Forum för anhöriga

Min man har för 12 dagar sedan "kommit ut" som alkoholist och bipolär. Jag har sedan rätt lång tid vetat att han har haft problem med alkoholen, men i sann alkisvana har han övertygat mig om att det bara satt i mitt huvud. Till slut orkade jag inte mer och krävde Peth-prov på honom. Efter två veckor erkände han ett missbruk sedan flera år tillbaka. Han hade då sedan två månader tillbaka börjat gå på AA-möten. Till en början blev jag ju lättad, jag var ju inte sjuk i huvudet eller paranoid. Det finns ju ingen som alkis som kan få en att känna sig så nojig.

Hej,

Det började i våras med att jag tyckte att min sambo blev annorlunda. Vi hade då haft det tufft med våran tonårsdotter som hade blivit mobbad under jullovet. Tänkte att ha först kände sig nedstämt pga av allt som hade hänt, jag gjorde ju också det. Han började sova mer och somnade varje kväll när han nattade barnen eller i soffan. Han kunde vakna upp och vara jätte konstig och sluddra och prata om allt möjligt konstig som om han sov. Han sluddrade ofta på kvällarna vilket han sa var för att han var så trött. Han glömde att jag hade sagt saker mm.

Hej! Skulle verkligen behöva hjälp! Älskar min sambo väldigt mkt men han är alkolist vilket jag tyvärr fattade väldigt snabbt när vi började träffas för ett år sedan! Jag älskar honom fruktansvärt mkt han känns som min själs frände! Han har ett bra jobb o fina barn men varit alkolist under väldigt lång tid! Han lovar hela tid att han inte ska dricka mer men faller dit hela tid! Problemet är att han har ptsd har drag av narcissist o blir total förändrad när han dricker riktigt våldsam o elak ! Jag har min son varannan v men har sedan några mån fått lämna son till sin pappa pga alkoholen !

Har liknande problem som många här. Lever med en man som smygdricker i perioder, vi har två små barn, han vill inte erkänna att han har ett problem. Kommer hem och är berusad, försöker bete sig normalt och när jag säger att jag märker att han druckit tittar han oförstående på mig (nej, nej men jag är så trött, sov så dåligt inatt, jag är så stressad, jag håller på att bli sjuk mm mm). Dagen efter "erkänner" han genom att inte säga emot, men jag är osäker på om han själv tycker att han har ett problem.

Min sambo sedan många år har för vana att i samband med fester en tendens att alltid bli för full. Jag är osäker på om det är jag som har problem med det, alltså om problemet egentligen är mitt. Jag tycker att det är osäkert att gå på fester och tycker att det är jobbigt att han inte kan sluta dricka i tid. Han slutar alltid sist och inte förens vi åker hem. Jag får inte säga till att det är dags att sluta dricka för då blir det motsatt effekt. Jag trodde att det skulle bli bättre med tiden men nu är han över 50 år.

Hjälp mig att utforma mina "hus regler" Min sambo och pappan till mitt yngsta barn ( 3 år) är alkoholist. I bilden finns också mina barn från tidigare förhållande ( 9 och 10 år)
Dessa barns pappa har även han ett överdrivet alkoholintag (dock ej lika stort som nuvarande relation) och jag valde att lämna honom pga de...
Så trots sorgen att jag "valt" en ny partner med alkoholproblem så känner jag att jag kanske reagerar snabbare eller "för tidigt"
Han har delvis erkänt de men endå inte...

Jag har skrivit här förut, hittade hit i julhelgen.

Det är nu ett tag sen jag skrev något här, men det är tufft precis som ni skrev till mig. Jag har ännu inte fått nåt nytt boende då det är sån kö och självklart så mår vi inte bra. Min mans drickande är nu varje dag och han blir inte trevlig direkt. Ett rent ut sagt barnsligt beteende skulle jag vilja säga. Tvära kast från att jag är hans allt till att jag och min son ska ut NU. Trots att jag vet så väl så är det en del av mig som fortfarande vill. Nu är det han som kom hem med skilsmässopapper och sa att han inte orkade mer och att allt berodde på mig.

Hej jag vet inte om någon känner igen sig i detta eller har någon annan erfarenhet.