Senaste kommentarerna i forumet

Det värsta är över ??

Själv på dag 40. Börjar känna mig mer harmonisk. Får mer saker gjorda. Vinnande koncept ???

Kämpa på! ?????

Den artikeln men vet det sen innan. Jag föredrog vin med så låg sockerhalt som möjligt och kan inte äta godis t ex så sockerberoende är jag i alla fall inte...
Det har dels med den förändrade anatomin att göra och dels att man byter ut ett beroende mot ett annat.
Problemet är att det kommer smygande, man flyttar fram sina gränser successivt... och tillslut är det kört...
Men nu är jag på dag 22 och det känns väldigt bra ?

Kram ?

Jag läste precis en artikel om hur det fanns förhöjd risk för alkoholmissbruk bland individer med gastric operation! Har du sett den? Jag började spekulera då att beroendet finns kvar och man bara byter ut den...
Själv tror jag att jag har ett sockerberoende. Vin har socker också.

Men alla dagar i veckan väljer jag socker istället för A

????? / Mary

För ditt stöd ?. Det betyder verkligen mycket ska du veta!
Känns så bra att kunna ta rygg på er trygga, nyktra, personer här inne!

Kram ?

Visst är det vanligt att byta ett missbruk mot ett annat. Just vid GBP är det inte ovanligt att man kan få problem med alkohol. Eftersom magsäckens yta är minskad kan alkoholen slå väldigt hårt också. Så du har verkligen tagit ett viktigt och bra beslut - och du har varit jätteduktig!

Kram ?

Nu är det 3 veckor sen jag slutade med a. Det känns bra, att det var rätt beslut i rätt tid. Men det känns samtidigt lite vemodigt...antar att det hör till resan, att man går igenom lite av en sorgeprocess.

Har funderat lite på det här med beroendepersonlighet - och det är verkligen vad jag har.. allt eller inget! Men länge var det annat än a - typ antingen inget snacks/godis alls eller hela påsen. Eller att jag avstod i sällskap med andra (för att jag försökte gå ner i vikt) för att sen smygäta/hetsäta när ingen såg...

För snart 2 år sen gjorde jag en gastric sleeve operation. (Vilket innebär att ca 75-80% av magsäcken tas bort). Har underfunktion i sköldkörteln, hypotyreos som gjorde det extremt svårt att gå ner i vikt.
Jag har nu ett normalt bmi och har på så många sätt fått mitt liv tillbaka.
Sen kom Corona, med permittering och hemarbete... dagarna flöt ihop, hade väldigt lite att göra på jobbet- det kändes nästan som att det var helg jämnt. Helt plötsligt tyckte jag det var ok att ta ett glas vin mitt i veckan...och där var bollen i rullning.. Har nog druckit mer vin på ett år, än vad jag gjort sammantaget under hela mitt vuxna liv. Fick lätt i mig mer än en flaska, har haft flera minnesluckor, vaknat med ångest och darriga händer...

Inser ju att jag gjorde det klassiska - bytte ett missbruk mot ett annat.
Men är faktiskt stolt över mig själv att jag tog tag i det och slutade för 21 dagar sen ?.

Vad du varit med om!?
Det är ju precis det som jag är orolig för, och din berättelse stärker mig i övertygelsen om att jag klarar mig bra med det här forumet!

Får jag fråga hur er relation är nu? Hur har barnen tagit allt?
Ska läsa lite i dina trådar - men har du klarat av att bli nykter efter det där mötet?

Kram ?

Igår kväll tittade jag på de två första dokumentärerna om Pia.. har ni sett de?
Gick och la mig en stor känsla av tacksamhet.. För att jag har tak över huvudet, mat på bordet och en trygg familj. Man få ett annat perspektiv på sina egna problem efter dessa filmer, helt klart sevärda. Ska se om jag hinner titta på den sista idag.

Kram ?

Tack för ett fint och intressant inlägg i min tråd.
Jag var tvungen att uppdatera mig lite om vem du är så jag har läst lite men inte allt du skrivit.
Men jag känner igen mig i en hel del precis som Vinäger gör.
Jag kommer hänga här på forumet ett tag nu igen.
Måste ha en längre vit period nu för att bli stabil igen.

Kram och lycka till dig?
???

Tänker också att jag nog kommer rätt långt med forumet. Men vill ju inte berätta om det för min man, det måste få vara min frizon i allt detta.

Det har aldrig varit någon situation där barnen eller ens jag själv, varit i fara.
Somnade i princip alltid i soffan på småtimmarna.. så mest mitt eget mående som påverkats.

Kram ?

Du har ju forumet. För min del, och för många andra har det räckt med att skriva, läsa, fråga och ventilera allt mellan himmel och jord här. Du kan ju börja där, det kan räcka.

Kram

Förstår din ambivalens för att gå o prata med någon. Jag själv undviker den offentliga sjukvården av just integritetsskäl. Nu jobbar jag själv i organisationen i kommunen där jag bor, så för mig känns det helt otänkbart att söka hjälp där. Jag vet inte hur de tänker kring orosanmälan etc. Det är väl om du berättar om situationer där barnen varit i fara. Eller om det är våld inblandat. Psykisk ohälsa i sig är otroligt vanligt. I min kommun är det var och varannan person (ffa födda på 70- talet av någon anledning)som söker för stress och utmattning. Många får samtal med psykolog. Andra blir erbjudna att gå i stresskola eller utmattningsskola i grupo, och får grundläggande verktyg o kunskap. Vet inte om detta inlägg öht är till någon hjälp...

Min man föreslog att jag skulle kontakta vc för att prata med nån kurator eller liknande.. Men jag känner i hela mig att jag inte vill det! Vill inte att det ska stå i nån journal att jag haft problem med alkohol! Är livrädd för det faktiskt!
Tänk om det leder till en orosanmälan till soc?!

Hur har ni andra gjort och resonerat kring detta?

Kram Mamsen ?

Vi pratade lite i morse (så mycket man hinner med med barn i huset) och det visade sig att han trodde "problemet" var löst i och med att vi inte köper hem vin mer... Men tror att det gått fram nu att det är egentligen det minsta problemet, att jag har en resa att gå igenom som tar tid. Ska inte säga att det känns helt bra än, men bättre i alla fall!

Har sovit uselt i natt, så behöver hålla mig sysselsatt för att inte fastna i negativa tankar.
Har städat tonåringens rum, gjort en kakdeg som nu vilar i kylen och ska strax sätta en bröddeg på jäsning ?.
Hade velat komma ut på en promenad men det är för kallt idag. Det ser så skönt ut ute, solen skiner och det är hyffsat vindstilla. Får se om temperaturen blir lite bättre på eftermiddagen.

Hoppas ni alla har en härlig, nykter, lördag ?

Mamsen ?

För ditt inlägg! Det är verkligen mycket känslor i omlopp just nu - hos mig. Och det är det jag får fokusera på, att det är mina känslor, i min resa.
Vi pratade lite sent igår kväll, inte den bästa tiden för ett sånt snack, jag vet... och det gick väl inte jättebra heller... Vet inte om jag söker efter nåt han omöjligt kan ge mig? Eftersom det här är min resa och inte vår? Jag vet inte...
Han gick i alla fall med på att inte ta nån whiskey på ett tag, tills det har gått lite mer tid. Så det är väl bra.

Får se hur den här dagen och helgen blir nu...

Mamsen ?

Ta inga förhastade beslut just nu, mata inte flyktbeteendet. Fokusera på nykterheten, allt annat får vänta ett tag.

Kram ?

Nu är det många känslor på gång. Jag tänkte börja med jobbet. Var ärlig där också om det känns svårt. Som AndraHalvlek skrev, öva och tänk att du kommer att klara det. Varför skulle du inte klara det? Lär dig en sak i taget. Fråga tills du har fått hjälp. Vi är lite för dåliga på att visa oss svaga och det är ett stort problem, för för det mesta skulle saker gå mycket lättare om man vågade fråga. Det är inte ditt fel om det inte går in direkt. Och nu var ni flera som skulle lära er. Du är ny, dra nytta av det och fråga tills du får svar. Med största sannolikhet har du lärt dig svårare saker än det där tidigare. Så bort med känslan otillräcklighet, in med tilltro till din egen förmåga, jävlar anamma och kulet i utmaningen.
Oj oj oj vad jag har gått igenom känslor angående sambon både när jag druckit och varit nykter. Lägg undan dem ett slag och fokusera på dig och dina behov som du kan tillfredsställa själv. Ett tag var jag SÅ arg på allt han gjorde. Hade mycket väl kunnat bli separation och då hade jag behövt fokusera på det istället för på mig själv i nykterhet. Det är jobbigt att känna sig ensam i ett förhållande. Det är jobbigt att ha behovet av att bli tröstad och omhändertagen och leva bredvid någon där det inte händer. Min sambo och jag börjar kanske hitta tillbaka igen men det har tagit tid. Vad tycker du om hos din man?
Jag har gjort två nykterhetstesor (minst) på egenhand. Han är glad att jag inte dricker nu, så mycket vet jag. Jag har haft lite svårt att prata om det själv eftersom jag inte har förstått mig på mig själv. Vill heller inte prata om det med någon som faktiskt inte har varit där. Det finns så mycket förutbestämda bilder som jag avskyr att placeras i. Som de andra skriver så kommer du troligtvis inte att bry dig om han dricker måttligt efter ytterligare ett tag. Det som dock händer ofta är att man jobbar och tänker väldigt mycket på sig själv och sina känslor under en period. Partnern är inte med på tåget utan blir kvar. Det går att hantera kanske i efterhand. Ett livsavgörande beslut i taget kan räcka tycker jag. Många av känslorna är ens egna och ska inte projiceras på partnern. Så ge det lite tid. Tror att jag och min sambo haft månader av dåligt, sen börjar man sakta gå tillbaka till de ömhetsbetygelser man hade tidigare. Se partnerns fina egenskaper och förstärka dem. Sakta men säkert kan man hitta tillbaka, men just nu tycker jag att du ska få vara i fokus! Du och dina behov. Vad behöver du? Om du behöver tröst, säg det kanske om det fungerar så hos er.

Känner mig så ensam i allt detta... Kan inte riktigt prata med min man om min nykterhetsresa... vet egentligen inte varför... Tror inte riktigt att han förstår, eller vill förstå?, hur alvarligt det har varit.
Det blir lite som den rosa elefanten i rummet - och jag vill inte ha det så.. Jag vill att ska kunna prata om allt. Men vårt förhållande har inte varit bra på rätt länge nu, om jag ska vara ärlig. Vet inte i vilken ände jag ska börja riktigt..
Vi kan inte ens sova i samma rum, för han snarkar så extremt högt. Han har en sån mask när han sover, som tillför luft, men den ruckar han hela tiden på i sömnen så det låter ännu värre.
Känns som vi bara glider ifrån varandra..får jag inte med honom på den här resan är jag rädd att det är kört..
Det är så ledsamt att känna sig ensam fast man är gift. Inser att den här känslan har kommit nu, efter jag slutat med a. Eller så är jag bara mer mottaglig för den.

Usch..känner att tårarna bränner innanför ögonlocken... Vill inte sitta här i soffan och gråta när gubben kommer ut från toan direkt...

Är väl lika bra att gå och lägga sig, får se om jag får sova nåt. Hoppas på en bättre dag imorgon.

/Mamsen ?

Det behövde jag verkligen nu ❤.
En stor del av problemet är stackarn som lär upp mig inte heller riktigt har koll på hur det ska göras, då det är helt nytt.. Men jag ska göra mitt bästa, försöka skriva en egen manual och som du skrev - öva, öva och öva! Den här känslan av att nåt är övermäktigt på jobbet känns hemskt...
Kram ?

Vad glad jag är att medititationen verkligen har blivit något som passar dig, som lugnar dig när det stormar. Bara fortsätt meditera! Det kommer att bli bra. Svinjobbigt i början förstås, men det blir bra. Riktigt bra. Försök att ta dig an förändringen med ett nyfiket sinne.

Kram ?

Det låg ett brev från beroendemottagningen på hallsgolvet när jag kom hem idag. Det knöt sig i magen när jag såg vem som var avsändaren. Nu är det plötsligt helt konkret, jag har en tid bokad om två veckor.

Jag känner mig nervös, orolig och väldigt, väldigt liten. Tankar på hur jag skall kunna backa från det här har poppat upp. Skall jag passa på att dricka så länge det är möjligt? Irrationellt med tanke på att det är jag själv som faktiskt sök hjälp, men jag känner mig ganska illa till mods just nu.

Jag kommer naturligtvis inte att backa från beslutet att söka hjälp, och jag kommer inte att passa på att supa skallen i bitar. Vad jag däremot kommer att göra är att parkera rumpan på min meditationskudde, försöka rensa bort alla tankar och bara koncentrera mig på min andning i tjugo minuter. Det brukar kännas bra efteråt.
Även om det känns läskigt just nu så kommer det att bli bra i slutänden. Hur bra det blir är upp till mig. Jag behöver bara landa i insikten att "det är på gång".

Be att få en skriftlig manual och sen övar, övar, övar du. Att du inte fattade på genomgången kan lika gärna bero på den som höll i genomgången. Och om inte mottagaren förstått är det alltid i grunden avsändarens fel.

Alla är inte duktiga pedagoger. Jag är väldigt noga med att endast låta mina pedagogiska kollegor ta sig an våra nykomlingar. De andra kan göra mer skada än nytta. Grunden till att vara pedagogisk är att man gillar att bli förstådd, att man gillar nykomlingar, och att man har förmågan att bryta ner varje instruktion i småbitar på ett åskådligt sätt. Långt ifrån alla som har de skillsen.

Kram ?

Har rätt nyligen börjat på ett nytt jobb, hunnit jobba ca 1,5 månad. Det är ett längre vikariat, så går på upplärning och rätt snart så kommer jag få klara mig själv. Det löpande börjar sitta nu men nu ledningen bestämt att vi ska börja med en ny slags rapportering. Det är väldigt mycket siffror och underlag som ska hämtas ut från systemet och sen är det ändå meningen att man ska sätta massa manuella formler i Excel... höll nästan på att bryta ihop idag på en genomgång (tur det sker digitalt) då det känns helt övermäktigt... Det var inte det här jag tackade ja till när jag tog jobbet.... Vill alltid göra ett bra jobb men vet faktiskt inte om jag klarar av det här momentet...?.

Som Andrahalvlek brukar skriva - det här är en känsla jag brukade dricka vin på... hade det funnits hemma hade jag varit illa ute ikväll...

Kram ?

Då hade möjligheten att dricka "bara lite" hela tiden funnits där. Tyvärr har jag sett, sedan i somras, vad den möjligheten leder till. Att vara nykter ett tag för att sedan ta ett återfall, om och om igen leder ingen vart. Åtminstone inte till nykterhet.
Jag har nog saknat viljan att bli nykter, jag har nog bara haft en önskan om att vilja bli nykter. Innerst inne har jag velat haft kvar möjligheten att dricka "bara lite"?

Skillnaden nu är att jag får verktyg som jag kan använda för att nå mitt mål. Att bli nykter. Jag kommer att ta emot all hjälp jag kan få. Det kommer att ta tid, och det kommer att krävas mycket arbete med mig själv för att få till stånd en varaktig förändring, men att ge upp är inget alternativ.

James Clears idéer om förändring i små steg verkar vara intressanta. Hamnar på "att läsa"-listan. Det kommer att krävas många förändringar i mitt liv.

Tack för att ni finns! ???

Härlig läsning härifrån, japp en krigare är precis vad du är. A djävulen får sig en omgång nu.