Senaste kommentarerna i forumet

Nykter och glad... Nja, nykter och existerande i alla fall. Det har just firats med en nygammal rutin. För rutiner ska ju vara så himla nyttigt och bra. Mjölkchoklad och tre limpsmörgåsar blev det alltså. Har dragit upp persiennerna och öppnat fönstret och skådat den gråa världen utanför mitt kök. Fick då lite frisk luft på minus två grader i lungorna som väl inte skadade direkt. Det såg ut som det brukar på gården. Någon dam som var ute och släpade på en hund. Tänk, varenda kotte tycks ha hund nuförtiden, det skulle då inte jag orka hålla på med, har fullt upp med mig själv. Hur som helst, allmänt grått och trist som vanligt och alltså inget nytt att rapportera. Har ingen energi och ork till nånting förutom att skriva en massa strunt som detta. Hade det varit fredag för drygt tre månader tillbaka i tiden innan man bestämde sig för att bli alkoholfri så hade en taxiresa till bolaget stått på dagsschemat om man väl kanske inte bara suttit och sugit i sig en massa mäsk. Det var väl inget liv att ha det heller egentligen. Kroppen mår ju i alla fall bättre nu och det kan man väl fira med ett litet glas vitaminberikat kosttillskott. Det var väl allt för stunden från denne nykterkvist. Ha det gott ni som kan och inte lider av dystymi eller någon annan psykiskt betungande skit. Kämpa på mina vänner!

Har tagit paus i jobbet, många jobbiga tankar….. ånger och ångest! Summering drygt två månader (70+) nykter, sedan två svajiga veckor där nyktra dagar blandats med icke nyktra. Känns hopplöst att återigen vara på ruta ett. Att börja om etc. Visst ska jag börja om inte tu tal om annat. Jag vill leva ett nyktert liv. Just nu hoppas jag att jag kommit till min botten, trodde jag gjort detta för länge sedan då jag fattat beslutet om att inte dricka. Jag beundrar er som fått den där inre kraften, kraften att inte dricka oavsett vad. Mina tankar går mot att jag kan unna mig en bedövning för det är så jag ser på alkoholen. Bedövning och inget annat. Jag avskyr att vara där jag är, avskyr att jag återigen gjort dåliga val. Egentligen är ju så mycket annat i mitt liv så bra så varför i h….e förstör jag för mig själv? Ingen idé att tycka synd om sig själv utan det gäller att fortsätta kämpa. Jag vill vinna denna kampen en gång för alla. Kram alla kämpar🥰

Bästa Sisyfos! Jag vet att du menar inget illa. Du var ju den som alltid trodde att jag skulle lyckas även om det kanske fanns någon som inte trodde det. Det här handlar om mig själv och min egen trygghet inombords. Det finns rädslor som jag inte alls tycker är jobbiga att berätta om men att bli rädd för att bli ensam där finns det någon slags skam inom mig. Jag tror inte att jag blev rustad för det under min uppväxt. Rädslan för att vara ensam har ibland satt hinder för mig. Många behöver ju alltid ha en vän m sig när man tex börjar ngt nytt kanske en kör el har alltid en kompis m sig till gymmet där har jag inga problem m att gå ensam. Jag känner mig många gånger ensam. Ett litet nätverk. Bara min bror och jag kvar fr min ursprungsfamilj. Han är inte så bra på att hålla kontakten. Jag vill vara stark och inte känna mig ensam inte fastna i sådana tankar. Hade jättesvårt att somna i natt. Idag ska jag göra vad jag kan för att släppa negativa tankar. Jag är ju faktiskt en jäkla stark kvinna! Har ju gått igenom så mycket svåra saker. Står på båda benen och är nykter💪🏻🙏🏻❤️

Så tacksam att jag kan skriva här på forumet. 🙏🏻

Önskar er alla en fin fredag🌺Kram🥰

Hej VaraFrisk! Jag menade absolut inget illa, det var bara en fundering och jag tycker inte alls att känslan du har är naiv eller att det ena skulle vara bättre än det andra. Jag tycker att olikheterna är intressanta och nu har du skrivit en rad saker som faktiskt får mig att reflektera över allt möjligt i livet.
Och din historia sen om hur du tillslut slutar. Och hur du trots allt jobbigt inte börjar igen, den är fantastisk. Man fick verkligen intrycket av att du var så galet trött på alkoholen. Önskar dig en riktigt fin helg med mycket vila! Kramar!

@Himmelellerhelvette ❤️❤️❤️ nu är det tufft.

@Varafrisk ❤️❤️❤️

Försöker fortfarande hålla i men har återigen saboterat för mig själv. Läkarbesök idag, välbehövligt i allra högsta grad. Så vansinnigt trött på mig själv. Dag 2 idag. Förhållandevis milt återfall men mår ändå som jag förtjänar. Jag ska iaf aldrig ge upp. Jag kämpar vidare och behöver nu all pepp jag kan få för min ångest äter upp mig.

Hej och välkommen hit!
Jag såg nu här på forumet att det finns en forskningsstudie att anmäla sig till om man vill ha hjälp att minska. Det kanske kan vara något?
Varför dricker du? Jag tror att det är viktigt att ställa sig den frågan. Vi har lite olika svar på den härinne. Du beskriver tydligt de absolut sämsta effekterna av alkoholen. Tappat alla intressen och dessutom det här självtvivlet. Du har allt att vinna på att sluta och vi är.rätt många härinne som uppfattar oss som normala trots att vi inte längre dricker. Det är inte så viktigt som man från början tror, tvärtom faktiskt.
Lycka till!

@erivan Godmorgon❤️Hur går det?

@Ny dag Godmorgon❤️ Hur mår du?❤️

@Helahea Tack för att du ville förklara❤️Nu förstår jag, jag blev orolig att du ständigt kämpade med suget.
När det händer mycket som är svårt att hantera förstår jag att vi beroendepersonligheter lätt hamnar i suget att få dämpa med vinet. Jag tror alla vill dämpa med något när man mår dåligt, jobb, äta, träna, dricka, droga. Att äta tror jag är det absolut vanligaste. Att träna tror jag hjälper bäst sålänge det inte går till en överdrift, det går att missbruka även träning!
När jag gått igenom kämpiga perioder under min nykterhet har det hjälpt mig mycket att skriva, både här på forumet för att få bolla med kloka människor men också för hand, skriva och skriva tills handen nästan skriver av sig själv, det kommer ur mig så mycket då som jag inte riktigt viste att det fanns inom mig, det blir läkande och det lugnar, jag kan gråta ohejdat när jag skriver och vara helt slut efteråt, behöva sova en stund men sen känns det så mycket lättare. Har du provat? Stor kram!❤️

@Joachim_A Den här likgiltigheten och tappat intresse när man dricker känner nog de flesta (kanske alla) igen sig i. Det tycker jag är en stor vinst i nykterheten att nyfikenheten återvänder. Det är så mycket mer värt än att vara i en konstant alkoholdimma. Mycket starkt av dig att berätta för dina vänner om detta! Det är ett stort steg på vägen.

@Joachim_A Hej! När jag läser din text så minns jag en episod:
Frågade en mycket vacker och sympatisk kollega (som var nykter alkoholist sedan många år) Varför drar de som dricker inte i handbromsen i tid? Märker de inte vart det är på väg?
Hon svarade;
Jo, man vet precis vad man håller på med, men man tänker; Jag tar det imorgon/ nästa vecka/ efter semestern.

Det låter lite som att du är vid den punkten. Du vet, men ändå.....
Om alkoholstopp känns för svårt att ens tänka på, eller om man börjar tänka; Jag håller mig nykter X antal dagar så har jag varit duktig, så är man inte framme "vid stationen" ännu. Men man kan ta sig dit!!

Vägen till att sluta dricka alkohol, utan att man tycker att man missar något, är en process. För en del är det bara att klippa drickandet och kämpa på och ta det jobbiga vartefter. Andra kan behöva mer mental förberedelse för att steget inte ska kännas särskilt dramatiskt.

Tänk mycket. Läs på Forum och skriv gärna. Läs böcker, lyssna på poddar eller kolla Youtubeklipp. Det viktigaste i de där första stegen är att avdramatisera känslan att du missar något om du inte dricker. Fundera gärna sen vad det är du är ute efter när du fyller glaset. Själv satt jag ensam och drack och förde anteckningar över vad jag tänkte och kände medan jag drack. I marginalen skrev jag vartefter kvällen gick, hur många glas jag druckit.

Dagen efter läste jag allt jag skrivit. I början knycklade jag ihop papprena och kastade dem. Jag skämdes över mig själv. De senaste sparade jag. Jag började känna medlidande med mig själv, men kunde också småle av att se hur texten knappt var läslig och innehållet allt infantilare ju fullare jag blev. Det blev väldigt tydligt att jag inte mådde ett smack bättre av att dricka alkohol. Jag blev också klar över att det fanns en hel del grejer i mitt liv som jag behövde bearbeta.

Det viktigaste tänker jag, är att starta processen mot att göra alkohol till en rätt oviktig sak i livet. Det räcker inte att "förstå". På något sätt måste du skrida till handling. Hur det ska gå till, är det bara du själv som kan komma på.

Ta hand om dig!

Tack alla, det betyder mycket.

Önskar att jag tagit hjälp idag men det var stängt, fredag är det som gäller. Ni är starka.

@Amanda L Jag litar på min sambo till 100% Hon är bäst, utan henne hade jag inte vart här.

@Lora Tack för ditt grattis och tack för din fråga❤️

Jag drack under ca 12 år. Jag hade för länge sedan bestämt mig och de sista två åren var jag urless på alkoholen. Den gav mig inget mer än ångest, trötthet, dålig sömn och skam.
Jag hade kontakt med Rådgivningscentrum men jag drack. I augusti 2022 fick jag en ny socsekreterare som hade ett stort hjärta men var tuff. Inom mig visste jag att jag skulle inte kunna sluta utan behandling men skammen var för stor. Jag ville inte berätta på jobbet och om jag gick på behandling så skulle jag vara tvungen att vara sjukskriven en längre period och därmed berätta för min chef iaf fast jag ville berätta för alla. Jag kände att jag orkade inte med mitt dubbelliv och jag var rädd om min hälsa. Jag var ju 60 år. I december 2022 sa jag t min socsekreterare att jag är 98% nära att berätta för chefen.
Jag brukar ju säga att ”det” liksom bara hände…jag gav upp alkoholen och valde livet. Och vad som hände i januari förra året har jag berättat. Blev det tydligt el var det flummigt?

Kram🤗

@Joachim_A Det kan ibland vara bra att vara tydlig. Säg att du behöver stöd för att sluta dricka, så att de vet vad som är på gång.
Det betyder stt du stänger dörren till alkoholen och förmodligen kommer de att stötta dig.
Jag vet att man som beroende vill ha den dörren på glänt, vill höra att ” det inte är så farligt”… antagligen för att man inte berättat hela sanningen. Men det är en strategi som bara är beroendehjärnans sätt att få ha kvar drogen.
Lyssna på din kloka sambo. Ta tag i detta och jobba för att bli fri. ❤️🙏🏻❤️

Grattis till ett år. Tänk ett helt år. Det är stort. Så fint med att du genom att sätta ord på just din resa hjälper så många andra.

Jag har läst mycket och alltid längtat till att få dina ord på vad det var som gjorde att du kom igenom. Du påminner mig om en kär person som även hon försöker sluta. På något sätt ser jag henne genom dig. Har på känn att ni har samma polett, typ. Så jag så sett fram emot att få svaret. Vad var anledningen till att det bara satt? Har alltid trott på dig men har även varit nyfiken på att få det svaret. Har lixom inte kunnat släppa det 🤗

@Surkärring @vår2022 Tack för Grattis och för inlägg❤️

Jag vet att du inte menade ngt illa @ Sisyfos när du sa att du skulle älskat att vara ensam hemma några dagar. Att du undrar varför en del gillar den och andra inte..dvs den självvalda ensamheten. Nu när jag är ensam hemma så kan jag berätta om min känsla….kanske naiv men den finns där.

I princip hela mitt liv har det funnits en rädsla för att vara ensam, bli ensam. Under senare år har jag förstått mer varför jag känner så…i synnerhet under mina samtal h min terapeut och nu ikväll blev det ännu mer tydligt….det handlar om övergivenhet…en känsla av att vara övergiven. När min man blev sjuk i matstrupscancer för snart nio år sedan vilket var en ovanlig cancer. Då blev jag varse om att vi kommer inte finnas i varandras liv för evigt något som jag inte hade tänkt på så mycket. Jag tog min man för given i mitt liv. När jag sitter här ensam så blir jag på något vis påmind om att det är så här det kommer bli om han dör först. Så tomt, tyst och ensamt. Dumt att tänka sådana tankar men de kommer men jag försöker styra över dem fast så här strax före jag ska lägga mig känns det svårare. Förra gången han var iväg då drack jag. Så när jag säger att jag känner mig ensam och ngn säger att man älskar att vara ensam några dagar så känner jag mig lite ynklig.

@Himmelellerhelvette ja jag har lyssnat på alkospodden mm grejen är att jag har inte alltid sug. Det händer en hel del runt omkring mig just nu som jag måste förhålla mig till. Det påverkar mitt beroendebeteende. Precis som när jag blev nykter tog jag till sockret igen. Det för med sig att alkoholens ”romantiska skimmer” gör sig påmind. Det är inte så att jag inte kan hantera det. Jag tror starkt på att alla med ett grundläggande alkoholproblem genomgår sådana här perioder under livet. HELA livet.
Det gäller att reagera på signalerna veta hur man skall hantera det. Just nu hanterar jag det med socker tyvärr. Hade varit glad om det var frukt men tyvärr ….. Jag kommer ALDRIG kunna dricka alkohol igen. Många tror att jag kan hantera det. Men jag vet att det är inget jag skulle klara av. Då får man kämpa sig i genom en period förhålla sig till den nya situationen låta nya vardagsrutiner sätta sig. Så blir det bättre snart igen. Tack för att du frågar 😊

Jag har inga råd, men vill bara att du ska veta att du är inte själv. Kram

@Se klart, tack!
Har möte med tre gamla vänner i morgon, har i olika steg berättat att jag har en komplicerad relation till alkohol till dom. Hoppas det kan ge lite ringar på vattnet.

Skriv här, och läs allt du kan m.
Ja man brakar i botten till sist- din sambo har med säkerhet rätt.
Svar på alla dina frågor kan du hitta hos många som haft det precis som du. Scrolla forumet. Gå in på alloholhjälpens program och börja logga ditt sug och ditt drickande. Så, sätt igång. Och välkommen hit!

Precis som @andrahalvlek skriver så är detta förvisso en väldans anonym gemenskap men det är en gemenskap som är autentisk och grundas i omsorg om varandra. Du är värdefull och betyder något för oss. Du har tagit ett stort och viktigt kliv ut här i det okända, du delar med dig och är dessutom ett stöd för andra.
Det är meningsfullt. Och just det- vi kan hjälpas åt och klura vidare. Önskar dig en fin kväll och god natts sömn. 😴

Hej alla ni!

Ibland känns det som om att jag skapar mig problem, söker mig mot en plats där jag inte har något val. Där familj, jobb och allt lämnat mig, så jag måste göra en förändring för att överleva.

Idag så funkar mitt liv, jag har en sambo som är mycket orolig. Jag har vänner som umgås mindre med mig. Tappat alla mina intressen. Har ett jobb som jag är bra på, där ingen ser helheten av mitt problem. Jag kan leva vidare så här i flera år. Men jag har svårare att leva med mig själv. Den energi som går åt till att hålla allt detta uppe, är svårt att förmedla i text. Och allt bara för att jag vill vara som alla andra, kunna dricka alkohol.

Det är så stor del av min hjärna, som bara längtar efter att vara nykterist. Men det finns alltid ett litet, men....

Mycket text och ingen fråga till er, kanske finns det fler som är mitt i mellan allt, både i huvud, själ, kärlek och vänskap.

Min sambo sa något för några veckor sedan, du måste hitta din väg här och jag är med och hjälper på alla sätt jag kan, men gör du inget, så kommer alkoholen vinna. Den kommer vinna över dig och sedan oss. Här sitter jag nu, min sambo sover och jag har ett påfyllt glas och ett enormt dåligt samvete....