Senaste kommentarerna i forumet

@Ullabulla du uttrycker dig så bra allt känns igen!
Man vill ha ett nytt liv men ändå inte. En bra dag från exet då hoppas jag igen trots det inte Går, och han har verkligen inte överöst mig med bekräftelse o kärlek..... men smulorna är tydligen värda mycket vissa dagar....suck.

Du gör det bra ❤️ bara 7 år här

Och idag också helt ok.
Någon del av mig har processat detta länge tror jag.
Men bakslag ska väl komma.

Tack ❤️ det är nog precis så det är! Jag måste klippa helt.

Håller med ovan. Jag har daglig kontakt med mitt ex på jobbet och skulle mer än gärna slippa det, det är en stress som jag inte behöver.

❤️ håller med has. Tänker att mina sår skulle pillas i eller i värsta fall rivas upp om jag skulle träffa mitt ex. Skulle gärna vilja vara vänner men det går inte känner jag om jag ska må bra/bättre. Har ju redan försökt allt och gett allt. Du/vi måste nog få vara egoistiska i det här och sätta sej själv först och sluta vara så starka, för det känner jag till och från att det är jag inte (har också mörka stunder). Speciellt inte när det gäller han, alkoholisten, exet.

Jag är särbo sen 17 år tillbaka.
Min make har problem med alkohol, det är öl och vin som gäller, mest öl.

Ett långvarigt förhållande på 25 år gick i kras för 20 år pga av alkohol. Men han säger att det är lugnt nu och han fick sig en tankeställare.

Vi träffas om helger och semestrar, nu är vi bägge pensionärer och har träffats lite oftare.
Vi reser mycket, hittar alltid på roliga saker när vi träffas, konserter, teater, musicaler, går ut och äter, träffar vänner och är på fest. Då blir det vin och öl, jag dricker måttligt och maken har många ggr druckit för mycket, blir vinglig och trött. Han tål nästan inget, men förstått nu att han har redan haft alkohol i kroppen när han kommit till mig. Ibland har han sagt, "tog en öl på tåget ihop med räkmackan".

Vi har tjafsat många ggr om det när han druckit innan han kommer till mig. Då skärper han sig en tid.

Jag dricker aldrig vardagar eller när jag är själv (Men han har såklart druckit mer när han har åkt hem, det har kommit fram nu för en tid sedan)

Han har i 1.5 år tid haft problem med magen. Gått på läkarbesök och där han dom påtalat att han har höga värde på vissa prov som visar alkohol i kroppen. Vi har varit utomlands vid dom tillfällena.
Han äter dåligt och är alltid trött.
Nu i december så eskalera allt. Han ringde mig och sa att han såg i syner, såg dubbelt. Jag hörde inte att han var påverkad. (Men hans normaltillstånd är säkert att ha 3-5 öl i kroppen) Har nog alltid varit så under hela hans liv.

Även då hade han höga halter av alkohol i blodet.
Läkare ringde mig där dom sa att hans lever var skadad, inflammation i magmunnen, magsår och tecken på Wenecke syndrom enligt hjärnröntgen.

Dom pumpa han full med B-vitaminer.

Han kom hem och jag var sur och arg för dessa resultat att insåg hans problem.
Vi prata om detta och han lovade att aldrig mer dricka, alla hans skador var alkoholrelaterade.
Han åkte hem och han fick tid till endoskopi men gick inte dit, han orkar inte sa han.
Jag bokade ny tid till honom.
Efter 8 veckor fick han tid, under tiden prata vi i telefon, flera ggr om dagen, han lät nykter. Jag åkte upp till honom när tiden närmade sig. Jag hittade honom i fullständig misär. Smutsigt, han var smutsig, skäggig, långhårig, lägenheten i kaos, han helt utslagen och borta, han låg i soffan med ett smutsigt täcke. Han mage i katastrof.
Jag fick ringa efter ambulans.
Han blev inlagd i 4 veckor. Svår näringsbrist och gått ner 10 kg.
Jag stanna kvar och sanera hans lägenhet, hitta gömda vindunkar, öl överallt. Han hade alltså druckit sen han kom hem efter julas.

Nu är han hemma, han klara inte dig själv, hemhjälp som fixar mat och städar och jag har krävt Antabus. Han har gått med på det, en sjuksyster kommer och ger honom det, men det är precis som han gör det, för jag ska bli tyst. Efter det har han fått tid till Beroendeenheten.
Jag når inte fram, han fattar inte. Glömmer, förvirrad och snurrig.
Så fort alkohol nämns så är det som han fryser till is och han stirrar bara med tomma ögon, precis som han inte hör.
Sen börjar han prata om annat.
Han nämner aldrig något själv om problem,
Nu har jag sagt att detta gör jag för vi lovade varandra "nöd och lust" nu är det nöd.
Men om jag märker att han inte vill själv eller inte går till samtal när han får tid så ger jag upp.
Han säger att han inte vill mista mig.

Jag tycker det är svårt och ibland tänker jag, "varför håller jag på med honom?" Känslorna för honom är ju inte dom bästa längre.

@nightcrying jag får en tanke om att det kan bero på vad som gjorde att man blev nykter?

Om man själv kommit till insikt eller ”tvingats” till det av en eller annan anledning.

Med insikt tänker jag att även insikten runt de egna beteendena samt hur dessa påverkat andra kommer, vilket ger motivation till förändring.

Kan dock vara helt ute och cykla 😅

Det går upp och det går ner, så är det nog för oss alla❤️ Tänker på det du skrivit tidigare i tråden och blir nyfiken på om ditt mående hänger ihop med kontakt/inte kontakt?

I sådana fall kanske det kan vara en hjälp till att fortsätta hålla distans?

Du har kommit långt, svarta dagar kommer och går, men det verkar som att de kommer mindre frekvent?❤️

@Tröttiz å alla seier och filmer! Mammor som lagt barn ett glas vin....efter jobbet ett glas vin, ut med polarna dricka öl osv ....blä

Har dom inget anhörg stöd via behandlingshemmet? Annars kommunen, beroende enheten, alanon är dom jag kommer på.

Svart dag igen. Alltså det känns som det aldrig kommer gå över. Det beror antagligen på att han lånade pengar igår. Och lånade är egentliga så att jag är skyldig honom 2000kr nu. Pga resa. Så egentligen är detta en test om han tänker lämna tillbaka. Han tjänar 3ggr sp mycket som jag...

Jag måste ju blocka honom helt ur mitt liv.....jag vet ju det men varför så svårt?

Ser fram emot onsdag då är det livsstegen . Så himla enformigt liv

Finns någon här som kan ge mej råd som förälder.när min son är på behandlingshem för alkohol problem.Jag är ständigt orolig och har inte setts på länge nu. Jag har inte gått på något samtalsstöd.

@Letlive
Hej, den är lite fram och tillbaka.

Jag kan fara glatt iväg på en middag på restaurang och festa emellanåt, men ibland så vill jag inte festa alls och orkar absolut inte med sådana miljöer där det säljs alkohol och människor blir berusade.
Ibland kan jag gå på hemmamiddag med mina kompisar där jag är nykter, då de blir lite onyktra så orkar jag inte med det hela och går hem. Jag orkar helt enkelt inte med förändringen. Hemma kan jag sitta lite som Tjuren Ferdinand och lyssna på lugnet och beundra mina plantor ...

Därtill har jag också blivit frustrerad över samhällets syn på alkohol, att det "ska vara" liksom i olika sammanhang. Före mitt medberoende och erfarenheter i detta så reagerade jag inte nämnvärt då det t ex på Facebook lades ut att man ska dricka lite vin på en fredagkväll för att man gått på semester - NU reagerar jag på det ur två perspektiv. Att alkohol glorifieras, jag har gått på semester, wow här sitter jag med ett glas och det andra perspektivet är att jag har sett vad alkohol kan göra för skada mot människor och var och varannan person lägger upp häftiga bilder på alkohol. Vid sidan av glorifieringen har jag sett det andra ...

KRAM.

Idag känns det bättre.
Just nu vill säga.
Jag har länge byggt upp ett alternativt liv och målat upp olika valmöjligheter.
Känt in de och sen återvänt till det liv som faktiskt är.
Vägt saker i vågskålen och sett potential i de olika valen.
Men visst är det tungt.
Och kommer att vara en lång tid framöver.
9 år är en lång tid.

Drack mycket i tonåren, uppväxt på landet där man umgicks i stora gäng och många fester med väldigt mycket alkohol i rätt tidig ålder (från typ 14 år). I vuxen ålder festade en del men numera dricker jag endast när det är någon tjejhelg, fest eller utgång (vilket är sällan då jag får lite lätt panik bland för många fulla människor på samma plats). Kan ta nåt glas vin på middag hemma hos andra men aldrig hemma själv. Blir stressad/får nästan panik numera av att endast höra en burk öppnas och jag mår fysiskt illa av lukten av öl.

@nightcrying Googla "dry drunk". Min alkoholist är definitivt åt det hållet, mycket samma beteende som innan, nykter endast i 4 månader hittills (efter ett helt liv av överdrivet drickande med de senaste tio åren dagligen) men ofta undrar jag vem tusan det är, känner jag ens denna människa. Egoism, självömkan, aldrig hans fel någonting, tjurig, grinig, narcissistiska tendenser bland annat. Ingen emotionell intelligens eller medvetenhet, ingen direkt omtanke om någon annan. En del drag är värre nu som nykter. Dry drunk stämmer verkligen in, säga vad man vill om USA och deras drogproblem men jag hittar fantastisk information och råd via amerikanska sidor. Jag önskar att jag hade lämnat mycket tidigare, nu efter 31 år är det en sanslöst svår väg och även våra vuxna barn är så trötta på detta. Kram till dig❤️

Jag tar gärna ett glas vin då och då men jag avskyr fulla människor och håller mig därför på en låg konsumtion. Vill inte vara i närheten av folk som är fulla, oavsett om det är vänner eller främlingar. Avskyr den starka doften av avslaget öl om man åker tunnelbanan hem sent en fredag eller lördag.

@nightcrying min bild är att de flesta som super gör det för att hantera symtomen av något annat. För mitt ex är det psykisk ohälsa. Så ja, han beter sig precis likadant som nykter, det är aldrig hans fel. Han är mer självömkande som full. Nu är han mer martyr.

*ingenting var

@nightcrying Absolut! Var tillsammans med fd alkoholist/narkoman i 10 år. Han hade varit ren i 6-7 år innan vi träffades. Ingenvart någonsin hans fel. Det var inte ens hans fel att han hade missbrukat. Det var hans mammas fel för att hon skaffade en sladdis när han var i en känslig ålder 😳😅 Ibland (framför allt när man är ur det) måste man garva åt eländet. Förstår om du inte är där än 🩵

Glad för din skull 👍

Jag tänker att de dragen kanske fanns redan innan missbruket?
Vet tyvärr vad du menar - har upplevt det- men inte under en så lång tid.
Vissa egenskaper som fanns i grunden kanske förstärktes under missbruket och blev permanenta?
Har han fått någon hjälp från vården t ex antidepressiva?

Gällande egoismen sa alltid ”min” att den tillhörde hans missbruk. Men - offerrollen och egoismen fanns tydligt kvar även i nykterhet.

Sen tror jag att nykterhet för en del kan jämföras med olycklig förälskelse…

Nu fick jag inte svar på min egentliga fråga.
Ska tilläggas att jag nyligen flyttat ifrån honom.

Varför har du stannat hos honom?
Säg till kidsen att du vet att uppväxten varit tuff för dem men att de nu inte är i beroendeställning av dig och sin pappa och att de bör bryta kontakten med honom.
Sedan är det nog schystast att du inte fortsätter ta upp att du mår dåligt till dem (om du stannar) - det blir en enorm stress för dem.
Har du och kidsen fått samtalsstöd?
Beteendet kan bara skada om ni tillåter det.

Värre nu än när han drack. Nykter i 12 år snart. Självömkan, stolthet och avsaknad av omtanke. Finns det fler som upplever att ens partner fastnat i ett beteende som fortsätter skada dig och andra familjemedlemmar trots att alkoholen i sig inte längre är det direkta problemet? Jag och våra vuxna barn känner oss helt förstörda.

Jag dricker aldrig för egen del, tappat lusten helt