Senaste kommentarerna i forumet

@Flarran Tack för härlig delning! Blev glad, njut av livets alla vägar du kan välja och vila så mycket du känner för. Finns inga måsten, ibland borden men dom går ofta att skjuta på❤️

Tänk vad konstigt allt kan bli...

Förresten @vår2022, kul att du skrev några ord, det uppskattades.

Hur som helst, tänk vad konstigt allt kan bli liksom när man har börjar att tänka på ett nytt sätt och lyssnar på sin kropps signaler och inte bara rusar rakt fram som man ofta väl har gjort bara för att man trott att det är så man ska göra för att vara någorlunda normal liksom.

Hade som det skrevs lite tidigare idag en tanke på att gå utanför dörren för att handla lite mjölk och andra nyttigheter i en butik lite längre bort för att få mig lite nyttig motion som jag logiskt sett vet behövs för att komma in i bättre levnadsmönster. Men efter att jag hade skrivit av mig lite tankar kände jag mig lite allmänt kroppsligt trött och gick och vilade mig och somnade en stund.

Sov faktiskt tre timmar på eftermiddagen tills det blev mörkt ute och drömde en lite konstig dröm som jag tänkte skriva om på detta forum som jag har börjat att betrakta som en slags vän, eller åtminstone som en öppen dagbok där alla som så vill kan läsa mina inre tankar kring resan jag har påbörjat som en ny och lite mer tänkande människa när det gäller att förstå mig själv och i vilka situationer som jag tagit till och ännu känner för att dricka alkohol för att därmed liksom bemästra jobbiga känslor.

Har förstått att de flesta som skriver här på forumet har betungande arbeten, familjeliv, vänner och kanske även träningskompisar inom olika områden som upptar rätt så mycket tid av dygnets tjugofyra timmar. Men isolerad som singel vilket jag är - eller isolerad i någon egentlig mening är jag ju inte, för jag är ju faktiskt som arbetsbefriad helt fri att gå åt vilket håll jag vill, men många fattar nog tanken ändå.

Men vad var det som jag skulle skriva och berätta om då, jo jag vaknade just upp ur en märklig dröm där jag liksom var en osynlig åskådare och följeslagare till en yngre medelålders kvinna som gick och talade högt i en mobiltelefon sådär som många gör nuförtiden. Hon hade i min dröm en slags märklig och djupsinnig konversation med någon som föreföll att till henne kanske vara någon äldre släkting, bekant, kanske även studiehandledare eller nåt sånt.

Hon talade om sitt liv och något som verkade vara studierelaterat, kanske psykologiska studier och praktiska frågor i hur vardagstankar om känslor kunde bemötas och bearbetas på olika logiska sätt. Det var intressant att höra hur tankegångarna gick och det kändes så levande att ha denna dröm. Kanske var det egentligen mitt undermedvetna som ville säga mig något, vem vet...

Samtidigt så minns jag i drömmen att jag hade en misstanke om att det just var i en dröm som jag nog befann mig i. Men det struntade jag helt i och följde försynt och tyst efter hon som gick och talade i sin mobil, för jag var så nyfiken på vad det hela skulle mynna ut i, och just då så vaknade jag till och upptäckte att klockan var nästan 17:00 och att jag inte hade kommit mig för att komma utanför dörren i dagsljus i dag heller. Det kändes snopet att ha somnat så där utan att ha planerat det.

Men nu idag har jag bestämt mig för att för en gångs skull gå emot mina inre känslor om att vara liksom plikttroget ”duktig” på något sätt och inte lyssna på mina påträngande känslor om att bara gå rakt fram utan att tänka på hur jag verkligen mår och känner. Vilket faktiskt tyvärr är något som jag nog gjort i alla de år som jag druckit vin och öl. Ja, nästan som väl en törstande ensam vandrare i öknen eller nåt.

Något jag tror kan ha bidragit till att jag ofta druckit alkohol av de mest skilda slag och inte minst en massa folköl. Det är nog att jag har gjort så utan att tänka efter över huvud taget. För ofta när jag nog egentligen kanske varit trött, hungrig, törstig, ledsen, arg, frustrerad och väl det mesta av hela känsloregistret som kan spela in. Det har helt enkelt blivit som så att jag då öppnat en pilsner eller svept ett glas för att känna lugn, hur knasigt det än kan låta.

Jag har helt enkelt låtit mig jagas av en inre alkoholdemon utan att fatta ett enda smack.
Så nu gör jag tvärt emot min duktighetskänsla som säger att jag ska gå ut trött som jag ännu trots allt är i mörkret, för att handla mjölk och andra nyttigheter och genom detta väl även bevisa för mig själv att jag kan motstå frestelsen att handla ett sexpack eller två med folköl som nu finns i sinnet.

För nu är det ju snart en hel månad som har gått som hundraprocentigt alkoholfri. Då måste jag ju självklart kunna motstå en liten känsla av frestelse att köpa pilsner som ännu knepigt nog finns. För man är väl ingen korkad slav under lasten heller...

Den känslan går jag inte på idag, utan tar och slår upp ett glas med äppeljuice i stället.
Smuttar lite på den och går sen och vilar mig en stund, lyssnar kanske på lite lugn musik eller nåt. Har faktisk en massa mat i skåpet, mikropopcorn samt glasstrutar i frysen. Kanske ska man se på nån kul film eller nåt.

För jag är faktiskt fri att gå åt vilket håll jag vill, om jag känner för att vila istället för att slita ut mig med sånt som man kanske på något sätt försöker att inbilla sig själv är klokt och helt normalt att göra, bara för att det liksom väl bara av en märklig nästan tvångsmässig vana ska vara så.

Då tänker man inte själv, det är mest ren automatik som råder då, och jag är då ingen slags robot eller maskin liksom. Det ska ingen onyttig känsla inom mig någonsin mer få mig att tro. Har nu när klockan just passerat 19:00 skrivit ner mina senaste tankar och går som fortsatt spiknykter och rätt nöjd äppeljuice-drinkare därmed vidare ännu en dag som helt klar i knoppen, och kanske vilar mig en stund till, eller som sagt bara gör nåt kul som jag känner för.

Ha det gott!

@Ny dag Prova att skriva, ta penna och papper och skriv, skriv, skriv. Det kan hjälpa dig att komma till insikt med tankar, med skav. Efteråt kan det gått timmar och det kan ge en skön känsla. Du behöver inte spara det om du är orolig att det ska komma i fel händer, riv och släng eller bränn.

Kram❤️

@marshmallow11 Bra jobbat! Ja livet kan verkligen utmana och efter varje utmaning utan att ta till alkohol blir vi starkare, det är min tro.

Kram❤️

@erivan Det är inte alls larvigt att skriva det igen. Det krävs olika många återfall för oss alla innan vi kommer vidare. Jag tror på dig❤️

@Varafrisk Jag tror att känslorna sköljer över dig nu lite för att du slappnat av en aning i allt kaos?

Jag tror du kommer finna dig själv, dina intressen och vad livet har att erbjuda dig när du börjar känna efter vad DU vill, inte anpassa dig till någon annan. Det finns bokcirklar, yoga i grupp, kanske syjuntor?

Bra att du låter dig sörja, det är en viktig del i läkningen.

En stor varm kram❤️

@Flarran Hej! Fint att läsa om att du efter en månads nykterhet skriver ”genom en månads nykterhet snart, så jag har lärt mig att det bara finns en enda människa här i världen som verkligen kan få mig själv att må riktigt bra, och det är faktiskt jag själv och inget annat som man väl tidigare hoppats på”. Det är verkligen så och ingen annan kan göra det jobbet. Jag tänker också hur viktigt det är att ha tilltro till den egna förmågan att man klarar av det. Du skriver vidare att du insett att det endast finns en väg att gå och det är att inte dricka alls. Så är det för mig också, för att jag ska må bra så finns det bara denna väg. Jag blev tidigt övertygad om att sluta dricka för gott, dels för att effekterna av att inte dricka var så positiva som minskad ångest, bättre självkänsla, fräschare kropp, ljusare syn på framtiden och hopp. Det som också gav mig motivation att inte dricka var att läsa, googla och se på youtube om hur alkohol och beroende påverkar hjärnan och belöningssystemet. Det fick mig verkligen att inse vilket gift alkohol är och hur det lätt tar över hela ens liv. Och som jag tidigare nämnt är mitt positiva tänkande om hur jag vill att mitt liv ska se ut, vad det ska innehålla, mina värderingar och hur bra jag mår utan alkohol, det som gör det lätt för mig att vara nykter. Jag säger som du, Nej tack! Jag dricker inte alkohol för jag mår inte bra av sånt!

Ha en fin lördag!🍂

@Varafrisk starkt av dig att vara nykter när livet runt om är hårdare än vanligt 😊

@ Surkärring bra att du lyssnar på vad kroppen behöver 🌸 För min del när jag känner hopplöshet brukar jag zooma in på vad jag uppskattar i livet. Att ständigt tänka på världsläget är överväldigande 🌸

Hejsan allihopa!

God morgon @Kennie, du och alla fina skribenter här på forumet gör ett kanonjobb, kunde sitta och rabbla nicknames man läst många kloka ord av länge, men vill bara tacka er alla för att ni allihopa finns. För den som skriver och stöttar i kampen mot drogen alkohol är faktiskt värd en rejäl applåd, det tycker i alla fall jag. Hur som helst, mår jag just nu rätt bra efter att ha sovit som en klubbad säl i drygt sju timmar, gjort skäl på ett positivt sätt för uttrycket sjusovare alltså, genom att ha mer eller mindre frivilligt varit vaken i över ett dygn i sträck för att komma in i bättre sovrutiner. Något jag tror är viktigt för att starta om som nykterist för att må bättre och komma mer i psykisk balans. Varje sekund är början på ett hälsosammare och bättre liv är även något man bör tänka på.

Kunde inte följa min nya morgonrutin med chockad och mackor på morgonen då mjölken tråkigt nog var slut. Det fick bli äppeljuice och någon ostmacka i stället, det går bra det med, mjukost är fina grejer. Promenader för bättre välbefinnande som alla rekommenderar för att skingra tankar på vin och öl, vet jag är nyttigt och bra på alla sätt. Men det är inget som lockar just nu rent generellt, men ska försöka att promenera till matbutiken och kanske den som ligger lite längre bort än den närmaste och då naturligt få mig en promenad lite senare och där handla lite bättre grejer än bara pilsner, jordnötter och chips senare idag.

Det är lördag och bolaget är stängt, tack vare alla helgons dag. Det kändes nästan som en skaparens gåva eller skänk från ovan när jag i morse drog på almanacksbladet och såg att det inte skulle kunna inhandlas några starka drycker, åtminstone inte idag. Upptäckte på systemets senaste kassakvitto som låg och skräpade i en kökslåda här, att jag har inte har gynnat detta bolag sedan den femte oktober. Det är faktiskt ett personligt världsrekord. Har inte druckit något hemkört eller folköl heller.

Minns första flaskan med billigt 14 procentigt rödvin som inhandlades över disk en gång i tiden på förra århundradet ett femtontal år före år 2000. Det vinet var inte speciellt gott och inte blev man så full som man hade trott och hoppats på heller, men en negativ inkörsport till destruktivt drickande av skadligt slag var det i alla fall. Minns även varför flaskan över huvud taget inhandlades.

Det berodde på att man ville döva jobbiga känslor och inte för någon ville berätta om hur uselt man psykiskt mådde inombords, samt väl även kanske på den i mitt fall medfödda ständiga lågintensiva nedstämdheten, sociala ångest och krypande oro i kroppen som alltid mer eller mindre funnits med i bilden och som man ville slippa ifrån en stund. Men då farsan var helnykterist, så kändes det även rätt så skamligt och fel att ens gå in på bolaget. Tänk om man hade följt denna känsla och lyckats att motstå frestelsen att gå in och köpa den där första flaskan, men då hade man kanske hamnat i andra problem och vem vet, kanske i ett än värre svårt missbruk av tyngre slag.

Tänker ibland på hur man skulle ha gjort om internet hade funnits då och man hade kunnat läst om riskbruk, psykisk ohälsa och fått reda på allmänna saker om sånt som depression, dystymi, generell ångest och den i dess spår vanligt förekommande beroendeproblematiken kring det rent psykologiska spektrat alltså. Då hade kanske allt sett lite annorlunda ut. Men om inte men vore, så vore väl inget omöjligt liksom. Men förstår numera ändå att det gäller att tänka gott om sig själv.

Det är många tusenlappar i frivillig, skadlig och korkad extra skatteinbetalning man har gjort genom spritinköp genom åren när man först suttit och deppat och sedan supit för sig själv på någon ödslig plats för att slippa att tänka dystra och mörka tankar en liten stund, och sedan dagen därpå mått som, ja inte direkt någon liten lycklig liten prins i alla fall. Lärpengar kan man väl kalla det hela för.

Tänk vad många knep man använt sig av för att slippa synas så mycket som överkonsument och handlat på olika platser och även i andra städer. Har exempelvis aldrig handlat med kontokort, utan alltid med kontanter med tanke på att man alltid värnat sin anonymitet och inte velat att ens banken skulle kunna få en vetskap om köpmönstret. Det är väl även ens stolthetskänsla som gjort att man så sent i livet öppnade upp sig till sist och talade ut inför sjukvårdsfolk om ens problematiska tillvaro. Det var väl även i viss mån den berömda botten som det talas om ibland som man kanske då hade nått.

För den nye läsare som på något sätt känner igen dig lite grann här och där i min livshistoria kring onyttigt och skadligt bruk av alkohol och vill minska ner, ska veta att det är din kropps signal att du bör upphöra med att dricka alkohol över huvud taget. Det finns så mycket annat här i världen som ger så mycket mer än att bara gå omkring mer eller mindre berusad alltså. Jag personligen har sökt mig till det konstnärliga uttrycket som ligger naturligt för mig, där musik är min personliga terapi.

Har berättat om mitt musikprojekt Flarran Stuff som finns på Soundcloud som inte det minsta handlar om att jag vill skaffa vänner där eller synas något speciellt sätt, har inte för avsikt att kontakta någon där och liksom outa mig själv eller någon annan om nu någon trott så. Lägger kanske spontant ut någon till låt framöver om jag känner för det, för jag har väl alltid egentligen varit lite av en en konstnärssjäl tror jag.

Har för övrigt i verkliga världen provat på föreningslivet på olika sätt men inte känt mig hemma i sådana sammanhang. Det är så mycket olika intriger och baktaleri även hos intresseföreningar och församlingar av olika slag. Så även det mer organiserade kyrkolivet är inte heller det något som tilltalar mig det minsta just nu. Men min personliga andliga tro den är faktiskt starkare än någonsin.

Genom en månads nykterhet snart, så har jag lärt mig att det bara finns en enda människa här i världen som verkligen kan få mig själv att må riktigt bra, och det är faktiskt jag själv och inget annat som man väl tidigare hoppats på. Lever man i en miljö eller situation som man inte trivs med måste man värna sig själv och inte stanna kvar i kanske en dålig och nedbrytande tillvaro liksom. Meningen med livet är kanske så enkel som att bara vara ett med det naturliga, andas lite frisk luft i naturen och inte fundera så djupt på allt så att man till sist kanske går vilse i egna knepiga tankar.

Jag har efter mer än 35 år insett att det bara finns en väg att gå när det gäller nykterhet och det är att inte dricka onödiga drycker, slappa och då tappa fokus på det viktiga som är att inte använda alkohol alls som ett slags bedövningsmedel eller någon form av bevisligen helt nedbrytande självmedicinering. Det kan i stunden kännas svår att avstå, men om någon vill bjuda mig på exempelvis en öl eller vin, så säger jag numera faktiskt vänligt men bestämt orden: Nej Tack! - Jag dricker inte alkohol för jag mår inte bra av sånt, kroppen säger ifrån liksom, men en läsk går bra om du har...

Ha en fin dag!

@Ny dag Under dessa två år jag varit med på detta forum inser jag att det verkligen kan vara olika svårt att bryta ett alkoholberoende. Att ett beroende har så många olika ansikten och grundorsaker. Att det kan krävas så olika insatser för att komma i bukt med beroendet. Att ett beroende kan snirkla in sig och uttrycka sig på så olika sätt tex spelberoende, alkoholberoende, olika fixeringar som shoppa, mat mm. Den gemensamma nämnaren är att dämpa ångest och ”må bra” ett tag. Jag tror precis som du att skavet finns inom dig. Att den gemensamma nämnaren till olika typer av uttryck av beroenden finns där djupt inom en. Det är där motorn till impulserna att döva finns. Att det finns ett inlärt beteende i hjärnan hur man kan döva smärta/ångest snabbt och det är svårt att bara genom tankar verkligen komma åt denna inlärning i hjärnan på djupet.

Tänker tex på punkt 3 - identifiera dig som en en person som inte dricker alkohol. Jag tror att det kan funka om beroendet inte är komplext på det sättet att den yttrar sig i många olika skepnader som tex ätstörningar, shopping mm. Jag tror även att man kan nå punkt 3 trots att det är komplext, men att man först måste finna och identifiera motorn som sänder impulserna som vill döva, och förstå hur den mekanismen fungerar och hur den är sammansatt.

Identitet och självbild sitter ihop. Andra kan se dig som en som inte dricker, men det viktigaste är att du själv gör det också. Det handlar om din självbild, hur du ser på dig själv, vad du tycker är viktigt, vad du gillar och vad du står för. Hur du ser på dig själv. Det är det som bygger upp din identitet. Identitet är något som byggs upp sedan barnsben och förändras med ålder och olika erfarenheter. Identitet handlar om vem du är och hur du vill uppfattas av andra, det ger en tydligare självbild och bygger din identitet. Du vill uppfattas av andra att du är en som inte dricker, men det går inte ihop med att du gör det i smyg. En slags identitetskris.

Vad jag försöker säga är att du behöver komma åt skavet inom dig, motorn, den som lätt kan starta fast du inte vill det. Jag tror att det bästa sättet är psykologiska samtal för att få hjälp att närma dig motorn, beroendet och hitta den nyckeln som startar den mot din vilja. Jag tror verkligen att du vill bli fri från beroendedjävulen och att det är en djävulsk kamp. Men jag tror också att du är starkare, du är jävligt stark och du kommer att vinna! Det är oerhört slitigt att både ha styrkan att hålla emot och samtidigt jobba med att hitta motorn. Men du gör det bra! Du orkar och du kommer att vinna! Du kommer att få ihop en identitet och självbild till en som inte dricker och att det inte går stick i stäv med hur andra uppfattar dig. Så tro på dig själv och ge aldrig upp!💪❤️

Fint skrivet VaraFrisk! Och fint reflekterat. Jag tror att nykterheten möjliggör den där typen av reflektioner. Se sig själv utifrån och i sitt sammanhang och kanske inte känna sig så hotad i det. Jag läser din tråd med bävan. Den situation du befinner dig i är så oerhört svår, tänker jag. Ett barn som mår dåligt och skadar sig själv är nog bland det svåraste man kan uppleva som förälder.
Det är inte lätt att vara förälder, inte alls, och jag tror att det är lätt att upprepa föräldrars misstag, för det är ett inlärt beteende. Sen tänkte jag på det där du skrev om att hon skämdes… när min pappa dog skrev hans kollegor en dödsruna, där de betonade hur tolerant han var mot andra som var annorlunda. Hmmmm jag blev faktiskt rätt arg av att läsa det. Jag och mitt syskon förväntades befinna oss inom vissa ramar, jag är rätt säker på att han kanske skämdes ibland, men det handlade ju mer om honom och att han inte hade separerat oss från honom själv. Vi var en förlängning av honom och då var han inte särskilt tolerant mot olikheter. Jag tror att det bottnade i hans bristande självkänsla. Jag jobbar en del med det själv nu i förhållande till mina barn, för jag fattar ju att jag har vissa sådana tendenser jag med. Jag försöker agera annorlunda.
De där reflektionerna som har kunnat göras eftersom jag är nykter har tagit mig längre. Jag förstår mitt sammanhang mer och mina känslor och ageranden. Jag tänker att du kanske har funnits för andra så väldigt mycket VaraFrisk, först för mamma, säkert något som inte hon heller önskade riktigt, men att ringa/höras dagligen är ett stort ansvar och omöjliggör att koppla bort på riktigt.
Jag tänker att du faktiskt kan fylla ditt tomrum med VaraFrisk och att du har börjat redan. Titta inte utåt och se vad du saknar. Du räcker till som du är, både som dotter och som mamma. Du är i början av en spännande resa. Lycka till!

God morgon!! Hoppas allt är bra med er. Har snart klarat 1 vecka efter nystarten. Har fått en bonushelg kan man säga, är på besök hos folk som inte dricker. Det går ju alldeles utmärkt att umgås utan alkohol. Känner mig jättemotiverad igen. Men har gjort ju gjort det förut, så känns lite larvigt att säga det igen. Men nu ska jag också läsa böckerna jag beställt. Ska verkligen jobba med positiva tankar och göra ett seriöst försök den här gången och verkligen försöka. Ska även tala om för vänner och familj att jag inte mår bra av alkohol och vill sluta. Ha en skön lördag kram❤️

Skönt att du mått bättre idag! Jag tänker att vi ibland behöver förmå oss själva att göra saker som vi vet är bra för oss. När jag är på dåligt humör är motion det sista jag vill ägna mig åt, men jag vet att en promenad ger mig endorfiner och jag kommer må bättre om jag går en sväng. Att styra sig själv och sina tankar behöver inte vara negativt. Till exempel tror jag att det är klokt att ge så lite utrymme som möjligt åt tankar som handlar om att det vore härligt att dricka. Klipp av dem om det går, se dem för vad de är -beroendet som vill få dig tillbaks. Det jag skrev om kyrkan handlar om att där är man välkommen vare sig man tror eller inte, det finns inga krav. Man behöver inte ha en kristen tro för att delta i aktiviteter där. Det kan vara positivt med sammanhang som är strukturerade och har en person som leder dem. Behöver absolut inte vara just kyrkan, finns ju alla möjliga organisationer. Att prata med vården om suicidtankarna tror jag också vore bra för dig, det är farligt att umgås med såna tankar för mycket... Angående Soundcloud så är jag rädd om min anonymitet, inte för att jag tror att du skulle kolla upp vem som besökt sidan där, men jag föredrar ändå att bara umgås med folk här på forumet, hoppas du förstår..

@PlingPlong Hej! Hur har det gått för dig?

Hej igen @ Flarran. Jag tror och hoppas att att jag fattar vad du menar, att jag hör dig och förstår dig rätt. Men AA är så ofattbart inkluderande. Jag har själv valt att lämna gemenskapen just nu, pga att jag inte fullt ut köper 12-stegsmetoden i dess mest dogmatisk form. Men den öppna famnen som erbjuds inom AA. Ge det en chans. Vad har du att förlora? Noll. Jämför det med vad du har att vinna. Våga.

Ikväll valde jag bort en fest, till förmån för att vara hemma med mitt yngsta barn, glo på tv och äta chips. Och dricka Pepsi max.
Jag tillät mig att lyssna till vad jag kände för, och vad jag skulle må bäst av. Det känns bra.

Jag hade säkert kunnat vara där, utan att dricka alkohol men jag tror inte jag hade haft så kul. Så för vems skull skulle jag gå? Min man är där nu, det är helt ok för mig. Det är "hans vänner" och jag gillar att vara hemma utan honom.
Det lär väl inte finnas några roliga historier att återberätta från kvällen, men å andra sidan blir det ingen trist bakfyllehistoria heller. Och det är ju skönt.
Hoppas få sova i natt.
Min son spelar datorspel med en kompis online. Han verkar trygg att bara ha mig hemma.

Hej Kennie,

Kul att du skriver. Har försökt att gå in här på forumet ända sedan i går kväll men det var visst några tekniska problem som de som sköter sidan hade. Hade en jobbig kväll med mörka tankar som inte var direkt ljusa om man så säger. Det här suget efter en rejäl fylla, det kommer och går mest hela tiden när man minst anar det. Men det går faktiskt ibland att döva alkoholsuget en stund om man äter något sött eller dricker jordgubbsyoghurt som jag har skrivit om. Sedan är det ju bra om man kan fokusera sina tankar på någon annan och nyttigare sysselsättning, som musik exempelvis.

Har ett tag funderat på om det gick att få någon vettig medicin utan en massa biverkningar som skulle kunna hjälpa mig. Så jag kollade runt på en del sidor på nätet och läste på lite, men det mesta som det handlade om var ju först och främst dagligt intag av antabus så att man inte skulle kunna dricka av rädsla för att bli totalt spyfärdig och sånt där klassigt kring detta piller. Sedan fanns det ett par andra piller som väl mest tagits fram för att en överkonsument av alkohol inte ska få någon positiv känsla av berusning från sprit och sånt vid sociala sammankomster. För då ger ju vin och sprit ingen större märkbar effekt, och då blir det ju helt meningslöst att dricka.

Sedan är det viktigt att lyssna och känna vad kroppen signalerar om att den behöver. Känner man sig trött, då ska man gå och vila, kanske till och med tillåta sig att sova även om det råkar vara på fel tidpunkt på dagen. Kollade in ett mer allmänt forum och sökte efter mediciner mot alkoholsug och fick då som av en slump se ett inlägg som någon skrivit för kanske en åtta år sen. Han hade samma typ av mörka tankar och hade haft det i många år, och väl som en själv använt alldeles för mycket alkohol. När han hade bestämt sig för att sluta med spriten så kom hans mörka tankar att bli direkt skriande så att säga.

Han fick många av de vanliga standardsvaren som att promenera, träna och sånt där, fast han som en själv hade en total brist på längtan till sådant. Han hade även i grunden lust till att umgås med trevliga människor rent socialt, men hade inte någon ork till detta, vilket man känner igen så väl. Men någon sa väl även ord som man praktiserat själv sedan länge, vilket är att det är viktigt att aktivera sig med sådant som gör en någorlunda glad när man kan.

Minns även vad en psykläkare har sagt till en, vilket är att om det blir för jobbigt och känns som att man vill avsluta sina dagar helt plötsligt. Då ska man ringa till akuten och tala ut om detta, för det är lika livsfarligt som att inte ringa om man har en hjärtinfarkt eller så. Sedan skulle man tänka på och veta att en sådan känsla går över om man bara kan stå ut och stå emot den i stunden, vilket då verkligen inte är det lättaste ibland. Samtidigt skäms man ju även i början för att berätta om hur man kanske egentligen mår, sen så är det inte direkt alla inom sjukvården som kanske har så värst mycket erfarenhet av hur det är att må riktigt psykiskt dåligt om man exempelvis har dystymi.

Men så här i skrivande stund mår jag faktiskt relativt bra. Men tänker dagligen då och då mest på hur underbart det vore om man orkade ta sig ner till stan och fick tag på nån sprit eller likör så att man snabbt kunde bli rejält packad och avslappnad. Jag vet att det inte är någon bra ide' då jag redan är grund-deprimerad då riskerar att plocka fram ett rep och bara försvinna ut ur räkningen. Har ofta svårt att förstå varför man ska gå omkring på denna jord och må som man gör, men det är väl kanske en prövning som man har fått av någon outgrundlig anledning kan man tänka.

Det traditionellt kristna livet du nämner är dock inget som känns vara något för mig fast jag ändå har en kristen tro i grunden och även känner att Gud, den högste om man så säger, hela tiden i var sekund är med mig andligt liksom. Så visst har jag väl en andlig tro, skulle man väl kunna säga. Jag vet även att det står i skriften att man inte medvetet ska kasta sig själv i fara och sånt. Kampen mot mörka inre suicdetankar har jag ändå haft i tysthet sedan jag var rätt liten faktiskt, utan att vetat vad det riktigt berott på.

Nog vet jag att man borde gå utanför dörren och träffa folk oftare än kanske bara en gång i veckan för att handla, men jag har så lite ork och energi vanligtvis, samt även problem med social ångest som kan blixtra till inom mig som en blixt från klar himmel när som helst även om jag först i stunden innan har känt mig lugn och balanserad.

Så kan det bli även då jag någon gång är tillsammans med personer som jag känner mig trygg med. Det är inte många gånger jag har släppt in någon i mitt hem eller besökt någon, även om jag faktiskt har blivit inbjuden att hälsa på en del i kvarteret. Det är även bland annat detta problem med social ångest som har gjort att jag för någon månad fått den trista men nödvändiga äran att bli förtidspensionär eller att gå på hel sjukersättning som det väl heter.

Nu har jag så pass god ekonomi att jag utan tvekan ekonomiskt sett, inom kort skulle kunna supa ihjäl mig genom att handla precis vilken mängd sprit som helst. Fast samtidigt så vet jag att det är något som är helt idiotiskt och ologiskt att göra. Detta då speciellt när jag så här efter nästan en hel månad som helt alkoholfri har börjat att upptäcka vilka framsteg jag har lyckats uppnå rent fysiskt med hälsan av att inte använda någon alkohol.

Det är svåra tider det här, för som jag ofta sa till min mor så känns det som att jag väl för det mesta ständigt går i en hård motvind och uppförsbacke. Har dock tidigt fått lära mig att klara mig helt själv, och det här med ensamhet blev snabbt en vardag, som ofta är trist men det kan jag ta när psyket inte är helt nedkört i botten. Men när det plötsligt blir så där mörkt och håller i sig allt för länge, så är det faktiskt inte mycket som gör mig riktigt glad liksom.

Men visst har jag intressen, jag gillar att vara ute naturen i lugn och ro och brukar då ofta fotografera lite när jag känner för det. Om du går in på Soundcloud och kollar mitt senaste musikprojekt kallat Flarran Stuff, som jag körde igång för bara ett par dar sen och just nu väl ser som min instrumentala musikterapi. Så kan du se ett foto från en park som jag passerade sist jag var ute och promenerade längre än till sophuset vid knuten liksom.

Då jag inte kunde sova mer än tre timmar i natt så gjorde jag en klassiskt klingande komposition med min midikeyboard och ett enkelt gratisprogram för eget musikskapande. Det kändes faktiskt uppfriskande att jag fick lite energi och inspiration till att spontant spela, mixa och lägga ut låten utan att jag knappt kände att jag ansträngde mig ens. Förresten, tack för att du skrev. Nu när jag har skrivit av mig lite så har man ju haft annat att tänka på än bara trista problem och knepiga tankar.

Ha det fint!

Hej Blenda,

Tack för ditt tips om AA, men jag har fått liknande erbjudanden av öppenpsykiatrin till att tala ut om alkoholkonsumtion och tankar kring detta i någon slags grupp de hade för sådan problematik. Men jag kände inte att det var min grej liksom.

Har svårt för att hamna i någon grupp med folk som jag kanske måste interagera med på olika sätt och även det här med att passa tider för att regelbundet göra saker och ting fungerar inte för mig, då jag bara blir psykiskt utmattad av att ens bara tänka på det hela.

Tror nån läkare sade, att bland mina diverse diffusa psykiatriska deldiagnoser även tycks lida av något han benämnde förväntansångest, som gör att jag då även får nervös mage. Så sånt där att ingå i någon grupp är svårt för mig att ens orka tänka på. Sedan har jag i flera år fram tills de såg mig som färdigbehandlad även veckovis ett bra tag haft en kontaktperson som ringde en gång i veckan.

Bara av att passa en telefontid för att tala med en rätt hygglig kontaktperson gjorde att jag oroade mig så hemskt i förväg för detta så att jag inte brukade lyckas att sova natten före. Det är lika vid alla läkarbesök också, så jag brukar vara helt slut när jag kommer till en mottagning, om jag av någon anledning får en kallelse till sånt. Men tackar som sagt för att du skrev. Tror att jag just nu har mest nytta av att kunna skriva av mig lite när jag orkar på detta forum.

Ha en fin helg!

@Varafrisk så fint nedtecknat av dig. Reflektion blir så mycket enklare när man inte dricker. Och när man reflekterar har man också möjlighet att ta viktiga och kloka steg vidare i livet.

Jag har själv funderat på att jag drack mycket under de sista åren när jag fortfarande var gift. Med alkoholen försvann orden - allt blev bara en känsla (av obehag). Exmaken är inte jättemycket för kommunikation och jag själv blev bara sämre och sämre på det. Till slut blev allt uppgivet och bara en enda stor ilska och där skildes vi. Sedan har det inte blivit bättre vilket är dåligt för barnen så klart. Skilsmässa hade det blivit oavsett men mina funderingar handlar om att skilsmässan i sig och relationen efter skulle kunnat bli bättre om jag inte druckit. Jag tror det. Exmaken har självklart sin del av ansvaret. Men jag har ju mitt och jag tycker inte jag tog det. Babbel om mitt men dina texter fick mig att fundera. Tack.

Kram!

@ Himmelellerhelvete det fick jag ☺️
Dag 25 nu! I onsdags kom ett rejält sug efter ett jobbigt besked. Jag stretade emot som in i h-e. Jag lyckades! Det kändes så bra efter och att jag hanterade det så mycket bättre än om jag hade druckit.
Hjälp vad livet prövar en hårt ibland 😱
Jag sitter nu ner i båten igen och försöker hålla den på rätt kurs.

Hej @Flarran! Av dina (fantastiskt givande) reflektioner att döma känns du som en person som skulle kunna må bra av att ge AA en chans. Man har inte något att förlora av att testa, man går dit några gånger och sen slutar man gå dit om det inte passar. Du behöver inte prata, bara sitta och lyssna.
Du har redan tagit ett stort och viktigt steg, grubblerierna är naturliga. Jag tror på din inre kraft, du vill uppenbarligen leva. Fortsätt på den vägen, om så med krypsteg. Kram

Hej @Flarran! Av dina (fantastiskt givande) reflektioner att döma känns du som en person som skulle kunna må bra av att ge AA en chans. Man har inte något att förlora av att testa, man går dit några gånger och sen slutar man gå dit om det inte passar. Du behöver inte prata, bara sitta och lyssna.
Du har redan tagit ett stort och viktigt steg, grubblerierna är naturliga. Jag tror på din inre kraft, du vill uppenbarligen leva. Fortsätt på den vägen, om så med krypsteg. Kram

@Varafrisk. Wow! Så väl formulerade känslor och tankar. Stor igenkänning i många delar. Orkar inte skriva mer just nu, är i en tuff identitetskris, men vill att du ska veta hur avundsglad jag blir över din förmåga till reflektion. Kram

Fortfarande nedstämd och många tankar som far runt. Just precis kom ett sug, drack ett stort glas vatten och suget minskade lite. Sitter o reflekterar om varför. Står i begrepp att laga rödvinssås (afritt vin) inför kvällens middag. Saknar inte att inte kunna dricka vin med vännerna för det är inget konstigt längre utan saknar att inte kunna dricka själv, att döva, att få vara i min värld och där jag tycker mer om mig själv och där jag mer tror på mig. Känner uppgivenhet. Orolig för att denna känsla o många andra alltid ska finnas kvar i mig. Orolig för att aldrig bli fri och att alltid behöva sakna den effekt jag fick genom alkoholen. Precis hemkommen från en lång promenad med en kompis och där jag är har vädret överträffat prognosen. Var på middag igår, trevligt och det var ingen som drack mer än max 2,5 glas vin så det är inte där skaver finns. Skavet finns i mig. Läser nu beroendepersonligheten av Craig Nakken. Rekommenderas! Känslan nu är att jag lika väl skulle kunna hetsäta för då skulle också skavet släppa för en stund.

@Andrahalvlek ❤️🙏! Vänder på punkterna
3. ✅ Men det måste ju även innebära att inte dricka själv. Jag är ju för omvärlden en person som inte dricker.
2. Här behöver jag verkligen jobba.
1. Just nu är jag svag i denna pkt, dvs jag har gjort så många helhjärtade försök men uppenbarligen har jag inte jobbat med 2 och 1 tillräckligt.
Ska lyssna igen på 30-dagars programmet. Ett avsnitt om dagen, det kan ju bara förstärka!

Hursomhelst, idag blir en nykter fredag!