Forum för anhöriga

Hej! Det hår är mitt första inlägg här.
Jag och min man har varit tillsammans i 18 år. Jag har flyttat till hans hemstad 80 mil bort från alla mina släktingar. Vi har 2 underbara barn, goda vänner och ett härligt liv tillsammans. Allt är perfekt förutom att han dricker för mycket när vi är på fest. Jag har tagit upp problemet SÅ många gånger. Nästan alla fester slutar med att han sitter vi bordet, kan inte prata eller fokusera blicken på någon. Ofta blir vi osams när vi kommer hem. Dagen efter är han helt oberörd av det hela. Precis som om allt han sagt kvällen innan inte hänt.

Min man har till o från stora problem med alkoholen vi kan aldrig h nått hemma då dricker han tills det tar slut kan hålla på flera dagar i sträck det värsta är att han dricker när min son är hemma o få se han full han ramlar o slå sig vet inte hur jag ska hanter detta tacksam för råd

https://hennesvag.se/karlek/det-kravs-mycket-mod-att-lamna-nagon-du-als…

Okej, jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Men det handlar iaf om min pappa. Jag är 21 gammal och bor fortfarande hemma tillsammans med min mamma och pappa och yngre bror. Jag har nu under ca två år märkt och studerat pappas drickande och jag vet att han inte dricker på ett "normalt" sätt. Han dricker bara på helgerna (vad jag vet) och har dricker aldrig så pass mycket att han blir full. Problemet är att han smyger. Jag har tex. märkt att han går in i köket och sätter på vattenkranen för att det inte ska höras när han häller upp vin.

Jag ville dela mitt liv med dig.
Men du dolde dig för mig.
Jag ville dela mitt hjärta med dig.
Men du dolde det för mig.
Jag ville dela mina tankar med dig.
Men du dolde dem för mig.

Du pratade om ärlighet. Ändå var du oärlig.
Du pratade om trohet. Ändå var du otrogen.
Du pratade om kärlek. Ändå var du rädd.

Jag gav och gav till dig, utan att få något tillbaka.
Jag öppnade och öppnade för dig, utan att känna dig.
Jag delade och delade mig med dig, utan att du var där.

Hej!

Jag är 35 år gammal, och idag har jag fått reda på att farsan är alkoholist.

Hej!
Lever ihop med en alkoholist sen 7 år tillbaka (han skulle aaaaldrig erkänna). Vårt förhållande har byggts på alkohol, allt vi har gjort tillsammans har det funnits alkohol i bilden. Fester, resor, sex osv. Vi flyttade ihop tidigt (jag o mina barn flyttade in till honom) vi levde lyckliga men alkoholen va en stor del. Från min sida oxå men han drack mycket mer än mig. Såg absolut inte detta som ett problem då...men nu med facit i hand så fattar jag ju. Vi pratar om att det är lite väl mycket alkohol men inget mer med det

Hej!
Jag vet inte varför jag tvivlar på mig själv när det är så mycket som har hänt.
Och jag är dessutom en före detta missbrukare själv så jag borde kunna känna mig stark i det här.
I det här fallet handlar det mer om droger än alkohol men jag hoppas att det är okej att jag skriver här.

Hej!

Min historia började sex år sen när jag för första gången träffade min nuvarande man som jag förälskade mig i. Jag var bara 21 men jag visste redan från första träffen att jag vill spendera mitt liv med honom. Vi hade likanande uppväxt, bakgrund och massor gemensamt.

Dock rökte han på och förbrukade alkohol dagligen men jag var ung och dum och trodde att detta skulle försvinna med tiden..eller hoppades på att jag kunde få honom sluta. Som sagt, jag var dum.

Min sambo sedan 2 år tillbaka är periodare har jag nu insett. Borde ha förstått att han hade alkoholproblem redan från början men han är charmig och otroligt snäll och rar och generös. Men väldigt ensam. Har bara mig. När han är nykter är han så skötsam och ordentlig så jag har fått skärpa mig som lite småslarvig...har förstått av andra inlägg att det här inte är ovanligt.