Senaste kommentarerna i forumet

självklart har du ett Liv som du fyller med det du vill.
Varför säger man så till en annan människa? Det tyder på dålig självkänsla hos hen. Den frågan behöver inte ens ett svar eller en reflektion.

Så bra att ni pratar! Det är ju nyckeln till allt. Och vad bra att du håller dig nykter. Du är fantastisk, Fibblan! Du gör det så bra. Stor kram! ??

Hur går det för dig? Tänker på dig! ?

Nu är det lördag kväll igen. Jag ligger spiknykter i soffan och läser en bok. Försöker hitta min inre ro och må gott känsla. Är det kanske den inre oron som är min drivkraft. Ska jag försöka acceptera att den finns eller försöka ändra på mig? Imorgon bitti blir det ett spinnings pass i alla fall. En dag i taget ?

Jag känner så väl igen mig i orkeslösheten. Lycklig över nykterheten men orkar liksom inget annat. Håller med Mirabelle om att fokuset kanske måste få vara att läka inifrån, att skala av alla måsten ett tag. Försök släppa det dåliga samvetet (lättare sagt än gjort, jag vet) och bara vara. Säger detta även till mig själv.

Tack för att ni finns ?

Det värsta med utmattning är förvirringen. Det tar all energi i anspråk att lyckas med de enklaste saker, som att inte hamna vilse när man ska till jobbet, som man färdats till varje dag i flera år... Eller veta vilken jävla gata man bor på, när man är helt blank och inte känner igen husen omkring sig. Eller vilken dörrjävel som är toaletten. När jag var som värst minns jag att jag öppnade varenda sovrumsdörren hemma i jakt på toaletten. Det är ett otäckt tillstånd. Och inte blir man friskare av att inte en enda liten detalj av livet kan vara enkel...

De som vet säger att man inte ska ge avkall på sånt man brukar tycka om att göra, men vad ska man då skala bort? Jobbet? Jag har accepterat att i vissa perioder måste livet vara bara jobba och vila. För att läka. För att orka mer sen. Jag hamnar fortfarande där emellanåt, när jag glömmer att spara på krafterna. Då får jag lägga levandet på is ett tag och bara existera mellan jobb och sömn. Jag tycker det låter strålande att du flyttar hem till dina föräldrar tillfälligt. Då får du chansen att hämta dig. Och du är omgiven av dem som älskar dig villkorslöst. Kanske går det under de premisserna snabbare än du tror att komma till det läget när du orkar ha litet roligt också. Kram

som Vanligt stor igenkänning så fort jag läser din tråd. Vad är egentligen att ha ett liv? Jag försöker njuta av varje dag, ibland är det naturen. Ibland Netflix. Ibland min fru. Ibland ensamheten. Att ta bort alkoholen öppnade liksom nån slags möjlighet att ha det liv man vill. Jag kan bli galen på att tänka på vad jag vill eller inte. Så min taktik för tillfället är att inte tänka så mycket och bara fylla just idag med det jag känner för så långt det är möjligt.

som Vanligt stor igenkänning så fort jag läser din tråd. Vad är egentligen att ha ett liv? Jag försöker njuta av varje dag, ibland är det naturen. Ibland Netflix. Ibland min fru. Ibland ensamheten. Att ta bort alkoholen öppnade liksom nån slags möjlighet att ha det liv man vill. Jag kan bli galen på att tänka på vad jag vill eller inte. Så min taktik för tillfället är att inte tänka så mycket och bara fylla just idag med det jag känner för så långt det är möjligt.

Hej miss lyckad ❣️
Fint att du håller din nykterhet och att sonen trivs hos dig.
Att hitta anledningar att dricka känner jag igen. Det är inget svårt alls?
Men när man kommit till en viss punkt så går det inte att lura sig själv längre.
Och även om man mår skitdåligt så vet man ju att det bara blir sämre om man dricker.
Men på något sätt så fixar ju många människor att vända på tillvaron och leva utan giftet alkohol. Och du är en av dem, miss lyckad.
Det är så bra att ni som lyckats fortsätter att skriva på forumet ibland.
Så är ni en slags vägvisare ?
Kramar
???

Vad bra att ni pratar med varandra ?
Då finns det hopp??

Kramar
???

Fick frågan om jag inte har något liv, tog illa upp och det fick mig att fundera mkt.
Jobbar mkt, tränar går på saker jag verkligen vill men avstår om jag inte vill.
Har en liten snäv krets med nära vänner, men många kompisar.
Frågan kom när vi pratade om att jag lever själv och inte vill träffa någon.
Konstigt jag själv har aldrig mått bättre fysiskt och psykiskt, men det verkar störa att jag inte riktigt passar in i mallen.
Men jag väljer ändå min väg och håller mitt löfte till mig själv, ta inte första glaset.
Kram Strulan ??❤️

På natten är alla problem så stora och de flesta är dödliga. Är själv expert på att börja med ekonomi för att sen avsluta med världsfred och svält.
Lär mig att stänga av, men hamnar där ibland.
Så mkt klokt av dig// kram Strulan ??❤️

Men det är allt annat än olycka, det som händer och sker med mig (och förhoppningsvis i längden, även i vårt äktenskap..)
Har sedan jag vaknade redan gjort massor med "jobb" både för egen del och tillsammans med mannen min..?.
I sprickorna tränger ljuset in..?.
Pratat mkt. Ett bra och alldeles livsnödvändigt steg om vi ska komma vidare..
Ser med tillförsikt på resten av dagen ?️.
En dag som handlar om allt annat än Halloween. Nu är den helgen över och denna dag ägnar vi åt att hedra dem, som inte längre är med oss (åtminstone inte i den form som vi är..??).
Tacksam över livet - och nyväckta inställningen, att leva det fullt ut och göra det bästa av det - utan att artificiellt påverka hjärnan..
Kramar
/Fibblan ?.

Om jag får säga det själv, så är jag rätt impad av min stresshanteringsförmåga så här långt in i nykterheten. De senaste nätterna har jag vaknat kallsvettig med hamrande hjärta pga en problematisk situation som kvarstår att hantera efter vår traumatiska tid. Situationen är av stora ekonomiska mått. En av anledningarna att jag drack var bla att få fly mentalt från just denna omständighet. En stunds lindring. De senaste nätterna har jag identifierat orsaken till ångesten, resolut tänkt ”Tjaaa, det är ju pissigt, men jag löser det inte mitt i natten iaf. Jag oroar mig imorrn istället.” Sedan har jag vänt på mig och somnat om. Nykter och utvilad i dagsljus inser jag att om än det är ett kännbart jävla aber att hantera situationen, så är det långt ifrån den livshotande katastrof som ger sådan ångest nattetid. Skit, men görbart. Märkligt det där, hur stresshormonerna löper amok mitt i natten. Men det är visst hanterbart. Även utan vin.

Lördagmorgon med kaffe och korsord. Så underbart! Tacksamheten flödar över. Jag har varit uppe några timmar och sitter och filosoferar över var jag befinner mig i livet just nu. En bra plats. En trygg plats.
Önskar er alla en fin allhelgonahelg! ?

Sonen en del hos mig nu, och det är mest mysigt..Tyvärr vill han inte till sin pappa, så det är hos mig han väljer att vara..Hans pappa och den nya kvinnan har hållt sig nyktra 1 månad, enligt exet..Det har sonen svårt att lita på.Något att tänka på när det gäller tillit till våra nära..Det går snabbt att riva ner och förstöra tilliten till partner och barn, på grund av fylla..Men det tar väldigt lång tid innan förtroendet och tilliten byggs upp igen..Då hamnar många i att, okey lika bra att dricka då, det är ändå ingen som litar på mig..Det är bara alkoholisthjärnans försvar för att få alkohol..Vi ska ju i första hand sluta dricka för vår egen skull, då kan inte a-hjärnan komma med det argumentet..Höstkram???

Igår lämnade jag in ett arbete jag levt i 1,5 år. Jag känner självtvivel och tomhet. Nu ska jag ta en vecka ledigt.
Jag har också passerat året. Tycker inte om att räkna dagar, men det borde kanske uppmärksammas.
När jag vaknar ur post-deadline-döden ska jag ta en stund till stoltheten. Ett år nykter. Vilket år.

Försöker att inte tänka så mycket, vara snäll mot mig själv. Men känner mig allmänt otillräcklig och förvirrad just nu. Har ingen ork att vara inne på detta forum som varit en sån räddare för mig. Tror mycket på att ge tillbaka, och har nästan lite ångest just nu för att jag inte har orken att göra det här. För att jag inte kommenterar i andra trådar, orkar knappt läsa just nu. Men det får bara vara så. Tror på ett plan att alla hatar mig för det, men det rationella jaget vet att det inte är så. Det rationella jaget vet att personerna som är här bryr sig om varandra och tillåter varandras operfektionism och oengagemang.

När man läser om utmattningssyndrom så känns det helt ärligt som att jag har haft det ett år. För det var för ett år sen som det började bli riktigt jobbigt. Det var då jag hade sådan yrsel att jag inte kunde stå upp, hade jättelågt blodtryck och en vilopuls på 45. Jag är inte elitidrottare, snarare tvärt om. Men inga prov visade på konstigheter förutom att jag hade problem med sköldkörteln. Men sedan dess har jag varit trött på ett helt annat plan. Jag har gjort saker på samma sätt men har tappat minnet och varit allmänt förvirrad myket mer ju längre tiden har gått. Speciellt de senaste månaderna, men tänker att det säkert har med stress att göra - lägenhet, utredning, renoverinhg, pengar, mycket på jobbet.

Jag gick ju in i väggen när jag var 23-24, men blev ju aldrig långtidssjukskriven, så kanske inte kan kalla det just det ändå. Minns inte så mycket från det, har över lag svårt att minnas hur jag mådde förr, lättare att tänka och komma ihåg interaktioner med andra, men mig själv har jag typ förträngt. Konstigt. Så vet inte om jag kände mig så mentalt trött som jag är nu, men känslan just nu är att jag inte riktigt vet hur jag ska ta mig ur allt. Det är för många komponenter som måste ordnas för att allt ska flyta på. Får väl flytta hem till päronen ett tag så att mat, städ, tvätt och allt det där inte är något som jag behöver tänka på. Endast jobb och sen hem och vila. Många kanske tänker att det är ju inget liv, men sånt är mitt liv. Men är jag hemma har jag ständig ångest för att jag inte gör allt det där som jag borde göra, som en normalt funtad person "bara gör".

Men tror inte jag har något utmattningssyndrom, orkar faktiskt inte ens tänka tanken på att det skulle vara det också. Är inte apatiskt, hela tiden, så det är ju ett gott tecken :)

Allt detta i mitt huvud får mig att vilja dricka än mindre, samtidigt som det skulle vara skönt att släcka allt i huvudet så känner jag bara att nu är jag medveten om att jag har så mycket "krångel" med mig själv, eller så många behov som inte tillfredställs så att dricka skulle bara vara ännu ett. Drickande kan jag kontrollera (och är relativt enkelt att kontrollera - jag dricker bara inte), allt det andra är inte lika svart/vitt. Det andra är mer komplext och det går inte bara bestämma sig för att hjärnan ska fungera som den gör. Att bestämma att nu har jag energi - tro mig, jag har försökt.

Så väljer att inte dricka i dag, istället så sitter jag och drömmer om Jeffree Stars och Shane dawsons nya palett och läppstift som kommer i brevlådan på måndag - vilken lycka!

Tänker på dig och Jasmine som jag saknar jättemycket!
Hoppas du mår ok och så vill jag önska dig en fin helg ???
Kramar
???

Nu vet jag ju inte om du redan varit på din rättegång och fått ett straff men annars är det väl så arbetsgivaren möjligtvis måste få reda på vad som hänt.
Föngelse/fotboja eller vård blir troligtvis påföljden och då måste du ju förklara på jobbet. Förhoppningsvis har du semester att ta ut eller kan vara sjukskriven.
Lycka till med att bli nykter. Så bra att du väljer att kämpa.
??

Starkt jobbat och grattis till att bli snigelfri ??❤️

Stort GRATTIS ?!!!
5 månader - FANTASTISKT ???!

Heja, heja dig Mirabelle G-S?!!!
Stor kram
/Fibblan ?.

Jag är alkoholfri?! Det funkar ☑️ !
Checkar ut dag 12!
Tack för alla kramar och
hjärtan FinaLisa??♥️?!
Kram
/Fibblan ?.

Min app säger mig att inatt kliver jag över fem-månaders-strecket. Nykter 5 månader... coolt!

Välkommen in till ”Det vidare livet” ? En efter en hängs vänners trådar här, och det gör mig så glad ? Känner igen mycket i ditt senaste inlägg. Nykterheten var bara första steget mot ett friskare, rikare liv... Mantrat tar jag med mig ”Det blir som det ska bli”. Klokt i all sin enkelhet. Kram