Senaste kommentarerna i forumet

Nu är det en ny morgon och man kan skryta med att man har tagit sig igenom en ovanligt seg och jobbig natt och några rätt så mörka timmar. Som väl tidigare om åren skulle ha slagits ihjäl liksom med en redig fylla som väl räckt tills pengarna börjat sina, och sedan den mäsk man hade jäsande för jämnan om procenten varit hög nog, fått bli substitut för bolagsprylar tills ett fjuttigt bidrag till sist efter ödmjukande kommit in på kontot. Sådana prylar behöver man då inte pyssla med som utrangerad nykterkvist.

Kokade just på en kanna med kaffe för att ha i termosen så att man kan få sig lite uppiggande alkoholfri dryck så att man orkar gå och lägga sig och förhoppningsvis får sova nån timme vilket man väl behöver efter att hjärnan har snurrat på lite som den vill och brukar göra. Vad skulle man göra utan lite svängig Rock n Roll i hörlurarna kan man ibland tänka. Men nu har man väl hört på samma låt tillräckligt för att kunna välja nåt annat transsättande så att säga.

Skådade just upp mot himlen utanför köksfönstret och tänkte att skaparen allt kan känna sig stolt över sin skapelse. Nej, nu är det väl dags att gå lös på en kopp med nykokat kaffe. Skulle kanske gå in i vardagsrummet och kolla på TV om det hänt nåt nytt ute i världen. Men det är väl samma surr och snurr som alltid kan jag tänka.

Nu var det förresten inte mycket kaffebönor kvar efter farsans gamla lager i skafferiet. Får kanske för första gången i världshistorien köpa mig ett paket kokkaffe själv om nån dag. Detta om man ska kunna fortsätta med att ta sig en slurk kaffe ibland som man började med i höstas när man slutade med ett dagligt intag av diverse alkohol. Det var väl allt från en livsnjutare i stunden skulle man väl kunna säga.

Ha en fin dag!

Den automatiskt inbyggda instinkten eller känslan till självbevarelsedrift är då rätt stark när man tänker efter. Det kan kännas hur jävligt som helst, men är man nykter och alkoholfri och fungerar skapligt så kan man nog gnaga sig igenom en tegelvägg om så krävs för att ta sig i genom ännu en timme av tankemisär som man vissa stunder kan känna vara så påtaglig att man nästan kan ta på den negativa energi som man väl har att bemästra ibland så som energilös och sömnlös dystemiker. Minns nu min gamla alltid helnyktra och kloka farmor som på ålderns höst väl ibland kände sig rätt så så ensam i sin lägenhet. Minns att hon väl nästan skulle ha kunnat släppa in djävulen själv som sällskap en stund, vilket hon väl lite skämtsamt sade nån gång när man som liten grabb rände in och ut hos henne och hälsade på. Farmor hon var då en av mina favoritpersoner som ännu faktiskt saknas.

Kämpa på allihop!

Här sitter man om natten och dricker igen. Men nu är det inte alkohol, vilket faktiskt känns lite märkligt då man för det mesta i så himla många år endast bara gjorde så, och väl drömde om en massa pengar i form av högvinster på spel och aktier och annat, så att man skulle kunna supa och väl bete sig ännu värre och väl fullt ut kunna leva rövare utan att en jävel väl skulle kunna göra ett skit åt det hela alltså.

Tänker nu att det nog inte bara är en demon i form av alkoholbegär som man har gått omkring med inom sig i en massa år. För en del annat mindre smickrande prylar har man väl även ägnat sig åt ibland. Morsan hon brukade ju ibland försynt säga ord som att, när jag blev arg så blev hon riktigt rädd. Det är väl egentligen ett litet under att man sitter här över huvud taget, och inte är inlåst nånstans i nåt mörkt svart hål. Vilket man känna i stunden när det här ljumna kranvattnet ur ett grönt glas med en reklamlogga för läskedryck intas i denna mörka natt.

Förresten, det var kul att ni @Ros och @Andrahalvlek tittade in en sväng igår, det är då allt bra att detta eminenta forum finns. För annars skulle man väl ha spårat ur för längesen. Men nu så är man då faktiskt nykter och alkoholfri fast det har gått så pass lång tid i total nykterhet sedan förra hösten. Detta är väl ett mindre mirakel och i sanning något man då kan vara tacksam för.

Ha det gott mina vänner!

@Ny dag Jag saknar också dig❤️Nu har du varit borta så länge fr forumet så jag undrar SÅ hur du mår. Vi är här väntar på dig❤️

Kram🥰

@Flarran Du är absolut värd en medalj 🥇

Kram 🐘

@Flarran Du är fantastisk som kämpar på 🤗

Nu är man då värd ett rejält glas alltså. Ja, inget med alkohol om nån nu undrar. Faktiskt endast kallt gott kolsyrat vatten och inget annat. Var så fruktansvärt trött och utsliten idag helt utan anledning egentligen, att det inte var riktigt klokt kände jag på eftermiddagen. Började till och med fundera rätt allvarligt på en taxiresa in till bolaget och bara ta och skita i att vara duktig och alkoholfri.

Men jag bet ihop och kämpade på fast jag egentligen var så trött att jag nog kunde ha stått och sovit i ett hörn som en gammal trött och utsliten häst eller nåt. Det tog mig hela dan fram till nittontiden innan jag hade lyckats att få på mig utegångskläderna. Detta då jag nästan helt saknade energi och hade närmare noll i motivation. Hur som helst så lyckades jag släpa mig iväg till sophuset för att kasta soppåsen som jag berättade om igår. Den hade här under dagen även fått sällskap av en till soppåse och det kändes bara inte helt okej alltså.

Gick sedan sakta men målmedvetet ett steg i taget mot matbutiken då mjölk och limpa fanns i min tanke att inhandla till kommande fest på mjölkchoklad och limpmackor. Nu har man allt gjort ett stordåd som väl inte ger någon guldmedalj kanske. Men det vette sjutton om man inte faktiskt vore värd en sådan med tanke på att man väl gjorde en prestation som man först då aldrig någonsin kunde trott varit på kartan att genomföra. Det tog jag mig en slurk vatten på.

Ha en fin kväll!

@B.Å Hmm, hur tänkte jag? Jag blev nykter precis när covid bröt ut, så det var sparsamt med festtillfällen då milt uttryckt. Jag var nykter i 3 månader innan jag berättade för den första personen: Min äldsta dotter som då var 23 år. Vi satt i bilen, hon körde. Jag sa det bara. ”Jo, jag har bestämt mig för att inte dricka alkohol mer.” Hon vände sig mot mig, log brett och sa: ”Bra, jag tycker om dig bättre som nykter”.

Sen tog det ytterligare en månad innan jag outade för släkten. Min mamma sa: ”Det är bra, jag har varit lite orolig för dig”. Min ex-svärmor blev först sur, vem skulle hon då dricka vin med? När vi träffades några veckor senare bad hon om förlåtelse och sa att hon var genuint glad för min skull. Underförstått hade hon sett att jag hade problem med drickandet. Underförstått sa de flestas reaktioner just det, utan att de gned in det i såret.

Ingen sa ”jaha, då får vi se hur det går”. Ingen sa ”va, det hade jag ingen aning om”. En del blev sura för att de förlorat en dryckeskompis, men det säger mer om dem än om mig. Väldigt många vara genuint intresserade och började prata om sitt eget drickande, att de också borde dra ner/sluta helt.

Gemensamt i alla dessa kom-ut-processer var att jag höll tyst tills jag var redo att berätta. När jag väl berättade gjorde jag det med så få ord som möjligt, jag undvek medvetet en massa bortförklaringar. Om de frågade svarade jag, annars sa jag inget mer. Jag stod rakryggad i mitt beslut, som jag har tagit för mitt eget bästa. Jag tog inte ansvar för deras reaktioner - de fick reagera precis som de ville. Jag stod kvar. Rakryggat. Utan tanke på skam. Tvärtom var jag stolt över att jag tog ansvar för mitt eget liv. Det skulle många fler göra.

Så ta den tid du behöver. Det är inte bråttom med någonting. Ha tillit till processen. Och träna på ditt tålamod!

Kram 🐘

@Ingesmart Grattis till 3 nyktra år! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

@B.Å Grattis till 22 dagar!🥳 Så bra jobbat! Vad bra att du bollar dina tankar om skam högt. Jag tycker att det är rätt intressant med skam och hur den verkar och påverkar oss. Att den kan få så mycket makt och plåga oss. Men man kan få bukt med den😁

Här kommer lite texter som jag hittat och tycker är bra. Skammen lägger sig som ett lock över den vi verkligen är och våra genuina känslor. Den förmörkar och förvränger. Den får oss att tro att vi är onödiga människor som fuskar oss genom livet.

Om vi delar vår berättelse med någon som svarar med empati, kan skammen inte överleva. Medkänsla är nämligen skammens motgift. Den tvättar bort den klibbiga känslan av att inte duga och visar att rädslan för att bli utesluten är obefogad. Du får finnas.

Försök att rikta samma förståelse och medkänsla som du skulle visa för en vän mot dig själv. Många dömer sig själva hårdare än andra. Hur skulle du bemöta en vän som var i din situation? Det kan vara svårt i början men det går att träna upp sin självmedkänsla.

Jag kände mycket skam och har genom terapi hittat var det ursprungligen bottnar från min barn dom. Genom att gå igenom händelser som påverkat mig har jag förstått mig själv bättre och även kunnat avdramatisera skammen. Alkoholen ställde till det genom att spärrarna släppte och levde sitt egna liv inom mig. Jag skammade mig själv. Men det var inte den äkta jag som levde om, det var min alkoholdjävul. Genom nykterheten kom den äkta och ärliga jag fram och även mod och styrka. Jag kunde skilja på mina handlingar och tankar som drucken och på mig själv som person när jag var mig själv som nykter. Mina tankar om mig själv förändrades och jag kunde känna medkänsla med mig själv. Medkänsla är skammens motgift. Dina tankar är skammen som härjar och är rester av alkoholdjävulens spår.

Vi gör alla fel handlingar ibland, shit happens! Har vi gjort någon illa kan vi alltid be om ursäkt. Och gör vi oss själva illa genom att skamma oss själva, borde vi be oss själva om ursäkt för plågan vi utsätter oss för. Folk har fullt upp med att bry om sig själva. Vi är lite självupptagna som tror att folk har massor av tankar om oss. Det är mest hjärnspöken och som tar onödig energi från oss.

Min skam släppte också allt mer ju längre tid som nykter. Du är bra! Shit happens! Kram❤️

@B.Å Tack för din kram, i min tråd!
Nu läser jag ditt första inlägg och vill ge dig en stor kram!

Då lider dag 3 mot sitt slut . Helt ok dag men fick en jäkla huvudvärk nu på eftermiddagen plus svettas sjuk mycket men det är nog bra ut med all skit . Hoppas att man får sova ordentligt i natt . Ses imorgon ny dag 👍🏻

@Hjärnklar kram 🤗

Hej och tack för pepp!
Ja, jag ska hänga här och också lyssna till olika böcker och poddar.
Ikväll är jag trött efter en intensiv arbetsdag. Samtal nyss med mannen på telefon som undrar om han ska skriva på skilsmässohandlingarna gör mig sorgsen och ledsen. Just nu är jag glad att jag inte har alkohol hemma, hade varit så enkelt att ta " ett glas". Istället har jag gråtit och nu skriver jag här istället.

Dag 22

Sov väldigt bra inatt men vaknade tyvärr lite för tidigt och alldeles för pigg för mitt eget bästa. Är så trött nu och ska lägga mig tidigt ikväll.

Livet rullar på…full fart är det nu och det känns så fantastiskt att jag tog tag i mig själv och vågade be er om hjälp. Jag kände så starkt att jag orkade inte mer och att det räcker, blir trött i skallen bara jag tänker på mina äckliga fyllor!

Jag har dock fortfarande mycket skam och skuldkänslor. Tror kanske det är därför jag inte vågar berätta för folk.

Jag är inte rädd för mig själv eller att jag kommer misslyckas utan jag är mer rädd för att människor ska titta mig djupt i ögonen och säga saker som: jaaa, vi har ju varit lite oroliga och förstått att du inte alltid mått bra.

Vad säger man då? ”Ok – varför har ni trott det?”

Åååh så jobbigt kan jag tycka. Får man höra massa gammalt skitsnack då eller?

Ännu värre hade det varit om folk reagerade med ett: ”Ja det var väl bra då!” och inget mer.

Hade legat sömnlös över det med. ”Vaddå bra?? Varför är det så himla bra att just jag slutar dricka!!??”

Känner mig skör i just den delen. Tänk om alla har genomskådat mitt skådespeleri.

Usch lite jobbiga tankar. Har jag tur är tankar som dessa inget jag varit ensam om. Ska ta tag i skulden och skammen så snart jag vågar och känner mig redo…har dock fullt upp just nu och njuter av allt härligt som händer.

Är glad, stark, bestämd och positiv. Har inget sug och vill aldrig mer dricka.

TRE!!! veckor idag och det är bara början 😤

Kram alla vänner ❤️

@Amanda L haha så bra ord ”alkohålet”. Det ska jag komma ihåg för det är precis så det är…påfyllning pågår. Och hjärndimman ska vi inte prata om vilket vakuum alltså 🤯

Hej @Ny dag! Jag saknar dig! Hoppas du kommer tillbaka snart❤️

@B.Å Kände också så efter några månader på en konsert. Plötsligt HÖRDE jag musiken på ett helt annats sätt. Inte genom en hjärndimma utan så mycket tydligare och bättre. Tänkte på alla tillfällen jag missat att vara verkligen närvarande i musiken…
Nu är jag närvarande överallt och om ett par veckor är det ett och halvt år sedan jag drack (hinkade i mig) det sista glaset.
Tack och lov!
Man behöver inte ta något återfall när man druckit nog. Jag har i alla fall inte varit i närheten.. och så ska det förbli.
Jag har istället skaffat nya, roligare vanor. Det tror jag kan vara viktigt för många.
Alkohålet måste fyllas med något annat, mer intressant och bättre. ❤️👍

Grattis till 3år @Ingesmart 🥳

@Himmelellerhelvette tack! Ja känslan av nykter glädje är helt magisk. Njuter så av detta 🥰

Ska börja med träningen denna vecka planen är klar. Har så mycket energi och tror det kommer gå hur bra som helst.

Är så glad att ni erfarna orkar dela med er….jag TROR på det ni säger och jag känner mig så trygg här.

🤗

@Ingesmart wow så häftigt och inspirerande, stoooort grattis till 3 nyktra år 🥳

@randigmatta hej hej. Du har tagit första steget nu, det är så man gör det. Att läsa mycket här har hjälpt mig och många andra. Du är inte ensam och här finns det väldigt kloka och snälla människor som hjälper och stöttar varandra.

Grattis till din ”dag 2” 🌸

Idag är jag på dag 2 av att försöka komma in i ett nyktert liv.
Jag har varit deprimerad med ångestproblematik och social fobi så länge jag kan komma ihåg. Alkoholen har alltid varit en krycka i sociala sammanhang och jag har tyckt att det har funkat okej. Vissa helger blir lite dimmigare, men jag har resonerat att de flesta i mitt umgänge också haft liknande alkoholvanor.
Det är inte förrän det senaste året jag börjat se tillbaka på mitt drickande och insett att det aldrig varit oproblematiskt. Jag har haft otroligt svårt att sluta dricka när jag väl har börjat, även om mina vänner slutat och åkt hem. Det blir majoriten av gångerna mycket mer än vad jag hade tänkt, och även om jag under kvällen börjar märka att jag blir obehagligt onykter kan jag inte sluta. Jag har satt mig själv i farliga situationer där jag fått i mig andra substanser, följt med främlingar på efterfester, blivit rånad, gått ensam mitt i natten som ung kvinna, ramlat och slagit i både haka och skalle. I dessa situationer känner jag ofta att det inte spelar någon roll om jag kommer till skada, då mitt självhat tar över ratten för kvällen. Jag har skadat relationer genom att gå över folks gränser, varit elak, klumpig och självdestruktiv.

Denna helgen hamnade jag i en liknande situation. Blev rånad på telefon när jag befann mig i en okänd stad, utan möjlighet att kontakta någon vän och gick runt i flera timmar, rädd och plakatfull. Kom på något mirakulöst sätt hem, men där var jag istället så påverkad att jag inte hittade mina nycklar, satt utanför min port i flera timmar och grät och till och med kissade på mig då jag i min uppgivenhet inte visste vad jag annars skulle göra. Den otroliga skammen som kommit efter den här helgen har fått mig att vilja bli nykter på riktigt. Någon vacker dag kommer jag annars i min självdestruktivitet sätta mig i en ännu värre situation och kanske till och med mista livet.
Hur tar en det där första steget utan att ramla ihop? Och hur kommer en förbi rädslan att självhatet kommer bli helt öronbedövande?

@B.Å Underbart att du får uppleva detta fantastiskt magiska med att sväva på moln! Jag älskade den känslan, den är obeskrivlig! Njut!

När du landar lite lagom lätt på marken sedan börjar du ta tag i olika processer, vissa svårare än andra men att hela tiden ha tillit till processen och tro på dom som går före i nykterheten! Tro på att det kommer gå bra! Ha ett ENORMT tålamod! Så kommer du igenom allt! Såg att du blivit inspirerad att börja träna! Det hade jag inte klarat mig utan! Det har varit en enorm livlina för mig rent psykiskt! Läs till exempel ”Hjärnstark” av Anders Hansen, finns som ljudbok på storytel! Kram

@Ros Håller helt med att det hjälper att skriva här. Man behöver liksom släppa på ventilen lite. Och att man får någon typ av bekräftelse att det går framåt. Det är svårt att prata med andra människor som inte riktigt förstår. Skönt att det finns människor som du och alla andra här på forumet. Hoppas du får en bra dag 🌞