Här finns diskussioner som handlar om att vara anhörig till någon som har beroendeproblem. Här kan man läsa eller skriva om hur man kan uppleva sin situation, vad man kan göra för att själv må lite bättre eller för att hjälpa sin närstående.
Ska försöka hålla mig kort men det kommer nog bli svårt…
2012 träffade jag min man som jag nu är gift med och har två barn med. I början av förhållandet var allt perfekt, visade inga tecken på alkoholproblem men blev tydligare när jag insåg hur han umgicks med vänner, supa sig redlös handlade det om.
Har precis avslutat en relation med en alkoholberoende man efter 1,5 års turbulens, smärta, förvirring och sorg.. känner mig ensam i detta, har ingen tidigare erfarenhet av att leva med en dubbelpersonlighet på det här sättet. Vet att ni är många här som har liknande erfarenheter och vill finnas här för stöd och utbyte av erfarenheter.
Känner mig helt psykad av att inte kunna greppa fullt ut hur en människa kan vara så fruktansvärd och så underbar i en och samma person. Hjärtat förstår ingenting...
Jag är dotter till en mamma med alkoholmissbruk. Tråkigt, oroligt och känner att det tär på mig. Jag har försökt hålla distans men det är svårt, vägrar bli medberoende!
Det hela började nog när min mammas dåvarande man avled hastigt för ca 35 år sedan. Ganska snart träffade hon en ny man, en man som jag instinktivt inte gillade från första början. Efter att de varit tillsammans i ca ett år, valde hon att gå i pension och de började bo i Spanien under vinterhalvåret, han har ett hus därnere.
