Senaste kommentarerna i forumet

Det är jag, när jag slutade dricka i augusti så hade jag inga planer alls, och här sitter jag nu...har påbörjat ett helt nytt liv, och det känns så jäkla bra.
Det är absolut så att allt som rör min mamma påverkar mig...har lärt mig att hon har varit min största ursäkt till att dricka det sista året, så jag jobbar mycket med det på behandlingen.
Det är en av dom största sakerna jag lärt mig...att hitta orsaken till varför man dricker, för min del började det ju redan under min uppväxt med alkoliserade föräldrar, helt galet att det skulle ta 40 år och ett eget alkoholberoende innan man äntligen började förstå.
Sen funderar jag mycket på många som inte törs söka hjälp eller erkänna att dom är alkolister, i mitt huvud funkar det som så att jag skäms inte för att det blev som det blev.
Jag är alkolist, jag har en sjukdom som kräver att jag håller mig nykter för att hålla mig frisk...den kräver också att jag går till botten med hur jag mår och varför det blev som det blev.
Jag går med rak rygg och fast blick för jag är stolt över den jag är☺

Lim, jag tycker du ska gå på Knaskattens förslag, packa ner hans grejer i lådor, förbjud alkohol och vägra serva honom med allt från mat till rena kläder.
Helt sjukt som han håller på!? Att han inte skäms nån gång!!? På riktigt!
Stora kramen till dig Lim??

Du är grym som kämpar så bra??Tänk vad din kropp är nöjd med att slippa giftet!!☠️
Kram ?

Vad roligt att du hade nytta av min tråd..Jag hade ju en alkohol-beroende pappa, men också många släktingar på mammas sida med olika typer av beroenden.Mest alkohol..Att välja total nykterhet visade sig vara den lättaste och bästa vägen ut för mig..Forumet har varit oerhört betydelsefullt för mig på alla sätt..Dels att läsa om liknande känslor jag själv känner, men även att få delge egna råd och tankar kring alkohol-beroendet i olika lägen..Det gäller att förstå sitt eget beroende, och hur just jag ska agera för att få ett så bra liv som möjligt..Bra att du fått insikt kring din situation..Kram?

har jag läst igenom hela din tråd?Känner igen mig så mycket. Dels öppenheten kring alkohol då jag också vuxit upp med en beroende mamma. Har alltid varit medveten om min större risk för att själv hamna där och har också alltid pratat öppet om alkohol och beroende med mina nära.

Nu väljer jag nykterhet en dag i taget då även min hjärna tillslut blev kidnappad av alkohol.

Du är en stor inspiration källa för mig? Stort tack!

börjar göra ont lite överallt. Märkligt, så bra mat som jag äter. Inget gluten, inget socker, inget kött.
Igår när jag skulle simma 2000 meter fick jag så ont i vänstra knät, artros, så det tog 1,5 gånger så lång tid än vanligt att simma.

Positivt är att jag har plockat fram min Berninasymaskin och sydde lite.
Kommer inte ihåg när jag sydde något senast, det går inget bra när man är onykter ?
Såå roligt det var ? Tänk vilken energi och lust man har när man är nykter ?

Hoppas att alla sover sött och nyktert ?

Det kanske blir en svampskog dina virkningar! Hoppas du snart är tillbaks i jobb och rutiner!
Svagis, jag håller mkt hårt i livlinan snuset ? det för bli i nästa liv.
Godnatt alla kämpar!

Är nu inte så värst intresserad av just virka och kan inte något om stolpar och halvstolpar. Men jag tycker om att läsa om intresset, blir imponerad av strävandet och klarheten över att det är något som får oss att må bra, att klara av nya projekt som man tidigare inte har klarat i dimman av A. Gissar att det även är meditativt att virka. Att skapa är ett behov som vi har vilket jag inte förstod för några år sedan. Har tagit tag i ett antal projekt men inte lyckats få ro att bli klar projekten eller bemästra färdigheten. Får inspiration av er och funderar på vad en ska ta tag i.. klurar.

Min huvudvärk har börjat släppt lite, hoppas att det även kan vara så för dig.

Kram.

Det värmer att höra att du kan anförtro din partner, att vara sårbar är styrka och ett stort förtroende. Tror att det är en förlösande känsla att inte hålla dessa hemligheter och få vara ärligt inför den som man delar sitt liv med. Min övertygelse är att det stärker kärleken till varandra även fast det inte alltid är sina vackra sidor som man anförtror.
Kärlek till dig!

Kram.

Tack fina, fina vänner för pepp och fina ord?!
De värmer hela vägen in och gör verkligen gott för min sargade själ..?. Lät dramatiskt men det är ganska dramatiskt.., mitt liv.. Dock mindre av den varan tack vare nykterheten förstås☺️! Jag håller i?!
Allt jag orkar skriva nu.
Tack för ni finns??!
Kram och godnatt!
/Fibblan ?.

Jag har sagt det förut och säger det igen, vad imponerad jag blir av alla dina handlingar av styrka. Du förstörde gömman och du har nu berättat allt för M. Förstår att det måste ha varit så otroligt mycket som har släppt och att du är urlakad men vad fantastiskt att du har vågat, att du har berättat om hur det har varit och det är något så fint i att kunna vara så ärlig.

Jag känner mig rörd efter att ha läst det här, tack för att du delade med dig. Jag är så väldigt glad för din skull att du har ett så fint stöd i honom och i dig själv för dig själv. Du är på ett framgångståg och där kommer du att stanna. Jag bara känner det.

Stor kram ❤️❤️

Vilka tråkiga nyheter. Usch. Sånt bakslag! Förstår att det känns jättetungt för dig.
Kan du inte börja rensa och fixa och dona nu när han är borta? Börja packa ihop lite saker, fixa lite som du vill... och när han kommer hem blir det lite nytt. Han har saker i lådor, får inte dricka hemma längre och du accepterar inte att han smutsar ner och inte betalar? Rimligt ju. Då kanske det inte är lika bekvämt att hänga kvar hemma?
Stor kram till dig! Det KOMMER att ordna sig. ???

Så bra tänkt! Med det påbörjade virkprojektet menar jag. Precis så funkar jag också :) Kan inte ha något liggande som kräver för mycket en fredag kväll...att lära sig nytt, huuva, aldrig på en fredag :) Nä, de nya fredagskvällarna ska vara lugna, mysiga och rätt korta för jag är så trött och behöver sova tidigt har jag märkt...konstigt att jag satt uppe och drack för bara en månad sen istället för att sova gott? Såå dumt.

Att bli nykter har även påverkat min förmåga att säga ifrån och sätta andra gränser märker jag. Men jag är snäll mot mig själv och gör en sak i taget - snuset får jag sluta med en annan gång, längre fram när jag har landat i nykterheten. Jag har också varit nykter idag!
Ha en mysig kväll nu!
Kram
svagis

Det låter så skönt Vinäger....att ha en människa...partner....att prata med om det mörka. Det verkar ju också som om han står kvar och är så trygg i sig själv att han inte blir skrämd av din fulgråt :) Åh, särskilt med tanke på att du och jag, som du skrev i min tråd för ett tag sen, har en del gemensamt....så förstår jag att det inte var lätt att visa alla dessa känslor för honom. Men vad stark du är som gjorde det!!
Kram
svagis

Tack för dina erfarenheter!
Ska se när man är redo för att öppna sig lite mer om det hela & som du säger: En dag i taget!

Ha´en fortsatt bra onsdagkväll!

Men detta gör att du måste bli ännu mer bestämd kanske? Den snälla metoden verkar inte gå hem hos din snart expartner..Man kan vara tydlig och bestämd, men det vet du nog redan..Så trist när du nu trodde att det skulle bli av..Jag har en känsla av att barnens pappa är hyfsat nöjd med situationen. Kunna fortsätta supa..En kvinna som jobbar stenhårt, betalar det mesta, tar hand om barnen, städar, roddar, lagar mat..Hoppas det blir en förändring snart..Skickar massor av styrka och energi till dig??✨✨✨??Kram..

Först, vad fint med kommentarer, tack alla. Allterbra och Fenix, vad kul att ni också är på gång, självklart även Fibblan och Stormen lilla. Känns som om vi är många "gamla" forumvänner som har hittat hem nu. En sporre i sig.

Nu till rubriken...

Har känt mig lite nere och lättretlig ett par dagar och vet precis vad det handlar om. I helgen ska jag utsätta mig för en av de situationer som jag brukar få panikattacker i. Det var när det slog mig att jag inte kan, eller snarare inte vill, lugna mig med alkohol som oroskänslorna fick riktigt fäste.

I dag skickade jag ett sms till M och bedyrade min kärlek ? samtidigt som jag bad om ursäkt för att jag inte varit mig själv de senaste dagarna. Skrev också att jag inte mått så bra och haft det lite jobbigt. Direkt kom ett svar där han skriver att han är orolig och undrar om det är något speciellt som gör att jag känner så här. Jag hann inte ens svara innan han ringde för att höra hur jag mår. Sa att vi kan prata när han kommer hem samtidigt som jag kände hur känslorna åkte berg och dalbana inom mig.

Oron hann byggas på under em och mitt humör svajade betänkligt. Jag var som en damm på bristningsgränsen innan han var hemma. Det kändes som att jag klättrade på väggarna medan jag väntade. Visst hade alkohol lugnat för stunden, men jag längtade inte alls efter den falska vännen. Hade den funnits tillgänglig vet jag inte om jag orkat stå emot, men då den är inlåst slipper jag ju den förhandlingen.

M hann knappt innanför dörren förrän jag kastade mig om halsen på honom och började stortjuta. Ni vet, sådan där riktig fulgråt. Jag snörvlade och hickade samtidigt som han tröstade och vyssjade mig som ett litet barn: Såja, gumman, det blir bra, ska du se...

Och då...

Då berättade jag om det som varit, inte allt, men mycket mer än tidigare. Hur drickandet ännu en gång eskalerade och att jag inte druckit något på tre veckor. Jag hade ju avslöjat en del i slutet av förra året, att jag drack ibland i veckorna, men inte omfattningen. Det enda jag förmodligen aldrig vill berätta är detta med handspriten och hur jag druckit allsköns häxblandningar. Känner att det inte spelar någon roll i sammanhanget och att jag gärna behåller dessa två mest förnedrande minnen för mig själv. Men vilken lättnad det var att få släppa ut en del. Det går inte i ord att beskriva.

Efteråt klamrade vi oss fast vid varandra, förmådde inte släppa. Jag hulkandes och han tröstandes. Till slut var jag tvungen att släppa, fick knappt luft (hade just varit snyggt om jag kvävts till döds just när livet börjar bli vackert igen...). ?

Så nu sitter jag här alldeles urlakad, men på ett skönt sätt. Helgens utmaning känns fortfarande tuff, men inte riktigt lika som tidigare. Mitt humör känns mer stabilt, om än inte helt som vanligt. Men skillnaden mot eftermiddagen är enorm.

Det känns som om detta var ännu ett steg i min process mot det helnyktra livet. Lite som att jag har en checklista där jag bockar av de olika stegen. ✅ Kan inte fatta att det bara har gått drygt tre veckor sedan jag drack senast, det känns som minst tre månader.

Men...

Jag är fortfarande ödmjuk och har stor respekt för alkoholens kraft och makt. Det gäller att glädjas i nuet, som santorini så bra uttryckte det. Att jag inte tänkt på det, att säga att man tar ut glädje i förskott innebär ju faktiskt att man gläds i nuet. Smart!

Kram till er alla och, ännu en gång, tack för att ni finns och berikar forumet.

vad spännande att höra lite om din vita period, hur du upplevt den såhär långt, dag nummer 5. Alkoholfria alternativ och att äta gott och nyttigt verkar vara något som verkligen var hjälpsamt för dig, säkert är det flera här som känner igen sig i det. Tack för dina tips, det är säkert flera är som läser och kan känna lite inspiration av att få en verklig person som är mitt i förändringen som ger konkreta tips!

Kul att höra att det hjälper dig med pepp från andra här i forumet!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det här med virkningen är en process som liknar den att bli nykter måste jag säga. Jag virkar, det blir snett, jag river upp, börjar om, det blir ojämnt, jag river upp och börjar om. Och för varje gång jag har rivit upp blir det liite bättre. Åtminstone gör jag (nästan) inte om samma misstag igen. Jo det gör jag, men då är det bara att fortsätta ändå. Jag har också tänkt lite strategiskt kring virkningen kopplat till när jag blir sugen på vin. Fredagar är ju en trigger för många av oss. I dag har jag tänkt att på fredagar ska jag alltid kunna komma hem till ett påbörjat virkningsprojekt. Just de två tre första varven är lite skakiga för mig än. Därför är det bra att ha ett lite mer lättsmält projekt att sätta händerna i när vinsuget sätter in tänker jag. I all enkelhet.

I dag har jag övat på stolpar och halvstolpar. Kul eftersom det blir mer virkat per varv!

Långsam dag med vab igen. Försökte delegera ut den eventuella morgondagens vab till exmaken. Funkade inte. Synd eftersom jag har en timmes massage inbokad som går upp i rök och ett besök på samtalsterapin. Dessutom har jag mina leveranser på jobbet som måste rivas av på ett effektivt sätt nu eftersom tre dagar redan gått upp i rök för mig. Dumt. Stress är inte bra nu.

I dag kommer jag att gå och lägga mig nykter. I morgon bitti kommer jag att vakna pigg (nåja) och klar i huvudet.

Kram

Jag känner som du!! Suget förstör allt!!

Jag känner som du!! Suget förstör allt!!

Bytte namn på tråden för just nu vacklar jag så mycket. Sugen ofta. Har varit sen jag blev nykter i princip. Varit en kamp i 3 månader. Tankar som nu klarar du nog att dricka mindre osv. Vill ju ha ett nyktert liv och jag kommer säkert inte hålla mig till måttligt. Jag vet inte vem jag är just nu. Vet inte hur jag ska orka. ?

Jag blir så ledsen på suget. Det ger sig aldrig. Min hjärna försöker övertala mig att dricka. Att jag behöver det. Alkohol tar fortfarande upp så mycket av mina tankar trots att jag är 3 månader in på nykterheten. Sa till min man att jag var jättesugen idag. Hade han sagt att han skulle köpt en flaska vin på vägen hem från jobbet så hade jag druckit. Nu sa han inte det så blir inget dricka. Så trött på det här. Vill bara få stänga av hjärnan. ?

Bakslag igen. Ingen lägenhet. Jag gråter och gråter. Det är så slitsamt. Ovissheten. Sorgen. Ilskan. Frustrationen. Panik allt oftare.

Mannen är bortrest. Har varit det ett tag och är det i en vecka till. Det har varit så skönt. En smak av hur livet kan vara när man slipper stressen av en annan vuxens ovanor.

När han kommer hem igen måste jag hitta nåt sätt att hantera allt på. Hur fan nu det ska gå till. Jag vet att flera tycker att jag ska kasta ut honom. Men det är verkligen inte ett alternativ, det är bara inte det. Utan jag måste stå ut bara. Men jag har åtminstone denna tid när han är bortrest fått insikt om att jag måste vara den som bestämmer här. Han FÅR inte dricka här igen. Jag ska be honom sova borta om han dricker ute. För nu orkar jag inte en sekund till.

Jag är så nedslagen och ledsen nu. För i flera veckor har jag laddat. Sörjt också men mest laddat inför att mycket snart bo själv. Nu blir det som en krock inom mig som är så hemsk. Som att jag var på väg i ett flygplan till en paradisö och precis när vi skulle landa så vänder planet hem igen till en mörk vinter.

Och jag är så trött på att tänka positivt. Men jag måste. Försöker direkt tänka "men nu hinner det bli ännu närmare våren" och "barnen hinner bli ännu lite större innan de ska ha skilda föräldrar" osv osv. Men jag är så trött på det. Att försöka vända sanningen till nåt bättre än vad det är.

Vet ni vad det värsta är....som gör mig mest gråtfärdig. Det är att han ska fortsätta stöka till och smutsa ner här. Ja drickandet är förstås det värsta av allt men sedan är det att leva i en röra hela tiden och aldrig få vila.

Kanske får dra igång ett rens ihop här. Att när han kommer försöka våga säga att vi måste börja rensa och städa här och packa saker han kan ta med sig. Hur nu det ska gå till. Han orkar ju aldrig sånt.

Har lust att ta bort de mattor han ska ha. Göra allt kalt och tomt. Då blir det också mindre stök. Fan också. Säg att det finns en mening med detta...

Suck.

Jag är imponerad och du ska vara stolt över dig själv! Du verkar ju ha mycket samtidigt med familjen så det är ju inte den enklaste saken att fixa den här intensiva behandlingen du har gått in i. Heja dig!