Senaste kommentarerna i forumet

@Joch Grattis! Bra jobbat!!! Det ger aldrig känslor av skuld eller skam att vara nykter 🩵

Har klarat en rätt stor utmaning. Min sambo har varit bortrest hela helgen. Var lite orolig att jag skulle falla dit. Förhandlaren var och gnällde lite, men jag kunde vifta bort den lömska typen... har känt mig så märkligt lugn och tillfreds, tror att mitt undermedvetna har lagt undan tanken på tillfällen att dricka alkohol. Jag gillar den här versionen av mig själv, en person som är närvarande och känner. Inget att känna skam över... Det ger en inre frid.
Kämpa på mina vänner, det nyktra livet är inte perfekt, men tusen gånger bättre än den våta filten av skam som A medför.

Tittar in och önskar dej en trevlig söndag.

@Maud Känner så igen mig i det du skriver. Även jag trivs bäst i korta aktiviteter och mycket egen tid. Jag har inte ADHD men är antagligen HSP pga att trauma. Tar in hela min omgivning och känner allt!
Även jag har planerat in 20 minuter promenad varje dag och lägger den på em. Tycker den här årstiden är ljuvlig men också krävande.. vill ha kvällsrutin te och tv 😅

Nu har jag styrt upp det där med kvällsaktivit lite. Jag är extremt inrutad, eller rutin bunden och ibland blir det lite för fyrkantigt. ADHD= allt eller inget.
Jag har liksom fastnar i mina rutiner. På vintern gör det inte så mycket på kvällarna.
" göra kväll" med te o tv passar liksom fint då men nu när våren är ljus o kvällarna på väg att bli härliga så missar jag dem pga rutinen.
Så igår styrde jag upp med en vän och granne ,att 2 ggr veckan ta en tillsammans promenad i 30- 40 min o ta tillvara ljuset och vara lite social iaf.
Jag är inte partyfestival typen o trivs bäst med korta grejer och umgänge utomhus.
Att äta en god middag på resturang sen vill jag gå hem till mitt o vila sinnena.
Upplevs som glad , öppen o spontan men det är bara min mask. Trivs alldeles för bra med att vara ensam och hemma.
En shoppingresa till Ullared hade varit tortyr. " tjejfest" helt dränerande.
Umgänge med 1 max 2 pers är det jag orkar egentligen.
Ibland känner jag mig tråkig men med åren och diagnosen så kan jag bättre stå upp för mig själv och mina behov och känner inte lika mycket att jag måste dölja den jag är.
Folkfest och vimel är inte min grej kan jag säga rakt ut nu mera o det känns bra 😊
Jag har oxå börjat säga att jag inte dricker alkohol. Jag mår bäst utan konstaterar jag bara😊

Må så gott alla🥰

Hej..

Det gick väl ändå hyfsat, inte optimalt men ändå inte kaos. Tills igår.

Har så svårt för att skriva om det egentligen, känns som att jag bara söker bekräftelse eller tar på mig någon slags offer kofta och den känslan hatar jag.

Kort och gott så tog jag det för långt igår. Tyckte väl att det gick bra tills det inte gjorde det och då var det för sent.
Kroppen och huvudet får lida idag, rätt åt mig men samtidigt ytterligare en steg till att det inte är värt det.

Jag skriver till mig själv, kom ihåg denna känsla nu, det är inte värt det.

Under de dagar jag va nykter så åkte jag faktiskt på ett event med mycket A i fokus och var nykter.. Det stärkte mig, jag kan ju. Jag är ju social och kul utan A som om jag hade druckit. Bra och viktigt insikt! Varför kunde jag inte stoppa igår?? Ändå lite förvånad över mitt agerande, det var som inte jag vanligtvis. Det blev annorlunda och fel och jag kände inte igen vem jag var på något sätt.. nästintill obehag.

Ska ta mig igenom denna dag, nykter. Ska ta mig igenom veckan, nykter.

Tack för att detta forum finns och att man får skriva av sig, det betyder mycket. Hoppas ni alla får en fin söndag!

Tack för era inlägg 🌞.. Ja verkligen vill inte tillbaka o stampa i det träsket, tycker man börjat märka en hel del positivt främst psykiskt men även fysiskt. Är betydligt mer närvarande runt mina kära och det ger mig en extra glädjeskjuss, ta hand om er 🌞

@Flarran Skönt att se att du är på gott och kreativt humör igen 🤩

Kram 🐘

@Jonas82 Funderar också själv mycket på just vem jag är i denna nya situation. Tror att våga/ orka omdefiniera sig är det mest utmanande, men också spännande och läkande. . Kanske vi projicerar våra egna förväntningar på vem vi önskar vara och lägger dom förväntningarna på omgivningen istället. Så här drygt 6 mån in i nykterheten har jag blivit tryggare och säkrare på min " nya" roll i a- sammanhang, i andra sammanhang för den delen, nykterhet gör ngt bra med självkänslan. Tid är en faktor som spelar in, jag har bestämt mig för att lägga ansvaret på mig själv. Håkan har förövrigt ett bra svar på meningsfrågan; Jag tror, när vi går genom tiden, att allt det bästa, inte hänt än.

Wow 81 dagar @Metmasken! Det kommer bättre och sämre dagar men allt är bättre än alkoholdimman! Kram

Bra jobbat @B.Å 💪❤️

Nu har snart ännu en lördag snart flugit förbi igen. Fint väder med sol har det varit, men kom idag inte längre ut i världen än på min balkong en stund. Det märktes då allt i knäna att man var ut och cyklade en del igår. Men det var faktiskt rätt trevligt så det blir nog av snart igen kan jag tänka.

Har inte haft tid att tänka trista tankar och fundera på alkohol speciellt idag. För var alldeles för fokuserad på att få upp en ny låt på musiksidan Flarran Stuff på SoundCloud. Har ju hållit på och experimenterat ett tag med att göra AI-baserad musik och dessutom sådan med lyrik sjungen av trevliga röster eller vågformer hos diverse musikgeneratorer.

Men för att det ska bli en låt som hänger ihop så är det ju en hel del finsnickeri och sånt som man måste göra även på låtar som man producerar med AI alltså. Det är väl inte direkt som att trycka på en knapp bara som många väl får det att låta som i debatten om AI-verktyg. Många tagningar, olika klipp och tid med musikredigering kan det allt bli om man vill få det någorlunda som man tänkt sig alltså.

Trevlig hobby att pyssla med då man ju nu har fått tillbaka musikkänslan är det dock. Men nog är det allt enklare att spela helt själv på sina syntar och keyboards. Men nu ka man ju låta världen få höra lite vokal skönsång också, i vilket röst och stilformat man för stunden känner för alltså. Faktiskt en riktigt rolig liten lekstuga när man är på humör för musiksnickeri alltså. Hold On, blev titeln på det musikverk som nu finns för lyssning på nämnda musiksida.

Förresten, @vår2022 det var trevligt att du tittade in och skrev några rader tidigare idag kompis. Sånt uppskattas alltid. Det här med ransonering på snusandet har väl inte gått så himla bra idag, för har riktigt trillat ned i nikotinträsket liksom då jag behövde lite extra energi för att lyckas få upp låten som jag berättat om. Men ingen alkohol har man då hällt i sig utan har bara hållit på med lite elektronisk musikterapi om man så säger.

Ha en fin kväll!

@Jonas82 Nykterhetsresan är verkligen en resa på de flesta livsområdena och framförallt den inre resan kan vara omvälvande. Hur omvälvande den är beror nog också om man tidigare gjort inre resor och hur många inre resor man gjort. Det beror också på hur mycket man använt alkohol för att förhindra inre resor och tankar/känslor som kan vara jobbiga, om sig själv eller andra. Då kan det bli extra naket, med mycket tankar och känslor. Men på något sätt kan vi inte komma undan oss själva och om man inte tar itu med det så blir det kämpigare. Vägen ut är vägen in.

Jag tror att du till slut när saker landat på plats, kommer att gilla svaret om vem du är, för det är ju den du är. Kanske är du mest orolig för att andra inte ska gilla svaret? Ofta lägger vi mer energi på hur vi tror att andra vill att man ska vara och försöker leva upp till denna bild, som ofta är ”falsk”. Till slut orkar man inte det heller, för vi vill bara kunna få vara oss själva för det tar minst energi och är sant.

Ha en fin inre och spännande resa!❤️

@Jonas82 Jag känner igen mig på så många plan och även i tidsramen för olika känslor. Du nämner också "vem är jag nu". Ingen beroendepodd pratar de i nåt avsnitt om "the perfect storm" när man har ett stort skifte i livet. Ditt skifte kanske ligger i att just ta reda på vem den nyktre Jonas är 🙏🏼🩵

Ja, @ JHL vart är du?
Har du drullat dit igen så är ingen arg på dig. Jo, du själv förstås men det hjälper inte.
Hoppas att allt är okej!

@Ny dag Följer din resa och kan läsa att det går upp och ner men du dricker iaf inte💪🏻Hur lång tid har gått sedan ditt återfall? Livet är ju upp och ner. Jag tänker på dina gardiner. Det finns mycket som jag skulle vilja göra här hemma som tex rensa bort saker som inte används, rensa ut gamla dukar och handdukar men jag har varken haft energi el motivation. Jag tänker, den dagen kommer då jag vill. Har iaf städat i skåpet med ljuslyktor och ljusstakar samt lite prydnadssaker. Det behövdes!
Du kämpar på men det går framåt. Anklaga inte dig själv för något som du inte har gjort utan se allt du gör. Jag menar inte då att jobba, städa etc utan att du finns där, du skriver här och du är nykter🙏🏻

Ha en fortsatt fin helg 🌻Kram ❤️

Fjärde dagen idag. Köpt lite juice och annat märke snus. Starkare snus. Hade mer tobaks smak.
Kom nyss hem från jobbet.
Ser på hockey

@Jonas82 Jag gillar dina tankar och funderingar! Det finns mycket igenkänning i det!
Vi ligger på ungefär samma dagar och jag känner oxå av en enorm trötthet, känner mig dränerad och slutkörd precis som du. Och alla dom tankar du har har även jag.
Är detta en fas man går igenom när man når 50 dagar tro?
Du gör ett fantastiskt jobb! 🤗

@PS_6

Jag har ingen universell lösning.
Själv slutade jag tvärt efter att livet runtomkring rasade.
Jag blev påkommen, med drickandet, med min havererade ekonomi och med lögnerna.

Det är något av det bästa som hänt i mitt liv. Det fanns ingen återvändo, allt var lagt på bordet för beskådning.

Jag har mött så många fantastiska människor på den här resan. Människor som jag haft i mitt liv men inte vågat berätta för, som när jag berättat om allt har stöttat mig dagligen. Människor som jag har varit säker på skulle lämna mig om de visste har gett mig en kram sträckt ut sin hand och gått med mig.

Det är förbannat svårt för att inte säga omänskligt svårt att bryta ett beroende och bli nykter på egen hand.

Sök stöd någonstans! Berätta för någon som kan stötta dig!

Ta hjälp!
Jag sökte beroendevården, det är den bästa vårdupplevelse jag någonsin mött. Jag har aldrig känt mig dömd eller dåligt bemött. Jag har fått vara med och bestämma hur min behandling ska gå till.
I väntrummet på mottagningen har jag sett människor, vanliga människor! Unga som gamla, klädda i arbetskläder, senaste modet, kostym eller förra årtiondets plagg. Ingen har pekat, skrattat eller hånat.

Skaffa någon att prata med!
Sök hjälp hos en psykolog/terapeut. Jag har under 15 års tid flyttat mina egna gränser så långt att jag inte riktigt kunde se på mig själv utan att skämmas, få ångest och bryta ihop i gråt. Jag känner inte igen mig själv helt och har inte koll på vem jag vill vara utanför det vakum jag har upprätthållit med alkoholen. Jag har behövt hjälp att rikta mitt fokus på det som är riktigt viktigt på riktigt i mitt liv. Hjälp att pånytt lägga sten för sten för att återuppbygga mig själv.

Kanske skuldsatt för livet men nykter i 487 dagar och påväg i rätt riktning med alla viktiga människor i mitt liv fortfarande hos mig.

Jag hoppas att du hittar styrkan och beslutsamheten att kämpa dig till nykterhet. Ge det tid, för det tar det!

/R

@PS_6 Kanske testa AA online?

Läst igenom din tråd, många kloka tankar. Följer dig gärna på resan framåt 👋🏻

Dagbok från ett parallellt antialkoholuniversum:

Fredag:
Tog initiativ till en avslutande aw på en arbetsresa och beställde in 0,0 procentig öl till mig själv. Gottade mig i min styrka men inser att jag behöver öva på sociala sammankomster där jag är nykter.

Lördag:
Var delmoderator på en stormiddag med 45 personer, och minglade i 4 timmar med 0,0 procentigt bubbel…gick hem först av alla….lååångt före alla andra..

Söndag:
Insåg att jag minglade med mig själv större av delen av tiden dagen innan och började ifrågasätta varför jag ens var där.

Måndag:
Gjorde som någon klok och fin person här på forumet föreslog och sprang 5 km för att rensa skallen.

Tisdag:
Fick inte nästan nobelpris i konflikthantering, flippade totalt på ett möte. Gick i försvar på en skitgrej, självförtroendet försvann. Inte mig själv för tillfället, slutkörd.

Onsdag:
Författade en ursäkt till mötesgruppen, ville stressa av med vin på kvällen men drack lemonad istället.

Torsdag:
Kreativ peak, organiserade ett studiebesök, stående ovationer, självförtroendet tillbaka.

Fredag:
Tog tag i papparollen, fixade pasta till kidsen, inhandlade fredagsmyset, planerade in lekkamrat med minstingen. Röjde av hemmet och avslutade med löprunda.

Morgonens tankar

Nämnde i tidigare inlägg att jag skulle berätta för min åkautiskogenochsupahejdlöstitredagarkompis. Han visade på en mycket stöttande sida. Några dagar senare hörde han dessutom av sig och berättade för mig att han nu har påbörjat samma resa.

Av de än så länge dryga 30 personer jag talat med har åtminstone 4-6 personer funnit egen styrka i samtalet, återstår att se hur det går, men det känns fint på nått sätt.

Listan är slut tror jag, några namn till men lusten finns inte där längre, den kommer kanske tillbaka. Min starkaste strategi är över men lever kvar som ett löfte mot mig själv för lång tid framöver.

Min totala utflippning på arbetet hänger självklart ihop med senaste tidens tankeverksamhet. Jag är slut i både kropp och själ.

I veckan efter utbrottet (på betald arbetstid) gjorde jag en förkortning/mantra som jag satte upp lite halvdiskret på kontoret.

L.T.S.F

Ja, jag känner mig tramsig men så här anonymt kan jag dela med mig.

Jag är Lugn, Jag är Trygg, Jag är Stark, jag är Fri. = L.T.S.F

Apropå meditation och någon form av inre röst/mantra som skapar styrka i vardagen.

Den fjärde, Fri, dvs frihet. Jag skrev det som namn på min klocka i appen ”nomo”. Det kom av farten och det var först efter en tid som jag reflekterade över mitt val av namn. I dag står det 50 dagar i frihet.

Det är en befrielse, en frihet, jag känner det som den starkaste känslan, den vinner än så länge över tvivlet.

Min fru berättade att hon känner en sorg för min skull, att hon ser en förlust hos mig och att hon noterar en sorg även hos mig. Det ligger något i det, det är en form av identitetsbyte jag gör, som jag inte ännu vet vad det för med sig.

Jag för dagbok, små reflektioner förs ner, både i arbetet och efter. Så mkt tankar sista tiden, det är befriande och utvecklande men också energikrävande.

Varför är vi här, och har livet en mening eller skapar vi den själva? Vad händer efter döden, är det bara mörker, eller något mer? Hur vet man att man är på rätt väg i livet? Tänk om jag ångrar mina val senare? Hur påverkas vi av våra barndomsminnen i vuxen ålder? Varför längtar vi ofta bort, även när vi har det bra? Hur vet man när det är dags att släppa taget om något, eller någon? Kan man förändras helt, eller är vi i grunden desamma?

Vem är jag nu när alkoholen försvinner, Jonas, den drivande AW-killen, navet som för människor samman, som alltid är PÅ.

Är jag mig själv? Föredrar jag vald ensamhet framför mötet med andra som den nyktra Jonas?

Jag har ställt mig precis den här frågan i ett annat viktigt sammanhang tidigare, vem är jag?

Förs nu är jag beredd att ta reda på det på riktigt, hoppas jag gillar svaret.

Kämpa på, ni där ute i era parallella universum!

@JHL Instämmer i @vår2022 's fråga. Vart tog du vägen? Dina inlägg saknas. 🩵

Och helt plötsligt så närmar jag mig 120. Känner mig bekväm att se på andra konsumera eller handla åt de på systemet. Skönt!!!

Lördag har kommit.Solen jag hoppats på uteblev& det är kallt ute.Lyckats knipa en tvättid.Så nu tvättas det för fullt.Slötittar lite på tv mellan maskinbyten.Promenad ska det bli lite senare & handling.Mello ikväll.