Forum för anhöriga

Det blir inte bättre. Har någon en tips på hur man får någon att söka hjälp?

...Tikkanen <3<3<3
Radioföljetongen i P1, "Århundradets kärlekssaga". <3<3<3

Hej. Hittade hit till forumet efter lite sökningar då jag känner mig så rädd och ledsen. Min sambo har alltid druckit mycket, för mycket egentligen och dumt nog så har jag accepterat detta då han alltid skött sitt jobb, huset, barnen (bonusar för mig) och aldrig på något vis blivit otrevlig. Gångerna har tidigare varit sällan då han blivit ordentligt berusad och full, då har han också fått en rejäl utskällning och verkar ha förstått.

Min pappa är då alltså alkoholist, men bara på kvällarna. Om jag ska börja med att berätta lite om honom så är han ganska svensk av sig, lite fördomsfull, gillar bilar och vääääldigt främlingsfientlig. Han har eget företag och lever ett ”vanligt liv”. Så länge jag kommer ihåg har han alltid haft problem med alkoholen, som jag kommer ihåg det började det efter att han blivit opererad för att han var tjock( ja alltså vet inte vad det heter), efter operationen blev han mer känslig för alkohol än vad han varit tidigare och han blev ofta full.

Hej!
Har varit borta härifrån under en tid.
Har hänt mycket: jag tog beslutet att jag och min son inte vill bo tillsammans med min man som är alkoholberoende.
Vi har flytttat isär och försöker sälja vårt gemensamma hus vilket inte är är det lättaste.
Jag och min sin bor själva nu och det är så befriande. Vi slipper att ständigt vara ” på tå” och försöka förhindra raseriutbrott ich kränkningar från min man som har ett missbruk av av alkohol.
Det som nu gör mig förbannat arg och ledsen är att min man VÄGRAR ta på sig sitt ansvar till separationen.

Vi har varit tillsammans i snart 13 år. Under hela denna tid har alkoholen varit en återkommande orsak till gräl och osämja. Men inte förrän för ca 7 år sedan började jag misstänka att det kunde handla om ett missbruk. Så här har vi det:

Hej,
Jag skulle så hemskt gärna träffa en terapeut tillsammans med min man för att prata om hans alkoholvanor utan att riskera att socialen kopplas in.
Vi har inte på något sätt råd att gå till privat terapeut och jag är rädd för att socialen kopplas in om vi pratar med någon inom kommunen/landstinget.

Har ni tips på vart vi kan vända oss? Vi bor i Östergötlands län om det spelar roll.

Jag och min man har varit tillsammans i 14 år. Vi båda hade redan ett begynnande alkoholberoende men valde att inte se det och vi har blundat för hur det eskalerat.
Vi har blivit skickliga på att dölja hur stort problemet är. Sköter jobb, hem och barn (nja, utåt sett men jag VET att de på olika sätt farit illa) men under de senaste 5-6 åren har minnesluckor och bakfylla varit vardag för mig. Säkerligen för min man också men talar vi inte om problemen finns de inte...

Han är min bästa vän. Engagerad bonuspappa till min tonårsson. Fångar mig när jag faller. Vi skrattar ihop, gråter ihop och har roligt ihop. Han har allt jag vill ha hos en man förutom att han blir en annan 8 av 10 ggr när han dricker. Elak grinig lättstött taggig sticksig och ibland obehaglig. Han dricker inga mängder men det räcker. Han sköter jobbet - hög position. Det har alltid varit så men betydligt förre ggr i början kanske 2 av 10 ggr nu efter 15 år vet jag aldrig när. Vi kan ha ätit nåt gott. Delat på en flaska vin och så säger jag nåt som inte passar.

Jag är 14 år och har under hela min uppväxt behövt leva med en mamma och pappa som dricker varje dag både på helger och vardagar även om dom jobbar, dom bråkar, kommer aldrig överens och säger fula saker till varandra och till och med ibland kan dom slå varandra. Jag är oftast trött är inte längre lika glad som jag brukar vara vilket är jobbigt för jag vill vara glad och jag försöker mitt allra bästa att också vara glad så att ingen ska märka men hur hårt jag än försöker går det inte.