Senaste kommentarerna i forumet

Någon som kan ge råd?
Min 30-åriga dotter träffade en man för 1 1/2 år sedan. Verkade vara en lyckoträff. De flyttade snabbt ihop, förlovade sig, planerar att gifta sig och i januari kommer ett barn.
Några varningstecken har dykt upp där han drar sig undan. Har nog mest tolkat det som en slags social fobi… men nu tyder mer o mer på att han dricker för mycket. En vän i familjen som varit nära alkoholmissbruk är tvärsäker att så är fallet(vi andra lite.blåögda för att vi inte haft det runt oss).
Någon som kan ge råd hur vi tacklar detta?
Fra; det är ju ett barn på väg!!!

Tack ni fina. Tungt att vakna idag, ska bara fokusera på att samla energi. Snart ringer soc hoppas de kan hjälpa. Känns så overkligt, igår var jag hemma i vår trädgård städade vårt hus. I förrgår hade vi mysigt alla 5. Hur snabbt kan det gå så fel undrade min 10 åriga dotter , jag med. Livet går snabbt vi måste spendera det bra.
Och såklart är nu frågan vad händer i sommar, var ska vi bo i höst. Det finns ingen återvändo denna gång.

Tack alla!
Ja en riktig skitdag igår, jag låter honom fortfarande komma under skinnet men hans beteende sårar mig, jag vet att jag inte har någon rätt, men jag tycker det är så fult gjort.
Vaknar upp med en klump i magen idag igen, så får se om denna dagen blir bättre, jag tror tyvärr inte det. 🥺

Tack för era fina ord, de stärker.🌺

@Saber Vi får nog räkna med att det kommer att vara så här ett bra tag. Jag känner igen det så väl. Idag har jag dock varit förbannad istället, det kan ju vara skönt med lite omväxling 😜 Kramar 🤗🧡

@Saber
Stor kram till dig kära medsyster och till alla er andra som kämpar ❤️

Stor kram till dig 🤗

@ullstina
Jag känner så med dig. Skriv av dig, här finns stöd, du är inte ensam och så ska ni inte behöva ha det.
Massa kärlek och kramar och förståelse från en som varit i samma sits.

Du skriver fint. Du är stark. Ta inte skulden för honom. Dina barn kommer klara sig bra med dig. Det kommer lösa sig. Mitt barn har ingen närvarande pappa och det är en sorg jag vet. Det kommer komma en tid när hon behöver ha svar och förstå, men nu räcker det med att bara vara trygg med dig och syskonen.

* blev lite stavfel men skärmen är liten och jag är trött. Barnen sover och jag ska sova, samla kraft. Inte ge honom och det han gör mot oss mer tid eller energi. Var starka ni andra anhöriga lämna ni som kan spring för livet!!! Det gjorde inte jag och jag kan ångra det djupt. Men vi fick vår flicka hon hade inte funnits om jag sprungit … stackars barn!!! Vad fasiken utsätter jag dem för, jag skäms.

Den 14 juli 2020, mitt första inlägg här. Tiden går fort. Men har inte alltid känts så.
Kollade upp det nyss, mitt första inlägg här på forumet. Några år sedan. 🤔
Tar tid att helna och må bra, men I'm on my way! Det finns ett ljus och en känsla att allt blir bra. 💪😊

Minns inte i vilket sammanhang det gjordes mitt första inlägg 2020, men det jag vet är att det varit utför en längre tid. Och jag minns känslan av att jag velat med honom ta upp drickande, att det kändes så svårt. Och hur det fick mig att må. Medberoendets sidor? Att inte förmå sig ta upp sina känslor utan bara anpassa sig till det kaos och destruktivitet som är?

Varma tankar till er som kämpar, både med beroende och till er anhöriga.

💜

Många kramar, det blir bättre!

@Saber
Jamen, åh ... 😔
Varma tankar. 🌹
Du är inte ensam.

Idag har jag varit ledsen igen, ledsen för att. Men med hjälp och stöttning så ska jag nu försöka ha en bra kväll.
🥺😊

Hej och så bra att du hittat hit. Jag har levt i en relation med en i missbruk som jag nu lämnat och det har varit ett jättestöd för mig att vända mig hit.

Det låter som en väldigt jobbig situation som du är i med dina föräldrar.
Det berör väldigt när du skriver att du känner dig misslyckad men jag förstår att du säkert har gjort väldigt mycket för att hjälpa dina pappa och det är inte ditt fel eller ansvar. Men jag förstår att du bryr dig.
Jag kan bara tala utifrån mig själv och jag fick acceptera att jag är fullständigt maktlös inför missbruket som anhörig utan min uppgift var att hjälpa mig själv att hantera situationen på ett sätt som skadar mig så lite som möjligt, jag lämnade tillslut.
Vore det en bra idé att prata med någon tex kontakta kommunens anhörighjälp så du får samtalsstöd, var rädd om dig och hoppas du fortsätter skriva här. Det är modigt gjort.

@juli2023 Nej jag har lämnat, men alldeles nyligen, så det blev väldigt många år med hopp, besvikelser och sorg och i detta växte också två barn upp som är vuxna och själva föräldrar nu. Jag rekommenderar verkligen ingen att låta tiden gå så som jag gjorde. Det är inte bra för någon, inte ens för den som missbrukar.

@Självomhändertagande
@Tröttiz
Ja, jag bara utgå från vilka behov jag har och jag trivs mycket bättre i min ensamhet än att umgås med människor som jag inte känner respekterar mina gränser eller gör att jag blir otrygg.
Hur jag vet, jag litar på min magkänsla.
Det finns människor som är lojala, respekterar gränser och har en sund empatisk förståelse, de mår jag jättebra av att umgås med.
Håller med dig @Självomhändertagande om att det har med medberoendemönstret att göra och hur jag på bästa sätt tar hand om det.
Önskar er en fin dag 🌸⭐️

@Självomhändertagande
Kära du, min första tanke när jag läste ditt inlägg igår var tvärtom efter allt du berättat att du varit igenom med den här mannen. Att du ens svarade visar ju att du är allt annat än självupptagen.
Jag svarar aldrig med tanke på vad illa det gjort mig och att det förmodligen slutar med att jag får bära hela ansvaret gör hans liv i hans huvud, självupptagen eller inte, jag får vara min egna advokat så långt som det gått i min situation och skulle aldrig och under några omständigheter svara någonsin igen.
Du väljer efter det du anser är bra för dig, hoppas du väljer bort alla andra röster som menar något annat både inom dig och från andra människor.
Det är din förbaskade rätt efter allt.
Stor kram och tack för att du så öppet delar med dig, kram!

Läser mitt inlägg från igår. Och skäms för att jag är så självupptagen.
Men jag antar att det är hjärnan som stänger av, när det blir för mycket att hantera.
Jag vet fortfarande inte vad jag ska känna gällande mitt ex och den ohälsa han upplever.
En sorg av något slag.
En sorg över det som inte blev, som det skulle.
En sorg över att vi inte kan ha en frisk kontakt.
En sorg över att jag inget annat kan, än att acceptera.
Acceptera att det är som det är.
Just nu.
Var rädda om er alla.
Jag läser en intressant bok som får mig att öva på att jag är fantastisk som jag är, just nu. *Jag tycker om mig där jag befinner mig själv, precis i detta ögonblick*. 🙏
Det är vad jag övar på just nu.

@Tröttiz
The time will show.

@Kevlarsjäl62 tack, skönt o höra någon säga att jag är värd något mer. Självkänslan är nere på botten just nu. Han är aldrig fysiskt dum, men han kan vara såå vass i munnen o sänker mej på tre minuter med ord. Hur gick det för dej? Är du kvar?
❤️

@Självomhändertagande
Jag är också nitisk vem jag släpper in. Det jag funderar kring är om man blir övernitisk och så att säga missar bra människor? Men, hur kan man veta egentligen?
🤔

Han hörde av sig. På midsommarafton. På en mail som jag inte hade blockerat. Han hade skickat till flera av mina mailadresser. De som jag glömt bort att jag ens hade.
Han var väldigt sjuk. Det lät som läkarna hade gett honom en dödsdom. Jag har haft så mycket stress under våren då jag arbetstränat och önskat en anställning. Jag kunde inte ta in hans eventuella dödsdom. Jag visste inte ens vad jag kände. Jag var så avstängd. Av stress.
Så jag har tagit hand om mig så bra jag kan.
Jag fick anställning. Jag tar vid behovs medicin. För att en uppvarvning var på gång. Nu hanterar jag den stress jag upplevt och tar det lugnt. Jag har semester.
Och så svarade jag honom. Att jag hoppas och önskar att han ska bli frisk. Att han också varit en viktig människa i mitt liv. Jag frågade inte hur han är sjuk.
Jag ville inte ha någon fortsatt dialog, men han fortsatte att skriva. Och det han skrev visar att han fortfarande är totalt utan självinsikt.
Jag "avrundade" vår dialog och visade att nu återgår jag till min otillgänglighet, för honom.
Det var och är fortfarande märkligt. Att bli påmind om mitt tidigare liv. Att skriva till någon fast man inte vill. Jag bollade med min psykiater då jag hade regelbunden kontakt med henne. Hon har träffat mitt ex.
Och hon gav mig "instruktion" eller förslag på hur jag kunde svara.
Jag såg inte alternativet att nonchalera hans mail där han skrev att han är allvarligt sjuk.
Jag behåller detta för mig själv och delade tankarna med min psykiater.
Ingen annan skulle förstå.
10 år av mitt liv delade jag med honom.
Om döden är nära vet jag inte.
Jag förstår att han inte har så många att prata med.
Liksom jag gällande dessa tankar.
Därför skriver jag här.
För att jag kan.
Och får.
Och för att det är skönt att formulera orden.
Jag vet fortfarande inte hur jag ska känna.
Jag är inte helt i harmoni.
Då jag kämpat så länge.
I sviterna av en undergång.
Ekonomiskt.
Då jag gav honom allt.
Men nu väntar en lön snart.
Jag är på väg.
Upp.
Upp upp upp.
Från botten har jag tagit mig till ytan.
Och nu har jag simmat i land.
Jag ska bygga upp allt.
Som jag behöver.
Igen.
Och jag behöver bara.
Harmoni.
Och balans.
Med allt.
Peace.
Detta liv.
Detta liv.
Tack.
Jag överlevde.
Denna kamp.

@Snödroppen
Hej, gick in och läste bara de senaste kommentarerna. Har tänkt på dig och många andra forum "vänner".
Fastnade för "Kommer hädanefter vara nitiskt noggrann med vem jag släpper in i mitt liv för det är avgörande för mig." Det är något som jag själv tänker mycket på. Vad jag delar. Och till vem jag delar. Och "vem jag bjuder in till min trädgård". Till mitt hem. Till mitt liv.
Det gäller att vara varsam med sig själv. Vilka man har i sin närhet och vilka man vill ha en relation till. Det är inte alltid så enkelt. Men det kan vara intressant. Att upptäcka andra människor och även sig själv, i situationer där man behöver förhålla sig till olika situationer, som exempelvis på ett arbete.
Jag tänker att det tar tid att bygga upp nya relationer. Jag har vid flera tillfällen valt att bromsa hastigheten i olika relationer som med grannar eller andra som man träffar på regelbundet. Och då jag normalt skulle blivit "vän" med någon mycket fortare. Jag skaffar gärna fler vänner, men jag känner inte att jag behöver fler.
Jag är försiktig. Det handlar helt enkelt om min erfarenhet som medberoende. Det måste få ta den tid det tar. Jag är inte den naiva, snälla och positiva för "alla" längre. Jag är snäll med mig själv.
Och det tänker jag fortsätta att vara.
Allt gott! 🌸

Jag kommer följa med på mötet med läkaren och han ska lämna blodprover. Sen hoppas jag att han kan få gå till tex en psykolog. Han har mycket i bagaget med sig från sin uppväxt och med sin mamma. Men vi får se vad läkaren säger med.
Så får jag ju helt enkelt se om han menar allvar med det. Jag gör det iallafall.

@Saber
Den ska jag lyssna på idag har inte hört låten innan. 😊👌 Tack för tips.
Önskar dig Grattis och en fantastisk dag 🌸⭐️