Här finns diskussioner som handlar om att vara anhörig till någon som har beroendeproblem. Här kan man läsa eller skriva om hur man kan uppleva sin situation, vad man kan göra för att själv må lite bättre eller för att hjälpa sin närstående.

Lever med en Periodare?

Min sambo sedan 2 år tillbaka är periodare har jag nu insett. Borde ha förstått att han hade alkoholproblem redan från början men han är charmig och otroligt snäll och rar och generös. Men väldigt ensam. Har bara mig. När han är nykter är han så skötsam och ordentlig så jag har fått skärpa mig som lite småslarvig...har förstått av andra inlägg att det här inte är ovanligt.

Gå nu! Du kan inte rädda din partner, men du kan rädda dig själv.

Jag lämnade min man för ett och ett halvt år sedan efter att ha ställt ett ultimatum som fick honom att visa sin sanna lojalitet. Åtta år tidigare började jag förstå vidden av hans drickande i och med att jag hittade gömda flaskor och sedan dess hade jag kämpat med mig själv och min känsla av att jag överreagerade.

Delad vårdnad, när jag inte har barnet inträffar incidenter

Har varannan vecka. Har inträffat åtminstone tre gånger att när barnet var 4, 5, 6 att mamman somnat ifrån barnet och barnet ringde mig "pappa, kan inte somna och mamma vaknar ej". Har vetat om detta och en av gångerna var jag i Frankrike men den andra gången åkte jag till dottern o pratade genom de öppna lägenhetsfönstret medans mamma sov p.g.a sitt drickande. Incidenterna ovan har jag inte bemött mamman med mest p.g.a. undvika konflikter.

Hur mycket klarar man?

Hej allihop!
Jag är helt ny här men inte ny i medberoendevärlden tyvärr.
Min man har stora problem med alkoholen och jag undrar hur länge en människas kropp egentligen håller?
Nu har han druckit nonstop sedan 1.5 månad på grund av flera anledningar ( finns ju alltid en anledning att skylla på ) Då pratar jag om stora mängder kan vara en 70 cl sprit varje dag. Hur länge klarar man det? Kroppen måste ju snart gå sönder??!! Fy fasen så jobbigt det är att vara jämte och se detta och leva med oron. Vi har ju inget liv någon av oss :(

Ny här

Ska försöka sätta ord på detta med att vara tillsammans med en som jag anser vara alkoholist men X förnekar det. Läser trådar här och i det vidare livet då jag själv har varit i ett riskbruk men lyckats vända det. Tror att jag håller på att tillfriskna så smått och ifrågasätter de val jag gör.

Släkt. Sambons sida.

Min sambos syster har en man som gillar att dricka. Han dricker gladeligen extra mycket under semestertider och helger.
Han pratar ofta och mycket om öl, wishey, viner, olika alkoholstinna drinkar. Han har uttryckligen sagt att det är det bästa sättet att koppla av på. Han erbjuder alltid någon alkohol haltig dricka när vi är där. Han har för övrigt ett hett och väldigt pendlande temperament. Jag tror inte deras barn mår särskilt bra de gånger han dricker. Elr gånger då han inte dricker (dricker och blir glad i hågen)

Personlighetsförändring

Min pojkvän sedan ett år tillbaka tappade kollen på min släktträff. Drack alkohol som vatten och blev ganska högljudd o flörtig. Då när festen var slut gick han in i rummet som en av det kvinnliga gästern sov i ensam. Hon ropade på hjälp o när en av männen vaknat o rusat in till henne låg min kille på henne. Kläder o täcke på men där var han. Polisen hämtade honom sedan. Han hävdar att han ville prata med henne och inte minns mer. Så illa kan det bli. Det här kan jag inte ta mig förbi.

Min man har åkt in på avgiftning

Har alltid vetat att min man har alkoholproblem, men han har tydligen druckit mycket mer än jag någonsin kunnat ana. Vi var nyligen på en familjeresa till Åland. På båten hem betedde han sig väldigt underligt så jag tog med vårt yngsta barn som är 8 år o gick därifrån. Senare träffade vi på honom vid infodisken där han står o gråter o anmält att han tappat bort vår dotter. Han visste ju att hon varit med mej hela tiden! Sen när vi ska gå av båten verkar han helt packad men säger att han inte druckit. Skyller som vanligt på sitt höga blodtryck.

Upplever att min sambo dricker för mycket

Hej!

Restaurangbranchen är ju mer än generös med att skapa alkoholproblem. Min sambo jobbar inom restaurang- och underhållningsbranchen sedan många år. När vi träffades sa han att han var trött på branchen och skulle lämna den, det är nu över två år sedan. Det var på de premisserna vi flyttade ihop, jag var tydlig med att jag skulle ha svårt med att leva med någon som jobbade som han.

Det som har hänt nu är att jag "ser till" så att han äter som han ska och ser till så att hemmet funkar de dagar han jobbar.