Senaste kommentarerna i forumet

ISE: Jo, men hade tur i oturen. Lyckades dra på mig Covid vilket var drygt, men vilken rivstart på nykterheten det blivit. Så ska försöka hålla flaggen högt: Och du klarar det ISE!

Tack Amanda! Ja, är ju hela grejen med att hitta anledningarna till drickandet och börja där, inte i något fall av en idealistisk världsbild där man bara inte dricker. Min tanke är nu 2024 att verkligen gå till botten, tänka nytt, städa ut och göra vad som går för att bygga nya vanor.

Så. är rätt trött i mössan så ska avrunda, men tack! :)

@Varafrisk du är bara bäst!!! Du är uthållig, stark, reflekterande och klok. Snart ett år och det är oerhört stort!

Jag har sagt det förut (tror jag), som du beskriver ditt mående skulle jag tro att du helt enkelt är utbränd. Du behöver en längre tids vila. Det kanske inte är jobbet som är problemet, eller att du tränar för lite eller äter fel som du ibland nämner. Jag tror du behöver vila. När du har vilat klart kan du ta tag i det andra.

Kram!

@Flarran Du kämpar verkligen på och du gör det så bra. Förstår att det är jobbigt när känns så mörkt. Det jag funderade på är om det skulle vara en skillnad på om du söker upp vården idag? Vad jag förstår har du druckit alkohol varje dag tidigare och då även när du sökte hjälp hos vården. Nu när du är nykter så blir det en annan sak. Du är inte inne i alkoholdimman längre och tankarna fungerar på ett annat sätt som nykter. Man får närmare till sina känslor bland annat. Nu kanske det går att jobba med det psykiska måendet på ett helt annat sätt. Kanske ska du söka upp vården på nytt och be om hjälp?

Hej,
Tungt med de mörka känslorna och hopplösheten. Angående musik så sa en vän till mig en grej som fastnat. Hon försökte komma på något som människan åstadkommit som tillför något men inte samtidigt är destruktivt för planeten. Och det enda som höll måttet var musik. Musik är magiskt, och att lyssna på, spela eller komponera musik är något som människor har ägnat sig åt så långt tillbaks som det går att belägga. Genom musiken är vi en del av något allmänmänskligt. Så fortsätt musicera, och fortsätt framåt, vem vet vart vägen leder dig?

@Flarran Så ledsen jag blir över ditt mående och att du fått så dålig hjälp av vården. Bedrövligt 🤬

Jag tycker ändå att de flesta inlägg du skriver är positiva och hoppfulla, även om du verkar ramla ner i ett svart hål ibland. Låt det vara så. Känslor går alltid över.

Försök att fokusera på det som är positivt, minsta lilla yttepyttelilla sak. För det är den väg som kommer att föra dig framåt. Jag lovar!

Kram 🐘

Hej Flarran!
Jag har följt din tråd sedan du började skriva och jag tycker du kommit så långt med dig själv och du är språkligt begåvad. Jag har varit nykter ett år och även om de flesta dagar är bra dagar så är vissa dagar bara skit, ändå brukar jag tänka att även de sämsta dagarna skulle jag inte vilja byta ut mot en endaste av de ögonblick som misären i drickandet innebär. Och sluta slå på dig själv och som flera andra skrivit till dig: strunta i vikten just nu. Nykterheten kan ersättas med annat men som en beroedeterapeut uttryckte det till mig en gång: "det finns ingen som åker fast för fettfylla".
Önskar dig att din kväll och natt blir bättre än din eftermiddag. Jag tror ändå att du har en envis livsgnista och fortsätt skriva. Dina inlägg är alltid lika uppfriskande.😊

Dag 10 utan alkohol idag.

Än så länge känner jag mest att tankar på att dricka ger mig ångest och oro, inget sug alls.

Undrar hur länge det får förbli så?

Länge hoppas jag…

Mitt drickande har de senaste åren oftast varit förlagt till helgerna, någon gång på vardagar, ibland oftare och ibland mer sällan. Kunnat gå 10-20 dagar utan att dricka något och oftast inte druckit några större mängder. Men då och då så har jag varvat det med en riktig kanonfylla. Ensam eller med sällskap. Alltid lyckats göra något mer eller mindre tokigt då…

Känns ibland som att jag undermedvetet laddat upp under en tid för att sen släppa taget. Efteråt har jag alltid mått skit då jag inte gillar den jag blir när jag är blir full.

Känner ingen direkt sorg över att inte dricka nu till jul och nyår men däremot en sorg över att jag är som jag är. Hatar att känna mig falsk inför min omgivning. Självkänslan är väldigt låg just nu.

Hoppas att den repar sig efter en längre tids nykterhet.

Hoppas du mår bättre idag. Skitdagar kommer och går men oftast kommer man ut på andra sidan. Kan du distrahera dig? Jag brukar läsa på anhörigsidorna, då försvinner suget för mig. Har du koll på HALT? Jag var jättesugen här om dan och fattade inte varför tills jag kom på att jag helt enkelt var jättehungrig (hade glömt att äta ordentlig lunch).

@allatiders Vad kul att vi ligger så nära i tid! Låt oss följas åt! Har du planer för julen eller känns det lätt kanske? Fuktig kultur ja! Jag får ont i hjärtat när jag tänker på alla familjer som lever i oro över alkoholkaos i jul. För mig blir det julmust och närvaro. Tillsammans torkar vi upp alkoholsverige! Kram

@vår2022 Tack ja målet är att få tillbaka pannloben som styrenhet. Hittills går det bra, känner mig piggare och starkare. Halkade på isen idag och tänkte nej nu måste jag gömma blåmärken igen men kom på att det var helt legitima blåmärken och att det inte var pga onykterhet. Skönt. Jag ser fram emot julen, den blir helvit för mig. Det dricks väldigt måttligt i min sambos familj, lite vin till maten och nån glögg så det brukar bli lugnt. Jag ska dricka julmust och om det känns jobbigt så ska jag läsa och skriva här. Jag kommer vara så stolt när jag klarat av julen! Ser fram emot det! Önskar dig en god och fridfull jul!

@Se klart tack! Och stort grattis till snart fyra år 😊🥳

Appen säger idag 37 dagar, 15 timmar och 29 minuter.

Vilka förändringar har jag märkt av?

1. Jag sover bättre
2. Mitt självförtroende är på topp
3. Jag tänker väldigt mycket klarare
4. Är gladare
5. Min hud ser väldigt fin ut
6. Gått ner runt midjan

Finns säkert mera att tilläga.

Det negativa/tråkiga är att jag fortfarande är väldigt sugen på alkohol. Speciellt rödvin och nu när julen närmar sig så börjar tankarna alltmer komma då jag tycker att jag ska få unna mig lite alkohol. Jag är rätt ensam (läste om detta i ett annat inlägg) och kommer vara själv på jul/nyår, och tycker då att jag har rätt i att få zooma ut. Det är 50/50 om jag ska vara ärlig och hoppas jag kan stå emot.

Lägger iaf all fokus på idag och mår toppen

Vaknade nu på eftermiddagen omkring 13:15 efter att till slut ha lyckats att somna. Min första tanke borde ju ha varit tacksamhet och glädje över att ha fått vila en stund. Men i stället så kände jag mig som vanligt bara misslyckad och värdelös för att jag inte kan gå efter klockan som alla andra tycks kunna göra. Den här känslan har funnits oändligt många gånger, och så länge jag kan minnas.

Hela livet är egentligen för mig bara ett enda långt tvång och grå trist kamp utan mening. Så har det känts ända sen jag var kanske tre år. Mitt heltidsarbete har från dag ett alltid varit att försöka att stå ut. Nog har det väl hänt, och händer ibland att ett litet glädjens ljus glimmar till en kort stund. Det gjorde det ju i lördags när jag för egen maskin tog mig till loppis. Dessutom till fots. Vilket för mig var en kul upplevelse som även sade att man inte är fysiskt helt utrangerad. Men inte ens sju vilda hästar skulle nu kunna få mig till att gå utanför dörren. Har just dragit upp persiennerna och ser att mörkret reda har sänkt sig över mitt kvarter.

Fick i natt verkligen kämpa för att bara orka vara och existera. Det är så otroligt mycket som måste ändras för att jag ska kunna fungera på ett normalt sätt. Det krävs fasta rutiner för sovtid, mattid och fysisk träning det känner jag till. Men jag har så låg livsgnista och allt måste utgå ifrån vad jag är intresserad av, och det är väl inget som jag kunnat definiera hundraprocentigt för mig själv riktigt. Musikintresse och musikskapande har väl i många år varit mitt intresse, men det är ju bara ett meningslöst tidsfördriv egentligen.

Har berättat om mina problem om att kunna hålla struktur, fokusera mina tankar, den ständiga oron, nedstämdheten och orkeslösheten och sånt där för öppenpsykiatrin redan första gången jag talade med nån slags lyssnande psykolog. Men de lärde där visade sig till sist inte ha nåt att komma med. Jag är färdigbehandlad, har provat allt de hade att erbjuda och det enda jag efter sju års lång kamp och öppenhet med mitt tänkande och berättande om inre känsla sitter med, det är sjukersättning, en värdelös sömntablett och ett menlöst piller mot oro.

Det finns då ingen som kan säga att jag inte verkligen har försökt intensivt hela livet att göra mitt bästa efter mina förutsättningar, försökt kämpa för att må bra, eller åtminstone lite allmänt drägligt. Det krävs en oerhört stark inre längtan för att jag ska ha ork och lust att göra något alls egentligen. Har så oändligt många gånger tänkt att bara ge upp allting, och väl även sagt det rent ut till läkare. Men jag kämpar ännu på.

När mina föräldrar levde, så kämpade jag med mitt inre mående för att inte svika dem och trots allt så lyckades jag att överleva mina föräldrar, vilket jag känner som en prestation utan dess like vilket jag aldrig under mina barn och ungdomsår nånsin trodde skulle kunna ske. Har nu i alla år kämpat bla, bla, bla... Känner mig bara tom och så oändligt trött och orkeslös, nykter det är jag, fast känner ingen mening med nånting. Vet inte varför jag fortsätter att skriva, andas och kämpa på – men det gör jag än, en minut i taget.

Tack till @Andrahalvlek och @Kennie ni är fina människor som orkar skriva till en sån som mig.
Den enda rutin jag försöker hålla fast vid nu det är att inte dricka alkohol, för då är det snart slut. Depressionen blir då till sist så mörk att det är livsfarligt. Min morsa och gamle far lyckades att ta sig nyktra genom livet utan att ge upp, det vore ju roligt om jag klarade av detta med - utan att ständigt tvingas att vara berusad vilket faktiskt nu känns lite som att fuska liksom...

Ha en bra dag!

Hej @tantgrön och välkommen till forumet. Bra av dig!
Du skriver att du är rädd för att inte klara det- och att en dag i taget är svårt, och det stämmer. Men det är ännu svårare att fortsätta dricka och bli regelrätt hård alkis och inte kunna sluta då.
Svårt är inte omöjligt! En dag i taget har funkat för mig- den 6 januari blir det fyra år. Forumet har varit avgörande för att jag ska lyckas- och respekten för att alkohol är livsfarlig materia.
Läs och skriv mycket här 🤗🎄

Grattis @Ängans ! :) Fantastiskt! En ring vore något, kanske får bli på halvåret ? :) vad skönt att höra. Jamen det är lurigt, vi vet ju att det inte tjänar till att dricka men ändå finns det där, tankar kring hur det inte borde vara några problem och bara lite osv.

@Amanda L Tack Amanda! Hur går det för dig nu? Det är bättre, men jag skulle ju ljuga om jag sa att det inte är tufft ibland. Lättare vore det ju att bara ge med sig!

@hgk 6 veckor! Ikväll tror jag att jag köper 2%iga, sveper jag den för hopp om rus då jäklar är det vatten för mig framöver. ;) hur går det för dig ? Det här forumet behövs mindre och mindre men samtidigt skönt att hänga kvar lite, inte tappa fotfästet för mycket.

@Varafrisk men vad du är go ❤ känn ingen press att vare sig läsa eller svara.
Det finns så många kloka, roliga, sorgliga, envisa, hopplösa, smärtsamma och stärkande inlägg här, så att läsa och svara på även bara några, hade lätt blivit en heltidssyssla..
Tack för ditt grattis, imorgon checkar jag av 140 alkoholfria dagar 🤩

@Varafrisk grattis, så stark!!! Fira med att unna dig vila och återhämtning, tycker jag ❤

@Varafrisk 332 dagar! Det är ju helt fantastiskt! Grattis!

@Maskot82 snyggt! Har du stöd omkring dig från familj och vänner? Jag har turen att vi i familjen inte dricker alkohol när vi ses, pga att mamma är nykter alkoholist så valde vi bort det för många år sedan. Så jul är inget problem, kommer inte finnas någon alkohol. Annars är ju storhelger jobbiga för många.

Jag har smugit och ljugit ganska mycket om mitt drickande de senaste åren. Har väl erkänt för mina närmaste att jag har problem, men inte hur stora. Så ingen vet riktigt vad jag går igenom. Därför är det extra skönt att skriva här.

@TantGrön Bra jobbat själv! Tvåsiffrigt idag 🥳

Den nyktra resan fortsätter, lite stressad inför att jag reser bort över jul. Känns lite riskabelt så jag måste tagga ner lite. Idag är jag nykter, en dag i taget!!

@Flarran Jag håller med Kennie. En sak i taget. Nykterheten först. De första åren (!) åt jag kopiösa mängder choklad och glass. Jag behövde det som en ”brygga” mellan alkoholberoende och alkoholfritt liv. Nu, först när jag närmar mig 4 nyktra år, har jag tagit itu med dietande. Jag kunde nog gjort det lite tidigare, men ett år med sjukskrivning för utmattningsdepression kom emellan.

Kram 🐘

God morgon! Så bra att du håller fast vid nykterheten. Att ändra vanor tar tid och jag tror det är klokt att ta en sak i taget. Övervikt är inte lika farligt som missbruk, den kan du ta tag i när du känner dig stabil i nykterheten. Att läsa och skriva här är ju en utmärkt ny rutin att ha istället för att dricka. Och sen är ju fysisk rörelse bevisat effektivt mot stress, ångest och alkoholsug. Att ta en kort promenad varje dag gör verkligen gott. Behöver ju inte vara 6 km varje gång... Där tror jag på att bara göra, inte känna efter om man vill eller inte. Vissa saker kan man göra bara för att man vet att man mår bättre av dem. Så får lusten styra andra val. Önskar dig en fin dag kompis!

@Varafrisk Bra jobbat! Och bra att du stannar hemma idag. Jag har varit inne i den berömda väggen, jag vill kalla det utmattning, och det tar lååång tid att ta sig tillbaka. Min flicka blev svårt sjuk när hon var 3,och jag jobbade halvt ihjäl mig precis innan. Man håller ihop för sina barn, men när hon var stabil rasade jag. Kunde inte söka vård själv då jag var helt borta. Det är det jag menar, vi hänger ihop.
Så bra att du drar i bromsen innan det går helt över styr

Världens bästa drog är Rock n Roll!
Funderade just på hur lätt det är att glida iväg från ett missbruk för att bara sedan upptäcka sig att hålla på att riskera att landa i nåt annat. Kom på det när jag fortfarande sedan snart två månader som nykter satt här i köket och tänkte på det här med att man i skrivande stund väger bra mycket mer i förhållande till sin egen kroppslängd än vad som är hälsosamt enligt vetenskapen. Trettio kilo i övervikt borde justeras ned en del, för det kan nog snabbt skena iväg om man inte drar i bromsen.

Kom på att god fet mat sett ur dopaminsynpunkt kan kicka jäkligt fint och trösta en när man känner saknad efter en rejäl fylla tills ens inre tanke och stressiga oroliga känsla är i det närmaste avstängd. Ja, det hela är ju inte alls på den nivå som det kan vara när man i timmatal har suttit tillsammans med gamle ”kompisen” Alkohol och filosoferat. Något man väl oftast mer eller mindre gjort dagligen genom åren sedan man blev tjugo år eller nåt sånt.

Beroendehjärnan den har då allt sin egen struktur och knepiga sätt att fungera liksom. Var för ett par timmar sedan hur nöjd, lugn och fin som helst helt utan alkoholsug och tänkte på tillvaron och kände att vad finns det att oroa sig för egentligen. Borde då ha gått och lagt mig, för sedan gick det nån timme och humöret syntes märkligt sjunka utan anledning och grubblet kom och knackade på inom en. Fasta och väl nyttiga rutiner har alltid känts som ett enda onödigt jäkla tvång. Får nog jobba på den biten medans jag håller fast vid helnykterhet annars blir det bara kaos.

För det är nog inte bara en massa hjärnspöken som har levt rövare med en i alla år då man kunde sitta halvsovande i nån trappuppgång och filosofera över kanske färgvalet på en väggs färgsättning och sakta som i dimma se tiden försvinna. Detta efter att man ständigt var femte minut eller så kanske tagit sig en slurk ur flaskan som kunde innehålla allt från eget hemkört till finsprit från bolaget. Portvin var sliskigt men gjorde ju jobbet på två plan.
Rejält med socker och en hel del alkohol - antidepp och uppåtgrej samtidigt liksom...

Dagligt öl var väl i starkaste procent inte helt overksamt det heller, men man fick ju oftast gå och pissa en hel del mellan varven för att hålla maskineriet igång alltså. Kunde som vanligt fast man är trött inte somna nyss, utan blev bara allt mer nervös, orolig och började känna en krypande ångestkänsla smyga sig på inuti i en, och om det funnits något starkt att dricka hade det med säkerhet fått en att inte skriva ett vettigt ord, ja, vettigt eller vettigt...

Sett ur grammatiskt eller mer logiskt perspektiv så kan med säkerhet enligt denna tangentknappande skribent ett mer frekvent läsande och speciellt eget skrivande fungera som livlina till bevarandet av daglig nykterhet om man bara stenhårt fokuserar på att nykterhet är något man alltid ska hålla fast vid.

Håller med i det som många skribenter på detta eminenta forum har skrivit att man ska byta ut en onyttig vana som ett överdrivet drickande mot något som väl inte åtminstone är rent lika skadligt. Här funkar för mig ännu svängig Rock n Roll som väldens bästa drog. Känner efter en timmes malande i hörlurarna med låten Good Golly Miss Molly i versionen från filmen King Ralph ingen större inre stress eller alkoholsug alls.

Kollade in en podd som handlade om hur hjärnans signalsubstanser fungerar här om dagen och nog bör man tänka på det här med hur man använder sig av naturlig dopamintillförsel i kroppen för att få ut mest nytta av olika aktiviteter som påverkar nivåer av detta ämne på lång och kort sikt. Inget alls och man blir helt paralyserad och låg, för mycket och man blir helt uppspeedad och sedan rejält låg igen liksom.

Här är det väl som med allt annat, att lagom är bäst, och här måste man väl tänka på att lagom är ett ord som för de flesta, eller väl kanske alla är rätt så individuellt liksom. Nej, nu får det vara nog, tar och dricker upp kranvattnet ur glaset på bordet och försöker sova. Förändring av livsstil det är allt en svår konst det. Men det jobbas då nyktert på det i alla fall.

Ha det gott!