Senaste kommentarerna i forumet

@marre8
När jag dricker beter jag mig precis som din sambo. Jag har alkoholproblem och får kontrollförlust när jag dricker. Som många andra har jag inte druckit regelbundet utan någon helg här och där. Jag kommer aldrig kunna dricka normalt och den enda vägen för mig är att bli helt nykter. Min man mår som du när jag är ute och svirar, då jag kan komma intrillande vid morgontimmarna efter ha varit på någon efterfest (jag är 40+ nu...). Jag mår fruktansvärt efteråt och ångrar mig alltid. Jag skulle nog säga att konsekvenserna blir värre och värre ju fler år som passerar om man inte bryter med alkoholen. Kanske är din sambo en av dom få som kan lära sig att dricka måttligt? Han bör nog i alla fall ta sig ett längre uppehåll och fundera på sin relation till alkohol. Jag vill inte låta negativ, men då jag är precis som du beskriver så vet jag hur destruktivt det är. Jag kämpar nu för att bryta helt med alkoholen, för min skull och för mitt förhållande. För jag går inte att leva med om jag dricker, dom tillfällena förstör jag allt. 💔 Lycka till 🩷

Det har nu gått tre dagar sedan jag fick nog och krävde att vi måste bo isär ett tag för att situationen varit ohållbar under en lång tid och jul&nyår mest bestod av alkohol.

Två av dessa dagar har han haft vår dotter (själv) och skött sig helt exemplariskt. Han har gjort saker som han ALDRIG gör annars som att tvätta och fläta hennes hår, leka, laga mat osv. Jag är i chock men samtidigt glad att han skött sig och varit nykter.

Har varit väldigt orolig att lämna dom två ensamma för jag har varit livrädd att han ska vara påverkad under tiden, men kanske är det bra om jag släpper taget lite(så länge han sköter sig) så han faktiskt får prova på att ta ansvar själv? Har någon erfarenhet av detta?

Låter som att din sambo har problem med att avbryta sitt drickande. Han behöver ”träna” på det. Tycker inte att du ska ge upp ännu, men tala om för honom vad han behöver göra för dig gällande detta och vad konsekvensen blir. Om han sedan bryter löftet två gånger så ser du till att konsekvensen blir av. Man kan alltid få en chans, men inte två..
Lever jag så? Nä…. Tyvärr. Man vet hur man borde göra men kärleken är så blind..
Jag hoppas innerligt att det löser sig för er

Än så länge är min sambos drickande ”bara” problematisk på så sätt att han alltid måste gå på efterfest, och allt vad det innebär, medan jag är hemma. Han är inte ute så ofta, en handfull gånger per år men vi är båda 30+ och jag förstår inte varför man behöver gå på en trött efterfest för att bara hälla i sig mer öl med några random man träffat ute under kvällen. Men senast det hände trillade han in vid 7 på morgonen, jag hade under natten hört av mig vid 3 tillfällen för att höra vart han var och om han var okej. Jag fick svaret ”jag är snart hemma” ett par gånger och sedan valde han att inte svara på sms eller när jag ringde senare. De hade druckit sedan 13 ish, och varit iväg på event under dagen. Fått höra efteråt att han ringt en annan tjej vid 4-tiden. Detta har hänt tidigare för ca 1 år sen. Vem vet hur många gånger det hänt som jag inte fått reda på… för bägge gångerna har jag hört det från nära och bekanta efter att han ljugit om det och följt det genom att radera samtalshistoriken. Dagen efter är han alltid genuint ledsen och visar sånt otroligt självhat. Men ändå fortsätter det hända. Han har nu erkänt, för sig själv och mig, att han har problem och tappar konsekvenstänk när han är ute med grabbarna. Han har bokat tid hos en psykolog, för ett första möte. Men jag vågar inte tro att han kan bryta gamla mönster. Jag ser liknade tendenser hos hans pappa (som jag gissar inte har adresserat sina alkoholproblem). Jag vill inte fråga om han varit otrogen rakt ut för att jag innerst inne känner att det kan vara sant. Jag vill så gärna bara förlåta honom och återgå till vardagen men är så himla rädd att hans problem fortsätter och förmodligen blir värre med åren. Hans beteende framkallar känslor och beteende hos mig som jag absolut avskyr, jag vill inte vara svartsjuk och alltid behöva veta vart han är, vem han är med osv osv. Jag vill inte vara den personen. Men jag har helt tappat tilliten. Vi bor ihop och har pratat seriöst om att bilda familj, men hans drickande får mig att inte vilja skaffa barn med honom (fast jag så gärna vill det).

Ja, första steget är ju att veta om man vill vara i relationen eller inte. Ett tips kan vara att föra bok på hur många dagar som är bra och hur många som är dåliga över en månads tid. Gör kryss i en kalender för bra, till exempel. Då blir det väldigt visuellt tydligt vad man står ut med. En väninna fick det tipset angående en demenssjuk förälders sjukdomsbild, men jag tycker det funkar även för beroendesjukdomar. Är det för många dåliga dagar behöver man stöd, eller gå.

@Åsa M tack för svar. Jag förstår hur du tänker, jag försöker få han och flytta lite odramatiskt till och börja med, att vi ska fortsätta vara tillsammans men särbo. Så får han bevisa att han kan bli frisk innan han får komma tillbaka. Men jag ser ju vad alla skriver, så det ser ju mörkt ut. Händer inget får jag nog göra som du sa med tydlighet och kanske även då inse att det får vara slut. Det e ju så svårt de dagar man trivs 😏😐

Hej @kitkat och välkommen hit! Du startade en tråd men stannade vid rubriken. Vill du berätta lite mer om din situation?

@Åsa M idag har jag tagit kontakt med trygga vuxna, så får se hur det går väntar på svar.

Du ska inte lasta dig själv för en annan människas beteende, men det är starkt att du ser och tar ansvar! Jag tror det kan underlätta om du bestämmer ett datum och säger det till honom. "Jag vill att du ska ha flyttat ut senast den 1 juni." Då blir det tydligt för er båda, han fåren skarp deadline att förhålla sig till, och du kan planera in tex låsbyte och annat om du vill begränsa hans tillgång till huset efter det. Jag hade en kompis som gjorde så med sitt ex och det slutade med att hon fick begära handräckning av polisen för att få ut karln, men ut kom han till slut.

Har du funderat på att boka tid hos en kurator? Det är bra att prata med någon utanför bubblan.

Mitt ex var likadan. Jag ville prata och han ville låtsas som ingenting. Relationen höll inte.

@@oro jag har samma situation. Tystnad- när jag frågar och vill prata drar han sig undan. Vill inte umgås med någon -jag har behov av att prata men med vem?

Visst hjälper det att läsa vad man själv har skrivit! Jag har skrivit dagbok hela livet och det hjälper verkligen, särskilt under kriser. Man slutar ifrågasätta sig själv och vad man har upplevt. Det är sorgligt att tiden bara går och inget blir bättre - missbrukaren kommer aldrig göra någon positiv förändring, det är den friska i relationen som måste agera. Annars har man det så där i all evighet. Man får bara ett liv, har man tur blir det långt. Det enda man kan påverka är vem man lägger sin tid på.

@flingis va skönt hoppas han kommer iväg snart. Tyvärr kommer ingen av oss att ha råd att bo kvar så vi måste sälja huset. Så det känns som det kan ta tid. Så lite orolig för att starta den han kommer inte bli rolig att leva med varken för mig eller barnen.

Förstår dig. Har ungefär samma sits. Man blir hemma eller gör saker själv. Sambon mer el mindre alltid påverkad. Men jag har påbörjat processen att säga han behöver flytta. Men det är inte kul 😑

@Åsa M nej jag har ju möjliggjort drickandet , så det ligger på mig. Han är ledsen o säger han inte klarar sluta dricka utan mig, men det går ju tydligen inte ändå tänker jag. har jag sagt jag vill han flyttar, men problemet är o hitta boende. Han säger det kan ta tid o hitta… tröttsamt

Mina tankar bara snurrar i hjärnan har försökt tagit modet hela helgen nu och säga att jag inte orkar mera. Har suttit i princip själv sedan dagen efter julafton nu och tittat på när min sambo dricker. Vi Har 2 tonårsbarn men dom är som tur är ute mycket med sina vänner och dom ska inte behöva komma hem kväll efter kväll och se sin pappa full i soffan. Vad är det för fel på mig som är kvar? Längtar efter något eget ställe utan alkohol. Men varför säger jag inget saknar att ha någon att kunna anförtro mig åt. Satt och tittade på FB och Instagram och ser hur trevligt alla mina gamla vänner har det umgås med människor. Medans jag sitter själv vilket min alkolist hjälpt mig med eftersom alla i min närhet genom åren inte varit bra. Har lovat mig att 2025 ska bli bättre men vi får väl se. Hur säger man att man inte orkar mera och kan stå emot alla fina ord att den här gången ska det bli bättre. Var tvungen att skriva av mig lite känner mig nere och trött idag.

Jag förstår uppriktigt sagt inte hur man har råd att INTE jobba i det här landet. Alkoholmissbruk är en dyr ovana, hur sjutton finansierar han det? Sluta omedelbart att betala för honom och be honom flytta ut och lösa sina problem.

@flingis jag förstår det. Men jag tycker att du kan använda det som argument för att få honom att betala för sig hemma.
Varför ska du dra ett så stort lass och kanske prioritera bort saker du vill göra eller saker du vill köpa för att dina pengar måste gå till räkningar?

@has - tack 🙏🏼 ska samla ihop mig och skriva en tråd. Känner mig annars mest ledsen, insikten kom för ett par veckor sedan och det är tufft när jag ”ser” klart vad som är vad. Och insikt om att jag är full blown medberoende, vilket jag inte trodde. Påbörjat självhjälpsprogrammet som finns här också, och lär mig en del jobbigt. Men bra. Ha en fin dag, och igen tack för det du skrivit - det är hjälpsamt att fler ser, varit med om liknande. Den där märkliga och sköna känslan att hitta hem - men i ett community jag eg skulle önska att jag inte tillhörde - och ingen annan heller förstås ❤️

@nybliven.sambo sant. Whisky o vin finns alltid pengar till 😏.

Jag känner så med dig. Jag är i en liknande situation själv och i samma ålder som dig. Jag känner så igen mig i alla lovord om att han ska vara hemma nästa helg o nästa och nästa… och så sticker han ut endå
Jag ifrågasätter ofta mig själv om det är fel på mig, om jag saknar något. För varför skulle man vela klubba konstant när man är i ett förhållande? Jag får konstant stå ut med att han kommer hem dyngrak och det slutar med att jag går och lägger mig i soffan hela tiden.

Det som hjälpt mig är att prata med andra som är i samma situation. Man behöver inte alltid säga allt men ibland kan det vara skönt att få höra att man själv inte är dum i huvudet , och liksom få bekräftat från utomstående att han gör fel. Jag vill och försöka tro att detta är en fas , och att han kommer att bli bättre i framtiden. Men samtidigt så är jag rädd att detta kommer att försegå

Nu har jag inget barn , men känner så igen mig i dig. Alla sömnlösa nätter , och man själv håller sig vaken tills 7-8 på morgonen då han kommer hem för att veta att han kommer hem säkert. Tyvärr så påverkas man ju av sin omgivning och om polarna är ute och festar så varför ska inte jag få göra det då? Brukar det låta
Problemet är inte att han dricker , utan det är hans beteende och att han alltid kommer hem alldeles för sent och inte tänker på att han har en flickvän som VÄNTAR på honom.
Jag vet inte vad jag ville få fram med detta, men jag vill att du ska veta att du inte är ensam. Och det gör så ont i mig att läsa att du (och garanterat många fler) lever i samma situation som jag. För jag skulle aldrig önskat mitt värsta fiende gå igenom dethär helvetet, för som du säger så bryts man ner så mycket att tillslut orkar man inte ta sig upp igen. Jag har pendlat mellan olika sömnpiller utskrivet från läkare pga just detta, ingen sömn. Och ibland har jag bara bestämt mig för att ta ett piller och stänga av telefonen på flygplansläge och sova tills han kommer hem. Men det är så svårt!! Jag ligger konstant med telefonen på magen för att höra ifall jag får ett samtal eller meddelande , vilket gör att man inte sover ett piss.

Jag finns alltid här för dig , och om du vill skriva av dig så finns jag här. Jag vill bara ge dig en stor kram, och säga att det kommer att bli bra. Bra vet jag inte , för jag själv lever i hoppet om att allt ska bli bra. Men tyvärr så lever man med falska förhoppningar konstant

Ta hand om dig!!

Ja, tack för ni skriver. Han hade bättrat sig innan vi flyttade ihop-körkort bil jobb- dock skuldsanering-
så han tycker han inte tjänar på att jobba är ursäkten nu.
Men allting gått spiral nedåt.
Idiotiskt att man accepterar mkt

Jo det kan man ju undra varifrån kommer pengarna till alkohol. Klart han trivs i ditt hus, där han kan supa hela dagen, får mat m.m. Totalt befriad från ansvar. Hur löste han boendet innan ni träffades. Det som är främsta orsaken till förändring i en människas liv har jag lärt mig är negativa konsekvenser, vilket din sambo inte förefaller ha. Tänk om att bli bostadslös är det som får honom att söka hjälp, vilket är prio ett för att ha någon möjlighet att få ordning på sin situation. Självfallet nykter när din son är hos dig, vilket troligen innebär att han smygsuper istället. Missbruk styrs av känslor och har inget med förnuft att göra. Att acceptera att någon dricker hela dagarna, vilket du trots allt gör, är inte sunt. Precis som din sambo behöver du hjälp, anhörigprogram, alanon tex. Så tänker jag. Om ni sedan ska vara särbo eller sambo eller inget av det får ni nog ta ställning till när ch om han bor nykter.

Låter som en jobbig sits! Söker han jobb aktivt? I så fall hade jag personligen kunnat betala en liten period om min sambo inte haft pengar. Är han däremot bara hemma och inte försöker hitta sig ett jobb ens så hade jag inte tyckt det varit okej överhuvudtaget, då spelar det ingen roll hur mycket han hjälper till hemma.
Däremot kan man ju fundera på var pengarna till all alkohol kommer ifrån då? Han kanske ska prioritera att hjälpa till att betala för sig än att sitta och supa om dagarna.
Sen tycker jag att du kan ha som krav att när din son är hos dig så är det ingen alkohol alls.
Låter som att du får anpassa ditt liv mycket efter din sambo men att han inte verkar anpassa sig så mycket efter ditt liv.

Jag har varit i en situation som påminner om din. Jag har fått stå för dom flesta utgifter här hemma under en period. Min sambo klagade på att han inte hade pengar, var under det tillfället arbetslös några månader. Jag sa att jag kan stå för maten osv under tiden. När jag däremot märkte att han hade råd att dricka öl varje helg så sa jag åt honom att han får börja prioritera annorlunda. Det är inte meningen att vi ska snåla med våra pengar för att ha råd med hyra och mat medan dom kan supa upp sina pengar.