Senaste kommentarerna i forumet

Grattis ??❤️

Han luktar gott, Han kör bil när som helst, Han lägger inga pengar på alkohol, Jag kan lita på hans ord, Han har sunda levnadsvanor, Han är stabil, jag behöver inte vara orolig att han super sig full, Han är aldrig fumlig, vad han än gör, Jag behöver inte skämmas för honom, Han har fina framtidsplaner...Allt detta borde vara fullständigt normalt för alla män, även kvinnor. .Tyvärr så är en person som är beroende, långt ifrån allt detta..Min nya man har alla dessa goda sidor..Ändå tar det ett tag att vänja sig, för att jag är van vid annat..Men känner att äntligen är det min tur..?Den nyktra vardagen tillsammans är faktiskt fantastisk..Hoppas och tror att detta är varaktigt.?❤️

Vad fint att du har hittat en inspirationskälla och mentor här (Dee) och grattis till 6 nyktra dagar! Du har tidigare tagit dig ur flera andra beroenden så du har med dig många goda erfarenheter av att klara av en stor förändring när du väl bestämmer dig, det är en väldig styrka. Det låter som att dina nära relationer har påverkats negativt av alkoholen och att du har goda chanser nu att göra en förändring som leder till bättre relationer med familj och vänner.

Vad härligt att du har kommit igång med att skriva här, fast du tidigare inte har tyckt om att skriva. Skriv gärna mer om allt du funderar på, låt det bubbla ut! Ett tips är att starta en egen tråd, som du kan ha som din egen dagbok och reflektionsplats, så blir det lättare för andra användare att följa dig och lättare för dig själv att gå tillbaka och läsa om din egen utveckling. Det kan verkligen ge mycket, att skriva regelbundet och sedan efter ett tag läsa igenom allt för att se vad som går framåt och se mönster i mående m.m.

Återigen, varmt välkommen hit!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Grattis Ensam 1984???
Du är värd många fantastiska fanfarer ???och pokaler!! Som du har kämpat!
??????

Jag är mitt inne i deadlineperiod, två stora arbeten ska in i slutet av oktober.
Jag känner ganska sällan sug, det är det här som är min trigger. Brukade lösa arbetsstress genom att liksom bara kötta på, strunta i dygnsrytm och bara dricka och jobba tills det blev klart.
Jag har inte riktigt förstått hur jag ska lösa det, provat att kötta dygnslöst utan a och det funkar sådär, provat att börja jobba halv fem på morgonen och det funkar bra men resten av dagen håller inte.
Var inställd på det denna vecka, att mina barnfria dygn skulle vara all-in jobba tills jag blöder. Skulle jobbat hela kvällen igår. Men jag märkte att det ju drar igång hela det där systemet, tjatet om att jag orkar lite till om jag dricker, att jag behöver ge kreativiteten skjuts, att jag bara kan lösa stressen så blir allt bättre sen.
Så jag fattar att det här är en vana från mitt gamla liv som bara måste brytas. Jag måste se mig själv på ett annat sätt. Min superkraft är inte att jag kan koppla bort mig själv och dra på när det gäller, utan att jag kan ta hand om mig själv så att jag orkar gneta på i normalt tempo.
Så jag slutade jobba vid fem, tränade och lagade mat. Har nu sovit nio timmar och förbereder mig att göra samma sak igen. Det här är alltså helt ny, outforskad mark för mig. Efter snart ett år nykter fattar jag att jag kan ha ett liv som faktiskt funkar.
Tack kära Vinäger och Sofia, ert stöd hjälpte mig igenom dom där dagarna <3 <3

Och välkommen hit fina du ? Det blir kalas det här ?

Jag visste väl att du skulle bestämma dig för att hänga här ? Du är alldeles för envis för att komma fram till något annat ? Du behövde bara fundera färdigt ? Ja, min man är ett helgon vad gäller att bemöta känslosvall och känslosvaj ❤️ Haha, för ett par år sedan hände något riktigt dråpligt. Jag skulle hem och det hade blivit bäcksvart ute. Upptäckte att bilens annars automatiska lyktor inte gick igång. Blev nära nog utprejad från vägen av mötande trafik. Helt hysterisk ringde jag upp gubben (enastående problemlösningsförmåga, jag vet...) Jag ylade i falsett en lång stund innan jag stannade upp för att dra andan. Då hörs en förskrämd karl i andra änden ”Ursäka damen... Jag vet inte vem du tror att du har ringt... Men jag är rätt säker på att jag inte känner dig... Jag skulle gärna hjälpa dig, men jag är ledsen, men jag känner inte till din bil heller...” ??? Jag hade i min hysteri ringt ett av gubbens gamla nummer, som nu tillhörde någon annan stackars intet ont anande karl. Guuuuuud så pinsamt ?

Vilken underbar make du har Mirabelle, wow.. precis en sån jag ska hitta nån gång framöver :) Jag kan också bli så där hysterisk, bägaren är fylld och rinner över - ledsen, arg, frustrerad och man bara släpper ut allt. Tror det är bra! Det får oss att släppa ut känslorna istället för att dricka på dem :)

Just ja, nu hänger jag även här i "Det vidare livet", nådde ju mitt mål för att komma hit, så nu fortsätter vi bara och kör - nyktra :)

Nu har jag ju nått mitt mål, så antar att även jag ska förflytta mig till "Det vidare livet" som jag sagt förut, känns lite sorgligt att lämna detta forum, men det är i trygga händer såklart.

Torsdagen började ovanligt tidigt den här veckan. Vaknade pigg och utvilad långt före väckarklockan. Körde dubbla pass på gymmet igår och har sovit väldigt bra i natt. En dag i taget ?

Pompa och fanfar, rosor och juveler. WOW! Jag har fixar 100 dagar, det är ju heeeelt sjukt ju. Känner i skrivande stund sån lycka och är så stolt. Brukar ha supersvårt för att nå mina mål, brukar alltid falla på vägen, men denna gång har jag hållet mig. Och jag kommer fortsätta så. Jag ska med allt smör i Småland jobba med att det blir 100 dagar till. Men tar en dag i taget, och kommer det en dag då jag väljer att dricka trots allt, så har jag ändå minst 100 dagar bakom mig.

Känns kanske inte som julafton, men nästintill.

Väljer att fortsätta att inte dricka i dag, istället heldag på jobbet och massa fix efteråt för att ha det lugnare sen.

Jag känner mig också mycket mer låg och deppig nu när det blir mörkare, kallare och det är långt till sommaren. Usch. Men jag har fått antidepressiva utskrivna, och tar en liten tablett om dagen och det hjälper SÅ mycket. Var orolig att jag skulle bli helt förändrad eller känslokall eller så, men det enda som har hänt är att jag bara inte blir lika låg. Otroligt skönt. Bara en tanke nu när du inte bara har höst och vinter att tas med, utan även en uppslitande skilsmässa och en massa oro som kommer med den.
Kram!

Stor varm bamsekram❤️

❤️

Känn barnens kärlek. Tiden går fort och din tid kommer den med. Du har barnens tillit och kärlek och din man - Ja han kan sitta kvar i sin desillusionerade alkoholvärld på krogen. Locked out. Du missar inget. Tiden kommer när du kan lämna barnen hos någon och få ditt sociala liv. Just nu så behöver ni varandra. Håll ihop din lilla fina flock och ös kärlek över varandra. Du klarar detta och det kommer något MYCKET bättre ur det.

Visualisera en kopp kaffe i din varma fina trädgård i vår, du och kärleken till barnen, blommor och fåglar. Visualisera ljuset och värmen, tryggheten och lugnet. Det droppar från taken och snödropparna spricker upp. Du och barnen utan alkoholpåverkan.

Du har det bakom hörnet.
Om vintern kommer så finns våren strax bakom.

Godnattkram och hoppas att du får sova i lugn o ro.
Det önskar jag dig och dina barn.

MM

Idag har jag fikat med min dotter och vi har väldigt bra och intressanta dialoger numera. Hon, mitt barnbarn och jag skall resa och hälsa på min son och mina andra barnbarn på höstlovet. Det skall bli trevligt. Jag är väldigt nöjd med mitt nyktra liv. Trodde aldrig, att jag skulle kunna leva så här. Klarar hyfsat, att min man dricker. Även, om det är irriterande. Men en dag i taget, så går det oxå.

Vilket jobb du gjort! Var stolt över dig själv. Läser ofta vad du skriver, blir inspirerad av dig. ✨

Måste upp tidigt, men ligger lite likt att det är julafton i morgon, det känns så. Kommer det magiskt kännas annorlunda när jag stiger upp 4.30 och ska dra till jobbet. Troligtvis inte, MEN jag har i vilket fall varit nykter i 100 fucking dagar då ?

Har lagt mig i sängen nu. Har gjort läxor med barnen. Avstyrt syskonbråk. Sånt där som är mindre roligt med att vara förälder. Samtidigt är min man ute och "leker"!!

Blir plötsligt så jäkla förbannad. Varför är pappan så sällan här och tar alla strider? Nej han gör istället allt värre. Bekymmer som redan finns i barnens liv späs på av oro för gräl osv.

De gånger han avstyr bråk gör han det utan att lösa problemet som gjorde att barnen bråkade från början. Men barnens respekt för honom gör att de "skärper sig". Senare måste jag ändå ta den verkliga striden. För när han drar ut så blossar konflikten upp igen. Detta kanske inte verkar ha med hans drickande att göra men till viss del har det ju det. Eftersom hans frånvaro ofta har med drickandet att göra. Antingen är han ute och dricker eller så är han bakis.

Tänker ibland att det kommer vara tomt att vara ensamstående men jag lever ju som det nästan nu också. För helt seriöst... Det är onsdagskväll. Och jag är ensam med barnen. Inte för att han jobbar eller gör något för familjens skull. Han är ute och roar sig och jag vet inte ens med vilka. Ja nu ska vi separera så jag kanske inte ska säga så mkt längre (men vi bor ändå ff ihop) men såhär levde jag förut också. Såhär ÄR mitt liv med honom. Inte alla dagar och kvällar men majoriteten av dem om han inte jobbar.

Han har lovat att inte väcka oss. Men det är ändå en spänning i mig nu. För jag vaknar ju oavsett om han kommer in i rummet eller inte. Han stör ju min sömn ändå liksom. Detta är jag såååå trött på. Det gör att jag måste ha dörren stängd och öronproppar i. Sover sämre. Fan vad trött jag är på det här. Och han undrar varför han är ensam hemma sedan? När han väl är hemma en kväll vill jag gärna sova tidigt för att passa på att få sova en natt ostört. När han är nykter hemma kan jag sova gott för då stör han mig inte.

Risken inatt är också att barnen kan vakna och oroa sig även om han inte öppnar dörren in till oss. Nu har de också fått den oro jag lever med. Men det kändes som att han verkligen menade vad han sa när han gick iväg om att inte väcka oss. Han kändes medveten och på nåt sätt visade han nån slags omtanke. Så jag hoppas han inte druckit för mycket och glömmer bort det....

Han pratar om att vi inte sover ihop som att det är orsaken till våra problem. Men det är ju hans drickande som gör att jag har slutat sova med honom. Hur ska jag kunna sova med någon som ramlar in kl 3 eller 4 på natten regelbundet?? Aldrig i livet. Det funkar ju inte helt enkelt.

Alkoholen är verkligen grunden till så mycket ont. Det är fröet till alla problem och alla symptom på vårt dåliga äktenskap kommer från alkoholen.

Sörjer att han inte kan välja den nyktra vägen. Sörjer det väldigt mycket för när han är nykter kan jag vara lugn. Men det är egentligen ingen idé att fokusera på det och "tänk om"... För verkligheten är såhär. Jag tror att till och med ickealkoholister skulle ha svårt att ge upp alkohol för någon annan. Sjukt nog.

Jag ska försöka avsluta med något positivt. Något jag skrivit förut men som tål att skrivas igen för det peppar mig.

Snart ska jag:

1. Sova med öppen dörr
2. Sova utan öronproppar
3. Sluta oroa mig på nätter eller ledigheter
4. Slippa känna lukten av alkohol
5. Slippa se en berusad människas blick
6. Bestämma helt över mitt hem
7. Sluta ligga spänd på natten och lyssna efter ljud

Mitt mål är även att barnen ska kunna ha det såhär. Att slippa känna lukten av alkohol... Jag hoppas och tror att det ska gå. För ska han ut och dricka kommer barnen vara med mig och han kommer inte att bo här.

Det är frustrerande att vilja att ens barn ALDRIG ska uppleva alkohol och den otryggheten. Att själv vara nykterist och ge barnen det men då ha en man som gör tvärtom. Det är så upprörande att inte kunna ge barnen det man själv tycker är så viktigt. Men jag är så tacksam över att jag slutade dricka helt innan barnen hann uppfatta att deras mamma drack. Är glad att de var så små och glad att jag hade så många och långa perioder då jag inte drack alls. Ångrar dock varje glas jag druckit och önskar de kunde göras odruckna.

Gud vilket svammel... Medan jag skriver tänker jag 25 olika tankar samtidigt ?

Skriver så hatiskt känner jag men faktiskt är jag och min man mer sams än på länge nu. Men jag har bestämt mig för att hålla fast vid nån slags bestämdhet och för att våga gräva fram dåliga minnen....

Godnatt allihop

Monday, miss lyckad, knaskatten och jasmine... Mina tårar rinner. Känner mig så tacksam över att ni och andra skriver till mig. Vet inte vad jag gjort utan att skriva här. Känner att forumet hjälper mig ännu mer i att vara anhörig till någon som dricker än när jag själv drack. Men det är kanske för att då var jag stark och inte rädd. Nu däremot är allt mkt mkt svårare. Det är SÅ fantastiskt med ert stöd. Varenda litet ord värmer mig och håller mig ovanför ytan. Tack snälla fina ni. Ni gör skillnad för mig ska ni veta ♥️

Jag var nyss ute med min lilla hund. Promenerar så mkt med honom och det hjälper till med stressen och oron. Men nyss ville jag gråta när jag gick och det hjälpte så mycket att veta att jag kan skriva av mig här när jag kommer in.

Han kan inte flytta ut direkt. Det kommer ta ett tag innan det går. Annars håller jag med om att det hade varit bra antagligen. Nu är allt bara konstigt. Idag känner jag mig faktiskt ovanligt låg. Riktigt deppig på flera plan. Men så börjar mörkret också komma ute och det ger mig ångest. Känns som att lungorna krymper när utrymmet runt mig krymper med mörkret. Fy alltså.

Min man är ute. Han lovade att inte väcka oss inatt om han är sen. Han gav mig en kram innan han gick. Jag vet ju att han ska dricka. Han fortsätter sitt liv men nu gör han det med vetskapen om att det är detta som jag bett honom sluta med. Kanske därför han gav mig en kram. Han har accepterat det här nu. Han är inte sur (nu iaf). Jag däremot kan fortfarande inte förstå hur han kan välja bort mig till förmån för alkoholen. Fast iof verkar han inte förstå att det är det han gör. Han tror ju inte på att det är orsaken till varför jag vill skiljas.

En fördel med att han har många kompisar är att det kanske kan hjälpa mig att släppa tankarna på att han ska vara ensam.

Jag tycker det är väldigt jobbigt att gå igenom det här tunga när hösten och vintern kommer. Den tiden är svår ändå för mig alla år. Men å andra sidan kommer förhoppningsvis våren och sommaren bli bättre. Istället för att sommaren förstörs av detta. Men nu alltså. Hjälp. Känns som jag går sönder.

Min man drar ju ut. Skrattar med vänner (även fast han såklart också tycker allt är väldigt jobbigt). Han får chans att ha kul och glömma en stund. Men jag är ju kvar hemma med barnen. Såhär har det alltid varit. Han har ett socialt liv men jag har svårt att hinna med det.

En del av mig skulle vilja flytta också. Byta miljö helt. Men jag ska inte förhasta mig. Vi bor jättebra här och dessutom är det nog bättre att barnen har kvar sin trygga punkt. Får jag bara ordna här på mitt sätt och rensa ur massa saker sedan så blir det ännu bättre.

Om några år kan vi flytta om vi vill. Målar jag om här hemma och köper lite nya möbler så blir det ändå som en fräsch start kanske. Dessutom vore det kanske dumt att byta bort ett radhus nära skogen mot en lägenhet i stan nu när vi har hund också. Men just nu i min ångest får jag lust att fly bara. Men ska hejda mig lite. Kommer nog att sakna min trädgård och sånt om jag flyttar.

Kanske min ångest gör att jag skulle vilja bo i lägenhet mitt i stan där det är liv och rörelse. Och färre barnfamiljer att jämföra sig med...

Och du kämpar. Du är min - mentor - jag blir så peppad av ditt skrivande. Även när du dippar. Jag samma tankar och känslor gällande mitt jobb. Känner att vad jag än gör och säger är det ingen som förstår - så har det varit i hela mitt liv. Frustration, tycker chefen inkompeten, kollegor som är tröga, känner mig annorlunda. Du ska veta att det är aldrig tyst i mitt huvud heller, vänder och vrider på det mesta. Jag är en orolig själ, får ofta höra att jag är stressad vilket inte tycker att jag är. Blir så jävla irriterad.

Du är min inspiration här, jag följer dig och dina toppar och dalar. Tacksamhet är fint och vi ska vara tacksamma att vi har tagit vårt liv tillbaka. Du har kommit oerhört långt, jag står bara i startgropen just nu. Hoppas jag kommer i mål och är nöjd, glad och tacksam.

Kram bästa skrivare ???

Jag pyton, ångerfull och taskig. Hon hörde av sig via sms på söndagen (vi kom hem på torsdagen) då släppte den värsta ångesten.

Hon menar att gjort är gjort, nu går vi vidare. Jag skulle vilja prata, helst göra om semestern utan sprit. Vilket inte kommer hända förstås. Jag har inte pratat med henne.

Vi är halvsystrar, samma pappa, vi skulle lära känna varandra mer på djupet. Och jag totalt flippar ut.

Pappa undrade hur det hade gått, han vet att jag druckit för mycket, men säger inget. Jag har det efter honom. Han har inte druckit på 30 år, kanske någon gång vid speciella tillfällen. Han har sagt många gånger att han är sugen på att köpa hem en flaska whiskey men vågar inte. Rädd för att falla tillbaka.

Min dotter ville ta avstånd från mig för några år sedan, jag var alltid full. Relationen är bra mellan oss men hon hatar att se mig dricka.

Att min sambo fortfarande står vid min sida är en gåta för mig. Jag har bettet mig så illa mot honom, sagt idiotiska saker, allt från att vi ska separera, till att jag ska ta livet av mig.

Inatt sov jag gott och känner att mina krafter är på väg tillbaka. Har varit och tränat idag. Ju piggar jag blir desto mer distans får jag till det som hände - igen. Har inte druckit en droppe alkohol på 6 dagar.

Åh herregud vilken dag... Krishantering och eländes elände, och den jävla dementa snigeln. Kronan på verket - vagnskada på nya bilen. En idiot som stod och blockerade parkeringen när jag skulle åka hem. En unge som ringer hysteriskt och vill ha mamma nuuuu. Jag trängde mig förbi idioten, men var för kort i rocken för att se stenen någon annan idiot hade placerat i vägen. Skrrrraaaaaap. Hela högersidan ? Där tog problemlösningsförmågan stopp. Jag ringde min man och ylade tårdrypande ”Jag har sumpat den jävla helvetes biljäveln!!!” och så någon slags svårbegriplig redogörelse för min olycka, men mest svordomar... Makens respons ”Öh vänta litet, är DU skadad? Mår du bra?” Jag, fortfarande i yl-mode ”NÄÄÄEEE jag mår inte ett dugg bra. Jag är helt jävla KNÄCKT!” Makens respons ”Andas och lyssna. Allt är bra. Strunta i bilen. Det är bara litet plåt som verkstan får fixa. Ingen fara. Det viktiga är att du inte är skadad. Skit i bilen nu. Jag löser det.”

❤️ Ibland minns man varför man gifte sig med karln ❤️ Kanske är det därför det ska gå åt helvete ibland... Universums sätt att påminna om att man inte måste klara allt själv. Det finns en livskamrat att luta sig mot.

I går tog jag ett större kliv i min styrketräning och i dag känns det som om en stor traktor har kört över mig. Det är så skönt att känna att det tagit men det är ändå smärta. Jag har haft smärta i kroppen i många år och smärta är smärta. Jag har svårt hantera träningsvärk men min hjärna jobbar på med att lära sig skilja på de olika smärttillstånden. Smärtan ökar dessutom nu med hösten då kylan kommit för att stanna och nu är det bara att räkna ned tills mars månad är slut. En baggis! ??
Jag har bestämt mig för att lära mig om min egen anatomi. Varför fanns inte det ämnet i skolans grundutbildning? Jag har en del kunskap men saknar mycket. Jag såg programmet med Anders Hansen om träning och hjärnans mående. Intressant program. Ja, en ny höstdag och med nya utmaningar.

Jag ska titta på sorgs hemsida. Vill minnas att jag har en av deras böcker. Fick en då jag skulle gå på en av deras föreläsningar men blev sjuk. Ska leta reda på den :)
Idag är en bättre dag och jag är påväg att hitta tillbaka till glädjen och lusten.

Kram på er alla som kämpar, var och en på sitt sätt <3