Senaste kommentarerna i forumet

Det är inte farligt eller skadligt att skriva. Det är läkande? Det ökar förståelse för sig själv. Man bestämmer ju exakt hur mkt och hur ofta det känns rätt att hänga här men jag skulle tycka det vore fint att få höra mer om hur resan går? Den som börjat så bra. Din berättelse är viktig. Du är viktig.
När du firar ett år kan du ge ut dina inlägg som en bok. Heja dig!

@erivan Hej detta med att aldrig mer kunna unna sig har alltid varit mitt stora motivations problem med att bli nykter, har lyckats pausa drickandet 1 månad som bäst under dom senaste åren men oftast bara några dagar, men nu verkar min hjärna äntligen ha fattat vinken att det man unnar sig med A oftast slutar i ångest och misär och det är det inte värt, och det är viktigt åtminstone för mig för att hitta motivationen. Å detta med att vara tråkig och torr tackar man nog sig själv för på söndag morgon så det är väl bara som du tänker nu skall jag inte bry mig. Är själv bara på dag 3 nu men hoppas det skall fungera denna gång. Vi kämpa på

Hej @delfinen
Jag tycker det låter på ditt inlägg som att du planerar att ta ett återfall.
Många gör det- många gånger. Andra fortsätter med återfall tills de dör.
Jag tycker det också låter som om du har dåligt samvete gentemot Forumet. Ha inte det. Ingen här kommer att ge dig vare sig tillåtelse- eller förbud. Dessvärre är denna delen av resan något man måste göra själv. Ta beslut. Om och om igen.
Här finns oändligt mycket stöd för alla steg i processen, men just i delen Alkoholfri strävar vi efter just det och förminskar inte tankar om att ”ta några glas” då det för en nykter alkoholist kan vara livsfarligt.
Jag tycker du ska skippa de där glasen. Högst troligt är att du vet vad som händer om du dricker. Mindre troligt att du vet vad som händer om du INTE dricker. ”Några glas” är minst sagt en signal om att nu eller snart, så blir det rätt trist… Kram på dig!

@Himmelellerhelvette Hej! Jo jag vet att jag misslyckats ett flertal gånger och att jag måste få bort beroenderösten som säger att jag ska unna mig. Men det tar väl sin tid som du och andra kloka på forumet skrivit.Jag borde fatta bättre än att inte dricka, har problem med hjärtat, delvis pga alkohol.Jag har börjat inse att hälsan är viktigast och att även om det gått bra med hjälp av mediciner hittills så gör det inte det i all framtid. Och jag har också varit rädd för att bli betraktad som tråkig och torr om jag inte dricker, men nu ska jag inte bry mig. Har börjat läsa tänka klart och den verkar jättebra för förståelsen vad som pågår i hjärnan. Ha det gött kram❤️

@Delfinen80 Precis så, det viktigaste är att hitta din värderade riktning och följa din inre kompass. Då hittar du hem❤️

@vår2022 Du skriver så fint och varmt och det här med att flyga , ta ut en riktning för att sen ompröva och ta ut nya riktningar ; där sätter du fingret på något och vilken fin metafor för vad jag känner att jag befinner mig i just nu 🙏❤️ Tack snälla 💕 Jag tänker ofta på dina kloka ord om värderad riktning , det har jag tagit till mig av och finns med i mina ”flygturer ” ⛅️ Hur det än blir så är det något jag vill hålla fast vid .

Tack snälla du för din värme och klokskap 💕

Jag är inte samma människa...

Jag är inte samma människa som jag var för tio år sen, det var ord som min helnyktre och även lite personligt kristne far brukade säga då och då genom åren. Då han talade om att han inte var samma människa som han var i yngre år syftade han väl bland annat på hur han som mycket ung och nygift med min mor väl kanske hade betett sig lite väl överdrivet svartsjukt mot min alltid helnyktra och försynta mor som tyvärr i en ålder av endast lite drygt trettio år efter sin fars bortgång drabbades av psykos och sedan fick en livslång psykisk sjukdom som numera väl kallas för att vara bipolär.

För övrigt så avled morsan helt naturligt av kroppsliga ålderskrämpor i juni sommaren år 2012 precis dagen före sin 69:e födelsedag vilket faktiskt kändes en hel del om nu någon skulle undra. Farsan var psykiskt sett rätt stark och tog oerhört stor plats energimässigt och blev väl genom sin oro för hennes tillstånd tidigt kanske lite väl hård i tonen ibland och överdrivet kontrollerande.

Han kunde väl ofta vråla rakt ut i ren frustration över till synes minsta orsak vilket inte direkt passade mitt oftast lågmälda konstnärliga sinne där högljudda röster och kraftiga volymmässiga känsloutbrott aldrig fungerat då jag alltid varit rätt så känslig och behövt att mest få ha lugn och ro. Tror att jag mer eller mindre är helt uppvuxen under konstant stress. Det helvete med diverse ständiga orosmoment en del har haft i fylleristers hem hade jag nog på ett annat sätt i ett helnyktert hem.

Har själv som jag berättat tidigare en psykiatrisk problematik med dystymi i botten som jag kämpar med än i dag genom en mycket svag självbild med en inte så värst stor livsvilja och energi tyvärr. Det tog mig över trettio år att ta mig upp ur det rätt nedtryckta barn och ungdomsdomsstadie som jag skulle lämnat så snart jag blev myndig för att redan då kunnat skaffa mig ett eget liv och kunnat utvecklas på det sätt som jag nu steg för steg börjat göra så sakteliga med helt nyktra ögon.

Jag hade inte kraft och ork att frigöra mig från min fars domderande viljestyrka och min mors då så tydliga svaghet som fick henne att leva ett mycket tungt liv som jag sett vidden av mer uppenbart genom att ha läst hennes dagboksanteckningar från när hon var omkring fyrtio år, där hon så rakt och tydligt beskrev hennes mörka och rätt trista vardag där mycket mest handlade om att hon väl dagligen bad till Gud om att få slippa leva i den här världen och i stället då få komma till himmelriket som var hennes allra högsta önskan som kristen.

Morsan levde för Gud, Jesus och vår familj, liksom väl även jag, utan att ens förstå det hela då jag nog ständigt gjorde mitt allra bästa för att hålla ihop en knepig familjesituation. Det var många rader och tankar i dagboksform som min mor ägnade åt att be till Gud när det gällde vår familj och även då om ett andligt beskydd för mig. Detta väl intensivast då hon nog förstod att jag hade hamnat på en väg med alkohol som inte var bra. Hon var helt klart mycket uppgiven och ledsen över att jag så ofta var ute och slarvade sent om nätterna, vilket jag med åren har förstått liksom.

Men man kan som människa bara göra sitt bästa utifrån vad man känner till och förstår i nuläget. Har själv en enkel och kanske hemsnickrad liten kristen tro i grunden, där Gud är högst och att Jesus Kristus är vägvisaren för den som vill komma andligt helskinnad vägen fram. Det går ju inte att vrida klockan tillbaka utan allt man kan göra är att inte någonsin låta sig bli nedtrampad igen och falla till föga för ren idioti.

Som människa är det lätt att samla på sig mycket onödig barlast av tankar, missnöje och känslor som man inte har mycket nytta av om man använder sådant som förevändning för att kanske tycka synd om sig själv till den grad att man med ett missbruk i praktiken sakta kanske skvätt för skvätt tar livet av sig själv med kanske droger och starka drycker för att bedöva sig en liten stund för att därmed orka leva i en situation som man kanske inte alls trivs med.

Ibland kan dock en mindre och förhoppningsvis någorlunda kontrollerad berusning kanske vara befogad om det kanske står och väger mellan omedelbart självmord eller att ta till flaskan, men det är då en mycket fin linje som man då balanserar på är numera min fasta övertygelse. För man man vet då aldrig liksom hur det går så att säga. Men nu ska vi väl inte sitta och grotta ned oss i trista grejer liksom. För tänk att det ibland bara kanske tar några få veckor med egenhändig psykoterapi som helt spiknykter för att i stort sett nysta upp mycket av alla de trådar man haft inom sig som man som berusad aldrig någonsin har lyckats att få någon reda i.

För när jag nu med nyktra ögon har haft en månad på mig att analysera tankar och minnen och gå igenom min livshistoria från dåtid till nutid så ser jag att jag väl hade en del att bearbeta, men jag känner även tacksamhet till skaparen och hans tålamod med min dumhet och tusentals tidigare negativa självdestruktiva tankar. Många kan och vill inte tro på någon Gud och sånt där andligt och det är väl som världen ser ut inte så värst konstigt egentligen. Men det är då inte någon skapares fel att människor ofta beter sig väldigt, väldigt illa mot varandra. Det är en tanke som nu finns.

Jag tror på något sätt att skaparen där uppe liksom av nåd till sist har givit mig en ny och nykter chans till att nu starta om och försöka att göra lite mer rätt med livets saker och ting på något sätt. Vilket faktiskt är rätt så svårt att lyckas med helt av egen kraft om man som jag har varit fast i ett tänkande om att inget spelar någon roll, vilket faktiskt i denna tidiga morgonstund faktiskt känns helt fel då man nu har fått den lyxen att kunna ta sig tid och verkligen tänka till en del.

Passar här andligen på att tacka skaparen för att jag fick de föräldrar som jag fick, vilka jag saknar och respekterar högt. Jag lärde mig en hel del av dem och de var faktiskt trots allt riktigt hyggliga och bra människor fast jag väl rätt sällan efter tolvårsåldern väl ens gav dem en kram och sade att jag tyckte om dem. Något av det känslomässiga gick väl lite förlorat på något sätt efter vägen kan man tänka. Det här med närhet och tillit är nog något som jag får jobba på en del kan jag tro.

Minns även att farsan sade någon av hans sista dagar år 2018 då han efter en längre tids sjukdom innan han gick bort som 78-åring att han undrade om jag ens tyckte om honom över huvud taget.
Mitt svar till honom blev: – Jo men visst är det väl så, för annars så hade jag väl inte stannat kvar hemma hos dig och mor i alla dessa år.

För mig handlar det nu om att försöka att hålla fast vid den här känslan om att det är viktigt att vara nykter var dag och kämpa på för ett värdigt och vettigt liv. När jag tänker tillbaka på alla de gånger som jag i min ensamhet varit berusad, så är det inget som jag är stolt över. Men nu är det en ny dag och i var sekund och steg som jag tar som nykter så är det jag själv som styr över mina gärningar.

Tror att många kanske trots min lite udda livshistoria kan känna igen sig här och där. Har dock inte ork att vara någon förebild av något slag och skriva en massa ord dagligen som stöd till alla som kämpar mot ett skadligt beroende. Kommer nu inte längre dagligen att skriva här på forumet.

Men kommer kanske då och då att titta in här på den här tråden under mitt ämne ibland och skriva nåt ord om hur det går. Kampen mot beroendet och mitt psykiska mående är dock något som inte andligt får ta överhand så att jag fastnar i ett skrivberoende och blir så självcentrerad att jag blir en knepig typ vilket det nog finns risk att jag blir om jag skriver allt för mycket och ofta.

Till dig som just nu läser detta och känner att du har problem med alkohol eller andra skadliga beroenden så ska du veta att det är din kropps signaler om att det är dags att sluta att nyttja eller stanna kvar i ett beteende som du inom dig känner är något som du inte kan eller vill hålla på med. Mycket vill ha mer och helvetet blir aldrig fullt är ett ordspråk jag nu förstår innebörden av bättre. Det inre sinnets andliga frid är inget som alltid kommer gratis helt av sig självt, ibland får man jobba liksom...

Kan helt ärligt säga att den som släpper nedbrytande tankar och väljer bort alkohol och droger och kämpar på som nykter och rejäl har allt att vinna. För man växer hela tiden psykologiskt lite så där steg för steg som människa om man bara har kraften och uthålligheten att inte bara ge upp liksom. Ta ta hand om dig kompis och lär dig att älska livet och tänk på att alltid försöka att se ljust på framtiden för det är du värd.

Kämpa på!

@Delfinen80 Vad fint att du skriver om hur dina tankar går. Det är dina tankar och de får vara precis som de är för det är just dina tankar. Allt handlar om dig själv och det är det absolut viktigaste. De är sanna och ärliga. Jag tänker att allt är en process och den processen kan vara all over the place. Det viktigaste är att du själv landar i något som känns bra för dig. Man kan landa och ta ut en riktning, sedan kanske den inte känns bra, då behöver man flygga och landa igen för att hitta en ny riktning som känns bättre. Man måste våga prova sig fram tills det känns bekvämt. Självklart kan alkoholdjävulen ha ett finger med i spelet så det gäller att även ha denne med i beräkningarna, i landningarna. Vi vet ju vilken stark påverkan och inflytande som alkoholdjävulen har och det är från denne vi har tagit avstånd ifrån i detta forum när vi slutat dricka. Det är också helt klart att konturen på alkoholdjävulen blir suddigare ju längre tid vi är nyktra. Så det viktigaste är kanske att försöka reda ut, helt ärligt, om man kan lita på sig själv att man inte blir kidnappad av alkoholdjävulen när man dricker hans exilir. Jag vet att jag inte kan göra det eller jag vet att jag inte vill utsätta mig för den risken som det innebär. Men det beror kanske på att för mig innebär inte, aldrig mer, ett förbud, det har mer blivit en slags livsstil för mig. Att det inte ingår i min livssstil och att jag verkligen trivs med min livsstil. Vi är helt enkelt inte en bra kombo och därför vill jag inte på något sätt närma mig den destruktiv värld, som alkohol innebar för mig.

Det finns många vägar att att gå och det viktigaste är att man finner den vägen som man själv vill vandra i. Kanske måste man prova olika vägar för att veta vilken som känns bäst, annars vet man inte. Jag förstår att det kan kännas jobbigt att skriva här om det finns tankar om att dricka, men det är ändå till syvende och sist ditt liv det handlar om och det är du som är bossen i ditt liv. Du gör precis som du vill och du bestämmer hur du vill utforma det❤️

Har läst dagens texter. Bytte ut NA-boken mot AA’s Dagliga reflektioner. Läser Var morgon ny. Ber Sinnesrobönen. Försöker tänka efter vad kan jag göra med denna dag då jag egentligen inte vill gå till jobbet. Tycker tiden som kommer känns tung…advent, min födelsedag, jul och nyår….I år känns det väldigt tungt! Och vad är det med handeln egentligen?!?!? Det känns som de redan tror att vi är i december….Kan inte var sak få ha sin tid och sin smak….Usch, vad jag låter tråkig men så är det…ska försöka göra mitt bästa iaf.

Ha en fin torsdag alla🍁❣️

@Ny dag Jag har nog skrivit om det i somras i @vårs tråd om du vill läsa om det❤️
Önskar dig en fin dag! Kram

@erivan Du är ändå helt med på att du misslyckas. Alla gånger jag misslyckades höll jag det för mig själv. Jag hade inte funnit forumet då. Jag läste böcker och lyssnade på poddar om beroende. Jag mådde så dåligt. Gjorde tester -Är jag beroende eller har jag ett riskbruk? Förskönade testerna lite tror jag, ljög lite även för mig själv. 7 månader innan jag slutade dricka hade jag en nykter månad. Tränade massor och förstod verkligen hur jävla illa det var för mig men ändå fattade jag inte detta med att en månad inte räcker att vara nykter. Jag hade inte greppat detta med att jag behöver bli nykter för resten av mitt liv för att få mitt liv att funka. Det fanns inte i min värd att man kunde bli nykter utan att bli en grå, trist mes som ingen ville va med, som undrar vad det är för fel på henne, typ.

Jag behövde en liten push från någon utomstående för att komma in på banan jag sökte. En läkare som ville försäkra sig om att ett blodprov inte berodde på en sjukdom ville att jag uteslöt alkohol i tre månader och jag som inte ville misstänkas för att vara alkoholist bestämde mig för att följa doktorns råd. Jag började läsa om hur alkohol skadar allt i kroppen och hjärnan, blev jätterädd att jag skulle bli jättesjuk av av sluta tvärt, ville verkligen ta tag i mitt liv. Kände att jag inte kunde må sämre psykisk, ville inte detta, vem var jag, vart hade jag tappat bort mig själv? Jag som älskar hälsa, träning, glädje. Jag var nedbruten. Hittade forumet på sjätte dagen har jag för mig och läste hela tiden, varje stund jag hade över läste jag i trådar på forumet och skrev. Jag viste att jag skulle vara nykter i tre månader sedan skulle jag lära mig dricka måttligt men tack vare de fantastiska människorna här inne som hade erfarenhet kunde jag tillslut förstå att jag blivit beroende, det är ingen lek. Det går inte att bli måttlig! Det gick in långsamt, väldigt långsamt men jag hade mina milstolpar, tre månader i taget tills efter nio månader. 9 månader tog det för mig att rätt igenom, genom hela min kropp, psyke och själ förstå att jag aldrig mer vill dricka en droppe alkohol, att jag slipper och att jag kan bygga ett helt nytt tänk kring allt i mig och runt mig. Bygga om alla mina invanda vanor. Att hjärnan är plastisk och man kan lära nytt. Inte som man trodde förr -Det går inte att lära gamla hundar att sitta sa man till de över 40år. Vi kan med lätthet lära nytt. Vi har dessutom åldern med oss, vi är klokare och behöver inte bry oss så mycket om vad andra tänker längre. Vad gör väl en volang på magen, en extra haka och lite tunnare hår om man inifrån utstrålar stabilitet, välmående, styrka, lugn och glädje❤️

@Himmelellerhelvette Tack snälla för omtanken 🥰

Jag har läst igenom hela min tråd från början , vidare har jag ju egna anteckningar sen förra sommaren kring mitt drickande som jag också sparat och det slår mig hur dåligt jag mått , hur rädd jag varit och det är en skön känsla att inte må sådär dåligt längre 🙏 Jag är fortfarande nöjd och tacksam över att ha kommit ur behovet av att använda alkohol för att döva eller förhöja känslolägen . Dit vill jag aldrig mer , den saken är jag stensäker på 🙏 Som jag skrev i ett tidigare inlägg så är jag fortfarande av inställningen att om det kommer en dag då jag vill dricka så gör jag det . För några veckor sen när jag tänkte i de banorna så var jag ärligt talat i tankarna ”dra en fest ” vid lämpligt tillfälle . Nu har det gått från det till att om jag ev vill dricka ett glas vid något speciellt tillfälle så kommer jag inte sätta förbud kring det , alltså inte i termerna återfall . Jag har än inget sug efter vilket det där speciella tillfället skulle vara . I helgen som kommer så skulle det tillfället kunna vara , en nära anhörig som fyller år och en sammankomst där inte alkoholen kommer att flöda men typ lite skålar för att fira och uppmärksamma . Min inställning nu är att köra bil dit för typ ”skönt att slippa dricka ändå ”. Jag är inte sugen . Jag har släppt på mina ”förbud ” mot det men inser att alkoholen inte är en så viktig del i mitt liv längre . Och ändå är den väl det eftersom jag skriver det här ! Det är som att jag måste ha den där som en ytlig bekant kvar ändå .

Jag känner mig å ena sidan rätt trygg i min inställning och nöjd och tacksam över att alkoholen liksom har förlorat sitt skimmer i mitt liv , när jag som sagt släppt på förbuds-tanken om ”aldrig mer ” så känns det liksom inte så himla spännande eller viktigt och samtidigt så är jag ju oroad för att det är just alkohol -jävulen /missbrukaren i mig som försöker locka tillbaka mig . Min rädsla för att hamna tillbaka i drickande varje helg , vissa gånger måttligt andra gånger inte alls måttligt , den är fortfarande riktigt påtaglig! Och samtidigt så är jag mycket mindre rädd ; efter de här månaderna så är jag bokstavligen mer nykter och klar i mina tankar det känner jag tydligt !

Känner mig också kluven till att fortsätta hänga här och skriva på forumet , om nu min inställning är att jag inte alltid kommer att vara helt alkoholfri . Känner uppriktigt också att det jag skrivit tidigare ska tolkas av er andra som att jag nu inte menat det 😳 men allt jag har skrivit det har jag menar och kommit från mitt hjärta , så är det . Men, kan inte komma ifrån känslan av att man här inne kanske dels tänker att jag blir som en ”svikare ” med min ändrade inställning eller hur jag ska säga och tänker man inte svikare så i alla fall att den där a-jävulen tagit besittning om mig igen …

Ja hörni detta är inte ett av mina tydligaste inlägg men jag har skrivit ungefär rätt ut från hjärta och tankar denna morgonkvist.

Kram till er alla 💕

Hejsan!

@Mormor2023 och @vår2022

Stort tack för era fina och upplyftande ord.

Ha en fin dag!

@Flarran Ja, fan vad bra du är! Strongt jobbat💪. Man ska oftast inte tänka så mycket utan bara göra, röra på sig, sätta igång med att städa eller annat. Det är bland den bästa uppåtkicken man kan få och endorfinerna sätter igång rejält. Och ju längre man är nykter desto bättre självförtroende och självkänsla får man. Så just do it!

Mår inte riktigt bra…vet inte om jag har en förkylning på gång eller är det stress🤔
Idag är det 29 år sedan som jag blev mamma🙏🏻 Min son var då endast sju veckor❤️ Vilken lycka❤️ Idag har jag även varit nykter i 292 dagar! 73 dagar kvar till mitt första nyktra år! Det är fantastiskt mitt i allltihopa🙏🏻

Godnatt🥰

@Mormor2023 tack 🌸 Just nu är jag så bestämd med att sluta så det är en stor push. Jag tog en dusch, drack en sur juice, fantiserade om den goda frukosten, läste här, fokuserade på hur jag skulle må dagen efter, pratade med en vän. Det hjälpte också att jag var fysiskt trött och inte bara psykiskt. Jag vill själv inte dricka. Jag gör detta i första hand för min egen skull. Jag ser mig själv som liten och att det är en person jag vill ta hand om så varför ska jag inte ta hand om mitt vuxna jag?

@Ängans Håll i dig för nu kommer det svar du förmodligen inte vill ha!

Jag har bitter erfarenhet av allt du skriver (utom sminket 😉) Samma dryckesmönster men under lite längre tid.
Jag har försökt med allt, självhjälpslitteratur, det här forumet (som har varit till stor hjälp men inte tillräckligt) och beroendemottagning.
Det som fått mig att känna hopp, trots ett återfall efter lite mer är 450 dagar, är AA. Det är sköterskan på beroendemottagningen som övertygat mig om att jag bör vända mig dit. Det bästa som hänt mig i det här avseendet!

Du hittar AA-möten på aa.se. Där hittar du även telefonnummer du kan ringa om du behöver hjälp. Du kan bara dyka upp på vilket möte som helst. Det behövs ingen inbjudan eller föranmälan. Slutna möten är bara till för människor som har en önskan att sluta dricka. Denna önskan är allt som krävs. Om du vill det är du mer än välkommen.

Det du kanske inte gillar är att du förväntas erkänna dig som och presentera dig som alkoholist. Att göra det innebär inget stigma inom gruppen du besöker. Alla vet hur det känns, alla vet hur det är.
Men om du presenterar dig som nykomling som är på sitt första möte så kommer du att kärleksbombas och vara mötets viktigaste person.
Du kanske får en överdos av hur det har varit för andra medlemmar, men låt inte det avskräck dig. Alla vill dig väl och vill få dig att känna dig igenkänd och välkommen.

Onkel F

@Flarran Så jäkla bra ! ;) Och starkt marscherat! Hejja!

Fy faen va' bra jag är...

Låg hela eftermiddagen och deppade och tyckte väl mest bara synd om mig själv och ältade mitt livsöde som väl egentligen inte är något alls att snacka om i fall man ärligt jämför det hela med vad andra och inte minst då många här på detta forum väl utan tvekan har att kämpa med.

Så bestämde mig för att ta mig i kragen och gå ut och promenera i regnigt höstmörker, vilket 16.40 hade sänkt sig över nejden och fick mig att bara vilja ge upp och ligga still och aldrig mer vilja resa mig upp igen. Tänkte om och trots att jag mest funderade på hur underbart det vore att vara skitfull och bara sitta och slöa och stirra rakt in i väggen som man alltid har gjort i så många långa år.

Kände plötsligt så tydlig inom hela mig - att vad faen är man egentligen för ett värdelöst jävla kryp som inte någon jävla gång kan bita ihop och göra skäl för rätten att få andas och även få vara här på på detta eminenta forum.
Tänkte först alltså bara på att ta mig ned till bolaget och svika mig själv och alla er kämpar som säkert har det lika jävligt som jag, om inte värre.

Så satte på mig skorna, hängde på mig stegräknaren och min tomma ryggsäck för att bege mig till ett apotek för att hämta ut lite lugnande och sovpiller som jag vet att jag ändå inte kommer att använda i onödan då jag hatar piller som inte är rent livsnödvändiga att knapra i sig.

Berättade för personalen där att jag nu har beslutat att börja träna lite så smått, jag satte mig alltså över min sociala fobi och körde lite spontan kbt-teknik vilket funkade hur bra som helst fast jag aldrig någonsin hade trott mig att klara av något sånt när jag bara en timme tidigare nästan var beredd att kasta mig framför ett tåg om jag då hade varit i närheten av ett framrusande sådant.

Det märkliga var att jag efter ca 1,5 kilometer rask promenad till jävligt rockig upptempomusik i hörlurarna under promenaden knappt var det minsta trött. Man kan så mycket mer än vad man tror. Mindes även vad farmor väl alltid brukade säga till farsan som väl var lite av en nervös och rastlös varelse som riktigt ung, vilket han väl ibland berättade för för mig när jag var yngre.

Gick sen in i närbelägen matbutik och handlade som vanligt en massa tunga konserver med mera av sådant som jag normalt endast handlat när jag åkt taxi eller cyklat. Uteslöt dock allt vad öl hette, vilket i sig var ett mindre konststycke då burkarna riktigt stod och skrek åt mig. - Nu är det väl dags för en härlig och avslappnade fylla.

Min depression och beroendemonstret inom mig fick dock på käften så att det bara small så säga. Kom sen klockan 19:50 innanför dörren med en total packning på över 17 kilo och var totalt jävla slut efter att inte ens ha suttit ned en enda stund och vilat mig alls. Nu sitter jag och belönar mig med friskt kallt kolsyrat vatten och känner mig rätt nöjd.
Fy faen va bra jag är... Nu siktar jag på månad två som nykter.

Kämpa på allihopa!

@Himmelellerhelvette Du och jag har nog väldigt lika historier. Känner igen mig mycket i vad du skriver. Jag tror vi balanserar på en slak lina mellan våra beroenden. Ska läsa bak i din tråd angående sommarens snedsteg i b. Känner för egen skull att jag nog använt alkohol istället för bulimi. Alkoholen till en början var inte så äckligt… Jag tror precis som vår22 skrev, att reda ut vad som triggar till att agera ut (använder uttrycket från boken Beroendepersonligheten som jag tycker är beskrivande) samt verkligen acceptera att vi har en beroendepersonlighet. Vi vill ha sinnesförändringen för att slippa det som skaver och det här och nu. Genom att stå ut/inte agera ut OCH samtidigt reflektera över VAD som skaver och/eller VARFÖR det skaver för att liksom komma till roten varje gång ett sug uppstår tror jag för egen del är nödvändigt för att tillfriskna långsiktigt och hållbart.

@erivan Grattis till oss och 10 dagar! Känner så igen mig med de två sidorna/rösterna. Jag har kämpat hör på forumet i flera år, varvat nyktra perioder med återfall men hittills alltid kommit på banan igen. Tror det är viktigt att aldrig ge upp! @Varafrisk är en annan här på forumet som kämpat länge men som nu varit nykter snart ett år. Jag har läst massor av böcker, flera av böckerna om och omigen. Tror på att nöta in nyktra fakta för att på så sätt stärka/rusta den goda rösten. En bok som jag lyssnade på 2 ggr förra veckan var Beroendepersonligheten, vet inte vad det var men jag kände ett lugn och som om poletten trillade ner. Har läst Tänka klart av Annie Grace och Alcohol lied to me av Craig Beck ett par tre gånger tidigare och som jag tycker är superbra. Även Skål tamejfan är att rekommendera. Dock är det genom att läsa beroendepersonligheten som jag verkligen känner att japp, det där är jag. Och jag tror när man får kunskap från olika vinklar kan man lättare göra om till sin egen. Har lidit av ätstörningar, är shoppingberoende även om jag just har den biten delvis under kontroll just nu. Hursomhelst, ska läsa din tråd och hoppas vi kan följas åt och förhoppningsvis fira gemensamma framgångar. 🙏🥰

@Ängans hej och välkommen!
Ditt inlägg är nästan som mitt första inlägg här.
Jag är snart inne på min fjärde nyktra månad så jag är ett bevis för att det går. Här finns så mycket kunskap, pepp och likasinnade så är du här mycket kommer du känna dig mindre ensam. Läs läs läs, ta in och begrunda. Vi är många som varit i samma sits och alla har vi något att dela med oss av som kan vara till hjälp. Du är inte ensam.
Ta dag för dag, ibland minut för minut, var bestämd och tänk på den här dagen om/när suget slår till, dagen du sa: jag orkar inte mer.
Var snäll mot dig, ge dig en varm klapp på axeln att du tog det modiga steget att skriva här.
Kanske du kan vända dig till Vc för råd om AA eller så kommer nog någon in här och svarar, jag har för dålig kunskap om just den biten.
Stor varm kram❤️

@Blenda @Charlie70 @Sisyfos @Himmelellerhelvette @Mormor2023 @Helahea Tack för värmande ord och tankar🙏🏻❤️

Min lediga dag idag. Att vara ledig innebär inte för mig att vara helt avslappnad utan en viss stress finns där. Det känns dock enklare att trivas i mitt egna sällskap vilket beror mycket på att min dotter börjar må lite lite bättre. Fast bipolär sjukdom är lurigt för det kan vara lätt att tro att det har lugnat sig för individen utifrån att hen inte är manisk men vi vet inte vad som pågår inom individen. Vår dotter är skör. Känns lugn och inte arg. Håller på att ändra hårfärg kanske inte den vackraste färg just nu men hon har visat hur slutresultatet ska bli. Jag tänker att hon vill göra en förändring som inte påminner om den maniska perioden. Fyra månader är en lång tid som den maniska perioden pågick. Jag är hennes mamma men försöker släppa taget lite grann. Försöker tänka på vad jag kan släppa, vad bör jag släppa och vad vill jag släppa. Men det kommer ta tid och jag kommer alltid vara en mamma som är lite mer dels för att det finns i min personlighet dels för att jag har varit tvungen att vara lite mer. Så det finns vissa saker som kör igång adrenalinet direkt som okända telefonnummer el om hon inte svarar på ett sms…men jag diskuterar med mig själv…för att lugna mig.

Något som tar mycket energi är mitt arbete. Jag vill verkligen byta arbetsplats men det finns knappt några jobb att söka. Känner mig oerhört ensam. Tappar lusten t jobbet. Har pratat m min chef men jag tycker inte att hon lyssnar. Jag vet att det även handlar om mig själv och jag tänker vad kan jag göra?

Har börjat fundera på att jag behöver fylla på mitt liv m ngt. Ska försöka jobba lite mer aktivt i stegarbetet igen. Går på ca ett till två NA- möten i veckan samt eftervården. Träffade min sponsor i söndags. Känns bra. Har inget sug efter alkohol men stoppar i mig onödigt mycket chips, sött och för mycket mat. Och jag vet att det beror på tröst…jag skulle så gärna vilja bli omhändertagen, bli bjuden på mat el ja …vad sjutton som helst…att någon bryr sig om mig. Så jag tröstar mig själv. Idag blir trösten lunch ute på stan och manikyr. Men jag har funderat på om volontär på Kvinnojouren skulle vara ngt för mig. Det verkar intressant …ska spåna lite mer vad det innebär, hur mycket tid man bör lägga ner på det. Behöver bli lite aktiv i sökandet på ngt nytt att göra för annars blir jag en bitter tant vilket absolut inte passar mig.

Kram❣️🍁

Minnen en tidig onsdagsmorgon.

Alla är snälla! - Det är visst bland de första eftertänksamma ord man ska ha yttrat en gång som liten grabb på kanske en knappt tre år eller nåt sånt där. Kommer ihåg att morsan ibland brukade säga att jag hade sagt följande - Mamma är snäll, Pappa är snäll, farmor är snäll, farfar är snäll, faster är snäll, morfar är snäll, mormor är snäll – och så där i barnhagen suttit och en kväll räknat upp familjens alla släktingar och bekanta, som för övrigt inte var värst många.

Diplomatisk lär man även visst ha varit mycket tidigt, då det första ord man lär ha sagt, visst var varken mamma eller pappa. För man ska tydligen under ett välling-ätande smått lyckligt utbrustit i att frambringa ett ord som inte fanns i någon ordlista, men som väl för mig var högst logiskt och relevant i familjesammanhang kan man nu tänka, då mitt första ord utan tvekan ska ha varit – MAPPA! Detta är diplomati på hög nivå av någon som var så liten som jag då måste ha varit.

Tänkte på tanken att - alla är snälla, så kan det nog kännas om de man har mött bara givit en vänlighet och förmedlat positiv energi som man känt trygghet av. Den inre kretsen, eller min familjevärlds trygghet som jag snart skulle komma att passera ut genom på bakgården. Då jag för första gången helt ensam skulle kliva ut, och in i den i den riktiga världen där människor precis som morsan väl hade försökt att förklara tidigt, kanske inte alltid skulle visa sig att vara så snälla liksom...

Har ett svagt minne att jag innan jag innan jag själv ensam satte mina små fötter utanför vårt slitna, men charmiga utrangerade rivningshus vid vägkanten där personbilar och lastbilar raskt rusade tätt förbi mest hela tiden, och skvätte vägens slaskvatten och vägdamm upp på köksfönstret som morsan varje dag fick tvätta för att vi som liten familj på tre personer i lägenheten, åtminstone skulle ha lite vettig utsikt tidigt på morgonen.

På baksidan av vårt gamla hyreshus fanns det en lite finare villa med en trevlig liten lekpark med sandlåda och gungor. Lite finare folk på något sätt kanske. Hade nog introducerats där utav morsan redan som två-åring eller nåt sånt där. Mammor brukar ju vid nyinflyttning presentera sig, sin familj och även så klart då ungen liksom. På det området var väl morsan på den tiden inget undantag så att säga. Synd bara att morsan senare skulle drabbas av psykisk sjukdom, men det är en annan historia.

Tänk vad många minnen som kan komma fram när man en natt har svårt att sova för att man väl kanske har sovit lite för mycket på eftermiddagen långt tidigare innan en normal tid för läggdags. Men igår var man ändå duktig och började med frukost, lagade sen rotmos på eftermiddagen och hade till och med även rökt skinka till. Rev även ett par färdigtvättade morötter och käkade. Nog är det lite konstigt när man inte har druckit starka drycker eller ens någon 10 procentig hemgjord mäsk på över en månad, hur smaklökarna tydligen så smått har börjat att vakna till liv.

Nu kan man till och med känna skillnad mot olika varukedjors morotssorter, en del uppskattar man inte alls då man så tydligt känner att en del morötter väl i miljöhysterins namn nog har simmat runt i något bad av såpvatten och tvättats för rädsla av att det kanske skulle kunna råka följa med lite jord in i butikens avdelning för frukt och grönt. Kom på att man inte har tittat på några nyheter på flera dar, men vad spelar det för roll, det är alltid bara krig och allmänt elände mest hela tiden som man matas med, och så undras det över var så många numrera är deprimerade...

Men oj, lunchtid redan och frukosten har helt missats. Det är inte bra när man för första gången på en massa år nu ska försöka sig på att få igång en morgonrutin, som här bestämts att vara mjölkchoklad och smörgåsar. Så nu är det bara fram med kastrullen, koppen, mjölkflaskan och limppåsen som gäller, för nu kör vi igång utan att tänka ett smack till, för då blir det väl frukost i kväll...

Ha en fin onsdag!

@Himmelellerhelvette tack för inlägg❤️ja jag önskar också att det gick o föra över dina erfarenheter till mig, vad härligt det skulle vara. Ja jag får jobba med mitt inre också. Jag gillar också att läsa böcker och får starta nu med Tänka klart och skål ta mig fan, sen får jag beställa mer. Jag hoppas det kan hjälpa mig att komma till insikt om mig själv. Det känns alla fall som jag har tagit ett steg närmare nykterhet den här gången, förhoppningsvis lär man sig nånting av misslyckade försök. Men jag vet att släpper jag det minsta är jag där igen. Kram

@Smillans Precis så gjorde jag också den första tiden som nykter, städade, slängde och ordnade i huset. Jag bytte till och med sovrum. Målade om ett större rum, köpte ny säng, nya sängkläder och gjorde fint. Den gamla sängen var helt slut och satsade på en rejäl att sova gott i. Ut med skit och slitet. Fixade badkaret som läckte vatten. Så nice! Jag tänker också att motivationen går upp och ned och att alltid ha motivation finns inte. Det är bara att göra för jag vet att det kommer att få mig att må bra. Har varit rejält sjuk i två veckor och inte motionerat alls. Nu har jag startat med ett lugnt löppass och ett pass styreketräning, jobbigt och har inte varit så himla motiverad men vet att jag inte får tappa detta, för då kommer jag inte att må bra. Det är bara att göra, just do it! som@Himmelellerhelvette säger😁. Precis som att bara gå till jobbet utan att tänka.

Och det härliga är att då kommer motivationen också tillbaka igen! Tänker att det är det som är rutin, man bara gör för att man mår bra av dessa rutiner. Hjärnan vet det och kroppen vet det och sätter inte emot, precis som hjärnan vet att man inte mår bra av att dricka alkohol. Man har fått nya tankebanor i hjärnan, ett nytt sätt att resonera med sig själv och den alkoholfria hjärnan är bra på att konsekvenstänka och ta bra och sunda beslut. Borta är den alkoholiserade hjärnan vars enda uppgift var att skrika efter belöningar i form av alkohol i alla lägen. Leve den friska, sunda hjärnan som tar bra beslut och som får oss att må bra! Som nu nöjer sig med belöningar när vi städar, fixar, tränar och bara gör. Så jäkla bra jobbat av dig!🥳

Ha en fin onsdag och just do it!❤️