Senaste kommentarerna i forumet

...hotellet är också fullbokat ;) men finns ju fler i Halmstad. Eller släkt ;)

Jo då, jag är en tänkare, inte bara i detta och heller inget nytt beteende. Mycket ord och ideer som far runt i mig sen barnsben. Livlig fantasi, glad och eftertänksam är och var jag. Blyg också, men det tror inte många numer ;), lärt mig gå förbi den egenskapen.
Nu ut en sväng till och sen direkt till alanon. Lördagsmötena brukar vara lugnare än de i veckan...får se hur det ser ut idag.

Kram

Kaka och kram? Dricker inte kaffe...

..tillägga...

Jag har inte betett mig illa mot honom. Inte ljugit, dömt, startat gräl, varit otrogen, skapat stress eller festat.
Mitt tempo är högt, inte stressigt, men jag har många projekt, de löper parallellt. Det kan se ut som att saker inte blir helt avslutade för ovana ögon.
Vissa löper över år och tar många oväntade vägar.
Mina resor är, som jag ser det, det största problemet. Han har svårt se framåt...det är ju en typisk konsekvens av långvarigt missbruk.
Jag har hört om hans idéer, de skulle ge honom ett lugnt arbetstempo och möjlighet följa med mig, jag är inte rädd försöka, min arbetsgrund är stabil nog för våga satsa på något nytt, utöver det jag har. Jag vill dela. Han är skeptisk och rädd.

Jag hoppar på och låter saker lösa sig utmed vägen. Han är livrädd bli beroende av tvåsamheten. Kanske för han aldrig upplevt den? Nu har han möjligheten men vågar inte. Så ser jag det. Jag har varit lika rädd, i min historia, men vi är nu mitt i livet och vet jag/vi måste våga. Jag och han kompletterar varandra. Vi skulle kunna leva ett fantastiskt liv ihop. Jag vet det! Men utan alkohol!!!!

Jag hoppas det släpper...att han vågar släppa och lita på att om skärmen blir lite trasig kan man ta till livräddningslinan medans skärmen lagas. Mer kan inte hända, inte så länge vi har varandra, lever i fred och har mat och en sovplats för vila.

Detta är min önskedröm.

boende på Quality Hotel som ligger precis vid motorvägen och ca 15 min från Gullbranna (med COOP-kort får man lite rabatt!). Det går att bo på Gullbranna också men det brukar vara fullbokat en timme efter de öppnar bokningen i februari :-) Men det finns en kölista för ev avbokningar !

Sen tycker jag att det är rätt skönt att komma bort och få vila huvudet för det blir rätt så intensiva dagar. Numera, vis av skadan, så sorterar jag vilka möten jag vill gå på och minglar mycket på "torget" utanför restaurangen, det går åt mängder med kaffe :-) Man får kaffe och kaka eller kaffe utan kaka eller kaffe med kram för samma pris i AA's eget fikatält :-)))

I början sprang jag på varenda möte jag kunde med påföljd att jag på slutet var totalt fullproppad med delningar och inte kunde sortera förrän flera veckor efteråt.

Ta hand om dig, försök släppa taget om alla tankar och bara vara i dagen i dag.

Kram ♥

...ja du, bra fråga...
Båda tror jag...
Självklart önskar jag att allt detta är en dålig, overklig, film. En parentes i alltet.
Jag vill helt enkelt inte behöva vara i detta. Vill inte behöva ta ställning till någonting.

Tänk om vi kunde fortsätta där vi var den nyktra perioden vi hade vid jul/nyår...vore en dröm...Den har han svartmålat (för sig och förra helgen mig) för försvara sina hårda ord och reaktioner mot mig, trots att han för två veckor sen satt hos exet och sonen och bara pratade kärt om oss och visade foto och berättade...

Det gör så ont alltihop!
Jag vet att det kan bli bra men om han inte vill kan jag inte göra någonting mer än släppa och sörja.
Om jag bör släppa nu eller sen vet jag inte...det är mitt ingenmansland. Någonstans har han visat viljan, men väldigt kort och inte i ord. Det som sas vid mitt första besök på behandlingshemmet tog han tillbaka. Vad ska jag ta mest seriöst? Hur mycket är sant? Vad är vad? Mitt blandat med hans passar ju inte alls nu. Det goda jag fick för ett par minuter, vad var det? Det hysteriska och hotfulla, vad var det?
Jag vet vad jag vill...Är det rimligt? Är det ömsesidigt? Ibland har jag fått den uppfattningen...räcker det?

Jag vet, jag verkligen vet, långt in i maggropen att om vi får ihop detta så håller det till dödagar. Jag bara vet. Väl därför jag är kvar. Jag har vridit och vänt och försökt hitta vad som gör att jag inte ger upp.
Jag kan låta sjuk och egoistisk, blind och dum, kalla det vad ni vill, men någonting inuti säger att det är vi.

Jag tror, helt utan vetenskap, att han låst sig av stress och rädsla plus stor portion stolthet och det gått så långt att han inte kan vända.
Ju längre tiden går desto svårare blir det. Han måste släppa sin stolthet, vara egoistisk i sitt nyktrande, men släppa stoltheten och lita på att jag menar vad jag säger.
Hans falskhet/likgiltighet mot livet gör det kanske helt omöjligt för honom någonsin ta in vad ärlighet och lojalitet är?
I så fall har inget betydelse och inget gör heller skillnad. Allt blir i så fall bara spel och överlevnad? Tänk så ensamt och betydelselöst...

Han visar ingenting, vi ses inte, pratar inte och så fortsätter det om inget utifrån kommer hända. Så väl känner jag honom.

Tack för frågan, fick mig vända runt ett varv igen, med nya formuleringar...

Hoppas också du får tid till alkoterapeuten! Vet inte så mycket om deras arbete, men låter bra.
Hur menar du förresten med ett ingenmansland? Menar du att han inte visar några känslor eller är det du som inte vet hur du känner inför honom? Undrar bara...

Ditt strosande på gatorna låter trevligt, hoppas du får en avkopplande dag!

Kramar
Miss K

...kontakt med alkoterapeut nu. Står inte ut befinna mig i ingenmansland känslomässigt. Gör mig inte gott. Jag kan ta mycket men mår inte bra idag.
Hoppas få en tid hos henne...

..dig Adde. Boende på eurostop? På hotellet?

läsning :-))

Var faktiskt iväg och grattade en vän som jag brukar träffa därnere :-)) Han fyllde moppe i nykterheten :-)) ( Det är väl fortfarande 15-årsgräns för moppe ???? ) Jag brukar använda Eurostop av fler skäl, bra trafikmässigt, lagom långt från Gullbranna, KRAV-märkt frukost och en underbar personal ! Samt inte minst : Många i gemensakpen bor där så frukostarna brukar bli en orgie i skratt och kramar !!

Väl mött i gemenskapen :-)

En tanke med värme till dig.

Känner mig låg idag men solen skiner och är ledig(nästan,schemafri)
Ska ut och blanda mig med folket på gatorna, helt oplanerat strosande.
Ikväll blir det Alanon. Ser jag fram emot!
Imorgon hård men givande arbetsdag.

Adde - funderar starkt på Gullbranna. Har ingen kontakt med maken nu så anmäler mig och ett dubbelrum. Får väl använda andra sängen som garderob om jag är singel då ;)

Kram på er

till dig Sorgsen och en kram! / mt

...mellan tvättarna.

Han vet att han gått för långt. Han har inte sagt det, än mindre bett om ursäkt. Några små stunder då och då kände jag att vi klickade, även förra helgen.
Jag vågar öppna mer än han men de där små tecknen håller kvar mitt hopp.
Däremot går ju det negativa över alla gränser. Om hans intelligens informerar honom att det är hans "fel" så måste ju rimligtvis ångesten och skammen var i såna mängder att det vore absolut lättast slippa ta tag i sörjan.
Om det finns en inrotad sjukdom som inte går bota så finns ingen skam och då är fortsättningen dödfödd!

Det hoppas jag få svar på. Om svaret inte kommer så ställer jag frågan.
När?
Inte en susning just nu.
Hur?
Där kommer tredje parten in. Klurar inte på det nu.

Nu hämta tvätt...igen...

...bara en tanke och önskan om en bra fredag och helg.
Kram

...kör!
Den förkortade tvättiden är den största fördelen med gemensamma tvättstugor. 1 timme för en vittvätt med förtvätt, toppen :)
Finns alltid något positivt ta fram ;D

Det vore enkelt, frestande enkelt att bara gå!
Gå och inte vända om!

Vem vet, kanske ligger det papper på skilsmässa i posten. Menar, det är ju upp till båda hur fortsättningen blir.
Det att han ska klättra för nå någon form av värdighet för få min kärlek känns som makt.
Antingen har han de känslorna och vill, eller inte.
Om jag tjänat som annat än en likvärdig tvåsamhet innerst inne så visar det sig.

Men, jag sjunker inte ner i någon dimma av bitterhet, jag väntar men förväntar inte.

...reflektion nu när jag läser gårdagens ord.
Jag ser att jag berättar om hemskheterna, de som jag upplevt.
Jag skriver det jag fått berättat från mannens historia, om händelser jag själv kunnat ana men fått ord på, några här och några där, alltså hur saker ser ut från min värld.

Jag skriver för att sortera, lite tvärtom från mitt sätt se situationen. Jag skriver för att undvika fällan att "sortera bort", att inte förtränga eller förringa. Jag ser nu händelserna, som jag ser dem, i skrift. De personliga detaljerna och annat skriver jag ner i ett block. Endel sparas, endel kastas. Så har jag alltid gjort, särskilt när det handlar om stora vägskäl, stora beslut som gör skillnad för framtiden. Ännu fler ord om det involverar flera människor, som nu!

Jag samlar så mycket jag förmår, plus och minus. Jag är öppen och ärlig mot mig själv och mot mannen. Jag kan se dåliga mönster i mitt beteende mot honom blandat med hans. Den stora skillnaden är hans konstanta gränsöverskridande när det gäller normalt hyfs. Det gör inte jag, mina handlingar har gränser, det ärjag tacksam över.
Han har tappat sina, eller aldrig byggt upp sina, det vet jag inte. Det har, för dem som följt min tråd, varit mitt huvudbry.
Men det är ju just därför jag hamnat här, på anhörigveckan, alanon och därifrån få personligare kontakter.

Vad är min sjukbild i detta, vad måste jag ändra, vad är viktigast att fokusera på först för mig, vad är värdefullt? Vad.....?
Mängder av frågor och de flesta har mer än ett svar, de har inte sällan två helt motsatta svar dessutom. Plus att svaren pendlar beroende på det som sker här och nu.

Det "normala" har tänjts till förbi bristningsgränserna och nu står jag och mannen på två olika sidor.
Det råder alltså kaos!
Men, ett kaos som nu börjar formas, där saker kan sorteras in i olika "grupper". Inte sorteras bort!

Här inne har jag skrivit om godheten han bär, det som formar till ett vi. Vad den innehåller är ofta raka motsatser till det "onda".
Jag har sidor med skrift på våra positiva upplevelser, gemensamma, men inte minst mina personliga. Det han lyckats göra som får mig se ytterligare en bit längre.
Det handlar om hans förmåga få det goda godare och att vidga förståelsen för det nya och okända.

Jag accepterar inte det som hänt!

Missbrukaren är komplex. Det återstår att se om missbrukaren i grund och botten är en obotlig psykopat eller ett ljudligt rop på hjälp!
Det vet jag inte nu.
En nykterhet på 7 veckor tycker jag inte är mänskligt ha som vågskål för avgörandet av två, förhoppningsvis, i grunden älskande människor.

Men, det är min högst personliga åsikt.
Min mage säger mig detsamma...

Kram på er alla

Nu tvättstuga, ikväll trevligt umgänge.

...är en föregångare Lelas, ett bevis på att det kan funka och bli bra.
Tack för du låter mig ta del.

Kram

Det är fantastiskt att följa er, tjejer, och se vilken styrka ni hittar i varandra!

Tillsammans är vi oslagbara! Kram, båda!
/H.

Åh, vilken underbar läsning, älskade flygcert! Jag gläds obeskrivligt mycket med dig!

Tacka 17 för att du tog helikoptern, du måste väl kunna flyga den med ett så passande namn? ;)

Kram!
/H.

...just deorden kunde varit mina. Exakt så!
Ligger platt! Till och med min talröst ändras!
Så är/var jag också mot mannen nu...blir en annan. Alltså inte alltid men när jag känner vibbarna lägger jag mig platt och vill helst bli osynlig!

Jag är också en fredlig typ men aldrig rädd för gå in i diskussioner, med alla andra utom maken.
Tror tusan han fått en bild av mig som är skev. Ju det som är min sjukdom.
Men, emellanåt sticker jag in kommentarerna, när jag tror det funkar...ibland har det, lika ofta mötts av fnys och sarkasm.

Förra helgen var jag mig, så långt jag förmådde. Det slutade ju som det gjorde, men jag hoppas orden gick in...

...för all värme det strålar från dina fina ord.
En dag kanske jag kan låta mannen läsa allt...gott och ont...

Du ska se att när du får lite distans till det du står mitt i nu så kommer du känna dig rikare.
Mycket kan användas i framtiden, det jobbiga vändas till något positivt. Kanske inte så mycket händelserna, de hoppas jag du slipper upprepa, men hur du lyckats reda dig ur situationer som är jobbiga, omänskligt jobbiga.
Du skapar lite genvägar här och där nu...;)

Varm kram

Jag vill ju inte gräla alls. Däremot har ju min vän sett hur jag ligger platt när han ringer - jag förstår ju nästan inte vem jag är i kontakten emd honom - jag är så rädd att han ska bli arg så jag blir helt svag, både i röst och i uttryck. Där måste jag bli starkare - han behöve rinte få trampa på mig längre.

Men du har helt rätt som sagt: gärl är onödigt. Och som du skriver: 52 veckor är många veckor... Problemet är ju dock inte att jag inte är fredlig...

...en liten tanke på varför jag tycker bråk ska försöka undvikas.

Ni har små barn och det är många år, varje med 52 veckor, som ni kommer fortsätta ha kontakt med varandra.
I början är det slitigast få ihop en fungerande rutin...var fredlig så långt du orkar!
Säg ifrån på skarpen om han träder över gränserna i det som är ditt/ert nya hem till exempel. Det måste du freda och vårda!
Bara som ett exempel...

...menar säkert gott men just det skulle jag undvika. Bråk har ni haft tillräckligt!

...på rätt väg. På "andra sidan" är det lättare sortera, trots att det är svårt att se det första dygnen, veckorna.

Mulletants förslag är toppen!
Allt stort och smått som tär på dig är bra att försöka förändra.
Först förstå vad som gör det jobbigt.
Sen fundera över små kluriga lösningar.
Sist framföra det på ett fint sätt.

Testa detta med samtalen, funkar det är det ju kalasbra!

Att han är ombytlig bottnar i att han successivt tappar kontrollen över dig, som jag ser det.
Det är hans bekymmer, låt det gå förbi dig så mycket du förmår.
Tänk på möblering av grytet medans hans ord far förbi...

Kram vännen

Och jag har funnit mycket styrka i alla gånger du skrivit en dag i taget, och jag ser att du också gör det - känner styrkan!

Jag har faktiskt lärt mig mycket mer att jag försöker att itne låta tankarna springa, jag behöver itne se alla möjliga scenario i framtiden, utan jag andas, låter varje dag komma, och sedan jag började klara av det allt bättre så har både boende och lugn kommit till mig mer än tidigare.

Du är klok. "Det jag kan påverka påverkar jag".
Kram

Blir nästan lite fnissig här i ensamheten. Ja, snart kanske jag klarar att göra så: föreslå att jag ringer istället.

Min vän brukar säga att jag sak stå upp och stoppa honom eller bemöta det han säger med slagkraftiga ord, men det är ju helt kört: jag kan inte vinna en diskussion med honom. Men ditt förslag gillar jag skarpt!!!

Tack, du är guld värd!
Kram