Senaste kommentarerna i forumet

Tack snälla AL, miss lyckad och knaskatten ♥️♥️

Jag har inte vetat vad jag ska skriva för jag har liksom känt att allt är så privat. Jag är anonym men det är ju ändå mitt riktiga liv. Och det kändes plötsligt lite obehagligt. Jag vet inte...

Just nu är det en slags väntan. Lugn stämning hemma och sist mannen drack var jag och barnen borta över natten. Planerade det så pga. Att jag förstod att han skulle dricka. Det var så skönt att göra så.

Väntar på svar angående lägenhet. Tycker vi borde fått svaret redan så det börjar kännas som att han inte fick den.

Jag börjar efter 1,5 månads "mitt i skilsmässa"-tid sakna närhet och kärlek. Visste inte att det skulle bli på det viset så fort. Trodde jag skulle känna att jag aldrig vill ha det igen men så är det inte.

Tycker ibland det känns märkligt också att jag har kompisar i min egen ålder som nyss fått barn eller nyss har flyttat ihop med sin kille osv. Men jag ligger i skilsmässa och har två barn. Inte för att det gör så mycket kanske men jag kommer på att jag fortfarande är ung. Jag är trots allt bara 32...

Jag kan även sakna min mans närhet. Och jag kan känna ömhet och kärlek. Men jag tvingar snabbt bort de känslorna för det tjänar inget till.

Kom på nu också en till anledning till att jag inte skrivit på en vecka.. Jag blir ledsen av det. Mina gamla förhoppningar och drömmar om ett lyckligt liv med min man har ju levt ända tills nyligen ändå.

Kram till er alla och tack för era tankar ♥️

Härligt att få höra från dig ❤️ Men ohärligt att du känt dig så tyngd... Det känns hoppfullt att du är på god väg att erövra sjukdomsinsikten, och därmed empatin inför dig själv. Få skulle väl skuldbelägga sig själva om de inte lyckades bota sig när de drabbas av hjärtsjukdom, cancer, allergier eller för all del ett brutet ben.

Perioder där bara absoluta måsten får ta plats på agendan känner jag väl igen. I vissa perioder gallrar jag även bland sagda absoluta måsten. Det är förunderligt hur mycket man faktiskt kan skita högaktningsfullt i bara viljan finns ? Kram på dig goa vän ❤️

Det är ju märkligt hur dessa negativa sinnesstämningar drabbar och löper amok nattetid... Månne det är ett bevis på att man tagit i för hårt och gjort sig övertrött dagtid? De psykologiska försvaren, som tex förnuftet rämnar... Det där att komma ut ur skrymslet och stå för allt... Näää jag tror inte på det här med självspäkelse inför publik. Var och en bär på sin egen hemliga synd. Varför ska just din skyltas med? Du är en bra människa, med en del misstag i bagaget, kanske till och med tack vare en del av de misstagen. Gott så. Krama om dig själv och beröm dig själv för resan du har gjort istället. Kram

Det där va tryggt att höra.
Jag försöker prata så gott jag kan med min barndomskamrat jag träffar rätt regelbundet just nu, hon lyssnar och är förnuftig i sina råd men jag vågar inte berätta allt för henne. Hon får en förfinad version.
Jag försöker också berätta för min mamma, den andra personen jag pratar rätt öppet med, hon har fått den förfinade sanningen och varje gång vi pratar om alkoholen så kommer en extra krydda på moset, men sist kände jag att jag råkade berätta för mycket och skäms typ. Känner att jag måste låta henne smälta det.
Sen har jag min syster här inne som jag kan berätta allt för, den osköna sanningen, men även för henne skäms jag inför vissa bitar även fast jag inte behöver göra det.
Det är en sån hemskt känsla att känna skam. Blir typ helt spak bara av att skriva detta nu.

Jag ska försöka skaffa mig en terapeut som inte journalför mot sjukvården. Det är enda sättet för mig att vilja prata professionellt om detta.

Kram Adde, du är en klippa!

Jag fortsätter tjata... Hur har du det? Hoppas att din tystnad beror på att du är i full färd med att packa och få ut mannen ur huset. Du behöver så klart inte skriva - ibland känns det motigt att göra det. Men vill att du ska veta att jag tänker på dig i alla fall. Du är så värdefull, Lim! ?

jag lever själv och mår alldeles utmärkt med det ! Och jag har aldrig fått frågan om jag inte har ett liv !! Kan det bero på att jag gör mer själv än andra som bor ihop ? Eller för att jag är en gammal gubbe som inte är värd nåt annat ??

Du mår ju bra när du lever ditt liv, kan det vara så att hen är avundsjuk ? Självklart ska du leva ditt liv precis som du vill och göra bra saker för din egen skull ! Det är du sannerligen värd ! Du är den enda som vet vad som är bäst för dig !

Jag är själv en fatalist, det som sker det sker, allting kommer till mig när jag är mogen för det och fram till det blir en ändring så gör jag...taadamm....bra saker för min egen skull !!

Kram !!

så repeterar vi lite : " Jag har tänkt så många gånger att allt det här kanske beror på att jag behöver komma ut ur mitt skrymsle och stå för allt jag sagt och gjort,....."
Kan du försöka hitta nån irl som du kan häva ur dig dina tankar hos ? Nån med tystnadsplikt eller en "vanlig" person som inte tjattrar vid sidan om ?
Det är just det steg 5 hos AA handlar om.
Jag brukade tjata om tidigare här i forumet att bästa sättet att få sinnesro är att göra 3 saker :
1) Prata
2) Prata
3) Prata
Ryggsäcken måste tömmas och efter första gången så kommer det en väldigt avslappnande känsla och när nya saker kommer upp i skallen så repeterar man ovanstående. Jag vill inte skrämmas men det poppar upp nya skamfyllda grejer som man lyckats trycka undan i åratal efter ! Och det är så viktigt att man häver ur sig dem rätt så omgående.

Du gör allting så rätt så detta är bara en tidsfråga innan du är mogen nog för att ta steget framåt !

Sköt om dig !

Verkligen bra jobbat. Ett nöje att läsa din tråd och härligt att följa dig (och andra) som går före. Det ger tankar och reflektioner :)

Katastroftankar stannar bäst utanför sovrummet och helst får de bara komma på avtalad tid.

Kram :)

Nu verkar det som att jag har ett stort behov av att se bakåt och bearbeta gamla minnen. Jag har inte tillgång till allt än men genom avslappning och meditation verkar de komma fram lite i taget. Jag är medveten om att jag har minnesluckor och en del händelser har jag inte tillgång till än. När jag träffar mina syskon och vänner händer det att de talar om något och jag minns inte. Det började redan i tonåren och det beror inte på tidig demens ;) De trauman och den stress jag upplevt och överlevt har min hjärna hjälp mig med genom att skydda mig, genom att radera lite här och där.

För mig är långsam mild yoga och meditation mitt supervapen just nu. Det håller mig i ett mentalt stabilt tillstånd och den depression som normalt kommer på höstvintern är mycket lättare idag. Att inte dricka alkohol, avstå från socker (med några undantag då och då) och ta hand om mig har verkligen gjort skillnad. Jag har skitdagar nu också men inte som när jag drack alkohol.

Nu längrat jag efter att få massage, gå på spa, fika med vänner, gå på utflykter, åka till stan, på äventyr, renovera mitt kök, fixa ett spa/relaxrum i källaren med bubbelpool. Plötsligt har jag lust. Lust att göra saker, se och uppleva. Det finns så mycket som jag har missat när jag suttit i soffan med vinglaset.

Mot nya mål!

Fick antibiotika i droppform utskrivet. Så nu är jag halvblind istället. Men svullnaden har lagt sig avsevärt över natten ?

Har fått någon fix idé om att börja vandra i skogar och längs leder. Vet inte riktigt varför men det lite lixom kallar på mig.
Jag tycker ju om att promenera, jag kanske skulle lägga i en till växel på det? Skaffa mig en ”hobby”. Fast jag kan inte läsa kartor och har noll lokalsinne. Det kanske jag kan lära mig ifs?

Är det bara att ta på sig bekväma skor och börja vandra? Nej så enkelt är det la inte? Eller? Ska gräva djupare i detta.

Gick förbi systemet igår och kände Ingenting förutom lättnaden att jag slipper det denna månaden.

Nu ska jag hoppa av tuben och springa till kontoret. Orkade inte stressa i morse, så blir lite sen men har inga möten alls idag så det bör inte vara något problem.
Nu kaffe☕️

(Kanske ska fråga mrniceguy om vi kan gå ut och vandra i helgen ?)

Fridens ?

Är mitt inne i en intensiv jobbperiod. Inget konstigt i mitt yrke men Gamla Sofia skulle ha druckit vin för att koppla av var och varannan kväll och varit maniskt fokuserad hela arbetsdagarna på vinglasen som väntade där hemma.

Hon skulle också ha klistrat på ett extra trevligt leende och låtsats vara i toppform inför alla hon möter, inkl familjen.

Så har jag levt i många år. Inte nu längre. Nya Sofia gör ett jättebra jobb men ser också till att ta hand om dig på ett bra sätt. Går och lägger sig i tid, ser till att få sina 8 h sömn, äter bra och går promenad på lunchen. Hon kanske är lite tråkigare men mår 1000% bättre! Tacksam är bara förnamnet. Önskar er alla en fin dag! ☀️

Du beskriver dina känslor så himla bra att jag gärna skulle kunna skriva exakt samma sak. Jag vet att det inte är någon tröst för dig att jag känner mig lika värdelös, eländig och skamfylld. Vi kämpar alla tillsammans! Kram Vinäger ?

Oj vad gårdagen tog energi, är helt slut än i dag. Men praktikanten var underbar. Hon är precis som jag - lite småneurotisk, smart och rolig. Vi är VÄLDIGT lika. Båda dricker inte, båda har samma sorts hund, båda är lite ASD, båda är passionerade. Ja det finns många saker. Men jag gillar henne, och då ska sägas att jag genuint inte gillar jättemycket folk.

Är superttrött som sagt, men ändå uppe tidigt. I dag blir det lång jobbdag, då är det skönt att kunna komma hemma till päronen efter jobbet och få mat och inte behöva bry sig mer än att umgås en stund.

Såg på "Vår tid är nu" i går, nya säsongen har ju börjat. Vilken besvikelse, visst det var ok, men inte alls samma känsla som de tifigare säsongerna. Vet inte varför jag var tvungen att skriva det här :)

I dag väljer jag att inte dricka, väljer istället allt annat och njuter av att vara just jag för minst en sekund.

Du beskriver så bra, hur det kan kännas ibland, med känslor av misslyckande, skam och elände. Visst är alkoholism en sjukdom. Men om man t ex hade drabbats av diabetes, så hade det inte alls varit lika förknippat med känslor av skam och värdelöshet. Det är iallafall fall min erfarenhet (fast jag har inte själv diabetes och är tacksam för det) ?
Jag har också börjat tänka allt mer på min fysiska hälsa och att försöka vara rädd om den. Men det är lätt att tänka, när man har en ”bra period”, som jag är inne i just nu.
Tänk på alla dina vita dagar, ge inte upp! Vi kan mer än vi tror ?
Stor stryrkekram ❤️

16 dagar har snart passerat efter mitt sista återfall. Känner mig lugn och trygg i beslutet att förbli nykterist resten av mitt liv. Det här gången känns allt annorlunda. Jag har, tack vare mina återfall (3 st under en 10-årsperiod) förstått hur min hjärna fungerar. Gillar liknelsen om en allergi och att A i min kropp startar en mental besatthet.

Den här gången tar jag det lugnt. En dag i taget i tacksamhet över att må bra. En dag i taget i tacksamhet över att ha lyckats sluta i tid. /Sofia

Vad är det för demoner som sitter på min axel och kraxar egentligen?
Flyg iväg, hos mig har ni ingenting att göra med era knarriga nedlåtande krax!
Kom inte till mig och väs i mitt öra om natten då jag inte kan sova, att jag är en jävla alkis som inte är pålitlig.
Att ryktet säkert kanske gått.
Sitt inte där på min axel och håna mig!
Visst är jag en jävla alkis, men jag skulle vilja påstå att jag är en förjävla torr en nuförtiden.

Om dagen talar jag förnuftigt med mig själv, men om natten kan jag stundom kapitulera, vältra mig i skam och skuld.
Nästan så jag har svårt att ta i skiten. Den som är min egen liksom.
Jag har tänkt så många gånger att allt det här kanske beror på att jag behöver komma ut ur mitt skrymsle och stå för allt jag sagt och gjort, men jag slår bort den tanken i samma sekund som den kommer till mig. Månne det inte bara vara en flyktig tanke som vidrör min kind, utan en tanke som kom med den demon som sitter på min axel och ständigt pickar med sin näbb mot min kind.

Kom inte till mig, era nedrans demoner - jag har kämpat hårt för att bli torr.
Och jag är så ärlig och sann jag någonsin kan vara, det var mödosamt att få min skrud att bli helt vit igen och inte lukta av surt gammalt vin.
Det ska världens alla osynliga gudar veta, precis som de förtrogna förstått runt omkring mig.

Forumet lever i högsta välmåga och många är inne dagligen och skriver och läser.??

Kram?

Fibblan, inatt sover du förhoppningsvis bättre. Kroppen brukar ju ta igen det den behöver.
Nej, något vin finns inte i min tankevärld nu men jag vet ju att suget kan slå till när man minst anar.
Så det gäller att vara beredd och dra igen allt som skulle kunna riskera ett återfall.
Imorgon är det tre veckor för mig och jag vill inte förstöra min fina stig mot mitt mål.
Ha en skön och lugn kväll och hoppas John Blund kommer?
Kram ?

Har läst allt jag kan hitta här, men det är några år gamla inlägg.
Undrar om detta forum lever ännu?

Uppsvullet igen. Sökt till vården igen...
Jag är nästan hundra på att jag har Blefarit.
Denna gången fick jag en salva utskriven iaf så jag hoppas att det tar bort min nuvarande vagel snabbare än vanligt.
Älskar inte detta. Älskar inte detta alls.
Snälla ödet ge mig möjligheten att få gå till specialist denna gången. Jag vet att det hade hjälpt mig. Vill inte se ut som ringaren i notherdamm varje månad.

Kör hemifrån idag (pga kan ej öppna ögat) = möjlighet till långpromenad även idag. Det blir skönt. Jag behöver det.
Igår följde jag med exmannen till en sportbutik och köpte nya träningskläder som är anpassade för kyligt väder.
De var sååååååå sköna så jag vill nästan ha dem som mjukiskläder inomhus, men tror jag ska testköra dem ute idag.

Fan vad less och ledsen jag är på mina ögonlock nu...

Fidens ?

Sovit riktigt dåligt tyvärr..?.
Trist att börja veckan med minus på sömnkontot..och en känsla som påminner alltför mkt om att vara bakis..?. Huvudvärk, illamårnde, tung i hela kroppen.
En ljusglimt ? i det hela är förstås att jag inte tillfogat det jag känner genom att dricka vin/gift?. När jag låg där sömnlös, timme efter timme, tänkte jag att jag förr till sist klivit upp för att ta mig ett glas vin, för att kunna somna lättare. Men se, den tiden är förbi?! Det hjälper ju verkligen inte att in och störa systemet i kropp och knopp, med gift. Den jobbar ju redan stenhårt för att försöka varva ner och komma till ro. Nä, nu får jag stå ut med en mosig måndag och hoppas på en riktigt god natt ikväll istället.
Finns tilltro i en annan dryck ?
Kaffe ☕ löser det mesta!
Ha en fin dag kära vänner!
Oavsett hur natten blev, blir denna dagen både bra och nykter ?❤️?!
Kram
/Fibblan ?.

Kort hår, oftast klädd i jeans och tröja... ofta på gymmet i gymkläder, ja. Ganska vanlig jävla kärringklädsel det, bland mina kompisar. - Ursäkta, men kunde inte låta bli. Gillar inte heller kostymfester så du har min sympati.
Allt gott, uppriktigt från hjärtat / mt

Gå på festen som dig själv. Jag känner massor med pensionärer. De ser ut precis som oss andra. Förutom när de spelar golf. Då har de golfkläder. Eller när de är på gymet. Då har de gymkläder. Några hårbullar har jag inte sett.

Hoppas du får en bra vecka och en vettig praktikant.
Pensionär idag har väl knappast blommiga kläder för att de är pensionärer...eller ?

Ser inte så mycket på tv, så måste missat det. Men får kika in tjejen som gör stand-up AL. Jag tänker att det är bra att se att det finns olika människor. Har själv haft tankar på stand-up. Har ju svårt att relatera till folk, men älskar typ att få stå på en scen och hänföra människor. Det är inget jag fått för mig att jag är bra på utan får ofta höra att jag är inspirerande, medtagande, tydlig och har väldigt god kroppsmimik. Att få använda alla de otaliga instruktionesvideos hur man är en god talare och använder kroppsspråk som jag sett och efterapat i mitt liv är så kul. ? Att folk bara lyssnar på mig. Visst kan det vara lite läskigt, men så länge man vet vad det ska handla om så älskar jag att improvisera på scen. Det är lite som ett spel. Och det känns lite precis som när jag jobbade som säljare, att man sätter på sig en mask och lurar människor.

I vilket fall.

Mirabelle, å vad jag skulle vilja träffa din svåger. Tänk en annan som är lite speciell och inte hittat rätt. Tänk att hitta någon som man kan vara sig själv med, som är lika konstig som en själv. Men vet inte hur man skulle ordna det.

I dag är det åter jobb och mycket att göra som vanligt. Har med mig massa saker då. Jag ska bo hos päronen några dagar. Behöver avlastning med mat och resande just nu för att orka. Har även en praktikant, som pluggar till min profession, som börjar i dag hos mig. Hen ska vara där 5 veckor, det kommer bli sjukt påfrestande för mig då jag inte gillar förändringar och ofta blir trött av att anpassa mig utanför min vanliga norm, men samtidigt ska det bli lite kul att få egen feedback, att få ge egen feedback, att ha ett bollplank. Återkommer säkerligen till detta.

O just det, ska ju på en fest till helgen, i en annan stad. Har redan bestämt mig för att inte dricka. Men fick reda på att det är temafest, tema pensionär, jag klarar inte av sånt. Avskyr sånt - att klä ut sig och se ut som ett miffo - det är Inge kul. Att inte veta om man klär ut sig rätt osv. Det är såååå stressande. Frågade om det var okej om man inte klädde ut sig och gick ett ” Ja, men du kan ju bara ta på dig en blommig klänning och sätta håret i en bulle”. Seriöst? Jag har inga blommiga klänningar, jag har enfärgade kläder, inga jävla kärringkläder. Skulle aldrig i min dag ens överväga att visa mig in public med en bulle på huvudet. Det ser så sjukt ovårdat ut och visst alla gör vad de tycker, men i min värld, FÖR MIG, nope. Så vet inte riktigt hur jag ska tackla detta. Det finns 3 sätt. Antingen går jag dit med mina fina kläder och sticker ut för det, annars går jag dit och ser ut som en häxa och känner mig obekväm för det, eller så stannar jag bara hemma och behöver inte bekymra mig för något.

Det återstår att se hur valet blir, men vill gärna vara där för mina vänner, vill uppvakta dem. Men kunde gärna slippa allt annat. ? Gillar inte fest när man inte får bli plakat. Och nu gillar jag inte ens mig själv när jag är plakat så det är uteslutet.

Väljer att inte dricka i dag, istället fokuserar jag på att andas och ta det lugnt i kaoset runtomkring mig.