Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek @Kennie tack snälla för fina kommentarer ❤️ och jag ska aldrig glömma!

Vecka 14 rullar på. Jag besökte en stad i helgen jag bodde i under några år för ca 20 år sen. Ouff den ger mig rysningar. Det var där hela skiten började. När jag flyttade dit var jag världens lyckligaste, jag var så kär! Hela världen var min och jag hade ett självförtroende som kunde flytta berg. Men sakta men säkert förvandlades jag till aska. Jag bodde där bara i 5-6 år, men det satte sina spår. Kände känslor i helgen som jag inte känt på länge, knappt ens funderat på men det var så tydligt när jag sakta körde igenom stan i grått och tråkigt väder. Både lycka och sorg på samma gång, så märkligt. Fick en låt i huvudet som surrade runt och jag var väldigt låg efteråt. Kände sorg för hur mitt liv var då och hur det fortsatte. Jag var så ung och dum, säkert naiv. Blir ledsen när jag skriver om det nu. Hur fan kunde det bli så här?
Blä måste skaka av mig känslan.
Aldrig mer!

🎼En kusttanker som stampar genom drivisen i Kvarken.
Ett träningspass på Ullevi i dis.
Gränsstationen i Torneå, en gumma på en spark.
Landsorts fyr där snöstormen drar in.
Tät snö som gloppar i Mariabergets backar.
Hett och svett på Statt i Härnösand.
En tradare i snörök mellan Kiruna och fjärran
flämtande ljus i Visby hamn.

Det är då som det stora vemodet rullar in
Och från havet blåser en isande, gråkall vind🎼

Hej alla kämpar!

Kände att det är viktigt att tacka för alla kloka ord på mitt väl knepiga inlägg. Har med åren lärt att man aldrig får ta något för givet, och att någon tar sig tid och skriver stärkande och upplyftande ord som ni gör här på forumet är inget som man ska negligera om man har ork att skriva lite. Men när det gäller att försöka att sluta med alkohol som varit det enda som man tänkt på och egentligen levt med sedan man var mycket ung då är det inte lätt att bara klippa banden till denna luriga drog som varit det som ofta trots allt har hållit en vid liv, men till en rätt stor kostnad för hälsan.

När man har problem med depression, då är det rätt vanligt att man kan drabbas av olika beroendeproblematik, vilket psykologer kommit fram till förmodligen hos aktuell skribent är en blandning av delprognoser med dystymi i grunden och kanske en anstrykning av bipolärt syndrom, vilket inte är konstigt då man haft oturen att ärva rätt taskiga gener psykologiskt sett av morsan som drabbades av manodepressiv eller bipolär sjukdom när man bara var lite drygt sex år.

Då får man faktiskt lite andra förutsättnningar här i livet kan man då lugnt säga. Fick väl ofta i princip lära mig det mesta om livet själv då morsan sällan orkade att ens följa med en ut ens i någon lekpark som liten. Farsan jobbade hårt inom sjukvården och mor var utbildad inom handels och jobbade i början på ett kontor i en lokal butik, men blev efter att hennes sjukdom bröt ut hemmafru till hundra procent och gjorde väl sitt bästa efter sina svåra förutsättningar.

Så det är kanske inte så konstigt att man fick problem med tillit och oro som sedan växte sig till att man blev en aning allmänt darrig, undvikande och inte passade in riktigt i något sammanhang utan blev en ensamvarg utan riktiga nära vänner. Kan vara öppen och snacka med en eller två helt okända personer samtidigt, är det fler på plats i rummet eller inpå en så tappas fokus på situationen i sig och det känns oroligt innuti kroppen, och finns det då möjlighet att lämna platsen så görs detta, då panikångest med hjärtklappning och sånt där kommer som ett brev på posten som man sade förr. Den lugnande ”medicin” som man då automatiskt sen ofta tagit till har varit alkohol i olika former.

Har genom åren fått psykoanalysera en själv och har nog de senaste åren läst det mesta om psykologi och hur saker och ting inom det området fungerar. För att man som människa ska kunna fungera normalt krävs goda rutiner och ordning och reda, vilket man väl inte fick med sig naturligt så att säga. Visserligen fick man mat och grundomvårdnad, och farsan gjorde även han så gott han kunde hinna med i sammanhanget. Det känns som att man väl fick vara den som höll morsan någorlunda glad och därmed ställde sig själv åt sidan och bet ihop och inte berättade om hur man själv kände och upplevde tillvaron.

Så här i backspegeln kan man väl säga att man i stort på något sätt har fått uppfostra sig själv.
Kan utan tvekan säga att det är rätt mycket man har missat här i livet som väl andra kanske mest har fått med sig automatiskt liksom. Tänker ibland filosofiskt att man nog mest har råkat att få uppleva livets mer negativa sidor om man ska se på tillvaron rent logiskt. Kanske vänder det nu om man orkar hålla i och hålla ut och strukturera upp tillvaron på ett bättre sätt

Minns att farsan var en enkel nykter, viljestark, ordningsam man som hade en pondus som fyllde hela rummet, medan morsan som också var nykterist var mer nedtonad och stod för värme och det mer känslomässiga vilket färgat en till att bli en känslomänniska som väl tänker mer djupt än vad som kanske är riktigt hälsosamt. Minns att skoltiden mest kändes som ett totalt meningslöst tvång som inte gav annat än mest oroskänslor då man var rätt utanför och inte passade in så att säga. Brukade mest sitta tyst och var inte intresserad av annat än att skoldagen skulle ta slut.

Något år efter att man hade slutat skolan sade mor att – Tänk du har lärt dig så mycket sedan du slutade skolan. Farsan brukade säga att Du kan ju allting. Sanningen var väl att man kunde lite om det mesta och inhämtade den kunskap som man behövde för att lösa var situation som dök upp i vardagen. Det här var ju tiden innan internet och så, det blev alltså mycket läsande av diverse mer praktiska böcker på biblioteket för att förstå sammanhang som man inte under skoltiden fått något riktigt grepp om liksom. Man lär så länge man lever heter det ju och man har väl nosat lite på det mesta om världen för att bli någorlunda allmänbildad.

När det gäller överkonsumtion av alkohol för att återvända till ämnet så förstod man först inte varför det var så intressant och gav en sådan lugn och harmonisk känsla utan man bara drack det man kom över för att må skapligt när den lite mer djupa depressionen förmörkade sinnet. På senare år har man ju läst en del på nätet och förstått kemin bakom det hela lite mer om hur den mänskliga hjärnan fungerar angående belöningssystemet och sånt där som dopamin och serotonin med mera. Förstår även varför psykiatrin inte kunnat hjälpa en med det psykiska måendet då man väl har en spretig diagnos som överlappar fler områden än bara ett enda liksom.

Kan säga att det faktiskt ligger en hel del i själva sångtiteln - I morgon är en annan dag, som det sjungs i en känd sång. Musik och även ofta dess lyrik till vissa delar är ett intresse som alltid har funnits, och vissa strofer i låtar har liksom fastnat och är något som man bär med sig. För att bryta ett beroende handlar det ofta om att byta ut ett dåligt sådant mot ett bättre och mindre skadligt. Musik med positiva texter eller instrumental sådan är ett beroende som man kan kosta på sig så länge det är något som lyfter en ur ett djupt mörker och svåra tankar. Men låtar som man kanske associerar med drickande och sånt ska man nog undvika är en känsla som finns.

När man ska försöka att sluta med alkohol ska man såklart undvika att ha starka drycker hemma i kylskåpet. Kan säga att ett sexpack med pilsner nästan stått och skrikit åt en, att är det inte dags för en slurk nu när du har fixat två veckor så fint. Borde kasta bort burkarna om man var smart, men vad skulle det tjäna till, för då går man väl bara och köper ett nytt ändå.

Sådana tankar har funnits idag då det nu imorgon blir början på tredje veckan som man inte smakat en enda droppe alkohol. Något som är personligt världsrekord som inte slagits på över nästan tjugo år sedan. Fick idag faktiskt lov att bita ihop rejält och göra något som man rätt sällan har gjort, nämligen att sätta sig på motionscykeln en tio minuter och trampa ur sig lite negativ energi för att lyckas skingra tankarna.

Kämpa på!

@Delfinen80 Tack min vän❤️jag ska fortsätta försöka men jag inser att det inte är lätt. Beroendet är så starkt. Kram

@Himmelellerhelvette jag är jättetacksam att jag har dig som vän❤️jag tror att jag på riktigt måste bestämma mig, inte börja diskutera med mig själv om jag ska eller inte. Det är kanske lättare sagt än gjort men jag måste ju fortsätta försöka!!

Klarade veckan och helgen med bravur och är så jäkla nöjd!
Vart på konsert och restaurang på fredagen och ute på restaurang en gång till på lördagen för att fira bonustonåringen som blivit 13.
Det som är aningen trixigt trots jag berättat för min vän att jag inte ska dricka mer (som jag vart på konsert och efterföljande restaurang med) så kommer kommentaren att ”ett glas kan du ju alltid ta”. Jag d så varade bara att jag inte ska dricka alls.
Men jag kanske får vänja mig vid sånt.

Oavsett vill jag mest skriva av mig och säga att jag är stolt. Har varit pigg, vaknat utan dålig vinsmak i munnen och ångest. En vecka/en helg är inte mycket med det är en start och en bit. Hejja oss som kämpar!

Klarade veckan och helgen med bravur och är så jäkla nöjd!
Vart på konsert och restaurang på fredagen och ute på restaurang en gång till på lördagen för att fira bonustonåringen som blivit 13.
Det som är aningen trixigt trots jag berättat för min vän att jag inte ska dricka mer (som jag vart på konsert och efterföljande restaurang med) så kommer kommentaren att ”ett glas kan du ju alltid ta”. Jag d så varade bara att jag inte ska dricka alls.
Men jag kanske får vänja mig vid sånt.

Oavsett vill jag mest skriva av mig och säga att jag är stolt. Har varit pigg, vaknat utan dålig vinsmak i munnen och ångest. En vecka/en helg är inte mycket med det är en start och en bit. Hejja oss som kämpar!

@erivan Jag tror inte det handlar om karaktär. Beroendedelen är starkare än din vilja och att ta sig ur är svårt. Det tog många år för mig att plötsligt få ett fönster jag kunde flyga ut ur. Fortsätt hänga på forumet, leta nya vanor, träna. Har du vänner som inte dricker eller släkt som du kan umgås mer med? Annars kanske det skulle vara mysigt med en gemenskap på AA. Jag har hört så mycket gott om det, är rätt säker på att man kan finna goda bekantskaper där.
Jag fortsätter heja på dig. Jag tror på dig. Kram❤️

@marshmallow11 Att vakna och må riktigt bra är också en känsla att dricka på. Jag drack på alla mina känslor: När jag var glad, när jag gjort något jag var nöjd över, när jag var rastlös, när jag var nervös, ångest, oro, ledsen. Fanns ingen känsla jag inte ville dricka på.

När jag var glad och allt kändes bra ville jag förhöja den känslan, göra det ännu bättre, med alkohol. Det är så konstigt hur beroendedelen av oss agerar men den delen kan vi svälta ut så håll kursen så ger det sig. Kram

@erivan Det är inte så enkelt som att säga att det är svag eller stark karaktär 😳 Tycker i varje fall inte jag , det handlar ju om så många faktorer men framförallt att det är ett beroende . Och för att ha kraft att ta itu med ett beroende så är vi i behov av en del trygghet runt omkring oss , är jag rätt övertygad om !

Jag får känslan av att du vill bryta det här väldigt gärna och jag tror också att när du tittar tillbaka så ser du att det här är en del av processen 💪❤️
Jag tror på dig! Kram 💕

@Himmelellerhelvette Hej! Jag måste erkänna att det är svårt med nykterheten, jag vill avstå men hittar ändå nån anledning att dricka. Jag tycker det är jävligt svårt. Angående min partner så vet jag helt ärligt inte vad jag vill, hon är väldigt triggande när det gäller att dricka. Jag tycker kanske inte vi lever det liv jag vill leva. Har hamnat i en ond spiral som jag inte riktigt vet hur jag ska ta mig ur. Jag har kontakt med ena barnet , den andra har raderat mig. Känns väldigt tungt såklart. Jag uppskattar verkligen att du bryr dig.❤️jag tror att det är min enda chans att komma till rätta med allt. Att jag känner att ni bryr er i forumet.Sen är jag jättebesviken på att jag inte har nån karaktär . Fan jag vill ju sluta.

Hej Flarran,
Du skriver så man läser som ett rinnande vatten, men det är vad du skriver om som är det viktiga ändå?
Det tycks ju ändå vara så att det finns lust att leva- alltså inte ”bara” överleva, ta tag i den lusten och håll ut nu.
Och ta tag i all hjälp du kan få, (älskar nitiska läkare) och ta hjälp här.
Skriv och läs, fråga eller berätta.
Det finns hjälp här ute, och precis som Kennie skriver har även jag och många med mig en grundoro från barndomen. Men den går att hantera och att INTE ösa på med alkoholen gör den lugnare.
Så bra att du skrev!

@Surkärring Bra jobbat, stort grattis 👌🏽

som alla TYCKTE det var det , ska det vara....
PS Glömde säga att sprit varit även min "stöttepelare". Men nu har jag skippat det helt...
Mår bra och blivit av med det mesta av fobin...

@Flarran Håller med om att du skriver bra, finns en aning humor där också...
Känner igen en del, var kanske tretton, då jag drabbades av social fobi. Blev extremt blyg. Det har verkligen varit ett elände att tampas med. Har begränsat mitt liv. Det jag inte visste då, men vet nu är att man kan lindra och bota den med kbt-terapi. Det går att träna bort.
Om du har någon möjlighet att få sådan terapi, så ta den!
Man kan iof träna bort själv, men det tar tid. Lång tid då knepet är att utsätta sig i lagom mycket, men gång på gång.
För mig tog det nästan hela livet.
Gick även en kurs i att tala inför andra, på ABF, men då var jag redan i 40-årsåldern. Vi var ett gäng lika socialt handikappade som alla det var det mest ångestfyllda man kunde ta sig för. Men jag tror de flesta klarade av det, vi satt ju i samma båt och stöttade varann enormt.
Jag har även gått skrivarkurser och det är faktiskt väldigt roligt och givande. Rekommenderas! Brukar bli många roliga stunder både med texterna och deltagarna. Prova! :)

@ Himmelellerhelvete tack ❤️ Hoppas du haft detsamma!
Den här helgen har gått bra. Igår vaknade jag på ett oförskämt gott humör. Det var länge sedan det hände nu. Har inte behövt äta Novalucol och Ipren. Jag sparar ju in pengar på annat än bara alkoholen inser jag. Jag måste ju dock vara extremt vaksam, vad är det som gör att jag vill dricka nu när jag vaknat på sådant jäkla bra humör! Jag har skrivit ner en massa bra citat från er här och så fort suget kommer så läser jag. Läser hur dagen efter min sista fylla var. Hjärtklappning och ångesten från helvetet. Kaskadkräktes på toaletten och fick torka bort spyor medan illamåendet fortfarande var påtagligt. Allt detta för att minska bruset i typ 15 minuter.

@Flarran rörande inlägg. Jag drivs också av ångest och har haft återkommande depressioner. Jag har blivit diagnostiserad med bipolär sjukdom men har ett välfungerande liv med mediciner. Jag har också använt alkohol i ångestdämpande syfte men med tiden dräneras serotoninnivåerna av alkoholen och ångesten blir värre. Du är inne på rätt spår med att göra ett uppehåll med alkoholen.

Tack för din fina text. Du skriver väldigt bra, har en egen stil, liksom. Förutom att bli av med det fysiska beroendet så tror jag att det är viktigt att hitta annat än som gör än glad. Kanske är skrivande en sån sak gör dig? Det finns ju många skrivande människor som är introverta men som ändå hittar likasinnade, på till exempel skrivkurser, skulle du inte kunna testa det? Och det händer ofta mycket intressant på biblioteken. Angående den där grundoron, den känner jag igen. Har också haft den sen jag var liten. Men sen jag slutade dricka har den blivit lättare att hantera. Du skriver också att allt är lättare på sommaren. Vissa påverkas starkt av ljusbrist, det finns kanske ljusterapi du kunde testa? Jag önskar dig tålamod, och att våga ge livet som nykter en chans, jag tror du har så mycket kvar att både ge och uppleva.

@Delfinen80 Godis och en cola på en lördagskväll, det är lycka i mina öron. Där passar barnen in i bilden, lugn, harmoni, en god natts sömn och en pigg söndagsmorgon. Livet i det lilla som idag är det stora för mig❤️Kram

Promillebikt

Vem faen är väl alkis för att man dricker ett par flaskor portvin varje helg om man nu har ”lyckan” och orken att ta sig till bolaget var i många år tanken man hade innan man för något år sen kom på den ”ljusa” idén att lära sig att brygga eget billigt vin i dunk som aldrig någonsin hann att hamna på någon flaska. Sen blev det socker och bakjäst förvandlad till 10-procentig mäsk som smaksattes med svartvinbärssaft. Men sådan hobby är inget att hålla på med. För i längden är man då med garanti snart kvalificerad alkis så att man i bästa fall bara skakar i hela kroppen med en mage i ständigt kaos som väl mest skriker på hjälp. Men är huvudet dumt så får ju kroppen lida...

Hur som helst är singel och har alltid haft svårt med folk och har sedan 12-årsåldern aldrig orkat att ingå i något slags större sammanhang. Var en gång avundsjuk på klassmedlemmar, säger så för har aldrig lyckats skaffa eller haft några riktiga nära kompisar liksom. Men minns ändå att man väl så som grabb egentligen ville vara en i gänget och vara med och festa. Det är ett elände och en förbannelse att vara behäftad med inre social ångest och ständig lågintensiv depression.

Hur som helst har haft en massa jobb som bara känts som ett totalt meningslöst tvång för att få nödvändiga stålar för att existera. Förresten att vara född med social fobi och en ständig dystymi är inte att leka med det ska alla veta. Då är det lätt att halka dit på droger som alkohol. Brukar tänka att det väl var tur att man föddes i en småstad utan en massa langare av tyngre droger. Har för övrigt aldrig känt att alkoholberoende i sig varit en sjukdom, utan mer ett symptom på underliggande andra problem och snackat bort och förbi läkares oro för en skadlig överkonsumtion.

Det enda som har givit tröst, tankevila och värme är en rejäl fylla. När man var tolv år så hittade man ett källarförråd där någon hade sitt förråd med hemmagjort blåbärsvin. Minns ännu hur surt och jäkligt det smakade när man första gången drack sig härligt berusad och alla oroliga känslor av hopplöshet, tomhet och inre meningslöshet direkt släppte för en stund, och vem brydde sig ett skit om att man första gångerna spydde som en gris, det var bara en accepterad biverkan. Sedan rätt så snart var det bara alkohol som hade någon betydelse och som det ständigt alltid längtades till.

När grannens vinförråd man hittade var tömt så blev det snattande av folköl var vecka som gällde när det gick mot helg, för det var så himla underbart att få må som en vettig människa ett tag och liksom att bara få ”vara sig själv” och lite skönt avslappnad. Tröttnade sedan som omyndig efter ett tag att ständigt behöva snatta en massa pilsner i var och varannan butik. Men snart var man ändå 18 och kunde köpa så mycket folköl man behövde för att ”må bra”. Tiden tills man var 20 gick som i ultrarapid, men snart så kunde man köpa sig vin och starköl i precis de mängder man behövde.

Testade nog alla bolagets kända märken i allt från brännvin, whiskey och det mesta med högsta procent, men fastnade för portvin och han aldrig ens hem utan drack för det mesta upp pavan på närmaste offentliga toalett. Föräldrarna var lustigt nog faktiskt helnykterister och hatade allt som handlade om minsta procent. Föräldrarna hatade även att man drack folköl. Så man lärde sig snabbt att dricka i smyg i källare eller ute i något skogsparti. Någonstans så var det väl först även en revolt och känsla av frihet liksom. Det var spännande och kul men blev snart till ett slags slentrianmässigt jobbigt tvång. Drack aldrig i veckorna de första tio åren, men tänkte alltid för det mesta på vin och öl och helgen var egentligen allt som man levde för.

Allt rullade på i samma sätt plus att man kanske drack en del öl mitt i veckan och så hölls det på tills man var 34 år och levern väl började få nog av ständig förgiftning och, njurarna började spöka och man sökte en privatläkare som tog en massa prover och konstaterade ett för ens ålder ovanligt högt blodtryck, järninlagring och inflammerad fettlever. Fick då diverse blodtrycksmediciner och väl de vanliga ytliga och traditionella råden om att försöka ta det lite lugnt med alkoholen.

Men vem faen brydde sig då det endast var öl och vin som fick en att må bra så att säga. Inte ens när man med största sannolikhet så tidigt som 24-åring under fyllan väl fick en en mindre blodpropp i skallen efter att berusad under en ansträngande cykeltur i uppförsbacke en morgon vaknade och märkte att man nog delvis förstört synen på det ena ögat som aldrig någonsin tidigare hade konstrat. Från perfekt syn till dimsyn och behov av glasögon borde väl väckt en liksom.

Det att man inte brydde sig speciellt berodde väl då på att man inte riktigt ville förstå vad alkohol ställer till med i kroppen. Men fortsatte ändå med samma slags konsumtionsmönster. Berättade senare för en allmänläkare vid en förnyelse av recept på blodtrycksmedicin om en ständig inre oro och nedstämdhet man haft sen man var barn. Fick då så småningom remiss till öppenpsykiatrin och träffade en psykläkare som skrev ut några svaga piller mot oro och sömnbesvär som fanns att tillgå. Jämfört med en helt vanlig flaska portvin var det som att äta sockerpiller.

Har sedan dess nog testat alla sorters piller mot oro och depression utan framgång mot nämnda problem och ofta suicidtankar som funnits med i bilden långt innan man började med alkohol, som nog faktiskt är den självmedicinering som gjort att man ännu trots allt sitter kvar här i denna trista värld där en fylla ofta har räddat en från att hoppa framför ett tåg eller att någon mörk natt ta sig till något avlägset skogsparti långt bort från stan och med en snara göra slut på skiten liksom.

Har inte sedan man var riktigt ung ändå varit berusat till den milda grad att man inte kunnat ta vara på sig själv eller hamnat i bråk. Blir mest seg och onödigt fånigt känslomässig. Inga minnesluckor eller sånt. Kan lätt dricka en 6 st 50-centiliters starköl på en tio procent under några timmar och det känns mest som futtiga lättöl numera. Men kör inte starksprit då magen inte tål sånt.

Har räknat på medicinarnas snack om godkänd mängd standardglas som väl betyder motsvarande en 7 st. 50 cl 3.5 % folköl med lite drygt 1,2 cl ren alkohol per dag och som helst enligt läkare inte ska intas vid ett och samma tillfälle. För ett par veckor sen då det var en helg blev det väl en hel del öl och vin motsvarande 47 sådana där standardglas, eller rättare sagt en 5,6 dl ren sprit under en fredag och lördag...

Har efter förnyelse av blodtrycksmedicin nyligen fått en nitisk läkare som kollat medicin-journalen tillbaka i tiden och inte gillar kända värden och tidigare läkares bedömning om eventuell onormalt hög alkoholkonsumtion och som vill följa upp en rätt nymodig alkoholmarkör kallat för PEth för att väl kunna plocka av en det sista halmstrået av personlig stolthet som ett körkort ändå innebär fast man inte ägt eller kört bil på över tjugo år numera på grund av en rätt så taskig ekonomi.

Läkare har ju som bekant anmälningsplikt till transsportstyrelsen om läkaren anser att överkonsumtion av alkohol kan hota att vara en riskfaktor för ett säkert framförande av motorfordon vilket man håller med om i sak. Men som sjukskriven patient med dokumenterad psykiatrisk funktionsnedsättning som dystymi eller oftast ständig depression och ätande av med piller mot oro och sömnbesvär så vill väl den nye nitiske doktorn kanske ha en liten fjäder i hatten för att visa framfötterna så som ny på mottagningen kan man tänka. Medicinskt har läkaren ju rätt.

Men när man varit överkonsument av alkohol i över 35 år med kanske bara två vita månader totalt på alla dessa år så vet man numera hur man snackar för att skydda den enda verksamma ”medicin” som funkar mot ens mörka inre tankar, kort sagt så vet man hur man tar sådana där nitiska läkare. De vill väl hjälpa, men de har ju inget att erbjuda mot det psykiatriska måendet.

Vet att man lurar sig själv om man ska vara ärlig och att det egentligen inte ska intas en enda droppe alkohol när kroppen så tydligt på alla sätt säger ifrån med bland annat ett taskigt immunförsvar som föregående två veckor givit märklig urinvägsinfektion och troligen en lättare lunginflammation och feber på allt mellan 39 och 36 grader som pendlat upp och ner senaste två veckorna med ett blodtryck som trots mediciner pendlat mellan nivåer som extremt högt och mycket lågt och en puls på ned mot kring 40 slag i minuten mot normalt på ca 60 liksom. Just nu verkar kroppen ha återhämtat sig skapligt, normal temp och så. Men känner ibland att det nog vore enklast att skita i allt och sluta att ta blodtrycksmedicin och hoppas på en snar naturlig avsvimning och avslutning liksom. Men vill ju inte få stroke och kanske bara bli sittande i rullstol om man har otur.

Kan om det krävs bita ihop och sätta mig över den längtan om den lugna frihethetskänsla som endast alkoholen ger. Har gett nu mig faen på att inte dricka en jävla droppe öl eller vin på ett bra tag för att bevisa att inget är omöjligt, för snart blir man väl kallad till ny provtagning, men med allmän depression och psykiatrisk diagnos så kommer allmänläkaren ingenstans med sina stela och kaxiga metoder.

Man fattar ju att de på vårdcentralen vill stämpla en som missbrukare, men redan om ett dygn har man inte druckit ens en enda lättöl på två veckor, det är en kamp, och mörkret och tomheten växer så sakteliga men säkert, men ingen föraktande läkartyp ska tro att de ska få stämpla en som någon jäkla alkis.
För det går att lyckas med allt om man bara ger sig fan på det.

Livet har alltid känts meningslöst och energinivån har i alla år för det mesta varit så låg att det inte funnits kraft över till att göra annat än det allra mest nödvändiga och någon träning har aldrig känts det minsta lockande, förutom en hel del cykling om somrarna då allt känns så mycket lättare. Psykiatrin har väl försökt, men inte kunnat erbjuda någonting alls egentligen fast man varit helt öppen och vänt ut och in på sig och berättat om hela ens meningslösa livshistoria.

Har som sagt alltid levt i dystymi i varierad styrka av depression och ångest men om kroppen orkar ett tag till så kan man säkert stå ut med att vandra som levande död ett tag till. Har egentligen tröttnat på alkohol och har aldrig druckit för att det är gott, endast för berusning. Brukar läsa här på forumet då och då och har förstått att ni alla kämpar på olika nivåer och är det något man kan dela med sig av så är det väl orden om att alltid försöka göra sitt allra bästa var dag och hålla i och hålla ut samt resa sig upp även om man råkar falla.

Siktar nu på en månad utan öl och vin. Fick en ingivelse att vrida klockan tillbaka och har börjat äta och dricka sånt som man gillade som barn. Kan säga att äppeljuice är bra mycket godare än pilsner. Gick det bra utan alkohol förr, så går det väl bra även nu är en övertygelse som finns. Men att helt ändra livsstil som man förstår verkligen behövs kräver en stark karaktär och otrolig inre motivation som inte är det lättaste att uppbringa när man är grunddeprimerad är då ett som är säkert.

Är normalt inte mycket för att skriva foruminlägg liksom, så det dröjer nog länge, om någonsin att det sker igen känns det som i skrivande stund, men vem vet, hade ju först tänkt att svepa ett sexpack folköl för att få koppla av en liten stund. Men valde nu otroligt nog att skriva lite här på forumet istället, för nog sjutton så ska man väl klara av leva åtminstone två veckor utan alkohol. Hur som helst, man får väl ta små steg i rätt riktning var dag liksom.

Kämpa på allihopa!

Ja det är nåt att liksom fira där sätter ni nog fingret , men så kontraproduktivt på nåt sätt att fira med alkohol 😳 Jag ska klura ut nåt annat sätt att fira 🥳 Och en otålig själ som jag är i det stora hela så vill väl min kropp och knopp ta ut firandet i förskott , helgen innan så att säga 🙄😅

Tack snälla för din input 🥰

@Varafrisk Stort grattis till nio månader! Hurra!❤️❤️❤️

@Delfinen80 Jag hade också en plötslig svacka vid tre månader, då jag trodde jag skulle fira! Det blev någon slags sorg ett par dagar eller så, men sedan har det inte hänt igen. Kanske just för att det var en milstolpe jag kände så…
Sen satsade jag på sex månader, men då hände inget… nu är det jul som gäller👍🥳

@Himmelellerhelvette Tack kära du ❤️ Nej den vägen vill jag inte gå . Det där självhatet , föraktet … fy ändå för att må så. Dit vill jag aldrig mer . Jag kan fortfarande inte formulera framtiden ”aldrig mer ” för ni vet det finns nån romantiserad bild av några glas i nåt festligt sammanhang som jag inte riktigt kan föreställa mig men … så länge det är något så avlägset så funkar det bra men de där glasen hemma (som suget handlat om idag och som verkligen har varit mina stora problem ) , nej aldrig . Som bara fylls på, dövar en massa känslor i tron att det bara ska höja känslan av glädje och lugn . Vilket ju aldrig blir förutom nåt enstaka tillfälle och då håller det i sig en kort stund och sen kommer bakslaget med ångest och skuld och skam .

Det låter klokt som du beskriver , att lägga till några månader . Tror eller inbillar mig i alla fall att det blir skönt att passera de där tre månaderna .

Sammanfattningsvis om mitt sug denna dag så är det en tomhet inom mig som jag velat fylla med alkohol , ja fylla i dubbel bemärkelse då 🙄

Så jäkla glad och tacksam över att istället sitta med en cola och en skål med godis framför mig och inte nån alkohol 🙏 känns som att jag är barn eller tonårig igen , som dricker läsk och äter lördagsgodis men jag känner mig så glad över det 😀 Så skönt att gå och lägga sig sen med den vetskapen , för att inte tala om hur skönt det är att vakna upp imorgon 🥰

@marshmallow11 Bra strategier💪Hoppas du haft en bra lördag ❤️

@Delfinen80 vad bra du analyserat det hela. För mig har det alltid varit någon form av känsla som gjort suget. Ibland har jag inte kunnat lista ut vad det är som är fel. Som idag, känt mig nere hela dagen, försökt lyssna inåt och förstå men kommer inte fram till något. Jag har försökt ändra känslan genom hemmaspa och på gymmet men utan resultat. Sovit, mediterat. Hjälpte inte så jag har bara accepterat att det är såhär idag. En trist dag och kanske kommer jag på varför senare eller inatt eller så går det bara över.

Tre-månaders-gränsen kan vara en del som du säger, en milstolpe som känns lite som något man kan fira? Jag vet inte hur jag kom på det med mig själv men efter två månader bestämde jag mig för att jag skulle lägga till tre månader efter det gått tre månader. Jag var så rädd för att dricka så jag vågade inte ha kvar datumet på tre månader. Kanske du kan ändra ditt datum? Du tar ändå tre-månaders-medaljen men kan då sukta efter sex-månaders-medaljen.

När jag tänker att jag skulle dricka ett glas så ser jag en film som ser ut såhär: -Jag dricker den dagen, dagen efter, dagen efter, har ångest, har ännu mer ångest, hatar mig själv, har svårt att ta in andra för mitt självhat är så stort, jag kanske håller mig nykter några dagar, sedan dricker jag igen och så behöver jag få bort skulden och skammen över att jag börjat dricka så jag dricker igen. Jag kanske kan hålla mig till fredag och lördagar ett tag men sen blir det för jobbigt. Jag försöker hålla mig till en flaska vin men det är så jävla tråkigt att ha begränsningar för mig så jag börjar köpa BIB så jag slipper hålla räkningen. Det är ruset jag vill ha! Inte att det är gott! Jag vill döva, tränga bort känslor.

Gå inte den vägen. Du som jag har försökt dricka måttligt och misslyckas så många gånger. Vi vet att det är beroendedelen av oss som försöker få bestämma igen. Låt den inte, den tar över självkänslan och allt det fina vi kan bygga upp oss själva med. Du kommer bygga upp dig själv. Mycket har du redan byggt upp och mer har du att se fram emot. Kram❤️