Senaste kommentarerna i forumet

@Detblirbättre Tack ! Svårt att känna glädje över det men det är ju många dagar jag stått emot !

@Detblirbättre hejhej, jag följer dig på resan, jag har också drygt 4 veckor bakom mig och känner för det mesta att jag mår mycket bättre. Ibland kommer en känsla in att jag blir sugen. Det kan vara vid vissa tillfällen som när jag pratar i telefon på långdistans med en nära vän , där jag alltid drack vin tidigare. Eller när de öppnar en fin flaska rött vin på tv’n och sitter i fina fåtöljer o avnjuter glasen.
Jag vet ju att det kan bli så några gånger sen börjar jag ”medicinera igen” i tid och otid och gömma flaskor o dricka i smyg, snabbt .
Det är inte så glamoröst . Så nöjd med med de fyra veckorna och det ska bli fler , eller hur?
Det jag tror på dock är att analysera vad suget står för, är det behov av bekräftelse , en obearbetad sorg, en livskris som inte fått komma upp till ytan , tristess eller bara behov av mat o vila.
Jag försöker leta efter mina känslor som jag jobbat så hårt på att döva -länge .
All lycka
Kram

Tänk att det kan hjälpa att skriva av sej lite. Igår skrev jag är om att det kändes meningslöst och tråkigt att vara nykter. Några timmar senare klarnade allt igen på något sätt och kändes bra. Det hjälper att framkalla minnena från tidiga ångestmorgnar när hjärtat bankar och munnen är torr. Till exempel.
Nu känns det helt klart bättre och självklart att jag ska vara nykter!

@Suburra grattis till 11 veckor!

@Ny dag Bra att du sovit ordentligt och fint att du är nykter. Jag vet att minnet av genomgångna fyllor och dess konsekvenser och efterspel (fysiskt och psykiskt) gärna bleknar med tiden. Att läsa hur hemskt du mådde sist, är nog en rätt okej metod för att avhålla sig från en repetition.

Du skriver att alkoholfantasier inte brukar dyka upp så här snart inpå ett återfall. Du behöver inte svara mig, men vet du vad det är du längtar efter? Är det alkohol, eller kan det vara något annat också? Jag tänker att man lite dunkelt vill uppnå något genom att dricka. Som man ju tyvärr inte uppnår, som du vet. Eller som man uppnår, men i samma glas får man också oro/ångest, hjärtklappning, bakfyllesvettningar och i värsta fall skamkänslor. Vilket man är fullt medveten om. Men det förträngs gärna när fantasierna om alkoholen dyker upp.

En klok person sade till mig; Antingen dricker man sig TILL något, eller IFRÅN något. Kan vara värt att klura på tycker jag. Själv har jag inte till fullo knäckt den nöten!

Sitter just nu och dricker lite vanligt kallt kranvatten. Har kollat blodtrycket och det är i skrivande stund enligt mätaren Sys.156 och Dia.105 samt en puls på 63. Trycket är väl inte optimalt och inte borde man väl sitta och snusa som man gör nu efter att ha druckit en rejäl kopp med kallt kaffe.

Men vem bryr sig, när man mår så pass taskigt som en gör för det mesta. Tror nog att man väl lär bli hundra år ändå. Men alkohol det drickes då ändå inte i alla fall. För nåt sånt har man ju inte hemma i huset, och inte har man nån ork och lust heller för den delen att åka taxi iväg in till stan för att mata bolaget med en massa pengar heller.

Man får ju bara ändå en stunds dimmig bedövning av sånt i alla fall och sen så får man en febrig och allmänt seg baksmälla och sedan är man tillbaka in i skiten som missbrukare igen. Borde väl som sagt försöka att ta mig utanför dörren efter lite mjölk senare om man orkar. Men det får väl bli en senare fråga alltså. Det var då kul att ni skrev lite @vår2022 och @Jenny.

Ha en fortsatt fin dag!

Sovit nästan hela natten och känner mig hyfsat utvilad. Idag är jag nykter! Igår på eftermiddagen kom tankarna på a ganska starkt, inte att dricka just där och då men jag känner ju igen dessa tankar. Tankarna brukar dock inte komma såhär tidigt inpå ett återfall. Jag läser och ska fortsätta läsa vad jag skrivit och försöker sätta mig in i hur hemskt jag mådde.

@Flarran jag tycker det är fint att du delar med dig så öppet och ärligt som du gör. Tack för det!

Det kan ju verkligen va så för många, att när man slutar dricka blir det mycket att hantera som tidigare dämpats med alkohol. Så modigt och starkt av dig att våga möta tankar och känslor utan det! Förstår verkligen om det tar mycket kraft och energi av dig. Bra om det kan vara en hjälp att skriva av sig här i din tråd. Verkar ju vara många som uppskattar att följa dig!

Vilken konstig dröm man hade just innan man vaknade före halv åtta för en stund sen. Man var på resa nånstans och hade besökt nåt spökhus. Detta för att nån gammal bekant i drömmen väl ville få syn på nåt spöke i verkligheten, vad det nu skulle vara för vits med det.

I drömmen såg man själv spöken som liksom flöt in och ut genom väggar och försvann precis så som på film. Det var väl inget märkvärdigt egentligen. Minns att den spökintresserade grannen i drömmen var så besviken för att han inte fick syn på nåt spöke.

Sen så blev det i drömmen att man var tvungen att gå runt i byggnaden för att leta upp en pissoar. Tänk att det till och med på dass var ett par spöken som först stod där, för att sedan flyta igenom väggen liksom. Rena rama Hollywoodprylen alltså. Sen så vaknade man alltså av att solen sken in igenom köksfönstret precis som den gör i skrivande stund.

Knepiga drömmar man kan ha ibland som helt nykter och alkoholfri. Drömmar det hade man då aldrig som packad förr om åren. Ja, inte då såna som man kom ihåg i alla fall. Nej, nu skulle man allt ha haft mjölk hemma till morgonchoklad. Men det har man ju inte. Var för deppig och allmänt störd för att gå ut igår.

Men nu så är det helt okej igen faktiskt. Ja, en aning högt blodtryck och lite susande i öronen bara, men det lär väl ordna sig om en stund då man ju tagit sitt piller mot sånt där. Får nog allt bli lite nyponsoppa snart känns det som.

Men först ska man väl öppna köksfönstret och få sig lite morgonluft. Det var fint att du tittade in här på denna morgonkvist @ Lora. Hade inte tänkt bry mig om att skriva nåt alls idag. Men så fick man ju sig en kul dröm och då kändes det för att skriva. Så kämpar väl alkoholfritt vidare då det ju känns rätt så bra i denna stund när solen skiner och allt.

Ha en fin torsdag!

@Flarran God morgon! Man får skriva precis som det känns och är. Att förställa sig ger absolut ingenting och är inte äkta. Det är jobbigt att höra att en kompis har det så tufft och man försöker komma med olika tips och råd i förhoppning om att det ska göra så du mår bättre. Man utgår från sig själv och det man känner igen väl och som funkar och som kanske inte funkar på andra. Att du berättar om hur det är och känns för dig öppnar upp för hur det kan vara för någon annan, det berikar och det känns jobbigt att du ska behöva ha det så tungt. Men hoppet om att du ska få lindring är starkt och att du inte ska ge upp.

Det finns ju också något som heter postakut abstinens, PAA, och som kan vara en orsak till ditt mående. Vid ett långvarigt och häftigt drickande tar det längre tid för hjärnan att komma i balans och återhämta sig. Symptom är ångest, sömnstörningar, depression, utmattning, humörsvängningar, alkoholsug mm. Du kan googla på postakut abstinens och läsa mer om det.

Nedan en film med Peter Virbing, alkoholforskare om PAA som jag sett mycket på och är bra. Han berättar om hjärnans belöningssystem och PAA.
https://www.youtube.com/watch?v=OqUg9ehXiYw

Ha en fin dag kompis!❤️

@Kebne1 Låter som en bra idé för midsommar. Varför inte bara ha en midsommar för er själva, i lugn och ro. Att du lyssnar på dig själv och dina behov och gör det som du vill göra. Berätta i tid för de som förväntar sig att få en fest hos dig så kan de planera in nya planer. Jag har dragit ned på mycket sammankomster, det blev så efter pandemin och det tyckte jag var rätt skönt. Nu bjuder jag in mer sällan, men när jag gör det känns det också roligt.

Ha en skön dag med hunden och att bara andas❤️

Läste kloka ord som är klockrena på mig: "getting sober starts with working on your drinking but you end on working on your anxiety, anger, trauma, your nervous system, health issues, people pleasing, bounderies etc.
Jag är verkligen en people pleaser. Sätter mig själv i sista rummet och slår knut på mig för andras välmående. Just nu är jag ensam hemma med min hund och jag ska bara andas. Så jäkla skönt efter påskens begivenheter. Folk som kommit å gått, mat som har lagats, barnbarn som ska lekas med. Jag är så slut! Det värker i hela kroppen och jag skulle bara vilja sova i ett par dygn. Varför är dessa högtider så in åt bängen jobbiga? Funderar på att åka iväg till midsommar å sätta mig på en stubbe i skogen o bara vara. Ljuva tanke!

@Amanda L jag skogsbadar varje dag med min lurvelpälskling. Sitter på en stubbe och lyssnar på koltrasten. Går sådär med att inte kickstarta med kaffe. Vinet däremot klarar jag mig utan ff!🙏🏼

@Flarran Det där med mående är ju komplext. Vet inte hur andra ser det men omställningen. Från onykter till alkoholfri handlar ju om att man plötsligt får massa tid som kan kännas knepigt att landa i vad man ska göra med. Allt är så mycket vana. Jag kände ett vakuum innan jag landade. Tänker att så är det nog för många? Resan mot frihet blir lite Rockabilly emellanåt. Ingen rak väg precis.

Egentligen är det väl mest det som sitter i huvudet som sätter käppar. Det sitter ju inte precis i tån så... Vi har alla våra historier och lärdomar. Sedan blir det väl lättare som nykter att fatta hur man känner än som dingdong i alkomyllan.

En sak dock. Har haft en del vänner som kämpat. Inte hittat ut. Min lilla hobbyanalys av detta är hur väl man lyckas se framåt istället för bakåt. Där har vi så olika förutsättningar. Historia, personlighet mm.

Har funderat över flyktbeteende. De som har fly alt illa fäckta som mönster vid svårigheter. Alltså det där extra inre fightbeteendet. De känns mer benägna att drivas framåt. De som är mer avvaktande och väntar in verkar snarare titta bakåt. Ofta mer introverta i sin natur. Båda har sina för & nackdelar så menar det mer som konstaterande än jämföra vad som är bra / dåligt hos folk. Tänker att det handlar om man som person blir naturligt väldigt frustrerad av att stanna i dålig sits kontra att bli mer blase. Personer som bara måste rida ut hemskheter fort som attans för att de avskyr att fastna. Rädslan av det är en inre drivkraft som driver en. Alltså mer en personlighetsfråga än vad man varit med om som definierar grundförutsättning i vilken väg man naturligt tar. Tänker att det kanske krävs något extra inslag för att justera det som inte fungerar om man är en person som snarare väntar än för en som naturligt som fightas? Alltså att det krävs andra verktyg för dessa än de man kanske mer normalt pratar om vid flykt & fightasbeteenden. Hur skapar man incitament för förändring om en person i sin natur är mer avvaktande och introvert? Viljan kanske finns men inte drivet / naturliga fightbeteendet. Tror kanske det kan vara en fråga att försöka lösa för att hitta sätt att skapa hållbar förändring man mår bra av.

Hejsan! Skriver nog för mycket och är lite för öppen om det motiga. Men det blir bara lite för mycket ibland och man börjar bli rätt trött på att det inte verkar vända och bli till något bättre. Har ju min envetna nedstämdhet och låga energi. När man drack jämt så suddades ju mycket ut liksom. Verkligheten den är som den är och det är väl något man insett nu så att säga.

Orkar inte som nykter göra mig till och spela nån solstråle alltid. Har i stort sett även tröttnat på att göra sånt som varit min grej liksom. Det som var att göra musik. Känner just nu ingen inspiration längre att ens pyssla med att komponera musik längre. Ska väl träffa nån nybakad allmänläkare som visst ska bli min fasta kontakt längre fram i april, och kan väl då berätta hur jag mår psykiskt, vad det nu ska tjäna till. För man har ju redan hos psykiatrin testat dessa experters olika piller.

Har väl kanske för närvarande en aning mer depression än vad man normalt har blivit van vid. Det är väl mest tomhet och meningslöshet man känner i sin vardag för det mesta. Det enda jag är riktigt bra på det är väl att bita ihop och stå ut med det mesta, vad det nu ska tjäna till kan man tänka. Men har gett mig faen på att vandra alkoholfri ända in i kaklet om så är.

Det är egentligen inte konstigt att man började dricka på det sätt som man har gjort, när man nu har haft möjlighet att nyktert analysera sin livshistoria så att säga. Det är mer konstigt att man faktiskt har stått ut med tillvaron så länge som man har gjort. Men nog är jag chill, kan nog inte bli mer sådan för då somnar man väl till där man sitter känns det.

Har allt materiellt som jag behöver för att gå runt och skulle inte heller orka med att ha en massa folk inpå mig att dras med. Blir bara stressad av sånt. Så om det i ett tidigare inlägg framstod som att jag jämför mig med andra och är avundsjuk, så är det inte så det var tänkt. Det var väl kanske mest en reflektion i stunden hur det kändes eller nåt sånt.

Men nog är det lärorikt att läsa många inlägg och även nyttigt och givande som egenhändig terapi att skriva av sig lite på detta eminenta forum. Så det är väl något som man kan fortsätta med att göra då och då när man liksom känner för det. Förresten, det var kul att ni tittade in en sväng här idag @Se klart och @Andrahalvlek. Har inget direkt alkoholsug nu och har nog i stort sett även lärt mig att sätta mig över sånt också, då drickande i sig väl inte ger nåt egentligen. Det som är det är, och det är väl onödigt att sitta och klaga för det kunde ju vara värre liksom.

Ha det gott!

@Detblirbättre samma här inne på v11 och känner ingen större skillnad fysiskt och psykiskt. Visst man är ju inte bakfull såklart . Fördelen är att man har ork att göra mer saker som man har behållning av och bara för att man slutar dricka så försvinner ju inte anledningen till att man drack . Nä inte värt det nu när det ändå gått en tid.

PS. Hjärna är kass på negationer. Tänker du ”jag ska INTE tänka på alkohol” så uppfattar den inte INTE. Tänk hellre ”Nu ska jag tänka på god äppelcider”.

Kram 🐘

@Flarran Du behöver bli mer chill när alkoholtankarna kommer. Mer ”jaha, här kommer ni och stör, men här har ni inget att hämta.” Registrera tankarna neutralt, låta dem hållas ett tag, och inte bli rädd över upprörd över dem. Om du aktivt försöker mota bort dem blir de mer ihärdiga. Ungefär som ”nu får ni INTE tänka på den rosa elefanten” och då tänker man inte på något annat.

Det blir lite mindfulness i vardagen ”jaha, där kommer en alkoholtanke seglande som ett moln… och där försvann den”.

Kram 🐘

@Majblomman var stolt och nöjd för alla framsteg, hur litet det än kan verka. Det är de små sakerna som läggs på hög och blir stora segrar. Det är helt omöjligt att springa ett långdistanslopp utan att först springa kortare sträckor. Du klarar mer än du tror. 🌷

@Ny dag
Ja, det känns jättebra! Jag hade en för mig ohälsosam arbetssituation innan vilket bidrog till att jag senaste halvåret totalt hamnade i någon sorts alkoholmedicinerande stress- och ångesthantering

Hej @flarran
Har inte varit här sen innan påsk, varit mycket annat på min (skrap)lott, och läser ikapp lite. Förstår att det är kämpigt med låg energi och sedan alkoholsug på det, finns inte heller så mycket bra att säga- som varande anonym forumvän.
Min lott i livet är nog det du menar med att ha fått mycket. Familj och hus och jobb att trivas med. Jag känner mig ofta ödmjuk inför detta eftersom jag VET att det just är en lott, en tursamhet. Inget jag förtjänat, för så nyckfullt är ju livet. Slump. Små millimeter åt ena eller andra hållet. Så jag tänker ofta på att om jag fått allt detta genom tur, som att Gud slängde ut lite lotter en dag. Då måste jag verkligen se till att känna glädje och tacksamhet.
Ändå blev jag en nästan-ner-för-stupet- alkis. Ändå- en massa saker som jag upplever som knepiga att handskas med.
Livets utmaningar som trots att de inte ser något ut för världen utifrån. Ändå känns, ibland svårt, eller bara livet.
Jag har som sagt inga råd att komma med. Men jag tänker att detta att kunna dela svåra tankar och känslor med varandra- på sätt och vis är en essens i livet. Att uppleva att man blir lyssnad på. Att känna sig värdefull.
Jag hoppas att du förstår att du är lyssnad på, här. Att du är värdefull, klok, humoristisk och filosofisk. En fin och omtyckt person här på forumet.
Önskar dig en fin kväll!

Inte skrivit på några dagar men varit inne och läst i några trådar och skrivit nån liten kommentar. Känns trösterikt att läsa i forumet ffa att läsa att flera av er klarat av en lång tid utan alkohol och mår bra av det.
Dag 11 för mig idag. Mår bättre och är klarare i tanken. Fortfarande ångest ibland men inte lika stor och den är åtminstone inte orsakad av stort vinpimplande.
Igår var en bra dag utan sug men idag fightas jag med beroendehjärnan som gärna vill ha vin. Försöker analysera varför det dyker upp just idag utan något som hänt eller nån klar anledning. Kanske är så det är i processen.
Har iallafall ingen alkohol hemma och tänker inte ta mig till Systembolaget även om jag skulle hinna.

Ha en fin kväll🤗

@Fjärilen81 Grattis till nytt jobb och nyktra dagar! Vilken bra strategi att börja nykterheten i god tid innan jobbstart och utmärkt tillfälle till att förvalta/fortsätta nya och goda vanor. 💪🥰

Det är knepigt det här med tankar på alkohol. Var så stark i morse och på gott humör och så. Sedan var jag ut på balkongen och satt i solskenet en stund och det enda man kunde tänka på vad fint det skulle ha varit om man hade haft en flaska vin eller två. Ena stunden så är man så stark och den andra så tänker man bara på att åka till bolaget och handla som man alltid har gjort tidigare.

Har inte varit mer nedstämd än vanligt. Men alldeles för orkeslös att gå utanför dörren och handla mjölk som det var tänkt i morse. Men det är väl lika bra när man inte känner sig säker på om man ska klara av att inte komma hem med ett par paket med folköl typ 3,5:or. Det är jobbigt att man inte kan bli fri från tankar som man inte vill ha. Trodde att det skulle bli enklare att stå emot tankar på att få ledigt en stund från sig själv när det börjat bli fint väder liksom.

Men idag har det inte varit lätt och ändå har jag aktiverat mig med att pyssla en hel del med att fixa med datorn och lite andra praktiska prylar som blivit liggande ett tag. Har ätit ordentligt, druckit alkoholfri dryck och vatten i rimlig mängd samt även vilat och tagit det rätt lugnt. Men ändå så har jag bara tänkt på onyttiga drycker. Hade funderat på att ta mig till staden för att handla ett par prylar till datorn, men bestämde att det får vänta tills jag inte känner något alkoholsug alls för annars så vandrar man väl in på bolaget igen fast man inte vill. Det är väl fasen liksom hur det kan vara.

Har ju varit nykter och alkoholfri i över fem månader och en vecka. Trodde att det skulle vara lättare nu när det har blivit lite mer vårkänsla i luften. Men det har ett tag varit värre nu än när det var som mörkast ute och allmänt snöslask. När solen skiner är det stundtals riktigt att man kan känna att det skulle sitta fint med lite öl och sånt. Men vet ju hur det blir om man börjar dricka.

Det är inte lätt när alkoholdjävulen ligger efter en envetet liksom. Men jag kämpar på för nog sjutton ska man väl klara att var nykter i åtminstone ett halvår som det nu först fokuseras stenhårt på. Nu när jag har skrivit lite en stund så har det hela väl lättat en aning och om knappt en timme så stänger bolaget och det är då allt tur alltså. Förresten, det var fint att du @Jenny på Alkoholhjälpen skrev några rader idag. Kanske blir det att man hör av sig till er rådgivare om det blir allt för tungt och knepigt framöver. Men just nu så verkar det alltså gå vägen och jag kämpar alkoholfritt vidare.

Ha en fin kväll!

Känner mej konstigt omotiverad att hålla mej nykter. Känns som om jag har glömt varför jag in the first place fattade beslutet för ungefär en månad sen. Nu är det lite sådär ”men det var väl inte så farligt heller”. Och nej någon jättekatastrof sådär utifrån sett var det säkert inte. Har inte skadat mej eller andra och mitt drickande hann aldrig bli en jättekris i äktenskapet (med en helnykterist). Finns i och för sej ett foto på mej från dagen då jag hade bestämt mej och jag ser inte särskilt fräsch ut, svullen och plufsig i ansiktet tycker jag. Men ÄNDÅ känns det tråkigt och omotiverande just nu.
Så nu gäller en dag i taget. Jag saknar vinet nåt enormt, skulle bara vilja sjunka in i en lagom suddig dimma.
Har alltså varit nykter i drygt 4 veckor minus ett litet återfall som jag stoppade i tid. Jag sover bättre och har inte ångest eller en malande känsla av att allt är fel, som ofta hade som bakis. Ändå känns allt så SEGT. Kämpa kämpa, en dag i taget