Senaste kommentarerna i forumet

Det kunde varit jag... och den nyktre mannen jag ännu lever med. Utan det stöd jag fick här och kraften att i handling visa att jag menade allvar skulle livet sett annorlunda ut. Jag önskar, som MM ett möjligast gott avslut på hans jordeliv - i frid för er båda.
Jag vill också tacka dig Ullabulla för allt du bidrar med! Det betyder och det gör skillnad.
Kram, kram / mt

Mina varmaste tankar till dig.

Förstår sorgen att bara kunna stå och se på, maktlös,
när en människa väljer alkoholen framför en själv.
Fruktansvärt....

Och för var dag som går ta ett kliv närmare slutet.
För så är det med alkoholism.

Jag blev väldigt berörd av ditt inlägg men fick också
en ny påminnelse om varför.

Jag hoppas du får knyta ihop er säck på ett
vackert vis. Trots allt. Plocka ner alla fina minnen.

MM

Ligger för döden.
Han har på bara två månader gått från frisk med eventuella gallbesvär till att nu bara ha timmar kvar.

Vi fick ett sista samtal igår och hans anklagelser och bitterhet lyser igenom.
Jag förstår att det är dödsångest och sorg över val som vi båda gjorde.

Han att fortsätta trösta sig med flaskan när livet var motigt.
Och jag med att gå in i min flyktvägar för att vi inte länge kunde mötas.

Min lycka och välgång i mitt nya liv har varit svårt för mig att ta emot.
Någon sorts sympati för exet som visserligen trampat på i sin nykterhet sen drygt två år.

Men underförstått fortsatt hoppas och sörja att vi gled isär.

Igår fick jag allt uppdukat.
Istället för att han skulle ligga och dö så skulle vi ha haft ett fint liv tillsammans.
Om vi bara hade lyssnat på varann.

Jag vet som ssgt att det är ångest som han kanske vill projicera.
Jag försökte vända samtalet till att jag var så tacksam för de många fina år vi fick.

Innan hans alkoholism och mitt medberoende och kontrollbehov gjorde vår relation mycket svår att fortsätta
.
Vi har fortsatt att vara goda vänner och stöttat varann i svåra stunder.
Kanske fel,kanske rätt.

Ni därute som lever kvar i en anhörigsituation, sök hjälp.
Det är omöjligt att klara av situationen själv utan att bli bitter och oresonlig på sin partner.

Nu ska jag försöka knyta ihop denna säck och hoppas att han får en fin resa mot vila.

Fortsätter min räkning tänker jag. Har ingen önskan att dricka just nu. Har inga planer på att dricka.

Mycket annat i livet är stressande och lite jobbigt men detta känns inte svårt just nu. Jag är en sån som väljer att inte dricka för det mesta. Jag nästan alltid.

Skulle just nu behöva en extra inkomst, vet inte hur jag ska ha råd med allt om jag ska vara ärlig. Flytten suger musten ur mig, vill flytta nu.

Bor fortfarande hos mina päron då jag inte har ork att resa långt varenda dag och bo i ett flyttkaos. Lagad mat hjälper så mycket. Har gått ner 5 kg och väger mindre än på väldigt länge. Bara att någon tar hand om mig och jag får vanlig god mat gör så mycket. Känner mig som en 5-åring och ganska värdelös för att jag inte fixar sånt själv. Men det har alltid varit så. Jag har inte den kapaciteten, men jag gör så gott jag kan. Förhoppningsvis visar utredningen varför jag är som jag är.

Utredningen har inte dragit igång ännu. Ska kolla med kuratorn på tisdag då jag ska dit om något händer. Tänker inte på det så mycket längre, what will be will be liksom.

Ska åka till min lägenhet i dag/över helgen och packa. I vanliga fall hade jag supit skallen i bitar under en sån här period och sen inte orkat packa. Nu ska jag köpa ett par A-fria öl, lite popcorn och kika serier mellan packandet. Bara få egentid. Så himla skönt.

Väljer att inte dricka i dag, istället njuter jag av att vara nykter och lite duktig

Låt inte något få dig att tro något annat. Du skriver i mot och medgång vilket är precis så det är med det här, det går inte alltid som man tänkt. Precis som du säger - det viktigaste är att man försöker och även att man skriver när det också inte går bra. För i det stora hela är det ju att man försöker ändra sitt beteende, det tar inte återfallen ifrån en. Visst vaknar man och känner ”fan” och alla självkritiska tankar hoppar på en, men jag är glad att du skriver här så att vi andra kan få en chans att stötta och peppa.

Stor kram ?

...när det inte blev som det skulle...

Jag försöker i alla fall. Det kan ingen ta ifrån mig. Att det är en kamp, det ska gudarna veta...

Tack alla som fortfarande kommenterar, trots att den ihållande framgångssagan lyser med sin frånvaro. Utan er hade jag inte kommit så här långt.

Trevlig fortsättning på helgen. Förhoppningsvis blir den vit. Om inte, kommer det en ny chans i morgon. Glöm aldrig det. Det går alltid att ta nya tag.

Känner mig knappast som en förebild, men om du misslyckats flera gånger finns det nog en del igenkänning i min tråd. Det viktigaste är förstås att vi aldrig ger upp kampen mot alkoholen.

Vi ger aldrig upp
Ger aldrig upp
Aldrig

Kram på er! ?

??

Jag är väldigt glad och tacksam för att jag lyckades ta första steget för 35 år sedan. Jag var då semester vikare på ett av landets största sjukhus. Där mitt i sommaren på min dåvarande arbetsplats sprang jag ihop med min blivande fru. Vi har tre vuxna barn tillsammans som alla har lyckats bra här i livet. Barnbarn börjar komma. Vi har villa bilar och varsin katt. Om typ 10-12 år när vi får pension ska vi skaffa vovve. Alkohol? Ja den finns i våra liv men den kommer aldrig att få ta över. Är så glad och tacksam för mitt liv. Varför ska jag förstöra det med alkohol?
/Mrx

Ah ett ligg är lösningen! Påminner mig om en kväll när jag var trött, sur och less. Jag meddelade gubben att nu går jag och drar nåt gammalt över mig. Hans respons var ”Ok, jag får väl ställa upp då” i väldigt suggestiv ton. ”Nä, inget SÅ gammalt” sa jag ?

Godis är bra. Eller ostbågar. Eller ett ligg. Har hört att det är extra bra efter nära-döden-upplevelser så led upp mannen till syndens näste när barnen däckat (kanske på grund av ostbågar). Eller godis. Jag kör ostbågar.

Jag måste fnissa litet när du beskriver den obekanta glädjen ? och afrikansk magdans ? Do it! Do it! Do it! Pretty pleeeeez

Jag hoppas på fler glädjesprudlande dagar för din del. Själv är jag lätt schizzo och lyckas med bravaden att vara både gladlynt och cyniskt lagd samtidigt. Det är väl ändå märkligt om nåt!

Skickar en styrke kram❤️

Jaaa... vad säger man... Helvete. Situationen på jobbet eskalerade. Och får ett slut. På det traumatiska vis jag har flaggat och ringt larmet för dagligen under fyra månader nu. Jag räddade förmodligen en kollegas liv idag. Eller från att få men för livet. Med min egen säkerhet som insats. Kollegan som försatts i livsfara är den som kommer dras i smutsen och gå igenom en skadeståndskravsprocess. För med den galna rättsosäkerheten vi numer har i vårt yrke blir hen anmäld för tjänstefel, oavsett hur hen hade agerat i situationen hen var försatt i. Om hen inte hade agerat som hen gjorde hade hen blivit anmäld för det. Nu blir hen istället anmäld för att hen agerade. Så. Åt. Helvete. Fel. Fy fan för Sverige. Faktiskt.

Jag vill suga i mig en vinare och domna bort. Men det tänker jag inte göra. Jag tänker krama och pussa på mina ovilliga telningar och glädjas åt att jag inte blev skadad idag.

Hur go är inte du då..?!
Supertack för fin pepp! Precis vad jag behövde ??!

Stora kramen tillbaks?!
/Fibblan ?.

Tack för din tråd. Läser den från början och har kommit halvvägs. Du ger mig lite hopp ❤️

Skitbra ju! Du identifierade vad som låg bakom ditt val och du försöker se det för vad det var, ett snesteg från den väg du valt. Nu har du klivit tillbaka in på vägen o lägger snedtrampet bakom dig. Kanske känner du av en liten stukning i foten, men du fixar att ta småsteg framåt ändå?‍♀️

Kramen damen!

Du har så rätt! Precis som jag skrev nyss, handlar det mesta, om inte allt, nu om att hitta tillbaka till ödmjukheten inför
mig själv..??❤️!
Tack för dina fina ord och att du påminner om vad som är viktigast just nu! Jag lägger allt annat än det akuta åt sidan?!
Kram och godnatt ?!
/Fibblan ?.

Vill ge dig ett blått hjärta för ditt namn och för spontanitet och glädje☺️! Tack för dina peppande ord och kom ihåg att det jag tillskrev dig nyss, det har DU även UTAN ALKOHOL..?!
Tack för tips, på hur jag ska komma lite mer tillrätta med mig själv igen ?! (Läs; tycka om mig själv igen) Viktigt alltid! Men inte minst i lägen som nu. Har varit högt och lågt och allt däremellan idag. Men just nu rätt så tillfreds trots allt..?.
Tack för din omtanke och stöd??!
Kram
/Fibblan ?.

Du är en så värdefull person och resonerar och analyserar klokt.
Och empatisk är du så det ångar kärlek ?och värme? om dina inlägg?
Så var lika snäll mot dig själv nu och vila ordentligt.
Lägg allt som inte är akut på vänt och ta hand om DIG?
Lova det?
Kramar ???

Frun fick helg på torsdag den här veckan så kan det bli när man jobbar inom vården. Hennes arbetsvecka börjar på lördag kl 13.00. Sen jobbar hon till 21.00 på lördag kväll. Söndag morgon börjar hon kl 08.00 och slutar kl 18.00. när barnen var små jobbade vi skift båda två. Vilket var bra med tanke på barnomsorgen. Mina päron ställde alltid upp i skift skarvarna! Vi bodde ju närmare dem än fruns päron. Fan, va vi slet. Sen fick jag nytt jobb i Stockholm och börja veckan pendla. Nu är det slut. Fortsättning följer.!

Grönt hjärta för sundhet och det fantastiska jobb du gör?! För även om det känns enkelt (vilket det ju gjorde för mig också ett tag..?)
Så är det också "ett jobb att göra", som jag
ser det. .☺️! Den inställningen är ngt som man eller iaf JAG behöver lägga ner tid och engagemang i, för att få inkorporerad i mitt system..och som sagt, jag lyckades ett bra tag får man ändå säga..☺️. Men sedan hamnade jag in i samma gamla ekorrhjul, och började jaga tid. Och där har vi min akilleshäl nr.1. Att inte respektera att dygnet har endast 24 tim, så även för mig..(!) Slarvade med de grundläggande behoven såsom mat och sömn etc. Sjuk ovanpå det och BOOM ?, så var det sprängfärdigt..
Jag hade önskat att jag hade laddat batterierna inför helgen, men de blinkar rött fortfarande och jag finner bara inte tiden för att sätta dem i uppladdning..?.
Som sagt, jag vet att det är detta det handlar om. Så, även denna gång fick min oförmåga att
ta hand om mig, på fall..?.
Och nu behöver jag som bäst, ta till det gamla slitna uttrycket; "älska mig som mest när jag förtjänar det minst, för då behöver jag det bäst", som ett mantra för att komma ur alla negativa tankar..
Glädjs iaf med samma glöd nu som då, över dina fantastiska framsteg ??! Och så fint att solen kommer lysa på dig ☀️! Du om ngn är så värd det??!
Det är vi alla❤️!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Nu vet jag inget om dig och din situation, men jag hyser stor tilltro till människans förmåga att läka och lära. Du har tagit dig hit och skrivit ditt första inlägg. Det är en bra start. Välkommen!

Ungen som slog kullerbyttor nerför hela trappan gjorde så utan att tillfogas en skråma. Hur hen gör det har jag ingen aning om. Månne hen är tillverkad av gummi eller plasma... Hen är av den där energiska sorten som ba’ doing doing doing studsar runt överallt samtidigt och liksom inte går att få fatt i... Även kallad ”Kvicksilvret” inom närmsta bekantskapskretsen. Likheten med hackspetten i jul-Kalle Anka är slående. Otaliga är de situationer då hen borde ha brutit något, eller fått hål i huvet. Men näppeligen. Varje gång skrämmer hen ett par år av mitt liv, fnissar glatt och studsar vidare. Makalöst.

Om ungarna släpper loss och festar järnet när de är 80 får de baske mig dra med gamla morsan också. En hårsmån från graven kan det knappast spela någon roll om man är nykter eller aprak längre ?

Skämt åsido så var det farligt nära att jag gav blanka fan i nykterheten idag... En riktigt tuff situation, till synes utan slut eller lösning på jobbet... Mitt i det får jag ett akut telefonsamtal från skolhälsovården om mitt mest sårbara barn (autism, ADD, ångestproblematik). Innehållet i det samtalet var som en spark i ansiktet. Med stålhätta. Lyckades hålla ihop tills jag kunde ta rast, dra mig undan, gråta en skvätt och komma igen. Under rasten kollar jag min mail, och får nästa dråpslag gällande samma barn, levererat. Lyckades bita ihop och jobba ytterligare en timme. Tills favoritkollegan undrade hur det stod still. Jag förklarade läget och bröt samman. Lipade ögonen ur mig och blev hemskickad. Åkte hem för att ta hand om en lika knäckt unge, författa diverse problemlösningsorienterade mail till olika instanser om sagda unge. Om jag inte hade varit ”en sån som inte dricker alkohol” så skulle jag supit skallen i bitar ikväll. Ja jävlar i min låda, jag skulle hällt vin över hela skiten. Fast nu ramlade tolvåringen just ner för hela trappan, så jag har inte tid att tänka mer på det. Skit fan. Vi hörs.

Du är en sån otrolig inspirationskälla och en fantastisk person att ha här på forumet. Även om man såklart aldrig önskar att någon ska behöva vara här.

Det är otroligt bra att du redan nu vet vad det var som triggade dig, alla återfall lär man sig något nytt på. Ibland vet man på förhand och då är det inte så konstigt att det blir samma slutsats men oavsett, vi är inte våra misstag. Tycker du med gott samvete kan fortsätta på din månad, även fast som du säger - inte det viktigaste med antal dagar även om kalenderräkning får en helt annan betydelse här. Det är okej att trilla dit, tillhör processen.

Hur mår du nu? Berätta för dig själv om hur duktig du varit så du ger dig själv en mental kram ??