Senaste kommentarerna i forumet

@Ech
Du har ju skrivit hur du ser i saken, packat saker och ska bo hos kompis några nätter. Din upplevelse och handling. Du tar ju tag i ditt mående🌹

Kram, hoppas så att du får en bra natt trots läget. 💜

Hej igen! Hoppas det är bra med er! Det var ett tag sen. Mycket har hänt sedan sist. Jag vågade inte ta samtalet med min kille då jag var rädd att han skulle skjuta mig ifrån sig. Kände också att jag inte skulle kunna vara tydlig med mina behov om vi pratade om det då han säkert skulle vända det till att jag är problemet, inte han.

Slutade i alla fall med att jag skickade ett meddelande till honom medan jag var på jobbet idag. Var noga med att utgå ifrån mig själv och hur jag påverkas av hans konsumtion. Tog även upp det om barnfrågan. Att jag inte vågade skaffa barn med hobom som det är nu.

Han svarade så som jag förväntade mig fast lite kallare och hårdare.

Jag tror det är slut nu... Har packat lite saker och tagit mig hem till en kompis för att sova där några nätter.

Har känt mig ganska stark hela dagen fram tills nu när jag landat. Nu känner jag mig svag, arg, ledsen, besviken osv...

Vet inte varför jag skriver. Ville ge er en uppdatering.

Kram❤️

Om du tycker det är ett problem så ÄR det ett problem, för DIG!
Och för era barn, som måste få n tryggare miljö.

Oj.. att skaffa tre barn med en man med det förhållningssättet försätter dig i en riktig svår situation.
Du får ett riktigt tufft ansvar att skydda.

Det är svårt att förändra honom, vilka andra alternativ för att du och barnen ska få det bra har du funderat över?❤️

Än är barnen små - de far bara mer illa ju längre de är kvar i detta och de behöver en glad mamma.

Inte psykisk misshandel och missbruk.

Låt honom åka eller åk till en släkting eller vän o ta dig lite tid för att reda ut detta.

Nej du inbillar dig inte att det är ett problem. Det ger stora konsekvenser.

Och detta med skiftande humör.. gå inte i konfrontation- bara ta dina egna beslut i lugn o ro.
Det finns alltid en risk för fysisk misshandel.

@Linnea_ Du kan lita på din känsla. Hans drickande gör ditt liv sämre, då har HAN problem. Ett "friskt" förhållande till alkohol stör inte omgivningen. Jag känner med dig, du har viktiga beslut att fatta framöver för dig och barnen

@mollykatt

Du är inte maktlös. Åk iväg ett tag o fundera lite. Bara åk.

Ja man känner sig ensam och maktlös. Idag kom en granne med honom för han hade ramlat ute och låg bara på gatan här. Så det hände en olycka igen. Först ville jag inte ha in honom för jag tänkte ringa 112 så de skulle ta han till fyllecell men är man vid hemmet så gör de ju inget som sagt.. så tragiskt allting

Min sambo och jag har 3 barn tillsammans. Jag vet inte om han jar problem med alkohol jag bara gissar. Mycket fokus och prat kring öl det har det alltid varit..nästan alltid på helger eller röda dagar handlas det hem öl. Han blir inte direkt full hemma men påverkad. Bjuder vi hem vänner eller går bort blir han alltid påverkad så att det påverkar dagen efter han blir på dåligt humör kort stubin vilket går ut över våra barn. Går han ut med vänner på aw eller hem till vänner blir han alltid för full så han blir ordentligt bakfull och ligger i sängen dagen efter hela dagen. De händer inte jätteofta men ju mer åren går ju mer tappar jag kärleken till honom. Han vill gärna åka på kryssningar med vänner eller campa med vänner och ofta är det han som tar initiativen till det och försöker få med sig kompisar och blir nästan irriterad på de kompisar som säger nej. Alltid alkohol och fylla inblandat. Han klagar ofta på att han inte får göra saker med sina vänner vilket han får det jag har sagt är att jag inte vill ha en bakfull sambo vilket det ofta blir och då blir hans umgänge med kompisar förstört och jag förstör det. Jag hade inte haft något problem med hans "göra saker med kompisar" om det inte var fylla inblandat. Det gör mig orolig varje gång han ska iväg med kompisar. Denna man är 40 år. Vi såg en färja när vi var ute med våra barn och det han gör då är att smsa en kompis och fråga om de ska åka kryssning. Han saknade båten sa han till mig. Han sa också idag att han behöver semester från oss hans familj och komma bort så då bokade han den här kryssningen. Han pratar ofta om att han måste få göra saker med sina kompisar och jag får alltid en klump i magen för jag vet vad det innebär..vi har familj men han verkar hela tiden längta efter fest.. När vi gör något tillsammans vill han alltid att jag också ska dricka mycket så jag ska slappna av men jag vill inte bli bakis. Ja minns när vi var på kalas mitt på dagen förra sommaren hans mamma fyllde år och småbarn där och han satt och drack öl mott på ljusa dagen ingen annan gjorde det. Sen när vi åkte hem skulle han dra på musik i bilen och sjunga och var påverkad och vi ville inte sjunga med då var vi tråkiga.. är det såhär familjelivet ska se ut? Är 40 årig män såhär eller lever jag med en missbrukare? Känns alltid som andra saker lockar mer än familjen. Han har även konstigt humör svänger väldigt i humöret. Går aldrig att prata om saker vad de än är. Idag efter diskussion om kryssning med kompisar och bakfylla sa han till mig:du är ful när du tjaffsar. Vad menar du sa jag,är mitt utseende fult? Nej din själ. Jag vet ärligt talat inte vart jag ska vända mig jag har 3 små barn och vill inte att han ska ha hand om barnen. Han är tjurig och höjer rösten ofta kort stubin. Det kanske inte ens är något problem! jag vet inte när det klassas som ett problem

Jag tänker att din önskan också är viktig. Du får lida både psykiskt och ekonomiskt för att han är sjuk, saknar sjukdomsinsikt och inte ser till att få hjälp. Han kommer inte bli frisk för att du vill det, han kommer bli det om HAN vill det. Och det låter som att han inte vill det?

@Åsa M ja jag har misstänkt att jag är det och att han förmodligen är som en drog för mig. Att jag sätter hans behov främst. Att jag tvivlar på mig själv. Överdriver jag allt? Är det verkligen såhär det är?
Det är som en berg och dalbana just nu. För varje gång han blivit arg på fyllan så ska vi gå isär etc. Ibland kan det startas bara från ingenstans. Sen dagen efter är det som att det aldrig hänt. Han säger att han inte menar det han säger att han inte vill att det ska vara slut. Vad ska man tro egentligen?

Nu sitter jag här bland mina grejer och undrar om vi verkligen borde gått isär, han kanske inte menade det denna gången heller… men nu gjorde jag hans önskan till verklighet men istället tänker jag att jag kanske borde tänkt på saken en dag till och låtit det andas lite.

@hope098 vännen, du är kraftigt medberoende till honom och det påverkar din förmåga att tänka klart. Det är helt rätt att orosanmäla om någon är en fara för sin egen eller andras hälsa. Hur ska man annars uppmärksamma samhället på att det finns stödbehov?
Har du funderat på att söka hjälp för din egen del också?

@Anna123123
Blev glad av att läsa att ni, vad det verkar haft ett bra samtal kring alkoholen och hur du kan stötta han bäst. Att det är hans resa men att du finns där. Det är ju en balans förstås, för man finns ju där själv med egna behov.

Att släppa taget är svårt som skrivs ovan, men för att inte få spader själv eller själv börja må dåligt gynnar ingen.

🌺

Det enkla och enda svaret är nej.
Du kan inte hjälpa utan ni blir båda sjukare om du stannar.

Fortsätt. Du gör rätt. Och det bästa för er båda.
Du säger alla? Är det barn inblandade så är det än allvarligare och ditt ansvar att tillgodose en bra hemmiljö för dem helt utan missbruk.

@bella70 det är så svårt att släppa taget. Jag bryr mig om honom. Min dröm är att han ska bli frisk så vi alla kan vara tillsammans.

Men min ekonomi lider av hans beroende. Mitt psyke lider av hans beteende. Men sen stundtals är det bra. Jag behöver veta om jag gör rätt eller fel. Vem avgör? Borde jag inte stanna hos någon som så tydligt behöver hjälp? Eller är jag helt avtrubbad nu?

@hope098
Hej
Du är på rätt väg fortsätt!!

Gällande anmälan o separation så möjliggör du för honom att få hjälp genom det. Du kan även släppa ansvaret.
Du kan inte göra honom nykter.

Nu ska du fokusera på dig och din framtid! Dra inte ut på att eller ännu hellre ta med någon gällande att hämta greker.

Anledningen till att du sätter honom främst är ditt beroende, ge det tid så kommer det att klarna.
När du ser tillbaka om ett år kommer du att vara förvånad över att du stannade så länge. Troligtvis.
Kram

@Ullabulla tack för din kommentar, jag förstår precis hur du menar! Jag vill inte vara en mamma även till honom. Jag ska verkligen försöka minska på kontrollen, strunta mer i honom, försöka oroa mig mindre.
Igår pratade vi om vad han känner att han behöver stöttning med. Han vill gärna att jag frågor honom hur han tänker om han skulle öppna en öl på en vardag. Vi kom överens om att jag ska fråga det och sen släppa det.

Någon annan som gjort upp planer för vilka situationer man ska ingripa i som sambo eller närstående? Hur har ni gjort då?

Han säger att han är tacksam över att jag varit hård mot honom och han vill att jag ska vara det. Jag vill bara vara det om vi är överens om det, egentligen inte min uppgift.

Jag ska ringa till alkoholhjälpen idag och få ut all min oro. Tack igen för alla kommentarer, svarar inte på allt men det underlättar bara att läsa och få någon annans syn på saken.

Hej @Annika111 @Adina98.
Jag kan mycket väl förstå att du är stressad, orolig, och att du känner att du inte kommer att hinna med att få familj om du lämnar. Men du, loppet för familj är ju inte kört om du lämnar. Sedan kan man ju fundera på klokheten i att skaffa barn med en som inte kan kontrollera sitt intag, och att inte kunna ta hand om sig själv och ta hand om andra/ha barn kan gå tokigt.
Jag hoppas ju förstås att han någon gång hittar en inre motivation att sluta. Men det är ju inte sådant man kan veta. Du har fått bra respons här ovan, och troligen inte allt svar som du hoppats. Om din närmaste vän skulle ha skrivit det du skriver i inlägget, hur hade du svarat?

Jag har den erfarenheten att en nykter alkoholist sade till mig, då även jag sade till exet att jag mår dåligt över drickande. Denna nyktra alkoholist förklarade det som så att jag och exet tänker olika : jag försöker få fram hur dåligt jag mår för att pusha på för en förändring, och exet i beroendebubblan kan tänka att "jamen, hon säger att hon mår dåligt, hon stannar ändå, så då är allt som det ska va ... " Och vad är bättre för honom, fortsatte han, - "du stannar och han har kvar sin alkohol. Och att ditt mående troligtvis inte får honom att söka hjälp!, motivationen måste komma inifrån."

Av nyktra alkoholister har jag fått många tuffa användbara svar - för denna person hade rätt i mycket som sedan hände och sas, om inte allt han sade stämde in för den personen sitter ju inne med kunskap så att säga ...

Honom kan du inte påverka tänker jag, men du kan påverka dig själv. Hur vill du att saker och ting ska se ut? Vad gör dig glad? Vad känns betydelsefullt för dig?

Varma tankar från Tröttiz (som inte är så trött längre ... )
KRAM!!

Hej Annika
Jag är äldre än född 98 jag är född 74 och åren går fort.
När jag läser din kommentar hoppas jag av hela mitt hjärta att du lämnar.
Du är fortfarande ung och chansen till barn och familj är stor. Det är nu du ska ta det steget hitta dig själv och börja om på nytt. Du får inte sitta om 10 år och ångra chansen du aldrig tog ❤️

Kevlarsjäl,det är lugnt.
Vet bara att den kontakt jag hittade härinne som gått utanför forumet har varit riktigt hjälpsamt.
Härinne filtrerar man en hel del.
Med henne har den "fula" sanningen ofta kommit fram då man ibland känner att man bara går i cirklar.
Men jag finns kvar om du ändrar dig.

@Kameleont Allt behöver inte vara slutgiltigt slut. Jag träffar min man när vi båda känner att det passar. Det var det jag menade med att jag bara tar "de goda dagarna". Det finns fortfarande ett slags vi. Jag vet inte hur framtiden ser ut, men jag vet att jag kan bara påverka min egen inte hans

@Kameleont Vill bara tillägga att just nu sitter jag och hunden på min balkong och njuter av kvällen. Avslappnat och harmoniskt. Jag har en mycket närmare och "ren" kontakt med mina vuxna barn, även om vi alltid stått varandra nära. Talade igår två timmar i telefon med min son, det var längesen och han har börjat öppna upp om hur han känt inför sin pappas missbruk, han har stängt om sig förut. Jag menar vara att allt inte behöver vara slut för evigt även om man inte bor ihop. Det viktigaste är att jag tar hand om mig själv nu och jobbar hårt för att inte ta på mig hans problem för jag kan ändå inget göra.
Nu tar jag bara "de goda dagarna"
Självklart är det jävligt ibland, men de dagarna är färre än när jag var "mitt i". Faktiskt.

@Kameleont "Har varit ett skönt lugn blandat med lite förvåning när han dag två var nykter fortsatt" Jag blir gråtfärdig när jag läser ditt inlägg. Jag känner igen allt så väl och ute på "andra sidan" med distans till allting ser jag ju hur sinnet förändras som medberoende och hur gränserna flyttas tills det liknar världen i "Alice i Underlandet". Jag är rädd för att du är på väg mot ett riktigt dåligt mående och jag vet inte hur jag ska kunna hjälpa dig. Det jag vill att du gör är så svårt, du är nog inte där än. Jag tror du måste skapa distans, vet inget annat sätt, men jag vet också hur skrämmande och hemsk tanken är. Jag lider med dig och är samtidigt så förtvivlad och rädd för att du ska göra som jag. Stanna, "acceptera" och klamra dig fast vid de goda dagarna.
Jag är mer säker än någonsin att det enda en medberoende kan göra är att skapa distans, lämna fysiskt. Det ger även den beroende en större chans att ta ett beslut att tillfriskna. Tänker på dig ofta. Ta hand om dig är du snäll ❤️

@Ullabulla Tack för att du frågar, det värmer verkligen. Jag letar varje dag nya pusselbitar för att bli en hel personlighet igen, den jag en gång var, eller kanske ännu hellre, bli den jag borde blivit. Ångesten har varit hanterbar några dagar nu, har känt en slags ro och bestämt mig för att ransonera umgänget med min missbrukare ännu lite mer. Jag har varit ärlig med vad jag tycker och vad jag tror om hans beslut att börja dricka lite öl ibland Vi har inte samma uppfattning, han tror att han ska kunna hålla det på en låg nivå, ha kontroll. Jag vet att det inte kommer att gå. Men försöker klargöra både inför mig själv och honom att det inte är mitt ansvar eller mitt problem, utan hans val. Inget bråk om det och det är nog ett tecken på att det börjar bli en realitet för oss båda att det är så, hoppas det. En insikt som hjälpt mig väldigt mycket, även om det är sorgligt, är att vi inte är en familj längre. Jag, min man och våra två vuxna barn och deras familjer behöver inte hålla ihop längre, vi behöver inte fira helger och födelsedagar tillsammans allihop, utan kan hitta nya sätt och nya traditioner. Jag och barnen har pratat om det och det lättade verkligen både för dem och för mig som varit lite av en sambandscentral i familjen som försökt medla och undvika att någon blir sårad. (Ibland kan man ju undra om man är normalbegåvad som man beter sig. Helt idiotiskt 😠) . Min son är inte alls förtjust i kalas, så nu kan han slappna av och inte känna nån press och alla kan fira som de vill i olika konstellationer som passar bäst just då. Jag tycker att det går framåt, men naturligtvis kommer det att bli sämre dagar igen. Jag funderar över ditt erbjudande, det som håller mig tillbaka är att jag är ganska introvert och har en väldigt stark integritet. Men ditt erbjudande är generöst och jag funderar på det. Jag är bara en extremt försiktig person. Jag kan ju se att vi har liknande upplevelser och tankar, så det ger mig mycket att "tala" med dig och flera andra I forumet. Tacksam att du finns här ❤️

Svär lite inombords ... Men nya tag är det ju, exet och numera min vän är ju inte osams eller så. 🙏 Tur det. Det får man ju vara glad för, men att diskutera med honom i telefon vart ju inte klokt nånstans. Det kom ju fram senare att han inte mindes allt. 😒 Jag som för det mesta har koll. Och numera kan sätta gränser. För det mesta. Suck.

Jag vet ju sedan tidigare att kontakt har sina sidor, och att man som anhörig kan trilla dit. Att göra något mindre klokt.
Att jag inte ska vara så hård mot mig själv.

Jag har ju också trots allt kommit långt i mitt medberoende, en acceptans om läget. Kommit till ro. Hans liv hans val. Jag är inte med i hans val.

Det jag har kvar är att avbryta samtal då han druckit, den kampen sker mer sällan men nyligen förlorade jag - och han.
Han minns ju inte allt. Jag var den friska som kunde lägga på luren.
Men - nya tag. 💪

Kram.
🌺

Hur går det för dig kevlarsjäl?
Själv har jag både bra och dåliga dagar.
Tittar framåt och blickar bakåt mer än jag borde.
Erbjudandet kvarstår om du vill ha kontakt utanför forumet.