sa du att pappa var dum?

- Pappa, kan du hjälpa mig med skon?
- Nej, du tycker ju att pappa är dum.

Och t.o.m Å och D hade reagerat och tyckt att det var ett konstigt sätt att behandla ett barn. Och det har ju varit så många sådana situationer, men jag har nästan glömt dem nu när jag inte ser dem dagligen i och med att vi inte bor ihop längre, men det är ju de sakerna som gör att jag vill strida för att barnen inte ska vara så mycket med honom. Barnen är ju så små att de inte kommer kunna vända sig någonstans och få hjälp, de har ju liksom bara oss... Allt hans skuldbeläggande och ignorerande, det är ju en del av det som får mig att tycka att umgänget med pappa bör ske i lagom doser...

Jag håller hårt i dina ord att en dag kommer det inte knyta sig i magen när jag passerar huset... Just nu gör det så ont så jag vrider mig.

Jag kanske svamlar, jag vet inte...

Sedan jag slutade mitt förra jobb där jag arbetade på helger och kvällar så har jag märkt att jag inte har ett så socialt liv som jag trott. Eftersom jag oftast jobbade då andra festade så var jag liksom nöjd med att ha "fikavänner" under veckodagarna. Flera av mina vänner har lämnat stan och kvar är de som gillar att festa på helgerna. Jag saknar vänner att ha spelkvällar eller liknande med.

Jag har tidigare skrivit om hur vänner/bekanta liksom slutat höra av sig kring helgaktiviteter sedan jag slutade dricka. Igår så hade jag ingen lust alls till att sitta ensam så jag bjöd in mig själv till en fest. Det funkar till en början men det är verkligen inte roligt när folk börjar bli fulla.

Patetiskt nog så tänkte jag att jag skulle försöka dricka några öl för att kunna stanna kvar och ha kul. Efter två öl kände jag mig ordentligt berusad och var tvungen att spy. Det är som att jag har blivit mentalt allergisk mot alkohol eftersom jag egentligen inte vill dricka.

Ensamheten kan vara underbar när den är självvald men den gör jävligt ont när man inte vill vara själv och det är svårt att inte vara självkritisk och tänka att det är något fel på en.

Det konstiga är ju att i övrigt så mår jag bättre än på länge men när jag mådde dåligt och levde på ett destruktivt sätt så hade jag ett mycket rikare socialt liv. Jag kanske bara måste inse att det jag trodde var vänskap var en illusion som byggde på alkohol. Jag vill heller inte ha den sortens vänskap. Det känns av någon anledning oerhört pinsamt att ens säga att jag känner mig ensam, till och med här på ett anonymt forum.

Jag har flera goda och nära vänner som jag värdesätter högt men tyvärr bor ingen av dem i min närhet längre och det räcker inte för mig att bara ha nära relationer över telefon.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Har bott i den här stan i nästan två år nu, vill inte flytta tillbaka till där jag bodde förut. I övrigt så trivs jag ju jättebra här, fick till slut en underbar lägenhet och har just börjat praktiken som känns jättebra.

Jag har inte varit på alanon-möte på några veckor. Ska definitivt börja gå igen. Det är en början och det känns tryggt och lugnande att veta att där finns människor som ser och bekräftar att man finns.

Hoppas ni har det bra.
Kram!

"Gott föder gott", den meningen gror i mig. Tack för det du skrev hos mig.

Önskar dig bara gott! Fia

Fyfan, vilken resa! Tyvärr känner jag igen mig i ditt ex. Jag har gjort de mest fruktansvärda saker mot min man. Bland annat hade jag sex på en krogtoalett med en kille samma natt som min man friade. Jag tror faktiskt inte att din fästmös beteende beror på bara alkohol utan snarare dålig självkänsla. Ett skevt bekräftelsebehov, men givetvis upptrappas det av alkohol. Välkommen hit!

Fia

Hoppas du klarar dig hyffsat efter denna mycket obehagliga resa.
Och grattis till sitt eget boende.

Här finns det svar på frågor du har.
Välkomen!
/A

omedelbart att i mulleholken är det mycket gott att vara. Kram till er i Pianorow

Jag, och maken, har varit på semester över påsken. Så jag har inte varit inloggad här på ett tag, och nu inser jag att jag har en del att läsa ikapp. Jag skall göra det, för jag vill veta hur det går för er allihop och hur ni mår. Jag tänker ofta på er, såklart.

Men, först: sova. :-)

Vi hörs, vänner!
/H.

till forumet lejonet76 !!
Och jag grattar dig till att ha hittat till Al-anon !
Du har haft en helvetes resa och jag hoppas innerligt att du nu kan ägna tid åt dig själv helt och hållet och börja din resa till ett bra, eget, liv utan energitjuvar.

Fortsätt gärna att skriva om din resa här för det är många du hjälper med dina erfarenheter.

Och vem vet, kanske vi syns på nåt stormöte där AA och Al-anon samsas om utrymmet.

...hit Lejonet.

Ja, vad ska jag säga?
Vilken berättelse, vilket liv.
Du verkar funnits här ett tag och har säkert läst runt bland trådarna.
Vi är många med liknande upplevelser.
Fortsätt läs, skriv och hitta vägar. Alla upplevelser är unika men ändå samma, lika jobbiga och tröstlösa men du är inte ensam och det finns hjälp.
Hoppas du fått en sponsor du trivs med.

Välkommen i gänget

..på lycka skulle jag tro alla befunnit eller befinner sig i. Den är ju i lagom dos nödvändig för att överleva. Det är att finna en balans som är det svåra.
Jag brukar ofta gå tillbaka till sällskapsspel i min fantasi, (som för övrigt är livlig, alltid närvarande och ger många tysta eller ljudliga skratt ;) ) det är ju själva spelandet som är trevligt, när man nått målet är det ju förbi. De som bara har vinsten i sikte missar ju allt som händer runt omkring, missar hela grejen med "sällskaps-spel".
Vägen är livet!
Jakten mot förbättring har jag inbyggd för slippa ruineras och bli bitter, målet är tydligt, kommer jag halvvägs är jag nöjd, bara det rör på sig.
Perfekt, njae, ungefär lika tråkigt som en spegelbild, exakt och utan överraskningar.

Så ser liv ut för mig i min realistiska fantasivärld ;)

Önskar dig en trevlig lördagskväll

...är det precis som du säger. Han vill dig inte gott just nu.
Det går inte göra sig fri från smärtan, det tar tid. Mina ord får det låta enkelt, bara på med den där skyddsdräkten och sen är det frid och fröjd.
Så är det naturligtvis inte men vad jag vill säga är att efter många försök, många, insåg jag att mitt ex inte alls hade målet "för allas bästa" i sig.
Jag kan känna igen så mycket i dina ord från den tiden. Du måste gå igenom alla stadier, lite som när barn lär sig gå (falla-slå sig-upp igen-stappla-ostadig-falla igen), innan det blir stabilitet. Det går inte forcera livet, de som försöker det missar annat och samma tid krävs för se i backspegeln. Så har min make det nu tex. Vill bara försöka bjuda på någon genväg här och där. Det bli bättre, det blir det. Låt tiden med smärtan blandas med glädjen över ditt nya hem, att du har dina flickor, att katten visade saknad, att du har en ny tid framför dig. Låt inte det tunga kväva det nya syret, försök sortera fram det goda och håll fast i det. Det är framtiden, den du skapar nu.

Tillbaka lite.
Att du ska må dåligt är kanske inte hans egentliga mål, kanske han älskar dig, men sättet/makten han utövar är smutsig.
Känns det som det kan vara en övergång?
Något han gör nu och kan komma släppa efter en tid?
Har barnen ändrat sitt beteende på dagis/fritids?
Att smutskasta dig är såklart inte ok men som vuxen kan du sortera även om det smärtar.
Barn är kluriga och pallar mycket men om han kör hjärntvättssamtal med barnen skulle jag vara vaksam. Menar, att köra "tycka-synd-om-pappa"-stuk vid hämtning och lämning får väl anses omoget och dumt men har syfte göra dig illa. Är det så så sorterar barn det enkelt trots att det är obehagligt både för dem och dig.

Mina barn levde med en far som pratade illa om mig, hans nya kvinna likaså. De sa att "mamma har gjort fel", hade dagliga familjemöten runt bordet. Påvisade konsekvenser och sa de mådde dåligt och behövde terapi pga mamma. Det framfördes till mig och jag välkomnade det. Sa till barnen att de ska vara öppna där, berätta allt de känner och tycker, oavsett vad och hur. Mitt ex och nya kvinnan hade, förstod jag efteråt, samtalat med terapeuten om VAD som var barnens problem och hon hade blivit påverkad av dessa. Terapeuten gjorde en stor miss, hon tonade ner dem, slätade över. Hon blev totalt ställd över att problemet inte alls såg ut som hon fått det berättat. Något år senare träffade jag henne vid en skolavslutning, då var barnen hos mig och vägrade kontakt med pappan. Jag sa att det barnen haft absolut svårast förlika sig med var att de inte blev tagna på allvar när de berättade om deras skamfulla liv för henne och senare soc. De förlitade sig på att de som vuxna och i tjänst för barns bästa skulle hjälpa dem. Jag hoppas att hon som terapeut aldrig gör om samma misstag!
Eftersom vi haft många barn utifrån i familjen kände barnen till soc och deras syfte. Ett barn tog sig dit, berättade hur det låg till, blev lättad hen tagit sig dit och att de lyssnat. Tyvärr var nästa insikt att de(soc) inte "trodde" det kunde vara så illa.

Till dig flygcert vill jag säga, ta hjälp, den som finns är inte alltid mitt i prick, men den finns där för oss. Men sortera så gott du kan först.
Många många saker såg helt annorlunda ut i mina barns ögon än jag hade trott. Saker som var uppenbara och enormt stora för mig, som rent skadliga för barn i var vuxens öga, hade inte alls fastnat i dem.
Så, ditt ex tappra försök till smutskastning kanske inte alls existerar i era barns värld.
Förträng inte, förbise inget, förringa inte, det menar jag inte, men gör heller inte det motsatta.

Allt är fortfarande nytt och rörigt för dig/er, min berättelse handlar om år, flera år. Kanske kan delar av min erfarenhet hjälpa, kanske inte, men du ska veta att du inte är ensam. Jag hade en skamfull skilsmässa då för länge sen. Mycket som händer bakom husens väggar kommer aldrig fram just för att det anses "onormalt" och jag skämdes för att det hände. Men, det hände!
Jag gick, det gick komma ifrån, det blev dessutom bra, jäkligt bra. ;)
Nu lever dessutom exet ett nytt liv med samma kvinna men utanför sekten. De har det nog bra, hoppas jag i alla fall. Kör förbi deras bostad flera gånger om året, på vägen till affären i oasen och det känns inget särskilt längre. Från att tidigare vara en plats där yngsta barnet alltid kurade ihop sig på golvet i bilen för slippa se.

Flygcert, med mina ord vill jag säga:
Det blir bättre!
Livet är fyllt av överraskningar, endel små, jag har lärt mig hålla tag i även det lilla. Det gör skillnad, det negativa har ju så lätt sprida ut sig och behöver ingen hjälp hållas kvar inuti. Jag är realist, ingen flummare, tror på handling och konsekvens. Red i det smutsiga men ta dig tid njuta av det positiva runt omkring. Just nu älskar jag doften av jorden, den där vårdoften innan det gröna tar över. Den fascinerar mig.

Önskar dig en fortsatt bra lördag vännen. Förlåt jag tog så stor plats i din tråd nu..
Tänker på dig nu och sen, håller om.

...värme och omtanke...en megakram och att jag gillar dig...
Ser du är här nu så sänder det först.

Du är bra just precis för att du är den du är!