Senaste kommentarerna i forumet

@nykteristen24 Absolut! Det finns alltid jun infallsvinklar och även om man inte känner igen sig till punkt & pricka så finns det igenkänningar i känslor och beteende. Jag tror stenhårt på gruppkänslan. Att man inte är ensam om sitt problem eller att man är galen. Binär alla olika med har en gemensam nämnare.

Hoppas du haft en fin och nykter kväll
🩵

@Ny dag Heja dig! ⭐️ Bra jobbat!! Låt honom bita i gruset tills han är tandlös & ofarlig 🦙
🩵

@LovisaLo Apropå plufsighet - på en vecka har du lite glow igen. Vill du boosta glowet så kör serum & olja i ansiktet 😀 Har snöat in på ACO Glow booster och renewing face oil. Man ser så glowig ut av det. Innan körde jag ett serum på dagen och ett annat på natten - superfint resultat det också. Jag älskar hudrutiner men hatar att smörja in kroppen - det är lika tråkigt som att rengöra ugnen 😂

Apropå att skriva ner. Det finns plats för kommentarer i alkoholkalendern också så man kan gå tillbaka och se hur man kände eller så. Det är ett bra verktyg tycker jag. Jag har slutat räkna veckor och dagar men vet att det var i februari jag nyktrade upp mig 😀

Nå väl. Hoppas du finner podden hjälpsam.
🩵

@Ny dag Tack 🥰 Alltså jag får inte promenadavstånd... måste ta tuben till en annan station och det går bussar fram men jag tänker att jag ska ta promenader och inte buss - om det inte vräker ner förstås. Sen ligger det ett gym, samma kedja jag tränar på, tvärs över gatan med öppettider som gör det möjligt att träna före jobbet 🏋🏼‍♀️

Dessutom behöver jag bara gå upp 10 min tidigare pga behöver inte byta fr tuben till buss 🚇 Hur har du haft det idag?
❤️

@Carisie Krya på dig, hoppas det släpper tills imorgon och att du får sova riktigt bra inatt!
Lyckost som kommer få promenadavstånd till nya jobbet! Det skulle jag verkligen önska mig. Teoretiskt skulle det funka att promenera men jag hade nog fått gå ned till halvtid för att hinna med🤣! 🥰

@Himmelellerhelvette 🙏 Fick besök av adjävulen i bilen på väg hem från jobbet. Första tankarna rörde sig kring att jag behöver döva/pausa (detta var exakt samtidigt som du skrev som jag körde hem…). Dessa tankar höll i sig ett par kilometer. Sedan kände jag bara att vem försöker jag lura, sista återfallet har jag i färskt minne. Väl hemma läste jag början av denna tråd och adjävulen blev ordentligt tilltryckt. Varför just nu? Trött efter intensiv dag på jobbet, hade inte ätit sedan lunch, bara druckit kaffe samt lite mentalt skör efter helgens resa. Nu stolt över mig själv.
Aldrig glömma, aldrig ta första glaset.
Stor kram till dig och du har också all anledning att vara stolt över dig 👏 ❤️🥰

Kvällsavstämning ✅
Det blev en låg dag idag. Har legat i sängen och sedan soffan med huvudvärk fortfarande. Sist jag hade ont i huvudet så var det Covid. Jag är iaf hemma från jobbet och då får det vara så. Lite surt dock eftersom jag skulle sjösätta min nya träningsplan den här veckan ☹️ Det får anstå! Det är inte utan att jag längtar efter gratismotionen jag kommer att få när jag promenerar till nya jobbet!

Nu har jag spätt på med ytterligare droger mot huvudvärken och krupit upp i sängen! Hoppas jag vaknar utan huvudvärken. Lägger mig med en nolla 0️⃣ i bagaget iaf.

Hoppas alla haft en skön dag
🩵

@Carisie åh ska lyssna nu direkt! Tack.

Jag tänker dels följa råden på den här sidan. Det där vecka för vecka. Nu första veckan skulle man bara skriva ner när man dricker men jag ska ju absolut inte dricka alls. Förra veckan drack jag varje dag.

Åkte till landet idag och här är jag ganska isolerad och jag har inte med någon alkohol. Så det finns inget att dricka. Bara att klara en vecka nykter nu hade varit en stor framgång. Tänker att jag ska lyssna på beroendepodden, äta ordentligt och gå mycket. Skriva ner alla tankar och verkligen testa alla tips som att känna suget och notera det och se det som en våg osv.

Jag känner ju verkligen att jag kommer dö om jag inte slutar så jag måste. Men å andra sidan skulle jag knappast bli den första som super ihjäl sig. Det är också ett problem: jag kan bli så känslosam och liksom tänka att inget spelar någon roll och vips sitter jag med en vinflaska igen och är melankolisk. Men jag vill inte! Jag vill vara nykter och fräsch och orka träna och ta hand om mig. Inte vara plufsig och rödögd varje dag.

Nu ska jag lyssna på podden! Tack igen ❤️

@Carisie det förstår jag! Och det uppskattar jag. Tycker som sagt det är både lärorikt och kul att få ta del av er andras historier. Alltid kan man få med sig och lära sig något! :)

@LovisaLo Lyssna på avsnitt 68. Även om substansen inte enbart är alkohol så är det en väldigt hjälpsamt avsnitt av "En beroendepodd".

Hur tänker du dig att du ska gå tillväga? Nödplan in case of emergency?
🩵

@nykteristen24 Ja alltså mitt inlägg var inte menat som att "här ger jag dig lösningen på dina problem" 😅 Så förmäten är jag inte. Det var mer en glimt in i mitt liv.
🩵

@Carisie jo alkoholen kan ju verkligen skapa en otrolig ångest och sårbarhet. Tänkte också att alkoholen skapade min ångest först. Tror verkligen eller vet rättare sagt att den gjort ångesten mycket värre men tror jag har en ökad sårbarhet för att må dåligt tyvärr. Men nu ska jag ta tag i det. Tack för ditt inlägg, är så skönt att få höra och veta hur andra har det. Och skönt att du blivit av med alkohol och ångest!

@Ny dag Vad bra att du är medveten om att du tagit återfall i den situationen förut! Jag vet precis hur dåligt man kan må av att sin mamma mår dåligt❤️Kram

@Carisie ja min vän har varit ett stort stöd, är väldigt tacksam för att jag har honom. Men även han börjar nog tröttna. Man lovar och lovar men faller alltid tillbaka. Men inte den här gången!

Jag är beredd på dag tre. Det värsta är att jag dricker av så många anledningar. Jag blir pigg av alkohol, varm, mätt, social, glad… när jag inte dricker är jag väldigt introvert och blir så trött. Vilket säkert beror på att jag dricker så mycket. Men det är så svårt att ta sig ur. Hatar att jag älskar alkohol så mycket. Dricker när jag är ledsen, dricker när jag är arg, dricker när jag har ångest. Dricker såklart när jag är glad med. Min vän blev riktigt irriterad på mig när jag drack för att jag frös. För det är ju inte ett glas, det är alltid alltid två flaskor. Minst.

@LovisaLo Hej 👋🏼 Jättebra att du berättat för din man och vän - tid är din vän när det gäller att återfå förtroendet 🙏🏼 Om du nu vet att din beroendehjärna börjar förhandla efter tre dagar så har du en chans att förbereda dig. Läs avsnittet om sug i självhjälpsprogrammet. Samla alkoholfria dagar. Ge dig själv en chans att fixa det här. Leta upp triggers och döda dem ... eller lamslå iaf. Ta över makten över din hjärna och ditt liv.
🩵

@Carisie tack! Jo faktiskt, det finns något i det, att verkligen inte orka längre. Är så trött på att vara full och bakis hela tiden. Verkligen trött. Men jag vet också att den tredje dagen har jag glömt det och så börjar det om. Hoppas att det ska gå den här gången. Har lovat mig själv, min man och min bästa vän att det ska gå nu.

Tack för poddtips! Det enda som har funkat för mig innan (då klarade jag nästan en månad) är att promenera. Gå och gå och gå tills systemet stänger eller tills jag inte orkar mer. Ska lyssna på alla avsnitten när jag är ute och går.

Tack snälla för att du orkade kommentera. Det känns fint att få skriva ner sina tankar såhär… det är ju inget man pratar om öppet annars. Inget vet något förutom min man och min bästa vän. Och då vet inte ens min man allt… usch.

@LovisaLo Hej och välkommen 🙏🏼
Är det inte en ganska skön känsla ändå att kapitulera? Att inte orka mer! Jag var där i februari och i mars hittade jag hit. Jag har fyllt i alkoholkalendern och gjort självhjälpsprogrammet. Sen har jag haft ett fantastiskt stöd här på forumet.

En annan god hjälp för mig har varit att lyssna på "En beroendepodd" (finns på Spotify). Alla har olika preferenser såklart men jag älskar avsnitt 68 med Markus Enochsson - några fandfasta tips också. Sen tycker jag att avsnitten med Hanna Hellquist och My Skarsgård samt avsnitt 20 med Robert Bohman. Fast jag har ju lyssnat på alla avsnitt från 1. Lerin på Lofoten är också bra - den går på SVT play. Skriv här - läs - skriv - repeat 🩵

Bestämde mig i helgen för att nu får det vara nog. Eskalerade rätt mycket under veckan, gömde öl i garderoben och smög ut med tomflaskor när ingen såg och slängde i papperskorgen på en lekplats. Har druckit nästan varje dag i flera veckor (och ungefär varannan var tredje dag i flera är…). Ibland från morgon till kväll men oftast ”bara” på kvällen. Alltid två flaskor vin eller två sexpack folköl. Orkar inte mer. Hade tänkt besöka AA men vågar inte. Kanske framöver. Jag behöver verkligen hjälp att sluta… önska mig lycka till. 🙏🏻

@Ros @Andrahalvlek @Carisie 🙏🌱 Tack för pepp, är fullt beslutad att fortsätta denna resa tillsammans med er och detta fantastiska forum! Att gå in här och skriva/läsa varje dag är avgörande för mig. 🥰🥰🥰

@nykteristen24 Ja det var ju kanske inte solklart mitt korta inlägg så jag ska ge dig lite mer kött på benen hur jag EGENTLIGEN resonerade.

Jag drack aldrig mer än någon anna egentligen när jag började dricka alkohol. I sällskapet jag befann mig i var jag också en person som började dricka "sent". Mina polare började när de var 12-13 år när de smög till sig alkohol första gången medan jag var 16. Anledningen till det var nog egentligen att jag var lite rädd för alkohol - kommer från ett hem där ingen drack särskilt ofta och jag har aldrig sett mina föräldrar berusade. Det trots att det var fester hemma någon gång i månaden med föräldrarnas bekanta - men ingen blev full. Ingen betedde sig illa.

Självklart festade jag loss i 20-årsåldern som så många andra men jag var fortfarande inte den som blev för full. Tvärtom var jag den omhändertagande personen som slutade dricka när andra drack för mycket så att jag såg till att de inte hamnade i trubbel. Jag blev tillsammans med en kille som var nykterist och då drack jag enbart vid enstaka tillfällen typ 3-4ggr/år men fick ändå skit av honom då att jag "söp" trots att jag inte var särskilt berusad (hans kontrollbehov är dock en annan story). Så här jag lämnade honom i 30-årsåldern så gjorde jag någon sorts sen revolt - eller gick i tonår eller vad man nu ska säga och då jäklar dracks det lite då & då och nästan varenda ledig dag och i större mängd. Här började jag även få problem med ångest. Oroade mig för saker. Hade en ständig oro i kroppen och kände mig otillräcklig. Ältade och vred och vände på allt. Under många år (typ 15 - 20 år) har jag trott att jag är en sån person "för jag har ju alltid varit sån" - tills jag slutade dricka. Då har jag, med hjälp, förstått att det är alkoholen som gjort mig sån.

Jag förstår fullkomligt att alla inte har det eller har haft det som jag och kan relatera till det. Men jag menar bara att alkoholen har piskat fram nåt hos mig som jag har normaliserat istället för att kicka ut alkoholen ut livet. Därför är jag oväntat nöjd & glad.

Ursäkta det långa utlägget men det bara rann ur mig liksom. Hoppas att du också kan känna hopp om ett gladare liv 🙏🏼
🩵

Det är inte lätt att helt över en natt eller någon månad förändra tankesätt och gå från mörker till ljus, eller i princip att gå från en mångårig daglig dödslängtan till att börja få lite nytänd livslust på något sätt, så att säga. Det är inte konstigt att jag har fått dystymi och angränsande psykiska deldiagnoser som innebär jobbig nedstämdhet, energibrist och isolering. Detta då jag även har social ångest och är mycket stresskänslig och inte orkar med något längre socialt fokuserat pass tillsammans med människor generellt. Tappar snabbt fokus, ork och energi och måste då gå undan och vila liksom.

Men tänker här inte sitta och klaga, för det lönar sig inte har jag förstått. Konstruktivt tänkande leder bättre framåt tänker jag alltså i skrivande stund. När jag började skriva av mig lite här på forumet för elva månader sedan om alkohol och skadligt drickande och tankar kring detta ämne och tillvaron. Då visste jag faktiskt egentligen inte varför jag brydde mig om att försöka leva vidare ens. Nu har jag väl lite mer tillförsikt kanske.

Hade ju tidigare ingen större motivation eller någon anledning att kämpa liksom. Jag var bara totalt utmattad och trött på allting. Såg inget ljus alls faktiskt. Hade det inte varit för min totala övertygelse och känsla av skaparen och Herrens närvaro och hjälpande hand, så hade det varit kört för en massa år sen det är jag då helt övertygad om. Men idag är det måndag och några djupare religiösa tankar blir det inte nu, då man väl igår hade lite av sådana kanske.

Jag kunde hur som helst, vid mitt allra första inlägg här på forumet inte tänka mig att det skulle bli ett så pass långt och rätt så omfattande arbete och mental revision att hitta tillbaka till ett för mig psykologiskt någorlunda balanserat grundläge. Vilket väl berodde på att min livsvilja var mycket svag då jag i princip sedan barn och ungdomsåren mentalt, gått på sparlåga förstår jag idag genom egna studier av litteratur inom det psykologiska området. Det är väl mitt inre ”Jag” så att säga som sökt förståelse om tillvaron, som drivit mig att läsa så himla mycket om psykologi, tankar och känslor.

Har senast i natt då jag hade rätt svårt att kunna slappna av för att få sova uppfriskat mitt minne på området bearbetning av trauma och psykologisk försummelse som det väl heter. För min barndom har väl i sanning varit ett psykologiskt trauma med mångårig främst psykisk mobbing i skolan från tidig lekskoleålder tills den dag jag slapp ut ur det fängelse som jag alltid kände skolan var liksom. Har gjort en hel del i mina dar, men inte så värst mycket glädje i saker och ting har jag väl känt så att säga.

Då min vänliga mor hade en svår bipolär psykisk sjukdom som manodepressiv vilket det hette förr, så var det inte så lätt för mig under uppväxtåren. Min far var rätt sträng och inte så värst stabil han heller psykiskt sett på vissa områden. Kanske en lätt impulsstyrd hysterisk läggning med även en del svårigheter att kanske känna in och förstå komplexa psykologiska prylar för att förenkla lite. Min mor grät, och min far ackompanjerade med att skrika och vråla rakt ut frustrerat i tid och otid. Detta för att väl få ur sig sina kanske lite väl ofta förekommande instängda aggressioner. Men vad vet väl jag, och man ska väl inte sitta och döma kanske.

Himla konstig och stressande miljö man har haft egentligen. Men man hade ju kunnat ha haft det värre, för rätt så älskad som barn det var man då trots allt mitt i alltihop. Men något psykologiskt lugn och trygghet det kände jag då sällan. Det var mest ett milt långdraget, städat och tomt sorgset ingenting, ett välstädat kaos på nåt sätt. Det är då inte lätt att vara människa som väl en bekant till vår familj väl sade vid besök ibland. Men helnykterister det var mina föräldrar i alla fall. Tänker nu att något annat skulle ju aldrig ha fungerat alltså.

Det var väl inte heller så konstigt att jag föll direkt för berusningens bedövande känsla av befrielse i början när jag drack för att få lite tankevila så att säga. Något som sedan ju snabbt bara blev till ett trist och jobbig tvång som upptog i stort sett allt av mitt tänkande från den första slurken av det sura blåbärsvin man drack en gång som tolvåring en mörk höstdag i ett källarförråd i barndomens kvarter. Förresten, @Carise och @Kristoffer det var trevligt att ni tittade in här en sväng mina vänner. Tacksamhet för att nu vara alkoholfri det känner jag då i denna stund utan tvekan. Kämpar därför vidare och ska nu börja att läsa in mig lite mer om positivt tänkande och bättre hantering av energinivåer vilket jag väl försummat tidigare.

Ha en fortsatt fin dag!

@Carisie vad skönt för dig! Det peppar mig lite att höra att du har funnit lycka ändå!:)

@Ny dag Grattis till 41 nyktra dagar! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

@Ny dag Stort Grattis till 41 dagar utan A🥳🙏

Hej sansan! Det är svårt att veta på förhand vilka läkare som skriver ut vilka mediciner, eftersom det är en individuell bedömning tillsammans med patienten. Med det sagt så kan du absolut prova att byta läkare/vårdcentral för att få en ny bedömning! Du kanske redan gjort det? Skriv gärna och uppdatera mer om hur det går för dig.